CSN:2022/2

A Ab erbjöd sina kunder livscykelavtal som handlade om överlåtelse av jordvärmeanläggningar. En jordvärmeanläggning bestod av underjordiska jordvärmebrunnar som var borrade ner i marken samt av ett ovanjordiskt värmedistributionssystem, värmepumpar och en varmvattenberedare. Anläggningen anslöts till en byggnads uppvärmningssystem med ett rörsystem.

Enligt livscykelavtalet var det A Ab som under avtalets giltighetstid hade äganderätt, skaderisk och underhållsansvar för jordvärmeanläggningen. Ett livscykelavtal ingicks på viss tid som var 20–30 år. Under avtalets giltighetstid betalade kunden en fast månadsavgift. Kunden hade rätt att lösa in jordvärmeanläggningen antingen när den utsatta tiden enligt livscykelavtalet hade gått ut eller även under avtalets giltighetstid när det hade gått tio år efter att anläggningen färdigställts. Inlösningspriset bestämdes utifrån tidpunkten för inlösen.

Jordvärmeanläggningen byggdes i anslutning till fastigheten och fastighetens uppvärmningssystem. Anläggningen blev en beståndsdel av kundens fastighet. Därför skulle jordvärmeanläggningen betraktas som en sådan fast egendom som avses i styckena b–c i artikel 13 b i genomförandeförordningen. Den fasta månadsavgiften, som hade tagits ut utifrån livscykelavtalet, och den inlösningsersättning som hade tagits ut i anslutning till inlösen av jordvärmeanläggningen, skulle betraktas som vederlag för överlåtelsen av byggtjänsten. Överlåtelsen av jordvärmeanläggningen och kundavtalet till tredje part betraktades inte som en sådan överlåtelse av en rörelse helt eller delvis som avses i 19 c § 1 mom. i MomsL, utan som försäljning av en momspliktig tjänst.

Förhandsavgörande för tiden 26.1.2022–31.12.2023.

1 § 1 mom. 1 punkten, 19 c § 1 mom., 27 § 1 mom., 28 §, 29 § 1 mom., 31 § 3 mom. 1 punkten i mervärdesskattelagen
Artikel 13 b i rådets genomförandeförordning (EU) nr 282/2011

HFD 21.2.2023 liggarnummer 515 (HFD 2023:18) (partiellt upphävt)