Beskattning av livförsäkring

Har getts
30.4.2020
Diarienummer
VH/683/00.01.00/2019
Giltighet
30.4.2020 - Tills vidare
Bemyndigande
Lagen om Skatteförvaltningen (503/2010) 2 § 2 mom.
Ersätter anvisningen
Livförsäkringsersättning

Med en livförsäkring avses en försäkring för en persons (den försäkrades) livsfall eller dödsfall. Denna anvisning behandlar beskattningen av livförsäkringar i fysiska personers inkomstbeskattning, arvs- och gåvobeskattning samt i internationella situationer.

I anvisningen har man beaktat de ändringar i lagstiftningen som trätt i kraft 1.1.2020. Denna anvisning tillämpas på försäkringsprestationer som har erhållits 1.1.2020 eller därefter.

Beskattningen av livförsäkringar som arbetsgivaren har tecknat har behandlats i Skatteförvaltningens anvisning Beskattning av frivilliga riskpersonförsäkringar som tecknats av arbetsgivaren.

1 Inledning

Med en livförsäkring avses en försäkring för en persons (den försäkrades) livsfall eller dödsfall.  Livförsäkringar är antingen sparförsäkringar eller riskförsäkringar eller kombinationer av dessa.

En sparlivförsäkring är en försäkring som tecknats för livsfall. Sparlivförsäkringar tillhör placeringsförsäkringar enligt 5 § 12 punkten i lagen om försäkringsdistribution.

Sparsumman av en sparlivförsäkring utbetalas till förmånstagaren vid en i försäkringsavtalet överenskommen tidpunkt. En sparlivförsäkring omfattar ofta försäkringsskydd i händelse av ett dödsfall.

Med en risklivförsäkring avses en försäkring där den försäkrade risken är personens bortgång. När den försäkrade personen avlidit betalas en dödsfallsersättning, dvs. försäkringssumma, till den part som fastställts som förmånstagare. En risklivförsäkring omfattar inget spar- eller placeringselement, utan försäkringspremien fastställs i huvudsak på basis av den risk som försäkras.

På basis av dödsfallsskyddet betalas en försäkringsersättning ur livförsäkringen till förmånstagaren, om den försäkrade dör innan hen har uppnått den ålder som fastställts i försäkringsavtalet. Om den försäkrade avlider före den ålder som fastställts i avtalet och något dödsfallsskydd inte har anslutits till försäkringen behåller försäkringsbolaget i regel försäkringens besparing.

Livförsäkringar omfattar beroende på det som har fastställts i försäkringsavtalet två eller flera parter: försäkringstagaren, den försäkrade, försäkringsgivaren och förmånstagaren. Försäkringstagaren och försäkringsbolaget är alltid parter i ett försäkringsavtal. Försäkringstagaren och den försäkrade kan vara olika personer.

Försäkringen ägs av försäkringstagaren som även ensam har rätt att bestämma över försäkringens tecknande, ändringar och uppsägning. Förmånstagaren kan vara samma person som försäkringstagaren, men är ofta en annan person. Enligt 6 kap. 47 § i lagen om försäkringsavtal har försäkringstagaren rätt att förordna en person som i stället för försäkringstagaren eller den försäkrade har rätt till den ersättning som betalas ut enligt en personförsäkring. Denna person kallas för förmånstagare.

Bestämmelser om skatteplikten för försäkringsprestationer ur en livförsäkring finns i 32, 34, 35, 35 b och 36 § i inkomstskattelagen (1535/1992, ISkL). Bestämmelser om skatteplikten för kapitalinkomst finns i ISkL 32 § och bestämmelser om begreppet livförsäkring och livförsäkringsutbetalning i ISkL 34 §. Bestämmelser om avkastning och förlust från sparlivförsäkring finns i ISkL 35 §. Bestämmelser om förlust av fördelen med uppskjuten beskattning i situationer som uppfyller förutsättningarna enligt bestämmelsen finns i ISkL 35 b § (Särskilt beskattningsförfarande för vissa försäkringar). Bestämmelser om vilka försäkringar som är skattefria i inkomstbeskattningen finns i ISkL 36 §.

2 Sparlivförsäkring som ett placeringsinstrument

2.1 Definitioner av livförsäkring och livförsäkringsutbetalning

Enligt ISkL 34 § 2 mom. betraktas som livförsäkring endast ett sådant försäkringsavtal som har bestämmelser om den försäkrade och förmånstagaren och som hör till livförsäkringsklasserna 1–3 enligt lagen om försäkringsklasser (526/2008). Pensionsförsäkring betraktas dock inte som livförsäkring.

Som livförsäkringsutbetalning betraktas utöver sparsumman även det belopp som erhållits såsom återbäring av försäkringspremier eller genom återköp samt det värde som räknades försäkringstagaren till godo då försäkringen ändrades till ett annat slag av försäkring (ändringsvärde).

2.2 Olika sparlivförsäkringar

Den avkastning som kumuleras på tillgångar som placerats i en sparlivförsäkring och därigenom sparlivförsäkringens besparing kan fastställas på två alternativa sätt.  Sparlivförsäkringar kan vara kalkylräntebaserade, placeringsbundna eller kombinationer av dessa. Tidigare var sparlivförsäkringarna i regel kalkylräntebaserade, men nuförtiden är de nästan uteslutande placeringsbundna.

2.2.1 Kalkylräntebaserade sparlivförsäkringar

I fråga om kalkylräntebaserade sparlivförsäkringar beslutar försäkringsbolaget hur de tillgångar som kumulerats av placerarens premier placeras. Avkastningen på en kalkylräntebaserad sparlivförsäkring bildas i allmänhet av en på förhand avtalad kalkylmässig ränta och en eventuell kundkreditering.

Med den kalkylmässiga räntan krediteras sparlivförsäkringens besparing. Räntan kan inkluderas i besparingen t.ex. månatligen. Den kalkylmässiga räntan bestäms antingen enligt en fast räntegrund eller också kan den bindas till någon rörlig räntegrund, till exempel euriborräntan. Även andra benämningar kan användas för kalkylmässig ränta, till exempel avtalsränta.

I princip är det försäkringsbolaget som beslutar om beviljande av kundkrediteringar. Beloppet av kundkrediteringen påverkas i allmänhet av faktorer såsom försäkringsbolagets resultat och soliditet samt bolagets framgång i placeringsverksamheten. I allmänhet utbetalas kundkrediteringarna en gång per år. Även andra benämningar kan användas för kundkreditering, till exempel tilläggsränta.

