Ändring av beskattningen

Efter slutförd beskattning kan Skatteförvaltningen ändra en beskattning som den har verkställt, om de förutsättningar som anges i lagen om beskattningsförfarande (BFL) uppfylls. Dessutom kan ändring i beskattningen sökas av den skattskyldige och av företrädaren för skattetagaren, dvs. Enheten för bevakning av skattetagarnas rätt (tidigare skatteombudet).

Fel i inkomstbeskattningen korrigeras genom rättelse av beskattningen

De termer som gäller ändringar i inkomstbeskattningen på myndighetsinitiativ har ändrats så att begreppen skatterättelse och efterbeskattning har ersatts med termen rättelse av beskattningen. Termändringen har gällt sedan verkställandet av beskattningen för 2006.

Rättelse av beskattningen kan ske till den skattskyldiges fördel eller nackdel. De formella förutsättningarna för rättelse av beskattningen till den skattskyldiges fördel har förblivit oförändrade. Däremot har de formella förutsättningarna för rättelse av beskattningen till den skattskyldiges nackdel ändrats.

Den nya lagens formella förutsättningar för rättelse av beskattningen till den skattskyldiges nackdel tar ännu bättre hänsyn till det massförfarande som hänför sig till beskattningen och de anknutna felmöjligheterna. I vissa fall kan Skatteförvaltningen rätta fel i beskattningen på ett ännu mer omfattande och flexibelt sätt. Ett ytterligare syfte har varit att minska det utrymme för tolkning som hänför sig till tillämpningen av de formella förutsättningarna i bestämmelserna. Att Skatteförvaltningen har utrett (eller om det ska anses att Skatteförvaltningen har utrett) ärendet vid verkställandet av beskattningen spelar inte längre någon roll då man avgör om ett fel till den skattskyldiges nackdel ska rättas eller ej. BFL:s 55 § innehåller bestämmelser om rättelse av beskattningen till den skattskyldiges fördel. BFL:s 56 § innehåller bestämmelser om grunderna och tidsfristerna för beskattning till den skattskyldiges nackdel.

Rättelse till den skattskyldiges fördel: tidsfristen är 5 år

De formella förutsättningarna för rättelse av beskattningen till den skattskyldiges fördel har förblivit oförändrade. Om beskattningen innehåller ett fel till följd av vilket den skattskyldige har påförts för mycket skatt, rättar Skatteförvaltningen beskattningen till den skattskyldiges fördel (55 § i BFL). Beskattningen kan inte rättas, om ärendet har avgjorts genom beslut på besvär. I övriga fall kan alla former av fel rättas. Rättelse av beskattningen till den skattskyldiges fördel ska göras inom fem år. Tidsfristen börjar från ingången av det år som följer efter det år då beskattningen av den skattskyldige har slutförts.

Rättelse till den skattskyldiges nackdel: tidsfristen är 1–5 år

BFL:s 56 § innehåller bestämmelser om rättelse av beskattningen till den skatteskyldiges nackdel. Om en skattskyldig delvis eller helt och hållet har blivit obeskattad eller annars har undgått föreskriven skatt, kan Skatteförvaltningen rätta beskattningen till den skattskyldiges nackdel (56 § 1 mom. i BFL). Beskattningen kan dock inte rättas, om ärendet har avgjorts genom beslut på besvär.

Syftet med 56 § i BFL är att täcka alla situationer där ett beskattningsbeslut, till följd av ett fel i beskattningen, är fördelaktigare för den skattskyldige jämfört med att detta fel inte hade begåtts, dvs. om beslutet vore förenligt med de faktiska omständigheterna för fallet, den gällande lagstiftningen och rättspraxis för tillämpningen.

Det finns tre olika tidsfrister för rättelse av beskattningen till den skattskyldiges nackdel, inom vilka beskattningen kan rättas (2–4 mom. i 56 § i BFL). Grunderna för rättelse och de anknutna tidsfristerna kan delas in enligt följande:

Alla tidsfrister räknas från början av det kalenderår som följer efter det år då beskattningen av den skattskyldige har slutförts.

