Beskattning av överlåtelsevinster av värdepapper

Denna anvisning handlar om frågor som gäller inkomstskatten i anknytning till överlåtelse av värdepapper och värdeandelar. Anvisningen ersätter de icke diarieförda anvisningarna Beskattning av överlåtelsevinster av värdepapper och Överlåtelsevinster i samband med företagsomstruktureringar.

I slutet av anvisningen i bilaga 1 finns en lista över sådana finländska börsbolag vars aktier slutgiltigt har förlorat sitt värde till följd av en konkurs och över det skatteår under vilket aktiernas slutgiltiga förlust av värde har fastställts.

1 Värdepapper, värdeandelar och andelar i placeringsfonder

1.1 Allmänt

Värdepapper är till exempel aktier, masskuldebrev och obligationer. Värdeandelar är sådana aktier, andelar, masskuldebrev och övriga rättigheter som har anslutits till värdeandelssystemet. Över värdeandel utfärdas inget aktiebrev eller annan handling som angår befintligheten och innehållet av rättigheten. Rättigheten, till exempel äganderätten till en aktie, framgår av registreringen som gjorts i elektroniskt värdeandelssystem (värdeandelsregister). Till värdeandelssystemet har anslutits bl.a. nästan alla aktier som noterats offentligt i Finland.

Med placeringsfond avses en förmögenhetskomplex som huvudsakligen består av värdepapper. Placeringsfonden ägs av de personer, samfund och stiftelser som placerat medel i fonden i förhållande till sina respektive fondandelar. Placeringsfonder och motsvarande utländska fondföretag betraktas som samfund som beskattas skilt från ägarna. Placeringsfonden förvaltas av ett fondbolag. Andelar i placeringsfonder anskaffas i allmänhet genom teckning. Ägaren av en fondandel kan yrka att fonden löser in hans eller hennes fondandel, vilket i praktiken är det vanligaste sättet att överlåta en fondandel. Fondandelar hör i allmänhet inte till värdeandelssystemet.

Överlåtelse av värdepapper, värdeandelar och placeringsfondandelar beskattas med några undantag enligt samma regler. I det följande behandlas beskattningen av fysiska personer för vinster från överlåtelse av värdepapper enligt inkomstskattelagen (1535/1993, ISkL). Bestämmelser om beskattningen av överlåtelsevinster finns i 45 - 50 § i inkomstskattelagen.

Beskattningen av överlåtelser av andra slags tillgångar – såsom bostadsaktier och fastigheter – redogörs för i Skatteförvaltningens anvisning Överlåtelsevinster och -förluster på egendom i en fysisk persons inkomstbeskattning och i de separata anvisningarna till vilka hänvisats i denna anvisning.

1.2 Den skattskyldiges deklarationsskyldighet

Den skattskyldige skall ange sina överlåtelsevinster och överlåtelsevinster av värdepapper i sin skattedeklaration. Enligt 48 § i inkomstskattelagen är de överlåtelsevinster av värdepapper som en fysisk person och ett dödsbo fått skattefria i den utsträckning överlåtelsepriserna av egendom som överlåtits under skatteåret totalt uppgår till högst 1 000 euro. Överlåtelseförlust av värdepapper betraktas inte som avdragbar om de sammanlagda anskaffningsutgifterna för den egendom som överlåtits under skatteåret uppgår till högst 1 000 euro. Överlåtelsevinster och –förluster ska anges i skattedeklarationen även i det fallet att överlåtelsevinster vore skattefria eller överlåtelseförluster vore oavdragsgilla på grund av gränsen på 1 000 euro.

Skatteförvaltningen tecknar av värdepappersmäklarna erhållna uppgifter om skatteårets värdepappersförsäljningar på specifikationsdelen i den förhandsifyllda skattedeklarationen. För en del av värdepappersförsäljningar och inlösen av fondandelar har Skatteförvaltningen beräknat och förtryckt uppgifter om vinster och förluster. Den skattskyldige skall granska riktigheten och fullständigheten av dessa uppgifter, göra nödvändiga korrigeringar och tillägg i uppgifter samt återsända den korrigerade  förhandsifyllda skattedeklarationen till skatteförvaltningen.

För en del av värdepappersförsäljningar och inlösen av fondandelar har man inte kunnat beräkna vinsten eller förlusten färdigt på den förhandsifyllda skattedeklarationen. Det är den skattskyldiges skyldighet att förete utredning om överlåtelsevinster och –förluster för dessa värdepappersförsäljningar och för sådana övriga värdepappersförsäljningar varom uppgifter saknas i den förhandsifyllda skattedeklarationen. Den skattskyldige ska ytterligare ange de sammanlagda beloppen av överlåtelsevinster och –förluster på deklarationsdelen i den förhandsifyllda skattedeklarationen som ska återsändas till skatteförvaltningen. Den förhandsifyllda skattedeklarationen kan kompletteras och returneras elektroniskt eller på papper. Mer information om returneringen av skattedeklarationen finns i Skatteförvaltningens anvisning Den skattskyldiges deklarationsskyldighet. 
 
Förvärvande, ägande och försäljning av värdepapper utgör placeringsverksamhet över vilken den skattskyldige ska föra anteckningar. För att fullgöra sin anteckningsskyldighet är det tillräckligt om den skattskyldige förvarar eller tillhandahåller de rapporter med uppgifter som man behöver för att räkna ut överlåtelsevinsten som han fått av det kontoförande institut (till exempel en bank) som han anlitat eller av sin egendomsförvaltare. Den skattskyldige ska förvara anteckningar och ansluten verifikation i 5 år räknat från ingången av året efter beskattningens slutförande.

2 Allmänt om beskattning av överlåtelsevinster

Överlåtelsevinst kan uppkomma när egendom överlåts mot vederlag. Överlåtelser mot vederlag är bland andra köp (försäljning), byte och vissa med byte jämförliga händelser, såsom förvärv av skifteslott vid upplösning av ett aktiebolag. Överlåtelseförlust kan uppkomma vid överlåtelse av egendom mot vederlag och vid slutlig värdeminskning på värdepapper.

Överlåtelsevinst är i princip skattepliktig inkomst oberoende av hur länge egendomen har varit i överlåtarens ägo och hur denne har förvärvat egendomen (genom köp, gåva, arv osv.). Vinster från överlåtelse av såväl inhemska som utländska värdepapper utgör skattepliktig inkomst. Den skattskyldige ska uppge samtliga överlåtelsevinster i sin skattedeklaration. Överlåtelsevinster utgör kapitalinkomst.

Beloppet av överlåtelsevinst och -förlust räknas ut så att från egendomens överlåtelsepris (dvs. det mottagna vederlaget) avdras egendomens oavskrivna anskaffningsutgift samt utgifterna för vinstens förvärvande.

Vid uträkning av överlåtelsevinst eller -förlust beaktas anskaffningsutgiften och överlåtelsepriset till det nominella beloppet. En eventuell ändring av pengarnas realvärde påverkar således inte uträkningen av överlåtelsevinsten, även om egendomen hade förvärvats länge sedan.

Om anskaffningspriset på egendomen har betalats i annan valuta än euro, omräknas anskaffningspriset till euro med hjälp av växelkursen på anskaffningsdagen. Om överlåtelsepriset har erhållits i annan valuta än euro, omräknas överlåtelsepriset till euro i brist på annan uträkning med hjälp av den växelkurs som gällde den dag då överlåtelsepriset mottagits. Anskaffningsutgiften som erlagts i finska mark omräknas till euro med den fasta omräkningskursen 5,94573 mark = 1 euro.

Vinst och förlust räknas ut skilt för varje anskaffningsparti (anskaffningspost). Om den överlåtna egendomen har förvärvats i flera partier, ska överlåtelsevinsten och -förlusten således räknas ut skilt för varje anskaffningsparti.

Det är vanligt i fondsparande att man skaffar fondandelar i en och samma placeringsfond litet i sänder, t.ex. genom månatliga partier. När man överlåter fondandelarna ska överlåtelsevinsten räknas ut skilt för varje anskaffningsparti på basis av anskaffningsutgiften, försäljningskostnaderna och det mottagna överlåtelsepriset för partiet i fråga.

3 Överlåtelse till underpris

3.1 Allmänt

Om överlåtelsepriset på egendomen är högst 75 procent av egendomens gängse värde vid överlåtelsen, fördelas överlåtelsen på basis av det betalda priset och det gängse värdet till den del som överlåtits mot vederlag och den del som överlåtits vederlagsfritt. Överlåtelsevinsten eller -förlusten beräknas då så att man från det erhållna överlåtelsepriset drar av endast den del av anskaffningsutgiften som motsvarar den mot vederlag överlåtna andelen. Då drar man av en lika stor relativ andel av anskaffningsutgiften som motsvarar överlåtelseprisets andel av det gängse värdet vid överlåtelsen.

Den konstgjorda överlåtelseförlust som beror på att en överlåtelse skett till underpris är dock inte avdragbar. I avgörandet HFD:2014:85 hade den skattskyldige sålt börsaktier till sina barn till ett pris som underskred börskurserna på försäljningsdagen. Överlåtelseförlusten godkändes inte som avdragbar till den del förlusten hade orsakats av att försäljningspriserna underskred börskurserna.

