Den åländska skattegränsen i mervärdesbeskattningen

Har getts
24.11.2017
Diarienummer
A214/200/2017
Giltighet
1.1.2018 - Tills vidare
Bemyndigande
2 § 2 mom. i lagen om Skatteförvaltningen (503/2010)

Anvisningens kapitel 2.4, 2.4.4 och 5.1 har ändrats 14.12.2017. Tidpunkten då skyldigheten att betala skatt på import uppkommer har preciserats.

1 Inledning

Landskapet Åland (Åland) hör inte till Europeiska unionens (EU) mervärdesskatte- eller punktskatteområde. Åland hör dock till EU:s tullunion och tullområde. Enligt artiklarna 5 och 6 i rådets direktiv 2006/112/EG (mervärdeskattedirektivet) är Åland i mervärdesbeskattningen ett tredje territorium (dvs. motsvarar ett land utanför EU) i förhållande till övriga Finland och andra EU-länder.

Som en följd av denna särställning finns det mellan Åland och EU:s mervärdesskatteområde (dvs. EU-länderna inklusive övriga Finland) en mervärdesskattegräns. Skattegränsen innebär att mervärdesskattelagens bestämmelser om export och import gällande handel med tredjeländer tillämpas på handel och överföring av varor mellan Åland och EU:s mervärdesskatteområde.

Ålands särställning påverkar inte statens beskattningsrätt. Finland består enligt mervärdesskattelagen (1501/1993) av Finlands mervärdesskatteområde enligt EU-lagstiftningen samt landskapet Åland. Mervärdesskattelagen tillämpas således också på Åland. Försäljning av varor och tjänster inom Åland är mervärdesskattepliktigt enligt samma förutsättningar som i övriga Finland och näringsidkare registreras i samma register över mervärdesskattskyldiga både för verksamhet som idkas på Åland och i övriga Finland.

Om undantag till mervärdesskattelagen som gäller Åland föreskrivs i en speciell lag:  lagen om undantag för landskapet Åland i fråga om mervärdesskatte- och accislagstiftningen (1266/1996) (speciallagen). I denna anvisning behandlas huvudsakligen undantagen till mervärdesskattelagen som föreskrivs i speciallagen.

2 Varuhandel

I detta kapitel behandlas mervärdesbeskattning av kommersiell försäljning av varor och import i anslutning till Åland.

2.1 Försäljning av varor på Åland

Försäljning av varor inom Åland är mervärdesskattepliktigt enligt mervärdesskattelagens allmänna bestämmelser. Försäljning av varor är skattepliktigt, om försäljningen inte undantagits skatt enligt en specialbestämmelse. Försäljning av varor är skattepliktigt till exempel då:

  • en näringsidkare säljer en vara som finns på Åland så att varan överlåts åt en köpare på Åland
  • en näringsidkare importerar en vara till Åland i sitt eget namn, och säljer därefter varan så att den överlåts åt en köpare på Åland
  • en näringsidkare säljer en vara som finns på Åland till någon annan än en näringsidkare (t.ex. en privatperson), som själv transporterar varan ut ur Åland. Skattefri försäljning till resande behandlas i kapitel 3.

2.2 Gemenskapsintern handel och användning av mervärdesskattenumret

Mervärdesskattelagens bestämmelser om gemenskapsintern försäljning behandlas i Skatteförvaltningens anvisning Mervärdesbeskattning i EU-varuhandeln. Dessa bestämmelser tillämpas inte på försäljning av varor, då varan transporteras från Åland till ett annat EU-land. Försäljning av varor från Åland till ett annat EU-land deklareras alltså inte med sammandragsdeklarationen för mervärdesskatt eller i mervärdesskattedeklarationens punkt ”Varuförsäljningar till andra EU-länder”. Bestämmelser om gemenskapsinterna förvärv tillämpas på motsvarande sätt inte på förvärv av varor, då varan transporteras från ett annat EU-land till Åland. Dessa förvärv deklareras alltså inte i mervärdesskattedeklarationens punkt ”Inköp av varor från andra EU-länder.”

I gemenskapsintern handel använder varans köpare och säljare ett mervärdesskattenummer som börjar med FI. Detta nummer får inte användas när en vara säljs från Åland till ett EU-land eller då en vara köps från ett EU-land till Åland. I stället för bestämmelserna om gemenskapsintern handel tillämpas i dessa situationer mervärdesskattelagens bestämmelser om export och import av varor. Export och import av varor behandlas i kapitel 2.3 och 2.4 i denna anvisning.

En näringsidkare som är etablerad på Åland kan dock göra gemenskapsinterna försäljningar och förvärv inom EU:s mervärdesskatteområde, till exempel i övriga Finland.

Exempel 1:

En näringsidkare som är etablerad på Åland säljer en vara åt en näringsidkare i Sverige. Transporten som är kopplad till försäljningen inleds i övriga Finland och slutar i Sverige. För säljaren är det fråga om en gemenskapsintern försäljning, som är skattefri i Finland.

 

Exempel 2:

En näringsidkare som är etablerad på Åland köper en vara av en näringsidkare i Sverige. Transporten som är kopplad till försäljningen inleds i Sverige och slutar i övriga Finland. Köparen måste uppge sitt mervärdesskattenummer som börjar med FI åt säljaren. För köparen är det fråga om ett gemenskapsinternt förvärv, för vilket köparen måste betala skatt i Finland.

 

2.3 Export av varor

Skattegränsen mellan Åland och övriga Finland innebär att mervärdesskattelagens bestämmelser om export och import tillämpas på försäljning och överföring av varor mellan Åland och övriga Finland. Transport av en vara över skattegränsen behandlas vid varans utgångsplats som export och vid destinationsplatsen som import. Exportförsäljning är undantagen skatt, eftersom skatt betalas i samband med import vid varutransportens destinationsplats. Tullen ger noggrannare anvisningar om tullförfaranden som tillämpas vid export av varor.

Försäljning av en vara är skattefri export, då:

  • säljaren eller någon annan för säljarens räkning transporterar varan från övriga Finland till Åland eller från Åland till övriga Finland
  • ett självständigt transportföretag på uppdrag av köparen transporterar varan direkt från övriga Finland till Åland eller från Åland till övriga Finland
  • en näringsidkare som köpare hämtar varan för att direkt föra den från övriga Finland till Åland eller från Åland till övriga Finland utan att använda den innan transporten börjar
  • varan transporteras på uppdrag och debitering av köparen till en näringsidkare för en arbetsprestation för att sedan vidarelevereras från övriga Finland till Åland eller från Åland till övriga Finland.

Det måste framgå ur säljarens bokföring att förutsättningarna för exportens skattefrihet uppfylls. I handel över den åländska skattegränsen kan detta visas med en handelsfaktura eller ett transportdokument (t.ex. en fraktsedel). Om varans importör inte är införd i registret över mervärdesskattskyldiga, kan också det av Tullen bestyrkta beskattningsbeslutet användas som bevis.

Skattefritt är även försäljning av transporttjänster och med transporten direkt förknippade lastning- och lossningstjänster samt andra sådana tjänster som gäller varor som transporteras från övriga Finland till Åland eller från Åland till övriga Finland.

På försäljning av varor från Åland till andra stater tillämpas mervärdesskattelagens allmänna bestämmelser om export. Mer information om export finns i Skatteförvaltningens anvisning Mervärdesbeskattningen i exporthandeln.

2.4 Import av varor

Mervärdesskatt betalas på import av varor då varan förs in till Åland från utanför Åland samt då varan förs in i övriga Finland från Åland. Bestämmelser om import tillämpas också då ett företag överför egna tillgångar från övriga Finland till Åland eller från Åland till övriga Finland, till exempel för uthyrning eller senare försäljning.

Mervärdesskatt på import betalas då Tullen på basis av en tulldeklaration som denna fått överlåter varan till fri omsättning. Mervärdesskatt betalas inte då varan deklareras och överlåts till något annat tullförfarande. Tullen ger noggrannare anvisningar om tullförfaranden som tillämpas vid import.

Skattskyldig för import av varor är enligt 5 artikelns 15 punkt i tullkodexen deklaranten, alltså den person som inger en tulldeklaration i eget namn eller i vars namn tulldeklarationen inges. Om deklaranten är ett indirekt ombud är deklarantens huvudman dock skattskyldig. Ombudskapet kan vara direkt, varvid ombudet agerar i en annan persons namn och för dennes räkning, eller indirekt, varvid ombudet agerar i eget namn men för en annan persons räkning.

 

Vid skattegränsen mellan Åland och övriga Finland fungerar en handelsfaktura eller ett transportdokument (t.ex. en fraktsedel) som ges åt Tullen som tulldeklaration. Skyldigheten att betala skatt på import uppkommer huvudsakligen då tulldeklarationen godkänns. Tulldeklarationen godkänns, då tulldeklarationen har ingetts och varan har anmälts till Tullen. Varan ska för att anmälas transporteras till ett tullkontor enligt 2 § i Tullens arbetsordning (57/2013) eller till en annan plats som godkänts av Tullen på Åland eller i övriga Finland.

