Falska meddelanden har skickats ut i Skatteförvaltningens namn. Läs mer om falska meddelanden

Beskattning av kapitaliseringsavtal

Har getts
20.12.2023
Diarienummer
VH/2860/00.01.00/2023
Giltighet
20.12.2023 - Tills vidare
Bemyndigande
Lag om Skatteförvaltningen (503/2010) 2 § 2 mom.
Ersätter anvisningen
VH/520/00.01.00/2021, 29.1.2021

Med kapitaliseringsavtal avses ett spar- eller placeringsavtal som har ingåtts med ett försäkringsbolag och som hör till livförsäkringsklassen 6. I denna anvisning behandlas beskattningen av ett kapitaliseringsavtal i fysiska personers inkomstbeskattning och samfunds inkomstbeskattning, bortsett från försäkringsanstalternas samt kredit- och finansinstitutens inkomstbeskattning. I anvisningen behandlas dessutom kapitaliseringsavtal i förskottsuppbörden, arvs- och gåvobeskattningen samt överlåtelsebeskattningen.

I anvisningen har det lagts till ställningstaganden för ändringen av avkastningsgrunden i ett kapitaliseringsavtal, beskattningen av avkastningen av kapitaliseringsavtal som ägs i bråkdelar och valutakurser som tillämpas på försäkringsutbetalningar. Därtill har det gjorts vissa tekniska preciseringar i anvisningen.

Skattefrågor relaterade till kapitaliseringsavtal i arbetsgivarens löne- och pensionsarrangemang behandlas detaljerat i anvisningen Kapitaliseringsavtal i löne- och pensionsarrangemang.

1 Inledning

Från och med 2020 har inkomstskattelagen innehållit uttryckliga bestämmelser om beskattningen av avkastning och överlåtelse av kapitaliseringsavtal (ISkL 32 §, 34 §, 35 § och 45 §). Samtidigt trädde också ISkL 35 b § i kraft, och om villkoren för tillämpningen av den uppfylls går fördelen med uppskjuten beskattning av kapitaliseringsavtal, sparlivförsäkringar och pensionsförsäkringar förlorad. I lagen om beskattning av inkomst av näringsverksamhet (360/1968 NärSkL) gäller NärSkL 5 § 14 och 15 punkten, 8 § 21 och 22 punkten samt 27g § kapitaliseringsavtal. Dessa paragrafer innehåller hänvisningar till bestämmelserna om kapitaliseringsavtal i inkomstskattelagen.

Denna anvisning tar upp den skattemässiga behandlingen av kapitaliseringsavtal i fysiska personers inkomstbeskattning, förskottsuppbörden, arvs- och gåvobeskattningen samt överlåtelsebeskattningen. I anvisningen behandlas också beskattning av kapitaliseringsavtal i inkomstbeskattningen av samfund med undantag för beskattning av jordbruk, försäkringsanstalter samt kredit- och finansinstitut.

Anvisningen går igenom beskattningen av kapitaliseringsavtal enligt de bestämmelser som trädde i kraft 1.1.2020. Dessa bestämmelser har tillämpats på skattskyldiga som beskattas enligt ISkL från och med beskattningen för 2020. De nya bestämmelserna har tillämpats på skattskyldiga som beskattas enligt NärSkL för första gången för den räkenskapsperiod som börjat 1.1.2020 eller därefter. Den beskattningspraxis som är tillämplig före dessa tidpunkter beskrivs i de tidigare versionerna av anvisningen.

2 Kapitaliseringsavtal som placeringsinstrument

2.1 Definition av kapitaliseringsavtal

Med kapitaliseringsavtal avses spar- eller placeringsavtal som hör till tillämpningsområdet för 18 § i lagen om försäkringsklasser (526/2008). I produktbroschyrer och i annan marknadsföring kan även andra benämningar användas för kapitaliseringsavtal, till exempel placeringsavtal, sparavtal eller förmögenhetsförvaltningsavtal. Av denna anledning kan det i sista hand bli nödvändigt att kontrollera avtalets karaktär till exempel i det aktuella avtalet och i de allmänna försäkringsvillkoren.

Till vissa delar tillämpas även försäkringsavtalslagen (543/1994, FAL) på kapitaliseringsavtal. Enligt 4 a § i den aktuella lagen tillämpas på en placeringsförsäkring som inte inkluderar en försäkrad (kapitaliseringsavtal) bestämmelserna i 1–3, 5, 6, 6 a, 7–9, 12, 13, 13 a, 51 och 52 § i den aktuella lagen.

2.2 Kapitaliseringsavtalets livscykel

En fysisk eller juridisk person (placerare) som ingått ett kapitaliseringsavtal med ett försäkringsbolag betalar premier till försäkringsbolaget antingen i form av en engångsbetalning eller i flera rater. I de kapitaliseringsavtal som erbjuds av finländska försäkringsbolag ska premierna betalas kontant, men då det gäller ett utländskt kapitaliseringsavtal kan det också vara möjligt att placera annan egendom.

Beroende på avtalsvillkoren kan försäkringsbolaget placera de tillgångar som kumulerats av premierna som betalats till bolaget antingen enligt eget övervägande eller så att placerarens eventuella allokeringsönskemål beaktas. Placeringsobjekten för tillgångarna ägs dock oavsett avtalstypen alltid av försäkringsbolaget. Avkastningen på egendomen som är placeringsobjekt hör således alltid civilrättsligt till försäkringsbolaget.

Till placeraren utbetalar försäkringsbolaget medel som placerats i ett kapitaliseringsavtal och avkastningen på dessa (kapitaliseringsavtalets besparing) med avdrag för sina egna arvoden vid den tidpunkt som fastställts för placeraren i avtalet. I allmänhet utbetalas besparingen i form av en engångsutbetalning vid utgången av giltighetstiden för kapitaliseringsavtalet, dvs. när kapitaliseringsavtalet upphört. Man kan även komma överens om att besparingen utbetalas till placeraren i rater vid bestämda tidpunkter.

Placeraren har på basis av hänvisningsbestämmelsen i 4 § i lagen om försäkringsavtal rätt att på det sätt som avses i 12 § i lagen säga upp ett kapitaliseringsavtal och på det sätt som avses i 13 § i lagen få en sådan besparingsandel av kapitaliseringsavtalet (återköpsvärde) som beräknats enligt denna. Ett partiellt återköp av kapitaliseringsavtalets besparing kan även göras delvis. Då är avtalet fortfarande i kraft, och en del av besparingarna stannar i försäkringsbolagets besittning.

2.3 Olika typer av kapitaliseringsavtal

Den avkastning som kumuleras på tillgångar som placerats i ett kapitaliseringsavtal och därigenom kapitaliseringsavtalates besparing kan fastställas på två alternativa sätt eller som en kombination av dessa. Ett kapitaliseringsavtal kan vara kalkylräntebaserat eller bundet till en placering eller en kombination av dessa.

2.3.1 Kalkylräntebaserat kapitaliseringsavtal

I fråga om ett kalkylräntebaserat kapitaliseringsavtal beslutar försäkringsbolaget hur tillgångarna som kumulerats av placerarens premier placeras i olika placeringsobjekt. Avkastningen på ett kalkylräntebaserat kapitaliseringsavtal bildas i allmänhet av en på förhand avtalad kalkylmässig ränta och en eventuell kundkreditering.

Med den kalkylmässiga räntan krediteras kapitaliseringsavtalets besparing regelbundet. Räntan kan inkluderas i besparingen till exempel varje månad. Den kalkylmässiga räntan bestäms antingen i enlighet med en fast räntegrund eller också kan den bindas till någon rörlig räntegrund, till exempel euribor. Även andra benämningar kan användas för kalkylmässig ränta, till exempel avtalsränta.

I princip är det försäkringsbolaget som beslutar om beviljande av kundkrediteringar. Beloppet av kundkrediteringen påverkas i allmänhet av faktorer såsom försäkringsbolagets resultat och soliditet samt bolagets framgång i placeringsverksamheten. I allmänhet utbetalas kundkrediteringarna en gång per år. Även andra benämningar kan användas för kundkreditering, till exempel tilläggsränta.

En kundåterbäring som läggs till besparingen i ett kapitaliseringsavtal realiserar ännu inte beskattningen av avkastningen av försäkringen när försäkringsbesparingen krediteras med kundåterbäringen, utan den beskattas först när försäkringsutbetalningen (till exempel återköp) sker (CSN 37/2022, till vilket HFD meddelade ett opublicerat beslut 9.3.2023 nr 752/2023: ingen ändring).

2.3.2 Placeringsbundet kapitaliseringsavtal (annat än kalkylräntebaserat)

Då det gäller ett placeringsbundet kapitaliseringsavtal förvärvar försäkringsbolaget med medlen som kumulerats av placerarnas premier placeringsobjekt till vars värdeutveckling placerarna har valt att utvecklingen av besparingen ska bindas. Placerare kan också byta placeringsobjekt under den tid som avtalet är i kraft. Detta leder dock inte nödvändigtvis till förändringar i försäkringsbolagets innehav, utan försäkringsbolaget kan förändra allokeringen utifrån hur många sådana ändringar kunden gör.

I placeringsbundna kapitaliseringsavtal är värdeutvecklingen bunden till placeringsobjektens värdeutveckling. Placerare kan också byta placeringsobjekt under den tid som avtalet är i kraft. Enligt försäkringsbolagslagen (521/2008) ska försäkringsbolagen täcka placeringsbundna försäkringars försäkringsförpliktelse så exakt som möjligt med tillgångar som hör till placeringsobjekten som bestämmer dessa försäkringars värdeutveckling. Försäkringsbolaget fattar beslut om med vilka placeringsobjekt försäkringsförpliktelsen ska täckas. Möjliga placeringsobjekt är bland annat placeringsfonder, fondkorgar, aktier, insättningar och indexlån.

De placeringsbundna kapitaliseringsavtalen är i allmänhet inte kapitaltryggade. Av denna orsak kan avkastningen på ett kapitaliseringsavtal som helhet granskad var förlustbringande, om placeringsobjektens värdeutveckling varit negativ under avtalets giltighetstid.

2.3.3 En kombination av kalkylmässig ränta och placeringsbundenhet

Avkastningen på ett kapitaliseringsavtal kan bestämmas som en kombination av en kalkylmässig ränta och placeringarnas värdeförändringar. Den kalkylräntebaserade delen av kapitaliseringsavtalet krediteras i detta fall med en kalkylmässig ränta och en eventuell kundkreditering. Den placeringsbundna delen kopplas i sin tur till placeringsobjektens värdeutveckling.

2.3.4 En ändring av avkastningsgrunden i ett kapitaliseringsavtal

Det är möjligt att försäkringsbolaget erbjuder försäkringstagaren en möjlighet att ändra ett kapitaliseringsavtal som bygger på beräkningsränta till ett fondanknutet kapitaliseringsavtal. Om parterna i försäkringsavtalet avtalar om en sådan ändring av avkastningsgrunden och försäkringsavtalet till övriga delar bevaras oförändrat, ändras inte kapitaliseringsavtalet till ett annat slag av försäkring på det sätt som avses i ISkL 34 § 2 mom. och ändringen ger inte heller upphov till skattepliktig inkomst för försäkringstagaren (CSN 37/2022, till vilket HFD meddelade ett opublicerat beslut 9.3.2023 nr 752/2023: ingen ändring).

3 Kapitaliseringsavtal och beskattning

Ett kapitaliseringsavtal är enligt definitionen i lagen om försäkringsklasser ett avtal om återbetalning av kapital som grundar sig på försäkringstekniska kalkyler. En person som har ingått ett kapitaliseringsavtal betalar en kontant prestation till försäkringsbolaget, och mot denna bildas för personen en rätt till en kontant utbetalning som bestäms enligt vissa grunder. I fråga om sin juridiska och ekonomiska karaktär likställs således ett kapitaliseringsavtal med en kontant skuldfordran mellan ett försäkringsbolag och en placerare.

I tidigare rättspraxis har man kommit fram till samma slutresultat. Högsta förvaltningsdomstolen har i sitt publicerade beslut HFD 22.3.2006 liggare 667 ansett att ett kapitaliseringsavtal till sin karaktär är ett avtal som kan jämföras med en tidsbunden deposition.

Ett kapitaliseringsavtal omfattar inget fordringsbevis som kan överlåtas utan att höra försäkringsbolaget. Det vore en förutsättning för att använda rättigheterna som grundar sig på detta avtal att intyget innehas och kan framläggas. Ett kapitaliseringsavtal är således inte ett värdepapper.

Ändringarna av inkomstskattelagen som trätt i kraft vid ingången av 2020 innehåller bestämmelser om att prestationer från kapitaliseringsavtal beskattas som kapitalinkomst, beräkningen av avkastning och förlust av avtal samt periodiseringen av inkomst. Lagen om beskattning av inkomst av näringsverksamhet kompletterades samtidigt med hänvisningar till bestämmelser i inkomstskattelagen när det gäller andra än kalkylräntebaserade kapitaliseringsavtal. De allmänna principerna enligt NärSkL tillämpas fortfarande på beskattningen av kalkylräntebaserade kapitaliseringsavtal.

Enligt 32 § ISkL är avkastning på kapitaliseringsavtal skattepliktig kapitalinkomst. Om beskattningen av avkastningen beskrivs mer detaljerat i 34–35 § ISkL. Även förlust som orsakas av ett kapitaliseringsavtal är avdragsgill enligt 35 § ISkL.

Enligt inkomstskattelagen tillämpas bestämmelserna om överlåtelsevinst och -förlust i inkomstskattelagen på överlåtelse av kapitaliseringsavtal. Ett undantag är 45 § 7 mom. ISkL där det separat föreskrivs att presumptiv anskaffningsutgift inte kan användas när överlåtelsevinsten beräknas. På överlåtelse av kapitaliseringsavtal tillämpas också bestämmelsen om så kallad mellandonation i 47 § 1 mom. ISkL och bestämmelsen om köp av gåvokaraktär i 18 § 3 mom. ArvSkL.

Detaljerad information om innehållet i de nya bestämmelserna finns nedan i denna anvisning.

4 Inkomstkällan för ett kapitaliseringsavtal

Placeringsverksamhet som bedriv av en fysisk person hör i regel till den personliga förvärvskällan. Till exempel fysiska personers placeringar i en sparlivförsäkring hör alltid till den personliga förvärvskällan. Ett undantag från denna huvudregel är närmast en omfattande och aktiv värdepappershandel som bör betraktas som näringsverksamhet.

Från och med skatteåret 2020 kan endast allmännyttiga samfund, offentliga samfund, andra delvis skattebefriade samfund, utländska dödsbon, bostadsaktiebolag och ömsesidiga fastighetsaktiebolag som avses i 21, 21 a och 21 b § ISkL ha en personlig förvärvskälla. När det gäller dessa samfund bestäms förvärvskällan för ett kapitaliseringsavtal med samma kriterier som förvärvskällan för andra placeringsinstrument. Ett kapitaliseringsavtal som anknyter till löne- och pensionsarrangemangen för en person i ett bolags tjänst kan vanligtvis anses höra till näringsverksamhetens förvärvskälla.

