Skatteplikt och bränsleavgift för bränslen som används i fritidsbåtar

Har getts
1.1.2021
Diarienummer
VH/6659/00.01.00/2020
Giltighet
1.1.2021 - Tills vidare
Bemyndigande
Lag om Skatteförvaltningen (503/2010) 2 § 2 mom.
Ersätter anvisningen
Skatteplikt och bränsleavgift för bränslen som används i fritidsbåtar 29.12.2016

Användning av brännolja, avsedd för uppvärmning eller arbetsmaskiner, som är lindrigare beskattad än trafikbränslen är förbjuden i fritidsbåtar med hot om bränsleavgift.

Om bränsleavgift för fritidsbåtar bestäms i lagen om bränsleavgift som betalas för privata fritidsbåtar (1307/2007, bränsleavgiftslagen). I denna anvisning avses med lag denna lag om inget annat nämns.

Mer information om skattebehandlingen av bränslen för annan fartygstrafik finns i Skatteförvaltningens anvisning Punktskattefrihet för bränslen på fartyg.

Anvisningen har uppdaterats eftersom lagen om beskattningsförfarandet beträffande skatter som betalas på eget initiativ har tillämpats på beskattningsförfarandet för punktbeskattning från och med 1.1.2021. Paragrafhänvisningarna i anvisningen har uppdaterats till att motsvara det nya regelverket.

Denna anvisning ersätter anvisningen Skatteplikt och bränsleavgift för bränslen som används i fritidsbåtar som publicerades 29.12.2016.

 

1 Bränsleavgift för privat fritidsbåt

1.1 Allmänt

Bränsleavgift debiteras om det konstateras att det i en privat fritidsbåt används skattefritt bränsle eller bränsle som beskattas lindrigare än motorbensin eller dieselolja. Avgiften debiteras för att förhindra användning som ger upphov till avgiftsskyldighet. Det centrala syftet i lagen om bränsleavgift som betalas för privata fritidsbåtar är att förbjuda användningen av lätt brännolja och motorbrännolja i fritidsbåtar.

Med dieselolja avses alla motorbränslen som är avsedda att användas i fordons och båtars dieselmotorer och för vilka punktskatt tagits ut enligt skattenivån för dieselolja. Med lätt brännolja avses färgad dieselolja, motorbrännolja eller annan motsvarande brännolja som lämpar sig att användas vid uppvärmning, i arbetsmaskiner och i fast installerade motorer och för vilka punktskatt tagits ut enligt skattenivån för lätt brännolja.

Bränsleavgift debiteras dock inte för användning av biodiesel eller biobensin i fritidsbåtar, även om dessa bränslen är lindrigare beskattade än fossila bränslen. Användningen av lägre beskattad biobrännolja avsedd för arbetsmaskiner och uppvärmning är dock förbjuden i fritidsbåtar.

1.2 Privat fritidsbåt

Enligt 3 § i bränsleavgiftslagen avses med privat fritidsbåt ett fartyg som av en fysisk eller juridisk person som äger eller hyr fartyget eller på något annat sätt fått nyttjanderätt till det används för annat än kommersiella ändamål.

Om fartyget används för passagerar- eller godsbefordran eller tillhandahållande av tjänster mot ersättning, är det inte fråga om en i lagen avsedd privat fritidsbåt. Inte heller en båt som används i en offentlig myndighets verksamhet är en privat fritidsbåt.

2 Påförande av bränsleavgift och tillsyn

2.1 Myndigheter

Tillsynen över användningen av bränslen utövas av tull-, polis- och gränsbevakningsmyndigheterna som har rätt att utföra sådana kontroller av bränsle och båtar som är nödvändiga för att reda ut vilken sorts bränsle som används. Detta utreds i allmänhet genom att ta bränsleprov från båtens bränsletank. (13 §)

Bränsleavgiften debiteras av Skatteförvaltningen.