2.2.2 Placeringsbundna sparlivförsäkringar

I fråga om placeringsbundna sparlivförsäkringar förvärvar försäkringsbolaget med de medel som kumulerats av försäkringstagarens premier placeringsobjekt till vars värdeutveckling försäkringstagaren själv har valt att utvecklingen av sparsumman ska bindas. Försäkringstagaren kan även byta placeringsobjekt under avtalets giltighetstid.

I placeringsbundna sparlivförsäkringar är avtalets värdeutveckling bunden till placeringsobjektens värdeutveckling. Placerare kan också byta placeringsobjekt under den tid som avtalet är i kraft. Enligt försäkringsbolagslagen (521/2008) ska försäkringsbolagen täcka placeringsbundna försäkringars försäkringsförpliktelse så exakt som möjligt med tillgångar som hör till placeringsobjekten som bestämmer dessa försäkringars värdeutveckling. Försäkringsbolaget bestämmer själv de placeringsobjekt med vilka man täcker ansvarsskulden. De eventuella placeringsobjekten omfattar bland annat placeringsfonder, fondkorgar, aktier, depositioner och indexlån.

Placeringsbundna sparlivförsäkringar är i regel inte kapitaltryggade. Av denna orsak kan avkastningen på en sparlivförsäkring som helhet granskad vara förlustbringande, om placeringsobjektens värdeutveckling varit negativ under avtalets giltighetstid.

3 Livförsäkringar i inkomstbeskattningen

3.1 Livförsäkringspremier i beskattningen

Den skattskyldige har rätt att från sin inkomst dra av utgifterna för inkomstens förvärvande eller bibehållande (naturliga avdrag, ISkL 29 § 1 mom.). Utgifter som orsakats av förvärvande och bibehållande av kapitalinkomster har dessutom föreskrivits som avdragsgilla i ISkL 54 § och utgifterna för förvärvande och bibehållande av förvärvsinkomster i ISkL 93–95 a §.

Med utgift avses ett vederlag som betalats för en materiell eller immateriell nyttighet eller tjänst. Sparlivförsäkringspremier är inte sådana prestationer. Premien för en sparlivförsäkring är således inte en i beskattningen avdragsgill utgift som avses i de ovan nämnda bestämmelserna i inkomstskattelagen.

Premierna för en sparlivförsäkring har inte heller separat föreskrivits som avdragsgilla, och därför är premierna icke-avdragbara i beskattningen. Försäkringspremier dras av då man beräknar den skattepliktiga avkastningen eller den avdragbara förlusten av sparlivförsäkringen.  

3.2 Skatteplikten av försäkringsutbetalningar

Med försäkringens sparsumma avses en försäkringsutbetalning som försäkringsbolaget då försäkringen löper ut betalar ut som en engångsprestation eller i flera rater till försäkringstagaren, den försäkrade eller den förmånstagare som fastställts i försäkringsavtalet. Beloppet av sparsumman utgörs av beloppet av försäkringens besparing då försäkringen löper ut med avdrag för de arvoden som försäkringsbolaget tagit ut.

Återbetalningen av försäkringens sparsumma kan antingen vara skattepliktig i sin helhet eller endast till den del som avser avkastningen. Enligt ISkL 34 § 3 mom. är av en utbetalning som grundar sig på en livförsäkring endast försäkringens avkastning skattepliktig, om

  1. utbetalningen enligt försäkringsavtalet utgörs av en sparsumma, dvs. en engångsbetalning eller flera betalningar under en kortare tid än två år efter det att den försäkrade har uppnått en viss ålder;
  2. utbetalningen enligt försäkringsavtalet ska tillfalla försäkringstagaren själv, då det är han eller hon som är den försäkrade, eller hans eller hennes make, en arvinge till försäkringstagaren i rätt upp- eller nedstigande led eller hans eller hennes adoptivbarn eller dettas bröstarvinge, eller fosterbarn eller makens barn och
  3. försäkringspremier inte har dragits av vid beskattningen.

Om de ovannämnda förutsättningarna inte uppfylls utgör hela prestationen skattepliktig kapitalinkomst. Detta gäller t.ex. situationer där försäkringsprestationen betalas till en försäkringstagare som inte själv är försäkrad.

Enligt ISkL 34 § 6 mom. jämställs avdrag för premier med att skattepliktig inkomst har kunnat överföras till försäkringen till bruttobelopp. Enligt RP 275/2018 gäller detta i praktiken utländska försäkringar.

Om en försäkringstagare som flyttat till Finland har då hen varit bosatt i sin tidigare hemviststat haft rätt att dra av försäkringspremier vid inkomstbeskattningen enligt skattelagstiftningen i sin tidigare hemviststat för försäkringar som hen har tecknat där (medan hen varit begränsat skattskyldig i Finland före flytten till Finland), utgör medel som försäkringstagaren har tagit ut från försäkringen skattepliktig inkomst i sin helhet.

Exempel 1: A har tecknat en sparlivförsäkring för sig själv. A är därmed både försäkringstagaren och den försäkrade. Då försäkringen löper ut betalar försäkringsbolaget försäkringens besparing till A som en engångsprestation. Endast utkastningens andel av sparsumman utgör skattepliktig kapitalinkomst.

Exempel 2: A betalar en premie på 100 000 euro för en sparlivförsäkring som förfaller om 5 år. A är både försäkringstagaren och den försäkrade. Då försäkringen löper ut betalar försäkringsbolaget sparsumman på 120 000 euro till A som en engångsprestation. Därmed blir avkastningen av livförsäkringen (120 000 - 100 000) 20 000 euro. Beloppet utgör skattepliktig kapitalinkomst.

Exempel 3: A har tecknat en sparlivförsäkring till sin make B. Därmed är A försäkringstagaren och B den försäkrade. Då försäkringen löper ut betalar försäkringsbolaget försäkringens besparing till A. Eftersom A inte själv är den försäkrade utgör hela sparsumman skattepliktig kapitalinkomst för A.

Exempel 4: A har tecknat en sparlivförsäkring för sig själv. Enligt försäkringsavtalets villkor betalar försäkringsbolaget försäkringens sparsumma till A i fem årliga rater efter det att A har fyllt 60 år. Försäkringsprestationerna utgör skattepliktig kapitalinkomst i sin helhet eftersom försäkringens sparsumma betalas ut under än längre tid än två år.

Sparsumman kan enligt det som fastställts i försäkringsavtalet betalas även till en annan person än försäkringstagaren. Om försäkringstagaren och den försäkrade är olika personer kan försäkringstagaren beordra att sparsumman ska betalas till den försäkrade. Alternativt kan försäkringstagaren beordra att sparsumman ska betalas till en annan person än till försäkringstagaren själv eller den försäkrade.