3.2 Skatteåret för överlåtelsevinst och -förlust

Överlåtelsevinsten utgör inkomst för det skatteår under vilket ett bindande köp eller annat överlåtelseavtal, t.ex. avtal om inlösning av aktier, har ingåtts. Köpeprisets betalningstid påverkar inte beskattningstidpunkten.

På motsvarande sätt uppstår överlåtelseförlusten under det år under vilket ett bindande köp eller annat överlåtelseavtal har ingåtts.  Om överlåtelseförluster och deras avdragsordning, se nedan punkt Överlåtelseförlust och avdragande av det.

4 Överlåtelsepris

Överlåtelsepris är det vederlag som överlåtaren av egendomen får med anledning av överlåtelsen. Vid köp är överlåtelsepriset det erhållna penningvederlaget (försäljningspris). Vid byte erhålls vederlaget delvis eller helt i annan egendom än i pengar. Överlåtelsepriset utgörs av det gängse värdet på vid byte erhållen egendom vid överlåtelsetiden jämte eventuell mellanskillnad.

5 Anskaffningsutgift

5.1 Allmänt

Om den överlåtna egendomen har anskaffats genom köp är anskaffningsutgiften det erlagda inköpspriset. Om egendomen har erhållits vid byte, är anskaffningsutgiften det gängse värdet på vid byte överlåten egendom vid anskaffningstidpunkten jämte eventuell mellanskillnad.

Man kan förvärva en aktie genom att teckna den när bolaget grundas eller vid en senare aktieemission. Anskaffningsutgiften på aktien består då av teckningspriset samt det eventuella anskaffningspriset för teckningsrätten. En andel i en placeringsfond förvärvar man i allmänhet genom att teckna den i fondbolaget. Då består anskaffningsutgiften på fondandelen av det betalda teckningspriset och teckningsarvodet.

Hur anskaffningsutgiften fastställs i en situation då en aktie tecknas på basis av ett tidigare aktieinnehav, se nedan punkt Aktieemissionens inverkan på anskaffningsutgiften. Om anskaffningsutgiften på en aktie som erhållits i arv eller gåva eller genom avvittring, se nedan punkter Egendom som erhållits i arv eller gåva och Då ett värdepapper som fåtts genom avvittring överlåts vidare.

5.2 Anskaffningskostnader

Till anskaffningsutgiften räknas även vissa kostnader som omedelbart ansluter sig till anskaffning av egendomen (anskaffningskostnader). Sådana är bland andra överlåtelseskatt eller stämpelskatt som köparen betalat, förmedlingsarvode som köparen betalat till värdepappersmäklaren och teckningsarvode för fondandelar som betalats till fondbolaget. Om värdepappret har anskaffats genom en börsaffär, har överlåtelseskatt i allmänhet inte betalats.

6 Utgifter för vinstens förvärvande (försäljningskostnader)

6.1 Allmänt

Vid uträkningen av vinst eller förlust från överlåtelse av egendom drar man av anskaffningsutgiften samt utgifterna för vinstens förvärvande. Utgifter för vinstens förvärvande är kostnader som överlåtaren betalat i anslutning till överlåtelsen. Sådana är till exempel förmedlingsarvoden som försäljaren av värdepapper betalat till fondmäklaren, inlösningsarvoden för fondandelar samt olika slags expeditionsavgifter i samband med överlåtelsen.

6.2 Kostnader för förvaring och förvaltning av värdepapper

Utgifter för förvaltning och förvaring av värdepapper, värdeandelar och därmed jämförbara egendom – såsom administrationsavgifter för ett värdeandelskonto eller kostnader för ett bankfack – räknas inte till anskaffningsutgiften.

Dessa avgifter avdras inte heller vid beskattning av överlåtelsevinst som utgifter för vinstens förvärvande. Dessa kostnader får avdras från kapitalinkomster under betalningsåret till den del kostnaderna under skatteåret sammanlagt överstiger 50 euro (ISkL 54 §). Den som äger en andel i en placeringsfond får inte dra av förvaltningsarvoden som fondbolaget inte direkt tar ut hos andelsägarna. Således är det förvaltningsarvode som dragits av från fondens medel inte avdragbart.

6.3 Räntekostnader

Ränteutgifter som hänför sig till anskaffning av värdepapper dras inte av vid uträkning av överlåtelsevinst. Dessa räntor avdras i regel från kapitalinkomster såsom räntor på skuld för inkomstens förvärvande under betalningsåret. Räntekostnader som hänför sig till anskaffning av masskuldebrev och övriga värdepapper som omfattas av lagen om källskatt på ränteinkomst är inte alls avdragbara (ISkL 58 §).

7 Presumtiv anskaffningsutgift

7.1 Allmänt

I stället för det sammanlagda beloppet av anskaffningsutgift och utgifter för vinstens förvärvande kan överlåtelsevinsten räknas ut genom att man från överlåtelsepriset drar av den så kallade presumtiva anskaffningsutgiften (ISkL 46 § 1 mom.). Presumtiv anskaffningsutgift tillämpas endast vid beskattning av fysisk person eller dödsbo, ifall överlåtelsevinsten beskattas enligt inkomstskattelagen.

Presumtiv anskaffningsutgift innebär att vid uträkning av överlåtelsevinsten drar man av från överlåtelsepriset alltid åtminstone

• 20 procent av överlåtelsepriset, om överlåtaren vid överlåtelsetidpunkten hade ägt egendomen en kortare tid än 10 år
• 40 procent av överlåtelsepriset, om överlåtaren vid överlåtelsetidpunkten hade ägt egendomen i minst 10 år.

Presumtiv anskaffningsutgift används i stället för det sammanlagda beloppet av anskaffningsutgift och utgifter för vinstens förvärvande ifall avdraget blir större om det räknas ut enligt den presumtiva anskaffningsutgiften än vad det blir om det räknas ut enligt det sammanlagda beloppet. Vinsten räknas alltså ut så att den blir förmånligare för den skattskyldige. I vinstuträkningen drar man således av antingen det sammanlagda beloppet av anskaffningsutgift och utgifter för vinstens förvärvande eller ett avdrag som räknats ut enligt den presumtiva anskaffningsutgiften, men inte båda. Utöver den presumtiva anskaffningsutgiften får man alltså inte avdraga (den verkliga) anskaffningsutgiften och inte heller utgifter för vinstens förvärvande (försäljningskostnader).

Presumtiv anskaffningsutgift kan tillämpas också vid överlåtelse av egendom som erhållits i arv, gåva eller genom avvittring. Vid uträkningen av vinst från terminsavtal ska den presumtiva anskaffningsutgiften inte dras av (45 § 3 mom. i inkomstskattelagen).

7.2 Beräkning av ägartiden

Storleken av den presumtiva anskaffningsutgiften (20 eller 40 % av överlåtelsepriset) avgörs enligt ägartiden för den överlåtna egendomen vid överlåtelsen. Ägartiden börjar i allmänhet från att man ingår ett bindande köpeavtal eller annat avtal om anskaffningen och slutar när man ingår ett bindande överlåtelseavtal.

Ägartiden för egendom som erhållits genom arv eller testamente beräknas från arvlåtarens död. Ägartiden för egendom som erhållits i gåva beräknas från att gåvan givits. Ägartiden för egendom som erhållits vid avvittring med stöd av giftorätt beräknas med hänsyn till det förvärv som föregår avvittringen, i allmänhet från den tidpunkt då den av makarna som överlåter egendom vid avvittringen hade anskaffat egendomen.

Hur ägartiden bestäms vid företagsarrangemang, aktieemission och övriga särskilda situationer behandlas nedan.

8 Anskaffningsutgift för värdepapper som erhållits i arv eller gåva

8.1 Allmänt

Överlåtelsevinst eller -förlust kan uppstå också vid överlåtelse av värdepapper man erhållit i arv eller gåva. Överlåtelsevinsten eller -förlusten räknas ut också i sådana fall så att man från överlåtelsepriset drar av det sammanlagda beloppet av anskaffningsutgiften och utgifterna för vinstens förvärvande eller alternativt den presumtiva anskaffningsutgiften.

Som anskaffningsutgift för värdepapper som man erhållit i arv eller gåva anses beskattningsvärdet vid arvs- och gåvobeskattningen.  Som anskaffningsutgift kan inte användas det värde som använts för värdepappret vid avvittring eller arvskifte. Den betalda arvs- eller gåvoskatten får inte räknas till anskaffningsutgiften eller annars dra av vid beskattningen av överlåtelsevinsten.

Arvsbeskattningsvärdet på värdepappret dras av som anskaffningsutgift både då ett oskiftat dödsbo överlåter värdepappret och då en arvinge överlåter egendom som han eller hon erhållit vid arvskifte.

8.2 Då ett värdepapper som fåtts i gåva överlåts vidare

Värdet vid gåvobeskattningen får inte dras av som anskaffningsutgift för värdepappret om man överlåter värdepappret innan ett år har förflutit från gåvan. Som anskaffningsutgift betraktas i sådana fall gåvogivarens anskaffningsutgift jämte senare ändringar (ISkL 47 § 1 mom.).

