Internationellt utbyte av information om fysiska personer mellan skattemyndigheterna Detaljerad skatteanvisning

I denna anvisning behandlas informationsutbyte som gäller inkomstbeskattningen av fysiska personer mellan skattemyndigheter i Finland och andra stater. Anvisningen behandlar inte till exempel utbyte av information som gäller mervärdesbeskattningen eller punktbeskattningen.

Anvisningen har kompletterats med de ändringar som direktivet (EU) 2023/2226 (det så kallade DAC8-direktivet) har medfört, ett kapitel har lagts till om rapporteringen om förhandsbesked (det så kallade DAC3-direktivet) och om rapporteringen av gränsöverskridande arrangemang (det så kallade DAC6-direktivet). Strukturen i kapitlet om det automatiska informationsutbytet har förbättrats. Dessutom har ändringen i 56 b § i lagen om beskattningsförfarande från och med ingången av år 2026 beaktats.

1 Allmänt om internationellt samarbete och informationsutbyte

Det internationella informationsutbytet är en del av det gränsöverskridande administrativa samarbetet mellan olika länders skattemyndigheter. Detta samarbete kallas ofta också för handräckning. Vid sidan om informationsutbytet utgörs de andra samarbetsformerna av bland annat närvaro av tjänstemän vid den andra medlemsstatens administrativa ämbetsverk, deltagande i administrativa undersökningar och samtidig granskning.

Utöver ett gällande statsfördrag eller ett direktiv eller en förordning som definierar samarbetet förutsätter ett samarbete förtroliga relationer och förfaranden samt ömsesidighet. Samarbetets ändamålsenlighet, kvalitet och informationssäkerhet säkerställs till exempel genom att man i internationellt informationsutbyte använder standardiserade blanketter och standardiserat dataöverföringsformat samt skyddade kommunikationskanaler.

Målet med informationsutbytet är att inkomsterna för en person eller ett samfund som verkat i två eller flera länder beskattas i respektive land på rätt sätt och till rätt belopp.

Om internationellt informationsutbyte i skatteärenden föreskrivs i EU-lagstiftningen och överenskoms i avtal mellan två eller flera stater. Dessa rättsliga grunder för informationsutbyte är bland annat:

• Avtalet mellan de nordiska länderna om handräckning i skatteärenden (FördrS 37/1991)
• Konventionen om ömsesidig handräckning i skatteärenden (FördrS 21/1995).
• Rådets förordning (EU) Nr 904/2010 om administrativt samarbete och kampen mot mervärdesskattebedrägeri (förordningen om handräckning)
• Rådets direktiv 2010/24/EU om ömsesidigt bistånd för indrivning av fordringar som avser skatter, avgifter och andra åtgärder
• Rådets direktiv 2011/16/EU om administrativt samarbete i fråga om beskattning och om upphävande av direktiv 77/799/EEG (direktivet om administrativt samarbete) och de direktiv som ändrar detta direktiv och utvidgar det obligatoriska automatiska informationsutbytet
• Bilaterala avtal, såsom FATCA-avtalet (FördrS 25/2015)

De bilaterala inkomstskatteavtalen innehåller i allmänhet bestämmelser även om informationsutbyte. Därtill har Finland ingått vissa begränsade skatteavtal som också gör det möjligt att utbyta beskattningsuppgifter. Listan över gällande skatteavtal i Finland på webbplatsen vero.fi omfattar dessa begränsade skatteavtal. Förutom de ovan nämnda avtalen har Finland också ingått cirka 40 avtal om informationsutbyte som möjliggör utbyte av beskattningsuppgifter på begäran.

