CSN:2024/1

Sökanden bedrev detaljhandel med flytande och gasformiga bränslen. Sökanden sålde bränsle och andra råvaror till sina privat- och företagskunder i Finland genom sitt distributionsnät, som förutom de egna stationerna omfattade distributionsstationer som tillhörde självständiga köpmän. Sökanden erbjöd sina kunder bränslekort som de kunde använda för att köpa bränsle på andra stationer i distributionsnätet än sökandens egna stationer.

De självständiga köpmännens distributionsstationer liknade till det yttre de övriga stationerna i sökandens distributionsnät. Distributionsstationernas konstruktioner, utrustning och skyltar var i linje med sökandens varumärkes- och färgdesign. De självständiga köpmännen bedrev sin verksamhet i nära samarbete med sökanden, bland annat genom att köpa bränslen som såldes på distributionsstationen från sökanden. Bränslepriset bestämdes på marknadsvillkor enligt utvecklingen av bränslepriser på världsmarknaden, och sökanden var ansvarig för att följa upp världsmarknadspriset på bränsle och informera de självständiga köpmännen om prisförändringarna och deras inverkan på priset på det bränsle som såldes på de självständiga köpmännens distributionsstationer.

De självständiga köpmännen ägde bränslet vid den tidpunkt då bränslet överläts till kunder som använde bränslekortet på stationen. Enligt avtalet mellan sökanden och de självständiga köpmännen kunde kunderna använda det bränslekort som sökanden erbjöd för att köpa bränsle, varvid de självständiga köpmännen åtog sig att ta emot vederlag för de sålda varorna från sökanden vid en senare tidpunkt. Efter inköpet av bränsle skickade sökanden en faktura till kunden, som betalade för inköpet till sökanden. Sökanden redovisade priset för bränslet till de självständiga köpmännen i enlighet med avtalet mellan parterna.

Sökanden kunde bevilja rabatt till kunder som köpte bränsle, vilket beaktades på den faktura som sökanden skickade till kunden. Den rabatt som sökanden beviljade kunden påverkade inte försäljningen mellan sökanden och de självständiga köpmännen. Bland annat var sökanden ansvarig för eventuella uteblivna betalningar från kunder, och kunderna reklamerade eventuella fel i bränslet direkt till sökanden.

Centralskattenämnden ansåg att sökanden under de ovan beskrivna omständigheterna hade sålt bränsle till kunder med bränslekortet i eget namn för en självständig näringsidkares räkning i den mening som avses i 19 § 1 mom. i mervärdesskattelagen. I detta fall ansågs sökanden ha sålt bränslet till kunderna och köpmännen ha sålt det till sökanden. Med hänsyn till att sökanden var en bränsleleverantör som var ansvarig för fel i bränslet visavi kunder och sökandens agerande vid fastställandet av priset på det bränsle som såldes på distributionsstationen, var det inte fråga om en situation i den mening som avses i EU-domstolens dom i mål C-235/18, Vega International, där sökanden endast tillhandahöll ett sätt att köpa bränsle för kunder, och sökanden skulle därför inte anses agera endast som mellanhand vid köp av bränsle.

Sökandens försäljning till kunder som använde bränslekort var mervärdesskattepliktig försäljning av varor i den mening som avses i 1 § 1 mom. 1 punkten och 19 § 1 mom. i mervärdesskattelagen, när bränslet såldes på en självständig köpmans distributionsstation.

Dessutom omfattade sökandens distributionsnät distributionsstationer som var belägna i anslutning till en extern företagares affärslokaler för vilkas underhåll den externa företagaren ansvarade. Kunderna kunde också använda bränslekortet på sådana distributionsstationer. Sökanden ägde det bränsle som såldes på den bensinstation som drevs av en extern företagare fram till dess att bränslet överlämnades till kunden. Äganderätten till bränslet överfördes från sökanden till kunder som använde bränslekortet och som betalade bränslefakturan direkt till sökanden. Den externa företagaren ansvarade för att organisera driften av distributionsstationen.

Under dessa omständigheter sålde sökanden bränslet till kunder med bränslekort i den mening som avses i 18 § 1 mom. i mervärdesskattelagen. Det var fråga om mervärdesskattepliktig försäljning av varor i den mening som avses i 1 § 1 mom. 1 punkten i mervärdesskattelagen, där sökanden ägde det bränsle som såldes, men en extern företagare ansvarade för driften av distributionsstationen.

Förhandsavgörande för tiden 16.1.2024–31.12.2025.

Mervärdesskattelag 1 § 1 mom. 1 punkten, 15 § 1 mom. 1 punkten, 17 §, 18 § 1 mom. och 19 § 1 mom.
Rådets direktiv 2006/112/EG om ett gemensamt system för mervärdesskatt artikel 14.1 och 14.1 c
Unionens domstols dom i målet C-235/18, Vega International

Lagakraftvunnet