Överlåtelsevinsten eller -förlusten räknas ut också i detta fall så att man från överlåtelsepriset drar av det sammanlagda beloppet av den icke-avskrivna anskaffningsutgiften på egendomen och utgifterna för vinstens förvärvande eller alternativt den presumtiva anskaffningsutgiften. Den presumtiva anskaffningsutgiften utgör i detta fall alltid 20 procent av överlåtelsepriset, eftersom gåvotagarens ägartid börjar från att gåvan givits.

När man säljer vidare de aktier som man fått i gåva innan ett år har gått från gåvan, bör man ta i beaktande att de andelar av viss egendom som hör till värdeandelssystemet anses ha överlåtits i den ordning i vilken de har förvärvats om inte den skattskyldige visar något annat (ISkL 47 § 4 mom.). Gåvan är en överlåtelse där gåvogivaren överlåter värdeandelar på samma värdeandelskonto enligt FiFu-principen i den ordning som hen har fått dem.

Om man på samma gång ger likadana andelar i gåva till flera olika mottagare, anses värdepapper ha överlåtits i den ordning som de värdeandelar som fås i gåva registreras på mottagarnas värdeandelskonton. Värdepapper anses inte ha överlåtits i den ordning som i gåvobrevet bestäms om överlåtelseordningen.

Man kan eventuellt med stöd av 28 § i lagen om beskattningsförfarande ingripa i förfarandet där aktier som fåtts i gåva säljs kort efter att gåvan har mottagits och det finns en intressegemenskap mellan parterna, om arrangemanget ger särskilda skatteförmåner när det bedöms som helhet.

Även gåvobeskattning ska verkställas på värdepappret som fåtts i gåva. Då påförs gåvotagaren en gåvoskatt på det gängse värdet på gåvan vid gåvotillfället. Om gåvotagaren har överlåtit värdepappret vidare inom ett år från att gåvan givits, och överlåtelsevinsten har räknats ut enligt ovan utgående från gåvogivarens anskaffningsutgift, ska den verkställda gåvobeskattningen rättas så att från gåvans värde dras av den skatt som påförts gåvotagaren på överlåtelsevinst. Man kan emellertid inte dra av ett större belopp än vad som hade påförts i skatt om överlåtelsepriset hade varit beskattningsvärdet vid gåvobeskattningen.

8.3 Då värdepapper som fåtts genom avvittring överlåts vidare

Om en av makarna överlåter egendom som han eller hon erhållit vid avvittring på grund av giftorätt, betraktas som anskaffningsutgift på denna egendom den anskaffningsutgift som den av makarna som överlät egendom vid avvittringen hade haft jämte senare ändringar (ISkL 46 § 2 mom.).

Överlåtelsevinsten eller -förlusten räknas ut också i sådana fall så att man från överlåtelsepriset drar av det sammanlagda beloppet av anskaffningsutgiften på värdepappret och utgifterna för vinstens förvärvande eller alternativt den presumtiva anskaffningsutgiften. Ägartiden för egendom som erhållits vid avvittring med stöd av giftorätt beräknas med hänsyn till det förvärv som föregår avvittringen, i allmänhet från den tidpunkt då den av makarna som överlåter egendom vid avvittringen hade anskaffat egendomen.

Med avvittring avses sådan formbunden avvittring som enligt äktenskapslagen (234/1929) ska verkställas till följd av skilsmässa eller den andras död. Den kalkylmässiga avvittring som görs vid verkställande av arvsbeskattningen har ingen betydelse i detta sammanhang.

9 Särskilda frågor i samband med aktieemissioner

9.1 Ägartid

När ett aktiebolag höjer sitt aktiekapital har aktieägarna i allmänhet företrädesrätt att teckna nya aktier i proportion till sitt gamla aktieinnehav. Detta gäller både sådana aktier som tecknas vid emission mot vederlag och sådana som fås gratis vid vederlagsfri emission. Om aktierna sålunda har erhållits på grund av gammalt aktieinnehav, anses de nya aktierna ha ägts lika länge som de aktier som aktieteckningen grundat sig på.

Om aktieägaren har fått teckna en större andel av aktierna än vad han ägde före emissionen eller om teckningen har varit öppen, beräknas ägartiden för de nya aktierna från den tidpunkt då aktieägaren förbundit sig att teckna aktierna eller från den tidpunkt då aktieägaren anskaffat de teckningsrätter som stått till grund för teckningen.

9.2 Aktieemissionens inverkan på anskaffningsutgiften

Om aktien inte tecknats på basis av gammalt aktieinnehav, består anskaffningsutgiften på aktien av det betalda teckningspriset och det eventuella anskaffningspriset på teckningsrätten.

Aktien anses inte ha tecknats på grund av gammalt aktieinnehav till den del aktieägaren har vid emissionen tecknat en större andel av aktierna än vad han ägde före emissionen eller om teckningen har varit öppen. Vid en emission som grundar sig på aktieägarnas företrädesrätt kan det hända att alla aktieägare inte vill teckna nya aktier. Det är vanligt att de aktier som inte blivit tecknade erbjuds i sådana fall primärt till andra aktieägare för teckning vid teckning utan stöd av teckningsrätter eller vid så kallad sekundär teckning. Så här tecknade aktier tecknas alltså inte på grund av gammalt aktieinnehav.

9.3 Aktieemission senast 31.12.2004

Om man fått aktierna vid en emission och motsvarande höjning av aktiekapitalet har tecknats i handelsregistret senast 31.12.2004, bestäms anskaffningsutgiften enligt följande:

• Anskaffningsutgiften för den aktie på grund av vilken den nya aktien har tecknats beaktas inte vid uträkning av anskaffningsutgiften för den nya aktien alltså den fördelas inte ens delvis på de tecknade nya aktierna.
• Anskaffningsutgiften för den aktie på grund av vilken den nya aktien har tecknats förblir densamma vid aktieemissionen.

Anskaffningsutgiften för en aktie som man tecknat vid nyemission mot betalning är det betalda teckningspriset för aktien jämte anskaffningsutgiften för de eventuella extra teckningsrätter som man anskaffat för teckningen.

Anskaffningsutgiften för en aktie som man erhållit gratis vid fondemission är noll.

När man överlåter en aktie som legat till grund för teckningen, en nyemissionsaktie eller en fondemissionsaktie, får man från överlåtelsepriset dra av antingen det sammanräknade beloppet av aktiens anskaffningsutgift och utgifter för vinstens förvärvande eller en större presumtiv anskaffningsutgift.

Om man 1.1.2005 eller därefter tecknar eller får aktier på basis av en gammal aktie, en nyemissionsaktie eller en fondemissionsaktie som man ägt redan före 1.1.2005, kan anskaffningsutgiften på aktierna förändras såsom beskrivs i den följande punkten ”Aktieemission 1.1.2005 eller därefter”.

9.4 Aktieemission 1.1.2005 eller därefter

Om en ny aktie tecknas eller förvärvas på basis av en gammal aktie vid en aktieemission som ordnas 1.1.2005 eller därefter, ska anskaffningsutgiften för den aktie som legat till grund för teckningen och den eventuella anskaffningsutgiften på den tecknade aktien fördelas både på den ursprungliga aktien och på den tecknade aktien (ISkL 47 § 3 mom.). Fördelning av anskaffningsutgiften gäller alla aktier oberoende av när de har förvärvats, förutsatt att aktieemissionen skett 1.1.2005 eller därefter.

Anskaffningsutgiften på en aktie som man erhållit vid fondemission (gratisemission) fördelas till den aktie som legat till grund för teckningen och till de aktier som man erhållit vid fondemissionen.

Den sammanlagda anskaffningsutgiften på den aktie som utgör grunden för en aktieemission mot betalning och anskaffningsutgiften för den tecknade aktien fördelas mellan den aktie som legat till grund för nyteckningen och den nytecknade aktien.

Vid en aktieemission är det möjligt att sedan teckningsrätterna avskiljts aktieägaren säljer bort den gamla aktien innan han utnyttjar till aktieteckning de teckningsrätter som erhållit med stöd av den gamla aktien. Även i detta fall fördelas det sammanräknade beloppet av anskaffningsutgiften för den gamla aktien och den tecknade nya aktien för den gamla aktien och den tecknade nya aktien.

Om en fondemission och en nyemission mot betalning sker samtidigt, fördelas det sammanräknade beloppet av anskaffningsutgift för den aktie som legat till grund för teckningen samt anskaffningsutgift för tecknade aktier jämnt på alla dessa aktier.

Anskaffningsutgiften fördelas vid aktieemissionen skilt för varje aktie. Om de aktier som teckningen grundar sig på har olika anskaffningsutgifter, ska anskaffningsutgiften efter aktieemissionen räknas ut skilt för varje aktieparti.

9.5 Aktieemissioner före 1.1.2005 och därefter

Aktieägaren kan ha aktier som hen fått vid en fondemission före 1.1.2005 och aktier som hen fått vid en fondemission 1.1.2005 eller därefter. Anskaffningsutgiften för aktier som fåtts vid en fondemission före 1.1.2005 är 0 euro.

På basis av sådana aktier kan man vid en fondemission 1.1.2005 eller därefter få nya aktier.  I det fall ändras anskaffningsutgiften för de gamla aktierna (0 euro) och den överförs också till de nya aktier som fåtts på basis av de gamla aktierna. Anskaffningsutgiften för dessa aktier är också 0 euro.

