CSN:2022/49

Enligt ansökan om förhandsavgörande hade A 2018 investerat sina tillgångar i B Ab:s skuldebrev. Ränteintäkterna från skuldebrevet hade ansetts vara A:s skattepliktiga kapitalinkomst. Ett företagssaneringsförfarande som gällde B Ab hade inletts 2020, och tingsrätten hade samma år fastställt B Ab:s saneringsprogram, enligt vilket A:s skuldebrevsfordran och de obetalda räntorna som hade influtit innan saneringsförfarandet inleddes hade nedskurits med 30%.

Centralskattenämnden konstaterade, med beaktande av de utredda omständigheterna, särskilt strävan efter ränteinkomster genom att göra en räntebärande investering i ett bolag som A inte hade någon särskild intresserelation till, att det var fråga om en vanlig skuldebrevsfordran som kunde anses ha uppkommit i syfte att förvärva inkomster och att den värdeförlust som följde av nedskärningen i sig kunde anses vara avdragbar enligt 54 § 1 mom. i inkomstskattelagen.

I ärendet skulle därefter frågan om tidsmässig allokering av värdeförlusten avgöras. Enligt den allmänna bestämmelsen om periodisering av utgifter i 113 § i inkomstskattelagen är utgångspunkten betalningsåret, om inte något annat följer av särskilda skäl. Vid förlust sker ingen egentlig betalning, och därför måste periodiseringen bedömas utifrån en annan grund.

Högsta förvaltningsdomstolen ansåg i sitt årsboksavgörande om löpande skuldebrev HFD 2022:107 att när det var möjligt för borgenärerna att betala en extra utdelningsandel i fråga om de skuldfordringar som hade blivit nedskurna enligt saneringsprogrammet, så ansågs nedskärningen inte vara en slutlig värdeförlust av värdepapper av en orsak som var jämförbar med konkurs enligt 50 § 3 mom. 2 punkten i inkomstskattelagen. Enligt ordalydelsen innehåller 54 § 1 mom. i inkomstskattelagen inte ett motsvarande krav på slutlighet som i 50 § 3 mom. 2 punkten i inkomstskattelagen som tillämpas på värdepapper och enligt vilken det krävs värdeförlust som kan jämställas med överlåtelseförlust. Centralskattenämnden ansåg emellertid att det inte var motiverat att i fråga om ett vanligt skuldebrev godta värdeförlust som avdragsgill redan vid fastställandet av ett program för företagssanering, då det inte heller i fråga om den uttryckliga bestämmelsen om värdeförlust för löpande skuldebrev skulle vara fråga om en slutlig värdeförlust, om det är möjligt att erhålla extra utdelning eller ytterligare betalning för fordran.

Fastställandet av saneringsprogrammet utgjorde således inte någon tidsmässig grund för A att göra ett i 54 § 1 mom. inkomstskattelagen avsett avdrag för inkomstens förvärvande av en vanlig fordran på skuldebrev. Värdeförlusten blir slutlig och därmed avdragsgill när beloppet av eventuella tilläggsprestationer och extra utdelningsandelar eller utebliven betalning av dem slutgiltigt kan konstateras efter det att saneringsprogrammet har avslutats.

Förhandsavgörande för skatteåret 2020.

Inkomstskattelag 54 § 1 mom.
Inkomstskattelag 113 §

Omröstning 6–1

HFD 15.3.2024 liggarnummer 659 (HFD 2024:28) (upphävt)