Beskattning av familjevårdare

I denna anvisning behandlas beskattningen av fysiska personers inkomster av arbete som familjevårdare och avdrag av kostnader som hänför sig till förvärvande av denna inkomst i inkomst- och näringsbeskattningen.

Anvisningens avsnitt om avdrag för resekostnader har preciserats med anledning av en tillfällig ändring av 93 § 2 mom. i inkomstskattelagen. En text om ersättning som beviljas för inkomstbortfall till en familjevårdare har lagts till i anvisningen. Information om förutsättningar för avskrivning av bostadsbyggnad har lagts till i punkten om avdrag för verkliga kostnader.

1 Inledning

I denna anvisning behandlas beskattningen av familjevårdare som sköter barn, funktionshindrade eller äldre personer i sitt eget eller den vårdbehövandes hem. Beskattningen av professionella vårdhem behandlas i Skatteförvaltningens anvisning Beskattning av professionella familjehem.

Enligt familjevårdslagen avses med familjevård vård av eller annan omsorg om en person under en del av dygnet eller dygnet runt i familjevårdarens privathem eller i den vårdbehövandes hem. Familjevård i den vårdbehövandes hem omfattar till exempel situationer där anhörigvårdarens ledighet ordnas som familjevård och familjevårdaren arbetar hemma hos den som får anhörigvård.  Familjevård hemma hos barn och ungdomar som vårdas i familjevård kan bli aktuellt bland annat i samband med att ett fosterbarn får flytta hem och när en ung person i fostervård flyttar till en egen bostad, och då är det fråga om familjevård på deltid och/eller kortvarig familjevård. Familjevårdare för barn och ungdomar kallas allmänt för fosterföräldrar. 

Lagstiftningen om familjevård har samlats i familjevårdslagen (263/2015), men kan också ordnas i enlighet med barnskyddslagen (417/2007), lagen angående specialomsorger om utvecklingsstörda (519/1977) och lagen om service och stöd på grund av handikapp (380/1987) samt socialvårdslagen (1301/2014).

För den vårdbehövande gör välfärdsområdet upp en klientplan eller en serviceplan om familjevården. Klientplanen gäller barn och ungdomar, medan en serviceplan gäller funktionshindrade barn, ungdomar och vuxna personer. En serviceplan görs också upp för äldre personer. I planen antecknas barnets, den unga personens och den äldre personens behov av omsorg och de tjänster denna behöver.

Välfärdsområdet ingår tillsammans med familjevårdaren ett uppdragsavtal om vården. I det kommer man överens om parternas rättigheter och skyldigheter. På endera partens förslag ses avtalet över, om situationen förändras. På grund av uppdragsförhållandets karaktär har en familjevårdare inget arbetsförhållande med välfärdsområdet.  I uppdragsavtalet ska man bland annat komma överens om beloppet och utbetalningen av arvodet som ska betalas till familjevårdaren, kostnadsersättningarna och beloppet av dispositionsmedel som ska betalas till barnet som är i familjevård. I avtalet kommer man vidare överens om ersättning av särskilda kostnader som beror på individuella behov.

I uppdragsavtalet kan man komma överens om en tillfällig ersättning som betalas ut till familjevårdaren för inkomstbortfall. Ersättning för inkomstbortfall kan till exempel betalas ut, om socialarbetaren bedömer att det ligger i det placerade barnets intresse att familjevårdaren stannar kvar hemma för att vårda barnet, till exempel i början av placeringen. Om ersättningen för inkomstbortfall betalas ut i ett separat belopp utöver vårdarvodet, utgör ersättningen en annan förvärvsinkomst, inte vårdarvode eller kostnadsersättning. Om parterna kommer överens om att ersättningen för inkomstbortfall betalas ut som förhöjt vårdarvode, utgör hela beloppet vårdarvode.

Välfärdsområdet anmäler utbetalda vårdarvoden, kostnadsersättningar och separata ersättningar för inkomstbortfall till inkomstregistret enligt anvisningarna om dem. Ersättningar för resekostnader som betalats ut separat ska anmälas som vårdarvoden, men med en separat anmälan om löneuppgifter.

Familjevårdararbetet kan beskattas som förvärvsverksamhet som avses i inkomstskattelagen eller som näringsverksamhet som avses i lagen om beskattning av inkomst av näringsverksamhet. I denna anvisning behandlas först familjevårdarens inkomster och avdrag som hänför sig till arbete som beskattas som förvärvsverksamhet, och därefter inkomster och avdrag som hänför sig till arbete som beskattas som näringsverksamhet.

Det som i anvisningen anges om välfärdsområden gäller i tillämpliga delar även Helsingfors stad.

2 Beskattning av familjevårdare som beskattas enligt inkomstskattelagen

2.1 Beskattning av familjevårdarens vårdarvode

Det välfärdsområde som placerar en person och familjevårdaren eller familjevårdarna ingår ett uppdragsavtal, där man kommer överens om bland annat beloppet av arvodet som ska utbetalas till familjevårdaren.  Enligt 16 § i familjevårdslagen har familjevårdaren rätt till arvode för vården om man inte kommit överens om något annat i uppdragsavtalet.  I familjevårdslagen har fastställts ett månadsspecifikt minimibelopp för arvodet, men vårdarvodet ska svara mot det krav som vården av person ställer. Välfärdsområdena kan dela upp storleken av vårdarvodena i flera arvodesklasser på basis av hur krävande och bindande vården beräknas bli. Vid kortvarig familjevård kan man komma överens om ett dygnsspecifikt vårdarvode.

I 25 § 1 mom. i lagen om förskottsuppbörd föreskrivs om ersättningar som utbetalas i någon annan form än lön. Enligt denna är ett vederlag som erhållits för arbete, uppdrag eller tjänst, men som ändå inte är lön, en ersättning för arbete. I sitt beslut HFD 10.3.1997 liggare 561 ansåg högsta förvaltningsdomstolen att arvoden som på basis av socialvårdslagen och familjevårdslagen utbetalats till familjevårdare inte utgjorde lön som avses i lagen om förskottsuppbörd, utan arbetsersättning. Om det är fråga om familjevård som ges på det sätt som avses i gällande familjevårdslag, barnskyddslag, lag angående specialomsorger om utvecklingsstörda, lag om service och stöd på grund av handikapp eller socialvårdslag, anses vårdarvodet för familjevård vara arbetsersättning som är förvärvsinkomst.