Om sparsumman betalas till någon annan än en person som nämnts i ISkL 34 §, t.ex. till en äkta make/maka, som inte enligt ISkL 7 § likställs med en äkta make/maka, till försäkringstagarens bror, dotter eller deras barn eller försäkringstagarens kusin, utgör hela den utbetalda summan skattepliktig inkomst. Gåvobeskattning har behandlats närmare under punkt 4.

Exempel 5: A har tecknat en sparlivförsäkring för sig själv. Därmed är A försäkringstagaren och den försäkrade. A har fastställt sina barn B, C och D som försäkringens förmånstagare. Då försäkringen löper ut betalar försäkringsbolaget försäkringens besparing till B, C och D. Av varje persons andel av sparsumman utgör endast avkastningens andel skattepliktig kapitalinkomst. Resten av varje persons andel av sparsumman utgör skattepliktig gåva.

Exempel 6: A betalar en premie på 100 000 euro för en sparlivförsäkring som förfaller om 5 år. A är försäkringstagaren och den försäkrade. A har som försäkringens förmånstagare fastställt sin make B. Då försäkringen löper ut betalar försäkringsbolaget försäkringens besparing på 120 000 euro till B som en engångsprestation. Livförsäkringens avkastning är (120 000 - 100 000) 20 000 euro. Av sparsumman utgör endast avkastningens andel, 20 000 euro, skattepliktig kapitalinkomst. Resten av sparsumman, dvs. 100 000 euro, utgör skattepliktig gåva.

Exempel 7: A har tecknat en sparlivförsäkring till sin sambo B. Därmed är A försäkringstagaren och B den försäkrade. A har beordrat att B erhåller försäkringens sparsumma då försäkringen löper ut. A och B har inte tidigare varit gifta eller i ett registrerat parförhållande och de har inga gemensamma barn. Den sparsumma som B erhåller utgör skattepliktig kapitalinkomst i sin helhet.

Om försäkringsersättning av en sparlivförsäkring med anledning av den försäkrades död betalas till en ovannämnd nära anhörig (hans eller hennes make, en arvinge till försäkringstagaren i rätt upp- eller nedstigande led eller hans eller hennes adoptivbarn eller fosterbarn eller makens barn), är försäkringsprestationen skattefri i inkomstbeskattningen (ISkL 36 § 1 mom. 1 punkten). Arvsbeskattningen av försäkringsprestationer har behandlats i anvisningens kapitel 4.

3.3 Återköp av försäkring

Försäkringstagaren har rätt att säga upp sin livförsäkring innan försäkringens giltighetstid som fastställts i försäkringsavtalet löper ut. Om besparing har uppkommit av de premier som försäkringstagaren har betalat, har försäkringstagaren rätt att få en sparandel som räknats ut enligt försäkringsvillkoren, dvs. återköpsvärde (3 kap. 13 § i lagen om försäkringsavtal).

Återköpsvärdet betalas till försäkringstagaren, varmed i regel endast avkastningens andel av återköpsvärdet utgör skattepliktig kapitalinkomst för försäkringstagaren (ISkL 34 §). Förutsättningen är emellertid att försäkringstagaren själv har varit försäkrad. Om den försäkrade är en annan person än försäkringstagaren själv och prestationen betalas till försäkringstagaren, utgör återköpsvärdet skattepliktig kapitalinkomst i sin helhet. Återköpsvärdet utgör skattepliktig kapitalinkomst i sin helhet även i de fall då försäkringsprestationen betalas till en annan person än de som nämnts i ISkL 34 § 3 mom.

Avkastningens andel beräknas genom att från återköpsvärdet dra av totalbeloppet av de betalda försäkringspremierna. Om försäkringen tecknats av den försäkrades arbetstagare, ska såsom försäkringspremier dras av det belopp som ansetts ingå i den försäkrades lön (ISkL 35 §)..

Återköp av försäkring kan även vara partiellt. Försäkringsbolaget betalar endast en del av försäkringens återköpsvärde till försäkringstagaren. I dessa fall finns besparing kvar i försäkringen och försäkringen förblir giltig.

Enligt ISkL 35 § 1 mom. ses som avkastning på en sparlivförsäkring som avses i 34 § 3 mom. fr.o.m. 1.1.2020 den del av försäkringens sparbelopp som överskrider beloppet på försäkringspremierna. Av prestationer som med stöd av ett avtal har betalats ut som försäkringsutbetalning, återköpsvärde (helt eller partiellt) eller under någon annan benämning betraktas som skattepliktig inkomst för det år prestationen betalades den relativa andel som vid betalningstidpunkten motsvarar den återstående avkastningens andel av det återstående sparbeloppet.

Exempel 8: A har tecknat en sparlivförsäkring. Det placerade kapitalet är 10 000 euro och besparingens värde vid uttagstidpunkten 15 000 euro, varmed avtalets avkastning uppgår till 5 000 euro. A tar ut 1 000 euro, av vilket 5 000 / 15 000 x 1 000 euro = 333 euro betraktas som avkastning.

Exempel 9: C har 1.1.2006 betalat en premie på 200 000 euro för en sparlivförsäkring. Avtalet går ut 31.12.2021. C beslutar 1.7.2020 att ta ut 250 000 euro från avtalets besparing. Besparingsbeloppet uppgår då sammanlagt till 300 000 euro och avtalets avkastning blir därmed 100 000 euro. Försäkringsbolaget debiterar ett åtgärdsbaserat arvode på 500 euro för det förtida återköpet.

Försäkringsbolagets betalning till C anses i beskattningen delvis vara återbetalning av placerat kapital och delvis avkastning på sparlivförsäkringen. Avkastningens andel av betalningen är 100 000/300 000 x 250 000 = 83 333,33 euro. Resten är återbetalning av placerat kapital.

Som C:s skattepliktiga kapitalinkomst beskattas 83 333,33 euro under 2020 med avdrag för försäkringsbolagets åtgärdsbaserade arvode på 500 euro. Beloppet av den skattepliktiga kapitalinkomsten är således 82 833,33 euro.

3.4 Avbrott i betalning av försäkringspremier och ändring av försäkringen till en annan försäkring

Enligt 3 kap. 13 § 1 mom. i lagen om försäkringsavtal har försäkringstagaren rätt att avbryta premiebetalningen och enligt försäkringsvillkoren få en försäkring som motsvarar försäkringens sparandel (fribrev) eller få en sparandel som räknats ut enligt försäkringsvillkoren (återköpsvärde), om besparing har uppkommit av de premier som försäkringstagaren har betalat.

