Skuldsaneringens inverkan på beskattningen

Har getts
17.9.2015
Diarienummer
A112/200/2015
Giltighet
Tills vidare
Bemyndigande
2 § 2 mom. i L om Skatteförvaltningen (503/2010)
Ersätter anvisningen
Skuldsanering, Giltighet: Från och med 2012

Denna anvisning behandlar hur skuldsanering inverkar på beskattningen av fysiska personer. Anvisningen ersätter den tidigare anvisningen Skuldsanering, som inte hade något diarienummer.

1 Allmänt om skuldsanering

Syftet med lagen om skuldsanering för privatpersoner (57/1993) är att göra det möjligt att rätta till den ekonomiska situationen för en privatperson som råkat i betalningssvårigheter. Skuldsanering kan beviljas en gäldenär som är oförmögen att betala sina skulder och denna oförmåga inte är endast tillfällig.

Innan gäldenären ansöker om skuldsanering ska han eller hon enligt lagens 11 § utreda möjligheterna att uppnå förlikning med borgenärerna om reglering av sina skulder, om det inte är uppenbart onödigt på grund av gäldenärens ringa betalningsförmåga, det stora antalet borgenärer, de okända borgenärerna eller av någon annan orsak.

En skuldsanering blir anhängig på gäldenärens ansökan. Makar, solidariskt ansvariga medgäldenärer samt gäldenären och borgensmannen kan gemensamt ansöka om skuldsanering. Det är en domstol som beslutar om skuldsanering. I skuldsaneringen fastställer domstolen för gäldenären ett betalningsprogram som motsvarar gäldenärens betalningsförmåga. Betalningsprogrammet ersätter gäldenärens ursprungliga betalningsförpliktelser. Fastställandet av betalningsprogrammet förutsätter inte borgenärernas samtycke. Betalningsprogrammet kan förfalla om borgenären försummar sin betalningsskyldighet enligt betalningsprogrammet. Betalningsprogrammet kan också ändras om omständigheterna väsentligen ändras.

Enligt lagens 3 § inleds skuldsaneringen vid den tidpunkt då domstolen har beslutat att skuldsaneringen ska inledas. Enligt 3 § 3 punkten avses med skuld som omfattas av skuldsaneringen alla de gäldenärens skulder som har uppkommit innan skuldsaneringen inleddes samt den ränta som växer på de ovan nämnda skulderna från den tidpunkt då skuldsaneringen inleds till den tidpunkt då betalningsprogrammet fastställs samt de indrivnings- och verkställighetskostnader som gäldenären ålagts att betala och som hänför sig till sådana skulder. Skuldsaneringen gäller gäldenärens alla skulder och åsidosätter tvångsverkställigheten, konkursen och utsökningen.

Enligt lagens 13 § förhindrar skuldsaneringen också fattandet av ett för gäldenären menligt administrativt beslut som grundar sig på försummelse att betala en skuld som omfattas av skuldsaneringen. En person som är i skuldsanering kan exempelvis inte avregistreras från förskottsuppbördsregistret.

2 Skuldsaneringsmetoder

Enligt lagens 25 § kan följande skuldsaneringsmetoder användas i ett av domstol fastställt betalningsprogram

  1. tidtabellen för betalning av en skuld ändras,
  2. bestämmas att gäldenärens betalningar först ska betraktas som amortering av skuldkapitalet och därefter som amortering av kreditkostnaderna,
  3. skyldigheten att betala kreditkostnader som hänför sig till den återstående kredittiden minskas,
  4. beloppet av den obetalda skulden minskas,
  5. skyldigheten att betala skulden avlyftas i sin helhet.

Enligt lagens 26 § kan beloppet för en s.k. säkerhetsskuld inte minskas eller avlyftas i sin helhet. Enligt bestämmelsen kan däremot en till betalning förfallen dröjsmålsränta på en säkerhetsskuld dock minskas eller avlyftas i sin helhet. Skuldsaneringen kan innebära också att skulden helt eller delvis betalas som en engångsprestation med en ny skuld som tas för detta ändamål.

3 Skuldsaneringens inverkan på beskattningen

3.1 Ändringar i skulder och räntor

Ändringen i tidtabellen för betalningen av en skuld inverkar inte på beskattningen. Om gäldenärens betalningar räknas enligt betalningsprogrammet först som amortering på skuldkapitalet och först därefter som amortering på räntorna på skulden läggs räntan i sådana fall inte till skuldkapitalet och räntan kan inte dras av (se närmare punkt 7.2 i anvisningen Ränteavdrag i personbeskattningen).