Information utbyts enbart mellan behöriga myndigheter som utsetts för uppgiften i respektive land. Lagen om genomförande av direktivet om administrativt samarbete definierar Skatteförvaltningen som behörig myndighet i Finland vad gäller inkomstskatt. Om den behöriga myndigheten enligt ett visst avtal kan vara en myndighet som finansministeriet bemyndigat eller förordnat, har Skatteförvaltningen i första hand utsetts till behörig myndighet i Finland med stöd av 88 § i lagen om beskattningsförfarande. Finansministeriet kan dock ta upp principiellt viktiga ärenden för avgörande. Vid Skatteförvaltningen utses behöriga tjänstemän att sköta uppgifter som gäller informationsutbytet.

Information som fåtts inom ramen för informationsutbytet får i allmänhet användas enbart för administration och genomförande av nationella skattelagar. I till exempel direktivet om administrativt samarbete möjliggörs dock användning av uppgifter också för andra ändamål, om båda medlemsstaters nationella lagstiftning tillåter det, och den behöriga myndigheten i den medlemsstat som sänt uppgifterna beviljar tillstånd att använda uppgifterna. Ett sådant tillstånd ska beviljas i en situation där informationen kan användas för samma ändamål som i medlemsstaten för den behöriga myndighet som sänt informationen.

Internationellt informationsutbyte kan indelas i tre huvudgrupper: automatiskt informationsutbyte, spontant informationsutbyte och informationsutbyte på begäran. De tre huvudgrupperna av informationsutbyte beskrivs närmare i följande kapitel i denna anvisning.

2 Automatiskt informationsutbyte 

Med automatiskt informationsutbyte avses utbyte av information gällande en stor kundgrupp på en gång utan särskild begäran, regelbundet och på ett på förhand avtalat sätt.

Påbörjande av ett automatiskt informationsutbyte förutsätter utöver ett gällande statsfördrag ett med stöd av det ingått bilateralt eller multilateralt avtal mellan behöriga myndigheter. Automatiskt informationsutbyte mellan Europeiska unionens medlemsstater regleras av ett direktiv eller en förordning.

Som behörig myndighet i Finland skickar Skatteförvaltningen på förhand överenskomna uppgifter om inkomstbeskattning av fysiska personer till varje behörig myndighet i den stat som förbundit sig till informationsutbytet, i huvudsak en gång per år. Uppgifterna som gäller det senast avslutade skatteåret skickas uppgifterna om de skattskyldiga som enligt Skatteförvaltningens uppgifter är bosatta i det berörda landet och har erhållit inkomst från Finland eller har någon typ av förmögenhet i Finland, till exempel fast egendom eller ett bankkonto. På motsvarande sätt skickas information från utlandet till Finland om inkomster som i Finland bosatta personer fått utomlands eller om deras förmögenhet utomlands. Processen för automatiskt informationsutbyte omfattar ibland också masskorrigeringsförsändelser, med vilka avgiven information i viss utsträckning ändras eller raderas i egenskap av felaktig information.

Den information som sänds utomlands samlas i Finland i regel i massform av prestationsbetalare eller andra utomstående uppgiftslämnare såsom finansiella institut. I insamlingen av information innehas en central ställning av de inkomstregisteranmälningar som lämnats in om betalningar till begränsat skattskyldiga, årsanmälningar som lämnats in om betalningar till begränsat skattskyldiga eller årsanmälningar som lämnas separat för att uppfylla rapporteringsskyldigheten för en viss form av informationsutbyte. Vid behov används även uppgifter i Skatteförvaltningens register samt uppgifter som erhållits för verkställande av beskattning, till exempel uppgifter som den skattskyldige själv lämnat i sin skattedeklaration. Av de uppgifter som insamlats plockar Skatteförvaltningen ut uppgifter om dem som bor i de avtalsslutande staterna och samlar ihop dem i filer som sänds till personernas hemviststater.