Då återköpsvärdet betalas eller försäkringspremier återbetalas till försäkringstagaren, utgör i regel endast avkastningens andel skattepliktig kapitalinkomst för försäkringstagaren (ISkL 34 §  2 mom.), om förutsättningarna i ISkL 34 § 3 mom. uppfylls.  Beskattning av återköpsvärdet har behandlats mer ingående i kapitel 3.3.

En sparlivförsäkring kan även ändras till en annan typ av försäkring. Även i dessa fall beskattas försäkringens avkastning som kapitalinkomst. Som försäkringsprestation betraktas förändringsvärdet dvs. det värde som har räknats till godo av försäkringstagaren då försäkringen ändrats till en annan typ av försäkring.

3.5 Beskattning av avkastningen av försäkringar

Till skattepliktig kapitalinkomst räknas enligt ISkL 32 § avkastning av egendom, vinst av egendomsöverlåtelse och annan inkomst som kan anses ha influtit av egendom. Kapitalinkomst utgörs bl.a. av avkastningen av en livförsäkring.

Enligt ISkL 35 § 1 mom. betraktas som avkastning av en sparlivförsäkring den del av försäkringens sparbelopp som överskrider beloppet av försäkringspremierna. Av prestationer som med stöd av ett avtal har betalats ut som försäkringsutbetalning, betalning av återköpsvärde eller under någon annan benämning betraktas som skattepliktig inkomst för det år prestationen betalades den relativa andel som vid betalningstidpunkten motsvarar den återstående avkastningens andel av det återstående sparbeloppet.

Enligt ISkL 35 § 2 mom. betraktas även premierna för en dödsfallsförsäkring som ingår i samma försäkringsavtal som en premie för en sparlivförsäkring. Om sparlivförsäkringen tecknas av den försäkrades arbetstagare, ska såsom försäkringspremier dras av det belopp som ansetts ingå i den försäkrades lön.

Exempel 10: B har 1.1.2014 betalat en premie på 100 000 euro för en sparlivförsäkring som gäller i 10 år. Avtalet går ut 31.12.2023. B beslutar dock att lyfta hela avtalsbesparingen 01.07.2020. Beloppet på avtalsbesparingen är då 110 000 euro. Försäkringsbolaget debiterar ett åtgärdsbaserat arvode på 500 euro för det förtida återköpet.

Försäkringsbolaget betalar beloppet av avtalets återköpsvärde om 110 000 euro med avdrag för försäkringsbolagets åtgärdsbaserade arvode till B. B:s skattepliktiga kapitalinkomst under 2020 (110 000 - 100 000 - 500) uppgår till 9 500 euro.

Försäkringsbolaget äger värdepappren och andra placeringsobjekt på vilka de medel som kumulerats av livförsäkringens premier placerats, varmed den person som tecknat livförsäkringen har endast en avtalsbaserad fordringsrätt från försäkringsbolaget. Den avkastning (till exempel dividend, ränta eller överlåtelsevinst) som direkt kumulerats på placeringen av livförsäkringens tillgångar utgör således inte skattepliktig inkomst för placeraren, utan inkomst för det försäkringsbolag som äger placeringsobjekten. ISkL 35 b § innehåller bestämmelser om situationer där förmånen av uppskjuten beskattning relaterad till sparlivförsäkringar och andra försäkringar går förlorad och avkastningen beskattas redan när den flyter in till försäkringsbolaget. 

Vid placeringsbundna livförsäkringar kan försäkringstagaren ha bestämmanderätt över de placeringsobjekt på vilka försäkringsbolaget placerar livförsäkringens besparing. Den försäkrade kan även ha rätt att bestämma att försäkringsbolaget ska byta placeringsobjekten för tillgångarna. Centralskattenämnden har i sitt förhandsavgörande CSN 34/2011 tagit ställning till byten av placeringsobjekt inom samma försäkring. På basis av det ovannämnda avgörandet orsakar byten av placeringsobjekt inom samma sparlivförsäkring inte skattepåföljder till försäkringstagaren eller den försäkrade. Denna utgångspunkt har bekräftats även i de nya bestämmelserna om beskattning av sparlivförsäkringar då det inte är fråga om en situation på vilken ISkL 35 b § ska tillämpas (RP 275/2018 s. 27).

Avkastningen och återköpet av en sparlivförsäkring beskattas först då försäkringsprestationen betalas ut. Kalkylmässig ränta kan kumuleras inom en sparlivförsäkring (ränta på ränta) utan årlig beskattning av den löpande inkomsten under försäkringens hela giltighetstid.

3.6 Förlust för försäkring i beskattningen

Förlust för en försäkring som försäkringstagaren tecknat i syfte av att förvärva inkomst uppstår, om beloppet av betalda försäkringspremier och övriga prestationer som försäkringstagaren betalat minskat med det belopp av dem som betraktas som inkomst är större än de belopp som under avtalstiden betalats till försäkringstagaren som försäkringsprestationer eller andra prestationer. En sådan situation kan uppstå t.ex. i en placeringsbunden sparlivförsäkring om värdet av placeringsobjekten under avtalets giltighetstid har minskat.

I ISkL 35 § 3 mom. föreskrivs det att om beloppet av prestationer som med stöd av ett avtal betalats ut under avtalsperioden minskat med det belopp som betraktas som inkomst av dem underskrider beloppet av premierna, är den förlust som uppstått till följd av detta avdragsgill från skattepliktiga kapitalinkomster för fysiska personer och dödsbon fr.o.m. 1.1.2020. Förlusten dras alltså av under det år då avtalet löper ut varmed förlusten är slutlig. Om avtalet har löpt ut före 1.1.2020 är förlusten på ett sparlivförsäkringsavtal inte avdragbar.

Förlusten dras av efter överlåtelseförlusterna från nettokapitalinkomsten av den fysiska person eller det dödsbo som varit försäkringstagare innan andra avdrag från kapitalinkomsterna. Om en förlust inte har kunnat avdras för skatteåret beaktas detta när kapitalinkomstslagets förlust fastställs. Den beaktas dock inte när kapitalinkomstslagets underskott fastställs och ingen underskottsgottgörelse beviljas för den.

