Beskattning av överlåtelse av värdepapper

Denna anvisning handlar om frågor som gäller inkomstskatten i anknytning till överlåtelse av värdepapper, värdeandelar och andelar i placeringsfonder. Anvisningen ersätter Skatteförvaltningens anvisning med namn Beskattning av överlåtelsevinster av värdepapper av den 31 maj 2016 (dnr A71/200/2016).

I slutet av anvisningen i bilaga 1 finns en lista över sådana finländska börsbolag vars aktier slutgiltigt har förlorat sitt värde till följd av en konkurs och över det skatteår under vilket aktiernas slutgiltiga förlust av värde har fastställts.

1 Värdepapper, värdeandelar och andelar i placeringsfonder

1.1 Allmänt

Värdepapper är till exempel aktier, masskuldebrev och obligationer. Värdeandelar är sådana aktier, andelar, masskuldebrev och övriga rättigheter som har anslutits till värdeandelssystemet. Över värdeandel utfärdas inget aktiebrev eller annan handling som angår befintligheten och innehållet av rättigheten. Rättigheten, till exempel äganderätten till en aktie, framgår av registreringen som gjorts i elektroniskt värdeandelssystem (värdeandelsregister). Till värdeandelssystemet har anslutits bl.a. nästan alla aktier som noterats offentligt i Finland.

Med placeringsfond avses en förmögenhetskomplex som huvudsakligen består av värdepapper. Placeringsfonden ägs av de personer, samfund och stiftelser som placerat medel i fonden i förhållande till sina respektive fondandelar. Placeringsfonder och motsvarande utländska fondföretag betraktas som samfund som beskattas skilt från ägarna. Placeringsfonden förvaltas av ett fondbolag. En fondandel förvärvar man i allmänhet genom att teckna den i fondbolaget. Ägaren av en fondandel kan yrka att fonden löser in hans eller hennes fondandel, vilket i praktiken är det vanligaste sättet att överlåta en fondandel. Fondandelar hör i allmänhet inte till värdeandelssystemet.

Överlåtelse av värdepapper, värdeandelar och placeringsfondandelar beskattas med några undantag enligt samma regler. I det följande behandlas beskattningen av fysiska personer för överlåtelser av värdepapper, värdeandelar och andelar i placeringsfonder enligt inkomstskattelagen (1535/1993, ISkL). Bestämmelser om beskattningen av överlåtelsevinster och -förluster finns i 45 - 50 § i inkomstskattelagen.

Beskattningen av överlåtelser av andra slags tillgångar – såsom bostadsaktier och fastigheter – redogörs för i Skatteförvaltningens anvisning Överlåtelsevinster och -förluster på egendom i en fysisk persons inkomstbeskattning och i de separata anvisningarna till vilka hänvisats i denna anvisning.

1.2 Den skattskyldiges deklarationsskyldighet

Uppgifter om vinster och förluster från överlåtelse av värdepapper och värdeandelar samt om inlösen av fondandelar finns färdigt antecknade på den förhandsifyllda skattedeklarationen. Vinsterna och förlusterna har räknats ut på basis av de uppgifter som Skatteförvaltningen fått av banker, kontoförande institut och andra värdepappersförvarare samt av fondbolag.

Den skattskyldige ska granska att uppgifterna på den förhandsifyllda skattedeklarationen stämmer och är fullständiga. Om det finns fel eller brister i uppgifterna, är den skattskyldige skyldig att korrigera eller komplettera uppgifterna samt lämna uppgifterna till Skatteförvaltningen. Uppgifterna kan lämnas i Skatteförvaltningens elektroniska tjänst eller på papper på bilageblankett 9A (Uträkning av överlåtelsevinst eller -förlust av värdepapper och värdeandelar). Om uppgifterna lämnas på papper ska den skattskyldige ytterligare ange de sammanlagda beloppen av överlåtelsevinster och -förluster på deklarationsdelen i den förhandsifyllda skattedeklarationen som ska returneras till Skatteförvaltningen. Till pappersdeklarationen ska man inte heller bifoga några verifikationer. Mer information om returneringen av skattedeklarationen, verifikationerna och förvaringen av verifikationer finns i Skatteförvaltningens anvisning Den skattskyldiges deklarationsskyldighet.