Att beloppet på skulden minskas eller avlyfts innebär inte skattepliktig inkomst för gäldenären om fordran är värdelös för borgenären (HFD 1972-I-51 och HFD 1972-II-553). Om domstolen i betalningsprogrammet minskar beloppet på en obetald skuld eller avlyfter skulden i sin helhet kan fordran till denna del anses vara värdelös vid tidpunkten för fastställandet av betalningsprogrammet. Om gäldenären och borgenären eller borgenärerna frivilligt kommer överens om att skulden minskas eller avlyfts i sin helhet måste man avgöra från fall till fall om fordran vid avtalstidpunkten ska anses ha varit värdelös för borgenärerna eller inte.

Om domstolen har fastställt ett betalningsprogram för en löntagare kan minskningen eller avlyftningen av räntan anses bero på insolvens. I sådana situationer uppstår det inte någon beskattningsbar förmån för gäldenären till följd av minskningen eller avlyftningen av en ränta som inte förfallit till betalning. Om gäldenären däremot inte kan anses insolvent på det sätt som skuldsaneringen förutsätter ska den minskade eller eftersänkta skulden, beroende på situationen, anses antingen som gåva eller skattepliktig förvärvsinkomst.

Det uppstår inte heller någon skattepliktig förmån för löntagaren om räntan på ett anställningslån minskas eller om den eftersänks i sin helhet på grund skuldsanering. Om det är fråga om en frivillig skuldsanering måste man också i dessa situationer från fall till fall avgöra insolvens, som skuldsaneringen förutsätter.

3.2 Förlust av fordran

Inkomstskattelagen innehåller inte någon bestämmelse enligt vilken borgenären i sin beskattning kan dra av den slutliga värdeförlusten till följd av att en fordran förfaller. Förfall av en fordran till följd av gäldenärens insolvens jämställs inte heller med överlåtelseförlust. Om en domstol minskar beloppet på en obetald skuld i ett betalningsprogram som domstolen har fastställt i enlighet med lagen om skuldsanering för privatpersoner har borgenären således enligt inkomstskattelagen inte rätt att dra av förlusten till följd av att fordran delvis eller i sin helhet förfaller.

3.3 Ränta på borgensskuld

Inledande av en skuldsanering hindrar inte borgenären att driva in skulden av en borgensman eller ur värdet av en säkerhet som har ställts av tredje man eller att säga upp skulden eller på något annat sätt åstadkomma att skulden förfaller till betalning i fråga om borgensmannen eller den som har ställt en ovan avsedd säkerhet.

58 a § i inkomstskattelagen föreskriver om avdragsgillhet för ränta på borgensskuld. Borgensmannen eller någon annan som ställt säkerhet har rätt att dra av räntorna på en skuld som han betalat på basis av en förbindelse eller räntorna på en annan skuld som han tagit upp för att betala denna, vilka löpt sedan gäldenären konstaterades vara insolvent. Dessa räntor är dock avdragsgilla endast om den ursprungliga gäldenären hade haft rätt att dra av dem som räntor som hänför sig till näringsverksamhet eller jordbruk.

Om den ursprungliga gäldenären som omfattas av skuldsanering för privatpersoner i enlighet med sitt ansvar har betalat borgensmannen eller någon annan som ställt säkerhet gottgörelse har han eller hon enligt räntebestämmelserna rätt att dra av en sådan andel av gottgörelsen som motsvarar räntan på skulden.

3.4 Realisering av egendom

Ett betalningsprogram som har fastställts av en domstol kan bl.a. innefatta en omsättning av egendom i pengar på det sätt som föreskrivs i 37 § i lagen om skuldsanering för privatpersoner. Även en frivillig skuldsanering kan leda till att egendom omsätts i pengar. Skattepåföljderna av sådana åtgärder bestäms enligt inkomstskattelagens bestämmelser om överlåtelsevinst. Närmare information om beskattningen av överlåtelsevinster finns i anvisningen Överlåtelsevinster och -förluster på egendom i en fysisk persons inkomstbeskattning.


ledande skattesakkunnig Tero Määttä

överinspektör Petri Manninen