9.6 Överlåtelse av teckningsrätt

En aktieägare kan i allmänhet överlåta teckningsrätterna som hen fått vid en aktieemission utan att använda dem till teckning av aktier. Anskaffningsutgiften för en tidigare ägd aktie beaktas inte när man räknar ut anskaffningsutgiften för en teckningsrätt som den skattskyldige förvärvat på grund av aktien (ISkL 47 § 3 mom.). Teckningsrätten har således ingen faktisk anskaffningsutgift. Från överlåtelsepriset på teckningsrätten dras således av en presumtiv anskaffningsutgift (20 % eller 40 % av överlåtelsepriset). Teckningsrätten anses ha förvärvats vid samma tidpunkt som de aktier på grund av vilka man fått teckningsrätten.

Teckningsrätten kan fås även på annat sätt än på basis av ett gammalt aktieinnehav. Efter emission av teckningsrätter är teckningsrätter ofta föremål för handel på börsen under en viss tid. Då kan även andra än gamla aktieägare skaffa sig teckningsrätter. En aktieägare som inte vill använda sig av sina teckningsrätter kan i allmänhet donera dem åt någon annan.

Anskaffningsutgiften på teckningsrätten som införskaffats separat består av inköpspris och anskaffningskostnader. Anskaffningsutgiften på en teckningsrätt som man fått i gåva är beskattningsvärdet vid gåvobeskattningen.

Om en teckningsrätt som införskaffats separat används till aktieteckning läggas anskaffningsutgiften på teckningsrätten till aktiens anskaffningsutgift.

Om en teckningsrätt inte används till aktieteckning utan överlåts vidare räknas ut vinsten eller förlusten av överlåtelsen genom att från överlåtelsepriset dra av anskaffningsutgiften på teckningsrätten samt försäljningskostnader,

Om en teckningsrätt inte används till aktieteckning eller överlåts vidare förfaller teckningsrätten vid teckningsperiodens utgång. Då förlorar teckningsrätten slutligt sitt värde. Anskaffningspriset på en teckningsrätt som införskaffats separat kan då dras av som överlåtelseförlust. Om en förfallen teckningsrätt har fåtts på basis av gammalt aktieinnehav, uppstår ingen överlåtelseförlust eftersom teckningsrätten har i sådant fall ingen anskaffningsutgift.

9.7 Extra teckningsrätter (”resterna”)

Man kan ge aktier vid aktieemission på basis av ett tidigare aktieinnehav så att man för att få en eller flera nya aktier ska äga mer än en gammal aktie (teckningsrätt). Då kan det vara så att antalet teckningsrätter som hänför sig till gamla aktier i aktieägarens besittning inte är delbart med det aktieantal som berättigar till en ny aktie (teckningsrätt), utan det finns extra teckningsrätter.

Enligt aktiebolagslagen kan bolaget sälja de återstående teckningsrätterna (”resterna”) för ägarnas räkning och redovisa medlen till ägarna. Vid uträkningen av överlåtelsevinsten tillämpas då bestämmelserna om överlåtelse av teckningsrätter. På det erhållna vederlaget fördelas ingen del av anskaffningsutgiften för den aktie på basis av vilken teckningsrätten har erhållits. Från vederlaget dras av i presumtiv anskaffningsutgift antingen 20 eller 40 procent av vederlagsbeloppet, beroende på när den ursprungliga aktien har anskaffats.

Vid gratisemission kan man också förfara så att man bildar aktier av de överstigande teckningsrätterna (”resterna”) och dessa aktier säljs då för ägarnas räkning. Också en sådan realisering av överstigande teckningsrätter kan jämställas med försäljning av teckningsrätter. På det erhållna vederlaget fördelas ingen del av anskaffningsutgiften för den aktie på basis av vilken teckningsrätten har erhållits. Från vederlaget dras av i presumtiv anskaffningsutgift antingen 20 eller 40 procent av vederlagsbeloppet, beroende på när den ursprungliga aktien har anskaffats.

10 Split

Med split avses delning av bolagets aktier i flera olika aktier med ett mindre nominella värde eller bokföringsmässiga motvärde utan att aktiekapitalet ändras. Till följd av split fördelas den anskaffningsutgift som aktien hade på splittidpunkten mellan de nya aktier som erhålls vid split. Ägartiden för de vid split erhållna aktierna är densamma som för den splittade aktien.

I exempel ovan är det fråga om ett fall där den skattskyldige vid spliten får aktier med lika värde. Anskaffningsutgiften för den aktie som splittas fördelas då jämnt på de aktier som erhålls vid split. Det är också möjligt att den skattskyldige genom spliten får olika slags aktier som är olika till sitt värde. I sådana fall fördelas inte anskaffningsutgiften för den splittade aktien jämnt på alla aktier som erhålls vid split, utan anskaffningsutgiften fördelas på de aktier som erhålls vid split i förhållandet till aktiernas gängse värde.

11 Sammanläggning av aktier (omvänd split; reverse split)

Motsatsen till split är omvänd split, varvid aktier utan att aktiekapitalet ändras sammanläggs till aktier med ett större nominellt värde eller bokföringsmässigt motvärde. Den sammanräknade anskaffningsutgiften som aktierna hade vid sammanläggningstidpunken räknas till anskaffningsutgiften för den aktie som erhålls vid sammanläggningen. Ägartiden för den aktie som erhålls vid omvänd split räknas från den tidpunkt då de sammanlagda aktierna hade förvärvats.

12 Bonusaktie

På basis av köpet kan aktieköparen ha fått s.k. bonusaktier av den som säljer aktier utan något särskilt vederlag. En förutsättning för att köparen fått bonusaktier är i allmänhet att köparen behåller de köpta aktierna under en viss tid. En sådan bonusaktie anses ha anskaffats mot vederlag så, att en del av anskaffningsutgiften för de tidigare köpta aktierna fördelas på bonusaktien.

Anskaffningsutgiften på de köpta aktierna och bonusaktierna räknas ut så att man dividerar den betalda köpesumman med det sammanlagda antalet aktier som man mottagit då och bonusaktier som man mottagit senare.

13 Anskaffningsutgift för aktieemissions- och personalaktier

Förvärv av aktier såsom lön eller annan skattepliktig förmån är ett förvärv mot vederlag. Såsom anskaffningsutgift betraktas i detta fall förutom det betalda priset även beloppet som ska beaktas som skattepliktig förvärvsinkomst vid inkomstbeskattningen.

Om en person t.ex. vid aktieemission får teckna arbetsgivarföretagets aktier till halva priset av deras gängse värde, utgör den erhållna nedsättningen skattepliktig löneinkomst för arbetstagaren och den räknas med i anskaffningsutgiften för aktien. Anskaffningsutgiften för aktier och anställningsoptioner som köpts på basis av anställningen räknas på samma sätt.

Nedsättningen av värdet på aktiernas gängse värde betraktas som anskaffningsutgift även om förmånen inte hade beskattats i Finland med stöd av specialbestämmelsen om utlandsinkomst i inkomstskattelagens 77 § (sexmånadsregeln) (HFD 18.3.2003 liggare nr 575).  Till avdragbar anskaffningsutgift räknas däremot inte den nedsättning av 10 euro som arbetstagaren fått av aktiens gängse pris vid arbetsgivarföretagets aktieemission. Detta belopp är inte skattepliktig inkomst med stöd av specialbestämmelsen (ISkL 66.1 §).

14 Aktie som erhållits som dividend

Ett aktiebolag kan dela ut som dividend även annan egendom än pengar, till exempel aktier i ett dotterbolag. Anskaffningsutgiften för sådan egendom anses vara egendomens gängse värde vid den tidpunkt dividenden stått att lyfta. Som anskaffningsutgift betraktas det gängse värdet på egendomen oberoende av att en del av dividendinkomsten utgör skattefri inkomst. Det gängse värdet på en offentligt noterad aktie bestäms i allmänhet på basis av aktiens börskurs vid den tidpunkt dividenden stått att lyfta. Ägartiden för en aktie eller annan egendom som fåtts som dividend beräknas från den tidpunkt då dividenden har stått att lyfta.

15 Återbetalning av kapital (kapitalåterbäring)

Utdelning av tillgångar från fonden för fritt eget kapital betraktas i beskattning som dividend fr.o.m. skatteåret 2014. Utdelning av tillgångar ur fonden för fritt eget kapital från ett listat bolag betraktas alltså som dividend i beskattningen. Dividenden påverkar inte anskaffningspriset för aktien. Utdelning av tillgångar ur fonden för fritt eget kapital från ett icke listat bolag likställs dock med överlåtelse om bolaget återbetalar till aktieägaren hans kapitalinvestering innan tio år har förflutit från det att investeringen gjordes. Lagen har en övergångstid för skatteåren 2014 och 2015 för utdelning av sådana tillgångar som kommit till genom kapitalinvesteringar i icke noterade bolag.