Andra än ovan nämnda samfund har inte längre en personlig förvärvskälla. Därför hör kapitaliseringsavtal för till exempel vanliga aktiebolag från och med skatteåret 2020 till förvärvskällan för näringsverksamhet. När det gäller aktiebolag som idkar jordbruk kan kapitaliseringsavtal också höra till förvärvskällan för jordbruk.

Eftersom kapitaliseringsavtal i allmänhet hör till ett samfunds förvärvskälla för näringsverksamhet gäller det att avgöra kapitaliseringsavtalets tillgångsslag. Ett kapitaliseringsavtal som hör till näringsverksamhetens förvärvskälla anses i princip vara en finansiell tillgång som avses i 9 § NärSkL. Till exempel ett kapitaliseringsavtal som tidigare hört till en personlig förvärvskälla kan dock utgöra övriga tillgångar som avses i 12 a § NärSkL.

5 Premierna för ett kapitaliseringsavtal

5.1 Beskattning enligt inkomstskattelagen

Enligt ISkL 29 § har den skattskyldige rätt att från sin inkomst dra av utgifterna för inkomstens förvärvande eller bibehållande (naturliga avdrag). Utgifter som orsakats av förvärvande och bibehållande av kapitalinkomster har dessutom föreskrivits som avdragsgilla i ISkL 54 § samt utgifterna för förvärvande och bibehållande av förvärvsinkomster i ISkL 93–95 a §.

Med utgift avses ett vederlag som betalats för en materiell eller immateriell nyttighet eller tjänst. Premierna för ett kapitaliseringsavtal är inte sådana prestationer utan premien är närmast ett penninglån i placeringssyfte.Premien för ett kapitaliseringslån är således inte en i beskattningen avdragsgill utgift som avses i de ovan nämnda bestämmelserna i inkomstskattelagen. Premierna för ett kapitaliseringsavtal har inte heller separat föreskrivits som avdragsgilla, och därför är premierna inte avdragsgilla i beskattningen.

5.2 Beskattning av inkomst av näringsverksamhet

Enligt 7 § i NärSkL är utgifter som kan avdras från näringsinkomst utgifter för inkomstens förvärvande och bibehållande samt därav härrörande förluster. Ovan har det konstaterats att premien för ett kapitaliseringsavtal inte är en utgift, utan en placering som ger upphov till en fordringsrätt. När premien betalas uppstår således inte någon avdragsgill utgift.

Slutgiltig förlust av placering i ett kapitaliseringsavtal som bygger på annat än beräkningsränta är, när placeringen förfaller eller vid återköp av kapitaliseringsavtalet, en avdragbar utgift vid beskattningen av näringsinkomst enligt NärSkL 8 § 21 och 22 punkterna.

Den slutliga förlusten av en placering i ett kalkylräntebaserat kapitaliseringsavtal kan däremot, när placeringen förfaller eller kapitaliseringsavtalet återköps, vara en avdragsgill utgift i beskattningen av näringsinkomsten enligt de förutsättningar om vilka föreskrivs i 17 § 2 punkten NärSkL. (Se avsnitt 7.2).

5.3 Gåvobeskattning

Enligt 18 § 1 mom. 1 punkten i lagen om skatt på arv och gåva ska gåvoskatt betalas då egendom såsom gåva övergår till någon annan, om gåvogivaren eller gåvotagaren vid gåvotillfället var bosatt i Finland En person som äger ett kapitaliseringsavtal får således en skattepliktig gåva, om någon annan betalar premierna för hens kapitaliseringsavtal utan vederlag. Vid tidpunkten för betalningen har man således kommit i besittning av en skattepliktig gåva. Gåvans värde är det samma som beloppet av premien.

Exempel 1: A äger ett kapitaliseringsavtal. Hens farfar B betalar årligen en premie på 6 000 euro för det aktuella kapitaliseringsavtalet. A anses av B ha fått en skattepliktig gåva som är värd 6 000 euro varje år då B betalat premien.

Det finns ingen separat förmånstagare i ett kapitaliseringsavtal. Av denna anledning är det i fråga om ett kapitaliseringsavtal inte möjligt att förverkliga ett arrangemang som är typiskt för en sparlivförsäkring, dvs. att kapitaliseringsavtalets ägare och förmånstagare är två skilda personer, vilket innebär att förmånstagaren får en skattepliktig gåva först när försäkringsbolaget utbetalar livförsäkringens besparing till hen.

De premier som en arbetsgivare betalar för ett kapitaliseringsavtal som ägs av en arbetstagare utgör vederlag som erhållits på basis av anställningen, och därför beskattas dessa som löneinkomst. Kapitaliseringsavtal som ingåtts av arbetsgivare behandlas detaljerat i anvisningen Kapitaliseringsavtal i löne- och pensionsarrangemang.

6 Beskattning av avkastningen på ett kapitaliseringsavtal

6.1 Skattepliktig inkomst enligt inkomstskattelagen

Till skattepliktig kapitalinkomst räknas enligt ISkL 32 § avkastning av egendom, vinst av egendomsöverlåtelse och annan inkomst som kan anses ha influtit av egendom. I ISkL 32 § har uttryckligen nämnts att även avkastning på kapitaliseringsavtal är kapitalinkomst.

Avkastningen på ett kapitaliseringsavtal som hör till den personliga förvärvskällan för ett samfund är enligt 29 § 2 mom. ISkL inkomst från förvärvskällan för den aktuella verksamheten.

Frågor om överlåtelse av kapitaliseringsavtal behandlas i avsnitt 10 i denna anvisning. 

6.2 Skattepliktig avkastning i beskattning av näringsinkomst

Enligt 4 § NärSkL är inkomster i penningar eller de förmåner med penningvärde, som erhållits i näringsverksamheten, skattepliktiga inkomster.

I 5 § 14 punkten NärSkL föreskrivs särskilt om avkastning på andra kapitaliseringsavtal än kalkylräntebaserade avtal som beräknats enligt 35 § i inkomstskattelagen.

Enligt NärSkL 5 § omfattar de skattepliktiga inkomster som avses i 4 § ovan bland annat de räntor och övriga inkomster som genereras av egendom som hör till näringsgrenen samt vinster på finansiella tillgångar. Avkastningen på ett kalkylräntebaserat kapitaliseringsavtal som hör till näringsverksamhetens förvärvskälla är enligt de ovan nämnda grunderna skattepliktig näringsinkomst.

I 5 § 15 punkten NärSkL föreskrivs att avkastning på kapitaliseringsavtal som avses i 35 b § i inkomstskattelagen och som beräknats enligt 35 b § i inkomstskattelagen är skattepliktig.

6.3 Behandling av avkastning på placerade tillgångar i beskattningen

Enligt 35 § ISkL beskattas avkastning på kapitaliseringsavtal först när tillgångar tas ut ur kapitaliseringsavtalet då det löper ut eller tidigare. Dessutom innehåller 35 b § ISkL bestämmelser om situationer där förmånen av uppskjuten beskattning relaterad till kapitaliseringsavtal och andra försäkringar går förlorad och avkastningen beskattas redan det skatteår då den flyter in i försäkringsbolaget. Även bestämmelserna om kapitaliseringsavtal i NärSkL hänvisar till dessa bestämmelser. Mer information om tillämpningen av bestämmelsen om förlust av förmån av uppskjuten beskattning finns i avsnitt 6.9.

Ett försäkringsbolag äger värdepapper och andra placeringsobjekt i vilka tillgångar som kumulerats av premier för ett kapitaliseringsavtal har placerats. Den person (placeraren) som har ingått ett kapitaliseringsavtal har endast en avtalsgrundad fordringsrätt gentemot försäkringsbolaget. Den avkastning (till exempel dividend, ränta eller överlåtelsevinst) som direkt kumulerats på placeringen av tillgångar i kapitaliseringsavtalet utgör således inte skattepliktig inkomst för placeraren, utan inkomst för försäkringsbolaget som äger placeringsobjekten.

Ett försäkringsbolag kan debitera avgifter för förvaltningen av tillgångarna som placerats i kapitaliseringsavtalet. Olika förvaltnings- och teckningsarvoden kan också debiteras placeringsobjekten bland tillgångarna i kapitaliseringsavtalet. Till exempel ett fondbolag kan uppbära olika förvaltningsarvoden på kapitaliseringsavtalsmedel som placerats i en placeringsfond. Dessa avgifter dras av från kapitaliseringsavtalets medel, vilket leder till att värdet av placeringen som gjorts i kapitaliseringsavtalet minskar. Detta leder även till att beloppet av den skattepliktiga inkomsten av placerarens kapitaliseringsavtal minskar. Arvodena kan inte dras av från placerarens övriga inkomster.

Personen (placeraren) som ingått ett kapitaliseringsavtal kan ha möjlighet i fråga om ett fondanknutet kapitaliseringsavtal att av de alternativ som försäkringsbolaget erbjuder välja de placeringsobjekt som värdeutvecklingen av kapitaliseringsavtalet binds till. Den försäkrade kan även ha rätt att begära att försäkringsbolaget ska byta dessa placeringsobjekt. Byten av placeringsobjekt inom samma kapitaliseringsavtal orsakar i regel inte skattepåföljder för placeraren om det inte är fråga om en situation där ISkL 35 b § ska tillämpas (se närmare kapitel 6.9).

Uttagsarvoden i anslutning till upphörande och återköp av ett kapitaliseringsavtal behandlas närmare i avsnitt 6.4 nedan.

6.4 Belopp av skattepliktig inkomst från kapitaliseringsavtal

I 35 § ISkL föreskrivs det att en prestation utifrån ett kapitaliseringsavtal är skattepliktig inkomst enligt den relativa andel som vid betalningstidpunkten motsvarar den återstående avkastningens andel av det återstående sparbeloppet. Bestämmelsen tillämpas på både det belopp som betalas när kapitaliseringsavtalet upphör och på återköp under avtalets giltighetstid.

Medel som placerats i ett kapitaliseringsavtal kan lyftas innan avtalet går ut (återköp eller partiellt återköp av kapitaliseringsavtal). Beloppet av den skattepliktiga inkomsten bestäms i detta fall på motsvarande sätt som i det fall att avtalet upphör. Försäkringsbolaget kan i samband med ett förtida återköp uppbära ett särskilt uttagsarvode som minskar beloppet av den skattepliktiga inkomsten.

Exempel 2: B har 1.1.2014 betalat en premie på 100 000 euro för ett kapitaliseringsavtal som gäller 10 år. Avtalet går ut 31.12.2023. B beslutar dock att lyfta hela avtalsbesparingen 01.07.2020. Beloppet på avtalsbesparingen är då 110 000 euro. Försäkringsbolaget debiterar ett åtgärdsbaserat arvode på 500 euro för det förtida återköpet.

Försäkringsbolaget betalar beloppet av avtalets återköpsvärde om 110 000 euro med avdrag för försäkringsbolagets åtgärdsbaserade arvode till B.

Om B är en fysisk person är B:s skattepliktiga kapitalinkomst år 2022 (110 000 - 100 000 - 500) sammanlagt 9 500 euro.

Om B är ett samfund är avkastningens andel, 10 000 euro, skattepliktig inkomst och 500 euro i försäkringsbolagets åtgärdsarvode en avdragsgill utgift.

Föremålet för återköpet kan vara en del av kapitaliseringsavtalets besparing, och då är kapitaliseringsavtalet fortfarande i kraft efter uttaget. Åtgärden kan kallas partiellt återköp. Försäkringsbolaget kan i samband med ett partiellt återköp uppbära ett särskilt uttagsarvode som minskar beloppet av den skattepliktiga inkomsten.

Exempel 3: C har 1.1.2006 betalat en premie på 200 000 euro för ett kapitaliseringsavtal. Avtalet förfaller den 31 december 2023. C beslöt att ta ut 250 000 euro i besparing från avtalet den 1 juli 2021. Beloppet av besparingen är då 300 000 euro. Försäkringsbolaget debiterar ett åtgärdsbaserat arvode på 500 euro för det förtida återköpet.

Försäkringsbolagets betalning till C anses i beskattningen delvis vara återbetalning av placerat kapital och delvis avkastning på kapitaliseringsavtalet. Avkastningens andel av betalningen är 100 000/300 000 x 250 000 = 83 333,33 euro. Resten är återbetalning av placerat kapital.

Om C är en fysisk person beskattas 83 333,33 euro som skattepliktig kapitalinkomst för 2021 med avdrag för 500 euro i försäkringsbolagets åtgärdsarvode. Beloppet av den skattepliktiga kapitalinkomsten är således 82 833,33 euro.

Om C är ett samfund är avkastningens andel, 83 333,33 euro, skattepliktig inkomst och 500 euro i försäkringsbolagets åtgärdsarvode en avdragsgill utgift.

6.5 Beskattning av avkastning när ett kapitaliseringsavtal har flera ägare

Det är möjligt att flera personer tillsammans äger rätterna som grundar sig på ett kapitaliseringsavtal. Då förutsätter försäkringsbolaget vanligtvis att ägarna av bråkdelarna av försäkringen tillsammans fattar alla beslut som gäller kapitaliseringsavtalet. Om ägarna till exempel vill göra ett partiellt återköp av kapitaliseringsavtalet behövs alla delägares samtycke.

Om alla beslut som gäller kapitaliseringsavtalet fattas tillsammans enligt beskrivningen riktas varje försäkringsdelägare vid beskattningen en sådan andel av utbetalningen av återköpet som motsvarar hens ägarandel. I fråga om utbetalningens skatteplikt har det ingen betydelse hur delägarna sinsemellan har kommit överens om att dela medlen som de lyft från kapitaliseringsavtalet genom återköp. Om medel delas på annat sätt än i proportion till ägarandelarna, måste situationen också bedömas ur gåvobeskattningens perspektiv.

Exempel 4: Makarna A och B har tillsammans placerat i ett kapitaliseringsavtal. Enligt försäkringsvillkoren kan A och B endast tillsammans använda rätterna som baserar sig på kapitaliseringsavtalet. När kapitaliseringsavtalet ingåtts har A betalat 60 000 euro och B 30 000 euro i avtalet. Inga andra försäkringspremier har betalats i kapitaliseringsavtalet. Därmed är A:s proportionella ägarandel av besparingen i kapitaliseringsavtalet 2/3 (60 000/90 000) och B:s proportionella ägarandel 1/3 (30 000/90 000). A och B har beslutat att göra ett partiellt återköp på 30 000 euro av kapitaliseringsavtalet. Vid tidpunkten för återköpet har besparingen i kapitaliseringsavtalet ökat till 150 000 euro.