2.2 Debitering av avgiften

Bränsleavgift debiteras om det konstateras att det i en privat fritidsbåt med dieselmotor enbart eller delvis har använts skattefritt bränsle eller bränsle som beskattas lindrigare än dieselolja, eller om det konstateras att skattefritt bränsle eller bränsle som beskattas lindrigare än motorbensin har använts i en privat fritidsbåt som är avsedd för bensindrift. Bränsleavgift tas ut även om det i båten används bränsleavgiftsgrundande bränsle bara delvis. (4 §)

Bränsleavgift tas ut för sådana fritidsbåtar vilkas ägare har hemort i Finland. Avgift tas också ut om ägaren har hemort någon annanstans än i Finland, om fartyget används i Finland. (1 § 3 mom.)

För bränsle som finns i bränsletanken på en båt som anländer till finskt territorium tas ut bränsleavgift, om bränslet har gjorts identifierbart genom tillsats av färg- och identifieringsämnen så att bränslet anses som lätt brännolja enligt finsk punktskattelagstiftning. Ingen avgift tas däremot ut om bränslet i båtens sedvanliga bränsletank inte gjorts identifierbart på ovan nämnda sätt. (6 § 2 mom.)

Användning av biobränslen som är avsedda för trafikbruk (som till exempel biodiesel och biobensin) i fritidsbåtar är dock tillåten. Användning av bränslen avsedda för användning i uppvärmning och i arbetsmaskiner samt lindrigare beskattade bränslen är förbjuden.

2.3 Konstaterande av användning

Förbjudet bränsle anses ha använts när det på basis av ett bränsleprov eller annan bevisning konstateras att en tank som hör till båtens bränslesystem innehåller bränsleavgiftsgrundande bränsle.

Bränsleavgift ska betalas oberoende av hur och var båten används (6 §).

2.4 Avgiftsskyldiga

Bränsleavgift påförs den som vid användningen av bränsleavgiftsgrundande bränsle är båtens ägare. Innehas båten av någon annan än ägaren, påförs bränsleavgiften innehavaren. Lagens syfte är att avgiften i alla situationer påförs den som använder båten med förbjudet bränsle. Som hjälp vid fastställande av fartygets ägare eller innehavare används bland annat uppgifter i trafik- och transportregistret som avses i lagen om transportservice (320/2017). Om det inte går att utreda vem som är fartygets ägare eller innehavare, påförs bränsleavgiften den som framför fartyget. (5 §)

2.5 Bränsleavgiftens storlek

Bränsleavgiftens storlek beror inte på hur mycket bränsle som de facto använts i båten utan avgiftsbeloppet är graderat enligt den maskineffekt tillverkaren meddelat (7 §). Avgiften bestäms enligt följande:

Bränsleavgift euro / maskineffekt 
Effekt                            Bränsleavgift euro
Högst 50 kW    750
Över 50 kW–100 kW  1 500
Över 100 kW–150 kW 2 250
Över 150 kW–200 kW  3 000
Över 200 kW     4 000

Bränsleavgift tas ut för varje konstaterat användningstillfälle. Bränsleavgift kan således tas ut på nytt, om bränsleavgiftsgrundande bränsle används på nytt trots att avgift redan påförts. (9 §)

Dessutom är det möjligt att höja bränsleavgiften med högst 50 procent om användningen av fel bränsle upprepas. Om användningen av fel bränsle är särskilt graverande, kan avgiften dock höjas med högst 100 procent. Förhöjning påförs inte, om försummelsen är ringa eller det finns en giltig orsak till försummelsen. (8 §)

2.6 Fortsatt framförande av båt

En båt där bränsleavgiftsgrundande bränsle konstateras ha använts får efter utredningen av grunderna för påförande av avgiften framföras med samma bränsle till närmaste av tillsynsmyndigheten anvisade ställe där bränslet kan bytas ut (10 §).

En båt för vilken bränsleavgift ska tas ut får inte föras ut ur landet förrän bränsleavgiften är betald, om Skatteförvaltningen inte tillåter detta till följd av att en godtagbar säkerhet har ställts för betalningen av bränsleavgiften (11 §).

2.7 Betalning av bränsleavgift

Bränsleavgiften ska betalas senast på den allmänna förfallodag som nämns i beslutet. Bränsleavgift som betalas efter förfallodagen påförs dröjsmålsränta.