Utdelning av tillgångar från ett icke listat bolag ur fonden för fritt eget kapital beskattas hos fysiska personer i regel som dividend.  Detta omfattar också utdelningen av tillgångar ur fonden för s.k. inbetalt fritt eget kapital. Om det till den skattskyldige från fonden för fritt eget kapital dock återbetalas ett belopp som motsvarar beloppet av en kapitalinvestering som han gjort i bolaget, beskattas utdelning av tillgångar enligt bestämmelserna om överlåtelsevinst (ISkL 33b.6 §). Förutsättning för beskattning som överlåtelsevinst är också att:

• det har gått högst tio år från kapitalinvesteringen när medlen delas ut, och
• den skattskyldige visar en tillförlitlig utredning om att villkoren är uppfyllda.

Om förutsättningar för beskattning som överlåtelsevinst inte uppfylls, betraktas utdelning av tillgångar som dividend och på den tillämpas bestämmelserna om dividend.

Att beskatta utdelning av tillgångar som överlåtelsevinst kommer i fråga närmast i de situationer där det av teckningspriser för aktier som delägaren har antecknat eller av optioner återbetalas till delägaren den del som har bokförts i fonden för fritt eget kapital. Då en fond som hänför sig till det fria egna kapitalet har genererats genom ett företagsarrangemang eller en kapitalöveföring till eget kapital, ska utdelningens karaktär avgöras separat från fall till fall.

Den skattskyldige ska ha gjort placeringen själv. Också den utdelning av tillgångar som dödsboet efter den skattskyldige (som gjort kapitalinvesteringen) får beskattas som överlåtelse om de ovan nämnda förutsättningarna uppfylls. I de situationer där den skattskyldige inte uppvisar en tillförlitlig utredning om tillgångarnas ursprung eller sambandet mellan de tillgångar som ska utdelas och den skattskyldiges kapitalinvesteringar förblir oklart, beskattas utdelningen av tillgångar enligt bestämmelserna om dividend.

Om villkoren för att utdelningen ska beskattas som överlåtelsevinst uppfylls kontrolleras separat hos varje skattskyldig. Om villkoren uppfylls hos bara vissa aktieägare t.ex. på grund av att investeringar har gjorts på olika tider och i olika sammanhang, beskattas utdelningen av tillgångar på dessa aktier som överlåtelsevinst och utdelningen av tillgångar på andra aktier som dividend.

När utdelningen från fonden för fritt eget kapital beskattas som överlåtelse, avdras anskaffningsutgiften för aktien från beloppet av de tillgångar som har fåtts vid utdelningen, dock högst beloppet av de mottagna tillgångarna. Anskaffningsutgiften för aktien minskas således med det belopp som har dragits av.

Om den skattskyldige i samband med ansökan om skattekort för utdelning av tillgångar uppvisar en utredning om att utdelning av tillgångar ur fonden för fritt eget kapital ska beskattas som överlåtelsevinst, ger Skatteförvaltningen kunden ett skattekort för utdelning av tillgångar.  Den skattskyldige kan uppvisa skattekortet till bolaget som delar ut tillgångar och bolaget verkställer förskottsinnehållningen enligt skattekortet.

När tillgångar som har kommit till genom kapitalinvestering skatteåren 2014 och 2015 delas ut ur fonden för fritt eget kapital, delas återbetalningar in i två olika grupper. I fråga om investeringar som har gjorts före 1.1.2014 har den tidpunkt då investeringen gjordes ingen betydelse. Den som har gjort investeringen i bolaget som delar ut tillgångar har inte heller någon betydelse. Däremot ska investeringar som har gjorts 1.1.2014 och därefter vara gjord av aktieägaren, utdelning av tillgångar ur fonden för fritt eget kapital ska ske inom 10 år från investeringen och den skattskyldige ska uppvisa en tillförlitlig utredning om att förutsättningar för kapitalinvesteringen uppfylls. Övergångsbestämmelserna tillämpas inte längre skatteåret 2016.

Ett aktiebolag kan återbetala bundet eget kapital till delägarna genom att lösa in aktier från delägarna. Inlösning av aktier beskattas enligt bestämmelserna om överlåtelsevinst, förutsatt att man inte anser att aktier har lösts in i syfte att undgå skatt på dividend.

Bundet eget kapital kan återbetalas till delägare också utan att delägaren avstår från sina aktier, t.ex. genom att nedsätta överkursfonden. Det återbetalda beloppet anses utgöra med överlåtelsepriset jämförbar inkomst hos delägaren, förutsatt att det inte anses utgöra förtäckt dividend.

När man räknar ut överlåtelsevinsten på det återbetalda bundna egna kapitalet drar man av i anskaffningsutgift samma eurobelopp som man får i återbetalning, dock inte mera än anskaffningsutgiften för aktie. När aktien senare överlåts, kan man inte dra av den del av anskaffningsutgiften på aktien som har dragits av från återbetalningen från överkursfond eller annat bundet eget kapital. Anskaffningsutgiften på varje aktie minskas med det belopp som återbetalats för aktien. Om det återbetalda kapitalet överstiger beloppet av anskaffningsutgift som återstår på aktien före återbetalningen, utgör den överstigande delen överlåtelsevinst för skatteåret.

16 Avtal om värdepapperslån och återköpsavtal

I ett avtal om värdepapperslån överlåter långivaren föremålen för överlåtelsen dvs. vanligtvis aktier (värdeandelar) till låntagaren som är skyldig att återlämna motsvarande värdepapper till långivaren efter att den utsatta tiden har gått ut.

Låntagaren betalar en ersättning för att få värdepappren i sitt bruk. Låntagaren får avkastningen på aktier under lånetiden.  Den ersättning som låntagaren betalar till långivaren kallas för dividendersättning (se ISkL 33d § 3 mom. om skatteplikt och ISkL 31 § 5 mom. om avdragbarhet). Låntagaren betalar en ersättning dvs.  premie för lån av aktier.

Ett återköpsavtal däremot är ett avtal om överlåtelse av värdepapper. Enligt villkoren i avtalet ska överlåtelsemottagaren efter en överenskommen tid sälja och överlåtaren köpa motsvarande mängd värdepapper av samma slag. I motsats till avtalet om värdepapperslån betalas det på basis av återköpsavtalet full köpeskilling vid de båda köpen.

I återköpsavtalet bildas ersättningen av skillnaden mellan köpeskillingarna dvs. av en reporänta. Som ränta kan användas en i avtalet definierad fast ränta eller en rörlig ränta, och då är räntan i repoavtalet bunden till den ram för referensränta som har definierats i avtalet.

Inkomstskattelagen har inte en motsvarande bestämmelse om avtalet om värdepapperslån eller återköpsavtalet som lagen om beskattning av inkomst av näringsverksamhet (se NärSkL 6 § 6 mom.).  Lån av aktier som är föremål för ett låneavtal betraktas som överlåtelse i inkomstbeskattningen (HFD 2.5.1996 liggare 1266). Återlämnande av värdepapper som har lånats är i sin tur en ny överlåtelse. Samma principer gäller också återköpsavtal.

17 Blankning

Blankning innebär att man säljer aktier som man inte äger. De aktier som man sålt måste man dock anskaffa antingen genom att köpa eller låna dem på marknaden. Meningen med blankningen grundar sig på antagandet att aktiens kurs sjunker mellan försäljnings- och köptidpunkten. Eventuell avkastning uppstår av skillnaden mellan försäljnings- och köpepriset minskat med kostnaderna för handel och aktielån. Om de aktier som har blankats inte köps tillbaka under samma dag, uppstår det ett aktielån för de sålda aktierna.

Blankningen betraktas som överlåtelse i beskattningen. Tidpunkten för försäljning är överlåtelsetidpunkten. Från överlåtelsepriset kan man dra av antingen en presumtiv anskaffningsutgift eller anskaffningsutgift för de aktier som man köpt under samma dag eller anskaffningsutgift för de aktier som man lånat under samma dag. Om man drar av den presumtiva anskaffningsutgiften kan man inte dra av någonting annat.

Upplåning av aktier betraktas som anskaffning (se avsnitt 16 ovan). Aktielånet ska betalas tillbaka genom att köpa aktierna, varvid det från det gängse värdet vid återbetalningstidpunkten dras av priset på de köpta aktierna och kostnaderna för handel och lån eller den presumtiva anskaffningsutgiften.

18 Konvertibla lån, optionslån och optionsrätt

Konvertibelt skuldebrev är ett skuldebrev som emitterats av ett aktiebolag. Innehavaren av ett sådant skuldebrev har rätt att byta ut skuldebrevet mot bolagets aktier eller yrka att skuldebrevet löses in (skulden återbetalas) vid lånetidens utgång. Optionslån är ett skuldebrevslån som ett aktiebolag tagit och som utöver lånedelen omfattar rätten att teckna bolagets aktier. Optionsrätten kan i allmänhet åtskiljas från skuldebrevet och överlåtas separat. Aktiebolag kan även ge ut optionsrätter utan lånedel.

Anskaffningsutgiften för ett konvertibelt skuldebrev är teckningspriset för skuldebrevet eller annan anskaffningsutgift som man betalat för det jämte eventuella kostnader. Om den skattskyldige har tecknat konvertibla skuldebrev på basis av sitt aktieinnehav i bolaget, anses ingen del av anskaffningsutgiften på aktierna utgöra anskaffningsutgift för konvertibla skuldebrev (ISkL 47 § 3 mom.).