2.1 Vissa inkomst- och förmögenhetsuppgifter

Europarådets och OECD:s multilaterala konvention om ömsesidig handräckning i skatteärenden upprättades 1988 och den trädde i kraft i Finland med en förordning 1.4.1995. Den uppdaterade konventionen trädde i kraft år 2011 och den har undertecknats av över 140 länder eller jurisdiktioner. Staterna som har anslutit sig till konventionen kan utbyta information och även i övrigt idka samarbete sinsemellan i skatteärenden, exempelvis ge handräckning till varandra vid indrivning av skatter. Det automatiska informationsutbytet gäller inkomster i enlighet med de artiklar som gäller inkomster i OECD:s modellskatteavtal. För utbyte av information finns det inte någon föreskriven tid, från Finland sänds uppgifterna i allmänhet före utgången av juni det år som följer på skatteåret.

Från och med ingången av år 2014 har direktivet om administrativt samarbete (2011/16/EU, det så kallade DAC1-direktivet) tillämpats mellan EU-medlemsstaterna. Utifrån DAC1-direktivet är EU-medlemsstaterna skyldiga att automatiskt skicka tillgängliga uppgifter om vissa inkomst- och kapitalslag för personer som är bosatta i andra EU-medlemsstater. Dessa är: arbetsinkomst, direktörsarvoden, livförsäkringsprodukter, pensioner samt ägande av fast egendom och inkomst av den. Skyldigheten gällde första gången uppgifter för skatteåret 2014. Från skatteåret 2023 ingår även royaltyer i inkomstslagen. Informationsutbytets innehåll och struktur baserar sig på de dataöverföringsformat som tillsammans skapats av EU-medlemsstaterna och på uppgifter som samlats in för beskattningen på basis av den nationella lagstiftningen i varje medlemsstat. Information ska utbytas minst en gång om året, inom sex månader sedan utgången av skatteåret i respektive medlemsstat, under vilken tid uppgifterna blev tillgängliga. Finland sänder alltid i regel uppgifterna före slutet av juni under året som följer efter skatteåret i den utsträckning som uppgifter kan hämtas bland annat från de anmälningar om begränsat skattskyldiga som fåtts via inkomstregistret. Ett undantag är uppgifter som gäller fast egendom, vilka inte rapporteras till inkomstregistret och som därför skickas först senare när beskattningen av alla skattskyldiga för skatteåret i fråga har slutförts. Motsvarande uppgifter kan komma till Finland med olika tidtabeller beroende på tidtabellerna för insamling av information i den avsändande staten.

2.2 Finanskontouppgifter

Utbytet av upplysningar om finansiella konton inleddes med Förenta staterna på basis av det så kallade FATCA-avtalet år 2015, med information om skatteåret 2014. Utbytet av uppgifter om finanskonton mellan EU-medlemsstaterna inleddes i september 2017 och de första uppgifterna som utbyttes gällde skatteåret 2016. Informationsutbytet baserar sig på det så kallade DAC2-direktivet (2014/107/EU), som ändrade på direktivet om administrativt samarbete, vilket definierar de parter som ska rapportera, deras skyldigheter och uppgifterna som samlas in för det automatiska informationsutbytet. När det gäller länder utanför EU baserar sig utbytet av motsvarande uppgifter antingen på ett multilateralt avtal mellan de behöriga myndigheterna om automatiskt utbyte av upplysningar om finansiella konton eller på ett bilateralt avtal. Formatet för informationsutbyte som används både inom EU och utanför EU bygger på den CRS-standard som OECD tagit fram. För tillfället omfattar informationsutbytet globalt ca 120 länder.

I Finland lämnar finansiella institut in den årsanmälan som tagits fram för detta ändamål till Skatteförvaltningen. Skatteförvaltningen skapar av årsanmälningarna filer som innehåller separat de uppgifter om finanskonton som skickas till skattemyndigheten i respektive land. Uppgifterna omfattar bland annat det totala bruttobeloppet på de räntor och dividender som under året betalats in på den skattskyldiges konto i det finansiella institutet i fråga och andra inkomster som uppkommit i anslutning till medel som förvaras på kontot samt kontots saldo vid utgången av året eller uppgift om att kontot stängts under året i fråga. Inom FATCA är informationsinnehållet en aning mer begränsat. Informationsutbytet om finansiella konton sker i regel före slutet av september månad året som följer efter skatteåret.