1.3 Anteckningsskyldighet

Förvärvande, ägande och försäljning av värdepapper, värdeandelar och placeringsfondandelar utgör placeringsverksamhet över vilken den skattskyldige ska föra anteckningar (Skatteförvaltningens beslut om deklarationsskyldighet och anteckningar kap. IV). Anteckningarna behövs för beskattningen av överlåtelser. Meningen är att av anteckningarna framgår sådana omständigheter som behövs för att räkna ut överlåtelsevinsten eller -förlusten. Av anteckningarna ska framgå datum för när egendomen skaffades, förvärvet, anskaffningsutgiften, ändringar i anskaffningsutgiften (exempelvis på grund av emissioner och splits), överlåtelsetidpunkten, överlåtelsepriset, övriga kostnader som hör till anskaffningen och försäljningen samt andra uppgifter som är nödvändiga i beskattningen av överlåtelsevinsten eller -förlusten.

För att fullgöra sin anteckningsskyldighet är det tillräckligt att den skattskyldige förvarar eller tillhandahåller de rapporter med uppgifter som man behöver för att räkna ut överlåtelsevinsten som han fått från den som förvaltar hans värdeandelskonto (till exempel en bank) eller av fondbolaget. Anteckningar kan föras/förvaras i pappersform eller i elektronisk form på dator. Den skattskyldige ska förvara anteckningarna och verifikationerna i 6 år räknat från ingången av året efter skatteårets utgång.

Omfattningen på placeringsverksamheten inverkar inte på anteckningsskyldigheten. Anteckningar ska föras även om placeringarnas värde eller t.ex. antalet aktier är smärre.

2 Om beskattning av överlåtelsevinst och -förlust

2.1 Allmänt

Överlåtelsevinst och -förlust kan uppkomma när egendom överlåts mot vederlag. Överlåtelser mot vederlag är bland andra köp (försäljning), byte och vissa med byte jämförliga händelser, såsom förvärv av utdelning vid upplösning av ett aktiebolag. Under vissa förutsättningar ska också en kapitalåterbäring som annat än ett offentligt noterat aktiebolag betalat ut beskattas som överlåtelse. Mer om beskattning av kapitalåterbäring senare i denna anvisning.

Överlåtelsevinst uppkommer i en situation där försäljningspriset på den överlåtna egendomen överstiger dess anskaffningsutgift och utgifter för att förvärva vinst. Överlåtelseförlust däremot uppkommer i en situation där försäljningspriset på den överlåtna egendomen understiger dess anskaffningsutgift och utgifter för att förvärva vinst. Överlåtelseförlust kan också uppkomma vid slutlig förlust av värdet på värdepapper.

2.2 Överlåtelsevinster

Överlåtelsevinster av både inhemska och utländska värdepapper är i princip skattepliktig kapitalinkomst oberoende av hur länge egendomen har varit i överlåtarens ägo och hur denne har förvärvat egendomen (genom köp, gåva, arv osv.).

Beloppet av överlåtelsevinst och -förlust räknas ut så att från egendomens överlåtelsepris (dvs. det mottagna vederlaget) avdras egendomens oavskrivna anskaffningsutgift samt utgifterna för att förvärva vinst.

Överlåtelsepriset och anskaffningsutgiften beaktas till sitt nominella belopp. En eventuell ändring av pengarnas realvärde påverkar inte uträkningen av överlåtelsevinsten, även om egendomen hade förvärvats länge sedan.

Om anskaffningspriset på egendomen har betalats i annan valuta än euro, omräknas anskaffningspriset till euro med hjälp av växelkursen på anskaffningsdagen. Om överlåtelsepriset har erhållits i annan valuta än euro, omräknas överlåtelsepriset till euro i brist på annan uträkning med hjälp av den växelkurs som gällde den dag då överlåtelsepriset mottagits. Anskaffningsutgiften som betalats i finska mark omräknas till euro med den fasta omräkningskursen 5,94573 mark = 1 euro.