När beloppet på utbetalningen av återköpet är 30 000 euro är kapitalandelen av utbetalningen 18 000 euro (90 000/150 000*30 000) och de resterande 12 000 euro avkastning.

Av den till A utbetalade prestationen som motsvarar hens ägarandel, totalt 20 000 euro (2/3*30 000=20 000), är därmed 8 000 euro skattepliktig avkastning (2/3*12 000 euro) och andelen kapital 12 000 euro. Av den till B utbetalade prestationen som motsvarar hens ägarandel, totalt 10 000 euro (1/3*30 000), är 4 000 euro skattepliktig avkastning (1/3*12 000 euro) och andelen kapital 6 000 euro (1/3*18 000 euro).

Efter det partiella återköpet finns det kvar totalt 72 000 euro i kapital (90 000-18 000 euro) i försäkringen. Av detta riktas 2/3, dvs. 48 000 euro, till A:s ägarandel och 1/3, dvs. 24 000 euro, till B:s ägarandel.

Ägarna av ett kapitaliseringsavtal som ägs i bråkdelar kan senare tillsammans bestämma att avtalet spjälkas upp i flera kapitaliseringsavtal, så att varje delägare får ett kapitaliseringsavtal i eget namn med medel i proportion till sin ägarandel. Tekniskt kan uppspjälkningen genomföras så att medel från det gemensamt ägda kapitaliseringsavtalet överförs till nya kapitaliseringsavtal.

När ett kapitaliseringsavtal som ägts i bråkdelar spjälkas upp i separata kapitaliseringsavtal genom ett gemensamt beslut är det fråga om en åtgärd där delägarna disponerar över medlen i det ursprungliga gemensamt ägda avtalet. Då anses det ursprungliga gemensamt ägda kapitaliseringsavtalet bli återköpt i sin helhet och de skattepåföljder som hänför sig till återköpet avgörs separat för varje delägare av avtalet enligt det som beskrivs tidigare i den här anvisningen. Medlen som överförts till nya kapitaliseringsavtal skapar den betalning i kapitaliseringsavtalet enligt vilken avkastningen beräknas av de nya kapitaliseringsavtalen som varje delägare ingått.

6.6 Valutakursen för kapitaliseringsavtal i utländsk valuta

Om ett kapitaliseringsavtal har ingåtts i utländsk valuta ska prestationen (till exempel återköp eller partiellt återköp) i utländsk valuta omvandlas till euro enligt valutakursen vid utbetalningstidpunkten för prestationen. Valutakursen enligt utbetalningstidpunkten fastställer då också förhållandet mellan det kapital och den avkastning som återstår i kapitaliseringsavtalet. Om återköpsprestationen betalas i flera poster på olika betalningsdagar ska valutakursen enligt varje betalningsdag i fråga användas vid beräkningen av den skattepliktiga andelen och beloppet av varje delprestation.

Om ett kapitaliseringsavtal i utländsk valuta är förlustbringande fastställs förlusten enligt valutakursen på slutdatumet för avtalet. Avtalet anses som avslutat när även den sista återköpsprestationen har betalats.

Det är dessutom möjligt att det uppkommer en separat beskattningsbar valutakursvinst vid växling av prestationer i annan valuta till euro. Valutakursförluster är däremot icke avdragsgilla för fysiska personer och dödsbon.

Exempel 5: Placeraren har betalat in 1 000 000 USD (789 100 EUR med valutakursen 0,7891) i kapitaliseringsavtalet år 2015. Avtalet har upphört i ett helt återköp 2022. Återköpsprestationen var 1 200 000 USD varav 200 000 USD är avkastning och 1 000 000 USD är kapital. Valutakursen vid återköpstidpunkten var 0,8493. Återköpsprestationen växlades i sin helhet till euro enligt denna kurs.

Som placerarens skattepliktiga kapitalinkomst beskattas avkastningen av försäkringen, 200 000 USD, vilken blir 169 860 euro beräknad enligt valutakursen vid återköpstidpunkten. Därtill uppkommer det beskattningsbar valutakursvinst av kapitalet i kapitaliseringsavtalet (1 000 000 USD) eftersom valutakursen vid återköpstidpunkten har varit högre i förhållande till tidpunkten för inbetalningen i kapitaliseringsavtalet. Om återköpsprestationen i dollar växlas till euro först senare räknas valutakursvinsten ut enligt kursen vid växlingstidpunkten.

Om inbetalningar i kapitaliseringsavtalet har gjorts i utländsk valuta i flera poster med olika valutakurser, används en medelkurs för dessa inbetalningar när valutakursvinsten beräknas. Valutakursvinst uppkommer om utbetalningen i utländsk valuta omvandlas till euro enligt en högre kurs än denna medelkurs.

6.7 Periodisering av skattepliktig inkomst

6.7.1 Beskattning enligt inkomstskattelagen

Enligt 35 § ISkL betraktas prestationer som med stöd av ett kapitaliseringsavtal har betalats ut som försäkringsutbetalning, betalning av återköpsvärde eller under någon annan benämning som skattepliktig inkomst för det år prestationen betalades. 

Ett undantag från periodisering av inkomst enligt 35 § ISkL är bestämmelsen i nya 35 b § ISkL. Om förutsättningarna enligt den uppfylls beskattas avkastningen redan när den flyter in i försäkringsbolaget, även om den ännu inte utbetalas till kapitaliseringsavtalets ägare. Ytterligare information om förutsättningarna för att tillämpa denna bestämmelse finns i avsnitt 6.7.

6.7.2 Beskattning enligt lagen om beskattning av inkomst av näringsverksamhet

Enligt 19 § 1 mom. NärSkL utgör inkomst intäkt för det skatteår under vilket den erhållits i pengar, i form av en fordran eller såsom annan förmån med penningvärde.

Enligt NärSkL 27 g §  ska man på periodisering av inkomster av sådana kapitaliseringsavtal som inte bygger på en beräkningsränta och av förluster i anknytning till avtalen tillämpa vad som föreskrivs i 35 § i inkomstskattelagen. På periodisering av inkomster av sådana kapitaliseringsavtal som avses i 35 b § i inkomstskattelagen och av förluster i anknytning till avtalen tillämpas vad som föreskrivs i 35 b § i inkomstskattelagen. Skattepliktig inkomst som baserar sig på ett kapitaliseringsavtal som hör till näringsverksamhetens förvärvskälla och avdragsgilla förluster periodiseras således på motsvarande sätt inkomster och förluster relaterade till kapitaliseringsavtal som beskattas enligt ISkL.

På ett kalkylräntebaserat kapitaliseringsavtal betalas årligen en på förhand avtalad avkastning som bildas av den kalkylmässiga räntan och en eventuell kundkreditering. Den årliga avkastningen kapitaliseras till en del av tillgångarna i kapitaliseringsavtalet. I och med detta uppstår för försäkringsbolaget en bindande förpliktelse att betala det avtalade avkastningsbeloppet och för placeraren en rätt till en fordran till samma belopp gentemot försäkringsbolaget. I praktiken är det således fråga om en kapitaliserad ränta.

Den kalkylmässiga räntan och den eventuella kundkrediteringen utgör enligt ovan nämnda grunder prestationsbaserad inkomst under det år då de kumuleras på det sätt som avses i 19 § NärSkL och medför således ingen förmån i form av uppskjuten beskattning.

Exempel 6: X Ab har 1.1.2020 betalat en premie om 1 000 000 euro för ett kapitaliseringsavtal som är i kraft 5 år. Varje år krediteras avtalsbesparingen av försäkringsbolaget med en kalkylmässig ränta på 3 procent och en kundkreditering som bestäms varje år.

För 2020 krediteras kapitaliseringsavtalets besparing av försäkringsbolaget med en kalkylmässig ränta på 3 procent och en kundkreditering på 2 procent. Den avkastning som kumulerades på kapitaliseringsavtalet 2020 uppgår till (5 % x 1.000.000) 50.000 euro. Detta belopp utgör skattepliktig kapitalinkomst för X Ab i beskattningen 2020.

Kapitalet i ett placeringsbundet kapitaliseringsavtal har inte nödvändigtvis tryggats i det fall att avkastningen på avtalet bestäms genom gemensam inverkan av en kalkylmässig ränta och förändringar i placeringarnas värde. I detta fall är det möjligt att avkastningen på ett kapitaliseringsavtal har förtjänats på ett bindande sätt, men i fråga om det placerade kapitalet kan beloppet av placerarens fordran från försäkringsbolaget vara osäkert.

Avkastningen på ett avtal med kalkylmässig ränta där kapitalet inte har tryggats intäktsförs i beskattningen enligt prestationsgrunden årligen, även när kapitalvärdet har minskat. Detta kan leda till en situation där det under kapitaliseringsavtalets giltighetstid uppstår skattepliktig inkomst för placeraren samtidigt som värdet av kapitalplaceringen i avtalet minskar. Placeringens värdeminskning kan i denna situation dras av i beskattningen enligt 17 § 2 punkten NärSkL först när kapitaliseringsavtalet går ut eller hela avtalet har återköpts (se avsnitt 7.2.nedan)

6.8 Fastställande av avkastning i personbeskattningen efter byte av kapitaliseringsavtalets ägare

6.8.1 Allmänt

Kapitaliseringsavtal kan överlåtas mot eller utan vederlag. När ett kapitaliseringsavtal överlåtits till en ny placerare (förvärvare) betalar försäkringsbolaget prestationerna som grundar sig på avtalet till hen. Den avkastning på kapitaliseringsavtalet som försäkringsbolaget betalar till förvärvaren utgör skattepliktig inkomst för förvärvaren.

Beskattning av överlåtelse av kapitaliseringsavtal beskrivs närmare i avsnitt 10.

6.8.2 Kapitaliseringsavtal som erhållits vederlagsfritt

Det värde som i arvs- och gåvobeskattningen tillämpats på ett kapitaliseringsavtal som erhållits som arv eller gåva bildar avtalets nya sparkapital, som i beskattningen jämställs med gåvotagarens, dödsboets eller arvtagarens inbetalda kapital i kapitaliseringsavtalet. Eftersom även bestämmelsen om så kallad mellanöverlåtelse i 47 § 1 mom. ISkL tillämpas på kapitaliseringsavtal, beräknas avkastningen på kapitaliseringsavtal som erhållits som gåva dock utifrån det värde som använts i gåvobeskattningen först när det gått ett år från donationen. Avkastningen av uttag som gjorts före det bestäms utifrån gåvogivarens premier (RP 275/2018 s. 50).

Om kapitaliseringsavtalet hört till egendom som omfattas av makars giftorätt, kan den kapitalandel som används vid beräkningen delvis bildas av värden på den först avlidne makens andel och delvis på den efterlevande makens andel i arvsbeskattningen på motsvarande sätt som i beskattning av överlåtelsevinster. Enligt regeringens proposition (RP 275/2018) är syftet att den kapitalandel som utgör grunden vid beräkningen av avkastningen alltid densamma som anskaffningsutgiften för avtalet när beloppet av vinsten vid överlåtelse av kapitaliseringsavtal beräknas i enlighet med 45 §. När den anskaffningsutgift som bildas eller överförs vid de ovan beskrivna förvärven förändras efter förvärvet på grund av utbetalningar som gjorts med stöd av avtalet och nya premier, förändras också kapitalandelen på motsvarande sätt. 

När förvärvet av arvet eller gåvan bildat en ny kapitalandel för kapitaliseringsavtalet, beräknas beloppet av den skattepliktiga inkomst som förvärvaren erhållit av försäkringsbolaget genom att från de totala prestationer som försäkringsbolaget betalat avdra kapitaliseringsavtalets gängse värde som fastställts i arvs- eller gåvobeskattningen och de premier som förvärvaren betalat till kapitaliseringsavtalet.

Exempel 7: B har fått ett kapitaliseringsavtal i arv av sin pappa. I arvsbeskattningen har det ansetts kapitaliseringsavtalets gängse värde uppgår till 80 000 euro. B har gjort en inbetalning på 10 000 euro i avtalet.

Med försäkringsbolaget kommer B överens om ett återköp av kapitaliseringsavtalet. Vid tidpunkten för återköpet uppgår kapitaliseringsavtalets återköpsvärde till 120 000 euro.

Den skattepliktiga kapitalinkomst som B fått beräknas genom att från det återköpsvärde som ska betalas till B dra av den premie som B betalat till försäkringsbolaget och det gängse värde som fastställts för kapitaliseringsavtalet i arvsbeskattningen. Beloppet av B:s skattepliktiga kapitalinkomst är således (120 000 - 80 000 -10 000) 30 000 euro.

6.8.3 Kapitaliseringsavtal som erhållits mot vederlag

Beloppet av den skattepliktiga inkomst som förvärvaren erhållit från försäkringsbolaget beräknas genom att man efter förvärv mot vederlag från de prestationer som placeraren erhållit från försäkringsbolaget avdrar det belopp som placeraren betalat för kapitaliseringsavtalet och det totala antal premier som placeraren betalat till försäkringsbolaget.

Exempel 8: B har köpt ett kapitaliseringsavtal av sin far för 100 000 euro. Återköpsvärdet på avtalet vid ingåendet av avtalet var 100 000 euro, och således har B inte fått en gåva. B har dessutom gjort en inbetalning på 10 000 euro i avtalet.

Med försäkringsbolaget kommer B överens om ett återköp av kapitaliseringsavtalet. Vid tidpunkten för återköpet uppgår kapitaliseringsavtalets återköpsvärde till 120 000 euro.

Den skattepliktiga kapitalinkomst som B fått beräknas genom att från det återköpsvärde som ska betalas till B dra av den premie som hen betalat till försäkringsbolaget och den köpesumma på 100 000 euro som B betalat för kapitaliseringsavtalet. Beloppet av B:s skattepliktiga kapitalinkomst är således (120 000 - 10 000 - 100 000) 10 000 euro.

6.8.4 Kapitaliseringsavtal mot partiellt vederlag

Om förvärvaren erhållit kapitaliseringsavtalet delvis mot och delvis utan vederlag, erhålls förvärvarens skattepliktiga inkomst genom att från de totala prestationer från försäkringsbolaget avdra det belopp som placeraren betalat för kapitaliseringsavtalet, det värde som tillämpats på den ärvda eller donerade andelen i arvs- eller gåvobeskattningen samt det totala beloppet av premier som placeraren betalat till försäkringsbolaget.

På överlåtelse av kapitaliseringsavtal tillämpas också 18 § 3 mom. ArvSkL. Om kapitaliseringsavtalet förvärvats till underpris och priset varit högst tre fjärdedelar av kapitaliseringsavtalets värde, jämställs förvärvarens premier med det vederlag som betalats för kapitaliseringsavtalet samt när det gäller gåva det beskattningsvärde som fastställts i gåvobeskattningen. Om det betalda vederlaget har överskridit tre fjärdedelar av kapitaliseringsavtalets värde jämställs endast det betalda vederlaget med premierna.