Närmare information om utbyte av upplysningar om finansiella konton finns i Skatteförvaltningens detaljerade anvisningar Skatteförvaltningens anvisning om tillämpning av FATCA-avtalet om utbyte av beskattningsuppgifter mellan Finland och Förenta staterna och Skatteförvaltningens anvisning om tillämpning av lagen om genomförande av det s.k. DAC2-direktivet samt 17 b, c och d § i lagen om beskattningsförfarande.

2.3 Förhandsbesked

Direktivet om administrativt samarbete ändrades år 2015 genom det så kallade DAC3-direktivet (2015/2376/EU).

Vid DAC3-informationsutbyte baserar sig uppgifterna som lämnas till andra stater på upplysningar som klassificeras som förhandsbesked i gränsöverskridande skattefrågor och förhandsbesked om prissättning till företag och organisationer. I och med den senaste godkända ändringen av direktivet, det så kallade DAC8-direktivet (2023/2226/EU), utvidgas informationsutbytet till att gälla även fysiska personer då värdet på en transaktion eller serie av transaktioner för vilka det ges ett förhandsbesked i gränsöverskridande situationer överstiger 1 500 000 euro eller det i förhandsbeskedet fastställs om personen har skatterättslig hemvist i den medlemsstat som fattar beslutet, med beaktande av vissa undantag. Informationsutbytet som gäller fysiska personer gäller förhandsbesked som har meddelats, ändrats eller förnyats 1.1.2026 eller därefter.

Närmare information om informationsutbyte som gäller förhandsbesked finns i Skatteförvaltningens anvisning Internationellt informationsutbyte avseende förhandsbesked i skattefrågor och förhandsbesked om prissättning.

2.4 Rapporteringspliktiga gränsöverskridande arrangemang

Lagen om rapporteringspliktiga arrangemang i fråga om beskattning (1559/2019) trädde i kraft 1.1.2020. Samtidigt fogades nya bestämmelser om tjänsteleverantörens skyldighet att lämna upplysningar och den skattskyldiges anmälningsskyldighet till lagen om beskattningsförfarande (1558/1995, BFL). Med de nya bestämmelserna har man genomfört den anmälningsskyldighet som gäller vissa gränsöverskridande skatteplaneringsstrukturer som förutsätts av det så kallade DAC6-direktivet (2018/822/EU), som ändrade direktivet om administrativt samarbete. Syftet med ändringen av direktivet är att förbättra tillgången till information om gränsöverskridande skatteplaneringsarrangemang som kan innehålla element av kringgående eller undvikande av skatt för skattemyndigheterna i EU-medlemsstaterna. En person som deltar i det rapporteringspliktiga arrangemanget kan vara en fysisk person, en juridisk person eller något annat juridiskt arrangemang.

Direktivet förpliktigar EU-medlemsstaterna att samla in uppgifter om rapporteringspliktiga gränsöverskridande arrangemang av de anmälningsskyldiga som är verksamma i landet. Den rapporteringsskyldige kan också i vissa situationer vara den skattskyldige själv.

De rapporteringsskyldiga lämnar uppgifterna till Skatteförvaltningen med en anmälan som gjorts för detta ändamål (DAC6 – Anmälan om rapporteringspliktigt arrangemang). En anmälan om gränsöverskridande arrangemang ska lämnas till Skatteförvaltningen inom 30 dagar från att anmälningsskyldigheten har börjat, det vill säga från att arrangemanget har överskridit rapporteringströskeln. Skatteförvaltningen ska kvartalsvis förmedla anmälningarna vidare till centralregistret som upprätthålls av Europeiska kommissionen. Uppgifterna förmedlas vidare från centralregistret till Skatteförvaltningen i den medlemsstat som den inlämnade anmälan gäller.