2.3 Överlåtelseförluster

Beloppet av överlåtelseförlust räknas genom att man från egendomens överlåtelsepris drar av egendomens anskaffningsutgift och utgifter för överlåtelse och anskaffning av egendom. Överlåtelsepriset och anskaffningsutgiften beaktas även här till sitt nominella belopp och en ändring av pengarnas realvärde påverkar inte beräkningen. Om anskaffningen eller överlåtelsen av egendom har skett i annan valuta än i euro, omräknas valutan till euro i enlighet med punkt 2.2.

Förlusterna för överlåtelse av egendom är avdragbara om det inte finns separata bestämmelser om att de är oavdragbara. Avdragbar överlåtelseförlust dras av från vinst för överlåtelse av den skattskyldiges egendom eller vad gäller förluster från och med år 2016 också från andra kapitalinkomster under skatteåret och fem år därefter.

Med överlåtelseförlust jämställs också exempelvis en slutlig förlust av värdet på en värdepapper. I fråga om förlusten är värdeförlusten vid konkurs i allmänhet slutlig först efter att konkursförvaltarna har gett slutredovisningen vid borgenärssammanträdet. Undantagsvis har aktiens värdeförlust betraktats som slutlig redan när ett aktiebolag har satts i konkurs, om det redan då har varit klart att det inte blir kvar någon utdelningsandel till aktieägarna i konkursboet. Mer information om överlåtelseförlust och avdrag av överlåtelseförluster finns i kapitel 25 i anvisningen.

2.4 Överlåtelsevinsten och -förlusten räknas ut skilt för varje anskaffningsparti

Överlåtelsevinsten och -förlusten räknas ut skilt för varje anskaffningsparti. Om den överlåtna egendomen har förvärvats i flera partier, ska överlåtelsevinsten och -förlusten således räknas ut skilt för varje anskaffningsparti.

Det är vanligt i fondsparande att man skaffar fondandelar i en och samma placeringsfond litet i sänder, t.ex. genom månatliga partier. När man överlåter fondandelarna ska överlåtelsevinsten räknas ut skilt för varje anskaffningsparti på basis av anskaffningsutgiften, försäljningskostnaderna och det mottagna överlåtelsepriset för partiet i fråga.

2.5 Skatteåret för överlåtelsevinst och -förlust

Överlåtelsevinsten utgör inkomst för det skatteår under vilket ett bindande köp eller annat överlåtelseavtal, t.ex. avtal om inlösning av aktier, har ingåtts. Köpeprisets betalningstid påverkar i princip inte beskattningstidpunkten.

På motsvarande sätt uppstår överlåtelseförlusten det år under vilket ett bindande köp eller annat överlåtelseavtal har ingåtts. Om överlåtelseförluster och deras avdragsordning, se nedan punkt 25 Överlåtelseförlust och avdragande av det.

3 Skattefria överlåtelser

3.1 Generationsväxlingsöverlåtelser

Överlåtelse av aktierna i ett aktiebolag kan vara skattefri under vissa förutsättningar som anges i lagen. Det finns tre villkor för skattefrihet:

1. Att den skattepliktige överlåter aktier eller andelar i ett bolag, som berättigar till en egendomsandel på minst 10 procent i detta bolag.
2. Att förvärvaren är överlåtarens barn, barnets bröstarvinge, överlåtarens syskon eller överlåtarens halvsyskon. Skattefriheten omfattar även förvärvarens make om den nämnda nära släktingen och maken mottar de överlåtna aktierna tillsammans.
3. Att egendomen i sammanlagt 10 år har varit i överlåtarens och i dennes eller en sådan persons ägo av vilken överlåtaren har erhållit den utan vederlag.

Generationsväxling behandlas mer ingående i Skatteförvaltningens anvisning Aktiebolagets generationsväxling i beskattningen.

3.2 Små överlåtelser

Enligt särskilda bestämmelser är vissa överlåtelsevinster skattefria och vissa överlåtelseförluster icke avdragsgilla. Av särskild betydelse vid beskattningen av vinster från överlåtelse av värdepapper är skattefriheten för små vinster och oavdragbarheten för små förluster

Överlåtelsevinsten är skattefri om de sammanlagda överlåtelsepriserna av all under skatteåret överlåten egendom är högst 1 000 euro. På motsvarande sätt är överlåtelseförlusten icke avdragsgill om anskaffningsutgifterna för all under skatteåret överlåten egendom är högst 1 000 euro och de sammanlagda överlåtelsepriserna av all under skatteåret överlåten egendom är samtidigt högst 1 000 euro.