Den allmänna bestämmelsen och specialbestämmelser

I princip är det möjligt att rätta alla former av fel av utifrån 56 § 2 mom. i BFL. Detta lagrum kan ses som en allmän bestämmelse för rättelse av beskattningen till den skattskyldiges nackdel.

I förhållande till 2 mom. är 3 och 4 mom. specialbestämmelser. Förutsättningen för att tillämpa dessa moment är att de särskilda förutsättningarna i dessa uppfylls. Om de särskilda förutsättningarna uppfylls, rättas beskattningen med stöd av 3 eller 4 mom. även i det fall att tidsfristen på ett år för rättelse enligt 2 mom. inte ännu har utgått. Det finns skäl att göra så även om slutresultatet är det samma oberoende av om man tillämpar 2 eller 3 mom., då de räntepåföljder som hänför sig till bestämmelserna är de samma. Om deklarationsskyldigheten har försummats och man tillämpar 4 mom. är påföljderna olika, eftersom man då ska påföra även skattetillägg och skatteförhöjning enligt 57 § 1 mom. Efter att tidsfristen på ett år enligt 56 § 2 mom. har gått ut, kan beskattningen rättas endast om förutsättningarna i 3 och 4 mom. uppfylls. Beslutet om rättelse av beskattningen ska redogöra för om beskattningen har rättats utifrån 2, 3 eller 4 mom. i 56 § i BFL.

Förutsättningarna för att tillämpa bestämmelserna om rättelse av beskattningen avgörs från fall till fall. Om ett beskattningsbeslut innehåller flera fel, såsom omotiverade avdrag eller inkomstposter som inte har beskattats, fastställs förutsättningarna och tidsfristerna för varje felkorrigering särskilt.

Alla former av fel kan rättas inom ett år

Utgångspunkten är att alla fel i ett beskattningsbeslut kan rättas inom ett år utifrån 56 § 2 mom. i BFL. Felets art eller den person som har orsakats felet har ingen betydelse enligt detta lagrum. Om man däremot tillämpar 56 § 3 eller 4 mom. i BFL är felets art eller den som har orsakat felet av betydelse.

En beskattning kan rättas utifrån 56 § 2 mom. i BFL, även om den skattskyldige har fullföljt sin deklarationsskyldighet och gett sådana korrekta och tillräckliga beskattningsuppgifter som hade möjliggjort en korrekt beskattning. Beskattningen kan även rättas oberoende av om Skatteförvaltningen har eller inte har utrett och undersökt ärendet vid verkställandet av beskattningen. BFL:s 56 § 2 mom. tillämpas i situationer där den skattskyldige har fullföljt sin deklarationsskyldighet. Om deklarationsskyldigheten har försummats, rättas beskattningen utifrån 56 § 4 mom. i BFL.

Begränsad möjlighet till rättelse i oklara fall

Det är inte alltid möjligt att göra en rättelse inom ett år (utifrån 56 § 2 mom. i BFL). Beskattningen kan inte rättas, om det ärende som ska rättas lämnar utrymme för tolkning eller om det är oklart (26 § 2 mom. i BFL). Syftet med denna begränsning är att en myndighet inte i efterhand kan ändra felaktiga avgöranden som grundar sig på egen prövning i situationer som lämnar utrymme för tolkning, i vilka den skattskyldige har fullföljt sina skyldigheter och korrekt och tillräcklig fakta har legat till grund för myndighetens avgörande (regeringens proposition 91/2005 s. 27).

Dessutom konstateras det separat i regeringens proposition att rättelse av beskattningen inte heller kan göras med stöd av 56 § 2 mom. i BFL till den skattskyldiges nackdel på grund av att rättspraxis har utvecklats i en för den skattskyldige ogynnsam riktning (regeringens proposition 91/2005 s. 27). Det handlar om en allmän princip, enligt vilken en snävare tolkning av skattelagen inte tillämpas retroaktivt till den skattskyldiges nackdel.