Närmare information om rapporteringen av gränsöverskridande arrangemang finns i Skatteförvaltningens anvisning Rapporteringspliktiga gränsöverskridande arrangemang. I anvisningens kapitel 5 Den skattskyldiges anmälningsskyldighet beskrivs situationer där den skattskyldige själv är anmälningsskyldig för ett rapporteringspliktigt arrangemang.

2.5 Försäljningar och uthyrningar som sker via digitala plattformar

Med stöd av det så kallade DAC7-direktivet (2021/514/EU), som ändrade på direktivet om administrativt samarbete, har alla EU-medlemsstater från och med år 2023 varit skyldiga att samla uppgifter om försäljningar av varor och tjänster samt uthyrningar av fast egendom och transportmedel som görs av fysiska personer och samfund via digitala plattformar. Det internationella informationsutbytet mellan EU-medlemsstaterna inleddes år 2024 med uppgifter som samlats om försäljningar och hyresinkomster som skett under år 2023.

I Finland ska plattformsoperatörerna till Skatteförvaltningen lämna sina insamlade rapporteringspliktiga upplysningar med den rapporteringsskyldiga plattformsoperatörens årsanmälan senast före utgången av januari året som följer efter kalenderåret. Informationsutbytet mellan EU-medlemsstaterna sker före utgången av februari året som följer efter kalenderåret. Skatteförvaltningen skickar uppgifterna till inkomsttagarens hemviststat, och om en fastighet eller annan fast egendom har hyrts ut via en plattform ska uppgifterna alltid skickas också till landet där egendomen finns. På motsvarande sätt skickar de övriga EU-medlemsländerna uppgifter till Skatteförvaltningen om inkomster som personer och företag som bor i Finland fått via plattformen och om fast egendom som befinner sig i Finland som hyrts ut via plattformen.

Från och med ingången av 2026 utvidgas informationsutbytet om plattformsekonomin också till de stater utanför EU som aktiverar avtalet om informationsutbyte med Finland. Detta innebär att plattformsoperatörerna från och med år 2026 ska samla in upplysningar också om de säljare med vars hemviststat Finland har aktiverat avtalet om informationsutbyte, i den omfattning som detta avtal om informationsutbyte kräver. Upplysningarna lämnas för första gången till Skatteförvaltningen före utgången av januari 2027 och Skatteförvaltningen skickar uppgifterna till skattemyndigheten i inkomsttagarens hemviststat senast före utgången av april 2027.

Närmare information om plattformsoperatörers skyldighet att lämna uppgifter finns i Skatteförvaltningens anvisning Upplysningsskyldigheten för rapporteringsskyldiga plattformsoperatörer (DAC7).

2.6 Bytes- och överföringstransaktioner för kryptotillgångar

Rapporteringsramen för kryptotillgångar (Crypto-Asset Reporting Framework CARF) förpliktar företag som levererar kryptotillgångstjänster till tredje parter att årligen samla in och rapportera uppgifter om användare av kryptotillgångar och transaktioner som gäller dem till skattemyndigheten i sin hemviststat. Staterna som deltar är dessutom skyldiga att automatiskt utbyta dessa uppgifter med skattemyndigheterna i hemviststaterna för användarna av kryptotillgångar. Över 70 stater och jurisdiktioner har förbundit sig att verkställa rapporteringsramen (https://www.oecd.org/content/dam/oecd/en/networks/global-forum-tax-transparency/commitments-carf.pdf).