När man tillämpar ovan nämnda eurobelopp beaktas överlåtelsepriserna och anskaffningsutgifterna för egendom av alla slag som överlåtits under skatteåret (t.ex. överlåtelsepriserna på och anskaffningsutgifterna för fastigheter, bostadsaktier och värdeandelar). I detta sammanhang beaktas dock inte överlåtelsepriserna eller anskaffningsutgifterna för överlåtelse av sådan egendom som särskilt föreskrivits vara skattefri. Sådana egendomsöverlåtelser är t.ex. skattefri överlåtelse av egen stadigvarande bostad och skattefri generationsväxling.

Här beaktas inte heller överlåtelse av sedvanligt bohag eller med det jämförbar personlig egendom (Se närmare Skatteförvaltningens anvisning Helt eller delvis skattefris överlåtelsevinster i personbeskattningen).

4 Beräkning av överlåtelsevinst och -förlust

4.1 Överlåtelsepris

Överlåtelsepris är det vederlag som överlåtaren av egendomen får med anledning av överlåtelsen. Vid köp är överlåtelsepriset det erhållna penningvederlaget (försäljningspris). Vid byte erhålls vederlaget delvis eller helt i annan egendom än i pengar. Överlåtelsepriset utgörs av det gängse värdet på egendomen som fåtts vid byte vid överlåtelsetidpunkten ökat med eventuell mellanskillnad eller minskat med mellanskillnad som betalats vid byte.

4.2 Anskaffningsutgift

4.2.1 Anskaffningspris och -utgifter

Anskaffningsutgiften för värdepapper, värdeandelar och placeringsfondandelar fastställs på olika sätt beroende på hur de en gång i tiden har förvärvats. Om den överlåtna egendomen har anskaffats genom köp är anskaffningsutgiften det betalda inköpspriset. Om egendomen har erhållits vid byte, är anskaffningsutgiften det gängse värdet på egendom som överlåtits vid byte ökat med eventuell mellanskillnad.

Exempel 5 fortsätter: I exempel 5 ovan är anskaffningsutgiften på den tomt som Alfred fick vid byte 70 000 euro och på aktierna 27 300 euro och anskaffningsutgiften på den sommarstugefastighet som Brita fick är 100 000 euro.

Egendom har man också kunnat få exempelvis genom arv, gåva eller avvittring. Man kan förvärva aktier genom att teckna dem när bolaget grundas eller vid en senare aktieemission. Mer information om olika sätt att förvärva aktier och om anskaffningspris som fastställs på basis av de olika sätten finns senare i denna anvisning.

Till anskaffningsutgiften räknas även vissa kostnader som omedelbart ansluter sig till anskaffning av egendomen (anskaffningskostnader). Sådana är bland andra överlåtelseskatt eller stämpelskatt som köparen betalat, förmedlingsarvode som köparen betalat till värdepappersmäklaren och teckningsarvode för fondandelar som betalats till fondbolaget, banken eller värdepappersföretaget. Om värdepappret har anskaffats genom en börsaffär, har överlåtelseskatt i allmänhet inte betalats.

4.2.2 Presumtiv anskaffningsutgift

I stället för det sammanlagda beloppet av anskaffningsutgift och utgifter för vinstens förvärvande kan överlåtelsevinsten räknas ut genom att man från överlåtelsepriset drar av den så kallade presumtiva anskaffningsutgiften. Presumtiv anskaffningsutgift tillämpas endast vid beskattning av fysiska personer eller dödsbon, ifall överlåtelsevinsten beskattas enligt inkomstskattelagen.

Presumtiv anskaffningsutgift innebär att man vid uträkning av överlåtelsevinsten drar av från överlåtelsepriset alltid åtminstone

• 20 procent av överlåtelsepriset, om överlåtaren vid överlåtelsetidpunkten hade ägt egendomen en kortare tid än 10 år
• 40 procent av överlåtelsepriset, om överlåtaren vid överlåtelsetidpunkten hade ägt egendomen i minst 10 år.

