Resekostnader inom skogsbruket

Denna anvisning behandlar avdrag av resekostnader som hör till skogsbruksverksamheten i beskattningen av kapitalinkomster av skogsbruket.

Anvisningen ersätter Skatteförvaltningens anvisning med motsvarande namn av 6.10.2015 (dnr A151/200/2015). Den tidigare anvisningen har uppdaterats med aktuella hänvisningar till Skatteförvaltningens andra anvisningar och Skatteförvaltningens nya beslut samt andra små kompletteringar i anvisningen har gjorts.

1 Allmänt

Resekostnader som hör till skogsbrukets bedrivande är sådana i 54 § i inkomstskattelagen (ISkL 1535/1992) avsedda utgifter för inkomstens förvärvande som hänför sig till kapitalinkomst av skogsbruket. Resekostnader nämns inte separat i den icke uttömmande uppräkningen i ISkL 56 § av de utgifter som hänför sig till kapitalinkomst av skogsbruket, men rätten att dra av resekostnader framgår redan av den universalbestämmelse i ISKL 54 § som avser alla kapitalinkomster.

Resekostnader som hänför sig till anskaffning av en skogslägenhet är inte sådana utgifter för skogsbrukets bedrivande som kan dras av som årliga utgifter från kapitalinkomster av skogsbruket. Resekostnader som hänför sig till anskaffning av en skogslägenhet utgör en del av anskaffningsutgiften för skogen på grundval av vilken den skogsavdragsrätt som avses i ISkL 55 § bestäms. Mer information om hur skogsavdragsrätten bildas och det utnyttjade skogsavdraget läggs till i överlåtelsevinsten finns i anvisningen Skogsavdrag.

Resekostnader som orsakats av ett besök på en sådan skogslägenhet vars anskaffningsplaner inte förverkligas, utgör icke avdragbara levnadskostnader. Sådana resekostnader hänför sig inte till förvärv av kapitalinkomst av skogsbruket, och i överlåtelsebeskattningen kan man inte heller dra av sådana kostnader som inte hänför sig till föremålet för överlåtelsen.

2 Anteckningsskyldighet

Skogsbruksidkaren ska enligt 12 § i lagen om beskattningsförfarande (1558/1995, senare BFL) föra sådana anteckningar varav tillräckligt specificerat framgår de uppgifter som behövs i beskattningen. Närmare bestämmelser om innehållet i anteckningarna finns i Skatteförvaltningens beslut om anteckningsskyldighet (563/2017) som getts med stöd av BFL. Enligt 2 § i beslutet ska en skattskyldig som är anteckningsskyldig göra sådana anteckningar över inkomster och utgifter att inkomsterna och utgifterna för dessa tillräckligt specificerade framgår av dem och av tillhörande verifikationer.

I 5 § i Skatteförvaltningens beslut bestäms i fråga om anteckningarna av en skattskyldig som bedriver skogsbruk att den skattskyldige separat i fråga om resekostnaderna också ska redogöra för grunderna för avräkning av kostnader för användning av en bil som hör till den skattskyldiges privata tillgångar. Därför bör man helst föra körjournal över användningen av en bil eller något annat fordon som hör till privata tillgångar inom skogsbruket.

I körjournalen ska antecknas tiden i början och i slutet av körningen, rutten, resans ändamål vid behov per beståndsfigur samt antalet kilometer. Körjournalen ska inte bifogas skattedeklarationen för skogsbruket utan den ska förvaras som bilaga till anteckningarna.

3 Användning av privat bil inom skogsbruket

3.1 Bil som hör till privata tillgångar

Kostnader som orsakas av användningen av en bil eller något annat fordon som hör till privata tillgångar för bedrivande av skogsbruk dras av enligt de faktiska kostnaderna.

Om det inte är möjligt att utreda de faktiska kostnaderna, ska avdragsbeloppet uppskattas enligt Skatteförvaltningens harmoniseringsanvisning som utfärdats för verkställande av skatteårets beskattning.

I beskattningen av kapitalinkomster av skogsbruket tillämpas inte förfarandet med s.k. tilläggsavdrag för resekostnader såsom i beskattningen av inkomst av jordbruk och näringsverksamhet. Mer information om tilläggsavdrag som beviljas för resorna inom näringsverksamhet eller jordbruk med en bil som hör till privata tillgångar finns i anvisningen Avdrag av rörelseidkares och yrkesutövares samt jordbruksidkares resekostnader.

