CSN:2021/34

A Ab var ett programvaru- och servicebolag, vars indiska dotterbolag B Limited verkade som återförsäljare av A Ab:s programvara i Indien. B Limited köpte först användarrättigheterna till programvaran och sålde därefter produkten till slutkunden. A Ab debiterade B Limited månatligen för användarrättigheterna till de beställda produkterna och relaterade andra prestationer, såsom administrationstjänster.

Indien hade 2020 infört en equalisation levy-skatt på 2 procent, och den var rätt allmänt tillämplig på olika slags varuförsäljning på webben och olika digitala tjänster och således också på de betalningar som A Ab fick från Indien. Eftersom de betalningar som skatten omfattade hade befriats från indisk inkomstskatt, uppbars ingen källskatt på prestationerna i Indien. Enligt ansökan behövde equalisation levy-skatt på 2 procent inte betalas, om prestationerna för digital varuförsäljning eller e-tjänster inte överskred en viss gräns eller om betalningarna anknöt till en begränsat skattskyldig prestationsmottagares fasta driftställe i Indien. I egenskap av begränsat skattskyldig prestationsmottagare i Indien hade A Ab börjat redovisa skatt till de indiska skattemyndigheterna per kvartal.

Det som skulle avgöras i ärendet var om den equalisation levy-skatt på 2 procent som uppburits av prestationerna till A Ab i Indien kunde avräknas från finsk skatt med beaktande av bestämmelserna i skatteavtalet mellan Indien och Finland och lagen om undanröjande av internationell dubbelbeskattning.

Centralskattenämnden ansåg att de prestationer som A Ab erhållit för försäljning av användarrättigheter till programvara skulle betraktas som rörelseinkomst enligt artikel 7 i skatteavtalet mellan Finland och Indien under de omständigheter som beskrivits i ansökan. Eftersom A Ab på basis av ansökan inte hade ett fast driftställe i Indien enligt artikel 5 i skatteavtalet, hade endast Finland rätt att beskatta denna inkomst. På basis av omständigheterna enligt ansökan kunde equalisation levy-skatten på 2 procent inte avräknas i Finland med stöd av 2–5 § i lagen om undanröjande av internationell dubbelbeskattning då endast Finland hade rätt att beskatta inkomsten.

I ärendet skulle det dessutom avgöras om equalisation levy-skatten på 2 procent var en avdragbar utgift enligt 7 § 1 mom. i lagen om beskattning av inkomst av näringsverksamhet. Centralskattenämnden konstaterade att inkomstskatter åtminstone sedan den nämnda lagen stiftades har ansetts vara offentliga samfunds andel av vinsten och således begreppsmässigt ett annat slags post än en utgift enligt lagen. Equalisation levy-skatten kunde på basis av ansökan inte jämställas med avdragbara skatter i beskattningen enligt lagen om beskattning av inkomst av näringsverksamhet. I Finlands nationella skattesystem saknar skattebasens omfattning och hur skatt uppbärs avgörande betydelse vid fastställande av inkomstskatt.

När det dessutom beaktades att equalisation levy-skatten på 2 procent var ett alternativ till indisk inkomstskatt under omständigheterna enligt ansökan var equalisation levy-skatten, såsom inhemska inkomstskatter, inte avdragbar i beskattningen enligt lagen om beskattning av inkomst av näringsverksamhet. Förhandsavgörande för skatteåren 2020‒2021.

Lag om undanröjande av internationell dubbelbeskattning 1 och 2 §
Lag om beskattning av inkomst av näringsverksamhet 7 § 1 mom.
Avtal mellan Republiken Finland och Republiken Indien för att undvika dubbelbeskattning och förhindra kringgående av skatt beträffande skatter på inkomst, artikel 2 och 7

Omröstning 7–1

Lagakraftvunnet