Rapporteringsramen för kryptotillgångar har i EU tagits i bruk genom det så kallade DAC8-direktivet (2023/2226/EU), som ändrade på direktivet om administrativt samarbete. EU-medlemsstaterna inleder med stöd av direktivet år 2027 det ömsesidiga automatiska informationsutbytet med uppgifter som samlats in för skatteåret 2026. När det gäller stater utanför EU baserar sig utbytet av motsvarande uppgifter antingen på ett multilateralt avtal mellan de behöriga myndigheterna om automatiskt informationsutbyte enligt rapporteringsramen för kryptotillgångar eller på ett bilateralt avtal. Att inleda informationsutbytet mellan en EU-medlemsstat och en stat utanför EU förutsätter att informationsutbytesförhållandet aktiveras. Finland tillämpar det multilaterala avtalet mellan behöriga myndigheter från och med 1.1.2026 och byter uppgifter med de stater som aktiverat informationsutbytesförhållandet för första gången år 2027 gällande uppgifterna för år 2026. En del stater utanför EU har förbundit sig att inleda det automatiska informationsutbytet senare än år 2027.

Leverantörer av kryptotillgångstjänster som är rapporteringsskyldiga i Finland lämnar till Skatteförvaltningen den årsanmälan som tagits fram för detta ändamål senast före slutet av januari året efter kalenderåret. Skatteförvaltningen skapar filer av årsanmälningarna. Dessa innehåller för skattemyndigheten i varje land de filer som separat skickas till den. I filerna finns uppgifterna om bytes- och överföringstransaktioner för kryptotillgångar som skickas till varje stat. Uppgifterna innehåller bland annat de sammanlagda summorna av inköps-, försäljnings-, bytes- och överföringstransaktioner som den skattskyldige gjort för varje kryptotillgång i tjänsten för ifrågavarande rapporteringsskyldiga leverantör av kryptotillgångstjänster. Informationsutbytet sker mellan både EU-medlemsstater och stater utanför EU i regel före utgången av september året efter kalenderåret.

3 Spontant informationsutbyte

Spontant informationsutbyte är fallspecifikt informationsutbyte, oftast av engångskaraktär. Till en annan stat sänds på eget initiativ information som inte ingår i det automatiska informationsutbytet. Spontana jämförelseuppgifter som skickas till en utländsk skattemyndighet för kännedom kan bestå av uppgifter med potentiell skatteeffekt i mottagarlandet som erhållits vid skattekontroll. Det är särskilt viktigt att skicka jämförelseuppgifter när det andra landet med stor sannolikt förlorar skatteinkomster. Också eventuella åtgärder som ger en indikation om systematiskt undvikande av skatter ska informeras till de skattemyndigheter i andra stater vilka kan vara intresserade av att ta del av denna information.

Syftet är att säkerställa en rätt tillämpning av skatteavtalet och ländernas interna rättsnormer på en persons inkomst samt förhindra internationell skatteflykt. På motsvarande sätt används information som kommer till Finland bland annat till att säkerställa att beskattningen av en skattskyldig har verkställts korrekt och till rätt belopp.Spontant informationsutbyte sker utgående från inkomstskatteavtal, avtal om informationsutbyte, handräckningsavtal och direktivet och förordningen om handräckning. Informationsutbytet mellan EU-medlemsstaterna sker elektroniskt mellan de behöriga myndigheterna med standardiserade blanketter.

4 Informationsutbyte på begäran 

Med informationsutbyte på begäran avses anskaffning av uppgifter som behövs för beskattningen genom myndighetssamarbete i en situation där uppgifterna finns utomlands, till exempel i en utländsk bank. Uppgifterna inhämtas av en utländsk skattemyndighet som tillämpar lagstiftningen i mottagarlandet på inhämtandet av uppgifterna och sänder de insamlade uppgifterna till Skatteförvaltningen. På motsvarande sätt har Skatteförvaltningen förbundit sig att med iakttagande av finsk lagstiftning samla in och utlämna uppgifter som en behörig skattemyndighet i ett annat land begär i enlighet med internationellt avtalade standarder.

Begäran om handräckning kan i stor utsträckning gälla nästan vilken information eller vilket ärende som helst som hänför sig till skatter som definierats i avtal. I direktivet om administrativt samarbete som gäller inkomstbeskattningen och i rådets förordning om mervärdesbeskattning finns exakta tidsfrister för svar på handräckningsbegäran.