Mervärdesskatt på import deklareras från och med 1.1.2018 på eget initiativ åt Skatteförvaltningen på den allmänna mervärdesskattedeklarationen. Detta gäller de näringsidkare som är skattskyldiga för import och som är införda i registret över mervärdesskattskyldiga i Finland. Importbeskattning där Skatteförvaltningen är den behöriga myndigheten behandlas i Skatteförvaltningens anvisning Mervärdesskatteförfarandet vid import fr.o.m. 1.1.2018.

I följande fall ansvarar Tullen för mervärdesbeskattningen av import i stället för Skatteförvaltningen:

  • då den som är skattskyldig för importen inte är införd i registret över mervärdesskattskyldiga då skattebetalningsskyldigheten uppkommer
  • då den skattskyldige är en fysisk person som är införd i registret över mervärdesskattskyldiga, men importen anknyter inte till den skattskyldiges affärsverksamhet (dvs. vid en enskild näringsidkares import för privata ändamål)
  • då importen strider mot tullbestämmelserna. Information om tullformaliteterna vid den åländska skattegränsen och deklarationsförfarandet vid import där Tullen är den behöriga myndigheten finns i Tullens anvisning ”Skattegränsen på Åland – mervärdesbeskattning och deklarationsförfarande vid export och import ”.

Tidigare nämndes att om den i tullagstiftningen avsedda deklaranten är ett indirekt ombud, är deklarantens huvudman skattskyldig. Som undantag från denna huvudregel är ett indirekt ombud som fungerar som deklarant skattskyldigt för import av varor från Åland till övriga Finland och från övriga Finland till Åland, då huvudmannen är en fysisk person till vars eventuella affärsverksamhet införseln inte har anknytning eller en juridisk person som inte är införd i registret över mervärdesskattskyldiga. Dessa importer deklareras inte på mervärdesskattedeklarationen som ges åt Skatteförvaltningen, eftersom Tullen uppbär mervärdesskatten på dem. Deklarationer som gäller dessa importer ges åt Tullen. Indirekta ombud är i allmänhet till exempel näthandelsföretag och andra säljföretag som verkar som ombud för privatpersoner.

2.4.1 Skattegrunden vid import

Skattegrunden vid import av varor är i allmänhet det i 88 § 1 momentet i MomsL avsedda tullvärdet enligt EU:s tullagstiftning adderat med de belopp som avses i 91 §, 93 § och 93 a § i MomsL. Dessa belopp är till exempel transport-, lastnings-, lossnings- och försäkringskostnader samt andra sådana kostnader i samband med importen av varan, fram till den första destinationsort i Finland som finns angiven i transportavtalet och skatter, tullar, importavgifter och övriga avgifter som i samband med förtullningen ska uppbäras till staten eller EU med anledning av importen av varan, med undantag för mervärdesskatt. Skattegrunden vid import behandlas också i Skatteförvaltningens anvisning Mervärdesskatteförfarandet vid import fr.o.m. 1.1.2018.

Tullen fastställer inte tullvärdet vid sådan import som hör till Skatteförvaltningens behörighet, där varan importeras från Åland till övriga Finland eller från övriga Finland till Åland. Den skattskyldige måste i dessa fall själv fastställa tullvärdet.

Tullvärdet grundar sig i första hand på transaktionsvärdet, dvs. det pris som faktiskt betalats eller ska betalas för varan när den sålts för export till EU:s tullområde. Fastställande av tullvärdet behandlas i bilaga 2 . Om en vara överförs utan att överföringen har anknytning till en försäljning, fastställs tullvärdet med de sekundära metoderna som beskrivs i bilaga 2.

2.4.2 Skattegrunden för en vara som har behandlats

Skatt betalas också för import av en vara som importeras till Åland efter att den har reparerats, tillverkats eller annars behandlats utanför Åland, samt för en vara av samma slag som importeras i stället för den som sänts för att repareras. Skattegrunden är då beloppet av reparationskostnader, behandlingskostnader eller motsvarande kostnader. Till skattegrunden räknas också fraktkostnaderna, värdet av delarna i varan som fogats utanför Åland samt de belopp som avses i 91 §, 93 § och 93 a § i MomsL.

Skattegrunden för en vara av samma slag som importeras i stället för den som sänts för att repareras bestäms enligt ovan också då den defekta varan har förts utanför Åland och förstörts under myndighets tillsyn eller överlåtits till staten utan att staten har åsamkats kostnader.

Skattegrunden bestäms på samma sätt också då en vara importeras till övriga Finland efter att varan har behandlats på Åland.

Skattegrunden bestäms enligt den allmänna regeln som beskrivs i kapitel 2.4.1 i följande fall:  

  • varan har först sålts från Åland till övriga Finland eller utomlands, eller från övriga Finland till Åland, som skattefri exportförsäljning (se kapitel 2.3)
  • varan har varit i Finland i avdragsgillt bruk och varan har sålts i övriga Finland eller utomlands innan den importeras tillbaka till Åland, eller på Åland innan den importeras tillbaka till övriga Finland.

2.4.3 Skatt på import

Import av en vara är skattepliktigt, om den inte enligt 72 h § eller 94 §–96 § i MomsL särskilt undantagits skatt. På importen betalas skatt enligt varans art: skattesatsen är antingen den allmänna 24 procents skattesatsen eller den reducerade 14 eller 10 procents skattesatsen. Skatten räknas från skattegrunden.

På import av sådana samlarföremål och antikviteter som avses i 79 d § och 79 e § i MomsL tillämpas skattesatsen på 10 procent, då varan importeras till Åland från övriga Finland eller ett annat EU-land, eller från Åland till övriga Finland. Dessa varor behandlas noggrannare i kapitel 2.2 i Skatteförvaltningens anvisning Marginalbeskattningsförfarande för begagnade varor samt konstverk, samlarföremål och antikviteter.

Vid import som hör till Tullens behörighet är det minsta skattebelopp som uppbärs 5 euro. Vid import som hör till Skatteförvaltningens behörighet finns inget minsta skattebelopp som uppbärs. Importen måste därför deklareras och skatt på den betalas åt Skatteförvaltningen även då skattens belopp är under 5 euro.

Skatt betalas ändå inte för import av sådana varor vilkas totala värde är högst 22 euro. Detta gäller inte import av tobaksprodukter, alkohol, alkoholdrycker och parfymer. För dem betalas skatt även om deras totala värde är högst 22 euro.

2.4.4 Deklaration av skatt på import

Skatt på import deklareras åt Skatteförvaltningen på den allmänna mervärdesskattedeklarationen för den skatteperiod under vilken Tullen har gett förtullningsbeslutet.

 

Tullen gör inte förtullningsbeslut för import mellan Åland och övriga Finland, eftersom tull inte uppbärs för importen. Skatt som betalas på dessa importer deklareras på mervärdesskattedeklarationen för den skatteperiod under vilken skyldigheten att betala skatt på import har uppkommit (se kapitel 2.4).

Tullen ger noggrannare anvisningar om hur import deklareras på tulldeklarationen.

2.4.5 Skattefria återinförda varor

Icke-unionsvaror som efter att ursprungligen ha exporterats som unionsvaror från EU:s tullområde kan återinföras till EU:s tullområde som så kallade återinförda varor inom tre år efter att de har exporterats. Import av dessa varor som är tullfria enligt artiklarna 203–207 i tullkodexen är skattefritt då varorna importeras till Åland från övriga Finland från eller ett annat EU-land. Import av återinförda varor från utanför EU till Åland eller från Åland till övriga Finland är också skattefritt.

Import till Åland är ändå skattepliktigt i följande fall:

  • varan som importeras har först sålts som skattefri exportförsäljning (se kapitel 2.3) till övriga Finland eller utomlands
  • varan har varit i avdragsgillt bruk i Finland och varan säljs i övriga Finland eller utomlands före den importeras tillbaka till Åland.

2.5 Importlättnad för begagnade varor

När en vara importeras från övriga Finland eller ett annat EU-land till Åland, eller från Åland till övriga Finland, har importören under vissa förutsättningar rätt till lättnad av skatten som betalas för importen (18 a § i speciallagen). Lättnaden baserar sig på den dolda skatten som ingår i varans anskaffningspris. Med importlättnaden förhindras att begagnade varor beskattas dubbelt. Importlättnaden tillämpas både på näringsidkares och på andra än näringsidkares (t.ex. privatpersoner) import av varor.

Med dold skatt som ingår i varans anskaffningspris avses mervärdes- eller omsättningsskatt:

1. som betalats i anslutning till ett skattepliktigt förvärv av varan i Finland eller något annat EU-land,
2. som inte har kunnat dras av eller för vilken det inte har kunnat erhållas återbäring, och
3. som fortfarande ingår i varans värde vid tidpunkten för importen.

I praktiken förutsätter lättnaden att varans säljare är en privatperson eller en rättsperson, som inte är införd i registret över mervärdesskattskyldiga, eller att en skattskyldig säljare inte har haft rätt att dra av mervärdesskatten som ingått i varans anskaffningspris.

Enligt huvudregeln uträknas den dolda skatten på basis av importörens anskaffningspris. Om säljaren är en sådan skattskyldig återförsäljare som avses i 79 a § i MomsL (dvs. en skattskyldig som i form av affärsverksamhet köper eller importerar begagnade varor, konstverk, samlarföremål eller antikviteter för återförsäljning) och försäljningen har varit en skattefri exportförsäljning, uträknas den dolda skatten på basis av säljarens anskaffningspris.