Exempel 11: A har 1.1.2018 betalat en premie på 100 000 euro för en sparlivförsäkring som gäller i 5 år. Avtalet går ut 31.12.2022. Vid denna tidpunkt utbetalas hela den kumulerade besparingen om 80 000 i avtalet till A. Placeringen orsakar A en förlust på (100 000 - 80 000) 20 000 euro som kan avdras från A:s skattepliktiga kapitalinkomst.

Exempel 12: A har 1.1.2018 betalat en premie på 10 000 euro för en sparlivförsäkring som gäller i 5 år. Avtalet går ut 31.12.2022. Värdet på placeringsobjekten i A:s avtal stiger, och 1.1.2021 är värdet på avtalet 20 000 euro. 1.1.2021 gör A ett partiellt återköp på 1 000 euro. Då är den uttagbara avkastningens andel 10.000/20.000 x 1.000 = 500 euro och det uttagbara kapitalbeloppet 500 euro.

När avtalet förfaller betalas A 5 000 euro för det. När avtalet upphör uppgår betalningarna från avtalet till A till sammanlagt 6 000 euro. Av dessa uttag är avkastningens andel 500 euro. Totalt har A placerat 10 000 euro i avtalet. Eftersom beloppet av utbetalningar under avtalsperioden när avtalet upphör (6 000 euro) med avdrag för beloppet som fastställts som inkomst, 500 euro, understiger de betalda premierna på 10 000 euro, är förlusten på 4 500 euro (10 000 - 6 000 + 500) avdragsgill från A:s skattepliktiga kapitalinkomster för det år då avtalet upphör.

3.7 Särskilt beskattningsförfarande för vissa försäkringar enligt 35 b § ISkL

Med stöd av 35 b § ISkL som trädde i kraft 1.1.2020 kan förmånen av uppskjuten beskattning som försäkringar och kapitaliseringsavtal ofta medför gå förlorad i vissa situationer. Bestämmelsen tillämpas även på sparlivförsäkringsavtal som ingåtts före 1.1.2020.

Bestämmelsen tillämpas enligt samma principer på både sparlivförsäkringar och kapitaliseringsavtal. Förutsättningarna för tillämpningen av bestämmelsen och de skattepåföljder som tillämpandet leder till behandlas mer ingående i anvisningen Beskattning av kapitaliseringsavtal.

3.8 Räntor på lån som tagits för att finansiera en livförsäkring och övriga utgifter

Enligt ISkL 54 § 1 mom. har den skattskyldige rätt att från sina kapitalinkomster dra av utgifterna för inkomstens förvärvande och bibehållande. Enligt bestämmelsen är även utgifter som hänför sig till sparlivförsäkringar avdragsgilla. Dessa utgifter kan omfatta exempelvis olika typer av expertarvoden.

Däremot utgör sparlivförsäkringspremier som betalats till försäkringsbolaget inte utgifter som hänför sig till sparlivförsäkringen, utan en kapitalplacering. Inte heller den del av premien som används för att täcka försäkringsbolagets arvoden eller andra poster är avdragsgill.

Enligt ISkL 58 § 1 mom. 2 punkten har en skattskyldig rätt att från sina kapitalinkomster dra av räntorna på sina skulder, om skulden hänför sig till förvärvande av skattepliktig inkomst. Avkastningen på en sparlivförsäkring utgör skattepliktig kapitalinkomst, varmed även räntor på en kredit som tagits för att finansiera en placering i en sparlivförsäkring kan dras av från kapitalinkomsten. De uttagsarvoden som debiteras av banken och andra motsvarande kostnader som krediten gett upphov till är avdragsgilla utgifter för inkomstens förvärvande.

4 Livförsäkring i arvs- och gåvobeskattningen

4.1 Bestämmelserna i lagen om skatt på arv och gåva

Bestämmelser om beskattning av livförsäkringsersättningar som betalas med anledning av ett dödsfall finns i 7 a § i lagen om skatt på arv och gåva. Arvsskatt ska betalas utöver för den framlidnes egendom även för den livförsäkringsersättning som med anledning av arvlåtarens död erläggs till dödsboet eller förmånstagaren. Försäkringsersättningar som utgör inkomst som omfattas av inkomstskattelagen för mottagaren är emellertid befriade från arvsskatt.

Bestämmelser om fridelar av försäkringsersättningar upphävdes i början av 2018. Försäkringsersättningar upp till 35 000 euro var befriade från arvsskatten för förmånstagaren om de betalats med anledning av arvlåtarens bortgång då arvlåtaren avlidit före 1.1.2018. För maka/make var hälften av försäkringsersättningens belopp skattefri, dock alltid minst 35 000 euro. Om arvlåtaren har avlidit 1.1.2018 eller därefter görs inte avdrag för den skattefria delen. Om försäkringsersättningen omfattas av arvsskatt gäller detta för hela ersättningsbeloppet. Det har ingen betydelse när beskattningen verkställdes, när försäkringen trädde i kraft eller när försäkringspremierna betalades.

Information om deklaration av försäkringsersättningar i arvsbeskattningen finns i Skatteförvaltningens anvisning Deklaration av försäkringsersättningar i arvsbeskattningen.

Bestämmelser om gåvobeskattning av försäkringsersättningar finns i 18 a § i lagen om skatt på arv och gåva. Som gåva som omfattas av gåvoskatt anses försäkringsersättningar som med stöd av förmånstagarförordnande erhållits utan vederlag ur en försäkring. En försäkringsersättning anses inte som gåva till den del den vid inkomstbeskattningen är skattepliktig inkomst för förmånstagaren.

4.2 Hur förmånstagarförordnandet påverkar arvsbeskattningen

Försäkringsersättningen betalas till den förmånstagare som fastställts i försäkringsavtalet då en försäkringshändelse inträffar. Som förmånstagare kan man ha förordnat en viss namngiven person eller flera personer, maka/make, barn, anhöriga eller dödsboet. Om någon förmånstagare inte har förordnats betalas försäkringsersättningen till den försäkrades dödsbo.

Försäkringsersättningen som betalas till ett dödsbo tillhör arvlåtarens medel på samma sätt som all annan egendom som hen lämnat efter sig. I dessa fall fördelas försäkringsersättningen mellan arvtagarna enligt ärvdabalken eller mellan de mottagare som fastställts i testamentet som en del av övrigt arv efter den avlidne. Om arvlåtaren vid sitt frånfälle var gift och makarna har giftorätt till varandras egendom, utgör den försäkringsersättning som betalas till dödsboet en del av makarnas förmögenhet som ska avvittras. Se närmare i kapitel 4.1.2 i Skatteförvaltningens anvisning Deklaration av försäkringsersättningar i arvsbeskattningen.