BFL:s 56 § 2 mom. hänvisar till 26 § 2 mom. i BFL, och följaktligen avses med utrymme för tolkning eller oklarhet i ett ärende samma sak som i bestämmelsen om förtroendeskydd. Begränsningen i 56 § tillämpas endast utifrån ärendets art, dvs. om ärendet lämnar utrymme för tolkning eller om det är oklart. I motsats till bestämmelsen om förtroendeskydd i 26 § 2 mom. i BFL är det inte en ytterligare förutsättning att den skattskyldige har agerat uppriktigt enligt myndighetens praxis eller anvisningar. Anvisningarna Om förtroendeskydd i beskattningsförfarande och Principer för verkställande av beskattningen (i punkten om förtroendeskydd) behandlar utrymmet för tolkning eller oklarheten i ett ärende mer ingående.

• Om förtroendeskydd i beskattningsförfarandet 22.3.2000, dnr 569/38/2000
• Principer för verkställande av beskattningen

Det finns skäl att låta bli att göra en rättelse då det till följd av utrymmet för tolkning eller oklarheten i ett ärende är osäkert om en rättelse kan göras utifrån 56 § 2 mom. i BFL. Om en rättelse inte görs med anledning av utrymmet för tolkning eller oklarheten i ett ärende, kan Enheten för bevakning av skattetagarens rätt (tidigare skatteombudet) dock framföra en begäran om rättelse utifrån en egen prövning. Om det råder osäkerhet kring utrymmet för tolkning eller oklarheten i ett ärende, ska Skatteförvaltningen särskilt se till att informera skattetagaren om detta. En skattetagare kan pröva om det är motiverat att ansöka om ändring av beskattningen.

Skriv- och räknefel kan rättas inom två år

Rättelse enligt 56 § 3 mom. i BFL kan göras i beskattningen inom två år. Tidsfristen på två år börjar från början av det kalenderår som följer efter det år då beskattningen har slutförts (56 § 3 mom. i BFL). Denna tidsfrist gäller för skrivfel, räknefel och andra motsvarande misstag eller fel av skattemyndigheten, vilka beror på felaktiga eller bristfälliga uppgifter av en utomstående.

Med skriv- och räknefel avses mekaniska misstag som har begåtts av Skatteförvaltningen, till följd av vilka ett skatteavgörande avviker från Skatteförvaltningens avsikt. Förutsättningarna för rättelse inom två år enligt 56 § 3 mom. i BFL beror enbart på felets art. I motsats till tidigare kan ett fel alltså inte rättas enbart utifrån att ett ärende inte har utretts.

Felaktiga uppgifter av en utomstående är en av grunderna för rättelse (56 § 3 mom. i BFL). Tidigare omfattades detta av de begränsningar som gällde deklarationsskyldigheten och som meddelades i Skatteförvaltningens beslut om skattedeklarationer. Dessa begränsningar har nu hävts. Om den förhandsifyllda skattedeklaration för en skattskyldig innehåller en felaktig uppgift om t.ex. folkpensionsbeloppet, som har lämnats av en utomstående, och om den skattskyldige inte rättar den felaktiga uppgiften, kan felet rättas inom fem år i enlighet med 56 § 4 mom. i BFL. Om en uppgift på den förhandsifyllda skattedeklarationen däremot har varit korrekt, men man senare får en felaktig årsanmälan av en utomstående, vilken används som en grund för beskattningen, kan felet rättas inom tidsfristen på två år utifrån 56 § 3 mom. i BFL.

Beskattningen rättas alltså utifrån 56 § 3 mom. i BFL om den skattskyldige har fullföljt sin deklarationsskyldighet, men beskattningsbeslutet är felaktigt till följd av att skattemyndigheten har begått ett räknefel, skrivfel eller ett annat fel enligt bestämmelsen. Om den skattskyldige har försummat sin deklarationsskyldighet i anknytning till ett ärende som har avgjorts på fel sätt, tillämpas 56 § 4 mom. i BFL, och då kan felet rättas inom fem år.

