CSN:2023/46

Sökanden sålde hemvårdstjänster, som avses i 19 a § socialvårdslagen och som närmare beskrivs i ansökan, till slutkunder, välfärdsområden eller privata aktörer inom socialvården. Sökanden producerade inte socialvårdstjänster, utan producenterna av socialvårdstjänster var självständiga företagare som införts i Valveri-registret. Enligt ansökan godkände Valvira att sökandens verksamhet organiserades så att endast serviceproducenterna hade de registreringar som behövdes för hemvårdstjänster.

Förutsättningarna för skattefria socialvårdstjänster enligt 38 § i mervärdesskattelagen hänförde sig enligt lagens ordalydelse till serviceproducenten, och inte heller ordalydelsen i mervärdesskattedirektivet ställde några särskilda begränsningar för tjänstens säljare. Principen om skatteneutralitet vid mervärdesbeskattning måste också anses kräva en tolkning av att vidareförsäljningen av en tjänst som uppfyllde villkoren för befrielse från skatt var befriad från skatt. Eftersom serviceproducentens verksamhet övervakades av socialmyndigheten och tjänsterna utfördes för en person som hade behov av socialvård, kunde tjänsten även vidaresäljas mervärdesskattefritt.

Producenten av socialvårdstjänster övervakas under de förhållanden som beskrivs i ansökan av socialmyndigheten på det sätt som avses i mervärdesskattelagen. Sökanden skulle därför inte betala mervärdesskatt på vidareförsäljningen av de hemvårdstjänster som avses i ansökan till slutkunder, välfärdsområden eller privata aktörer inom socialvården.

I en situation där hemsjukvård för någon självständig företagare och kund blev den enda eller huvudsakliga prestationen var de hemsjukvårdstjänster som beskrivs i ansökan åtgärder som vidtagits på det sätt som avses i lagen för att bedöma människors hälsotillstånd eller för att återställa eller upprätthålla hälsan samt funktions- och arbetsförmågan. Enligt ansökan var de självständiga företagarna som producerade hemsjukvårdstjänster yrkesutbildade personer inom hälso- och sjukvården registrerade som självständiga yrkesutövare, vilket innebar att lagens villkor för registrering uppfylldes. Hemsjukvårdstjänsten var i denna situation en mervärdesskattefri hälso- och sjukvårdstjänst med stöd av 34 § i mervärdesskattelagen.

Enligt Högsta förvaltningsdomstolens beslut HFD 2017:192 var vidareförsäljning av hälso- och sjukvårdstjänster som uppfyllde villkoren för befrielse från skatt befriade från skatt. Under de omständigheter som beskrivs i ansökan sålde sökanden den från skatt befriade hälso- och sjukvårdstjänsten vidare. Den vidareförsäljning av hemsjukvårdstjänster till slutkunder, välfärdsområden eller privata aktörer inom socialvården enligt sökandens ansökan var således mervärdesskattefri.

Förhandsavgörande för tiden 30.10.2023–31.12.2024.

Mervärdesskattelag 1 § 1 mom. 1 punkten, 34, 35, 37 och 38 §
Rådets direktiv om ett gemensamt system för mervärdesskatt 2006/112/EG, artikel 132.1 b och g
Socialvårdslag 19 a §
Lag om Skatteförvaltningen 14 § 1 mom.
Mervärdesskattelag 190 a §
HFD:2017:192

Omröstning 5-3

HFD 29.11.2024 liggarnummer 3422 (partiellt upphävt)