Försäkringsersättning som betalas till annan part än dödsboet omfattas av arvsskatt för de nära anhöriga som beskrivs närmare nedan. Försäkringsersättningen läggs till på eventuell annan egendom som förmånstagaren ärvt från arvlåtaren. Arvsskatten påförs på totalbeloppet av dessa. Om förmånstagaren inte ärver någon annan egendom, ska arvsskatt betalas endast på beloppet av försäkringsersättningen.

Förmånstagarförordnandet framgår av försäkringsavtalet och endast försäkringstagaren kan ändra den på det sätt som fastställs i lagen om försäkringsavtal, dvs. i praktiken genom att meddela försäkringsbolaget skriftligen om ändringen innan en försäkringshändelse har inträffat. Ett förmånstagarförordnande kan vara oåterkalleligt, varmed försäkringstagaren inte kan ändra förmånstagare utan förmånstagarens samtycke.

Ett förmånstagarförordnande fastställer i regel vem försäkringsersättningen ska betalas till. Ett testamente eller ett avtal mellan arvtagarna har inte företräde över ett förmånstagarförordnande. Ibland beslutar man t.ex. vid arvskifte att fördela försäkringsersättningen på ett sätt som avviker från förmånstagarförordnandet och lagen om försäkringsavtal. Skattepåföljderna av ett sådant avtalsbrott bedöms separat. Om en person överlämnar en försäkringsersättning som tillhör personen själv till en annan person utan vederlag är det fråga om en gåva. Om försäkringsersättningen däremot används som vederlag för någon annan egendom t.ex. vid arvskifte, kan skattepåföljder p.g.a. en överlåtelse mot vederlag uppstå t.ex. i beskattningen av överlåtelsevinster eller i överlåtelsebeskattningen.

Om den förmånstagare som fastställts i försäkringsavtalet har avlidit innan försäkringshändelsen inträffar beror mottagaren av försäkringsersättningen på förmånstagarförordnandet och dess tolkning enligt lagen om försäkringsavtal. Beroende på dess kan ersättningen betalas t.ex. till de övriga förmånstagarna, till dödsboet eller till den ställföreträdande förmånstagare som försäkringstagaren fastställt.

Vid tolkning av förmånstagarförordnandet tillämpas det som föreskrivits i 49 § och 50 § i lagen om försäkringsavtal.

4.3 Avstående från försäkringsersättning

En förmånstagare kan avstå från en försäkringsersättning enligt samma förutsättningar som gäller för arv eller testamente. Man kan effektivt avstå från en försäkringsersättning enligt ett förmånstagarförordnande i beskattningen genom att endast ta emot försäkringsersättningen och avstå från arvet eller testamentet eller tvärtom. Om en förmånstagare får flera olika försäkringsersättningar, kan hen ta emot endast en del av dem och avstå från resten. Vid effektiv avsägelse betalar mottagaren arvsskatt endast på den försäkringsersättning eller det arv som hen tagit emot.

Om mottagaren avstår från försäkringsersättningen, betalas försäkringsersättningen till en ställföreträdande förmånstagare som fastställts i villkoren för försäkringsavtalet eller till andra förmånstagare. Försäkringsbolaget fattar ett beslut om mottagaren av försäkringsersättningen.

En försäkringsersättning som betalats till ett dödsbo utgör en del av dödsboets medel och är inte ett separat fång. Därmed bedöms avståendet från den såsom man bedömer avståendet från arv och testamente vad gäller dödsboets övriga medel. Avsägelser i arvsbeskattningen har behandlats närmare i Skatteförvaltningens anvisning Avsägelser i arvs- och gåvobeskattningen.

4.4 Försäkringsersättningar som utbetalas med anledning av dödsfall

4.4.1 Sparlivförsäkring

Om förmånstagaren av en försäkringsersättning är ett dödsbo eller en nära anhörig som avses i 34 § 3 mom. 2 punkten, dvs. försäkringstagarens make, en arvinge till försäkringstagaren i rätt upp- eller nedstigande led eller hans eller hennes adoptivbarn eller dettas bröstarvinge, eller fosterbarn eller makens barn, ska mottagaren betala arvsskatt på hela försäkringsersättningen.

Om försäkringsersättningen betalas till en annan person än en nära anhörig som nämnts ovan, utgör hela försäkringsersättningen skattepliktig kapitalinkomst som omfattas av inkomstskattelagen.

4.4.2 Risklivförsäkring

Vid dödsfall betalas försäkringsersättningen från risklivförsäkringen till den förmånstagare som försäkringstagaren fastställt eller till dödsboet.

Om försäkringsersättningens förmånstagare är ett dödsbo eller en nära anhörig enligt ovan, omfattas hela försäkringsersättningen av arvsskatten. Ersättning som betalas till andra parter än nära anhöriga eller dödsbon utgör för mottagaren kapitalinkomst som i sin helhet omfattas av inkomstskattelagen.

Vissa försäkringsersättningar har emellertid befriats från arvsskatten och separat föreskrivits att omfattas av inkomstskattelagen, t.ex. familjepensioner (barnpension och änkepension) trots att de betalas till en person som enligt inkomstskattelagen är en nära anhörig.

4.4.3 Låneskyddsförsäkring (pantsatt livförsäkring)

Risklivförsäkringar tecknas även för att trygga återbetalningen av ett bolån. Dessa försäkringar kallas ofta för låneskydds- eller återbetalningsskyddsförsäkringar. Alla låneskydd inkluderar en dödsfallsförsäkring. Man kan ha kommit överens på förhand om beloppet av försäkringsersättning som betalas från låneskyddsförsäkring. Ofta är ersättningsbeloppet lånets slutsaldo vid den försäkrades bortgång.

Vid den försäkrades bortgång kvittas bolånet, dvs. skulden, helt eller delvis. Försäkringsersättningen utgör inte skattepliktig inkomst i arvsbeskattningen, men den andel av lånet som betalas från försäkringen är på motsvarande sätt inte en avdragbar skuld för arvlåtaren i arvsbeskattningen. Om det kvittade lånet, dvs. försäkringsersättningen, överskrider det resterande lånebeloppet, behandlas den överskridande delen i arvsbeskattningen som en sedvanlig livsförsäkringsersättning som till sitt fulla belopp omfattas av arvsskatt för en när anhörig eller ett dödsbo och för andra än nära anhöriga utgör kapitalinkomst som omfattas av inkomstskattelagen.

