Resekostnader inom skogsbruket

Har getts
6.10.2015
Diarienummer
A151/200/2015
Giltighet
- 12.2.2018
Bemyndigande
2 § 2 mom. i L om Skatteförvaltningen (503/2010)
Ersätter anvisningen
-

Denna anvisning behandlar avdrag av resekostnader som hör till skogsbruksverksamheten i beskattningen av kapitalinkomster av skogsbruket.

1. Allmänt

Resekostnader som hör till skogsbrukets bedrivande är sådana i 54 § i inkomstskattelagen (ISkL 1535/1992) avsedda utgifter för inkomstens förvärvande som hänför sig till kapitalinkomst av skogsbruket. Resekostnader nämns inte separat i den icke uttömmande uppräkningen i ISkL 56 § av de utgifter som hänför sig till kapitalinkomst av skogsbruket, men rätten att dra av resekostnader framgår redan av den universalbestämmelse i ISKL 54 § som avser alla kapitalinkomster.

Resekostnader som hänför sig till anskaffning av en skogslägenhet är inte sådana utgifter för skogsbrukets bedrivande som kan dras av som årliga utgifter från kapitalinkomster av skogsbruket. Resekostnader som hänför sig till anskaffning av en skogslägenhet utgör en del av anskaffningsutgiften för skogen på grundval av vilken den skogsavdragsrätt som avses i ISkL 55 § bestäms. Mer information om hur skogsavdragsrätten bildas och det utnyttjade skogsavdraget läggs till i överlåtelsevinsten finns i anvisningen Skogsavdrag.

Resekostnader som orsakats av ett besök på en sådan skogslägenhet vars anskaffningsplaner inte förverkligas, utgör icke avdragbara levnadskostnader. Sådana resekostnader hänför sig inte till förvärv av kapitalinkomst av skogsbruket, och i överlåtelsebeskattningen kan man inte heller dra av sådana kostnader som inte hänför sig till föremålet för överlåtelsen.

2. Anteckningsskyldighet

Skogsbruksidkaren ska enligt 12 § i lagen om beskattningsförfarande (1558/1995, senare BFL) föra sådana anteckningar varav tillräckligt specificerat framgår de uppgifter som behövs i beskattningen. Närmare bestämmelser om innehållet i anteckningarna finns i Skatteförvaltningens beslut om deklarationsskyldighet och anteckningar som getts med stöd av BFL. Enligt 36 § i beslutet ska en skattskyldig som är anteckningsskyldig göra sådana anteckningar över inkomster och utgifter att inkomsterna och utgifterna för dessa tillräckligt specificerade framgår av dem och av tillhörande verifikationer.

I 39 § i Skatteförvaltningens beslut bestäms i fråga om anteckningarna av en skattskyldig som bedriver skogsbruk att den skattskyldige separat i fråga om resekostnaderna också ska redogöra för grunderna för avräkning av kostnader för användning av en bil som hör till den skattskyldiges privata tillgångar. Därför bör man helst föra körjournal över användningen av en bil eller något annat fordon som hör till privata tillgångar inom skogsbruket. I körjournalen ska antecknas tiden i början och i slutet av körningen, rutten, resans ändamål samt antalet kilometrar. Körjournalen ska inte bifogas skattedeklarationen för skogsbruket utan den ska förvaras som bilaga till anteckningarna.

3. Användning av privat bil inom skogsbruket

3.1 Egen bil

Kostnader som orsakas av användningen av en bil eller något annat fordon som hör till privata tillgångar för bedrivande av skogsbruk dras av enligt de faktiska kostnaderna.

Om det inte är möjligt att utreda de faktiska kostnaderna, ska avdragsbeloppet uppskattas enligt Skatteförvaltningens harmoniseringsanvisning.

I beskattningen av kapitalinkomster av skogsbruket tillämpas inte förfarandet med s.k. tilläggsavdrag för resekostnader såsom i beskattningen av inkomst av jordbruk och näringsverksamhet.

3.2 Naturaförmånsbil

Om man för resorna inom skogsbruket använder en naturaförmånsbil som man fått från arbetsgivaren, anses de faktiska kostnaderna för bilen motsvara det kilometerbaserade förmånsvärde som har räknats som lön.  Till kostnaderna för bruksförmånsbilar räknas dessutom de kostnader som man har betalat själv.