Importlättnaden kan också fås när en begagnad vara importeras till Åland eller övriga Finland från ett område, på vilket det enligt EU:s tull- och skattelagstiftning tillämpas motsvarande principer som i fråga om Åland.

Importlättnad kan inte fås:

1. om förvärvet som medfört att varan innehåller dold skatt beror på en försäljning som kunde ha befriats från skatt med stöd av mervärdesskattelagens bestämmelser om export, eller motsvarande bestämmelser i ett annat EU-land

2. för skatt på import av sådana konstverk, samlarföremål och antikviteter som avses i 79 c–79 e § i MomsL.

Importlättnaden för begagnade varor behandlas också i Tullens anvisning Skattelättnad vid import av begagnade varor (importlättnad) över den åländska skattegränsen.

2.5.1 Utredning över den dolda skattens belopp

En förutsättning för importlättnaden är att importören i sin bokföring har en utredning över den dolda skattens belopp. Det ursprungliga inköpskvittot kan användas som utredning.

Om varans värde har sjunkit med tiden kan importören använda sitt eget inköpskvitto som utredning i stället för det ursprungliga inköpskvittot. Då måste man separat visa den dolda skattens skattsats. Om försäljningen som orsakat den dolda skatten ägt rum i Finland kan importören utreda skattesatsen genom att visa tidpunkten för denna försäljning. En importör av begagnade fordon kan t.ex. använda den information som tillhandahålls av registermyndigheterna för att visa den dolda skattens belopp. Om försäljningen som orsakat den dolda skatten har ägt rum i ett annat EU-land än Finland, måste importören visa vilken skattesats har tillämpats på försäljningen i detta EU-land.

Säljarens ställning måste också framkomma ur utredningen, dvs. följande uppgifter:

1. om säljaren är införd i registret över mervärdesskattskyldiga
2. om säljaren är en sådana skattskyldig återförsäljare som avses i 79 a § i MomsL.

Detta är nödvändigt för att fastställa om varan som förvärvats av en skattepliktig säljare innehåller dold skatt, och om den dolda skatten ska uträknas på basis av importörens eller säljarens anskaffningspris. Om säljaren är införd i registret över mervärdesskattskyldiga måste det utredas att den dolda skatten som ingår i varans pris inte har kunnat dras av eller inte har berättigat till återbäring.

2.5.2 Uträkning av importlättnaden

Importlättnaden påverkar skatten på import så, att den dolda skatten som ingår i anskaffningspriset inte räknas med i skattegrunden för import. Därtill subtraheras den dolda skatten från skatten på import.

Om varans värde har sjunkit mellan tidpunkten för det skattepliktiga förvärvet som gett upphov till den dolda skatten och tidpunkten för importen, räknas den dolda skatten som ingår i varans anskaffningspris ut så att den skatt som har betalats i anslutning till det skattepliktiga förvärvet minskas med en proportionell andel som motsvarar värdeminskningen. Om varans värde har hållits samma eller stigit under tiden mellan anskaffningen och importen betraktas det belopp som har betalats i skatt i samband med det skattepliktiga förvärvet som den dolda skatten som ingår i varans anskaffningspris.

Formel för att räkna ut skatten på import, då man får importlättnad av skatten:

((V1 − V3) × V2) − V3

V1 är skattegrunden för import i euro, före den dolda skatten har subtraherats. Oftast är V1 importörens anskaffningspris (se kapitel 2.4.2). V2 är skattesatsen som tillämpas på varans import som decimaltal (0,24, 0,14 eller 0,1). V3 är den dolda skatten i euro.

Exempel 3:

A har köpt en begagnad vara från Åland till övriga Finland. A får lättnad av skatten som betalas för varans import. Varans anskaffningspris är 5 000 euro. Priset innehåller dold 24 procents skatt, som är 967,74 euro. På importen av varan tillämpas den allmänna 24 procents skattesatsen. Ingen skatt betalas för varans import efter att importlättnaden har beaktats (((5 000 e − 967,74 e) × 0,24) − 967,74 e = 0 e).

Om varans värde har sjunkit mellan tidpunkten för förvärvet som orsakade den dolda skatten och tidpunkten för importen, räknas den dolda skatten (V3) på följande sätt: skatt som ingick i det ursprungliga förvärvet × (V1 / det ursprungliga anskaffningspriset inklusive skatt).

Exempel 4:

A har köpt en vara till representationsändamål och har därför inte haft rätt att dra av skatten som ingått i anskaffningspriset. Varans ursprungliga anskaffningspris är 12 400 euro. Priset innehåller dold 24 procents skatt, som är 2 400 euro. A säljer senare varan som begagnad för 5 000 euro från övriga Finland till B på Åland. B får importlättnad av skatten på import. När man räknar ut lättnaden är den dolda skatten 967,74 euro (2 400 e × (5 000 e /12 400 e) = 967,74 e).

Om varans importör endast vet skattesatsen av skatten som ingick i det ursprungliga anskaffningspriset, kan den dolda skatten (V3) räknas ut på följande sätt: importörens anskaffningspris × (skattesatsen på den skatt som ingick i det ursprungliga anskaffningspriset som ett heltal / (skattesatsen på den skatt som ingick i det ursprungliga anskaffningspriset som ett heltal + 100)).

Exempel 5:

A har köpt en vara till representationsändamål och har därför inte haft rätt att dra av skatten som ingått i anskaffningspriset. A säljer senare varan som begagnad för 5 000 euro från övriga Finland till B på Åland. B vet inte varans ursprungliga anskaffningspris, men kan visa att när det ursprungliga förvärvet gjordes tillämpades 24 procents skattesatsen på försäljningen. När B räknar ut importlättnaden är den dolda skatten 967,74 euro (5 000 e × (24/124) = 967,74 e).

Om varans värde har hållits samma eller stigit mellan tidpunkten för förvärvet som orsakade den dolda skatten och tidpunkten för importen, är den dolda skatten (V3) den skatt som ingick i det ursprungliga anskaffningspriset.

Den dolda skatten räknas undantagsvis ut på basis av säljarens anskaffningspris, om en sådan skatteskyldig återförsäljare som avses i 79 a § i MomsL har sålt den begagnade varan som en skattefri exportförsäljning.

Exempel 6:

A har köpt en begagnad vara från Åland till övriga Finland för 7 000 euro av B, som är en sådan skattskyldig återförsäljare som avses i 79 a § i MomsL. B har sålt varan som skattefri exportförsäljning. Säljaren B hade själv köpt varan av en privatperson för 5 000 euro. När A räknar ut den dolda skatten för importlättnaden är anskaffningspriset 5 000 euro i stället för 7 000 euro. A betalar efter importlättnaden 480 euro i skatt på import ((7 000 e − (5 000 e * (24/124)) × 0,24) − (5 000 e × (24/124)) = 480 e).

Om importören har rätt till importlättnad, lämnar det i praktiken skatt att betala endast i följande fall:

1. Varans värde har stigit mellan tidpunkten för det skattepliktiga förvärvet som gett upphov till den dolda skatten och tidpunkten för varans import.
2. Den köpta varans ursprungliga anskaffningspris har innehållit skatt enligt en lägre skattesats än vad som tillämpas på varans import i Finland.
3. Säljaren är en sådan skattskyldig återförsäljare som avses i 79 a § i MomsL.

Skatt återbärs inte om skatten på import efter lättnaden är negativ. Den får alltså inte deklareras på mervärdesskattedeklarationen.

2.5.3 Skattegrunden då en importlättad vara tas i eget bruk

Med eget bruk av en vara avses i 21 § i MomsL att en näringsidkare gör något av följande:

  • tar en vara för privat konsumtion
  • överlåter en vara utan vederlag
  • överför eller på något annat sätt tar en vara i annan användning än sådan som enligt 10 kap. i MomsL berättigar till avdrag.

Det är fråga om eget bruk av en vara endast om avdrag har kunnat göras för varan eller om varan har tillverkats i samband med den skattskyldiges rörelse.

Om en vara som själv importerats tas i eget bruk och importlättnaden har beaktats i skatten på import, är skattegrunden vid tagande i eget bruk den del av skattegrunden för en vara som den skattskyldige själv importerat eller ett sannolikt lägre överlåtelsepris, som motsvarar värdet av den del av skattegrunden vid import, som minskad med skattelättnaden bildar grund för den skatt som ska betalas för importen (17 a § i speciallagen). Detta tillämpas endast om det efter importlättnaden har lämnat skatt att betala.

Skatt på eget bruk betalas alltså högst lika mycket som skatt på import har blivit kvar att betala efter importlättnaden och endast om denna skatt har kunnat avdras.

Formel för att räkna ut skattegrunden på eget bruk, då varan har importerats själv och importören har haft rätt till importlättnad: V1 × ((V2 / V3) / V4) V1 är skattegrunden för en vara som den skattskyldige själv importerat eller ett sannolikt lägre överlåtelsepris i euro som avses i 74 § 2 punkten i MomsL. V2 är skatten på import efter importlättnaden i euro. V3 är skattesatsen som har tillämpas på varans import som decimaltal (t.ex. 0,24, 0,14 eller 0,1). V4 är skattegrunden för import i euro, före den dolda skatten har subtraherats.