4.5 Försäkringsavtal som överlåts som arv

Ibland kan en försäkringsägare som avlidit ha haft försäkringsprodukter där försäkringsägarens död inte utgör en försäkringshändelse eller direkt leder till betalning av en försäkringsersättning. De rättigheter som förknippas med försäkringen och som tidigare tillhörde den avlidne upphör emellertid inte, utan överförs till dödsboet eller en person som nämnts i försäkringsavtalets villkor.

I dylika situationer ska det utredas för verkställandet av beskattningen hur rättigheterna till de medel som finns i försäkringen ändras p.g.a. dödsfallet och hurdana rättigheter till de medel som finns i försäkringen som överförs till de olika personerna.

Det har betydelse i saken t.ex. om försäkringstagarens rättigheter överförs till dödsboet eller till en annan förmånstagare eller andra förmånstagare. Det har också betydelse huruvida förmånstagaren kan ändras eller tidpunkten för försäkringshändelsen påverkas eller om man med återköp eller ett annat sätt kan inverka på när och till vem medel från försäkringen kan betalas. Arvsbeskattningen verkställs med beaktande av dylika specifika villkor i försäkringsavtalen.

Behovet att reda ut de frågor som nämnts ovan betonas särskilt i situationer som nämnts i anvisningens kapitel 5.2 där det är fråga om en utländsk försäkring på vilken den finska lagen om försäkringsavtal inte tillämpas direkt.

4.6 Försäkringsersättning som erhållits som gåva

Enligt 18 a § i lagen om skatt på arv och gåva anses som gåva försäkringsersättningar som med stöd av förmånstagarförordnande   erhållits utan vederlag ur en försäkring. Gåvobeskattning kan komma i fråga för försäkringsersättningar som betalas på basis av en sparlivförsäkring om försäkringsersättningen betalas till en annan person än försäkringstagaren själv.

Försäkringsersättningen betalas till förmånstagaren då försäkringstagaren eller den försäkrade då försäkringstagaren inte själv är den försäkrade uppnår den ålder eller annan dag som fastställts i försäkringsavtalet. I dessa fall utgör en försäkringsersättning som erhållits utan vederlag kapitalinkomst som omfattas av inkomstskattelagen eller gåva som omfattas av lagen om skatt på arv och gåva för mottagaren. Skattebehandlingen beror på förmånstagarens släktskap till försäkringstagaren.

Om försäkringsersättningen betalas till en nära anhörig som avses i 34 § i inkomstskattelagen, utgör försäkringens avkastning kapitalinkomst som omfattas av inkomstskattelagen och sparsumman en gåva som omfattas av lagen om skatt på arv och gåva. Om försäkringsersättningen betalas till en annan person än en nära anhörig, utgör ersättningen kapitalinkomst som omfattas av inkomstskattelagen till hela beloppet.

4.7 Exempel på beskattningen av försäkringsprestationer i olika förmånstagarsituationer

Exempel 13: A har betalat 50 000 euro i försäkringspremier till en sparlivförsäkring. A är både försäkringstagaren och den försäkrade. A har beordrat sitt barn B som försäkringens förmånstagare. Försäkringen förfaller medan A är vid liv. Då försäkringen löper ut betalar försäkringsbolaget försäkringens sparsumma på 60 000 euro till B. Några prestationer har inte betalats ut från försäkringen innan den förfaller.

Av sparsumman utgör endast avkastningens andel, 10 000 euro (60 000 - 50 000), skattepliktig kapitalinkomst eftersom B är nära anhörig till A. Resten av sparsumman, dvs. 50 000 euro, utgör skattepliktig gåva.

Exempel 14: A har betalat 50 000 euro i försäkringspremier till en sparlivförsäkring. A är både försäkringstagaren och den försäkrade. A har beordrat sin vän B som förmånstagare i det livförsäkringsskydd som ingår i försäkringen. Försäkringen upphör vid A:s bortgång. Då försäkringen upphör betalar försäkringsbolaget en livförsäkringsersättning som motsvarar försäkringens besparing, 60 000 euro, till B. Några prestationer har inte betalats ut från försäkringen innan den förfaller.

Den försäkringsersättning som B erhållit utgör skattepliktig kapitalinkomst i sin helhet eftersom B inte är en nära anhörig till A. Eftersom försäkringsersättningen i sin helhet utgör skattepliktig kapitalinkomst för B behöver arvsskatt inte betalas på någon del av inkomsten.

5 Livförsäkring i internationella situationer

5.1 Livförsäkringsprestationer i internationell inkomstbeskattning

Beskattningen av livförsäkringsprestationer i internationella situationer påverkas av huruvida prestationsmottagaren är allmänt eller begränsat skattskyldig. Beskattningen påverkas även av om mottagarens hemviststat och inkomstens källstat har ingått i ett avtal för att undvika dubbelbeskattning vad gäller inkomstskatter (ett skatteavtal).

Enligt bestämmelserna i inkomstskattelagen är en person som bor i Finland (allmänt skattskyldig) skyldig att betala skatt till Finland för inkomster som förvärvats här och annorstädes (ISkL 9 § 1 mom. 1 punkten). En person som enligt inkomstskattelagen inte bor i Finland (begränsat skattskyldig) är skyldig att betala skatt till Finland endast för inkomster som förvärvats här (9.1 § 2 punkten ISkL).

Boende i Finland har definierats i ISkL 11 § 1 mom. Enligt bestämmelsen anses en person vara bosatt i Finland, om hen har sitt egentliga bo och hemvist här.i Allmänt skattskyldig är även en person som kontinuerligt vistas i Finland i över sex månader i följd. En finsk medborgare anses dock vara bosatt i Finland tills tre år har förflutit efter utgången av det år under vilket hen lämnade landet, om hen inte visar att den väsentliga anknytningen till Finland har upphört tidigare.

Se ytterligare information om allmän och begränsad skatteskyldighet i Skatteförvaltningens anvisning Allmän och begränsad skattskyldighet.

5.2 Beskattning av en livförsäkringsprestation som erhållits av en allmänt skattskyldig

En prestation som betalats till en allmänt skattskyldig beskattas enligt inkomstskattelagens bestämmelser om livförsäkringsprestationer och personens beskattning verkställs enligt lagen om beskattningsförfarande (1558/1995). Skatteavtal som Finland ingått kan emellertid begränsa beskattningen av livförsäkringsprestationer i Finland. Skatteavtal innehåller emellertid inte några bestämmelser om hur andelen för skattepliktig inkomst ska fastställas i Finland. Denna andel beräknas enligt bestämmelserna i inkomstskattelagen såsom beskrivits ovan i denna anvisning.