HFD 10.03.1997 liggare 561

Förskottsuppbörd – Arbetsgivares socialskyddsavgift – Lön – Vårdare som får stöd för närståendevård – Familjevårdare – Arbetsersättning

Arvode som kommunen med stöd av 27 a–27 c § i socialvårdslagen (710/82) betalt till personer som får stöd för närståendevård och arvode som kommunen med stöd av 25 § i socialvårdslagen och lagen om familjevårdare (312/92) betalt till familjevårdare var inte i 4 § i lagen om förskottsuppbörd avsedd lön utan sådan ersättning för arbete som avses i 6 § i lagen om förskottsuppbörd. Kommunen skulle således inte betala arbetsgivares socialskyddsavgift för dessa arvoden. Skatteåret 1996.

Enligt familjevårdslagen ska välfärdsområdet se till att en ersättare ordnas under familjevårdarens ledighet. Den ersättande vården kan ges hemma hos den vårdbehövande eller hos ersättarfamiljen. Ersättaren ingår med välfärdsområdet ett uppdragsavtal för varje vårdbehövande, och också det arvode som utbetalas till hen är arbetsersättning.

2.2 Beskattning av ersättningar för familjevårdarens kostnader

2.2.1 Allmänt om ersättningar för familjevårdarens kostnader

Familjevårdaren har ingen underhållsskyldighet vad gäller den vårdbehövande, och därför ser välfärdsområdet i egenskap av betalare av ersättningen till att kostnader som uppstår för en familjevårdare ersätts och att ersättningarna ligger på rätt nivå. Föreskrifter om kostnadsersättning, startersättning och ersättning av särskilda kostnader finns i 17 § och 18 § i familjevårdslagen. Ett minimibelopp har angivits för kostnadsersättningar, från vilket kommunerna kan avvika uppåt. Ett maximibelopp har angivits för startersättning. Storleken av kostnadsersättningar och vårdarvoden ses över årligen.

Varje välfärdsområde gör upp instruktioner om familjevården, som definierar hur välfärdsområdet organiserar, producerar och genomför familjevården i ett uppdragsförhållande. I instruktionerna harmoniseras storleken av vårdarvodena och kostnadsersättningarna samt ges riktlinjer om särskilda kostnader som omfattas av ersättning inom det aktuella välfärdsområdet.

2.2.2 Beskattning av startersättningen

Startersättningen ska täcka kostnaderna för att påbörja familjevård. Dessa kan omfatta bland annat kostnader för reparations- och ändringsarbeten i bostaden, möbler, sänglinne, en första uppsättning kläder, leksaker samt hobbyutrustning, såsom cykel, skidor, slalomutrustning, ishockeyutrustning och dator. Startersättningen kan också användas för att ersätta inkomstbortfall och kostnader för förhandsträning. Bestämmelser om startersättningens maximibelopp finns i 18 § i familjevårdslagen.

Startersättningen har inte föreskrivits som skattefri inkomst, och utgör därför skattepliktig förvärvsinkomst som avses i 29 § och 61 § i inkomstskattelagen. Om startersättningen även inkluderar ersättning för inkomstbortfall, räknas den inte in i det sammanlagda beloppet av kostnadsersättningarna, utan den utgör annan förvärvsinkomst och anmäls till inkomstregistret separat.

2.2.3 Beskattning av kostnadsersättning och skattefria socialförmåner

Välfärdsområdet ersätter verkliga kostnader som uppkommer för den vårdbehövandes försörjning och vård. I familjevårdslagen har ett månadsspecifikt minimibelopp fastställts.

Enligt familjevårdslagen täcker kostnadsersättningen normala utgifter för den som är i familjevård i fråga om mat, boende, fritidssysselsättningar, personliga behov och annat underhåll samt normala hälsovårdskostnader som inte ersätts med stöd av annan lagstiftning. Dessutom omfattar kostnadsersättningen sådana dispositionsmedel som enligt barnskyddslagen (417/2007) ska ställas till barnets eller den unga personens eget förfogande då han eller hon placeras i familjevård med stöd av den lagen. Ett minimibelopp har fastslagits för dispositionsmedel för personer över 15 år, vilket motsvarar en tredjedel av det underhållsstöd som fastställs för ett barn i lagen om underhållsstöd. Dispositionsmedel för vuxna personer som placerats i familjevård ingår inte i kostnadsersättningen.

I uppdragsavtalet kommer man överens om kostnadsersättningens storlek samt till vem barnbidraget för ett barn i familjevård utbetalas. Om barnbidraget betalas till familjevårdaren, beaktas det i kostnadsersättningens belopp.

Kostnadsersättningen har inte föreskrivits som skattefri inkomst, och utgör därför skattepliktig förvärvsinkomst som avses i 29 § och 61 § i inkomstskattelagen. Eftersom familjevårdaren får kostnadsersättningen på basis av ett uppdragsavtal anses den utgöra arbetsersättning.

Skattefri socialförmån, till exempel barnbidrag eller handikappbidrag, som nämns i 92 § i inkomstskattelagen och som utbetalas till en familjevårdare för ett barn i familjevård, är skattefri även när familjevårdaren får den. Kostnader som täckts med skattefria socialförmåner är inte avdragbara i familjevårdarens beskattning.

2.2.4 Beskattning av ersättning för särskilda kostnader

Utöver kostnadsersättningen ersätts familjevårdaren för sådana särskilda kostnader för terapi och hälsovård som beror på individuella behov hos den som är i familjevård samt sådana särskilda studiekostnader för ett barn eller en ung person under 21 år i familjevård som inte ersätts enligt annan lagstiftning. Utöver dessa kostnader kan ersättning betalas för kostnader som uppkommer på grund av semester och särskilda fritidssysselsättningar eller för utrustning som hör till fritidssysselsättningen och för andra särskilda fortlöpande eller engångskostnader för den som är i familjevård.

