CSN:2022/55

Den fråga som skulle avgöras var om de tjänster för arbetspensionsrehabilitering som sökanden sålde till olika försäkringsbolag handlade om sådana skattefria försäkringstjänster som avses i 44 § i mervärdesskattelagen. Sökandens tjänster byggde alltid på ett uppdrag av ett försäkringsbolag, och innehållet i tjänsten stämde överens med försäkringsbolagets tjänstebeskrivning.

Inom ramen för den servicehelhet som avsågs i ansökan bedömde sökanden först vid en preliminär kartläggning behovet av och förutsättningarna för yrkesinriktad rehabilitering av försäkringsbolagets kund. Sökanden gjorde en sammanfattning av den preliminära kartläggningen för försäkringsbolaget. I sammanfattningen tog sökanden ställning till kundens möjligheter att återgå till arbetet och lade fram en plan för hur man skulle gå till väga i fallet. Om sökanden under den preliminära kartläggningen bedömde att det inte fanns några förutsättningar för rehabilitering, upphörde uppdraget efter den preliminära kartläggningen. I annat fall fortsatte uppdraget så att sökanden gjorde upp en rehabiliteringsplan. Sökanden utredde även kostnaderna för rehabilitering av kunden och lade fram en motivering till behovet av en avgiftsbelagd utbildning. Dessutom kunde sökandens tjänster eventuellt omfatta ordnande av arbetsprövning, företagarutbildning, yrkesinriktad rehabilitering av företagare, tjänst för att följa upp studier och psykologtjänster som skulle bestämmas efter prövning. Medan rehabiliteringen pågick överlämnade sökanden preliminära utlåtanden och sammanfattningar av planerna och de utförda tjänsterna till försäkringsbolaget. När uppdraget skulle upphöra, gjorde sökanden en slutlig sammanfattning för försäkringsbolaget. Enligt ansökan använde försäkringsbolaget sökandens tjänster när bolaget fattade förmånsbeslut om åtgärder som skulle ersättas som yrkesinriktad rehabilitering.

Centralskattenämnden konstaterade att sökanden inte hade bedrivit försäkringsverksamhet och inte heller hade varit part i försäkringsavtalet mellan försäkringsbolaget och dess kund. Den tjänst som sökanden sålde handlade inte om en sådan försäljning och förmedling av försäkringstjänster som avses i 44 § 1 mom. i mervärdesskattelagen och inte heller om en sådan försäkringsverksamhet som avses i artikel 135.1 a i mervärdesskattedirektivet.

Förteckningen över tjänster som är nära förknippade med försäkringstjänster och som anges i 44 § 2 mom. i mervärdesskattelagen är enligt förarbetet till lagen (RP 88/1993 rd) uttömmande. De tjänster som sökanden sålde till olika försäkringsbolag skulle inte betraktas som i 44 § 2 mom. i mervärdesskattelagen avsedda tjänster för direkt skötsel av försäkringar under dess giltighetstid, tjänster för uppgörelse, beräkning och beslut av försäkringsersättningar, skadeinspektionstjänster i samband med försäkringsverksamhet eller sådana andra skattefria försäkringstjänster som avses i paragrafen. Enbart den omständigheten att sökanden sålde tjänsten till försäkringsbolaget, som med stöd av försäkringsavtalet och arbetspensionslagstiftningen var skyldigt att ordna de aktuella tjänsterna för sina kunder och som bär risken för skadehändelsen, gav ingen anledning till att göra en annan bedömning av tjänstens art.

Sökanden var skyldig att i enlighet med 1 § 1 mom. 1 punkten i mervärdesskattelagen betala mervärdesskatt på försäljningen av de tjänster som avsågs i ansökan.

1 § 1 mom. 1 punkten och 44 § i mervärdesskattelagen
Artikel 135.1 a i mervärdesskattedirektivet (2006/112/EG)

Lagakraftvunnet