Prestationen kan även betalas från en stat med vilken Finland inte har något skatteavtal. I dessa fall kan en prestation från en livförsäkring inkomstbeskattas i denna andra stat enligt dess interna lagstiftning. I dessa fall undanröjer Finland dubbelbeskattningen vad gäller en eventuell skatt till en annan stat med avräkningsmetoden enligt lagen om undanröjande av internationell dubbelbeskattning (1552/1995).

På ett sparlivförsäkringsavtal som ingåtts med en utländsk försäkringsgivare tillämpas samma bestämmelser som på ett sparlivförsäkringsavtal som ingåtts med ett finländskt försäkringsbolag, om den utländska sparlivförsäkringen till sitt innehåll motsvarar en sparlivförsäkring som tecknats hos ett finländskt försäkringsbolag.

5.3 Beskattning av en livförsäkringsprestation som erhållits av en begränsat skattskyldig

Begränsat skattskyldiga är i Finland skattskyldiga endast för inkomster som förvärvats i Finland. Olika slag av inkomster som förvärvats i Finland räknas upp i ISkL 10 §. Livförsäkringsprestationer har inte nämnts i förteckningen i ISkL 10 §. Förteckningen betraktas som uttömmande endast för de inkomster som tas upp i förteckningen. Livförsäkringsprestationer som betalats av ett finländskt försäkringsbolag eller en finländskt filial av ett utländskt försäkringsbolag har i den etablerade beskattningspraxisen betraktats som inkomst som förvärvats i Finland.

Livförsäkringsprestationer som betalats till en begränsat skattskyldig kan enligt ISkL 36 § 1 mom. vara skattefria i inkomstbeskattningen. Om de inte är skattefria beräknas deras skattepliktiga belopp såsom beskrivits i kapitel 3.5. En begränsat skattskyldig persons inkomst beskattas enligt lagen om beskattning av begränsat skattskyldig för inkomst (627/1978.  KällSkL). 

Förlust på grund av att en livförsäkring upphört kan inte dras av inkomst som omfattas av källskatt. Om en begränsat skattskyldig har kapitalinkomst från Finland som med stöd av lagen om beskattningsförfarande är skattepliktig kan förlust från en sparlivförsäkring dras av från sådan inkomst med stöd av ISkL 35 §.

5.4 Skatteavtalens inverkan på beskattningen av livförsäkringsprestationer 

5.4.1 Inkomstbeskattningen

Syftet med de skatteavtal som Finland ingått är att fördela beskattningsrätten mellan avtalsstaterna och att undvika internationell dubbelbeskattning. Skatteavtalen innehåller inkomstslagspecifika bestämmelser om hur beskattningsrätten på prestationen fördelas mellan käll- och hemviststaten samt hur dubbelbeskattningen undanröjs i avtalsstaterna.

Skatteavtalen kan alltså begränsa Finlands rätt att beskatta inkomst i situationer där mottagaren av en livförsäkringsprestation bor i Finland samt i situationer där prestationen betalas från Finland till en person som inte är bosatt i Finland.  

De skatteavtal som Finland ingått innehåller inte någon särskild artikel om livförsäkringsprestationer. Staternas rätt att beskatta inkomst från livförsäkringar fastställs utifrån bestämmelserna om inkomst som inte särskilt tas upp i skatteavtalet (artikel 21 i OECD:s modellskatteavtal). Enligt de flesta skatteavtal har personens hemviststat uteslutande rätt att beskatta inkomsten, men enligt vissa skatteavtal kan inkomsten även beskattas i källstaten.

Därmed har Finland rätt att beskatta livförsäkringsprestationer som betalats till en allmänt skattskyldig om personen även enligt skatteavtalet är bosatt i Finland.  Då det är fråga om en prestation som erhållits från den andra skatteavtalsstaten, har Finland i regel inte skyldighet att undanröja dubbelbeskattning eftersom skatteavtalens artikel om inkomst som inte särskilt tas upp i skatteavtalet ger oftast uteslutande rätt att beskatta inkomsten endast till personens hemviststat.

Om skatteavtalet emellertid ger livförsäkringsprestationens källstat rätt att beskatta inkomsten undanröjs dubbelbeskattningen i Finland enligt bestämmelserna i skatteavtalet med staten i fråga.

Källskatt tas inte ut i Finland på en livförsäkringsprestation som betalats från Finland till en begränsat skattskyldig om det skatteavtal som Finland ingått ger uteslutande rätt att beskatta inkomsten till personens hemviststat. För de avtalsstaters del som gett Finland rätt att beskatta dessa prestationer kan källskatt tas ut i Finland.

Förlust som uppstått p.g.a. att en sparlivförsäkring löpt ut kan inte dras av från kapitalinkomsterna och beaktas inte vid fastställandet av förlusten för kapitalinkomstslaget, om det skatteavtal som tillämpas i situationen förhindrar Finland att beskatta livförsäkringsprestationen (se även kapitel 5.2).

5.4.2 Arvsbeskattning

Enligt ArvsskatteL 4 § ska arvsskatt betalas då arvlåtaren eller arvtagaren är bosatt i Finland. Arvsskatteskyldigheten börjar vid arvlåtarens bortgång. Arvsskatt ska betalas även på en försäkringsersättning som erhållits på basis av en livförsäkring till de delar som försäkringsersättningen inte är skattepliktig i inkomstbeskattningen i Finland (ArvsskatteL 7a §). En person som är bosatt i Finland ska betala arvsskatt på försäkringsersättningar även om den försäkrade eller den som har rätt till sparmedel vid sin bortgång varit bosatt utomlands. Det som är avgörande för arvsbeskattningen är alltså hemviststaten vid personens bortgång, inte hemviststaten då försäkringspremierna betalats.

Ibland kan ett skatteavtal leda till att Finland i inkomstbeskattningen inte har rätt att beskatta försäkringsersättningen. Eventuellt skatteavtal om inkomstbeskattning upphäver emellertid inte Finlands beskattningsrätt på försäkringsersättningen i arvsbeskattningen. Om Finland har rätt att beskatta ersättningen endast i arvsbeskattningen, är försäkringsersättningen skattepliktig i arvsbeskattningen även för nära anhöriga, eftersom den inte är skattepliktig i inkomstbeskattningen på det sätt som avses i ArvsskatteL 7a §. Närmare information om arvs- och gåvobeskattning i internationella situationer finns i Skatteförvaltningens anvisning Arvs- och gåvobeskattning i internationella situationer.

ledande skattesakkunnig Tero Määttä

skattesakkunnig Sinikka Vilenius