 

Exempel 7:

A köpte en vara i övriga Finland för 12 400 euro. Inköpspriset innehöll 2 400 euro dold skatt (12 400 e × (24 / 124)). A överförde varan senare från övriga Finland till Åland. Varans värde hade vid importtillfället stigit och skattegrunden vid import var 15 000 euro. Efter importlättnaden beaktats betalade A 624 euro i skatt på import (((15 000 e − 2 400 e) × 0,24) − 2 400 e). A importerade varan till ett ändamål som berättigade till avdrag. Efter importen tar A varan i eget bruk. Varans värde har inte ändrats sedan importen och är fortfarande 15 000 euro. Skattegrunden på eget bruk är 2600 euro (15 000 e × ((624 e / 0,24) / 15 000 e)) och skatten på import är 624 euro euroa (2 600 e × 0,24).

 

2.6 Försäljning av begagnade varor, konstverk, samlingsföremål och antikviteter

Marginalbeskattningsförfarandet enligt 79 a § i MomsL kan enligt vissa förutsättningar tillämpas på försäljning av begagnade varor, konstverk, samlarföremål eller antikviteter. Mer information om de allmänna förutsättningarna för tillämpandet av marginalbeskattningsförfarandet finns i Skatteförvaltningens anvisning Marginalbeskattningsförfarande för begagnade varor samt konstverk, samlarföremål och antikviteter.

Marginalbeskattningsförfarandet kan tillämpas inom Åland, dvs. då en skattskyldig återförsäljare säljer varor som förvärvats på Åland vidare inom Ålands område.

Försäljning av varor över Ålands skattegräns är i princip skattefri exportförsäljning (se kapitel 2.3). Marginalbeskattningsförfarandet kan då inte tillämpas på försäljningen. Om en skattskyldig återförsäljare räknar vinstmarginalen för skatteperioden (det s.k. förenklade förfarandet i 79 k § i MomsL) och säljer varan som skattefri exportförsäljning, måste marginalbeskattningsförfarandet för varans del upphävas genom att lägga till varans anskaffningspris till skatteperiodens vinstmarginal.

Marginalbeskattningsförfarandet kan ändå tillämpas, när en skattskyldig återförsäljare säljer sådana konstverk, samlingsföremål och antikviteter som avses i 79 c–e § i MomsL, som den skattskyldige återförsäljaren själv har importerat. Marginalbeskattningsförfarandet kan däremot i allmänhet inte tillämpas på försäljning av sådana begagnade varor, som den skattskyldige återförsäljaren har importerat från Åland till övriga Finland, från övriga Finland till Åland eller från andra stater till Åland.

Undantag är följande situationer, där marginalbeskattningsförfarandet kan tillämpas på importerade begagnade varor:

  • De begagnade varorna har köpts i Åland, och den skattskyldige återförsäljaren har importerat varorna till övriga Finland så, att importlättnaden som avses i kapitel 2.5 har beaktats i skatten på import.
  • De begagnade varor har köpts i övriga Finland eller ett annat EU-land, och den skattskyldige återförsäljaren har importerat varorna till Åland så, att importlättnaden har beaktats i skatten på import.

Marginalbeskattningsförfarandet kan i de ovannämnda situationerna också tillämpas på varor som den skattskyldige återförsäljaren har köpt i Finland av en annan skattskyldig återförsäljare, eller i ett annat EU-land av en motsvarande näringsidkare, även om denna andra skattskyldiga återförsäljare inte har tillämpat marginalbeskattningsförfarandet som avses i 79 a § i MomsL eller ett motsvarande förfarande i ett annat EU-land på varans försäljning.

När en skattskyldig återförsäljare importerar en begagnad vara och har rätt till importlättnaden räknas också skatten som betalats för varans import till varans anskaffningspris i vinstmarginalen i det förenklade förfarandet. Om den skattskyldige återförsäljaren tillämpar det förenklade förfarandet och inte har rätt till importlättnaden, måste den importerade varans hela inköpspris läggas till skattensperiodens vinstmarginal.

Marginalbeskattningsförfarandet kan enligt principerna i detta kapitel också tillämpas på varor som importerats till Åland eller övriga Finland från ett område, på vilket det enligt EU:s tull- och skattelagstiftning tillämpas motsvarande principer som i fråga om Åland.

Exempel 8:

En skattskyldig återförsäljare köper en begagnad vara av en privatperson på Åland eller i övriga Finland och för varan över den åländska skattegränsen (från Åland till övriga Finland eller vice versa). Återförsäljaren betalar skatt på import och tar importlättnaden i beaktande. Återförsäljaren har inte rätt att dra av skatten på import om denna tillämpar marginalbeskattningsförfarandet på varans försäljning. Om återförsäljaren tillämpar det förenklade förfarandet läggs skatten på import till skatteperiodens inköp när vinstmarginalen uträknas.

 

Exempel 9:

En skattskyldig återförsäljare säljer en begagnad vara och använder marginalbeskattningsförfarandet. Återförsäljaren för först varan över den åländska skattegränsen och betalar i sitt eget namn skatt på import, där importlättnaden tas i beaktande. Återförsäljaren har inte rätt att dra av skatten på import. Om återförsäljaren tillämpar det förenklade förfarandet läggs skatten på import till skatteperiodens inköp när vinstmarginalen uträknas.

 

Exempel 10:

En skattskyldig återförsäljare säljer en begagnad vara och skickar den till köparen över den åländska skattegränsen. Det är fråga om en skattefri exportförsäljning. Om återförsäljaren tillämpar det förenklade förfarande och har avdragit varans anskaffningspris vid uträkning av vinstmarginalen, måste återförsäljaren upphäva marginalbeskattningsförfarandet för varans del.

 

2.7 Skattefriheter i anslutning till tillfällig lagring och upplagringsförfaranden

Undantag som gäller tillfällig lagring och upplagringsförfaranden behandlas i 72 h–72 n § i MomsL. Dessa undantag tillämpas både på Åland och i övriga Finland.

Skatteupplagringsförfarandet kan också tillämpas på varor som säljs skattefritt på flygplatser i s.k. butiker för skattefria varor, åt sådana resenärer som reser på flyg mellan Åland och övriga Finland eller Åland och ett annat EU-land (se kapitel 3.3 i denna anvisning). Därtill kan det tillämpas på varor som används till försäljning åt resande från Åland till övriga Finland eller från övriga Finland till Åland, på ett fartyg i yrkesmässig internationell trafik eller på ett luftfartyg i yrkesmässig trafik (se kapitel 3.4).

Skatt betalas inte på överföring av en vara, om varan överförs till utanför EU från ett förfarande eller ett tillfälligt lager som avses i 72 h § i MomsL. På grund av skattegränsen mellan Åland och övriga Finland är också motsvarande varuöverföringar från Åland till övriga Finland eller vice versa skattefria. Också överföring av varor från Åland till andra stater är skattefritt.

Mer information om skatteupplag finns i Skatteförvaltningens anvisning Skatteupplag i mervärdesbeskattningen.

2.8 Tidningar som transporteras från Åland till övriga Finland

I kapitel 2.3 behandlas undantag som gäller exportförsäljning då varan transporteras till köparen (70 § 1 momentets 1 och 2 punkter i MomsL). Dessa undantag tillämpas inte då en tidning eller tidskrift som utkommer en gång i veckan eller mer sällan med ett värde på högst 22 euro transporteras från Åland till en köpare i övriga Finland. Dessa försäljningar är skattepliktiga inhemska försäljningar. Detta gäller både tidningar och tidskrifter som prenumereras och som köps som lösnummer.

Skatt på import måste betalas om värdet på tidningen eller tidskriften som utkommer en gång i veckan eller mer sällan är över 22 euro. När importen beskattas, är tidningens försäljning en skattefri exportförsäljning.

Mer information om mervärdesbeskattningen av tidningar och tidskrifter finns i Skatteförvaltningen anvisning Mervärdesbeskattning av prenumererade tidningar och tidskrifter.

2.9 Monteringsleveranser över skattegränsen

En vara kan säljas över skattegränsen så att säljaren ansvarar för dess installation eller montering vid destinationen (en s.k. monteringsleverans). Överföring eller försäljning av en vara som ska installeras över skattegränsen mellan Åland och övriga Finland beskattas alltid som import (se kapitel 2.4).

Installations- och monteringskostnader som uppkommer efter att varan har importerats till EU:s tullområde räknas inte in i skattegrunden för import. De beskattas därmed inte i samband med varans import. Det har ingen betydelse om debiteringen av installationen och varan sker med samma räkning eller med skilda räkningar. Vid monteringsleveranser där försäljningen sker över Ålands skattegräns är installationen en skattepliktig försäljning av en tjänst.