Exempel 9: B har köpt ett kapitaliseringsavtal av sin far för 90 000 euro. Avtalets återköpsvärde vid avtalstidpunkten var 100 000 euro. Eftersom köpesumman är större än tre fjärdedelar av kapitaliseringsavtalets gängse värde (återköpsvärde) bildar överlåtelsen inte en beskattningsbar gåva för B. B har dessutom efter överlåtelsen gjort en inbetalning på 10 000 euro till avtalet.

Med försäkringsbolaget kommer B överens om ett återköp av kapitaliseringsavtalet. Vid tidpunkten för återköpet uppgår kapitaliseringsavtalets återköpsvärde till 120 000 euro.

Den skattepliktiga kapitalinkomst som B fått beräknas genom att från det återköpsvärde som ska betalas till B dra av den premie (10 000 euro) som B betalat till försäkringsbolaget och den köpesumma på 90 000 euro som B betalat för kapitaliseringsavtalet. Beloppet av B:s skattepliktiga kapitalinkomst är således (120 000 - 10 000 - 90 000) 20 000 euro.

6.9 Särskilt beskattningsförfarande för vissa försäkringar enligt 35 b § ISkL

Med stöd av bestämmelsen i ISkL 35 b § kan fördelen med uppskjuten beskattning som försäkringar och kapitaliseringsavtal ofta medför gå förlorad i vissa situationer. Bestämmelsen tillämpas också på kapitaliseringsavtal som ingåtts innan ISkL 35 § trätt i kraft. Med stöd av hänvisningsbestämmelserna tillämpas bestämmelsen också på skattskyldiga som beskattas enligt NärSkL.

Tillämpningsförutsättningarna för bestämmelsen är följande:

Avkastningen av placeringsobjekt som utgör underliggande tillgångar enligt ett kapitaliseringsavtal, avtal om sparlivförsäkring eller avtal om pensionsförsäkring beskattas som den skattskyldiges inkomst under det skatteår som intäkterna har flutit in till försäkringsbolaget och som de kan tas ut av den skattskyldige, om försäkringstagaren eller en av denne utsedd person har rätt att utöva en eller flera av följande rättigheter som är kopplade till underliggande tillgångar enligt avtalet:

  1. rätt att använda bestämmande inflytande eller rösträtt som hänför sig till den underliggande tillgången,
  2. rätt att besluta till vem och på vilka villkor den egendom som utgör underliggande tillgång ska överlåtas,
  3. rätt att besluta om nyttjande- eller besittningsrätt som hänför sig till den underliggande tillgången,
  4. rätt att för försäkringsbolagets del med en tredje part avtala om uppdrag som gäller den egendom som utgör underliggande tillgång eller ingå andra avtal som gäller den underliggande tillgången.

Tillämpningen av bestämmelsen innebär att förmånen av uppskjuten beskattning går förlorad och att beskattningen hänför sig till det år då avkastningen på placeringarna influtit till försäkringsbolaget. Detta förutsätter dock att den skattskyldige kan ta ut avkastningen redan under detta år. Enligt motiveringarna i regeringens proposition (RP 275/2018) ska intäkterna anses kunna tas ut av den skattskyldige, om uttagsrätt under skatteåret inte uttryckligen förhindras i avtalet, den skattskyldige själv har haft möjlighet att avtala om begränsningar av uttagsrätten, den skattskyldige har rätt att ändra begränsningarna eller den skattskyldige har rätt att ta ut intäkterna under skatteåret med stöd av andra bestämmelser som gäller avtalet utan avtalsenliga uttagsgränser.

Enligt regeringens proposition bedöms förutsättningarna för att tillämpa bestämmelsen utan att det är fråga om avsikt att komma undan skatt utifrån objektiva kännetecken. Förutsättningen för att tillämpa bestämmelsen uppfylls redan om ett av de fyra kännetecknen enligt bestämmelsen uppfylls i fråga om kapitaliseringsavtalet.

Bestämmelsen tillämpas skatteårsspecifikt så att förutsättningarna anses vara uppfyllda, om kapitaliseringsavtalets ägare eller en person som denne utsett kan använda en rättighet som avses i bestämmelsen under skatteåret eller om parterna avtalat om användning av en sådan rättighet. Bestämmelsen tillämpas oberoende av om rättigheten de facto har använts.

6.9.1 Användning av bestämmande inflytande eller rösträtt som hänför sig till den underliggande tillgången

Om kapitaliseringsavtalets ägare kan använda sådana rättigheter relaterade till den underliggande tillgången som i allmänhet hör till den underliggande tillgångens ägare kan särskilt beskattningsförfarande enligt 35 b § ISkL bli tillämpligt. I allmänhet anses till exempel användning av bestämmande inflytande eller rösträtt som hänför sig till den underliggande tillgången höra till sådana rättigheter.

Enligt motiveringarna i regeringens proposition (RP 275/2018) kan förutsättningarna anses vara uppfyllda när kapitaliseringsavtalets ägare utövar bestämmande inflytande eller rösträtt och även till exempel när försäkringsbolaget ska utöva rösträtt på order av kapitaliseringsavtalets ägare. Som utövande av bestämmande inflytande enligt punkten betraktas även till exempel det att försäkringstagaren får utöva rättigheter som tillkommer borgenären i fråga om skuldebrev som utgör underliggande tillgång. Med detta avses till exempel rätt att avtala om skuldvillkor och betalningsplaner eller ändring av dessa.

Exempel 10: A har ingått ett kapitaliseringsavtal med försäkringsbolaget X Ltd. Som försäkringspremie har A överfört hela aktiestocken i sitt icke-noterade bolag. Försäkringsbolaget och A har avtalat om att A utövar bestämmande inflytande på bolagsstämman för försäkringsbolagets räkning.

Förutsättningarna för att tillämpa 35 b § ISkL uppfylls och den avkastning som har flutit in till kapitaliseringsavtalet beskattas som A:s inkomst redan samma år som den har flutit in till försäkringsbolaget.

6.9.2 Rätt att besluta om överlåtelse av underliggande tillgång

Utöver utövande av bestämmande inflytande och rösträtt är överlåtelse av egendom en rättighet som ägare i allmänhet har rätt att besluta om. Om kapitaliseringsavtalets ägare har rätt att besluta till vem och på vilka villkor den egendom som utgör underliggande tillgång kan överlåtas uppfyller arrangemanget tillämpningsförutsättningarna för 35 b § ISkL. Detta kan till exempel innebära att kapitaliseringsavtalets ägare har rätt att besluta om överlåtelse av egendom till sig själv eller en part inom samma intressesfär.

Exempel 11: A har ingått ett kapitaliseringsavtal med försäkringsbolaget X Ltd. Investeringsobjekten enligt kapitaliseringsavtalet utgörs av bland annat aktier i ett finländskt onoterat bolag. Försäkringsbolaget och A har avtalat om att försäkringsbolaget inte utan A:s samtycke på förhand kan överlåta dessa aktier till andra än A själv, A:s make eller en arvinge i direkt nedstigande led.

Förutsättningarna för att tillämpa 35 b § ISkL uppfylls och den avkastning som har flutit in till kapitaliseringsavtalet beskattas som A:s inkomst redan samma år som den har flutit in till försäkringsbolaget.

Centralskattenämnden har i sitt förhandsavgörande 44/2022 (HFD 25.9.2023 nr 2717/2023, ingen ändring, opublicerad) tagit ställning till huruvida villkoren för att tillämpa ISkL 35 b § 1 mom. 2 punkten uppfylls. I fallet var avsikten att som underliggande egendom i ett kapitaliseringsavtal anskaffa en enskild bostadslägenhet som sökanden valt ut. Förutsättningen för att godkänna begäran om allokeringsändring, i fråga om bostadslägenheten som sökanden själv valt, var att försäkringsbolaget kan anskaffa och överlåta de aktier som berättigar till besittningen av bostadslägenheten enligt de villkor sökanden ställt i begäran om ändring av allokering. Centralskattenämnden ansåg att det särskilda beskattningsförfarandet enligt ISkL 35 b ska tillämpas på kapitaliseringsavtalet, eftersom sökanden kunde ställa försäkringsbolaget sådana krav på blanketten med begäran om ändring av allokering, vilka i verkligheten gäller senare överlåtelse av de aktier i bostadsaktiebolaget som anskaffas som underliggande egendom i kapitaliseringsavtalet.

Principerna i beslutet kan tillämpas oavsett karaktären av den underliggande egendomen om det i samband med en ändring av allokeringen kan ställas villkor som gäller överlåtelsen av egendomen (till exempel prisgränser eller giltighetstid).

6.9.3 Rätt att besluta om nyttjande- eller besittningsrätt som hänför sig till den underliggande tillgången

I synnerhet i utländska försäkringsarrangemang kan underliggande tillgångar också bestå av byggnader eller fastigheter. Om kapitaliseringsavtalets ägare har rätt att besluta om nyttjande- eller besittningsrätten som hänför sig till sådana tillgångar använder han eller hon en rättighet som typiskt hör till ägaren, och då uppfyller arrangemanget tillämpningsförutsättningarna för 35 b § ISkL.

Exempel 12: A har ingått ett kapitaliseringsavtal med försäkringsbolaget X Ltd. Enligt kapitaliseringsavtalet utgörs placeringsobjekten utöver av börsaktier av en fritidsfastighet i Finland. A har tidigare ägt fastigheten. Försäkringsbolaget och A har avtalat om att A sköter uthyrningen av fastigheten och väljer själv lämpliga hyresgäster utan samtycke av försäkringsbolaget.

Förutsättningarna för att tillämpa 35 b § ISkL uppfylls och den avkastning som har flutit in till försäkringen beskattas som A:s inkomst redan samma år som den har flutit in till försäkringsbolaget.

6.9.4 Avtal om uppdrag eller ingående av andra avtal om egendom

Den fjärde tillämpningsförutsättningen enligt bestämmelsen är situationer där kapitaliseringsavtalets ägare kan avtala om uppdrag som gäller den egendom som utgör underliggande tillgång eller ingå avtal som gäller den underliggande tillgången för försäkringsbolagets del med en tredje part. Som ett exempel i motiveringarna i regeringens proposition (RP 275/2018) nämns rätt att ingå avtal om förvaring eller egendomsförvaltning eller rätt att ge köp- eller säljorder för försäkringsbolagets del med en tredje part.

I motiveringarna i regeringens proposition konstateras uttryckligen att bestämmelsen inte tillämpas på situationer där kapitaliseringsavtalets ägare eller en av denne utsedd person har rätt att bland de alternativ som försäkringsbolaget erbjuder välja underliggande tillgångar eller ändra allokeringen av de underliggande tillgångarna medan avtalet är i kraft. I dessa situationer är det inte fråga om försäkringsbolagets rättigheter om kapitaliseringsavtalets ägare begär ovan avsedda åtgärder av försäkringsbolaget, som beslutar om hur de ska vidtas.

Högsta förvaltningsdomstolen har i sitt beslut HFD 2022:41 tagit ställning till gränsdragningen mellan förutsättningarna för tillämpningen av ISkL 35 b § 1 mom. 4 punkten och tillåtna begäranden om ändring av allokering. I det behandlade fallet var det fråga om ett allmänt till alla ägare av kapitaliseringsavtalet erbjudet placeringsobjektsurval som bestod av placeringsobjekt som var föremål för offentlig handel. Ur urvalet hade ägarna av kapitaliseringsavtalet möjlighet att välja sådana placeringsobjekt som de kalkylmässigt ville binda värdeutvecklingen av sin försäkring till genom att i ärendet lämna en begäran om ändring av allokering. Efter att försäkringsbolaget mottagit en begäran bedömer det självständigt och från fall till fall om det kan godkänna begäran om ändring av allokering. Om begäran gällde ett placeringsobjekt som redan hade nämnts i det erbjudna placeringsobjektsurvalet kunde försäkringsbolaget använda robotteknik i godkännandeförfarandet. Om placeringsobjektet inte ingick i det för alla erbjudna urvalet avgjorde en arbetstagare på försäkringsbolaget om det föreslagna placeringsobjektet kan läggas till det för alla erbjudna urvalet och om så var godkände försäkringsbolaget begäran om ändring av allokering.

Efter att begäran om ändring av allokering hade godkänts placerade försäkringsbolaget enligt den godkända ändringen av allokeringen de tillgångar som utgjorde täckning för ansvarsskulden antingen genom att skaffa ett motsvarande placeringsobjekt i sitt ägo eller avstå från ett. För försäkringstagaren började försäkringen kalkylmässigt följa värdeutvecklingen av placeringsobjektet enligt det värde med vilket försäkringsbolaget hade lyckats skaffa det i sitt ägo. Den uppdragsbegäran till värdepappersförmedlaren som gällde försäkringsbolagets tillgångar skedde först efter att försäkringsbolaget enligt sin egen prövningsrätt hade godkänt den begäran om ändring av allokering som försäkringstagaren lämnat. Godkännandet av begäran om ändring av allokering var således inte beroende av om försäkringsbolaget kunde skaffa ett placeringsobjekt i sitt ägo som motsvarade begäran eller om det alternativt kunde sälja ett motsvarande placeringsobjekt.

I fallet påstods inte ens att försäkringstagaren skulle ha haft rätt att använda de ägarens rättigheter som nämns i paragrafen i 1–3 punkterna. Försäkringstagaren hade sålunda inte rätt att ställa sådana villkor i begäran om ändring av allokering som faktiskt hade gällt överlåtelsen av tillgångar som var i försäkringsbolagets ägo (till exempel ett acceptpris på överlåtelsen av placeringsobjektet, sättet för handeln som gäller överlåtelsen av placeringsobjektet och giltighetstiden för uppdraget som gäller överlåtelsen av placeringsobjektet).

För att administrera försäkringar kan försäkringsbolaget ha en portal eller applikation via vilken kapitaliseringsavtalets ägare kan ge allokeringsorder till försäkringsbolaget eller samtidigt till försäkringsbolaget och kapitalförvaltaren. Om man via portalen ger allokeringsorder så att försäkringsbolaget inte i praktiken har självständig bestämmanderätt avseende hur allokeringen ska förändras eller om ändringar på order av kapitaliseringsavtalets ägare förmedlas direkt till kapitalförvaltaren utan försäkringsbolagets prövning och bestämmanderätt är det enligt regeringens proposition inte fråga om begäran om ändring av allokering utan om lämnande av order relaterad till egendom som avses i 35 b § 1 mom. 4 punkten ISkL. Då beskattas avkastningen på försäkringen redan när den flyter in till försäkringsbolaget.

Exemplen nedan preciserar bestämmelsens tillämpningsområde. Kapitalförvaltningsarrangemang relaterade till kapitaliseringsavtal och försäkringar i exemplen kallas också för "self management-arrangemang".