3.2 Naturaförmånsbil

Om man för resorna inom skogsbruket använder en naturaförmånsbil som man fått från arbetsgivaren, anses de faktiska kostnaderna för bilen motsvara det kilometerbaserade förmånsvärde som har räknats som lön. Till kostnaderna för bruksförmånsbilar räknas dessutom de bränslekostnader för resor inom skogsbruket som man har betalat själv. Bestämmelserna om de grunder som under skatteåret ska iakttas vid beräkningen av värdet av bilförmån finns i Skatteförvaltningens beslut om grunderna för beräkningen av naturaförmåner.

Om det inte är möjligt att reda ut de faktiska kostnaderna kan avdragets belopp uppskattas i enlighet med det avdrag som i Skatteförvaltningens beslut om storleken av resekostnadsavdrag som ska tillämpas under skatteåret i fråga fastställs för en bil som arbetsgivaren äger.

3.3 Resor mellan bostaden och skogen

Även kostnaderna för resor mellan skogsägarens egen bostad och skogen får dras av enligt de faktiska kostnaderna eller i brist på annan utredning enligt Skatteförvaltningens harmoniseringsanvisning som utfärdats för verkställande av skatteårets beskattning.

Enligt högsta förvaltningsdomstolens avgörande HFD 3.8.2005/1914 (finlex.fi) har avdrag av kostnaderna för resor mellan bostad och skog i beskattningen av skogsbrukets kapitalinkomster inte begränsats på ett motsvarande sätt som kostnaderna mellan bostad och arbetsplats i beskattningen av förvärvsinkomster enligt 93 § i inkomstskattelagen.

Kostnaderna för resor mellan bostaden och skogen dras således av i beskattningen av skogsbrukets kapitalinkomster utan självriskandelen, och det har inte fastställts någon maximigräns för avdragets totala belopp.

4 Bil som skogsbruksinventarie

En bil eller något annat fordon kan höra till skogsbruksinventarier endast om mer än hälften av alla körningarna hänför sig till skogsbruket. Resorna mellan bostaden och skogen räknas inte som skogsbrukskörningar när man undersöker om fordonet hör till skogsbruksinventarierna eller inte. Det är således mycket ovanligt att en person- eller paketbil anses höra till skogsbruksinventarierna. I anvisningen Avdrag för anskaffningsutgiften för maskiner som används för förvärvande av kapitalinkomst av skogsbruk redogörs närmare för om anskaffningsutgifterna för en bil eller annat fordon är avdragsgilla i beskattningen av skogsbrukets kapitalinkomster.

Om en bil hör till skogsbruksinventarier dras dess anskaffningsutgift av i beskattningen av kapitalinkomster av skogsbruket med stöd av ISkL 115 § genom årliga avskrivningar om högst 25 procent från utgiftsresten. Utgifter för användningen av en bil dras av som årliga utgifter enligt de faktiska kostnaderna. I brist på annan utredning kan utgifterna dras av till det belopp som anges i Skatteförvaltningens harmoniseringsanvisning som utfärdats för verkställande av skatteårets beskattning, under förutsättning att antalet körkilometer har utretts och kostnader uppstått.

Den andel av de årliga utgifterna för och avskrivningarna på en bil som inte hänför sig till skogsbruksinventarierna räknas som kapitalinkomst av skogsbruket. Det belopp som räknas som inkomst räknas ut så att man dividerar bilkostnadernas totalbelopp och den årliga avskrivningen på bilen med antalet kilometer som körts med bilen och multiplicerar resultatet med antalet kilometer som enligt körjournalen har körts inom annat än skogsbruket. Sådana kostnader för en bil som hänför sig till jordbrukets eller näringsverksamhetens förvärvskälla överförs som kostnad till förvärvskällan i fråga som avdrag.

5 Användning av kollektivmedel

Användning av kollektivmedel som hänför sig till skogsbruksbedrivande dras av i beskattningen av kapitalinkomster av skogsbruket alltid enligt de faktiska kostnaderna.

6 Ökade levnadskostnader

Skogsägarens resor mellan bostaden och skogslägenheten betraktas inte som sådana tillfälliga arbetsresor som berättigar skogsägaren att dra av från kapitalinkomsten av skogsbruket så kallade egna dagtraktamenten på basis av ökade levnadskostnader (HFD 1999:29).