Exempel 1: En skogsägare har från sin arbetsgivare i lönearbetet fått en naturaförmånsbil som hen använder också för körningar inom sitt eget skogsbruk. Det är fråga om en fri bilförmån vars värde per år är 6 600 euro, och förmånens värde har inte kontrollerats på basis av privata körningar som överstiger 18 000 km eller arbetskörningar som överstiger 30 000 km. Förmånens kilometerbaserade värde är 0,37 €/km (6 600 € / 18 000 km). Man får således i beskattningen av kapitalinkomster av skogsbruket dra av 0,37 €/km för körningarna med bilen inom skogsbruket.

3.3 Resor mellan bostaden och skogen

Även kostnaderna för resor mellan skogsägarens egen bostad och skogen får dras av enligt de faktiska kostnaderna eller i brist på annan utredning enligt Skatteförvaltningens harmoniseringsanvisning.

Enligt högsta förvaltningsdomstolens avgörande HFD 3.8.2005/1914 (finlex.fi) har avdrag av kostnaderna för resor mellan bostad och skog i beskattningen av skogsbrukets kapitalinkomster inte begränsats på ett motsvarande sätt som kostnaderna mellan bostad och arbetsplats i beskattningen av förvärvsinkomster enligt 93 § i inkomstskattelagen. Kostnaderna för resor mellan bostaden och skogen dras således av utan självriskandelen, och det har inte fastställts någon maximigräns för avdragets totala belopp.

4. Bil som skogsbruksinventarie

En bil kan höra till skogsbruksinventarier endast om mer än hälften av alla körningarna hänför sig till skogsbruket. Resorna mellan bostaden och skogen räknas inte som skogsbrukskörningar när man undersöker om bilen hör till skogsbruksinventarierna eller inte. Det är således mycket ovanligt att en bil anses höra till skogsbruksinventarierna.

Om en bil hör till skogsbruksinventarier dras dess anskaffningsutgift av i beskattningen av kapitalinkomster av skogsbruket med stöd av ISkL 115 § genom årliga avskrivningar om högst 25 procent från utgiftsresten. Utgifter för användningen av en bil dras av som årliga utgifter enligt de faktiska kostnaderna. I brist på annan utredning kan utgifterna dras av till det belopp som anges i Skatteförvaltningens harmoniseringsanvisning, under förutsättning att antalet körkilometer har utretts och kostnader uppstått.

Den andel av de årliga utgifterna för och avskrivningarna på en bil som inte hänför sig till skogsbruksinventarierna räknas som kapitalinkomst av skogsbruket. Det belopp som räknas som inkomst räknas ut så att man dividerar bilkostnadernas totalbelopp och den årliga avskrivningen på bilen med antalet kilometer som körts med bilen och multiplicerar resultatet med antalet kilometer som enligt körjournalen har körts inom annat än skogsbruket. Sådana kostnader för en bil som hänför sig till jordbrukets eller näringsverksamhetens förvärvskälla överförs som kostnad till förvärvskällan i fråga som avdrag.

5. Användning av kollektivmedel

Användning av kollektivmedel som hänför sig till skogsbruksbedrivande dras av i beskattningen av kapitalinkomster av skogsbruket alltid enligt de faktiska kostnaderna.

6. Ökade levnadskostnader

Skogsägarens resor mellan bostaden och skogslägenheten betraktas inte som sådana tillfälliga arbetsresor som berättigar skogsägaren att dra av från kapitalinkomsten av skogsbruket så kallade egna dagtraktamenten på basis av ökade levnadskostnader (HFD 1999:29).

Om skogsägaren företar en arbetsresa till ett särskilt arbetsställe utanför sin skogslägenhet och det uppstår ökade levnadskostnader för resan, kan hen yrka avdrag av de ökade levnadskostnaderna som utgift för inkomstens förvärvande i beskattningen av kapitalinkomst av skogsbruket. En sådan arbetsresa kan vara t.ex. en resa till en kurs om skogsbruket.

I brist på annan utredning kan beloppet på avdragsgilla ökade levnadskostnader uppskattas på samma sätt som man enligt Skatteförvaltningens harmoniseringsanvisning uppskattar löntagarens ökade levnadskostnader på grund av en tillfällig arbetsresa till ett särskilt arbetsställe.