Särskilda kostnader ersätts enligt prövning, och det har inte fastställts några maximibelopp i euro för dessa. I allmänhet drar välfärdsområdena i sina instruktioner upp riktlinjer för vad som kan ersättas och till vilket belopp.

Särskilda kostnadsersättningar har inte föreskrivits som skattefri inkomst. När beskattningen verkställs är de enligt 29 § och 61 § i inkomstskattelagen skattepliktig förvärvsinkomst. Eftersom familjevårdaren får ersättning för särskilda kostnader på basis av ett uppdragsavtal anses den utgöra arbetsersättning. Det är inte fråga om familjevårdarens inkomst, om välfärdsområdet betalar den särskilda kostnaden direkt till säljaren av produkten eller tjänsten.

2.2.5 Separat ersatta resekostnader

Resekostnaderna för sedvanliga resor för att uträtta ärenden ingår i den fasta kostnadsersättning som välfärdsområdet betalar. En familjevårdare kan emellertid få separata kilometerersättningar från välfärdsområdet, till exempel för resor till förhandlingar som ordnats gällande vården och fostran för den som placerats i familjevård eller resor till möten med ett barns biologiska föräldrar. Resekostnader som orsakas av den vårdbehövandes terapi ersätts till den del FPA inte ersätter dessa.

Välfärdsområdet kan ersätta dessa resekostnader separat på basis av familjevårdarens anmälan (reseräkning). I inkomstskattelagen föreskrivs att endast resekostnadsersättningar som utbetalats av arbetsgivaren för arbetsresor är skattefria. En familjevårdare är inte anställd i ett arbetsförhållande, och därför kan inte skattefria resekostnadsersättningar utbetalas till hen. Därför anmäler välfärdsområdet de resekostnadsersättningar som betalats separat till familjevårdare till inkomstregistret som vårdarvode. Dessa utgör skattepliktig förvärvsinkomst för familjevårdaren. Avdrag för resekostnader tas upp i kapitlen 2.3.2 och 2.3.3.5 och förskottsinnehållning på resekostnadsersättningar i kapitel 4 i denna anvisning.

2.2.6 Arbetsredskap som bekostas av välfärdsområdet

Användning av arbetsredskap i förvärvsverksamhet ger inte upphov till skattepliktig inkomst för familjevårdare, om välfärdsområdet ställer arbetsredskap till familjevårdares förfogande och betalar brukskostnaderna för dessa. Arbetsredskapen kan omfatta exempelvis en bildtelefon som välfärdsområdet anskaffat åt familjevårdaren. Om familjevårdaren använder arbetsredskapet för privata ändamål och inte debiteras en ersättning för denna användning, utgör den privata andelen av brukskostnaderna förvärvsinkomst för familjevårdaren, som hen ska deklarera som inkomst.

2.3 Avdrag av familjevårdarens kostnader för förvärv av inkomst i beskattningen

2.3.1 Som alternativ avdrag för kostnadsersättningar eller verkliga kostnader

Enligt 29 § i inkomstskattelagen har den skattskyldige rätt att från sin inkomst dra av utgifterna för inkomstens förvärvande eller bibehållande, dvs. göra naturliga avdrag. Familjevårdare kan från det sammanlagda beloppet av arvoden och skattepliktiga ersättningar dra av kostnader för inkomstens förvärvande. Familjevårdares avdragbara kostnader kan indelas i två huvudgrupper: kostnader som orsakas av den vårdbehövande och övriga kostnader som orsakas av skötseln av uppgiften.

Från det sammanlagda beloppet av familjevårdarens arvoden och ersättningar avdras som utgift för inkomstens förvärvande i regel kostnadsersättningarnas sammanlagda belopp som uppgetts av välfärdsområdet samt resekostnaderna, om vårdarvodet innehåller resekostnadsersättningar som betalats ut separat. Utöver dessa kan familjevårdaren dra av övriga kostnader som orsakats av skötseln av uppgiften. Dessa behandlas i kapitel 2.3.4.

Alternativt kan familjevårdaren yrka på avdrag på basis av verkliga kostnader. Då ska familjevårdaren uppge det sammanlagda beloppet av alla kostnader som förvärvandet av inkomster gett upphov till, och detta belopp dras av i stället för det sammanlagda beloppet av kostnadsersättningar som uppgetts av välfärdsområdet och resekostnader.

En familjevårdare kan inte utöver de kostnadsersättningar som anmälts av välfärdsområdet dra av endast någon viss utgiftspost som hänför sig till den vårdbehövande. En kostnadsersättning som utbetalas av välfärdsområdet är avsedd att täcka förutom poster som tas upp i lagen även utgiftsposter som välfärdsområdet uppgett i sina instruktioner, men lagen och välfärdsområdets instruktioner om familjevård innehåller ingen specifikation av beloppet som öronmärkts för vart och ett ändamål. Från det sammanlagda belopp som välfärdsområdet uppgett för kostnadsersättningarna kan man således inte dra av en kalkylmässig utgiftspost så att beloppet av de verkliga kostnaderna alternativt kunde läggas till kostnadsersättningarna.

Enligt 31 § 4 mom. i inkomstskattelagen är den skattskyldiges levnadskostnader inte avdragbara utgifter. Dessa omfattar bland annat bostadshyra och utgifter för skötsel av barn och hem. Familjevårdarens, makens/makans och de egna barnens kostnader är således icke-avdragsgilla levnadskostnader. När ett avdragsyrkande grundar sig på verkliga kostnader är endast de kostnader som hänför sig till den vårdbehövande utgifter för förvärv av inkomst. Om familjevårdaren kan lägga fram verifikat som bevis på hur kostnaderna har fördelats mellan det privata hushållet och förvärvsverksamheten, är de kostnader som hänför sig till dem som är i familjevård avdragbara från inkomsterna av familjevården på det sätt som anges nedan.