Om skogsägaren företar en arbetsresa till ett särskilt arbetsställe utanför sin skogslägenhet och det uppstår ökade levnadskostnader för resan, kan hen yrka avdrag av de ökade levnadskostnaderna som resekostnader i beskattningen av kapitalinkomst av skogsbruket. En sådan arbetsresa kan vara t.ex. en resa till en kurs om skogsbruket.

I brist på annan utredning kan beloppet på avdragsgilla ökade levnadskostnader uppskattas på samma sätt som man enligt Skatteförvaltningens harmoniseringsanvisning som utfärdats för verkställande av skatteårets beskattning uppskattar löntagarens ökade levnadskostnader på grund av en tillfällig arbetsresa till ett särskilt arbetsställe.

I beskattningen av kapitalinkomster av skogsbruket tillämpas inte ett tilläggsavdrag för ökade levnadskostnader som gäller inom beskattningen av jordbruket och näringsverksamheten. Mer information om detta tilläggsavdrag finns i anvisningen Avdrag av rörelseidkares, yrkesutövares och jordbruksidkares resekostnader.

7 Kostnader för studie- och utbildningsresor

Att kunna dra av från kapitalinkomst av skogsbruket resekostnader för en studie- eller utbildningsresa förutsätter att man bifogar till anteckningarna en utredning av resans och utbildningens syfte, program och kostnadsbelopp samt av sambandet till skogsbruksbedrivandet.

Utgifter för allmänbildande utbildning, grundutbildning eller yrkesinriktad utbildning berättigar inte till avdrag. Som icke-avdragbar grundutbildning betraktas t.ex. skogsbruksföretagarens yrkesexamen.

Avdragbara kostnader för studie- och utbildningsresor är bl.a. kostnader för resor, logi, kursavgifter, inträdesbiljetter och ökade levnadskostnader. Endast den del av kostnaderna som anses hänföra sig till skogsbruket får man dra av och enbart hos de personer som den beskattningsbara inkomsten tilldelas. Studiernas andel av totallängden av resan ska vara betydlig (över 20 %) för att kostnaderna ens delvis ska vara avdragbara i beskattningen.

Skogsbruksidkaren får dra av kostnaderna för resor till t.ex. röjningssågskurser eller skogsbeskattningskvällar som ordnas i närtrakten.

För att få dra av kostnader för studieresor utomlands förutsätts att den information man får på resan ska kunna utnyttjas i det skogsbruket som den skattskyldige bedriver. Det ska finnas minst 4 timmar organiserat avdragsgillt program varje hel dag som man vistas i landet. Kostnaderna för resor till t.ex. utländska nationalparker, vingårdar eller för att bekanta sig i förädling av tropiska träslag är inte ens delvis avdragbara som utgifter för inkomstens förvärvande och bibehållande som föranletts av inhemskt skogsbruk.

8 Resekostnader av en delägare i ett dödsbo eller en beskattningssammanslutning

De skattefria ersättningar för resekostnader inom skogsbruket som dödsboet eller beskattningssammanslutningen betalat samt eventuella skattepliktiga resekostnadsersättningar utgör avdragbara årliga utgifter (avlöningsutgifter) i beskattningen av dödsboets eller beskattningssammanslutningens kapitalinkomster av skogsbruket.

Ett dödsbo eller en beskattningssammanslutning kan utgående från reseräkningen betala skattefria resekostnadsersättningar till delägare men endast för sådana resor som delägaren företar någon annanstans än till dödsboets eller beskattningssammanslutningens skog. Enligt högsta förvaltningsdomstolens årsboksbeslut HFD:1999:29 är en resa som delägaren företar hemifrån till skogslägenheten inte en tillfällig arbetsresa. I anvisningen Ersättningar för kostnader för arbetsresor har noggrannare redogjorts för förutsättningar för skattefria resekostnadsersättningar.

Om delägarna inte fakturerar dödsboet eller beskattningssammanslutningen för sina resekostnader inom skogsbruket, får de resekostnader som hänför sig till dödsboets eller beskattningssammanslutningens skogsbruk dras av från dödsboets eller beskattningssammanslutningens kapitalinkomster av skogsbruket på de grunder som anges ovan.

ledande skattesakkunnig Sami Varonen
överinspektör Kari Pilhjerta