Exempel 11:

En skattskyldig säljare säljer en monteringsleverans åt en köpare på Åland. Säljaren skickar varan från övriga Finland till köparen på Åland. Varans försäljning är en skattefri exportförsäljning och köparen importerar varan i sitt eget namn. Säljaren säljer installationen separat med skatt. Köparen kan avdra skatten på import för den själv importerade varan och skatten som ingår i installationskostnaderna, om den installerade varan används av köparen i sådan affärsverksamhet som berättigar till avdrag.

 

Exempel 12:

En skattskyldig säljare säljer en monteringsleverans åt en köpare på Åland. Säljaren för varan över skattegränsen från övriga Finland till Åland och deklarerar importen av varan på mervärdesskattedeklarationen. Efter importen säljer säljaren både varan och installationen med skatt. Köparen kan avdra skatten som ingår i monteringsleveransen, om den installerade varan används av köparen i sådan affärsverksamhet som berättigar till avdrag. Varans säljare kan avdra skatten på import för varan som denna själv importerat, eftersom varan säljs med skatt.

 

3 Skattefri försäljning åt resande

I detta kapitel behandlas situationer i anknytning till Åland, där försäljning åt resande kan vara undantagen skatt.

3.1 Försäljning till resande vars hemort är Åland, övriga Finland, Norge, Sverige eller Danmark

I detta underkapitel behandlas försäljningar, där en vara eller varugrupp säljs:

  • på Åland åt en resande, vars hemort eller vanliga vistelseort är övriga Finland, Sverige, Danmark eller Norge
  • i övriga Finland åt en resande, vars hemort eller vanliga vistelseort är Åland.

En sådan försäljning är skattefri, då följande förutsättningar uppfylls:

1. Varans eller varugruppens försäljningspris exklusive skatt är minst 170 euro.

2. Resenären för varan ut som bagage i omedelbar anslutning till försäljningen till landet där resenären har sin hemort eller vanliga vistelseort (eller till Åland, om resenärens hemort eller vanliga vistelseort är Åland).

3. Resenären betalar mervärdesskatten i samband med import, eller importen är skattefri.

Försäljningen är skattepliktig tills resenären visar upp en utredning (ett beskattningsbeslut utfärdat av skattemyndigheten) åt säljaren över att skatten har betalats i ovannämnda hemort eller vanliga vistelseort, eller visar ett intyg om skattefrihet som utfärdats av skattemyndigheten. Säljaren kan först efter det bokföra försäljningen som skattefri och återbära skatten.

Säljaren måste kontrollera köparens hemort i passet eller av ett separat uppehållstillstånd eller i andra dokument som tillförlitligt klarlägger hemorten eller den vanliga vistelseorten, om den är annan än hemorten. Mer information om fastställande av köparens hemort finns i kapitel 2 i Skatteförvaltningens anvisning Momsfri försäljning till resande – anvisning för säljaren.

Om säljaren är Tullens registrerade skattegränskund, kan säljaren i stället för att använda förfarandet ovan agera som privatpersonens indirekta ombud, och på köparens vägnar betala skatten på import åt Tullen. Säljaren kan inte dra av denna skatt. Säljaren måste foga Tullens bestyrkta beskattningsbeslut till sin bokföring.

3.2 Försäljning på Åland till resande vars hemort är annanstans än Finland, Sverige, Danmark eller Norge

Försäljning av varor som medförs som personligt bagage på Åland till en resande, vars hemort eller vanliga vistelseort är annanstans än Finland, Sverige, Danmark eller Norge, är skattefritt. Förutsättningen är att resenären för ut varorna oanvända ur Åland under de tre följande månaderna efter försäljningsmånaden, och vederlaget som tagits ut hos resenären är minst 40 euro.

Säljaren måste ge resenären ett försäljningsverifikat. Verifikatet måste innehålla de uppgifter som uppräknas i kapitel 5 i Skatteförvaltningen anvisning Momsfri försäljning till resande – anvisning för säljaren.

När resenären lämnar Åland måste resenären ge försäljningsverifikatet åt utfartstullkontoret, eller en näringsidkare som beviljats verksamhetstillstånd enligt lagen om skyldigheterna för dem som bedriver kontant återbetalning av mervärdesskatten på försäljning till resande (250/2015), för att styrkas. Försäljningen är skattepliktig tills säljaren får verifikatet, som styrkts av Tullen eller en kontantåterbetalningsaffär. Först efter det kan säljaren bokföra försäljningen som skattefri.

Säljaren eller kontantåterbetalningsaffären återbär på basis av det styrkta verifikatet mervärdesskatten åt resenären. Säljaren eller kontantåterbetalningsaffären kan minska återbäringen med sitt eget arvode. Mer information om de allmänna förutsättningarna för skattefri försäljning finns i Skatteförvaltningens anvisningar Momsfri försäljning till resande – anvisning för säljaren och Momsfri försäljning till resande som besöker Finland.

3.3 Försäljning på flygplatser

Varor säljs på flygplatser åt resenärer i avgångshallen för utrikestrafik från s.k. butiker för skattefria varor. Butikerna för skattefria varor är tullager som avses i artikel 240 av tullkodexen eller skattefria lager som avses i 72 j § i MomsL. Varorna som säljs omfattas således av upplagringsförfaranden som avses i de ovan nämnda bestämmelserna.

Varor som resenären medför som personligt bagage kan säljas skattefritt från dessa butiker. Försäljning från dessa butiker åt resenärer, som reser från Åland till övriga Finland eller från övriga Finland till Åland, är skattefritt när följande varor säljs åt resenären:

1. alkoholdrycker som anges i bilaga 1 i högst de mängder som anges där, förutom högst två liter sådan öl som avses i lagen om accis på alkohol och alkoholdrycker (1471/1994) per resande

2. tobaksprodukter

  • tobaksprodukter som anges i bilaga 1 i högst de mängder som anges där
  • andra tobaksprodukter

3. kaffe, te, kosmetika, choklad och andra konfektyrer

4. varor som avses att konsumeras ombord på flygplanet.

Om resenärens hemort eller vanliga vistelseort är Norge kan endast alkoholdrycker, tobaksprodukter, choklad och andra konfektyrer, parfymer, kosmetiska preparat och toalettmedel säljas skattefritt åt den personen från en butik på en flygplats. Detta gäller butiker för skattefria varor både på Åland och i övriga Finland.

Den resebiljett, det kontrollkort över utrikesflyg eller motsvarande handling som köparen visar upp betraktas som utredning om att köparen för ut varorna ur Åland. Säljaren ska göra upp ett verifikat över försäljningen med följande uppgifter:

  • köparens namn, passnummer och hemvist samt vanliga vistelseort, om den är en annan än hemvistet
  • flygnummer
  • säljarens namn och FO-nummer
  • varornas antal och slag
  • datum för leverans av varorna, om det inte är samma som verifikatets datum,
  • det pris som betalats för varorna.

Skatteupplag på flygplatser och de allmänna förutsättningarna för skattefrihet behandlas noggrannare i kapitel 4 i Skatteförvaltningens anvisning Skatteupplag i mervärdesbeskattningen.

3.4 Försäljning ombord på fartyg och flygplan

Försäljning av varor och tjänster ombord på fartyg som endast trafikerar mellan Åland och övriga Finland är mervärdesskattepliktigt.

Om ett fartyg eller flygplan trafikerar mellan Finland och en annan stat, och gör uppehåll vid Åland, kan en vara eller tjänst under vissa förutsättningar säljas skattefritt åt en passagerare som reser från Åland till övriga Finland eller från övriga Finland till Åland. Det samma gäller för flygplan som endast trafikerar mellan Åland och övriga Finland.

Försäljning åt passageraren är skattefritt, om passageraren har en resebiljett eller något annat motsvarande dokument för transporten, och det gäller försäljning av:

1. alkoholdrycker som anges i bilaga 1 i högst de mängder som anges där, förutom högst två liter sådan öl som avses i lagen om accis på alkohol och alkoholdrycker (1471/1994) per resande

2. tobaksprodukter

  • tobaksprodukter som anges i bilaga 1 i högst de mängder som anges där
  • andra tobaksprodukter

3. kaffe, te, kosmetika, choklad och andra konfektyrer

4. varor och tjänster som avses att konsumeras ombord på fartyget eller flygplanet.

Också försäljning av andra produkter än de som räknas upp ovan är skattefritt på ett sådant fartyg, som trafikerar mellan Finland och en annan stat, och gör uppehåll vid Åland.

4 Tjänstehandel

På försäljning av tjänster mellan Åland och övriga Finland och mellan Åland och andra stater tillämpas allmänna bestämmelser om försäljningsland av tjänster. Tjänstens försäljning beskattas i Finland, då den enligt mervärdesskattelagens bestämmelser om försäljningsland (64–69 l § i MomsL) är såld på Åland eller i övriga Finland. Gällande bestämmelsen om försäljningslandet av immateriella tjänster finns det ett undantag som gäller Åland.

Mer information om mervärdesbeskattningen av tjänstehandeln finns i Skatteförvaltningens anvisning Momsbeskattningen av tjänster vid utrikeshandel fr.o.m. 1.1.2010.

