Skuldsanering

Lagen om skuldsanering för privatpersoner (57/93) har trätt i kraft den 8 februari 1993. Syftet med lagen var att göra det möjligt att rätta till den ekonomiska situationen för en privatperson som råkat i betalningssvårigheter.

Innan gäldenären ansöker om skuldsanering skall han enligt lagens 11 § utreda möjligheterna att ingå förlikning med borgenärerna i syfte att rätta till sin ekonomiska situation. Av en domstol förordnad skuldsanering är endast möjlig om gäldenären inte har lyckats åstadkomma en frivillig förlikning med sina borgenärer.

Skuldsaneringen omfattar gäldenärens samtliga borgenärer och åsidosätter exekution, konkurs och utsökning. Skuldsanering kan beviljas gäldenär som inte endast tillfälligt är insolvent.

En skuldsanering blir anhängig på ansökan av gäldenären. Makar, solidariskt ansvariga medgäldenärer samt gäldenären och borgensmannen kan gemensamt ansöka om skuldsanering. Domstol beslutar om skuldsanering. I skuldsaneringen fastställer domstolen för gäldenären ett betalningsprogram som motsvarar hans betalningsförmåga. Betalningsprogrammet ersätter gäldenärens ursprungliga betalningsförpliktelser. Fastställandet av betalningsprogrammet förutsätter inte borgenärernas samtycke.

Skuldsaneringen kan förfalla om gäldenären åsidosätter sina betalningsskyldigheter enligt betalningsprogrammet. Väsentligt förändrade omständigheter kan leda till att betalningsprogrammet ändras.

Enligt lagens 3 § inleds skuldsaneringen vid den tidpunkt då domstolen har beslutat att skuldsaneringen skall inledas. Enligt punkt 3 i samma stadgande avses med en skuld som omfattas av skuldsaneringen, alla de gäldenärens skulder som har uppkommit innan skuldsaneringen inleddes samt den ränta som växer på de ovan nämnda skulderna från den tidpunkt då skuldsaneringen inleds till den tidpunkt då betalningsprogrammet fastställs samt de indrivnings- och verkställighetskostnader som gäldenären ålagts att ersätta och vilka hänför sig till sådana skulder.

Skuldsaneringsmetoder

Vid ett av domstol fastställt betalningsprogram kan enligt lagens 25 § följande skuldsaneringsmetoder användas:

1) tidtabellen för betalningen av en skuld ändras

2) bestämmas att gäldenärens betalningar först skall betraktas som amortering av skuldkapitalet och därefter som amortering av kreditkostnaderna

3) skyldigheten att betala kreditkostnader som hänför sig till den återstående kredittiden minskas

4) skyldigheten att betala skulden avlyftas i sin helhet

5) avlyfta skyldigheten att betala skulden i sin helhet.

Enligt lagens 26 § kan beloppet för en s.k. säkerhetsskuld inte minskas eller avlyftas i sin helhet. Däremot kan enligt stadgandet till betalning förfallen dröjsmålsränta på en säkerhetsskuld också minskas eller avlyftas i sin helhet. Skuldsaneringen kan även innebära att skulden helt eller delvis betalas som en engångsprestation med en ny skuld som tas för detta ändamål.

Skuldsaneringens skatteinverkan

Ändring av tidtabellen har ingen inverkan på beskattningen. Beträffande inverkningarna av punkt 2, se Ränteutgifter.

Att skulden minskas eller avlyfts i sin helhet innebär inte skattepliktig inkomst för gäldenären, om fordran är värdelös för borgenären (HFD 1972 I 51 och 553). Om domstolen i betalningsprogrammet nedsätter beloppet av en obetald skuld eller avlyfter skulden i sin helhet, kan fordran till denna del anses vara värdelös vid tidpunkten för fastställandet av betalningsprogrammet.

I situationer där gäldenären och borgenären eller borgenärerna frivilligt kommer överens om att skulden nedsätts eller avlyfts i sin helhet, måste man från fall till fall avgöra om fordran vid avtalstidpunkten skall anses ha varit värdelös för borgenärerna eller inte. Om gäldenären inte kan anses insolvent på det sätt som stadgats i lagen om skuldsanering, skall den minskade eller avlyfta skulden, beroende på situationen, anses antingen som en gåva eller skattepliktig förvärvsinkomst.

Vid nedsättning eller avlyftning av en ränta som inte förfallit till betalning uppstår det i allmänhet inte för gäldenären någon förmån som skall beskattas. För personalens del, se Anställningslån.

Ett av domstol fastställt betalningsprogram kan omfatta realisering av egendom enligt 37 § L om skuldsanering. Även frivillig sanering av skulderna kan leda till realisering av egendomen. Skattepåföljderna som hänför sig till dessa åtgärder, bestäms i enlighet med inkomstskattelagens stadganden om försäljningsvinst.

För borgenärens del finns inget stadgande i ISL enligt vilket han vid sin beskattning kan dra av den slutliga värdeförlust en förfallen fordran förorsakar.