Presumtiv anskaffningsutgift används i stället för det sammanlagda beloppet av anskaffningsutgift och utgifter för vinstens förvärvande ifall avdraget blir större om det räknas ut enligt den presumtiva anskaffningsutgiften än vad det blir om det räknas ut enligt det sammanlagda beloppet. Vinsten räknas alltså ut så att den blir förmånligare för den skattskyldige.

Exempel 7: Om Alfred hade förvärvat aktierna först år 2011 och sålt dem under år 2016, dvs. efter att ha ägt dem mindre än 10 år, utgör den presumtiva anskaffningsutgiften 20 procent av överlåtelsepriset eller 500 euro (2 500 x 20 %). Vid uträkningen av överlåtelsevinsten hade man då dragit av summan av den faktiska anskaffningsutgiften och utgifterna för vinstens förvärvande, dvs. 704,47 euro, eftersom det hade varit förmånligare för den skattskyldige än tillämpningen av den presumtiva anskaffningsutgiften. Överlåtelsevinsten hade då uppgått till 1 795,53 euro (=2 500 euro – 704,47 euro).

Presumtiv anskaffningsutgift kan tillämpas också vid överlåtelse av egendom som erhållits i arv, gåva eller genom avvittring och den presumtiva anskaffningsutgiften är större än gåvo- eller arvsbeskattningsvärdet ökat med försäljningskostnaderna. Vid uträkningen av vinst från terminsavtal ska den presumtiva anskaffningsutgiften inte dras av.

4.2.3 Utredning av anskaffningspriset

När överlåtelsevinsten beräknas har Skatteförvaltningen inte alltid uppgifter om anskaffningspriset på värdepapper. Säljaren ska i princip kunna uppvisa det ursprungliga anskaffningspriset och utgifterna som anknyter till anskaffningen för att överlåtelsevinsten ska räknas enligt det faktiska anskaffningspriset. Om säljaren inte kan uppvisa det faktiska anskaffningspriset beräknas överlåtelsevinsten med den presumtiva anskaffningsutgiften.

Det är viktigt att uppvisa anskaffningspriset och -utgifterna särskilt om det är fråga om förlustbringande köp. I annat fall kan ett förlustbringande köp i beskattningen bli vinstgivande på grund av tillämpningen av den presumtiva anskaffningsutgiften.

5 Överlåtelse till underpris

Om överlåtelsepriset på egendomen inte överstiger 75 procent av egendomens gängse värde vid överlåtelsen, betraktas skillnaden mellan det betalda priset och det gängse värdet som gåva. Då delas överlåtelsen i förhållande till det betalda priset och det gängse värdet i ett köp mot vederlag och i en vederlagsfri gåva. Överlåtelsevinsten eller -förlusten beräknas då så att man från det erhållna överlåtelsepriset drar av endast den del av anskaffningsutgiften som motsvarar den mot vederlag överlåtna andelen.

Den konstgjorda överlåtelseförlust som beror på att en överlåtelse skett till underpris är inte avdragbar. I avgörandet HFD:2014:85 hade den skattskyldige sålt börsaktier till sina barn till ett pris som underskred börskurserna på försäljningsdagen. Överlåtelseförlusten godkändes inte som avdragbar till den del förlusten hade orsakats av att försäljningspriserna underskred börskurserna. Förlusten ansågs vara reell endast till den del förlusten berodde på minskning av egendomens gängse värde.

6 Överlåtelse av värdepapper, värdeandelar och andelar i placeringsfonder som fåtts i arv eller gåva

Överlåtelsevinst eller -förlust kan uppstå också vid överlåtelse av värdepapper, värdeandelar och andelar i placeringsfonder man erhållit i arv eller gåva. Överlåtelsevinsten eller -förlusten räknas ut också i sådana fall så att man från överlåtelsepriset drar av det sammanlagda beloppet av anskaffningsutgiften och utgifterna för vinstens förvärvande eller alternativt den presumtiva anskaffningsutgiften. Storleken på den presumtiva anskaffningsutgiften (40 % eller 20 %) avgörs utgående från ägartiden. Ägartiden för egendom som erhållits genom arv eller testamente beräknas från arvlåtarens död. Ägartiden för egendom som erhållits i gåva beräknas från att gåvan getts.