4.1 Köparens omvända skattskyldighet

När en näringsidkare som är etablerad på Åland köper en tjänst som enligt bestämmelserna om försäljningsland är såld i Finland, av en säljare som är etablerad utanför Finland, deklarerar och betalar köparen skatten i Finland i stället för säljaren enligt omvänd skattskyldighet (9 § i MomsL). Omvänd skattskyldighet tillämpas inte, om säljaren har ett fast driftställe i Finland som deltar i försäljningen eller om säljaren har ansökt om att bli skattskyldig i Finland. Då debiterar säljaren köparen med ett försäljningspris som innehåller Finlands skatt.

I följande fall är säljaren alltid skattskyldig för försäljning av en tjänst på Åland:

1. köparen är en utlänning som inte har ett fast driftställe i Finland och som inte är införd i registret över mervärdesskattskyldiga
2. köparen är en privatperson
3. det är fråga om persontransporttjänster eller sådana tjänster som avses i 69 d § i MomsL (bl.a. tillträde till vissa evenemang och tjänster i omedelbar anknytning till dem).

I dessa fall måste den utländska näringsidkaren registrera sig som mervärdesskattskyldig i Finland.

4.2 Försäljning av tjänster enligt de allmänna bestämmelserna

Enligt den allmänna bestämmelsen för försäljning till näringsidkare (65 § i MomsL) är en tjänst såld i Finland om tjänsten överlåts till köparens fasta driftställe i Finland. Om tjänsten inte överlåts till ett fast driftställe är den såld i Finland om köparen har etablerat sätet för sin ekonomiska verksamhet i Finland. Med Finland avses både Åland och övriga Finland.

Tjänstens säljare deklarerar och betalar skatten på försäljning då en tjänst enligt den allmänna bestämmelsen i 65 § i MomsL är såld i Finland. Då en utländsk näringsidkare säljer tjänsten åt en näringsidkare som är etablerad i Finland, är det vanligtvis köparen som deklarerar och betalar skatten i Finland enligt omvänd skattskyldighet (se kapitel 4.1).

Enligt den allmänna bestämmelsen för försäljning till andra än näringsidkare (t.ex. privatpersoner) (66 § i MomsL) är en tjänst såld i Finland om den överlåts från säljarens fasta driftställe här. Om tjänsten inte överlåts från ett fast driftställe är den såld i Finland om säljaren har etablerat sätet för sin ekonomiska verksamhet i Finland.

Tjänstens säljare deklarerar och betalar skatten på försäljning i Finland, då en tjänst enligt den allmänna bestämmelsen i 66 § i MomsL är såld i Finland. Försäljningen är skattepliktig oberoende av om köparen är etablerad på Åland, i övriga Finland, ett annat EU-land eller utanför EU.

4.3 Användning av mervärdesskattenumret i tjänstehandel

På grund av särställningen av Åland får en näringsidkare som är etablerad på Åland inte använda mervärdesskattenumret som börjar med FI när denna säljer en tjänst till en näringsidkare i ett annat EU-land.

En näringsidkare som är etablerad på Åland får inte heller använda mervärdesskattenumret då denna köper en tjänst av en säljare, som är etablerad i ett annat EU-land. En näringsidkare som är etablerad på Åland deklarerar inte dessa försäljningar och inköp i mervärdesskattedeklarationens punkter ”Försäljning av tjänster till andra EU-länder” och ”Inköp av tjänster från andra EU-länder”. Försäljningar och inköp deklareras på mervärdesskattedeklarationen på samma sätt som vid handel mellan länder utanför EU och Finland.

Köparen kan använda mervärdesskattenumret när denna förvärvar en tjänst från en säljare, som är etablerad i ett annat EU-land, om köparen även är etablerad i övriga Finland och en tjänst enligt den allmänna bestämmelsen i 65 § i MomsL överlåts till det fasta driftstället i övriga Finland. Inköpet deklareras då i mervärdesskattedeklarationens punkt ”Inköp av tjänster från andra EU-länder”.

Eftersom Åland inte hör till EU:s mervärdesskatteområde deklareras en försäljning av en tjänst från Åland till en näringsidkare i ett annat EU-land inte med sammandragsdeklarationen för mervärdesskatt. Undantag är försäljningar där säljaren även är etablerad i övriga Finland, och tjänsten överlåts från det fasta driftstället i övriga Finland. Dessa försäljningar deklareras i allmänhet med sammandragsdeklarationen och i mervärdesskattedeklarationens punkt ”Försäljning av tjänster till andra EU-länder”.

4.4 Persontransporttjänster

En persontransporttjänst är såld i Finland om den utförs i Finland. På försäljning av en persontransporttjänst som utförs inom Åland eller övriga Finland, eller mellan Åland och övriga Finland, tillämpas den reducerade tio procents skattesatsen.

Skatt betalas inte om persontransporten sker direkt till utlandet antingen från Åland eller så, att transporten avgår från övriga Finland, men färdas via Åland. Skattefriheten gäller även den motsatta situationen, dvs. en persontransport som anländer direkt från ett annat EU-land eller från utanför EU till Åland, eller via Åland till övriga Finland. Dessa persontransporter är skattefria till den del de sker i Finland.

Rederibolag transporterar passagerare mellan Åland och övriga Finland. Om en passagerare för med sig en personbil eller ett annat fordon på fartyget, debiteras en separat ersättning för dess transport. Den reducerade tio procents skattesatsen för persontransporttjänster tillämpas också på försäljning av transport av ett fordon, som sker i samband med en persontransport. Detta baserar sig på den så kallade huvudsaklighetsprincipen. Om fordonets transport mellan Åland och övriga Finland inte hör ihop med en persontransport är försäljningen av fordonets transport en skattefri varutransport (se kapitel 4.5).

4.5 Varutransporter och till dem förknippade tjänster

Försäljning av transporttjänster och med transporten direkt förknippade lastning- och lossningstjänster samt andra sådana tjänster i samband med en vara som ska transporteras utanför EU är skattefritt (71 § 1 punkten i MomsL).  Andra motsvarande tjänster är till exempel kortvarig tillfällig lagring av en vara av transporttekniska skäl, samt lastning och lossning i samband med denna tillfälliga lagring. Förutnämnda tjänster är skattefria även i samband med en vara för vilken gäller förfarande för extern transitering, eller en vara som ska importeras och för vilken gäller förfarande för intern transitering. Skattefriheten tillämpas också då varan transporteras mellan Åland och övriga Finland och mellan Åland och en annan stat än Finland.

Skattefritt är även försäljning av transport-, lastnings- och lossningstjänster samt andra sådana tjänster i samband med import av varor, om tjänstens värde enligt 91 § i MomsL ska inkluderas i skattegrunden för en importerad vara (71 § 2 punkten i MomsL) (se kapitel 2.4.1).

4.6 Tjänster som avser lös egendom

Försäljning av en arbetsprestation som hänför sig till en vara är skattefritt, om varan omedelbart förs utanför EU utan att varan används i Finland. Varan kan föras av säljaren, en utländsk näringsidkare, som är köpare och inte är skattskyldig i Finland, eller någon annan för deras räkning. Skattefriheten tillämpas endast då tjänstens försäljningsland är Finland.

Denna skattefrihet gäller också i handel mellan Åland och övriga Finland och mellan Åland och andra stater. När varan efter arbetsprestationen förs från Åland till övriga Finland eller vice versa kan även en köpare som är skattskyldig i Finland föra varan över den åländska skattegränsen.

4.7 Resebyråtjänster

Försäljning av en resebyråtjänst (80 § i MomsL) är skattefritt till den del en researrangör i eget namn säljer varor och tjänster som andra näringsidkare utanför EU överlåter för att direkt utnyttjas av en resande. Detta undantag tillämpas inte på varor och tjänster som överlåts för att direkt utnyttjas av en resande på Åland.

På resebyråtjänster som sålts på Åland tillämpas samma bestämmelser som på resebyråtjänster som sålts i övriga Finland. Försäljning av resebyråtjänster behandlas i Skatteförvaltningens anvisning Marginalbeskattningsförfarandet för resebyråtjänster. Åland behandlas i anvisningens kapitel 4.6.

4.8 Immateriella tjänster

Immateriella tjänster (69 h § 2 momentet i MomsL) är:

  • överlåtelse av upphovsrätt, patent, licens, varumärke och andra sådana rättigheter
  • reklam- och annonstjänster
  • konsult-, produktutvecklings-, planerings-, bokförings-, revisions-, skriv-, rit- och översättningstjänster, juridiska tjänster och andra sådana tjänster
  • automatisk databehandling och planering av dataprogram och datasystem och programmering
  • överlåtelse av data
  • finansierings- och försäkringstransaktioner, med undantag för uthyrning av bankfack
  • uthyrning av arbetskraft
  • uthyrning av lös egendom, med undantag för transportmedel
  • skyldighet att helt eller delvis avhålla sig från utnyttjande av upphovsrätt, patent, licens, varumärke och andra sådana rättigheter eller från idkande av en viss affärsverksamhet
  • tillhandahållande av tillträde till sådana naturgasnät som finns inom unionens territorium eller till nät som är anslutna till sådana naturgasnät, till elnät eller till nät för värme och kyla, överföring och distribution av el, gas, värme och kyla genom sådana nät samt andra tjänster som direkt hänför sig till dessa funktioner.