2.3.2 Avdrag som utgift för inkomstens förvärvande för familjevårdarens kostnadsersättningar och resekostnader som hänför sig till den vårdbehövande

Välfärdsområdet ersätter familjevårdaren för kostnader för vård och försörjning av en person i familjevård enligt verkliga kostnader och på det sätt som avses i familjevårdslagen. En familjevårdare är inte underhållsskyldig för personer i familjevård, och kan därför i sin beskattning som utgift för inkomstens förvärvande med 29 § i inkomstskattelagen som grund yrka på avdrag för kostnadsersättningar som familjevården gett upphov till. Eftersom man med kostnadsersättningarna ersatt verkliga kostnader, betraktas det belopp av kostnadsersättningar som anmälts av välfärdsområdet som avdragbar kostnad för inkomstens förvärvande i beskattningen utan någon separat utredning.

Om välfärdsområdet har betalat separata resekostnadsersättningar till familjevårdaren enligt reseräkning eller annan utredning, kan familjevårdaren dra av som kostnad för inkomstens förvärvande utöver de kostnadsersättningar som välfärdsområdet betalat även verkliga resekostnader enligt verifikat. Resor med egen bil dras av enligt det kilometerantal som fakturerats välfärdsområdet, i regel enligt Skatteförvaltningens årliga beslut om storleken av resekostnadsavdrag, men under skatteåren 2022 och 2023 undantagsvis utifrån den tillfälliga ändringen av 93 § 2 mom. i inkomstskattelagen, oberoende av storleken av den reseersättning som välfärdsområdet har betalat.

2.3.3 Avdrag som utgift för inkomstens förvärvande för verkliga kostnader som hänför sig till den vårdbehövande

2.3.3.1 Allmänt om avdrag av verkliga kostnader

Välfärdsområdet ser till att kostnader som hänför sig till en familjevårdares förvärv av inkomst ersätts och fastställer den rätta nivån på kostnadsersättningarna för familjevård. Kostnader som hänför sig till familjevårdarens familj är levnadskostnader förutom i den utsträckning de hänför sig till den vårdbehövande.

Om familjevårdaren yrkar på avdrag för verkliga kostnader som orsakats av den vårdbehövande, ska hen lämna in utredning om familjens och den vårdbehövandes alla verkliga kostnader samt hur de fördelar sig mellan avdragbara utgifter för inkomstens förvärvande och icke-avdragbara levnadskostnader. Om båda makarna är familjevårdare, delas de verkliga kostnader som hänför sig till den vårdbehövande i samma proportion som man i uppdragsavtalet kommit överens om att kostnadsersättningen ska utbetalas till makarna.

Det vårdarvode och den kostnadsersättning som välfärdsområdet anmält visas som inkomst på den förhandsifyllda skattedeklarationen och kostnadsersättningen visas som avdrag. Om de verkliga kostnaderna är större än den kostnadsersättning som välfärdsområdet betalat, ska skillnaden mellan dessa deklareras som avdrag i beskattningen.

I uppdragsavtalet kan man komma överens om till vem exempelvis barnbidrag och handikappbidrag ska utbetalas. Om skattefria socialförmåner som avses i 92 § i inkomstskattelagen utbetalas till familjevårdaren på basis av en person som placerats i familjevård, anses de kostnader som placeringen av personen i familjevård gett upphov till täckas av den skattefria socialförmånen. Beloppet för denna skattefria socialförmån dras av från de avdragbara verkliga kostnaderna i beskattningen.

Familjevårdaren eller välfärdsområdet kan teckna försäkringar för personer som placerats i familjevård. Om familjevårdaren får ersättning från försäkringen för täckande av kostnader som orsakats av den vårdbehövande, är dessa ersättningar skattefria. Kostnader som täckts med skattefria försäkringsersättningar är inte avdragbara i beskattningen.

I vissa fall betalas kostnader för personer som är i familjevård direkt till den som sålt tjänsten eller varan, till exempel med en betalningsförbindelse från välfärdsområdet. Ersättningen betalas inte till familjevårdaren, och därför utgör ersättningen inte familjevårdarens inkomst, och en utgift som betalats med betalningsförbindelse kan inte heller dras av som utgift för förvärv av inkomst.

Anskaffningsutgiften för arbetsredskap dras av i form av avskrivningar, om dess sannolika ekonomiska livslängd är längre än tre år. Avskrivningens belopp är högst 25 procent av utgiftsresten. Om anskaffningsutgiften för arbetsredskapet är högst 1 200 euro (före 2021 1 000 euro), kan arbetsredskapets sannolika ekonomiska användningstid i allmänhet anses vara högst tre år, och avdraget görs på en gång. Utgiftsresten av anskaffningsutgiften för arbetsredskapet kan dock dras av i sin helhet under det skatteår då den återstående oavskrivna anskaffningsutgiften är högst 1 200 euro i början av skatteåret.

Om familjevårdsförhållandet undantagsvis avbryts kort efter att startersättningen erhållits och anskaffningen gjorts, kan familjevårdaren bli tvungen att ge varorna som skaffats till personen som fått familjevård eller returnera dem till välfärdsområdet. I sådana situationer kan anskaffningsutgiften för varor som skaffats med startersättningen dras av från familjevårdarens inkomst som en engångsutgift, till följd av att också startersättningen betraktats som familjevårdarens inkomst.

2.3.3.2 Anteckningsskyldighet och förvaring av verifikat

En familjevårdare är skyldig att föra anteckningar över kostnader som familjevården gett upphov till på det sätt som anges i Skatteförvaltningens beslut om anteckningsskyldighet. Dessa anteckningar ska sparas sex år räknat från utgången av skatteåret. Anteckningarna ska grunda sig på daterade verifikat, och specificerade anteckningar ska föras över inkomster och utgifter. Det finns också skäl att göra en sammanfattning av utgifterna, och där ska utgifterna grupperas enligt utgiftsslagen.

Med uträkningarna och verifikaten som grund ska man av familjens totala utgifter kunna utläsa de utgifter som hänför sig till personerna som varit i familjevård. Av denna anledning rekommenderas att man gör en sammanfattning och förvarar verifikaten över familjens alla totalutgifter, så att man kan fastställa de övriga familjemedlemmarnas motsvarande utgifter (till exempel telefonkostnader och kostnader för rekreation och hobbyer under fritiden).