Beskattningen kunde rättas inom två år efter att beskattningen hade slutförts, då den skattskyldige delvis hade deklarerat de utgifter som hänförde sig till en hyresinkomst två gånger, på den förhandsifyllda skattedeklarationsblanketten och på den blankett som har fastställts för at deklarera hyresinkomster (HFD:2012:103). Samma avdrag hade godkänts två gånger i verkställandet av beskattningen i det berörda fallet.

Fel kan rättas inom fem år om den skattskyldige försummar deklarationsskyldigheten

Om en skattskyldig har försummat sin deklarationsskyldighet, kan de anknutna felen i beskattningen rättas inom fem år. Tidsfristen på fem år börjar från början av det kalenderår som följer efter det år då beskattningen har slutförts (56 § 4 mom. i BFL). Möjligheten att rätta fel till den skattskyldiges nackdel gäller det ärende som har avgjorts felaktigt och som är föremål för försummelse av deklarationsskyldigheten av den skattskyldige. De orsaker som har lett till försummelsen av deklarationsskyldigheten spelar ingen roll.

Inget krav på orsakssamband

Det är även möjligt att rätta beskattningen till den skattskyldiges nackdel inom fem år i de fall där det inte finns ett orsakssamband mellan försummelsen och den uteblivna beskattningen.

Att den skattskyldige inte har beskattats till följd av att han eller hon har försummat sin deklarationsskyldighet är alltså inte av vikt. Det enda som är relevant är om deklarationsskyldigheten har försummats eller ej. Med andra ord spelar det ingen roll om ärendet har utretts (eller ska anses ha utretts) i samband med verkställandet av beskattningen.

Om t.ex. en skattskyldig har deklarerat ett avdrag utan att specificera detta och avdraget innehåller poster som i själva verket inte är avdragsgilla, kan beskattningen rättas inom fem år, även om Skatteförvaltningen inte har begärt en tilläggsutredning om avdraget. Att Skatteförvaltningen hade kunnat avgöra ärendet på rätt sätt utifrån kontrolluppgifter eller tilläggsutredningar av andra än den skattskyldige är inte heller ett hinder för att rätta beskattningen.

När beskattningen rättas utifrån en försummelse av deklarationsskyldigheten, ska även skattetillägg och skatteförhöjning påföras den skattskyldige på samma sätt som vid efterbeskattning (57 § 2 mom. i BFL). När beloppet på skatteförhöjningen fastställs, ska orsakerna till försummelsen av deklarationsskyldigheten och den skattskyldiges oaktsamhetsgrad beaktas.

Vad omfattar deklarationsskyldigheten?

BFL:s 7 § är den grundläggande bestämmelsen för deklarationsskyldigheten för skattskyldiga. Enligt denna ska en skattskyldig meddela skattemyndigheten sina skattepliktiga inkomster och tillgångar, de avdrag som ska göras från dessa samt övriga uppgifter som påverkar beskattningen. Deklarationsskyldigheten är omfattande. Skyldigheten regleras också av 10 § i BFL och de närmare bestämmelser av lägre nivå vilka utfärdas utifrån denna paragraf.  BFL:s 10 § innehåller allmänna bestämmelser om informationsinnehållet i en skattedeklaration.

En skattskyldig ska lämna de uppgifter som påverkar beskattningen på Skatteförvaltningens blanketter för detta syfte. Uppgifterna ska anges vid de punkter som är reserverade för detta ändamål på blanketterna. Om det inte finns en fastställd blankett för att meddela uppgifter, ska uppgifterna meddelas skriftligen på annat sätt (4 § i Skatteförvaltningens beslut om deklarationsskyldighet och anteckningar).

Deklarationsskyldigheten för en skattskyldig omfattar även att lämna en skattedeklaration och andra uppgifter som ska deklareras i rätt tid. Till exempel en inkomstdeklaration jämte alla uppgifter ska lämnas inom den tidsfrist som anges i Skatteförvaltningens beslut om deklarationsskyldighet och anteckningar. Skatteförvaltningen kan förlänga tidsfristen för att lämna en skattedeklaration, och då ska deklarationen lämnas inom denna tidsfrist.