Behov av att begära handräckning kan förekomma i vilken som helst av Skatteförvaltningens enheter. Sändande och besvarande av en begäran om handräckning sker liksom allt administrativt samarbete och informationsutbyte enbart mellan behöriga myndigheter.

Begäran om handräckning sker utgående från konventionen om ömsesidig handräckning i skatteärenden, inkomstskatteavtal, begränsade skatteavtal, handräckningsavtal och direktivet och förordningen om handräckning. I avtal om handräckning inkluderar begreppet "handräckning" utöver informationsutbyte på begäran även internationell handräckning som ges vid indrivning av skatter. Vid handräckning för indrivning kan myndigheten i det land som tar emot begäran inleda indrivningsåtgärder för att täcka obetalda skatter som förfallit till betalning i det land som sänt begäran. Vi redogör närmare för handräckning vid indrivning av skatter i anvisningen Internationell handräckning vid indrivning av skatter.

5 Offentlighet och sekretess 

Skatteförvaltningen har allmän sekretessplikt i fråga om beskattningsuppgifter (Lagen om offentlighet och sekretess i fråga om beskattningsuppgifter, 1999/1346). Enligt artikel 22 i konventionen om ömsesidig handräckning i skatteärenden och artikel 16 i direktivet om administrativt samarbete lyder de uppgifter som erhållits vid informationsutbyte under samma sekretesskyldighet som nationella uppgifter om beskattning, dock så att användningen av uppgifterna är begränsad till de ändamål som nämns i konventionen och direktivet. I behandlingen av uppgifterna beaktas även dataskyddsbestämmelserna.

Utöver den nationella lagstiftningen innehåller direktivet 2011/16/EU om administrativt samarbete, EU:s allmänna dataskyddsförordning 2016/679/EU (”GDPR”) och internationella konventioner föreskrifter om dataskydd. Informationsutbytet görs av namngivna handläggare på Skatteförvaltningen eller under övervakningen för att sekretessen, användningsbegränsningarna och dataskyddet ska uppfyllas. Utan rättslig grund börjar man inte utbyta information.

Skattebyråerna kan ge offentliga beskattningsuppgifter om inkomstbeskattningen inom ramen för den allmänna serviceprincipen också till utländska parter. Om till exempel ett utländskt privat företag ber skattebyrån om uppgifter gällande en person som bor i Finland, av vilka en del är offentliga beskattningsuppgifter och en del inte, kan skattebyrån ge företaget ett utdrag ur de offentliga uppgifterna.

Närmare information om offentlighet i fråga om beskattningsuppgifter och behandling av uppgifter finns i Skatteförvaltningens anvisning Dataskydd och behandling av uppgifter inom Skatteförvaltningen.

6 Internationellt informationsutbyte i förhållande till den skattskyldiges deklarationsskyldighet 

Enligt 7 § 1 mom. i lagen om beskattningsförfarande (1558/1995) ska den skattskyldige till skattemyndigheterna för beskattningen deklarera sina skattepliktiga inkomster, avdragen från dessa, uppgifterna om sina tillgångar och skulder samt andra uppgifter som påverkar beskattningen. Deklarationsskyldigheten gäller inkomster och förmögenhet som förvärvats såväl i Finland som utomlands.

I regel får fysiska personer och dödsbon årligen en förhandsifylld skattedeklaration vars uppgifter den skattskyldige ska kontrollera. Den skattskyldige är skyldig att korrigera och komplettera uppgifterna samt returnera skattedeklarationen om det finns brister eller fel i uppgifterna. Den skattskyldige är även skyldig att lämna in skattedeklarationen på eget initiativ, även om han eller hon inte skulle ha fått en förhandsfylld skattedeklaration, om han eller hon under skatteåret haft skattepliktig inkomst eller förmögenhet eller andra uppgifter som inverkar på beskattningen.