2.3.3.3 Boendekostnader

Av den som har för avsikt att bli familjevårdare förutsätts att hen har erforderliga utrymmen för att ordna familjevård. Boendekostnaderna är i regel levnadskostnader för familjevårdarens familj. Med boendekostnader avses till exempel bruks- och underhållskostnaderna för egnahemshus, skötselvederlag och vatten- och elavgifter för aktielägenhet eller hyra och övriga förbrukningsavgifter för hyreslägenhet. Till familjevårdarens boendekostnader hör också en avskrivning på 4 procent av anskaffningsutgiften för bostadsbyggnad, om den person som är familjevårdare är ägare eller delägare av byggnaden. Den del av boendekostnaderna som hänför sig till personen i familjevård kan dras av från familjevårdarens inkomster i det fall att hen yrkar på avdrag till alla delar på grund av verkliga kostnader.

Kostnader och avskrivningar som hänför sig till den som är i familjevård fastställs vad beträffar allmänna utrymmen som står till förfogande för personerna i familjevård och för familjevårdaren med sin familj i förhållande till antalet personer. Till utrymmen som helt används för förvärv av inkomst räknas endast rum som står till förfogande enbart för dem som är i familjevård, och kostnaderna för dessa dras av i proportion till ytan.

2.3.3.4 Anskaffningsutgifter för hushållsmaskiner och hushållsanordningar

Den avdragbara andelen av kostnader för möbler, hushållsmaskiner och anordningar som skaffas för gemensam användning i utrymmen som används gemensamt beräknas i proportion till antalet personer i familjevård och antalet medlemmar i familjevårdarens egen familj.

Avskrivning med hänsyn till livslängden på anskaffningsutgiften för lös egendom som skaffats för personlig användning (till exempel television, telefon och dator) åt dem som är i familjevård samt eventuella löpande kostnader (till exempel kostnader för internet-anslutning) beaktas vid beräkning av det avdragsgilla beloppet av verkliga utgifter för förvärv av inkomst.

2.3.3.5 Resekostnader

För familjevårdaren uppstår kostnader för resor som anknyter till den som är i familjevård och till resor för skötsel av uppgiften. Resor som anknyter till den som är i familjevård är till exempel resor till förhandlingar som ordnats gällande vård och fostran för den som placerats i familjevård och resor som företagits för att möta den vårdbehövandes biologiska föräldrar samt för resor på grund av hobby. Familjevårdarens egna resor till kamratstödsdagar och fortbildningsdagar ger upphov till resekostnader som hänför sig till familjevårdarens arbete. Dessa resor är arbetsresor och kostnaderna för dem dras av enligt verkliga kostnader. 

Resor som anknyter till familjevård omfattar också exempelvis resor till hemmet för den som är i familjevård i det fall där vården ges där samt familjevårdarens vikaries resor som under vikariatet företas till familjevårdarens hem. Dessa resor är resor mellan bostaden och arbetsplatsen. Avdrag för dessa beviljas beräknat enligt billigaste fortskaffningsmedel och självriskandelen dras av först.

Om familjevårdaren yrkar att resekostnaderna för arbetsresor ska dras av enligt verkliga kostnader, är familjevårdarens utredning (körjournal) om resor som anknyter till förvärv av inkomst och kostnaderna för dessa grunden till avdrag. Kostnader för bruk av egen bil är bland annat bränsle-, service- och reparationskostnader, försäkringspremier och fordonsskatt. Anskaffningsutgiften för bilen dras av som årliga avskrivningar, 25 procent av utgiftsresten. Den avdragbara andelen av bilens totala kostnader beräknas enligt det kilometerantal som tillkommit vid arbetskörningar i förhållande till totala antalet kilometer som man kört under året.

Familjevårdaren måste föra körjournal över resor som gjorts med egen bil i samband med familjevården. Dessa resor är exempelvis resor för att uträtta ärenden inom familjevården till butiken, läkare, apotek samt hobbyer som utövas av personerna i familjevård. Utgifterna kan dras av i sin helhet, även om familjevårdarens egna barn har varit med på resan. Resekostnader för resor som företagits enbart för uträttande av familjevårdarens eller dennas barns ärenden kan inte dras av från familjevårdarens inkomst.

Körjournal som ska föras över resorna kan vara manuell eller elektronisk. Av körjournalen ska det framgå hur många kilometer som tillryggalagts dagligen, och de ska delas upp mellan körningar som anknyter till familjevården och privata körningar. För privata körningar räcker det med endast antalet körda kilometer. Då det gäller körningar som anknyter till familjevården ska dessutom följande antecknas i körjournalen:

• den tidpunkt då körningen började och slutade
• var körningen började och slutade, vid behov rutten
• vägmätarens ställning när körningen började och slutade, körsträckan
• ändamålet med körningen och
• vilka personer som fanns i bilen under körningen.

Om utredning om verkliga kostnader vid användning av egen bil i familjevårdararbetet inte ges, kan avdrag i regel även beviljas enligt Skatteförvaltningens årliga beslut om storleken av resekostnadsavdrag, men under skatteåren 2022 och 2023 undantagsvis utifrån den tillfälliga ändringen av 93 § 2 mom. i inkomstskattelagen, oberoende av vad välfärdsområdet har betalat per kilometer. Verkliga kostnader för resor som gjorts med något annat fordon än egen bil kan avdras till det belopp som framgår av verifikaten.

Folkpensionsanstalten (FPA) ersätter eventuellt kostnader för resor till terapi eller sjukhus. Familjevårdaren kan hos välfärdsområdet ansöka om ersättning för den självriskandel som FPA inte har ersatt. När man yrkar på ersättning av verkliga kostnader ska de resekostnader som FPA ersatt redas ut och dras av från resekostnaderna som yrkandet gäller. När man yrkar på avdrag på basis av antalet kilometer ska de kilometer som FPA ersatt dras av från det kilometerantal som beror på arbetsresor.