En skattedeklaration kan kompletteras efter tidsfristen

Vid utgången av en tidsfrist är det möjligt att en skattskyldig inte har tillgång till alla uppgifter som behövs för att fullfölja deklarationsskyldigheten. I så fall ska skattedeklarationen fyllas i så fort uppgifterna är tillgängliga.

Även i övrigt kan en skattskyldig komplettera sin skattedeklaration, antingen på eget initiativ eller på uppmaning av skattemyndigheten. Om en skattskyldig, innan den ordinarie beskattningen för skatteåret har slutförts, har gett Skatteförvaltningen uppgifter som kompletterar skattedeklarationen i så god tid att Skatteförvaltningen kan beakta dessa i den ordinarie beskattningen, kan uppgifterna jämställas med uppgifter som har getts i skattedeklarationen då man avgör om den skattskyldige har försummat sin deklarationsskyldighet på det sätt som anges i 56 § 4 mom. i BFL. Även om en komplettering av en skattedeklaration beaktas på detta sätt i förutsättningarna för rättelse av beskattningen, kan en skatteförhöjning påföras till följd av brister i deklarationen utifrån 32 § 1–3 mom. i BFL.

Den förhandsifyllda skattedeklarationen betraktas som inlämnad av den skattskyldige

Med tanke på förutsättningarna för att rätta beskattningen ska man särskilt beakta bestämmelsen i 7 § 4 mom. i BFL, enligt vilken den skattskyldige anses ha lämnat in en skattedeklaration som överensstämmer med uppgifterna i den förhandsifyllda skattedeklarationen, om han eller hon inte återsänder den förhandsifyllda skattedeklarationen. Om det finns fel eller brister i en förhandsifylld skattedeklaration och den skattskyldige inte rättar och returnerar deklarationen, försummar han eller hon sin deklarationsskyldighet och den felaktiga beskattningen kan då rättas vid en senare tidpunkt.

Annat att beakta

En skattskyldig kan vara osäker på hur ett ärende som gäller den egna beskattningen ska avgöras enligt skattelagen. Om en skattskyldig på ett tydligt och uppriktigt sätt ger rätta och tillräckliga uppgifter i skattedeklarationen för avgörandet av ett beskattningsärende, handlar det inte om en brist i deklarationen, även om den skattskyldige juridiskt sett har dragit fel slutsats, t.ex. bedömt skattebemötandet av en inkomst på fel sätt.

Den skattskyldige kunde påföras en skatteförhöjning då överlåtelsen av tre fastigheter och köpesumman för dessa hade antecknats på den förhandsifyllda skattedeklarationen (HFD:2012:98). Den skattskyldige hade inte lämnat in en skattedeklaration och inte svarat på de frågor som skattebyrån ställde för att räkna överlåtelsevinsten, och överlåtelsevinsten räknades utifrån den presumtiva anskaffningsutgiften.

Hur tolkas tidsfristen för ett rättelsebeslut?

Tidsfristen för att fatta ett beslut om rättelse preciseras i 57 § 2 mom. i BFL. Enligt bestämmelsen anses beskattningen ha rättats inom föreskriven tid, om Skatteförvaltningens beslut om rättelse har fattats innan tidsfristen har löpt ut. Med andra ord är det inte ett måste att skicka beslutet till den skattskyldige före tidsfristens utgång. Bestämmelsen gäller för rättelse av beskattningen såväl till fördel som till nackdel för den skattskyldige. BFL:s 57 § 2 mom. innehåller endast bestämmelser om tidsfristen för att fatta ett rättelsebeslut. Det ska dock beaktas att ett ärende alltid ska behandlas utan ogrundat dröjsmål (23 § 1 mom. i förvaltningslagen).

