CSN:2022/35

A Ab var ett aktiebolag som ägdes helt av Y stad och som bedrev hamnverksamhet i anslutning till passagerartrafiken och frakttrafiken. A Ab:s kärnverksamhet bestod av drift av hamnverksamhet. För denna verksamhet tog bolaget ut varuavgifter, fartygs- och fartygsserviceavgifter samt passageraravgifter. Driften av hamnverksamheten omfattade bland annat övervakning av hamnområdet och tillhandahållande av tjänster för lossning, förtöjning, vattenförsörjning och avfallshantering för fartyg samt bogserings- och isbrytartjänster till kunder. A Ab ägde också största delen av byggnaderna, konstruktionerna, maskinerna och anläggningarna i hamnområdet och hyrde hamnens markområde av Y stad. Därför hade A Ab tills vidare både ansvaret för att upprätthålla infrastrukturen och ansvaret för att tillhandahålla tjänster till de operatörer som var verksamma inom hamnområdet.

Centralskattenämnden konstaterade att förteckningen över olika infrastrukturer i 18 b § 4 mom. 2 punkten underpunkt a i lagen om beskattning av inkomst av näringsverksamhet (RP 211/2021), enligt specialmotiveringen till regeringens proposition (RP 211/2021), inte hindrade att bestämmelsen tillämpades även på andra typer av infrastruktur, såsom hamnar. Centralskattenämnden ansåg att A Ab:s passagerar- och frakttrafikhamnar kunde betraktas som sådan infrastruktur som avses i bestämmelsen och som används för att tillhandahålla public service.

Den regleringsteknik som valts för 18 b § i lagen om beskattning av inkomst av näringsverksamhet och där ränteutgifterna för ett samfund som betraktas som ett offentligt infrastruktursamfund i sin helhet inte omfattas av tillämpningsområdet för 18 a § i lagen om beskattning av inkomst av näringsverksamhet stödde en noggrant avgränsad tolkning av det aktuella begreppet. Med beaktande av att merparten av A Ab:s omsättning, utifrån ansökningshandlingarna, utgjordes av tjänster för tredje parter i anslutning till driften av hamnen och inte av överlåtelse av nyttjanderätten i hamninfrastrukturen, ansåg centralskattenämnden att A Ab under de omständigheter som beskrivits i ansökan inte skulle betraktas som ett sådant offentligt infrastruktursamfund som avses i 18 b § 1 mom. 3 punkten och 4 mom. 2 punkten i lagen om beskattning av inkomst av näringsverksamhet.

A Ab hade preliminärt planerat en ny koncernstruktur där de hamnbyggnader, hamnkonstruktioner och hamnanläggningar som A Ab numera äger skulle överföras till B Ab som skulle grundas och vars hela aktiestock skulle förbli i A Ab:s ägo. Hamnfastigheten skulle fortfarande tillhöra Y stad, men hyresavtalet för fastigheten skulle överföras till det bolag som skulle grundas. B Ab:s uppgift skulle vara att upprätthålla och utveckla infrastrukturen i hamnområdet. B Ab skulle överlåta nyttjanderätten i infrastrukturen till A Ab för tillhandahållande av hamntjänster och ta ut hyra av A Ab för överlåtelse av nyttjanderätten. Utöver hyresinkomsterna skulle B Ab inte få några andra väsentliga inkomster.

B Ab:s verksamhet skulle enbart bestå av uppgifter i anslutning till ägandet av hamninfrastrukturen, och även bolagets inkomster skulle bestå på det sätt som föreskrivs i 18 b § 4 mom. i lagen om beskattning av inkomst av näringsverksamhet. Eftersom B Ab dessutom skulle överlåta nyttjanderätten i sin egendom till sin ägare A Ab för att användas i passagerartrafiken och frakttrafiken på det sätt som beskrivits i ansökan, ansåg centralskattenämnden att B Ab under de omständigheter som beskrivits i ansökan skulle betraktas som ett sådant offentligt infrastruktursamfund som avses i 18 b § 1 mom. 3 punkten och 4 mom. 2 punkten lagen om beskattning av inkomst av näringsverksamhet. Förhandsavgörande för skatteåren 2022‒2023.

Lagen om beskattning av inkomst av näringsverksamhet 18 b § 4 mom. 2 punkten

Beslutet publiceras endast som kort referat.

HFD 9.5.2023 liggarnummer 1395 (ingen ändring)