2.3.3.6 Telefonutgifter

Familjevårdaren kan i sin beskattning dra av kostnader som hänför sig till en telefon som familjevårdaren skaffat till personen i familjevård. Telefonutgifter som anknyter till en familjevårdares arbete utgör avdragbara utgifter för inkomstens förvärvande som orsakats av skötsel av uppgiften. Familjevårdarens privata telefonkostnader samt makans/makens och egna barns telefonkostnader är inte avdragsgilla. Om familjevårdaren skaffat en separat telefon enbart för samtal som anknyter till familjevården, är alla utgifter för denna avdragsgilla.

2.3.3.7 Utgifter för mat

De utgifter för mat som uppkommer för familjevårdaren på grund av en person i familjevård är avdragsgilla. Som andel av matutgifter som hänför sig till personerna i familjevård anses deras andel av hela hushållets matutgifter enligt antalet personer. Också andra utgifter för mat, till exempel restaurangbesök, är avdragsgilla. Av anteckningarna ska det framgå till vilken tillställning restaurangutgifterna anknyter och vilka personer som varit närvarande.

2.3.3.8 Utgifter för kläder, läkemedel, husdjur, leksaker med mera

Utgifter för den vårdbehövandes kläder är avdragsgilla utgifter för förvärv av inkomst. Det är bra att ange i anteckningarna för vem kläderna har skaffats. Kostnader för den vårdbehövandes receptbelagda och övriga mediciner är också avdragbara.

Om det finns husdjur i familjen anses det i regel tillhöra hela familjen. En enligt huvudtalet bestämd andel av sedvanliga kostnader som uppkommer av husdjuret är avdragbar. Undantag utgör ett så kallat terapidjur som har anskaffats till den vårdbehövande, till exempel på grund av ett psykologutlåtande, eller ett djur som den vårdbehövande har med sig. I dessa fall kan de kostnader som husdjuret medför dras av som kostnader som orakats av den vårdbehövande.

Kostnader för leksaker, spel och musikinstrument som anskaffats endast till barnen kan delas att dras av enligt antalet barn.

2.3.3.9 Allmänna utgifter

Allmänna utgifter i hemmet (till exempel utgifter för städ- och renhållningsartiklar, köksartiklar, böcker, tidningar, TV-betalkanaler) är utgifter som kommer alla som bor i hushållet till del. Dessa utgifter kan i regel betraktas som avdragsgilla utgifter för familjevården i proportion till antalet personer.

Om man till familjen skaffat tjänster utanför hemmet, är endast den andel av tjänsterna som hänför sig till personen i familjevård avdragsgill. För exempelvis städtjänster kan således de vårdbehövandes andel av kostnaden i förhållande till totala antalet personer dras av. En familjevårdare har inte rätt till hushållsavdrag för den del av hushållstjänster som baserar sig på familjevårdarens förvärv av inkomst.

2.3.3.10 Dispositionsmedel som getts till barn och ungdomar

Dispositionsmedel som en familjevårdare med stöd av barnskyddslagen gett till barn eller ungdomar är i sin helhet avdragsgilla. Det belopp som får dras av är det belopp som de facto getts till barnet eller den unga.

2.3.3.11 Andra särskilda kostnader 

Enligt 17 § 3 och 4 mom. i familjevårdslagen ersätts familjevårdaren för sådana särskilda kostnader för terapi och hälsovård som beror på de individuella behoven hos den som är i familjevård samt sådana särskilda studiekostnader för ett barn eller en ung person under 21 år i familjevård som inte ersätts enligt annan lagstiftning.

Utöver dessa kostnader kan ersättning betalas för särskilda kostnader för semester och särskilda fritidssysselsättningar eller för utrustning som fritidssysselsättningen kräver och för andra särskilda fortlöpande eller engångskostnader för den som är i familjevård.

Välfärdsområdet betalar ersättning till familjevårdaren för ovannämnda kostnader i form av en så kallad ersättning för särskilda kostnader. Enligt ordalydelsen i lagen och karaktären av familjevårdsverksamheten är endast utgifter som hänför sig till den som är i familjevård utgifter som enligt familjevårdslagen kan ersättas, och därmed avdragbara i beskattningen som utgifter för förvärv av inkomst.

Vid större anskaffningar till personen i familjevård, till exempel anskaffning av moped, dator eller telefon, är det vanligt att anskaffningen dels finansieras av släktingar till den vårdbehövande, dels av den vårdbehövande själv, till exempel med inkomster från sommararbete, och dels av välfärdsområdet. Av sådana anskaffningar kan familjevårdaren dra av det belopp som motsvarar den andel som välfärdsområdet betalar till familjevårdaren samt den eventuella andel som utgjort kostnad för familjevårdaren.

2.3.4 Familjevårdarens utgifter för förvärv av inkomst som inte beror på den vårdbehövande och övriga utgifter

Kostnadsersättningar som välfärdsområdet betalar är avsedda att täcka kostnader som orsakas av vården och den vårdbehövande. Övriga kostnader som uppkommer av skötseln av uppgiften som familjevårdare kan dras av separat, även om de vårdbehövandes kostnader skulle dras av till beloppet av den kostnadsersättning som välfärdsområdet betalat.

Enligt 15 § i familjevårdslagen ska det välfärdsområde som svarar för ordnandet av familjevården på det sätt som antecknas i uppdragsavtalet se till att familjevårdaren får den förberedelse, handledning och utbildning som behövs och att den som har för avsikt att arbeta som familjevårdare får förberedande utbildning.

Utgifter som familjevårdaren själv betalat för utbildning för upprätthållande av yrkeskunskap eller kompletterande utbildning som behövs i familjevården, inklusive resekostnader, är avdragsgilla utgifter för förvärv av inkomst.  Dessutom är medlemsavgifter till föreningar med anknytning till familjevård avdragsgilla för familjevårdaren.

Kostnader för anskaffning av böcker och facktidskrifter som gäller familjevårdarbranschen eller -yrket är avdragsgilla. Förutsättningen är att anskaffningen av denna facklitteratur är nödvändig för att upprätthålla nödvändig kompetens eller yrkeskunskap för arbetet. Däremot är verk av allmänbildande karaktär, till exempel ordböcker för främmande språk, i allmänhet inte avdragsgill facklitteratur, även om personerna i familjevård också skulle läsa dem. Kostnaderna för dessa betraktas som den skattskyldiges icke-avdragsgilla levnadskostnader.