Skatteförvaltningen ska behandla ett ärende som skatterättelsenämnden eller förvaltningsdomstolen (besvärsinstansen) har återförvisat till Skatteförvaltningen, även om tidsfristen för ändring av beskattningen har gått ut, förutsatt att det ursprungliga rättelsebeslut som har upphävts genom besvärsinstansens beslut har fattats inom tidsfristen. De tidsfrister som bestämts i BFL 56 § begränsar inte rättelse av beskattningen i det fall att Skatteförvaltningen har fattat det ursprungliga rättelsebeslutet inom tidsfristen, men besvärsinstansen upphäver det ursprungliga rättelsebeslutet och efter tidsfristen återförvisar ärendet till Skatteförvaltningen för en ny behandling (t.ex. HFD 1967 II 588 HFD 1969 II 582 och HFD 1979 B II 607).

En inkomst som ska läggas till med anledning av rättelse av beskattningen kan överföras till ett annat skatteår

Om det sammanlagda beloppet av de inkomster som läggs till i samband med rättelse av beskattningen är mindre än 4 000 euro, kan tillägget göras till inkomsten för det skatteår vars beskattning inte har slutförts (57 a § i BFL). En överföring av en inkomst som ska läggas till kan göras oberoende av om grunden för rättelsen är en rättelse som ska göras inom ett, två eller fem år (56 § 2–4 mom. i BFL).

Syftet med detta förfarande är att förenkla rättelser av små fel. Ett fel kan rättas på så sätt att rättelsen riktar sig till det rätta skatteåret, om detta klart och tydligt är fördelaktigare för den skattskyldige. Den skattskyldige har dock inte en absolut rätt att kräva att en rättelse ska riktas till det rätta skatteåret.

Eftersom det vid tillämpning av 54 a § i BFL handlar om rättelse av beskattningen till den skattskyldiges nackdel, ska den skattskyldige alltid ges möjlighet att höras i ärendet. Det finns skäl att samtidigt höra den skattskyldiges åsikt om att den inkomst som ska rättas läggs till i inkomsten för den pågående beskattningen. Vid ett förfarande enligt 57 a § i BFL påförs en skatteförhöjning under samma förutsättningar som vid normal rättelse av beskattningen. Skatteförhöjning räknas inte för den överförda inkomsten, även om 56 § 4 mom. i BFL ligger till grund för rättelsen.

Den inkomst som ska överföras kan utgöras av inkomster som hänför sig till flera olika skatteår, så länge som det sammanlagda beloppet på inkomsterna inte överskrider det maximala beloppet på 4 000 euro. Om den skattskyldige har inkomster från flera skatteår vilka ska rättas och deras totala belopp överskrider det högsta beloppet, kan man i inkomsten för den pågående beskattningen lägga till inkomster från sådana år då det sammanlagda beloppet inte överskrider det föreskrivna beloppet. Förutsättningen är att förfarandet förenklas i sin helhet och inte leder till klart ogynnsammare slutresultat för den skattskyldige. Om en del av inkomsterna inte läggs till i inkomsterna för den pågående beskattningen till följd av att maximibeloppet överskrids, tillämpas de normala bestämmelserna om rättelse av beskattningen på den överskridande andelen. Även i de fall som avses i 57 a § i BFL ska de formella förutsättningarna för rättelse av beskattningen uppfyllas.

Om en inkomst överförs till den pågående beskattningen till följd av rättelse av beskattningen, fastställs skattepliktigheten för den inkomst som ska läggas till utifrån bestämmelserna för det skatteår då inkomsten har förvärvats. När en inkomst läggs till i en inkomst för ett skatteår som ur beskattningssynvinkel inte har slutförts, påverkar inkomsten för sin del t.ex. beloppet på pensionsinkomst- och förvärvsinkomstavdraget. Tiden för sökande av ändring i ett beslut om överföring av en inkomst som ska läggas till utifrån rättelse av beskattningen börjar samtidigt som tiden för sökande av ändring i beskattningen av det skatteår som omfattar den inkomst till vilken den rättade inkomsten har överförts.