I beskattningen av kapitalinkomster av skogsbruket kan man inte dra av ett tilläggsavdrag för ökade levnadskostnader som gäller inom beskattningen av jordbruket och näringsverksamheten.

7. Kostnader för studie- och utbildningsresor

Att kunna dra av från kapitalinkomst av skogsbruket resekostnader för en studie- eller utbildningsresa förutsätter att man bifogar till anteckningarna en utredning av resans och utbildningens syfte, program och kostnadsbelopp samt av sambandet till skogsbruksbedrivandet.

Utgifter för allmänbildande utbildning, grundutbildning eller yrkesinriktad utbildning berättigar inte till avdrag. Som icke-avdragbar grundutbildning betraktas t.ex. skogsbruksföretagarens yrkesexamen.  Mer information om hur utbildningskostnader kan dras av finns i anvisningen Beskattning av utbildning som bekostas av arbetsgivaren.

Avdragbara kostnader för studie- och utbildningsresor är bl.a. kostnader för resor, logi, kursavgifter, inträdesbiljetter och ökade levnadskostnader. Endast den del av kostnaderna som anses hänföra sig till skogsbruket får man dra av och enbart hos de personer som den beskattningsbara inkomsten tilldelas.

En förutsättning för att kostnaderna för studieresan får dras av är att det under resan finns organiserat program under minst ca 4 timmar varje dag. Studiernas andel av resan ska vara betydlig (över 20 %) för att kostnaderna ens delvis ska vara avdragbara i beskattningen.

För att få dra av kostnader för studieresor utomlands förutsätts att den information man får på resan ska kunna utnyttjas i det skogsbruket som den skattskyldige bedriver. Kostnaderna för resor till t.ex. utländska nationalparker, vingårdar eller för att bekanta sig i förädling av tropiska träslag är inte ens delvis avdragbara som utgifter för inkomstens förvärvande och bibehållande som föranletts av inhemskt skogsbruk.

I hemlandet får skogsbruksidkaren dra av kostnaderna för resor till t.ex. röjningssågskurser eller skogsbeskattningskvällar som ordnas i närtrakten. I fråga om kurser och tillställningar i närtrakten förutsätts inte minst fyra timmar organiserat program för att kostnaderna för dessa resor ska vara avdragbara.

8. Resekostnader av en delägare i ett dödsbo eller en beskattningssammanslutning

De skattefria ersättningar för resekostnader inom skogsbruket som dödsboet eller beskattningssammanslutningen betalat samt eventuella skattepliktiga resekostnadsersättningar utgör avdragbara årliga utgifter (avlöningsutgifter) i beskattningen av dödsboets eller beskattningssammanslutningens kapitalinkomster av skogsbruket.

Ett dödsbo eller en beskattningssammanslutning kan utgående från reseräkningen betala skattefria resekostnadsersättningar till delägare men endast för sådana resor som delägaren företar någon annanstans än till dödsboets eller beskattningssammanslutningens skog. Enligt högsta förvaltningsdomstolens årsboksbeslut HFD:1999:29 är en resa som delägaren företar hemifrån till skogslägenheten inte en tillfällig arbetsresa. I anvisningen Ersättningar för kostnader för arbetsresor har noggrannare redogjorts för förutsättningar för skattefria resekostnadsersättningar.

Om delägarna inte fakturerar dödsboet eller beskattningssammanslutningen för sina resekostnader inom skogsbruket, får de resekostnader som hänför sig till dödsboets eller beskattningssammanslutningens skogsbruk dras av från dödsboets eller beskattningssammanslutningens kapitalinkomster av skogsbruket på de grunder som anges ovan.

Exempel 2: A är delägare i skogssammanslutningen Y. A reser med sin egen bil i tio dagar under skatteåret 2014 för att utföra plantskogsskötsel i den gemensamma skogen.  Skogen ligger på ett avstånd av 26 kilometer från A:s hem. A fakturerar inte skogssammanslutningen för sina resekostnader. A:s resekostnader 10 x 52 km x 0,25 e/km = 130 euro kan dras av från kapitalinkomster av skogsbruket av skogssammanslutningen Y.

 

ledande skattesakkunnig Sami Varonen

överinspektör Kari Pilhjerta