Byte av ett konvertibelt skuldebrev mot aktier i det emitterande bolaget betraktas inte som överlåtelse vid beskattningen och därvid uppstår varken överlåtelsevinst eller -förlust (ISkL 45 § 2 mom.). Anskaffningsutgiften för skuldebreven räknas till anskaffningsutgiften för de aktier som tecknats på basis av skuldebreven.

Anskaffningstiden för aktier som tecknats med konvertibla skuldebrev anses vara samma som anskaffningstiden för det konvertibla skuldebrevet. Om det konvertibla skuldebrevet har tecknats på basis av tidigare aktieinnehav, anses de aktier som tecknats med det konvertibla skuldebrevet ha anskaffats vid samma tidpunkt som de tidigare aktierna.

Om en optionsrätt som ansluter sig till ett optionslån används för att teckna aktier eller överlåts separat från skuldebrevet, ska anskaffningsutgiften för optionslånet fördelas mellan skuldebrevet och optionsrätten. Räntan på ett optionslån är i allmänhet lägre än på ett vanligt lån därför att till optionslånet ansluter sig en optionsrätt. Anskaffningsutgiften för skuldebrevet bestäms på basis av gängse ränta och lånevillkor (motsvarande lån utan optionsrätt) vid tiden då skuldebrevet anskaffades. Anskaffningsutgiften för en optionsrätt räknas ut så att man från teckningspriset på optionslånet avdrar anskaffningsutgiften för skuldebrevet.

Om optionsrätten har erhållits på basis av tidigare aktieinnehav, anses ingen del av anskaffningsutgiften för de tidigare förvärvade aktierna utgöra anskaffningsutgift för optionsrätten. Optionsrätten anses dock ha förvärvats vid samma tidpunkt som de tidigare anskaffade aktierna. Då man använder en optionsrätt för att teckna aktier, betraktas detta inte som överlåtelse, varför det inte heller uppstår någon överlåtelsevinst eller -förlust. Som anskaffningsutgift för aktierna betraktas det sammanlagda beloppet av anskaffningsutgiften och det betalda teckningspriset. Som anskaffningstid för aktierna betraktas anskaffningstiden för optionsrätten.

Särskilda bestämmelser gäller konvertibla lån, optionslån och optionsrätter som erhållits på basis av ett arbetsförhållande. Enligt dessa bestämmelser anses förmånen från användning och överlåtelse av teckningsrätten utgöra löneinkomst (se ISkL 66 §).

19 Masskuldebrevslån

Masskuldebrev eller masslån kan emitteras av staterna och andra offentliga samfund samt av privata företag. Omsättningsbara masslån som har satts I allmänt omlopp bland allmänheten utgör sådan värdepappersförmögenhet på vars överlåtelser tillämpas beskattningsregler för överlåtelsevinster och överlåtelseförluster.

På ett masskuldebrevslån betalas i allmänhet ränta eller indexgottgörelse. Utbetalning av indexgottgörelse är vanligtvis beroende av hur värdet av en viss referensindex, t.ex. aktieindex eller räntesats har förändrats. På räntan eller indexgottgörelsen uttas källskatt på ränteinkomst om lånet har emitterats av (gäldenären är) ett inhemskt samfund.

Är emittenten utländsk ska räntan, indexgottgörelsen och avkastningen som utbetalas under något annat namn beskattas I den normala inkomstbeskattningen. Den skattskyldige skall I sin skattedeklaration deklarera samtliga räntor, indexgottgörelser och annan slags avkastning på vilken källskatt på ränteinkomst inte uttagits I Finland.  Överlåtelse av ett masskuldebrevslån kan dessutom leda till att det uppstår överlåtelsevinst eller -förlust till följd av att lånets marknadsvärde förändras.

Ett masslån kan vara kapitalgaranterat varvid till placeraren alltid utbetalas lånekapitalet (om inte gäldenären blir insolvent). Lånet kan även sakna kapitalgaranti till exempel så att återbetalning av lånekapitalet är delvis eller till och med helt beroende av händelser som ansluter sig till lånets referensobjekt. Om lånekapitalet i ett sådant fall inte återbetalas och lånet utgör ett värdepapper får värdeförlusten av dras på samma sätt som överlåtelseförlust av ett värdepapper.

20 Optioner och terminer som är föremål för handel på en reglerad marknad

Optioner och terminer som är föremål för handel på en sådan reglerad marknad som avses i lagen om handel med finansiella instrument omfattas av bestämmelserna om beskattning av överlåtelsevinst. Med överlåtelseförlust jämställs sådana förluster som uppstår vid förfall av en sådan option som är föremål för handel på en reglerad marknad.

Som överlåtelsepris på optionen betraktas skillnaden mellan det inlösningspris som optionsinnehavaren har fått och marknadspriset och den premie som innehavaren betalat för optionen anses utgöra anskaffningsutgift. Vid stängning av en option betraktas som anskaffningsutgift den betalda premien och som överlåtelsepris den mottagna premien.

Vinster eller förluster från terminsavtal som är föremål för handel på en reglerad marknad likställs med vinster eller förluster från överlåtelse av egendom. När man räknar ut vinstbeloppet ska man emellertid inte dra av presumtiv anskaffningsutgift (20 eller 40 %). Begreppet reglerad marknad omfattar Finland och dessutom reglerade marknader i andra EES-stater.

21 Övriga derivatinstrument

Bestämmelserna om beskattning av överlåtelsevinst tillämpas inte på andra derivatinstrument än sådana optioner och terminer som är föremål för handel på en reglerad marknad.

Vinster från övriga derivatinstrument anses utgöra skattepliktig kapitalinkomst men motsvarande förluster får inte dras av i beskattningen. Sådana andra derivatavtal är till exempel olika slags OTC-derivatinstrument där den underliggande egendomen är värdepapper, ränta, valuta eller förnödenhet; CFD-produkter (avtal om prisskillnad) samt derivatinstrument som är föremål för handel och clearing på en marknad utanför EES.

22 Vissa typer av företagsomstrukturering och beskattning av överlåtelsevinst

22.1 Allmänt

Byte av aktier mot aktier i ett annat bolag utgör i regel en överlåtelse (byte) på grund av vilken det uppstår en överlåtelsevinst eller -förlust. Byte av aktier på grund av fusion, delning (fission) och aktiebyte anses dock inte utgöra en skattepliktig överlåtelse om omstruktureringen uppfyller de särskilda kraven som anges i inkomstskattelagen och i 52 - 52 g § lagen om beskattning av inkomst av näringsverksamhet.

Dessa förutsättningar har att göra bl.a. med beloppet av vederlag som betalas i pengar vid omstruktureringen. Omstruktureringen medför då alltså varken skattepliktig överlåtelsevinst eller avdragbar överlåtelseförlust. Anskaffningsutgiften för de aktier som den skattskyldige haft före omstruktureringen fördelas på de aktier som han får vid omstruktureringen. Ägartiden för de aktier som fås vid omstruktureringen räknas från samma tidpunkt som ägartiden för de aktier som föregått omstruktureringen. I stället för eller utöver aktievederlag beskattas ett mottaget penningvederlag dock alltid som skattepliktig inkomst.

22.2 Fusion

Vid fusion övergår det överlåtande bolagets tillgångar och skulder till det övertagande bolaget och det överlåtande bolagen upplöses. Aktieägarna i det överlåtande bolaget får som fusionsvederlag antingen pengar eller aktier som emitterats av det övertagande bolaget.

På penningvederlag man får vid fusion tillämpas bestämmelser om beskattning av överlåtelsevinst.

22.3 Delning (fission)

Vid fission övergår det överlåtande bolagets tillgångar och skulder till två eller flera övertagande bolag och det överlåtande bolaget upplöses. Från och med 1.1.2007 kan delning äga rum även partiellt så att också det överlåtande bolaget fortsätter med sin verksamhet. Aktieägarna i det överlåtande bolaget får i delningsvederlag pengar eller aktier i de övertagande bolagen.

Vid beskattningen fördelas anskaffningsutgiften för aktier i det överlåtande bolaget på aktier i de övertagande bolagen i motsvarande förhållande som nettoförmögenhet i det överlåtande bolaget överförs till de övertagande bolagen. Om det dock är uppenbart att förhållandet mellan de nettoförmögenheter som överförs till de övertagande bolagen väsentligt avviker från förhållandet mellan det gängse värdet av dessa bolags aktier, används som fördelningsgrund för anskaffningsutgiften förhållandet mellan aktiernas gängse värde.

Vid delning redogör bolaget i allmänhet åt sina aktieägare för de grunder och den proportion enligt vilka anskaffningsutgiften för det överlåtande bolagets aktier fördelas på aktierna i det övertagande bolaget.

På penningvederlag man får vid delning tillämpas bestämmelser om beskattning av överlåtelsevinst.

22.4 Aktiebyte och utlyftningsskatt

Vid ett aktiebyte skaffar ett aktiebolag en sådan andel av aktierna i ett annat bolag att aktierna medför mer än hälften av det röstetal som alla aktier i bolaget medför. Som vederlag emitterar aktiebolaget nya aktier eller ger pengar till aktieägarna i det andra bolaget. Från och med skatteåret 2007 betraktas som aktiebyte även ett sådant arrangemang där ett aktiebolag redan innehar över hälften av röstetalet i det andra bolaget och skaffar flera aktier i det andra bolaget.

Anskaffningsutgiften för den aktie som överlåts vid aktiebyte fördelas på de aktier som man får i vederlag.