Exempel 13: En investerare som är bosatt i Finland avtalar med ett livförsäkringsbolag om ett kapitaliseringsavtal och investerar 1 000 000 euro i det. Enligt villkoren för kapitaliseringsavtalet har avtalets ägare rätt att bestämma i vilka placeringsobjekt tillgångarna investeras och kan ge uppdrag direkt till en kapitalförvaltare eller förmedlare. Som en del av kapitaliseringsavtalets avtalshelhet ger försäkringsbolaget kapitaliseringsavtalets ägare eller kapitalförvaltare en fullmakt med stöd av vilken kapitaliseringsavtalets ägare självständigt kan fatta placeringsbeslut, trots att placeringstillgångarna ägs av försäkringsbolaget. Kapitaliseringsavtalets ägare beslutar att placera tillgångarna i till exempel finländska börsaktier och lämnar köp- och säljorder på värdepapper med stöd av fullmakten direkt till en värdepappersförmedlare.

35 b § ISkL tillämpas på en sådan försäkring och förmån av uppskjuten beskattning beviljas således inte. Det är fråga om en situation om vilken uttryckligen föreskrivs i 35 b § 1 mom. 4 punkten ISkL, eftersom kapitaliseringsavtalets ägare för det första har rätt att för försäkringsbolagets del med en tredje part (värdepappersförmedlare) avtala om uppdrag som gäller den egendom (finländska börsaktier) som utgör underliggande tillgång. Dessutom uppfylls tillämpningsförutsättningarna enligt 35 b § 2 mom. ISkL även utan en utredning av avtalets existens, eftersom kapitaliseringsavtalets ägare de facto har lämnat köp- och säljuppdrag till värdepappersförmedlaren.

Exempel 14: En investerare som är bosatt i Finland avtalar med ett livförsäkringsbolag om ett kapitaliseringsavtal och investerar 1 000 000 euro i det. Försäkringsbolaget ingår kapitalförvaltningsavtal med en kapitalförvaltare enligt vilket kapitaliseringsavtalets ägare får ge direkta anvisningar till kapitalförvaltaren om hur tillgångarna ska placeras. Kapitaliseringsavtalets ägare lämnar till exempel med stöd av ett konsultativt kapitalförvaltningsavtal köp- och säljorder till kapitalförvaltaren. Kapitaliseringsavtalets ägare kan fatta dessa beslut självständigt, även om försäkringsbolaget äger placeringstillgångarna.

35 b § ISkL tillämpas på en sådan försäkring och förmån av uppskjuten beskattning beviljas således inte. Det är fråga om en situation om vilken uttryckligen föreskrivs i 35 b § 1 mom. 4 punkten ISkL, eftersom kapitaliseringsavtalets ägare har rätt att för försäkringsbolagets del med en tredje part (kapitalförvaltaren) avtala om uppdrag som gäller den egendom som utgör underliggande tillgång eller ingå andra avtal relaterade till den underliggande tillgången. Dessutom uppfylls tillämpningsförutsättningarna enligt 35 b § 2 mom. ISkL även utan en utredning av avtalets existens, eftersom kapitaliseringsavtalets ägare de facto har lämnat köp- och säljuppdrag till kapitalförvaltaren.

Exempel 15: En investerare som är bosatt i Finland avtalar med ett livförsäkringsbolag om ett kapitaliseringsavtal och investerar 1 000 000 euro i det. Försäkringsbolaget ingår avtal om diskretionär kapitalförvaltning med kapitalförvaltaren enligt vilket kapitaliseringsavtalets ägare får ändra avtalet eller dess villkor direkt genom att meddela kapitalförvaltaren. Kapitaliseringsavtalets ägare kan således självständigt avtala med en tredje part om ändring av kapitalförvaltningsavtalet, trots att placeringstillgångarna ägs av försäkringsbolaget.

35 b § ISkL tillämpas på en sådan försäkring och förmån av uppskjuten beskattning beviljas således inte. Det är fråga om en situation om vilken uttryckligen föreskrivs i 35 b § 1 mom. 4 punkten ISkL, eftersom kapitaliseringsavtalets ägare har rätt att för försäkringsbolagets del med en tredje part (kapitalförvaltaren) avtala om uppdrag som gäller den egendom som utgör underliggande tillgång.

Exempel 16: En investerare som är bosatt i Finland avtalar med ett livförsäkringsbolag om ett kapitaliseringsavtal och investerar 1 000 000 euro i det. Enligt villkoren för kapitaliseringsavtalet har avtalets ägare rätt att bestämma de underliggande tillgångar till vilka avtalets värde binds, och ägaren har rätt att ändra allokeringen av underliggande tillgångar under avtalets giltighetstid per order till försäkringsbolaget. Bland de placeringsalternativ (t.ex. fondandelar, obligationer, börsaktier eller placeringsportföljer och -korgar) som försäkringsbolaget tillhandahåller väljer kapitaliseringsavtalets ägare ett alternativ till vilket avtalets värdeutveckling binds samt allokering, och placeraren ändrar allokeringen genom att informera försäkringsbolaget om detta. Försäkringsbolaget bestämmer självständigt hur förändringen i försäkringsförpliktelsen till följd av den ändrade allokeringen ska täckas.

35 b § ISkL tillämpas inte på en sådan försäkring, eftersom kapitaliseringsavtalets ägare endast kan ge order till försäkringsbolaget och således inte ge order eller ingå avtal med en tredje part för försäkringsbolagets del. Således uppfylls inte tillämpningsförutsättningarna för 35 b § ISkL (såvida inte någon punkt enligt 35 b § 1 mom. 1–3 punkten blir tillämplig).

Försäkringsbolagets organisation kan också ha försäkringsombud, som i praktiken representerar försäkringsbolaget visavi kapitaliseringsavtalets ägare. Ombudet erbjuder kunder försäkringar för försäkringsbolagets räkning, representerar försäkringsbolaget visavi kunderna samt förhandlar och avtalar om ändringar av försäkringar med kunderna. Under försäkringsperioden sköter ombudet ofta alla kontakter mellan försäkringsbolaget och kapitaliseringsavtalets ägare och kan ta emot allokeringsorder eller begäran om ändring av allokeringen avseende placeringsbundna försäkringar av kapitaliseringsavtalets ägare.

Om kapitaliseringsavtalets ägare ger allokeringsorder eller begäran om ändring av allokeringen till försäkringsombudet blir 35 b § ISkL inte tillämplig, om försäkringsbolaget beslutar om hur allokeringsändringen görs (HFD 2022:41). Ombudet fungerar då som förmedlare av allokeringsorder och begäran om allokeringsändring till försäkringsombudet.

6.9.5 Beräkning av skattepliktig inkomst när 35 b § ISkL tillämpas

35 b § 3 mom. ISkL innehåller bestämmelser om beräkning av skattepliktig inkomst i situationer på vilka förlust av förmån av uppskjuten beskattning tillämpas enligt 35 b § 1 mom. ISkL. Samma bestämmelser tillämpas på beskattningen av näringsinkomst enligt hänvisningsbestämmelserna i NärSkL 5 § 15 punkten. Enligt bestämmelserna avdras vid beräkningen av nettoavkastningen från de nettoprestationer som försäkringsbolaget erhållit de arvoden som kapitaliseringsavtalets ägare betalat till försäkringsbolaget med stöd av samma avtal under samma skatteår och som avdragits från avtalets sparkapital.

Nettoavkastningen beräknas så att man från de bruttoprestationer som försäkringsbolaget erhållit avdrar försäkringsbolagets faktiska anskaffningsutgifter och övriga utgifter som omedelbart realiserats till följd av inkomstens förvärvande. Hit hör också källskatt som försäkringsbolaget betalat. Om en fysisk person inte kan utreda den faktiska anskaffningsutgiften kan presumptiv anskaffningsgift som avses i 46 § 1 mom. avdras. Vid tillämpningen av en presumtiv anskaffningsutgift anses ägartiden ha börjat vid den tidpunkt då ägandet övergår i försäkringsbolagets namn (RP 275/2018 rd).

Vid beräkningen av nettoavkastningen används som anskaffningsutgift för de placeringsobjekt som utgör underliggande tillgångar i kapitaliseringsavtalet de faktiska anskaffningsutgifterna för försäkringsbolaget eller i särskilda situationer som fastställs i bestämmelsen den presumtiva anskaffningsutgift som fastställs på basis av ägartiden också i de fall där kapitaliseringsavtalet bytt ägare under skatteåret genom arv eller donation eller till följd av en överlåtelse mot vederlag. När avkastningen för skatteåret beräknas kan värdena på placeringsobjekt vid tidpunkten för ägarbyte inte dras av i någon situation i stället för anskaffningsutgiftsalternativen i bestämmelsen.

De bruttoprestationer som försäkringsbolaget erhållit omfattar alla prestationer som betalats till försäkringsbolaget såsom dividend- och ränteintäkter, eftermarknadsgottgörelser, värdepappersförsäljning och övriga eventuella poster av avkastningskaraktär. Icke-realiserade kalkylmässiga värdeförändringar beaktas inte när avkastningen beräknas.

Den avkastning som beräknats på ovan nämnda sätt beskattas som kapitalinkomst under skatteåret för fysiska personer. På beskattningen av avkastningen tillämpas således inte bestämmelserna om typ av inkomst som betalats till försäkringsbolaget, såsom dividender eller överlåtelsevinster. Avkastningen beräknad enligt ISkL 35 b § beskattas som inkomst för den skattskyldige som äger kapitaliseringsavtalet på skatteårets sista dag.

Om nettoavkastningen för skatteåret är negativ är förlusten inte avdragsgill vid beräkningen av nettoavkastningen för senare år. Förlusten är inte heller avdragsgill från den skattskyldiges övriga inkomster.

Om man i beskattningen av kapitaliseringsavtalets ägare har tillämpat 35 b § ISkL avdras det belopp som beskattats med stöd av bestämmelsen från den skattepliktiga avkastning när avtalet avslutas eller återköps. Syftet med bestämmelsen är att förhindra dubbel beskattning av avkastning som flutit in till försäkringen.

Exempel 17: A har ingått ett kapitaliseringsavtal med försäkringsbolaget X Ltd. År 2020 uppgick avkastningen för A:s försäkring som beskattats med stöd av 35 b § ISkL till sammanlagt 1 000 euro. Kapitaliseringsavtalet upphör 31.3.2021, varvid försäkringsbolaget betalar hela det influtna sparkapitalet till A. I detta fall är andelen av den skattepliktiga avkastning som betalas till A sammanlagt 10 000 euro. Eftersom 1 000 euro av denna avkastning redan har beskattats 2020 är den skattepliktiga avkastningen när kapitaliseringsavtalet avslutas 9 000 euro.

På förlust för försäkring som omfattas av tillämpningsområdet för 35 b § ISkL tillämpas bestämmelserna om förlusters avdragsgillhet för det år när avtalet upphör i 35 § 3 mom. ISkL. Ytterligare information om förlusters avdragsgillhet finns i avsnitt 7 i anvisningen.

På förlust för försäkring som omfattas av tillämpningsområdet för 35 b § ISkL tillämpas bestämmelserna om förlusters avdragsgillhet för det år när avtalet upphör i 35 § 3 mom. ISkL. Ytterligare information om förlusters avdragsgillhet finns i avsnitt 7 i anvisningen.

6.9.6 Relationen mellan ISkL 35 b § och bestämmelsen om kringgående av skatt

Enligt motiveringen i regeringens proposition (RP 275/2018) är avsikten med den nya bestämmelsen i 35 b § ISkL inte att begränsa tillämpningsområdet för bestämmelsen om kringgående av skatt i 28 § i lagen om beskattningsförfarande (BFL). Bestämmelsen om kringgående av skatt kan således fortfarande tillämpas efter att 35 b § ISkL trätt i kraft.

Till skillnad från tillämpningen av 28 § BFL förutsätter inte tillämpningen av 35 b § ISkL att det är fråga om avsikt att komma undan skatt utan att förutsättningarna för att tillämpa bestämmelsen bedöms utifrån de objektiva kännetecken som anges i den. Ytterligare information om tillämpningen av 28 § BFL finns i Skatteförvaltningens anvisning Tillämpning av bestämmelsen om kringgående av skatt.

7 Förlust som orsakas av ett kapitaliseringsavtal

7.1 Beskattning enligt inkomstskattelagen

Kapitaliseringsavtal kan medföra förluster om utbetalningarna från kapitaliseringsavtalet (minskat med beloppet som räknas som inkomst) understiger beloppet av inbetalningarna i avtalet. Detta är möjligt till exempel för ett placeringsbundet kapitaliseringsavtal, om värdet på placeringsobjekten har sjunkit under avtalets giltighetstid. Enligt 35 § BFL är en förlust som orsakas av ett kapitaliseringsavtal avdragsgill från och med 1.1.2020 från en fysisk persons kapitalinkomst. För de samfund där kapitaliseringsavtal hör till den personliga förvärvskällan är förluster avdragsgilla från inkomster från denna förvärvskälla.

En förlust som orsakas av ett kapitaliseringsavtal är avdragsgill från en fysisk persons och ett dödsbos kapitalinkomst först för det år då avtalet upphör. Den dras av från nettokapitalinkomsten efter avdrag av överlåtelseförluster före övriga avdrag från kapitalinkomsterna. Om en förlust inte har kunnat avdras för skatteåret beaktas detta när kapitalinkomstslagets förlust fastställs. Den beaktas dock inte när kapitalinkomstslagets underskott fastställs och ingen underskottsgottgörelse beviljas för den.

Exempel 18: A har 1.1.2018 betalat en premie på 100 000 euro för ett kapitaliseringsavtal som gäller 5 år. Avtalet går ut 31.12.2023. Vid denna tidpunkt utbetalas hela den kumulerade besparingen om 80 000 i avtalet till A. Placeringen orsakar A en förlust på (100 000 - 80 000) 20 000 euro som kan avdras från A:s skattepliktiga kapitalinkomst.

Exempel 19: A har 1.1.2018 betalat en premie på 10 000 euro för ett kapitaliseringsavtal som gäller 5 år. Avtalet går ut 31.12.2023. Värdet på placeringsobjekten i A:s avtal stiger, och 1.1.2021 är värdet på avtalet 20 000 euro. A gör ett partiellt återköp på 1 000 euro 1.1.2021. Då är den uttagbara avkastningens andel 10 000/20 000 x 1 000 = 500 euro och det uttagbara kapitalet 500 euro. När avtalet förfaller får A 5 000 euro för det. När avtalet upphör uppgår betalningarna från avtalet till A till sammanlagt 6 000 euro. Av dessa uttag är avkastningens andel 500 euro. Totalt har A placerat 10 000 euro i avtalet. Eftersom beloppet av utbetalningar under avtalsperioden när avtalet upphör (6 000 euro) med avdrag för beloppet som fastställts som inkomst (500 euro) understiger de betalda premierna (10 000 euro) är förlusten på 4 500 euro (10 000 – 6 000 + 500) avdragsgill från A:s skattepliktiga kapitalinkomst för det år då avtalet upphör.