Som anskaffningsutgift för värdepapper som man erhållit i arv eller gåva anses beskattningsvärdet vid arvs- eller gåvobeskattningen. Som anskaffningsutgift kan inte användas det värde som använts för värdepappret vid avvittring eller arvskifte. Den betalda arvs- eller gåvoskatten får inte räknas till anskaffningsutgiften eller annars dra av vid beskattningen av överlåtelsevinsten.

Arvsbeskattningsvärdet på värdepappret dras av som anskaffningsutgift både då ett oskiftat dödsbo överlåter värdepappret och då en arvinge överlåter egendom som han eller hon erhållit vid arvskifte.

Exempel 9: Till Britas och Alfreds mors kvarlåtenskap hörde aktier i Bolag Ab. Som värdet på aktierna vid arvsbeskattningen efter modern hade fastställts 50 000 euro. Aktierna säljs till ett pris på 80 000 euro och i samband med försäljningen uppstår 80 euro i försäljningskostnader. Något arvskifte verkställs inte före försäljningen. Som inkomst i dödsboet efter Britas och Alfreds mor beskattas 29 920 euro i överlåtelsevinst från aktierna (80 000 euro – 50 000 euro – 80 euro).

Exempel 10: Till Britas och Alfreds mors kvarlåtenskap hörde aktier i Bolag Ab. Som värdet på aktierna vid arvsbeskattningen efter modern hade fastställts 50 000 euro. Brita och Alfred verkställer arvskifte, varmed båda får hälften av aktierna. Senare säljer de aktierna. Brita säljer sina aktier för 50 000 euro. Han betalar 50 euro i förmedlingsarvode på försäljningen. Britas överlåtelsevinst från aktierna uppgår till 24 950 euro (50 000 euro – 25 000 – 50 euro). Alfred säljer sina aktier för 45 000 euro. Han betalar 45 euro i förmedlingsarvode på försäljningen. Alfreds överlåtelsevinst från aktierna uppgår till 19 955 euro (45 000 euro – 25 000 euro – 45 euro).

Som anskaffningspris avdras alltså det beskattningsvärde som använts i arvsbeskattningen och kostnaderna för att förvärva vinst eller alternativt den presumtiva anskaffningsutgiften. Ägartiden som påverkar storleken på den presumtiva anskaffningsutgiften räknas från dödsdagen.

7 Då ett värdepapper, en värdeandel eller en andel i en placeringsfond som fåtts i gåva överlåts vidare inom ett år från gåvan

Värdet vid gåvobeskattningen får inte dras av som anskaffningsutgift för värdepappret om man överlåter värdepappret innan ett år har förflutit från gåvan. Som anskaffningsutgift betraktas i sådana fall gåvogivarens anskaffningsutgift jämte senare ändringar.

Överlåtelsevinsten eller -förlusten räknas ut också i detta fall så att man från överlåtelsepriset drar av det sammanlagda beloppet av den icke-avskrivna anskaffningsutgiften på egendomen och utgifterna för vinstens förvärvande eller alternativt den presumtiva anskaffningsutgiften. Den presumtiva anskaffningsutgiften utgör i detta fall alltid 20 procent av överlåtelsepriset, eftersom gåvotagarens ägartid börjar från att gåvan getts.

När man säljer vidare de aktier som man fått i gåva innan ett år har gått från gåvan, bör man ta i beaktande att de andelar av viss egendom som hör till värdeandelssystemet anses ha överlåtits i den ordning i vilken de har förvärvats om inte den skattskyldige visar något annat. Gåvan är en överlåtelse där gåvogivaren överlåter värdeandelar på samma värdeandelskonto enligt FIFU-principen (först-in-först-ut) i den ordning som hen har fått dem.

Om man på samma gång ger likadana andelar i gåva till flera olika mottagare, anses värdepapper ha överlåtits i den ordning som de värdeandelar som fås i gåva registreras på mottagarnas värdeandelskonton. Värdepapper anses inte ha överlåtits i den ordning som i gåvobrevet bestäms om överlåtelseordningen.