Om familjevårdaren i sitt hem för anteckningar och uppgör rapporter som hänför sig till familjevården, kan hen göra avdrag för arbetsrum enligt Skatteförvaltningens anvisning för harmonisering av beskattningen. Avdrag för arbetsrum kan däremot inte göras på basis av att personen i familjevård bor i familjen. 

Anskaffningsutgiften för dator som anskaffats för att sköta rapporter till välfärdsområdet och andra skriftliga arbeten som hänför sig till familjevården samt kostnaderna för dataförbindelsen är avdragbara till den del som de används för inkomstens förvärvande. Detsamma gäller den del av vårdarens telefonkostnader som avser familjevården.

När familjevårdaren yrkar att alla utgifter för inkomstens förvärvande ska dras av enligt verkliga kostnader, omfattar de både kostnader som beror på den vårdbehövande och kostnader som beror på skötsel av uppgiften.

Resor som anknyter till familjevård omfattar också exempelvis resor till hemmet för den som är i familjevård i det fall där vården ges där samt familjevårdarens vikaries resor som under vikariatet företas till familjevårdarens hem. Dessa resor är resor mellan bostaden och arbetsplatsen. Avdrag för dessa beviljas beräknat enligt billigaste fortskaffningsmedel och självriskandelen dras av först.

Familjevårdaren omfattas av pensionsskydd enligt pensionslagen för den offentliga sektorn (81/2016). På den arbetsersättning som utbetalas till familjevårdaren innehåller välfärdsområdet arbetstagarens pensionspremie. Denna pensionspremie kan dras av från familjevårdarens förvärvsinkomst.

3 Familjevårdare som rörelseidkare

3.1 Företagare i uppdragsförhållande

Familjevårdaren kan också verka som rörelseidkare med firma. Också då står hen i uppdragsförhållande till välfärdsområdet. Enligt familjevårdslagen uppgörs uppdragsavtalet mellan välfärdsområdet och familjevårdaren (fysisk person). I uppdragsavtalet kommer man överens om utbetalning av vårdarvode och kostnadsersättning till rörelseidkaren.

3.2 Beskattningen grundar sig på bokföringen

Näringsverksamhet kan avse affärs- eller yrkesverksamhet. En familjevårdares näringsverksamhet är i regel yrkesverksamhet. Rörelseidkaren ska för varje räkenskapsperiod föra bok över sin verksamhet. Bokföringen ska grunda sig på verifikationer.  Beskattningen av näringsverksamheten grundar sig på bokföringen.

Räkenskapsperiodens verifikationer, korrespondens om affärshändelser samt även annat eventuellt bokföringsmaterial som verifierar affärshändelserna ska förvaras minst sex år räknat från utgången av det år under vilket räkenskapsperioden upphört. Bokslut, verksamhetsberättelser, bokföringar, kontoplaner samt förteckningar över bokföringar och material ska bevaras i minst tio år efter räkenskapsperiodens utgång (2 kap. 10 § i bokföringslagen).

Näringsverksamheten ska hållas isär från det privata hushållet, och därför antecknas i bokföringen endast de transaktioner som hänför sig till näringsverksamheten. Om levnadskostnader har förts in i bokföringen, ska de intäktföras i skattedeklarationen för näringsverksamheten så att de tas bort från näringsverksamhetens kostnader.

3.3 Förskottsuppbördsregistrering

Familjevårdarens arvode är till sin karaktär arbetsersättning, och därför behöver ingen förskottsinnehållning verkställas på arvodet för en familjevårdare som finns i förskottsuppbördregistret, men pensionspremie ska innehållas. Det är inte obligatoriskt att ansöka om att bli införd i förskottsuppbördsregistret. Om mottagaren av en prestation inte har förts in i förskottsuppbördsregistret, verkställer betalaren av ersättningen förskottsinnehållning på prestationen och innehåller pensionspremie.

3.4 Skattepliktig inkomst av näringsverksamhet

3.4.1 Allmänt

En enskild rörelseidkares skattepliktiga inkomst av näringsverksamhet beräknas enligt bestämmelserna i lagen om beskattning av inkomst av näringsverksamhet (NärSkL) genom att från den skattepliktiga inkomsten dra av kostnaderna för att förvärva den. Resultatet fördelas som företagarens förvärvs- och kapitalinkomst i beskattningen. För verksamheten inlämnas skattedeklaration för näringsverksamhet.

3.4.2 Vårdarvodet och kostnadsersättningarna uppges i omsättningen

Rörelseidkaren deklarerar vårdarvodet och alla de kostnadsersättningar som välfärdsområdet betalat som sin omsättning. Om det vårdarvode och de kostnadsersättningar som uppges av välfärdsområdet har tagits upp i punkten Löner och naturaförmåner på familjevårdarens förhandsifyllda skattedeklarationsblankett, ska de tas bort från denna punkt och deklareras som inkomst av näringsverksamhet.

3.4.3 Näringsverksamhetens kostnader

Verkliga kostnader enligt bokföringen som hänför sig till familjevården ska deklareras som näringsverksamhetens kostnader. En familjevårdare som verkar som rörelseidkare kan inte som kostnad dra av den kostnadsersättning som sådan som utbetalas av välfärdsområdet, utan kostnaderna dras alltid av som verkliga kostnader enligt samma princip som i kapitlen 2.3.3 och 2.3.4 i denna anvisning gällande familjevårdarens rätt att dra av kostnader för förvärv av inkomst. Avdragbara kostnader är således de verkliga kostnader som hänför sig till den som är i familjevård och dessutom övriga kostnader som hänför sig till utövandet av näringsverksamhet, till exempel bokföringskostnader.

3.4.4 Transportkostnader

3.4.4.1 Resekostnadsersättningar

En enskild rörelseidkare kan inte betala ut skattefria resekostnadsersättningar till sig själv. Verkliga bilkostnader på grund av resor som hänför sig till familjevårdararbetet är däremot avdragbara som kostnader för förvärvande och bibehållande av inkomst i rörelseidkarens beskattning. I Skatteförvaltningens anvisning Avdrag av rörelseidkares och yrkesutövares samt jordbruksidkares resekostnader behandlas avdrag för resekostnader mer ingående.