Försäljning av en immateriell tjänst beskattas i Finland i följande fall:

  • köparen är en näringsidkare som är etablerad på Åland eller i övriga Finland (se tjänster enligt den allmänna regeln i 65 § i MomsL i kapitel 4.2)
  • säljaren är etablerad på Åland eller i övriga Finland, köparen är någon annan än en näringsidkare (t.ex. en privatperson) och köparen är etablerad på Åland, i övriga Finland eller ett annat EU-land (se tjänster enligt den allmänna regeln i 66 § i MomsL i kapitel 4.2)
  • säljaren är etablerad i ett annat EU-land, köparen är någon annan än en näringsidkare och köparen är etablerad på Åland, eller är bosatt eller stadigvarande vistas på Åland. I detta fall måste säljaren i regel registrera sig som mervärdesskatteskyldig i Finland för att betala skatten i Finland.

Försäljning av en immateriell tjänst beskattas inte i Finland i följande fall:

  • säljaren är etablerad på Åland och köparen är en näringsidkare som inte är etablerad i Finland
  • säljaren är etablerad på Åland, köparen är någon annan än en näringsidkare och köparen är etablerad utanför EU
  • säljaren är etablerad utanför EU, köparen är någon annan än en näringsidkare och köparen är etablerad på Åland, eller är bosatt eller stadigvarande vistas på Åland.

4.9 Radio- och televisionssändningar, elektroniska tjänster och teletjänster

Försäljning av teletjänster, sändningstjänster och elektroniska tjänster beskattas i det land där köparen är etablerad. Det har ingen betydelse huruvida köparen är en konsument eller en näringsidkare. Om köparen är en konsument ansvarar säljaren för betalning av mervärdesskatt. I internationell handel mellan näringsidkare ansvarar köparen oftast för betalningen av mervärdesskatt enligt omvänd skattskyldighet.

En näringsidkare som säljer en teletjänst, sändningstjänst eller elektroniska tjänst åt en konsument som är etablerad på Åland betalar Finlands mervärdesskatt på försäljningen. Detta förutsätter att säljaren registrerar sig som mervärdesskatteskyldig i Finland. Om säljaren är registrerad som användare av den särskilda ordningen för mervärdesskatt någon annanstans än i Finland, kan säljaren alternativt tillämpa förfarandet för deklaration av försäljning på Åland, där försäljningarna på Åland deklareras i Skatteförvaltningens elektroniska servicetjänst.

En näringsidkare som är etablerad på Åland kan välja att använda den särskilda ordningen vid försäljning av teletjänster, sändningstjänster och elektroniska tjänster åt konsumenter inom EU:s mervärdesskatteområde. Detaljerad information om den särskilda ordningen finns i Skatteförvaltningens anvisning Den särskilda ordningen för mervärdesskatt. Åland behandlas i anvisningens kapitel 3.1.3 och 8.8.

4.10 Förmedlingstjänster

Försäljning av en förmedlingstjänst är skattepliktigt, om den inte har undantagits skatt. Skattefria förmedlingstjänster uppräknas i kapitel 6.11 i Skatteförvaltningens anvisning Momsbeskattningen av tjänster vid utrikeshandel fr.o.m. 1.1.2010.

I anknytning till Åland är förmedling av varor och tjänster därtill skattefritt när det gäller:

  • skattefri exportförsäljning (se kapitel 2.3 i denna anvisning)
  • skattefri försäljning till resande (se kapitel 3.1 och 3.2)
  • skattefri försäljning på flygplatser (se kapitel 3.3)
  • skattefri försäljning åt resande ombord på fartyg och flygplan (se kapitel 3.4)
  • skattefri försäljning av en arbetsprestation som hänför sig till en vara (se kapitel 4.6).

5 Avdragsrätt

Ålands särställning påverkar inte den skattskyldiges rätt att dra av mervärdesskatt. En näringsidkare som är etablerad på Åland kan enligt mervärdesskattelagens allmänna bestämmelser dra av Finlands mervärdesskatt, som ingår i priset av en vara eller tjänst som näringsidkaren köpt i Finland. Detta gäller också varor och tjänster som en näringsidkare som är etablerad i övriga Finland har köpt på Åland.

En näringsidkare som är etablerad på Åland kan inte använda Skatteförvaltningens elektroniska ALVEU-tjänst för att ansöka om återbäring av mervärdesskatt, som ingår i priset av varor och tjänster som köpts i andra EU-länder. Återbäring måste ansökas direkt från det EU-land vars mervärdesskatt ingår i priset. Förfarandet för ansökan om återbäring beskrivs i kapitel 1.2 i Skatteförvaltningens anvisning Återbäring av moms till finländsk näringsidkare från andra EU-länder.

5.1 Avdrag av skatt på import

En importör som är införd i registret över mervärdesskattskyldiga får dra av skatten som betalats på import på samma sätt som skatt som ingått i andra anskaffningar. Avdrag får göras till den del varorna har anskaffats för ett bruk som berättigar till avdrag eller återbäring. Avdrag av skatt som betalats på import deklareras på mervärdesskattedeklarationen för den skatteperiod under vilken förtullningsbeslutet har getts.

 

Tullen gör inte förtullningsbeslut för import av varor mellan Åland och övriga Finland, eftersom tull inte uppbärs för importen. Avdrag av skatt för import mellan Åland och övriga Finland deklareras på mervärdesskattedeklarationen för den skatteperiod under vilken skyldigheten att betala skatt på import har uppkommit (se kapitel 2.4). Avdraget deklareras alltså för samma skatteperiod som skatten på import.

Importören får inte dra av skatt på import, om importlättnaden som avses i kapitel 2.5 har beaktats i skatten och importören tillämpar marginalbeskattningsförfarandet som avses i kapitel 2.6 på varans försäljning.

5.2 Rätt till återbäring enligt 131 § i MomsL

Rätten till skatteåterbäring enligt 131 § i MomsL gäller den skatt som enligt bestämmelserna i kapitel 10 i MomsL skulle ha varit avdragbar om verksamheten hade medfört skattskyldighet.

Rätten till återbäring gäller i anknytning till Åland också följande verksamheter:

  • skattefri exportförsäljning (se kapitel 2.3)
  • skattefri försäljning till resande (se kapitel 3.1 och 3.2)
  • skattefri försäljning på flygplatser (se kapitel 3.3)
  • skattefri försäljning åt resande ombord på fartyg och flygplan (se kapitel 3.4)
  • skattefri försäljning av en arbetsprestation som hänför sig till en vara (se kapitel 4.6)
  • skattefri försäljning av förmedlingstjänster (se kapitel 4.10).

En näringsidkare har därtill rätt till återbäring av skatt som inkluderats i ett förvärv av en vara eller tjänst, om förvärvet har samband med försäljning av finansiella tjänster (41 § i MomsL), försäkringstjänster (44 § i MomsL) eller skatterfria sedlar och mynt (59 § 1 punkten i MomsL). Förutsättningen är att köparen är en näringsidkare som varken har etablerat sätet för sin ekonomiska verksamhet eller har ett fast driftställe i EU, eller att försäljningen har ett direkt samband med varor avsedda att exporteras utanför EU.

En näringsidkare kan få återbäring för sina förvärv också då försäljningen av den finansiella tjänsten eller försäkringstjänsten har ett direkt samband med sådana varor, som ska exporteras från Åland till övriga Finland eller ett annat EU-land, eller från övriga Finland till Åland.

När köparen av finansiella tjänster, försäkringstjänster eller skattefria mynt och sedlar har etablerat sätet för sin ekonomiska verksamhet eller har ett fast driftställe på Åland, kan säljaren få återbäring för sina förvärv endast i följande situationer:

  • Försäljningen av finansiella tjänster, försäkringstjänster eller skattefria mynt och sedlar har ett direkt samband med varor som ska exporteras utanför EU.
  • Försäljningen av finansiella tjänster och försäkringstjänster har ett direkt samband med sådana varor som ska exporteras från Åland till övriga Finland eller ett annat EU-land, eller från övriga Finland till Åland.

Mika Jokinen ledande skattesakkunnig

Jonas Jalava skattesakkunnig

 

Bilaga 1

95 a § och 95 b § i mervärdesskattelagen

Tobaksprodukter får införas skattefritt högst en av följande mängder:

  • 200 cigaretter
  • 100 cigariller
  • 50 cigarrer
  • 250 gram pip- och cigarettobak.

Mer än en tobaksprodukt får införas skattefritt, om de procentuella andelarna av de skattefria maximimängderna sammanlagt uppgår till högst 100 procent.

Cigariller är cigarrer som väger högst 3 gram styck.

Alkoholdrycker får införas högst följande mängder:

  • 4 liter icke-mousserande viner och 16 liter öl.
  • Dessutom en av följande maximimängder:

a) 1 liter alkohol eller alkoholdrycker med en alkoholhalt som överstiger 22 volymprocent
b) 2 liter alkohol eller alkoholdrycker med en alkoholhalt på högst 22 volymprocent.

Både produkter i punkt a och punkt b får införas skattefritt, om de procentuella andelarna av de skattefria maximimängderna sammanlagt uppgår till högst 100 procent.