7.2 Beskattning av inkomst av näringsverksamhet

Enligt 7 § i NärSkL är utgifter för inkomstens förvärvande och bibehållande samt därav härrörande förluster avdragbara inom näringsverksamheten.

I NärSkL har från och med 1.1.2020 föreskrivits särskilt att förluster från andra kapitaliseringsavtal än kalkylräntebaserade kapitaliseringsavtal är avdragsgilla utgifter. Enligt 8 § 21 punkten NärSkL är ovan i 7 § avsedda avdragsgilla utgifter förluster beräknade i enlighet med 35 § 3 mom. i inkomstskattelagen av bland annat sådana sparlivförsäkringar och kapitaliseringsavtal som inte bygger på en beräkningsränta.

Förluster som uppstår för kalkylräntebaserade kapitaliseringsavtal är avdragsgilla förluster i form av slutliga värdenedgångar på övriga finansieringstillgångar eller övriga tillgångar enligt 17 § 2 punkten NärSkL.

I 8 § 22 punkten NärSkL föreskrivs att förluster beräknade i enlighet med 35 b § i inkomstskattelagen av sådana sparlivförsäkringar, kapitaliseringsavtal och pensionsförsäkringar som avses i 35 b § 5 mom. i inkomstskattelagen är avdragsgilla.

Exempel 20: Y Ab har 1.1.2014 betalat en premie om 2 000 000 euro för ett placeringsbundet kapitaliseringsavtal som är i kraft 10 år. Avtalet upphör 31.12.2023, och då uppgår beloppet av avtalets besparing till sammanlagt 1 500 000 euro.

Kapitaliseringsavtalet orsakar Y Ab en förlust på 500 000 euro (1 500 000 – 2 000 000) som är en förlust som kan dras av från Y Ab:s näringsinkomst 2023.

En värdeminskning i en fordran som grundar sig på ett kapitaliseringsavtal är slutlig först när avtalet går ut eller återköps i sin helhet. En i beskattningen avdragsgill utgift uppstår således endast när ett avtal löper ut eller genom ett återköp av hela avtalet i ett tidigare skede.

Exempel 21: Z Ab har 01.01.2012 betalat en premie om 2 000 000 euro för ett placeringsbundet kapitaliseringsavtal som är i kraft 12 år. Enligt överenskommelsen går avtalet ut 31.12.2023.

År 2020 kommer Z Ab överens med försäkringsbolaget om ett partiellt återköp av kapitaliseringsavtalet. Till följd av detta betalar försäkringsbolaget1 000 000 euro av medlen som placerats i avtalet till Z Ab. Beloppet av avtalets besparing har vid tidpunkten för återköpet minskat till 1 500 000 euro. Hela beloppet som betalas av försäkringsbolaget till Z Ab betraktas som en återbetalning av det placerade kapitalet. I detta skede uppstår det ingen avdragsgill förlust för Z Ab på grund av att värdeminskningen i fordran som grundar sig på kapitaliseringsavtalet inte är den slutliga (av avtalets besparing återstår fortfarande 500 000 euro).

År 2021 kommer Z Ab överens med försäkringsbolaget om ett återköp av kapitaliseringsavtalet. Försäkringsbolaget betalar hela den återstående besparingen till Z Ab. Beloppet har minskat till 400 000 euro. Kapitaliseringsavtalet orsakar Z Ab en förlust på 600 000 euro (2 000 000 – 1 000 000 – 400 000). Denna förlust dras av i beskattningen 2021 på grund av att värdeminskningen då är slutlig (hela avtalet har återköpts och upphört).

8 Överföring av egendom till ett kapitaliseringsavtal

8.1 Beskattning enligt inkomstskattelagen

Premierna för ett kapitaliseringsavtal betalas i regel kontant. Om annan egendom kan placeras i ett kapitaliseringsavtal, är det i placeringen fråga om överlåtelse av egendom till följd av att den egendom som placerats för kapitaliseringsavtalet övergår i försäkringsbolagets ägo. Bestämmelserna om beskattning av överlåtelsevinst tillämpas således om till exempel fastigheter eller värdepapper placeras. Som överlåtelsepris på egendom betraktas i dessa situationer det gängse värdet på egendomen vid överlåtelsetidpunkten. På motsvarande sätt är det fråga om överlåtelse av egendom även när försäkringsbolaget återbetalar egendom som placerats i kapitaliseringsavtalet till den skattskyldige.

Exempel 22: A betalar premien för ett kapitaliseringsavtal genom att till försäkringsbolaget överlåta aktierna i ett bolag hen äger. Anskaffningsutgiften för aktierna är 1 000 000 euro. Aktiernas gängse värde är vid investeringstidpunkten 1 500 000 euro. Överlåtelsen av aktierna ger A en skattepliktig överlåtelsevinst på 500 000 euro (1 500 000 – 1 000 000) .

I särskilda fall kan det ha blivit nödvändigt att avvika från den ovan nämnda huvudregeln. Om placeraren till exempel har rätt att få tillbaka den placerade egendomen, och hen bibehåller bestämmanderätten till denna, kan det enligt beskattningspraxis anses att hela arrangemanget gjorts i syfte att kringgå skatt. Då har man kunnat låta bli att beakta arrangemanget med stöd av 28 § BFL.

8.2 Beskattning av inkomst av näringsverksamhet

Enligt 5 § 1 och 5 punkten NärSkL omfattar skattepliktiga näringsinkomster bland annat överlåtelsepris och övriga vederlag för omsättnings-, investerings- och anläggningstillgångar samt för andra i näringen använda materiella och immateriella tillgångar, med de undantag som anges i 6 § 1 mom. 1 punkten. Enligt 19 § 1 mom. i samma lag realiseras vinsten bland annat när den erhållits i pengar, i form av en fordran eller såsom annan förmån med penningvärde.

Om premien för ett kapitaliseringsavtal betalas på något annat sätt än kontant, är det fråga om överlåtelse av egendom vilket ger placeraren en fordringsrätt gentemot försäkringsbolaget. Överlåtelsepriset på egendom som placerats i ett kapitaliseringsavtal utgör således skattepliktig näringsinkomst och anskaffningsutgiften för egendomen en avdragsgill utgift utom i de avvikande fallen som föreskrivs i NärSkL.

8.3 Överlåtelsebeskattning

Enligt 4 och 15 § i lagen om överlåtelseskatt (931/1996, ÖSL) ska överlåtelseskatt betalas på överlåtelse av fastigheter och värdepapper. När fastigheter och värdepapper placeras i ett kapitaliseringsavtal är det fråga om en överlåtelse av ägarrätten, och därför ska försäkringsbolaget betala överlåtelseskatt på dessa. På motsvarande sätt ska en placerare betala överlåtelseskatt om försäkringsbolaget överlåter ägarrätten till fastigheter eller värdepapper.

Exempel 23: A betalar premien för ett kapitaliseringsavtal genom att till försäkringsbolaget överlåta aktierna i bolaget X Abp som hen äger. Anskaffningsutgiften för aktierna är 1 000 000 euro. Vid tidpunkten då premien betalas är aktiernas gängse värde 1 500 000 euro. På överlåtelsen av aktierna ska försäkringsbolaget betala en överlåtelseskatt.

När kapitaliseringsavtalet går ut överlåter försäkringsbolaget ägarrätten till aktierna i X Abp tillbaka till A. När avtalet går ut är aktiernas gängse värde 2 000 000 euro. På överlåtelsen av aktierna ska A betala en överlåtelseskatt.

9 Utgifter för inkomstens förvärvande och räntor som hänför sig till kapitaliseringsavtalet

9.1 Beskattning enligt inkomstskattelagen

Enligt ISkL 54 § 1 mom. har den skattskyldige rätt att från sina kapitalinkomster dra av utgifterna för inkomstens förvärvande och bibehållande. Enligt bestämmelsen är även utgifter som hänför sig till kapitaliseringsavtalet avdragsgilla. Dessa utgifter kan omfatta exempelvis olika typer av expertarvoden. En premie för ett kapitaliseringsavtal som betalats till ett försäkringsbolag är inte en utgift som hänför sig till kapitaliseringsavtalet, utan en kapitalplacering (se avsnitt 5.1 ovan). Inte heller den del av premien som används för att täcka försäkringsbolagets arvoden eller andra poster är avdragsgill.

I centralskattenämndens avgörande CSN 2016/48 handlade fallet om en lösning för långtidssparande som var en kombination av ett kapitaliseringsavtal (sparandel) och en sjukkostnadsförsäkring (riskandel). Betalningarna till kapitaliseringsavtalets riskandel som minskade försäkringskapitalet ansågs som betalningar som hade ett närmare samband med levnadskostnader. Således skulle betalningarna för riskandelen inte dras av de uttagna betalningarna för riskandelen vid beräkningen av avkastningen på försäkringsprodukten, utan premierna för riskandelen jämställdes i beskattningen med återbetalning av kapital. Kostnaderna för riskandelen ansågs därför inte vara avdragsgilla i beskattningen.

Enligt ISkL 58 § 1 mom. 2 punkten har en skattskyldig rätt att från sina kapitalinkomster dra av räntorna på sina skulder, om skulden hänför sig till förvärvande av skattepliktig inkomst. Avkastningen på ett kapitaliseringsavtal utgör skattepliktig kapitalinkomst, och därför kan även räntor på en kredit som tagits för att finansiera en placering i ett kapitaliseringsavtal dras av från kapitalinkomsten. De uttagsarvoden som debiteras av banken och andra motsvarande kostnader som krediten gett upphov till är avdragsgilla utgifter för inkomstens förvärvande.

Utgifter för inkomstens förvärvande och räntor som hänför sig till ett kapitaliseringsavtal som hör till en personlig förvärvskälla för samfund som inte är aktiebolag kan dras av från inkomsten från förvärvskällan i den aktuella verksamheten i enlighet med de ovan nämnda principerna.

9.2 Beskattning av inkomst av näringsverksamhet

Enligt 7 § i NärSkL är utgifter som kan avdras från näringsinkomst utgifter för inkomstens förvärvande och bibehållande samt därav härrörande förluster. Bestämmelsen kan också tillämpas på utgifter som hänför sig till kapitaliseringsavtal. Utgifter för inkomstens förvärvande som hänför sig till kapitaliseringsavtal är således avdragsgilla i beskattningen av näringsinkomst. Premierna för ett kapitaliseringsavtal som betalas till ett försäkringsbolag är dock inte en utgift som hänför sig till kapitaliseringsavtalet utan en placering som medför rätt till förvärv.

Enligt 18 § 1 mom. 2 punkten NärSkL får ränta på gäld som härrör av näringsverksamhet dras av från näringsinkomsten. Räntan på en skuld som uttagits för att finansiera en placering i ett kapitaliseringsavtal är enligt bestämmelsen avdragsgill från näringsinkomst, såvida det inte är fråga om en icke-avdragsgill ränteutgift enligt 18 a § NärSkL.

10 Ägarbyte i anslutning till ett kapitaliseringsavtal

10.1 Ägarbyte av kapitaliseringsavtal i beskattningen

Enligt hänvisningsbestämmelsen i 4 a § i försäkringsavtalslagen har en placerare rätt att på det sätt som föreskrivs i 51 § i samma lag överlåta sina rättigheter som grundar sig på ett kapitaliseringsavtal. Överlåtelsen kan göras med eller utan vederlag.

Rättigheter som grundar sig på ett kapitaliseringsavtal kan överlåtas på en annan person även till följd av att placeraren avlider. I motsats till en livförsäkring inkluderar ett kapitaliseringsavtal inte någon försäkrad person som i det fall att hen avlider inte automatiskt leder till att avtalet upphör. Ett kapitaliseringsavtal inkluderar inte heller en förmånstagare som är någon annan än placeraren och till vilken rättigheterna skulle överlåtas. De rättigheter som grundar sig på ett kapitaliseringsavtal, till exempel rätt till återköpsvärde, övergår således vid placerares frånfälle till hens arvingar eller testamentstagare.

Bestämmelserna om överlåtelsevinst och -förlust tillämpas på överlåtelse av kapitaliseringsavtal. Från och med 1.1.2020 har dock inte bestämmelserna om presumtiv anskaffningsutgift i ISkL 45 § 7 mom. tillämpats vid beräkningen av överlåtelsevinst av kapitaliseringsavtal.

10.2 Överlåtelse av kapitaliseringsavtal mot vederlag

10.2.1 Beskattning av överlåtelsevinst

Om en placerare som överlåter rättigheter till ett kapitaliseringsavtal av förvärvaren får ett vederlag som är högre än beloppet som placeraren placerat i kapitaliseringsavtalet, ger överlåtelsen upphov till skattepliktig överlåtelsevinst för placeraren. Överlåtelsevinsten för en fysisk person beräknas i detta fall genom att från överlåtelsepriset dra av det belopp som överlåtaren placerat i kapitaliseringsavtalet (betalda premier med avdrag för eventuellt kapital som återbetalats tidigare).

Även ett samfunds inkomst av överlåtelse beräknas i regel på det ovan beskrivna sättet. Om man som samfundets inkomst dock tidigare beskattat avkastning på kalkylräntebaserade kapitaliseringsavtal enligt avsnitt 6.5.2 ska denna avkastning avdras från överlåtelsepriset vid överlåtelse av kapitaliseringsavtal.

Den inkomst som en fysisk person får för en överlåtelse av ett kapitaliseringsavtal utgör kapitalinkomst (överlåtelsevinst) och samfundets inkomst från den inkomstkälla till vilken kapitaliseringsavtalet hör.

Exempel 24: A har i ett kapitaliseringsavtal hen ingått placerat sammanlagt 200 000 euro. A överlåter rättigheterna som grundar sig på avtalet till B mot ett kontant vederlag om 240 000 euro. Vid tidpunkten för överlåtelsen är avtalets återköpsvärde 240 000 euro. Till följd av överlåtelsen av avtalet uppstår en skattepliktig överlåtelsevinst på 40 000 euro (240 000 – 200 000) för A.

Exempel 25: X Ab har i ett placeringsbundet kapitaliseringsavtal hen ingått placerat sammanlagt 1 000 000 euro. X Ab överlåter rättigheterna som grundar sig på avtalet med Y Ab mot ett vederlag på 1 200 000 euro. Vid tidpunkten för överlåtelsen är avtalets återköpsvärde 1 200 000 euro. Den skattepliktiga inkomsten för X Ab uppgår till 200 000 euro (1 200 000 – 1 000 000).

