Punktbeskattning av bränslen som används i luftfart

Har getts
1.1.2021
Giltighet
Toistaiseksi

Anvisningen har uppdaterats eftersom lagen om beskattningsförfarandet beträffande skatter som betalas på eget initiativ har tillämpats på beskattningsförfarandet vid punktbeskattningen fr.o.m. 1.1.2021. Anvisningens paragrafreferenser har justerats så att de motsvarar de nya bestämmelserna. Dessutom har anvisningens text till vissa delar redigerats så att den blir tydligare än tidigare och punkten om skattefrihet som genomförs genom återbäringsförfarandet har preciserats.

Allmänt

Bestämmelser om skattebehandlingen av bränslen som används i luftfart finns i lagen om punktskatt på flytande bränslen (1472/1994, bränsleskattelagen).

De bränslen som används i annat än privat nöjesflygning är skattefria.

Med bränsle som används i luftfart avses flygpetroleum, flygbensin och andra bränslen som används i lufttrafik. Bestämmelser om punktskattebeloppet och försörjnings­bered­skaps­avgiften för dessa bränslen finns i bränsleskattelagen.

Det bränsle som används i privat nöjesflygning levereras som skattepliktigt, varvid punktskatterna (skatt på bränsle, försörjningsberedskapsavgift) ingår i inköpspriset för bränslet. Om ett luftfartyg används för annat än privat nöjesflygning, genomförs skattefriheten genom att återbära punktskatterna på bränsle till den som bedriver verksamheten i fråga.

Flygpetroleum däremot levereras skattefritt för luftfart och de som använder flygpetroleum för nöjesflygning ska deklarera och betala punktskatt för denna användning.

Luftfartyg

Som luftfartyg anses flygplan, helikoptrar och autogiror, segel- och motorsegelflygplan, luftfartyg som är lättare än luft och ultralätta flygplan som är upptagna i Transport- och kommunikationsverket Traficoms luftfartsregister eller liknande.

Privat nöjesflygning

Med privat nöjesflygning avses i 2 § 23 punkten i bränsleskattelagen att en fysisk eller juridisk person använder ett luftfartyg som luftfartygets ägare eller som den som hyr det eller på något annat sätt fått nyttjanderätten till det för andra än kommersiella ändamål och särskilt för annat ändamål än för transport av personer eller varor eller för tillhandahållande av tjänster mot ersättning eller i en offentlig myndighets verksamhet.

Det är i allmänhet fråga om privat nöjesflygning när det som flygningens ändamål i luftfartygets resedagbok angetts övningsflygning, provflygning, distansflygning, överföringsflygning eller konstflygning.

Användningen av ett luftfartyg i samband med ett företags affärsverksamhet jämställs med privat nöjesflygning om den direkta avsikten med användningen inte är att tillhandahålla flygtransporttjänster eller bruksflygtjänster mot ersättning.  Skatt ska således betalas för flygbränslet till exempel när ett luftfartyg som ägs eller hyrs av ett företag används i näringsverksamhet för transport av personer eller varor, om företaget inte utför dessa transporter mot ersättning.

Kommersiell luftfart och luftfart i samband med myndighetsverksamhet

Enligt 9 § 6 punkten i bränsleskattelagen är bränslen som används som bränsle för flygtrafiken med undantag av privat nöjesflygning skattefria och befriade från försörjningsberedskapsavgift. Med stöd av bestämmelsen är bränsle som används i kommersiell flygverksamhet skattefritt. Skattefritt är också bränsle som använts för flygningar som sker på myndighetsuppdrag.

Med tanke på beskattning av bränslen är det inte avgörande för vilken användning luftfartyget är registrerat utan för vilket ändamål fartyget de facto använts.  Om ett och samma luftfartyg används för privat nöjesflygning, kommersiell verksamhet eller för flygningar på myndighetsuppdrag, är bränslen skattefria till den del bränslet används för annan luftfart än för privat nöjesflygning.

Om flygverksamhet utövas i form av affärsverksamhet med avsikt att tillhandahålla flygtransporttjänster mot ersättning anses den i regel vara kommersiell verksamhet och det bränsle som använts i flygverksamheten anses vara skattefritt.  Uthyrning av ett luftfartyg utan besättning för att användas av andra personer uppfyller inte ensamt villkoren för skattefrihet utan avgörande är då till vilket ändamål fartyget används av den som hyr det.

Ett luftfartyg har använts för kommersiell verksamhet när det är fråga om sådan kommersiell lufttransport enligt 67 § 3 punkten i luftfartslagen med vilken avses användning av ett luftfartyg mot betalning eller annan ersättning för transport av

  • passagerare
  • gods eller
  • post

Bränslet är skattefritt också när luftfartyget använts i sådant bruksflyg som avses i 67 § 4 punkten i luftfartslagen, om bruksflygverksamheten sker mot betalning.  Med bruksflyg avses att luftfartyget används för specialuppdrag såsom

  • flygningar i anslutning till jord- och skogsbruk
  • flygningar i anslutning till byggverksamhet
  • flygfotograferings- och kartläggningsflygningar
  • forskningsflygningar
  • deltagande i räddningstjänst, flygningar för inspektion och röjning av kraftledningar, trafikövervakning från ett luftfartyg, skogsbrandsbevakning, släckning av skogsbränder eller motsvarande
  • flygningar som avser bogsering av luftfartyg och andra föremål
  • flygningar för fallskärmshoppning.