Ett aktiebyte är skattefritt endast om de båda delaktiga bolagen är sådana bolag med hemort i en medlemsstat inom Europeiska unionen som uppfyller kraven i 52.2 § i NärSkL eller sådana bolag med säte i en EES-stat (HFD 2012:93) som uppfyller de villkor som EU-domstolen har ställt i sin dom C-48/11.

I 52 f § 3 och 4 mom. stadgas om situationer där en fysisk person som erhållit vederlagsaktier upphör att vara en i Finland bosatt skattskyldig. Uppskovet med beskattningen gäller fortfarande i en situation där en fysisk person som är delägare flyttar inom Europeiska ekonomiska samarbetsområdet. Om personen bosätter sig i en stat utanför EES-området beskattas den överlåtelsevinst som inte beskattats vid aktiebytet i Finland. En tidsgräns på fem år har emellertid fastställts för tillämpningen av bestämmelsen.

Överlåtelsevinst som uppkommit vid aktiebytet beskattas först när vederlagsaktierna överlåts, ifall överlåtelsen av aktierna sker innan fem år förflutit från utgången av det skatteår under vilket aktiebytet skedde. Då ska ett belopp som motsvarar de överlåtna aktierna och som skulle ha varit skattepliktig inkomst om inte bestämmelsen om aktiebyte skulle ha tillämpats på aktiebytet räknas som inkomst för det skatteår då överlåtelsen av de aktier som förvärvats som vederlag skedde.

Om personen överlåter vederlagsaktierna eller flyttar utanför EES-området först efter att det har gått fem år från utgången av det skatteår under vilket aktiebytet skedde kommer den överlåtelsevins som uppkommit vid aktiebytet inte att beskattas i Finland.

Bestämmelserna som gäller beskattning vid utflyttning efter aktiebyte tillämpas första gången vid beskattningen för 2012. De tillämpas inte på aktiebyten som har skett före år 2009. Femårsfristen tillämpas bara på aktiebyten som sker den dag lagen träder i kraft den 15 maj 2012 eller därefter. Före den tidpunkten har det varit i kraft en tidigare bestämmelse om utflyttningsskatt.

Vederlag som mottagits vid ett aktiebyte omfattas av bestämmelser om beskattning av överlåtelsevinst. Förlust som uppkommit vid aktiebyte realiseras inte i situationer som avses i NärSkL 52 f 3 och 4 mom.

23 Byte av fondandel

En och samma placeringsfond kan innehålla avkastningsandelar och tillväxtandelar. Byte av en avkastningsandel mot en tillväxtandel eller tvärtom inom en och samma fond betraktas inte som överlåtelse och leder inte till beskattning av överlåtelsevinst.

Om däremot en fondandel byts mot en fondandel i en annan fond betraktas detta som överlåtelse, även om båda fonderna administreras av samma fondbolag. Byte av fond leder till att man beräknar överlåtelsevinsten eller -förlusten. Detta görs också ifall pengar inte lyfts vid bytet, utan inlösningspriset används direkt för att teckna andelar i en annan fond.

24 Överlåtelseordning för värdepapper

24.1 Allmänt

Om den skattskyldige överlåter endast en del sina värdepapper av samma slag, t.ex. aktier av samma slag i samma bolag, ska man för uträkningen av överlåtelsevinsten avgöra, vilka aktier som anses ha blivit överlåtna. Överlåtelseordningen kan inverka på vinst- eller förlustbeloppet om aktierna har olika anskaffningsutgifter.

Om värdepappren kan individualiseras, kan den skattskyldige själv besluta om överlåtelseordning, dvs. vilka individualiserade aktier han överlåter. Den skattskyldige kan till exempel överlåta vissa numrerade aktier om det finns ett numrerat aktiebrev över aktierna eller om aktierna har numrerats i bolagets aktieförteckning. Överlåtelsevinsten eller -förlusten räknas då ut genom att man från överlåtelsepriset på aktien drar av anskaffningsutgiften för aktien i fråga.

Värdeandelar som hör till värdeandelssystemet individualiseras inte med nummer eller med något annan identifierare så att den skattskyldige kunde överlåta en bestämd enskild värdeandel av sina flera andelar i samma bolag. Om överlåtelseordningen för värdeandelar anges i lag att värdeandelar av viss egendom anses ha överlåtits i den ordning i vilken de har förvärvats om inte den skattskyldige visar något annat (47 § 4 mom. i inkomstskattelagen). Det är fråga om den såkallade Först In - Först Ut–principen eller FiFu-principen.

I beskattningspraxis har man inte avvikit från överlåtelseordning enligt FiFu-principen på den grunden att den skattskyldige har förklarat att hans avsikt varit att överlåta vissa värdeandelar. Om den skattskyldige har anskaffat samma slags värdeandelar i samma bolag på skilda värdeandelskonton, har han dock kunnat bevisa att han överlåtit värdeandelar från ett visst konto. FiFu-principen tillämpas således skilt för varje värdeandelskonto.

Överföring av aktier från ett värdeandelskonto till ett annat utgör inte förvärv eller överlåtelse. Överföring från ett värdeandelskonto till ett annat leder inte till att ägartiden beräknas på nytt. Ägartiden för de överförda aktierna avgör i vilken ordning aktierna anses ha överlåtits på det mottagande värdeandelskontot.

FiFu-principen tillämpas inte på överföring av värdeandelar från ett värdeandelskonto till ett annat, eftersom kontoöverföring inte betraktas som överlåtelse. Kontoöverföringen påverkar inte inbördes överlåtelseordning för värdeandelar. Om den skattskyldige överför endast en del av värdeandelar av samma slag från ett värdeandelskonto till ett annat, kan han inte på ett för beskattningen påverkande sätt bestämma att överföringen angår till exempel värdeandelar som ingår i ett visst anskaffningsparti.

Innehållet av FiFu-principen har preciserats från skatteåret 2008. När man avgör överlåtelseordningen för värdeandelar anser man att värdeandelar har förvärvats vid samma tidpunkt från vilken dess ägartid räknas vid beskattning av överlåtelsevinsten (47 § 4 mom. i inkomstskattelagen).

Om beräkning av ägartiden vid olika tillfällen har ovan redogjorts för i avsnitt ”Beräkning av ägartiden”, ”Ägartiden för aktien”, ”Överlåtelse av teckningsrätt”, ”Split”, ”Sammanläggning av aktier (omvänd split; reverse split),” ”Bonusaktie”, ”Aktie som erhållits som dividend”, ”Konvertibla lån, optionslån och optionsrätter” samt ”Vissa typer av företagsomstruktureringar och beskattning av överlåtelsevinst”. I det följande behandlas särskilt hur ägartiden beräknas med tanke på FiFu-principen i vissa vanliga fall.

24.2 Aktier som erhållits vid aktieemission

När man vid en aktieemission får nya aktier på grund av tidigare aktieinnehav och i proportion till detta, anses man ha fått de nya aktierna vid samma tidpunkt som de tidigare erhållna aktier som legat till grund för aktieteckningen. När man avgör den inbördes ordningen för överlåtelse mellan gamla aktier och de nya aktier som tecknats på grund av dem, anses de gamla aktierna bli överlåtna före de nya aktier som tecknats på basis av dem.

24.3 Aktier som erhållits i arv

Ägartiden för aktier som erhållits genom arv eller testamente beräknas från arvlåtarens död. Tidpunkten för arvskifte inverkar inte på beräkningen av ägartiden om aktier fås inom ramen för arvsandelen eller p.g.a. ett testamentsförordnande.

24.4 Överlåtelseordning för fondandelar

Fondandelar hör i allmänhet inte till värdeandelssystemet. Om överlåtelseordning för värdeandelar av samma slag tillämpas emellertid FiFu-principen om inte den skattskyldige visar något annat.

Fondbolaget ska föra fondandelsregister över fondandelarna och införa i registret ordningsnumret av det andelsbevis som givits om fondandelen eller fondandelsteckningens ordningsnummer. Den skattskyldige kan begära att fondbolaget löser in vissa genom andelsbeviset eller med hjälp av ett ordningsnummer individualiserade fondandelar och därigenom avviker från FiFu-principen.

FiFu-principen ska tillämpas om den skattskyldige inte har individualiserat de fondandelar av samma slag som ska överlåtas. Om fondandelarna har anslutits till värdeandelssystemet kan de inte individualiseras på samma vis. Överlåtelseordningen bestäms då enligt FiFu-principen.

25 Skatteåret för inlösen av minoritetsaktier

Aktieägare som innehar över 90 % av bolagets samtliga aktier och röster har rätt att lösa in de andra aktieägarnas (minoritetsaktieägare) aktier. Sådana minoritetsaktieägare har också rätt att kräva inlösen av sina aktier.

Om det genom ett avgörande som har vunnit laga kraft har konstaterats att inlösenrätt föreligger eller om skiljemännen anser detta vara klart men något lösenbelopp inte har avtalats eller bestämts, övergår en aktie till inlösaren direkt då denne ställer en av skiljemännen godkänd säkerhet för betalningen av lösenbeloppet.  Vinst från överlåtelse av en aktie beskattas det år då aktien har överförts till köparen. Den tidpunkt då lösenbeloppet betalas har ingen betydelse.