Från och med 1.1.2020 har inte bestämmelserna om presumtiv anskaffningsutgift tillämpats på beräkningen av överlåtelsevinst i beskattningen av fysiska personer. Vid beräkningen av överlåtelsevinsten kan en person således endast avdra den faktiska anskaffningsutgiften. Beroende på situationen kan detta innebära de premier som inbetalats i kapitaliseringsavtalet, vederlag som betalats för rättigheter enligt kapitaliseringsavtalet eller värde på kapitaliseringsavtalet enligt arvs- eller gåvobeskattningen.

Även bestämmelsen i 47 § 1 mom. ISkL, enligt vilken anskaffningsutgiften för gåvogivaren anses vara anskaffningsutgiften om gåvomottagaren överlåter sina mottagna rättigheter vidare inom ett år från gåvan, kan bli tillämplig vid överlåtelse av kapitaliseringsavtal.

Om förvärvaren för rättigheterna som grundar sig på ett kapitaliseringsavtal betalar ett kontant vederlag till överlåtaren av rättigheterna, och detta vederlag uppgår till minst återköpsvärdet vid tidpunkten då avtalet överlåts, uppstår inga gåvo- eller inkomstskattepåföljder för förvärvaren till följd av överlåtelsen av avtalet. Gåvoskatt och köp av gåvokaraktär behandlas mer detaljerat i avsnitt 10.3.2.

Exempel 26: A har i ett kapitaliseringsavtal hen ingått placerat sammanlagt 200 000 euro. A har partiellt återköpt 55 000 euro av avtalet, varav 5 000 euro är avkastning på försäkringen och 50 000 euro försäkringskapital.

A överlåter rättigheterna som grundar sig på avtalet till B mot ett kontant vederlag om 180 000 euro. Vid tidpunkten för överlåtelsen är avtalets återköpsvärde 180 000 euro.

Överlåtelsen ger upphov till en skattepliktig överlåtelsevinst på 30 000 euro för A.

Om en arbetsgivare överlåter rättigheter baserade på ett kapitaliseringsavtal till en anställd löntagare är det fråga om vederlag som betalats som lön för utfört arbete (se också anvisningen Kapitaliseringsavtal i löne- och pensionsarrangemang). Om rättigheter baserade på ett kapitaliseringsavtal överlåts till under- eller överpris i handel mellan ett bolag och dess delägare kan det vara fråga om förtäckt dividend (se anvisningen Förtäckt dividend).

10.2.2 Överlåtelseförlust

Om det vederlag som en placerare får för rättigheter som grundar sig på ett kapitaliseringsavtal är lägre än det belopp hen placerat i avtalet (dvs. betalda premier med avdrag för eventuellt tidigare återbetalt kapital), uppstår en förlust för placeraren till följd av överlåtelsen. Enligt ISkL är det i beskattningen fråga om överlåtelseförlust som avses i 50 § ISkL. Enligt NärSkL är utgiften avdragsgill i beskattningen med stöd av 8 § 1 mom. 1 punkten NärSkL.

Om ett kapitaliseringsavtal avsiktligt överlåts till ett pris som understiger gängse värde är den artificiella överlåtelseförlusten till följd av underpriset inte avdragsgill i beskattningen. Detta tema behandlas närmare i Skatteförvaltningens anvisning Överlåtelsevinster och -förluster på egendom i en fysisk persons inkomstbeskattning, avsnitt 13.4. Om egendom överlåts till under- eller överpris mellan ett bolag och dess delägare kan det också vara fråga om förtäckt dividend. Ytterligare information om detta finns i anvisningen Förtäckt dividend.

10.2.3 Byte av kapitaliseringsavtal mot annan egendom

Om förvärvaren som vederlag som baserar sig på ett kapitaliseringsavtals rättigheter ger lös eller fast egendom som hör till den personliga förvärvskällan, uppstår för förvärvaren överlåtelsevinst eller -förlust som svarar mot skillnaden mellan beloppet av den oavskrivna anskaffningsutgiften för den överlåtna egendomen och kapitaliseringsavtalets återköpsvärde.

Om förvärvaren som vederlag ger egendom som hör näringsverksamhetens förvärvskälla, uppstår för förvärvaren i allmänhet en näringsinkomst som svarar mot återköpsvärdet och en näringsutgift som svarar mot beloppet av den oavskrivna anskaffningsutgiften för den överlåtna egendomen. Det gäller dock att bland annat beakta 6 b § NärSkL om aktier som ingår i anläggningstillgångar och 30 § NärSkL 30 § om periodisering av lösa anläggningstillgångar.

Om förvärvaren i form av lös eller fast egendom betalar mindre för rättigheter som grundar sig på kapitaliseringsavtalet än återköpsvärdet för avtalet vid överlåtelsetidpunkten, kan förvärvaren anses få en förmån som beroende på situationen betraktas som gåva eller annan beskattningsbar inkomst, t.ex. förtäckt dividend. Beskattningen av kapitaliseringsavtal som erhållits som gåva behandlas mer ingående i avsnitt 10.3.2 nedan.

10.3 Kapitaliseringsavtal i arvs- och gåvobeskattningen

10.3.1 Kapitaliseringsavtal som erhållits som arv eller genom testamente

Enligt 4 § 1 mom. 1 punkten i lagen om skatt på arv och gåva ska arvsskatt betalas för egendom som erhållits genom arv eller testamente, om arvlåtaren eller arvingen eller testamentstagaren vid dödstillfället var bosatt i Finland. Rättigheterna som grundar sig på ett kapitaliseringsavtal har förmögenhetsvärde, och därför ska arvingar eller testamentstagare betala arvsskatt på de rättigheter som grundar sig på ett kapitaliseringsavtal som de fått i arv eller genom testamente.

Enligt 9 § 1 mom. i lagen om skatt på arv och gåva läggs till grund för skatten det gängse värde som egendomen hade vid skattskyldighetens inträde. Med gängse värde avses egendomens sannolika överlåtelsepris. Kapitaliseringsavtalets återköpsvärde vid arvlåtarens frånfälle kan betraktas som avtalets gängse värde.

Enligt högsta förvaltningsdomstolens beslut HFD 2017:195 avdras kalkylerad skatteskuld som hänför sig till avkastning på kapitaliseringsavtal inte från kapitaliseringsavtalets värde i arvsbeskattningen. Kapitaliseringsavtalets gängse värde i arvsbeskattningen anses således vara avtalets återköpsvärde vid arvlåtarens frånfälle.

I beskattningen betraktas ett kapitaliseringsavtal inte som en livförsäkring, och på basis av ett kapitaliseringsavtal utbetalas ingen dödsfallsersättning. På ett kapitaliseringsavtal tillämpas således inte 7 a § om livförsäkringsersättningar i lagen om skatt på arv och gåva. Ett kapitaliseringsavtal hör således till den avlidnas tillgångar. Information om deklaration av kapitaliseringsavtal i arvsbeskattningen finns i Skatteförvaltningens anvisning Deklaration av försäkringsersättningar i arvsbeskattningen

10.3.2 Kapitaliseringsavtal som erhållits som gåva eller köp av gåvokaraktär

Enligt 18 § 1 mom. 1 punkten i lagen om skatt på arv och gåva ska gåvoskatt betalas då egendom såsom gåva övergår till någon annan, om gåvogivaren eller gåvotagaren vid gåvotillfället var bosatt i Finland

En person som erhåller rättigheter som grundar sig på ett kapitaliseringsavtal får en skattepliktig gåva, om rättigheterna överlåts till hen utan vederlag. Den rättsliga anvisning som kan härledas av högsta förvaltningsdomstolens beslut HFD 2017:195 tillämpas också på gåvobeskattningen. Som kapitaliseringsavtalets värde i gåvobeskattningen betraktas således återköpsvärdet vid överlåtelsetidpunkten.

Exempel 27: Återköpsvärdet av ett kapitaliseringsavtal som A äger är 130 000 euro. Återköpsvärdet består av en premie om 100 000 euro som A betalat och den avkastning om 30 000 euro som kumulerats på denna. A överlåter rättigheterna som grundar sig på kapitaliseringsavtalet utan vederlag till sin son B.

Som värde på gåvan till B betraktas återköpsvärdet vid överlåtelsetidpunkten på 130 000 euro.

Om förvärvaren betalar mindre för rättigheterna baserade på ett kapitaliseringsavtal än vad avtalets värde är vid överlåtelsetidpunkten, kan förvärvaren beroende på situationen få en förmån som anses vara en gåva eller annan skattepliktig inkomst, till exempel förtäckt dividend.

I och med tillämpningen av bestämmelserna om överlåtelsevinst och -förlust kan bestämmelsen om köp av gåvokaraktär i 18 § 3 mom. ArvSkL bli tillämplig på överlåtelse av kapitaliseringsavtal. Då uppstår inte en skattepliktig gåva om vederlaget överstiger ¾ av egendomens gängse värde.

Exempel 28: A har i ett kapitaliseringsavtal hen ingått placerat sammanlagt 200 000 euro. A överlåter rättigheterna som grundar sig på avtalet till B mot ett kontant vederlag om 200 000 euro. Vid tidpunkten för överlåtelsen är avtalets återköpsvärde 240 000 euro.

Eftersom överlåtelsepriset överstiger ¾ av återköpsvärdet får B inte en skattepliktig gåva vid förvärvet.

För A bildas inte skattepliktig överlåtelsevinst eller -förlust för överlåtelsen

Om en arbetsgivare överlåter rättigheterna som grundar sig på ett kapitaliseringsavtal till en anställd löntagare, är det inte fråga om en gåva, utan ett vederlag som betalats i form av lön för ett utfört arbete.

10.4 Överföring eller byte av kapitaliseringsavtal till en annan försäkringsprodukt

Om kapitaliseringsavtalets ägare byter tillgångarna till exempelvis en placerings- eller sparlivförsäkring disponerar ägaren över tillgångarna. Disponering jämställs med återköp av kapitaliseringsavtal. Då beskattas avkastningen på kapitaliseringsavtalet som inkomst för ägarens vid överföringstidpunkten.

Även om tillgångar i kapitaliseringsavtalet överförs till ett annat kapitaliseringsavtal eller om det indelas i andelar disponerar ägaren över kapitaliseringsavtalets tillgångar. Eftersom disponering jämställs med återköp av kapitaliseringsavtal, beskattas avkastningen på kapitaliseringsavtal vid tidpunkten för överföringen eller delningen som inkomst för kapitaliseringsavtalets ägare.

10.5 Överlåtelsebeskattning

Ett kapitaliseringsavtal är inte ett värdepapper som avses i 17 § i lagen om överlåtelseskatt. Förvärvaren ska således inte betala överlåtelseskatt på rättigheter som grundar sig på ett kapitaliseringsavtal (ÖSL 15 §).

11 Pantsättning av kapitaliseringsavtal

Enligt hänvisningsbestämmelsen i 4 a § i försäkringsavtalslagen har en placerare rätt att på det sätt som föreskrivs i 51 § i samma lag pantsätta sitt kapitaliseringsavtal. Enbart en pantsättning av ett kapitaliseringsavtal får inte direkta effekter på beskattningen.

12 Sammanslagning av kapitaliseringsavtal

En och samma person kan ha flera kapitaliseringsavtal. I detta fall kan försäkringsbolaget erbjuda personen en möjlighet att slå samman kapitaliseringsavtalen. En sammanslagning av kapitaliseringsavtal leder inte till några omedelbara skattepåföljder.

13 Internationella situationer

13.1 Beskattning av kapitaliseringsavtal som ägs av en allmänt skattskyldig

Enligt ISkL 9 § 1 mom. 1 punkten är allmänt skattskyldiga i Finland personer som under skatteåret har varit bosatta i Finland, inhemska samfund, samfund som bildats eller registrerats utomlands och vars verkliga ledning utövas i Finland. De som är allmänt skattskyldiga i Finland är enligt inkomstskattelagen skyldiga att betala skatt för inkomster som de förvärvat i Finland och utomlands.

I Finland allmänt skattskyldiga  är skyldiga att till Finland betala skatt på avkastningen på ett kapitaliseringsavtal både då det ingåtts med ett finländskt försäkringsbolag och då det ingåtts med en utländsk försäkringsgivare. Den skattepliktiga inkomst som ett kapitaliseringsavtal ger fastställs enligt principerna som beskrivits ovan i denna anvisning, oavsett om det är fråga om ett kapitaliseringsavtal som ingåtts med ett finländskt försäkringsbolag eller ett avtal som ingåtts med en utländsk försäkringsgivare.

På ett kapitaliseringsavtal som ingåtts med en utländsk försäkringsgivare tillämpas samma bestämmelser som på ett kapitaliseringsavtal som ingåtts med ett finländskt försäkringsbolag, om det utländska avtalet till sitt innehåll motsvarar försäkringsbolagets kapitaliseringsavtal. Skatteavtalen som slutits av Finland kan begränsa Finlands rätt att beskatta inkomst som grundar sig på ett kapitaliseringsavtal. Skatteavtalen innehåller inga särskilda bestämmelser om hur beskattningsrätten fördelas då det gäller inkomst från ett kapitaliseringsavtal. Finlands rätt att beskatta inkomst från kapitaliseringsavtal bestäms utifrån bestämmelserna om inkomst som inte särskilt tas upp i skatteavtalet (OECD artikel 21).

Exempel 29: A är allmänt skattskyldig i Finland och enligt skatteavtalet bor hen i Finland. A har ingått ett kapitaliseringsavtal med ett försäkringsbolag med säte i Sverige. När kapitaliseringsavtalet upphör utbetalar försäkringsbolaget avtalets besparing om 120 000 euro som en engångsbetalning till A. Besparingen har bildats av premien som betalats av A (100 000 euro) och avkastningen som kumulerats på denna (20 000 euro).

A är allmänt skattskyldig i Finland, och därför utgör avkastningen på kapitaliseringsavtalet från Sverige skattepliktig inkomst i Finland. Enligt artikel 22 i det nordiska skatteavtalet beskattas avkastningen i Finland.

I Finland allmänt skattskyldiga kan också bli tvungna att på avkastningen som de får på ett kapitaliseringsavtal betala skatt till någon annan stat utöver Finland. I en sådan situation undanröjs dubbelbeskattningen i Finland om Finland är hemvisten för den skattskyldige enligt skatteavtalet och det skatteavtal som tillämpas har gett den andra staten rätt att beskatta inkomst av ett kapitaliseringsavtal.Prestationer som grundar sig på ett kapitaliseringsavtal och som en fysisk person har fått utgör inte pension i Finlands beskattning, även om försäkringsgivaren skulle utbetala avtalets besparing i återkommande rater på samma sätt som en pension. Skattemyndigheten i den andra skatteavtalsstaten kan dock tillämpa bestämmelserna om beskattning av pensionsinkomst i skatteavtalet på återkommande prestationer som grundar sig på ett kapitaliseringsavtal som ingåtts med en försäkringsgivare i den aktuella staten.I en sådan situation respekterar Finland den tillämpliga artikeln om tolkning av källstaten och undanröjer som hemviststat dubbel beskattning, även om man i beskattningen i Finland inte tillämpar bestämmelserna om beskattning av pensionsinkomst i inkomstskattelagen.