Den procentuella andelen uträknas på följande sätt: Först räknar man ut hur många procent av varje tobaks- eller alkoholsorts maximimängd har införts. De erhållda procentandelarna adderas. Skattefritt får endast införas en mängd som motsvarar hundra procent.

Bilaga 2

Enligt vilken lagstiftning bestäms tullvärdet? Enligt 88 § i MomsL bestäms tullvärdet som hör till grunden för den skatt som ska betalas för import av varor enligt:

Hur bestäms tullvärdet i första hand?

Enligt artikel 70 i tullkodexen är grundvalet för varors tullvärde transaktionsvärdet, det vill säga det pris som faktiskt betalats eller ska betalas för varorna när de säljs för export till unionens tullområde, vid behov justerat.

Det pris som faktiskt betalats eller ska betalas ska utgöras av hela den betalning som gjorts eller ska göras av köparen till säljaren eller av köparen till en tredje part till förmån för säljaren för de importerade varorna och inkluderar alla betalningar som gjorts eller ska göras som ett villkor för försäljningen av den importerade varan.

Om bestämmande av transaktionsvärdet bestäms i detalj i artiklarna 128–132 (bl.a. rabatter, delleveranser och prisjusteringar för defekta varor) och 139–140 i tullkodexens genomförandeförordning.

Vilka belopp läggs till transaktionsvärdet?

Enligt artikel 71 i tullkodexen ska vid fastställandet av tullvärdet utgående från transaktionsvärdet följande läggas till det pris som faktiskt har betalats eller ska betalas för de importerade varorna:

  • Följande kostnader, i den utsträckning de utgör kostnader som köparen svarar för men som inte ingår i det pris som faktiskt har betalats eller ska betalas för varan:

1. Provisioner och mäklararvoden, med undantag för inköpsprovisioner. 2. Kostnaden för förpackningar som för tulländamål behandlas gemensamt med varorna i fråga.
3. Emballeringskostnader, inklusive kostnader för arbete och material.

  • Värdet av följande varor och tjänster, fördelat på vederbörligt sätt, om de tillhandahållits direkt eller indirekt av köparen utan kostnad eller till nedsatt pris för användning i samband med framställning och försäljning för export av de importerade varorna, i den utsträckning detta värde inte ingår i det pris som faktiskt har betalats eller ska betalas:

1. Material, komponenter, delar och liknande artiklar som ingår i de importerade varorna.
2. Verktyg, matriser, formar och liknande artiklar som använts vid framställningen av de importerade varorna.
3. Material som förbrukats vid framställningen av de importerade varorna.
4. Konstruktionsarbete, utvecklingsarbete, konstnärligt arbete, formgivningsarbete, ritningar och skisser som utförts utanför unionen och är nödvändiga för framställningen av de importerade varorna.

  • Royaltyer och licensavgifter som avser de varor som ska värderas och som köparen ska betala, antingen direkt eller indirekt, som ett villkor för försäljning av de varor som ska värderas, i den utsträckning dessa royaltyer och avgifter inte ingår i det pris som faktiskt har betalats eller ska betalas.
  • Värdet av den del av förtjänsten av varje efterföljande återförsäljning, förfogande eller användning av importerade varor som direkt eller indirekt tillfaller säljaren.
  • Följande kostnader fram till den plats där varorna har förts in i unionens tullområde:

1. Kostnaderna för transport och försäkring av de importerade varorna. 2. Lastning och hantering som hänför sig till transporten av de importerade varorna.

Ovan nämnda tillägg till det pris som faktiskt har betalats eller ska betalas ska endast göras på grundval av objektiva och mätbara uppgifter.

Om belopp som läggs till transaktionsvärdet bestäms i detalj i artiklarna 135–138 i tullkodexens genomförandeförordning.

Vilka belopp ingår inte i transaktionsvärdet?

Enligt artikel 72 i tullkodexen ska vid fastställande av tullvärdet utgående från transaktionsvärdet inget av följande inbegripas:

  • Kostnader för transport av de importerade varorna efter det att de förts in till EU:s tullområde.
  • Kostnader för arbete med konstruktion, uppförande, sammansättning, underhåll eller tekniskt bistånd som utförts efter att de importerade varorna förts in till EU:s tullområde, såsom industrianläggningar, maskiner eller utrustning.
  • Räntekostnader enligt en överenskommelse om finansiering som ingåtts av köparen och som gäller köpet av de importerade varorna, oavsett om finansieringen tillhandahålls av säljaren eller av någon annan person, under förutsättning att överenskommelsen om finansiering har träffats skriftligen och att köparen om så krävs kan visa att följande villkor är uppfyllda:

1. Sådana varor säljs verkligen till det pris som uppges som det pris som faktiskt har betalats eller ska betalas.
2. Den räntesats som begärts överstiger inte den nivå som är vanlig för sådana transaktioner i det land där och vid den tidpunkt då finansieringen tillhandahölls.

  • Kostnader för rätten att reproducera de importerade varorna i EU.
  • Inköpsprovisioner.
  • Importtullar eller andra avgifter som ska betalas i EU på grund av importen eller försäljningen av varorna.
  • Betalningar som gjorts av köparen för rätten att distribuera eller återförsälja de importerade varorna, såvida dessa betalningar inte är ett villkor för försäljningen av varorna för export till EU.

För vilken tidpunkt bestäms transaktionsvärdet?

Enligt artikel 128 i tullkodexens genomförandeförordning ska transaktionsvärdet på varor som säljs för export till EU:s tullområde fastställas vid tidpunkten för godtagandet av tulldeklarationen på grundval av den försäljning som ägde rum omedelbart innan varorna fördes in i det tullområdet.

När varor säljs för export till EU:s tullområde vid en tidpunkt som inte föregår deras införsel till det tullområdet och medan de är i tillfällig lagring eller är hänförda till ett annat särskilt förfarande än för intern transitering, slutanvändning eller passiv förädling, ska transaktionsvärdet fastställas på grundval av den försäljningen.

När kan tullvärdet bestämmas utgående från transaktionsvärdet?

Enligt artikel 70 i tullkodexen kan transaktionsvärdet användas under förutsättning att samtliga följande villkor är uppfyllda:

  • Att köparen fritt får förfoga över eller använda varorna utan andra inskränkningar än någon av följande inskränkningar:

1. Restriktioner som införs eller krävs enligt lag eller av de offentliga myndigheterna i EU.
2. Begränsningar av det geografiska område inom vilket varorna får återförsäljas.
3. Restriktioner som inte avsevärt påverkar varornas tullvärde.

  • Att försäljningen eller priset inte är beroende av något villkor eller någon ersättning som inte kan åsättas ett bestämt värde med avseende på de varor som ska värderas.
  • Att förtjänsten från en av köparen vidtagen efterföljande återförsäljning, förfogande eller användning av varorna inte till någon del direkt eller indirekt tillfaller säljaren, om inte en lämplig justering kan göras.
  • Att köparen och säljaren inte är varandra närstående eller att förhållandet dem emellan inte påverkar priset.

Om de ovan nämnda förutsättningarna bestäms i detalj i artikel 127 och 133–134 i tullkodexens genomförandeförordning.

Om alla ovan nämnda förutsättningar inte uppfylls bestäms tullvärdet med de sekundära metoder avses i artikel 74 i tullkodexen.

Vilka är de sekundära metoderna för bestämmande av tullvärdet?

Om varornas tullvärde inte kan bestämmas utgående från transaktionsvärdet måste det bestämmas med de sekundära metoder som avses i artikel 74 i tullkodexen i följande ordning:

  • Transaktionsvärdet av identiska varor som sålts för export till EU:s tullområde och exporterats vid samma eller nästan samma tidpunkt som de varor som ska värderas.
  • Transaktionsvärdet av liknande varor som sålts för export till EU:s tullområde och exporterats vid samma eller nästan samma tidpunkt som de varor som ska värderas.
  • Ett värde som grundas på det pris per enhet till vilket de importerade varorna eller identiska eller liknande importerade varor säljs inom EU:s tullområde i den största sammanlagda kvantiteten till personer som inte är säljarna närstående. (s.k. deduktivt värde)
  • Det beräknade värde som består av summan av

1. kostnaden för eller värdet av material och tillverkning eller annan bearbetning som ägt rum vid framställningen av de importerade varorna
2. ett belopp för vinst och allmänna omkostnader som är lika med det som vanligen återfinns vid försäljning av varor av samma klass eller slag som de varor som ska värderas och som tillverkats i exportlandet för export till unionen
3. kostnaden för eller värdet på de poster som avses i artikel 71.1 e i tullkodexen (dvs. kostnader för transport och försäkring samt lastning och hantering som hänför sig till transporten av de importerade varorna fram till den plats där varorna har förts in i EU:s tullområde).

Importören kan välja att använda det beräknade värdet före det deduktiva värdet för att bestämma tullvärdet. Om tillämpning av de sekundära metoderna bestäms i detalj i artiklarna 141–144 i tullkodexens genomförandeförordning.

Om tullvärdet inte kan bestämmas enligt metoderna som uppräknats ovan ska det fastställas på grundval av tillgängliga uppgifter i EU:s tullområde genom användning av rimliga metoder som är förenliga med principerna och de allmänna bestämmelserna i samtliga följande texter: