CSN:2022/23

Den sökande var ett finansbolag som tillhandhöll sina kunder fakturafinansiering (factoring). Den sökandes omsättning bestod av olika ersättningar som kundföretagen betalat för finansieringen. Den sökande finansierade sin egen affärsverksamhet med upplåning från utomstående parter, exempelvis banker.

Factoring 1 var en pantsättning där kundföretaget gav sökanden panträtt i sina fakturafordringar som säkerhet för kredit. Enligt finansieringsavtalet mellan sökanden och kundföretaget finansierade sökanden kundföretagets fordringar, med andra ord beviljade kundföretaget kredit mot de fordringar som överförts som säkerhet. Eftersom det rörde sig om en pantsättning förblev kundföretaget borgenär gentemot gäldenärerna för kundfordringarna, och risken för kreditförlust vid insolvens kvarstod hos kundföretaget.

Sökanden var i princip ansvarig för den frivilliga indrivningen av fordringar åt kundföretaget. Ifall sökanden inte erhöll betalning för en fakturafordran som låg till grund för krediten inom en viss tid efter förfallodagen eller ifall sökanden antog att fordran inte skulle betalas, kunde sökanden stryka denna fordran från beloppet av de fordringar som godkänts som grund för krediten. Kundföretaget skulle då betala sökanden ett belopp som motsvarade slutsumman av den avskrivna fakturafordran.

Factoring 2 motsvarade i övrigt Factoring 1, förutom att risken för kreditförlusten för de fakturafordringar som godkänts för finansieringen överfördes till sökanden i en situation där domstol konstaterade att kundens fakturakund var insolvent.

I Factoring 3 åtog sig sökanden att finansiera kundföretaget mot överlåtelse av äganderätten till kundföretagets fordringar på dess fakturakunder. Sökanden och kundföretaget avtalade om en totalkreditlimit, dvs. det högsta belopp med vilket sökanden åtog sig att finansiera kundföretaget mot överlåtelse av äganderätten till fordringarna. Kreditgränsen fastställdes utifrån sökandens bedömning av riskexponeringen i kundföretagets affärsverksamhet. I Factoring 3 övertog sökanden kreditrisken för insolvens i fakturafordringarnas gäldenärer.

I ärendet skulle avgöras om finansieringspremie, limitavgift, uppläggningsavgift, års- eller månadsavgift samt hanteringsavgift för fakturorna som sökanden tog ut av kundföretaget skulle betraktas som ränteinkomst enligt 18 a § 2 mom. i lagen om beskattning av inkomst av näringsverksamhet.

Finansieringspremien var en procentuell premie för varje fakturafordran som sökanden finansierade. Premien bestämdes enligt betalningsfristen för fakturafordringarna så att den var högre ju längre betalningsfrist kundföretaget och fakturakunden hade kommit överens om för den finansierade fakturafordran.

Sökanden tog ut en procentuell limitavgift för den kreditlimit som företaget hade till sitt förfogande, avgiften beräknades utifrån den högsta kreditgränsen. Uppläggningsavgiften var en fast avgift som sökanden tog ut av kundföretaget för att upprätta och starta en factoring. Därtill tog sökanden av kundföretaget ut antingen en års- eller månadsavgift för kundhantering och debiterade kunden en fast hanteringsavgift för varje fakturafordran som sökanden godkände för finansiering eller i vilken sökanden fick panträtt.

Centralskattenämnden konstaterade att sökanden i Factoring 1 och 2 erbjöd kundföretaget lånefinansiering mot kundföretagets kundfordringar, som sökanden erhållit som säkerhet. Vid Factoring 3 överfördes kundföretagets kundfordringar till sökanden så att skuldförhållandet mellan kundföretaget och fakturakunden blev ett skuldförhållande mellan sökanden och fakturakunden. De factoringarrangemang som beskrivits i ansökan handlade därför ur sökandens synvinkel om tillhandahållande av lånefinansiering till kundföretag, och sökanden tog ut de nämnda avgifterna som ersättning för finansieringen. Genom att avgifterna sålunda hade betalts till sökanden som ersättning för lånefinansiering, ansåg centralskattenämnden att avgifterna i sökandens beskattning utgjorde sådan ränteintäkt som avses i 18 a § 2 mom. i lagen om beskattning av inkomst av näringsverksamhet. Förhandsavgörande för skatteåren 2021 och 2022.

Lag om beskattning av inkomst av näringsverksamhet 18 a § 2 mom.

Omröstning 7-1.

HFD 11.5.2023 liggarnummer 1411 (ingen ändring)