13.2 Beskattning av kapitaliseringsavtal som ägs av begränsat skattskyldiga

Personer som enligt inkomstskattelagen inte är bosatta i Finland samt andra än inhemska samfund eller utländska samfund som är allmänt skattskyldiga i Finland på basis av sin plats för den verkliga ledningen är enligt ISkL 9 § 1 mom. 2 punkten begränsat skattskyldiga i Finland. Begränsat skattskyldiga är skyldiga att betala skatt till Finland endast på inkomster som förvärvats här. I 10 § ISkL finns en förteckning över exempel på inkomster från Finland. Förteckningen betraktas som uttömmande endast då det gäller inkomsterna som tas upp i denna. Även andra inkomster än de som uttryckligen tas upp i förteckningen kan således utgöra inkomst från Finland.

Avkastningen på ett kapitaliseringsavtal utgör inkomst från Finland som avses i 9 § ISkL när avtalet har slutits med ett försäkringsbolag eller någon annan försäkringsgivare som har sitt säte i Finland. Annan försäkringsgivare med säte i Finland kan vara till exempel ett utländskt försäkringsbolags filial i Finland.

Begränsat skattskyldigas inkomst beskattas enligt lagen om beskattning av begränsat skattskyldig för inkomst (627/1978 KällSkL). Enligt 3 § 1 mom. i den aktuella lagen ska källskatt betalas, om inte annat föreskrivs någon annanstans, på betalning för vilken förskottsinnehållning ska verkställas enligt lagen om förskottsuppbörd (1118/1996, FöUL). Enligt 9 § 1 mom. FöUL ska förskottsinnehållning verkställas på avkastningen av ett kapitaliseringsavtal, och därför ska källskatt uppbäras på en motsvarande betalning till begränsat skattskyldiga.

Källskatten är 30 procent om den prestation som grundar sig på ett kapitaliseringsavtal betalas till en fysisk person, och 20 procent om den betalas till ett samfund (KällSkL 7 § 2 punkten och 4 punkten).

De skatteavtal som ingåtts av Finland kan begränsa Finlands rätt att beskatta prestationer som grundar sig på ett kapitaliseringsavtal även när prestationen betalas till begränsat skattskyldiga. I regel tillämpas bestämmelserna om inkomst som inte separat tas upp i ett skatteavtal (OECD artikel 21) på avkastningen på ett kapitaliseringsavtal.

Exempel 30: A bor i Estland och är begränsat skattskyldig i Finland. Hen har ingått ett kapitaliseringsavtal med det finländska försäkringsbolaget S. Försäkringsbolaget betalar kapitaliseringsavtalets återköpsvärde om 30 000 euro till A. Av återköpsvärdet utgör 5 000 euro avkastning och 25 000 euro återbetalning av placerat kapital.

Återköpsvärdet utgör inkomst i den utsträckning det bildas av avkastningen på kapitaliseringsavtalet. Det är fråga om en (i Finland skattepliktig) inkomst från Finland. Enligt artikel 21(1) i skatteavtalet mellan Finland och Estland har Finland rätt att beskatta avkastning. På avkastningen ska försäkringsbolaget uppbära en källskatt om 30 procent.

Exempel 31: Tyska X AG har ingått ett kapitaliseringsavtal med det finländska försäkringsbolaget S. Avkastningen på kapitaliseringsavtalet utgör skattepliktig inkomst från Finland, men bestämmelserna i artikel 21 i skatteavtalet mellan Finland och Tyskland hindrar Finland att beskatta avkastningen.

På återkommande prestationer som betalas av ett finländskt försäkringsbolag till en begränsat skattskyldig fysisk person tillämpas dock bestämmelserna om livränta i skatteavtalet, om livräntan i skatteavtalet har fastställts så att den även omfattar återkommande prestationer som grundar sig på ett kapitaliseringsavtal. Till exempel artikel 18 om pensioner i det nordiska skatteavtalet (Förds 25–26/1997) har formulerats så att den kan tillämpas på återkommande prestationer som grundar sig på ett kapitaliseringsavtal.

Ett kapitaliseringsavtal kan upphöra också före avtalsperiodens utgång om kapitaliseringsavtalet återköps i sin helhet.Förlust på grund av att ett kapitaliseringsavtal upphört kan inte avdras från inkomst som omfattas av källskatt.

Om en begränsat skattskyldig fysisk person har kapitalinkomst som är beskattningsbar med stöd av BFL och som fåtts från Finland, är det möjligt att dra av förlust på ett kapitaliseringsavtal från sådan inkomst med stöd av ISkL 35 §. Förlust som uppkommit med anledning av upphörande av ett kapitaliseringsavtal kan dock inte dras av från kapitalinkomster och inte beaktas då förlust inom kapitalinkomstslaget fastställs, om ägaren av kapitaliseringsavtalet bor i en sådan stat, med vilken Finland ingått ett skatteavtal som hindrar Finland från att beskatta avkastning som tagits ut från ett kapitaliseringsavtal.

Ett kapitaliseringsavtal kan anknyta till ett fast verksamhetsställe som ett utländskt samfund har i Finland. Avkastningen på kapitaliseringsavtalet är i detta fall en del av det fasta verksamhetsställets inkomst (ISkL 9 § 3 mom.). I en sådan situation kan den förlust som orsakas av upphörande av ett kapitaliseringsavtal dras av från det fasta driftställets inkomster. Om ett utländskt samfund inte har ett fast driftställe i Finland kan skatteavtal förhindra beskattning av avkastning på kapitaliseringsavtal i Finland.

I ISkL 10 § föreskrivs om vilka inkomster som förvärvats i Finland. Enligt ISkL 10 § 10 punkten är överlåtelsevinst av en fastighet som är belägen här eller av aktier i ett finskt bostadsaktiebolag sådan inkomst som förvärvats i Finland. Inkomst som förvärvats i Finland är vinst som har uppkommit vid överlåtelse av aktier eller andelar i ett aktiebolag eller andelslag, av vars samtliga tillgångar mera än 50 procent utgörs av en eller flera fastigheter som är belägna här. I 10 a § som trätt i kraft 1.3.2023 fastställs därtill att inkomst som förvärvats i Finland är vinst som har uppkommit vid överlåtelse av aktier, andelar eller rättigheter i ett samfund, en sammanslutning eller ett sådant förmögenhetskomplex som förvaltas till förmån för en annan person, om mer än 50 procent av samfundets, sammanslutningens eller förmögenhetskomplexets samtliga tillgångar på dagen för överlåtelsen eller under någon av de 365 dagar som föregår överlåtelsen direkt eller indirekt utgörs av sådan i 10 punkten avsedd egendom som är belägen här, och det inte är fråga om aktier eller andelar i ett offentligt noterat bolag.

Enligt bestämmelsen är inkomster som förvärvats i Finland endast vinst som har uppkommit vid dessa överlåtelser av aktier eller andelar i fastigheter och bostadsaktiebolag samt i vissa andra samfund. Därtill fastställs att överlåtelsevinster av indirekt ägda fastigheter enligt ISkL 10 a § är inkomst som förvärvats i Finland. När det gäller begränsat skattskyldiga är vinst som har uppkommit vid överlåtelse av kapitaliseringsavtal således inte inkomst som förvärvats i Finland enligt ISkL 10 §, och därför kan överlåtelsevinsten inte beskattas i Finland. Eftersom överlåtelsevinster inte beskattas är inte heller överlåtelseförluster avdragsgilla.

14 Förskottsinnehållning på avkastning på kapitaliseringsavtal

14.1 Skyldighet att verkställa förskottsinnehållning

Enligt 9 § 1 mom. i lagen om förskottsuppbörd är den som gör en betalning skyldig att verkställa förskottsinnehållning, om något annat inte föreskrivs eller bestäms om saken i 6§ i förskottsuppbördslagen.

Enligt 8 § i lagen om beskattning av begränsat skattskyldig för inkomst ska bestämmelserna om förskottsinnehållning i lagen om förskottsuppbörd och de bestämmelser och föreskrifter om förskottsinnehållning som utfärdats eller meddelats med stöd av den lagen iakttas i frågor som gäller den som är skyldig att uppbära källskatt och förfarandet vid skatteuppbörden. Betalaren är således skyldig att uppbära källskatt på en prestation som hen betalat och som är underkastad källskatt.

14.2 Prestationer som betalas av försäkringsbolag

En avkastning på ett kapitaliseringsavtal som ett försäkringsbolag betalar till en allmänt skattskyldig person utgör skattepliktig kapitalinkomst, och därför ska försäkringsbolaget enligt 9 § i förskottsuppbördslagen verkställa förskottsinnehållning på avkastningen som utbetalas. Försäkringsbolaget ska utreda de uppgifter som behövs för att beräkna avkastningen innan prestationer utbetalas. Detaljerad information om beräkning av avkastning finns i avsnitt 6.

Enligt 15 § i förordningen om förskottsuppbörd (1124/1996, FöUF) är förskottsinnehållningen på kapitalinkomst 30 procent. På en skattepliktig prestation verkställs dock ingen förskottsinnehållning, om beloppet av denna är högst 20 euro (FöUF) 14 §).

Exempel 32: Till A utbetalar ett försäkringsbolag den besparing om 120 000 euro i ett kapitaliseringsavtal som ingåtts av A. Av detta belopp utgör 100 000 euro återbetalning av placerat kapital och 20 000 skattepliktig kapitalinkomst. Beloppet av förskottsinnehållningen på utbetalningen är 6 000 euro (30 % x 20 000).

Den skattepliktiga avkastningen på ett kapitaliseringsavtal som ett aktiebolag eller något annat samfund får är en del av samfundet inkomst som är underkastad förskottsbetalning, och därför verkställs ingen förskottsinnehållning på avkastningen på ett kapitaliseringsavtal som betalats till ett skattskyldigt samfund.

En avkastning på ett kapitaliseringsavtal som ett försäkringsbolag betalat till en begränsad skattskyldig person utgör skattepliktig inkomst i Finland, om avtalet har ingåtts med ett försäkringsbolag med säte i Finland eller med en utländsk försäkringsgivares filial i Finland. I denna situation ska försäkringsbolaget eller filialen uppbära källskatt på avkastningen på kapitaliseringsavtalet. På en avkastning som utbetalats till en fysisk person ska en källskatt på 30 procent uppbäras och på en prestation som utbetalats till ett samfund en källskatt på 20 procent (KällSkL 7 § 2 punkten och 4 punkten).

15 Anmälningar till Skatteförvaltningen

15.1 Försäkringsbolag som betalare

Försäkringsbolagen är skyldiga att anmäla uppgifterna om kapitaliseringsavtal till inkomstregistret från och med 1.1.2021. Bestämmelser om de uppgifter som ska anmälas finns i 6 § i lagen om inkomstdatasystemet (2018/53). Läs mer om anmälningen i inkomstregistrets anvisning Förmåner: anmälan av information till inkomstregistret.

Fram till utgången av 2020 lämnade försäkringsbolagen uppgifterna om kapitaliseringsavtal i deklarationen av skatter på eget initiativ och i årsanmälan. Närmare information om dessa anmälningsskyldigheter finns i de tidigare versionerna av denna anvisning.

15.2 Inkomstskattedeklaration

Den skattskyldige ska till skattemyndigheterna för beskattningen deklarera sina skattepliktiga inkomster, avdragen från dessa, uppgifterna om sina tillgångar och skulder samt andra uppgifter som påverkar beskattningen (BFL 7 §). De uppgifter som deklareras i skattedeklarationen omfattar bland annat avkastning på ett kapitaliseringsavtal.

Den skattepliktiga avkastningen som en fysisk person får från ett kapitaliseringsavtal har på basis av anmälan som lämnas till inkomstregistret av försäkringsbolag antecknats på den förhandsifyllda skattedeklarationen i de fall då avtalet har ingåtts med ett försäkringsbolag med säte i Finland. Skattskyldiga ska dock kontrollera uppgifterna, korrigera eventuella fel och komplettera eventuella ofullständiga uppgifter. Skattskyldiga ska själva se till att avkastningen på ett kapitaliseringsavtal från en utländsk försäkringsgivare deklareras.

Samfund ska deklarera inkomst av kapitaliseringsavtal i sin skattedeklaration. Om det är fråga om en situation där 35 b § ISkL är tillämplig ska inkomsterna deklareras som inkomster utanför bokföringen i skattedeklarationen.

15.3 Bouppteckningsinstrument samt arvs- och gåvoskattedeklaration

För verkställandet av arvsbeskattningen är den som med stöd av 20 kap. ärvdabalken skall uppge boet skyldig att utan uppmaning inge ett efter arvlåtaren upprättat bouppteckningsinstrument (ArvSkL 26 § 1 mom.). Boets tillgångar och skulder ska antecknas i bouppteckningsinstrumentet sådana de var vid dödsfallet. I bouppteckningsinstrumentet ska också tillgångarnas värde anges (ärvdabalken (40/1965) 20 kap. 4 § 1 mom.). Återköpsvärdet av ett kapitaliseringsavtal av en arvlåtare ska i bouppteckningsinstrumentet tas upp som tillgångar i boet. Dessutom ska kapitaliseringsavtal som omfattas av den efterlevande makens giftorätt tas upp i bouppteckningsinstrumentet.

För verkställandet av gåvobeskattningen skall den som fått en gåva utan uppmaning avge gåvoskattedeklaration. Skall med stöd av 19 § skatt inte betalas för gåva, behöver ingen skattedeklaration avges, om den inte krävs särskilt. Den person som får rättigheter som grundar sig på ett kapitaliseringsavtal i gåva ska i regel lämna en gåvoskattedeklaration till Skatteförvaltningen. Ett undantag från detta är en situation där återköpsvärdet av kapitaliseringsavtalet underskrider 5 000 euro vid tidpunkten för donationen.

Den skattskyldige skall avge en skattedeklaration om något bouppteckningsinstrument inte behöver upprättas efter arvlåtaren (ArvSkL 26 § 2 mom.). I denna situation ska ett kapitaliseringsavtal som ingåtts av arvlåtaren deklareras i en skattedeklaration enligt principerna som tillämpas på uppgivandet av ett kapitaliseringsavtal i ett bouppteckningsinstrument. Man kan bli tvungen att lämna en skattedeklaration till exempel om arvlåtaren bodde utomlands vid sitt frånfälle.

 

ledande skattesakkunnig Tero Määttä

ledande skattesakkunnig Anna-Leena Rautajuuri

Sidan har senast uppdaterats 21.12.2023