CSN:2024/26

A Ab ägde en byggnad med bostadslägenheter och affärslokaler. Bolaget var ett så kallat ömsesidigt fastighetsaktiebolag vars aktier på basis av bolagsordningen berättigade till att besitta de ovannämnda utrymmena. Därtill ägde och besatt bolaget på basis av sin bolagsordning 41 parkeringsplatser i parkeringshallen. Besittningen av parkeringsplatserna i parkeringshallen var delade enligt ett avtal om delning av besittning. De parkeringsplatser som A Ab ägde och besatt var inte i detaljplanen fastställda obligatoriska parkeringsplatser för bolaget eller någon annan fastighet. Parkeringshallen fanns i kvarteret under gårdsdäcket med en förbindelse till affärslokalerna och trappuppgången till bostadslägenheterna.

A Ab:s aktieägare B Ab besatt bostadslägenheterna och affärslokalerna och hyrde ut dem. A Ab hade inte överlåtit parkeringsrättigheterna till sin delägare B Ab och B Ab hade inte heller sålt eller överlåtit de i ansökan avsedda parkeringsrättigheterna. Enligt ansökan kom största delen av de parkeringsplatser som A Ab besatt att användas av hyresgästerna i bostadslägenheterna.

Enligt ansökan kan hyresgästerna ingå ett avtal om parkeringsplatserna som gäller tills vidare eller tidsbegränsat i 30 dygn. Det är också möjligt med en kortare parkeringstid. A Ab köpte administrationen av parkeringsanläggningen av ett externt bolag. Rätten att parkera på bolagets parkeringsplatser i parkeringshallen förutsatte att fordonet registrerades i en app för bolaget som administrerade parkeringsanläggningen.

Centralskattenämnden ansåg med iakttagande av de särdrag för överlåtelsen av besittningsrätten till parkeringsplatsen mot vederlag till A Ab:s kund och det objektiva innehållet i ansökan, att det vid överlåtelsen av besittningsrätten till parkeringsplatserna i parkeringshallen var fråga om uthyrning av sådan fast egendom som avses i artikel 135.1 l i mervärdesskattedirektivet.

Eftersom A Ab ägde bostadslägenheterna och affärslokalerna och överlät parkeringsrättigheter på det sätt som avses i ansökan till hyresgästerna, ansåg centralskattenämnden att överlåtelsen av parkeringsrätten och nyttjanderätten till bostadslägenheterna eller affärslokalerna under dessa omständigheter de facto utgjorde en ekonomisk helhet på det sätt som avses i Europeiska unionens domstols dom i ärendet C-173/88, Henriksen. Den uthyrning av parkeringsplatserna som A Ab idkat ska till denna del anses ha en nära anknytning till skattefri uthyrning av en fastighet. Det hade ingen avgörande betydelse att A Ab själv inte direkt överlät nyttjanderätten till bostadslägenheterna eller affärslokalerna till samma aktörer, utan att hyresvärden var bolagets delägare som besatt utrymmena enligt A Ab:s bolagsordning.

Beträffande överlåtelsen av parkeringsrättigheter till hyresgästerna i bostadslägenheterna och affärslokalerna var det inte fråga om sådan skattepliktig uthyrning av platser för parkering av fordon som avses i 29 § 1 mom. 5 punkten i mervärdesskattelagen utan om en i 27 § 1 mom. i mervärdesskattelagen avsedd skattefri överlåtelse av en rättighet som gäller en fastighet. A Ab skulle sålunda inte betala moms när det överlät i ansökan avsedda parkeringsrättigheter till hyresgäster i fastigheten som det ägde.

I ärendet skulle det dessutom avgöras om det i fråga om momsplikten för A Ab:s verksamhet hade betydelse om A Ab i stället för en viss parkeringsplats mot vederlag överlät rättigheten att parkera på en parkeringsplats som inte var namngiven. Kunden fick mot vederlag parkera på vilken som helst av de lediga parkeringsplatser som bolaget besatt i parkeringshallen, alltså inom ett begränsat område.

Centralskattenämnden konstaterade att även om det inte är fråga om en namngiven parkeringsplats överlät A Ab också i detta fall en begränsad fastighetsyta i parkeringshallen till sin kund för att användas mot vederlag och att det var fråga om sådan uthyrning av fast egendom som avses i artikel 135.1 l i mervärdesskattedirektivet. Även om A Ab överlät rättigheten till sin kund att parkera på en inte namngiven parkeringsplats, kunde den verksamhet som avses i ansökan och som A Ab bedrev inte anses som sådan momspliktig verksamhet som avses i 1 § 1 mom. 1 punkten i mervärdesskattelagen och som berättigar till avdrag, därför att verksamheten inte skulle omfattas av det tillämpningsområde för uthyrningen av fast egendom som avses i mervärdesskattedirektivet.

Förhandsavgörande för 20.6.2024–31.12.2025.

1 § 1 mom. 1 punkten, 27 § 1 mom., 29 § 1 mom. 5 punkten och 190 a § i mervärdesskattelagen
Rådets direktiv 2006/112/EG om ett gemensamt system för mervärdesskatt, artikel 135.1 l och 135.2 b
Europeiska unionens domstols domar i ärendena C-173/88, Henriksen, C-358/97, Europeiska kommissionen mot Irland, C-326/99, ”Goed Wonen”, C-428/02, Marselisborg, C-284/03, Temco, och C-270/09, MacDonald Resorts

Omröstning 7-1

(Ej lagakraftvunnet)

Överklagats