Bränslen i utbildningsflygningar är skattefria, om en avgift tas ut för utbildningen. Utbildningsflygningen kan ske ensam eller tillsammans med en lärare.  Som utbildningsflygning betraktas också flygprov och inspektionsflygningar.

Återbäringsförfarande

Återbäring av punktskatt på bränsle som använts i annat än privat nöjesflygning ansöks elektroniskt hos Skatteförvaltningen i MinSkatt.

Bestämmelser om skatteåterbäring, t.ex. ansökningsperioden och tidsfristen för ansökan, finns i bränsleskattelagen.

Om skatteåterbäringen senare visar sig vara ogrundad, återkrävs den skatt som återburits till ett för stort belopp genom att rätta återbäringsbeslutet och påföra skatten till återbäringsmottagaren. Då tillämpas bestämmelserna i lagen om beskattningsförfarandet beträffande skatter som betalas på eget initiativ (768/2016). Bestämmelserna i nämnda lag tillämpas också på delgivning av återbäringsbeslutet och sökande av ändring.

Återbäring ska ansökas hos Skatteförvaltningen senast inom tre år från utgången av det kalenderår till vilket användnings-, dvs. ansökningsperioden för bränslet hör. Återbäring kan sökas antingen för bränsle som använts under hela kalenderåret eller separat för bränsle som använts under perioden januari–juni och juli–december. Återbäringar understigande 330 euro återbetalas inte.

Återbäring kan sökas av den som enligt luftfartygsregistret äger, innehar eller använder ett luftfartyg.

I ansökan ska man med luftfartygets registernummer så som detta anges i Transport- och kommunikationsverket Traficoms luftfartygsregister eller i motsvarande register specificera vilka luftfartyg ansökan gäller.  Dessutom bör man fartygsvis ange den mängden som gått åt till annat än till privat nöjesflygning samt slaget av det bränsle som använts för den. Mängden använt bränsle beräknas på basis av flygtiden och luftfartygets genomsnittliga förbrukning (flygtid x genomsnittlig förbrukning = bränsle som förbrukats under flygningen).  Ett luftfartygs genomsnittliga förbrukning fås genom att mängden bränsle som under ansökningsperioden tankats i luftfartyget divideras med det antal timmar bränslet använts eller så hittas uppgiften i tillverkarens uppgifter. 

Bränslemängden som beräknats på ovan nämnda sätt kan inte överstiga den mängd bränsle som faktiskt anskaffats.

Återbäring betalas endast för bränsle som anskaffats skattebelagt.  Återbäring betalas inte för bränsle som tankats i utlandet.

De i beräkningarna använda uppgifterna om flygtid och syften med flygningarna i ansökan om skatteåterbäring ska grunda sig på anteckningarna i resedagboken.

Sökanden ska på Skatteförvaltningens begäran visa upp betalningsverifikat, avtal och andra handlingar som visar att flygningarna skett i kommersiellt syfte, kopior av bränslefakturor eller andra leverans eller anskaffningsverifikat samt anteckningarna i resedagboken.  För flygningar som skett på myndighetsuppdrag ska uppdragsordern eller motsvarande utredning visas upp på anmodan.

Ovan nämnda material och andra handlingar som utgör grund för återbäringen ska förvaras i sex kalenderår. Den som idkar luftfart ska vid behov till skatteförvaltningen lämna även andra uppgifter som hänför sig till användning av luftfartyg och återbetalning av skatt.

Anskaffning av bränsle skattefritt

Enligt 6 b § i förordningen om accis på flytande bränslen kan flygpetroleum överlåtas skattefritt för luftfart. De som använder flygpetroleum till kommersiell luftfart eller till luftfart i samband med myndighetsverksamhet behöver således inte ansöka om återbäring, eftersom flygpetroleum varit skattefritt redan när det anskaffats.

Den som anskaffat flygpetroleum skattefritt är skyldig att betala skatt för bränslet om det används för nöjesflygning. En skattedeklaration på bränsle som använts för nöjesflygning ska lämnas av den skattskyldige, dvs. den i luftfartygsregistret antecknade ägaren, innehavaren eller användaren.

Skattedeklarationens inlämningsdag och skattens betalningsdag är den 12 dagen i månaden efter användningsmånaden eller den bankdag som följer efter den. Flygbensin kan levereras skattefritt för luftfart endast till försvarsmakten. Att kunna anskaffa flygbensin skattefritt förutsätter i detta fall att försvarsmakten förvarar bensinen i en separat tank från vilken bensin inte överlåts för privat nöjesflygning.

Import av bränsle för luftfart

När t.ex. en flygklubb importerar bränsle till Finland för luftfart, ska en skattedeklaration göras samt punktskatt och försörjningsberedskapsavgift betalas för bränslet.  Till den del bränslet har använts för något annat ändamål än för nöjesflygning återbetalas skatten i efterhand genom återbäringsförfarandet.