Den nuvarande bestämmelsen om överföring av en inkomst i BFL 57 a § tillämpas då det skatteår som är föremål för rättelse, dvs. det rätta skatteåret för inkomsten, är 2006 eller ett senare år. Om det rätta skatteåret är 2005 eller ett tidigare år, tillämpas den tidigare bestämmelsen i 57 a § i BFL, som gäller överföring av en inkomst som ska läggas till utifrån efterbeskattning. Överföringen av den inkomst som ska läggas till kan då göras endast om förutsättningarna för att ändra inkomsten under det rätta skatteåret med en efterbeskattning uppfylls. Därtill kan inkomsten överföras endast om det belopp som ska läggas till i inkomsten för en fysisk person eller ett dödsbo underskrider 2 000 euro (gränsen är 4 000 euro för andra skattskyldiga).

Rättelser av beskattningen behöver inte alltid verkställas

Det är möjligt att rättelse av beskattningen till den skattskyldiges nackdel inte verkställs, om den inkomst som inte har beskattats är obetydlig och om inte kravet på jämlikhet vid beskattningen eller någon annan orsak kräver att beskattningen rättas.

En rättelse kan påverka andra år eller andra skattskyldiga

Om en ändring av beskattningen påverkar ett annat skatteår eller beskattningen av en annan skattskyldig, gör Skatteförvaltningen utifrån 75 § i BFL en motsvarande ändring, dvs. en följdändring, även i beskattningen av andra skatteår eller andra skattskyldiga, om inte ändringen är orimlig av något särskilt skäl. Innan ändringen görs, ska den skattskyldige ges möjlighet att bli hörd i ärendet, om detta inte är uppenbart onödigt.

Skatteförvaltningen kan ändra beskattningen av en skattskyldig även då beskattningen i en annan stat har ändrats på ett sätt som påverkar den finländska beskattningen.

Skatteförvaltningen kan ändra inkomstbeskattningen av en skattskyldig även då en annan form av beskattning än inkomstbeskattningen av den skattskyldige har ändrats så att den påverkar inkomstbeskattningen. Om man t.ex. i beskattningen av en överlåtelsevinst från en ärvd egendom har sänkt det beskattningsvärde som har använts i arvsbeskattningen och beskattningsvärdet senare ändras till följd av att ändring söks i arvsbeskattningen, kan beskattningen av överlåtelsevinsten rättas på motsvarande sätt.

Bestämmelsen kan tillämpas i de fall där en följdändring i inkomstbeskattningen inte förutsätter särskild prövning. Så är fallet i exemplet ovan, där det beskattningsvärde som faktiskt har använts i arvs- och gåvobeskattningen enligt 47 § i ISkL dras av i inkomstbeskattningen. Om t.ex. den verksamhet som bedrivs av ett allmännyttigt samfund ses som näringsverksamhet i mervärdesbeskattningen, leder däremot detta avgörande inte automatiskt till att verksamheten ses som näringsverksamhet även i inkomstbeskattningen utan särskild prövning. Med andra ord kan bestämmelsen om följdändring inte tillämpas på ett sådant fall.

En följdändring kan göras oberoende av de tidsfrister som har föreskrivits för rättelse av beskattningen och övriga formella förutsättningar. En följdändring kan göras såväl till fördel som till nackdel för den skattskyldige.

Korrigering av fel i ett beslut om rättelse

Det finns ingen särskild bestämmelse i BFL för rättelse av ett fel i ett beslut om rättelse av beskattningen. I HFD:s avgörande ansågs det att ett skrivfel i ett beslut om efterbeskattning kunde rättas till den skattskyldiges nackdel utifrån 51 § i förvaltningslagen (HFD 2009/2602). Enligt bestämmelsen ska ett fel rättas inom fem år från det att beslutet har fattats. Ett fel får dock inte rättas om det leder till ett orimligt slutresultat för den berörda parten och om felet inte beror på dennes förfarande. I HFD:s fall ansågs det att det inte var orimligt för den skattskyldige att felet rättades, då detta skedde inom den tidsfrist på fem år som har föreskrivits för efterbeskattning. Samma principer kan även tillämpas på fel i beslut om rättelse av beskattningen.