Om den skattskyldige inte återsänder skattedeklarationen eller korrigerar uppgifterna i denna elektroniskt, anses hen ha lämnat in en skattedeklaration som överensstämmer med den förhandsifyllda skattedeklarationen. Den skattskyldige anses då själv ha deklarerat de skattepliktiga inkomsterna, tillgångarna, avdragen och andra uppgifter som inverkar på beskattningen så som de har fyllts i på förhand.

Internationellt informationsutbyte befriar inte den skattskyldige från skyldigheten att deklarera sina utländska inkomster och tillgångar. Information via internationellt informationsutbyte erhålls huvudsakligen först efter att de förhandsifyllda skattedeklarationerna har sänts. Å andra sidan lämpar sig informationen i regel inte som sådan för verkställandet av beskattningen. Den erhållna informationen kan i allmänhet användas endast för övervakning av de skattskyldigas deklarationsskyldighet. De skattskyldiga blir således i praktiken tvungna att själva komplettera skattedeklarationen med uppgifter om sina utlandsinkomster. Ett undantag utgör pensioner som betalas från Sverige till personer som bor i Finland. I fråga om dessa får man uppgifter i ett så tidigt skede efter utgången av skatteåret, att man i allmänhet kan använda dem i Finland vid förhandsifyllandet av skattedeklarationer. På så sätt kan man minska de skattskyldigas behov av att komplettera sin skattedeklaration i Finland. Den skattskyldige har dock också i dessa situationer en skyldighet att granska att uppgifterna stämmer. Diskussioner om uppgiftsinnehållet och ändringar i det förs mellan staterna, men till exempel om en skattskyldig börjar få en helt ny pensionsinkomst från Sverige, kan det finnas osäkerhet kring huruvida uppgifterna överförs till beskattningen. Också vilka ändringar som helst i en stats egna datainsamlingssystem kan leda till att informationen inte är lika precis.

Om Skatteförvaltningen efter tidpunkten för inlämnandet av skattedeklarationer via informationsutbyte får uppgifter om inkomster som den skatteskyldige inte själv har uppgett i sin skattedeklaration ska den skattskyldige alltid beredas möjlighet att lämna en skriftlig redogörelse för de inkomster som eventuellt saknas i beskattningen.

Om uppgifter eller en korrigering av uppgifter som erhållits redan tidigare som fåtts från utlandet erhållits så sent att beskattningen för skatteåret redan har slutförts och inkomsten blivit obeskattad, ska rättelse av beskattningen till den skattskyldiges nackdel göras inom tre år från ingången av året efter skatteårets utgång (BFL 56 §). I BFL 56 b § 1 mom. 3 punkten som trädde i kraft 1.1.2017 föreskrivs om från huvudregeln avvikande förlängd tidsfrist för rättelse av beskattning i fråga om information som har erhållits vid annat än automatiskt utbyte av information, vilken är sex år från ingången av året som följer efter skatteårets utgång. Från och med ingången av år 2026 har det från paragrafen tagits bort en begränsning om att den gäller uppgifter vid annat än automatiskt utbyte av information. Detta innebär att all information som fåtts vid internationellt informationsutbyte kan användas för rättelse av beskattningen inom ramen för den förlängda tidsfristen på sex år.

Utöver rättelse av beskattningen kan den skattskyldige påföras skatteförhöjning på grund av uppgifter som saknas i skattedeklarationen (32 § i L om beskattningsförfarande). En försummelse av deklarationsskyldigheten kan också uppfylla rekvisitet för ett skattebrott och leda till åtal för brott.

Närmare information om deklarationsskyldigheten finns i Skatteförvaltningens anvisning Deklarationsskyldigheten för fysiska personer och dödsbon i inkomstbeskattningen.

ledande specialsakkunnig Kalle Hirvonen

överinspektör Jarno Vestervik