Om lösenbeloppet inte har avtalats eller bestämts förrän beskattningen för året i fråga slutförs, används som lösenbelopp vid beräkningen av överlåtelsevinst det lösenbelopp som har erbjudits.

Till den del lösenbeloppet inte har kunnat tas i beaktande i inlösenårets beskattning, räknas det till inkomst för det skatteår under vilket den har betalats eller kunnat lyftas (110 § in inkomstskattelagen). För fastställandet av överlåtelsevinst för den del av lösenbeloppet som kommer i efterskott räknas överlåtelsevinsten på nytt genom att som lösenbelopp också ta i beaktande det belopp som har kommit i efterskott. Också till denna del uträknas vinsten enligt de bestämmelser som gällde under inlösenåret.

Den ägartid som ligger till grund för den presumtiva anskaffningsutgiften fastställs på basis av skatteåret för inlösen, inte enligt den tidpunkt då den del av lösenbeloppet som kommer i efterskott erhölls. På den del av lösenbeloppet som lagts till den beskattningsbara inkomsten tillämpas dock skattesatsen för det aktuella året. Vinstbelopp som inte tidigare har beskattats räknas som inkomst för det år då den del av lösenbeloppet som kommer i efterskott betalas.

26 Små överlåtelser

Enligt särskilda bestämmelser är vissa överlåtelsevinster skattefria och vissa överlåtelseförluster icke avdragsgilla. Av särskild betydelse vid beskattningen av vinster från överlåtelse av värdepapper är skattefriheten för små vinster och oavdragbarheten för små förluster (48 § 6 mom. i inkomstskattelagen).

Överlåtelsevinsten är skattefri om de sammanlagda överlåtelsepriserna av all under skatteåret överlåten egendom är högst 1 000 euro. På motsvarande sätt är överlåtelseförlusten icke avdragsgill om anskaffningsutgifterna för all under skatteåret överlåten egendom är högst 1 000 euro och de sammanlagda överlåtelsepriserna av all under skatteåret överlåten egendom är samtidigt högst 1 000 euro.

När man tillämpar ovan nämnda eurobelopp beaktas överlåtelsepriserna och anskaffningsutgifterna för egendom av alla slag som överlåtits under skatteåret (t.ex. överlåtelsepriserna på och anskaffningsutgifterna för fastigheter, bostadsaktier och värdeandelar). I detta sammanhang beaktas dock inte överlåtelsepriserna eller anskaffningsutgifterna för överlåtelse av sådan egendom som särskilt föreskrivits vara skattefri. Sådana egendomsöverlåtelser är t.ex. skattefri överlåtelse av egen stadigvarande bostad och skattefri generationsväxling.

Här beaktas inte heller överlåtelse av sedvanligt bohag eller med det jämförbar personlig egendom (Se närmare Skatteförvaltningens anvisning Helt eller delvis skattefris överlåtelsevinster).

27 Avdrag av överlåtelseförlust

En överlåtelseförlust uppstår om man överlåter egendom mot vederlag och det sammanlagda beloppet av egendomens oavskrivna anskaffningsutgift och utgifter för vinstens förvärvande är större än överlåtelsepriset. Vid överlåtelser till underpris beräknar man överlåtelseförlusten genom att indela överlåtelsen i andel mot vederlag och vederlagsfri andel. Från överlåtelsepriset får dras av endast den del av anskaffningsutgiften som hänför sig till den mot vederlag överlåtna andelen (se ovan avsnitt 3 Överlåtelse till underpris).

Till avdrag av förlust berättigar inte i sig att ett värdepapper eller annan egendom har sjunkit i värde under anskaffningspriset, om inte egendomen överlåts. Som överlåtelseförlust får emellertid dras av sådan värdeminskning på värdepapper som kan anses slutlig på grund av konkurs eller av någon annan därmed jämförbar orsak (ISkL 50 § 3 mom.).

En överlåtelseförlust anses uppstå under det skatteår då aktierna kunde anses ha förlorat sitt värde slutgiltigt. Enligt inkomstskattelagen är värdeminskning på aktier i ett bolag som gått i konkurs slutgiltig i beskattningen när:

• konkursförvaltaren meddelar att det inte blir någon utdelning, eller
• slutredovisningen görs i konkursboet. Eventuell utdelning utgör skattepliktig inkomst.

I högsta förvaltningsdomstolens avgörande HFD:2011:55 ansåg man avvikande från huvudregeln att aktierna kunde anses ha förlorat sitt värde slutgiltigt redan innan slutredovisningen i konkursboet hade gjorts. Enligt special revisionsberättelse som framförts i ärendet hade bolagets aktiekapital förlorats under räkenskapsåret 2003. Aktiebolaget hade försatts i konkurs 21.4.2005. Tingsrätten hade 10.2.2006 fastställt skiftesförteckningsförslaget av bolagets konkursbo, som hade utarbetats 31.10.2005. Slutredovisningen i konkursboet hade getts 25.5.2007. Man hade i samband med konkursförfarandet betalt på skulder utan säkerhet endast 2,5 procent av fordringarna.

Högsta förvaltningsdomstolen ansåg att det av utredningen i målet framgick att det redan år 2005 hade stått klart att konkursboets medel inte skulle komma att förslå till utdelning åt aktieägarna. Aktierna kunde anses ha förlorat sitt värde till följd av konkursen slutgiltigt redan år 2005 och inte först senare.

En avdragbar värdeminskning på värdepapper uppstår också när en warrant förfaller som värdelös eller då lånekapitalet av ett masslån, som är att betraktas som ett värdepapper, slutligt förloras. Med överlåtelseförlust jämställs förfall av standardiserad option och standardiserat terminsavtal.

Övriga förluster är inte avdragbara vid inkomstbeskattningen, såsom förlust från utlåning privatpersoner emellan eller förlust från förstörd egendom.

Förlust uppstår av en placeringsförsäkring om den prestation man får från försäkringen (återköpsvärde) är mindre än de inbetalda försäkringspremierna. Förlusten från en placeringsförsäkring är inte avdragbar även om försäkringspremierna hade placerats i värdepapper.

Förlusten från små överlåtelser kan inte dras av (se ovan avsnitt Små överlåtelser).

Förlusten från försäljning av stadigvarande bostad får inte dras av om motsvarande vinst hade varit skattefri. Avdragbar är inte heller förlust från överlåtelse av sedvanligt bohag eller annan motsvarande egendom avsedd för personligt bruk (t.ex. egen bil eller båt) (se närmare Skatteförvaltningens anvisning Helt eller delvis skattefris överlåtelsevinster).

Överlåtelseförluster kan också dras av från vinster som erhållits vid överlåtelse av annat slags egendom. Exempelvis en förlust som uppkommit vid överlåtelse av värdepapper kan dras av från försäljningsvinsten av en fastighet. Överlåtelseförluster som uppstått före skatteåret 2016 kan inte dras av från annan inkomst än överlåtelsevinst, och de beaktas inte när man räknar ut underskottet för kapitalinkomstslaget.

Från och med 2016 dras överlåtelseförluster av från alla kapitalinkomster. Ändringen gäller alltså bara förluster som uppkommit 2016 eller senare. I beskattningen för 2015 tillämpas alltså ännu gamla bestämmelser enligt vilka överlåtelseförlusten kan avdras endast från överlåtelsevinsten. Om den skattskyldige inte alls har kapitalinkomster eller om summan av kapitalinkomster är mindre än de överlåtelseförluster som ska dras av, kan den icke avdragbara förlusten dras av under de fem följande åren. På basis av överlåtelseförlust kan man inte få underskottsgottgörelse i beskattningen av förvärvsinkomster.

Varje skattskyldig får dra av endast sina egna överlåtelseförluster. Den skattskyldige kan exempelvis inte avdra en förlust som uppkommit vid överlåtelse av värdepapper eller annan egendom som tillhört sin make eller maka. Ett oskiftat dödsbo beskattas som särskilt skattskyldig för överlåtelse av sådan egendom som ingår i det oskiftade dödsboet. Delägaren kan inte avdra dödsboets förluster i sin beskattning eller det oskiftade dödsboet delägarens överlåtelseförluster i sin beskattning.

Konstgjorda överlåtelseförluster som har gjorts för att undvika skatt på vinst av överlåtelse av annan egendom är inte avdragbara. Härom kan vara fråga till exempel då den skattskyldige säljer aktier med förlust och återköper samma aktier (aktier av samma slag) med samma eller nästan samma pris. Om det inte kan företes andra reella skäl för sådant aktieköp av och an än att få till stånd en överlåtelseförlust är förlusten inte avdragbar I beskattningen (se också Skatteförvaltningens anvisning Överlåtelsevinster och -förluster på egendom i en fysisk persons inkomstbeskattning, punkt 13.5).

ledande skattesakkunnig Tero Määttä

överinspektör Petri Manninen
 

Bilagatabell 1

Finländska börsbolag vars aktier har slutgiltigt förlorat sitt värde till följd av en konkurs och det skatteår under vilket aktiernas slutgiltiga förlust av värde har fastställts. Tabellet uppdateras i behov.

Elcoteq Abp	skatteår 2012
Stromsdahl Abp	skatteår 2008
Tiimari Abp	skatteår 2013