Skatteförvaltningen utfärdar på begäran ett intyg över att ett fartyg inte är belagt med obetald bränsleavgift. För utfärdande av intyget debiteras en avgift. (16 §)

2.8 Användningsförbud

Om bränsleavgiften inte har betalts inom utsatt tid, får båten inte användas i trafik. Om avgiften inte betalas blir följden omedelbart användningsförbud. Båten får inte användas i trafik, även om äganderätten till eller innehavet av båten har överförts på någon annan än den avgiftsskyldige. Båten får användas först när bränsleavgiften har betalats.

Den skattemyndighet som påfört bränsleavgiften kan, på ansökan och på de villkor som den bestämmer, av särskilda skäl återkalla ett användningsförbud för viss tid eller helt och hållet, om användningsförbudet är uppenbart oskäligt. Ansökan kan göras av båtens ägare eller innehavare eller av den som har påförts bränsleavgiften. (14 §)

Den som framför en båt för vilken bränsleavgift som förfallit till betalning är obetald, påförs en försummelseavgift av högst 5 000 euro. Försummelseavgift påförs inte, om försummelsen är ringa eller det finns en giltig orsak till försummelsen. (29 §)

3 Ändring av avgift och ändringssökande

3.1 Rättelse av avgift och omprövningsbegäran

Om bränsleavgift har debiterats till för lågt belopp eller återbetalats till en avgiftsskyldig utan grund eller till ett för stort belopp, rättar Skatteförvaltningen beslutet om bränsleavgift till avgiftstagarens fördel (18 §).

Om bränsleavgift har debiterats till för högt belopp eller återbetalats till ett för lågt belopp, rättar Skatteförvaltningen beslutet till den avgiftsskyldiges fördel (19 §).

Ett skriftligt rättelseyrkande ska tillställas skatterättelsenämnden inom tre år från utgången av det år då avgiften påfördes eller det år som beslutet om återbetalning av avgiften gäller. Tidsfristen är dock alltid minst 60 dagar efter delfåendet av beslutet. (20 §)

3.2 Besvär hos förvaltningsdomstol

Ändring i beslut som fattats med anledning av ett rättelseyrkande och beslut om annat än påförande av avgift och återbetalning av avgift, dvs. beslut om t.ex. användningsförbud för fartyg, får sökas genom besvär hos en förvaltningsdomstol.

Besvär ska anföras inom 60 dagar från delfående av ett beslut med anledning av rättelseyrkande. Besvärstiden i fråga om förhandsavgörande är dock 30 dagar från delfåendet av beslutet. Besvärstiden för Enheten för bevakning av skattetagarnas rätt räknas från det att beslutet fattades.

Den avgiftsskyldige är skyldig att betala den bränsleavgift som påförts oberoende av om ändring i bränsleavgiften söks (21 §).

3.3 Rätt att söka ändring

Rätt att anföra besvär tillkommer den avgiftsskyldige eller annan berörd part, t.ex. den vars möjligheter att använda fartyget kan påverkas av bränsleavgiften. På statens vägnar innehas rätten att söka ändring av Enheten för bevakning av skattetagarnas rätt. Närmare anvisningar finns i den besvärsanvisning som bifogats till beslutet.

4 Ansökningar

4.1 Avgiftsbefrielse och uppskov med betalning

Den avgiftsskyldige kan hos Skatteförvaltningen söka befrielse från bränsleavgift eller uppskov med betalning med en separat ansökan. Befrielse kan dock endast medges i exceptionella fall.

Information om att ansöka finns i Skatteförvaltningens anvisning Befrielse från skatt (skattelättnad).

4.2 Förhandsavgörande

Skatteförvaltningen kan på ansökan meddela ett under en bestämd tid bindande förhandsavgörande om tillämpningen av lagens bestämmelser, om saken är särskilt viktig för sökanden. För ett förhandsavgörande debiteras en avgift. (17 §)

 

 

ledande skattesakkunnig Mika Jokinen

 

överinspektör Valtteri Klemetti