CSN:2022/56

I ansökan om förhandsavgörande var det fråga om en situation där sökanden tillhandahöll rättsliga indrivningstjänster för uppdragsgivaren genom att bland annat ansöka om en utsökbar dom i fordringsmål hos tingsrätten för uppdragsgivarens räkning.

I ärendet gällde det först att avgöra om sökanden i enlighet med ansökan om förhandsavgörande kunde behandla myndighetsavgifter som betalats i samband med rättsliga indrivningstjänster som mervärdesskattefria genomgångsposter. På denna punkt var frågan om myndighetsavgifterna var sådana kostnadsersättningar som uppstod i uppdragsgivarens namn och för dennes räkning enligt artikel 79.1 c i mervärdesskattedirektivet.

Centralskattenämnden ansåg att det under de förhållanden som beskrivits i ansökan om förhandsavgörande inte, när det gäller handelsregisterutdrag, kopior av näringsanmälan, ämbetsintyg och bouppteckningshandlingar, var fråga om sådana myndighetsavgifter som uppstod i uppdragsgivarens namn och för dennes räkning, utan att det var fråga om handlingar som sökanden behövde för att utföra rättsliga indrivningstjänster för uppdragsgivaren. Enligt mervärdesskattelagen ska alla pristillägg inkluderas i skattegrunden. Under de förhållanden som beskrivits i ansökan om förhandsavgörande var det fråga om prestationer som hänförde sig till de rättsliga indrivningstjänsterna och för vilka sökanden skulle betala mervärdesskatt när de debiterades uppdragsgivaren.

Centralskattenämnden ansåg att utsökningens handläggningsavgifter och redovisningsavgifter, verkställighetsavgifter för vräkning samt rättegångsavgifter till sin karaktär var avgifter som hörde till sökandens uppdragsgivare i egenskap av part i utsökning eller rättegång. Till denna del kunde avgifterna anses ha uppstått i uppdragsgivarens namn och för dennes räkning. Således kunde sökanden behandla dessa avgifter som genomgångsposter som avses i artikel 79.1 c i mervärdesskattedirektivet och som inte skulle räknas in i grunden för mervärdesskatt, då sökanden i sin bokföring upptog avgifterna som genomgångsposter.

Enligt ansökan om förhandsavgörande drev sökanden in rättegångsavgifter och eventuell dröjsmålsränta på dem i uppdragsgivarens namn och för dennes räkning så att sökanden behöll andelen dröjsmålsränta. På denna punkt gällde det att avgöra om dröjsmålsräntans andel var vederlag för de indrivningstjänster som sökanden betalat till uppdragsgivaren.

Centralskattenämnden ansåg att sökandens arvode i form av dröjsmålsränta på rättegångsavgifter under förhållandena enligt ansökan inte var mervärdesskattefri dröjsmålsränta på sökandens egen fordran, utan att dröjsmålsräntan på rättegångsavgifterna var vederlag för indrivningstjänster som utförts för uppdragsgivaren. Det saknade betydelse på vilket sätt sökanden redovisat dröjsmålsräntan och debiterat den uppdragsgivaren. I förhållandena enligt ansökan om förhandsavgörande var det således fråga om vederlag som baserade sig på avtal mellan köparen och säljaren enligt 73 § i mervärdesskattelagen och som skulle räknas in i grunden för mervärdesskatt.

Förhandsavgörande för tiden 9.12.2022–31.12.2023.

Mervärdesskattelagen 1 § 1 mom. 1 punkten 73 § 1 mom.
Rådets direktiv om ett gemensamt system för mervärdesskatt 2006/112/EG (mervärdesskattedirektivet)artikel 73 och 79.1 c
Lag om domstolsavgifter 6 § 1 mom.

Lagakraftvunnet