Då det gäller familjevårdare som verkar som rörelseidkare bestäms rätten att dra av fordonskostnader enligt huruvida familjens bil används mer för privata körningar eller för körningar som anknyter till familjevården. Enligt NärSkL 53 § hör ett fordon till näringsverksamhetens förvärvskälla om den uteslutande eller huvudsakligen används i näringsverksamheten.

Frågan om en bil eller annat fordon hör till näringsverksamhetens förvärvskälla avgörs enligt antalet körkilometer. Om mer än hälften av alla körda kilometer hänför sig till näringsverksamheten, hör bilen till näringsverksamhetens förvärvskälla. Körjournal ska föras över antalet körda kilometer.

3.4.4.2 Fordon som hör till privata hushållet

Om familjens privata bil som inte hör till näringsverksamhetens förvärvskälla används för resor som hänför sig till familjevården, har familjevårdare som verkar som rörelseidkare rätt att i sin beskattning dra av kostnaderna för resor som hänför sig till näringsverksamheten.

När familjevårdare som verkar som rörelseidkare använder sin egen bil för resor som anknyter till familjevården, kan hen för användningen av bilen i näringsverksamheten göra tilläggsavdrag i beskattningen enligt NärSkL 55 §. Bilkostnader som registrerats i företagets bokföring och tilläggsavdraget som görs i skattedeklarationen för näringsverksamhet kan sammanlagt motsvara högst det maximibelopp som årligen fastställs som skattefri kilometerersättning för löntagare.

Tilläggsavdrag beviljas, om det totala antalet körda kilometer kan utredas på basis av körjournal eller någon annan tillförlitlig utredning. Tilläggsavdrag beviljas inte, om det totala antalet körda kilometer med bilen inte utreds. I sådana situationer kan man i regel som kostnad dra av det eurobelopp per kilometer som årligen uppges i Skatteförvaltningens beslut om storleken av resekostnadsavdrag, men under skatteåren 2022 och 2023 undantagsvis det belopp som fastställs i den tillfälliga ändringen av 93 § 2 mom. i inkomstskattelagen.

3.4.4.3 Fordon som används i näringsverksamheten

När familjevårdarens fordon huvudsakligen används för körningar inom näringsverksamheten dras resekostnaderna av enligt bokföringens verkliga kostnader. De kostnader som beror på privata körningar tas bort från näringsverksamhetens kostnader enligt det värde per kilometer som beräknats på basis av de verkliga kostnaderna, och de intäktsförs som privat användning i skattedeklarationen för näringsverksamhet.  

Om verkliga kostnader inte har registrerats i bokföringen och den skattskyldige inte kan lägga fram en tillförlitlig beräkning av kostnaderna som uppstått, kan man i regel som kostnad dra av ett belopp i enlighet med Skatteförvaltningens beslut om storleken av resekostnadsavdrag, men under skatteåren 2022 och 2023 undantagsvis det belopp som fastställs i den tillfälliga ändringen av 93 § 2 mom. i inkomstskattelagen. Förutsättningen för att kunna dra av kostnaderna är att antalet körningar har utretts och att kostnader uppstått.

3.4.5 Hur stöd för företagsverksamheten inverkar på den skattepliktiga inkomsten av familjevårdarens näringsverksamhet

I samband med att verksamheten inleds kan familjevårdarföretagaren ha möjlighet att ansöka om TE-centralens Startpeng och investeringsstöd. För mottagaren är startpengen skattepliktig inkomst som betalaren anmäler som mottagarens personliga inkomst. Startpengen ska inte läggas till familjevårdarens omsättning eller annan inkomst.

Investeringsstödet hänför sig alltid till en anskaffning som har gjorts i näringsverksamheten. I bokföringen ska det behandlas som en korrigering av anskaffningsutgiften för investeringen eller som övrig intäkt i näringsverksamheten, och då beaktas det i uträkningen av näringsverksamhetens beskattningsbara resultat.

4 Förskottsuppbörd på familjevårdarens arvode och ersättningar

Familjevårdarens skattepliktiga arbetsersättning består av arvode, kostnadsersättning och ersättning för särskilda kostnader. På det sammanlagda beloppet av dessa verkställs förskottsinnehållning, om familjevårdaren inte antecknats i förskottsuppbördsregistret. Familjevårdaren ska ansöka om ett separat familjedagvårdarens skattekort för arbetsersättningen. På det sammanlagda beloppet av vårdarvodet och kostnadsersättningarna verkställer välfärdsområdet förskottsinnehållning enligt skattekortet. Sjukvårdsavgift och dagpenningspremie som ingår i sjukförsäkringsavgiften har beaktats vid beräkningen av innehållningsprocenten i skattekortet.

Beloppet av familjevårdarens kostnadsersättning dras av som utgift för förvärv av inkomst vid beräkningen av skatteprocenten. Som avdrag beaktas också den pensionspremie som uppbärs på ersättningen.

Resekostnadsersättningar som hänför sig till familjevårdarens arbetsersättning har i Skatteförvaltningens beslut om befrielse från skyldighet att verkställa förskottsinnehållning befriats från förskottsinnehållning. Till en fysisk person kan därmed resekostnadsersättningar utbetalas utan att verkställa förskottsinnehållning, även om förskottsinnehållning verkställs på arbetsersättningen. Detta förutsätter att ersättningsgrunderna och ersättningsbeloppen är i enlighet med bestämmelserna i Skatteförvaltningens årliga beslut om skattefria resekostnadsersättningar.

Om familjevårdaren antecknats i förskottsuppbördsregistret, påförs för familjevårdaren förskottsskatt på det sammanlagda beloppet av vårdarvode och kostnadsersättningar som utbetalas. Avdragen beaktas på samma sätt som vid beräkning av innehållningsprocenten i skattekortet.

ledande skattesakkunnig Tero Määttä

ledande skattesakkunnig Pirjo Mäkynen