Man kan eventuellt med stöd av 28 § i lagen om beskattningsförfarande ingripa i förfarandet där aktier som fåtts i gåva säljs kort efter att gåvan har mottagits och det finns en intressegemenskap mellan parterna, om arrangemanget ger särskilda skatteförmåner när det bedöms som helhet. Situationer som gäller kringgående av skatt beskrivs närmare i Skatteförvaltningens anvisning Tillämpning av bestämmelsen om kringgående av skatt.

Även gåvobeskattning ska verkställas på värdepappret som fåtts i gåva. Då påförs gåvotagaren en gåvoskatt på det gängse värdet av gåvan vid gåvotillfället. Om gåvotagaren har överlåtit värdepappret vidare inom ett år från att gåvan getts, och överlåtelsevinsten har räknats ut enligt ovan utgående från gåvogivarens anskaffningsutgift, ska den verkställda gåvobeskattningen rättas så att från gåvans värde dras av den skatt som påförts gåvotagaren på överlåtelsevinst. Man kan emellertid inte dra av ett större belopp än vad som hade påförts i skatt om överlåtelsepriset hade varit beskattningsvärdet vid gåvobeskattningen.

8 Värdepapper, värdeandelar och andelar i placeringsfonder som fåtts vid avvittring

Om en av makarna överlåter egendom som han eller hon erhållit vid avvittring på grund av giftorätt, betraktas som anskaffningsutgift på denna egendom den anskaffningsutgift som den av makarna som överlät egendom vid avvittringen hade betalat jämte senare ändringar.

Överlåtelsevinsten eller -förlusten räknas ut också i sådana fall så att man från överlåtelsepriset drar av det sammanlagda beloppet av anskaffningsutgiften på värdepappret, värdeandelarna och andelarna i placeringsfonder och utgifterna för vinstens förvärvande eller alternativt den presumtiva anskaffningsutgiften. Ägartiden för egendom som erhållits vid avvittring med stöd av giftorätt beräknas med hänsyn till det förvärv som föregår avvittringen, i allmänhet från den tidpunkt då den av makarna som överlåter egendom vid avvittringen har anskaffat egendomen.

Med avvittring avses sådan formbunden avvittring som enligt äktenskapslagen (234/1929) ska verkställas till följd av skilsmässa eller den andras död. Den kalkylmässiga avvittring som görs vid verkställande av arvsbeskattningen har ingen betydelse i detta sammanhang.

9 Överlåtelse av aktier som fåtts vid aktieemission

9.1 Allmänt

När ett aktiebolag höjer sitt aktiekapital har aktieägarna i allmänhet företrädesrätt att teckna nya aktier i proportion till sitt gamla aktieinnehav. Detta gäller både sådana aktier som tecknas vid emission mot vederlag och sådana som fås gratis vid vederlagsfri emission.

Aktieemissioner kan också arrangeras så att man avstår från teckning med företrädesrätt för gamla aktieägare. Då är det fråga om exempelvis en aktieemission som har riktats till en viss investerargrupp.

9.2 Aktieemissionens inverkan på anskaffningsutgiften för aktier

9.2.1 Aktieemission senast 31.12.2004

Aktieemission som har registrerats i handelsregistret före 2005 inverkar inte på anskaffningsutgiften för de aktier som legat till grund för teckningen. Anskaffningsutgiften för den aktie som fåtts vid aktieemission bestäms enligt det teckningspris som betalats på aktien. Om aktien har fåtts i samband med fondemission, är dess faktiska anskaffningsutgift lika med noll.

När man överlåter en aktie som legat till grund för teckningen, en nyemissionsaktie eller en fondemissionsaktie, får man från överlåtelsepriset dra av antingen det sammanräknade beloppet av aktiens anskaffningsutgift och utgifter för vinstens förvärvande eller en större presumtiv anskaffningsutgift.

9.2.2 Aktieemission 1.1.2005 eller därefter

Om en ny aktie tecknas eller förvärvas på basis av en gammal aktie vid en aktieemission som ordnas 1.1.2005 eller därefter, ska anskaffningsutgiften för den aktie som legat till grund för teckningen och den eventuella anskaffningsutgiften på den tecknade aktien fördelas som anskaffningsutgift både för den ursprungliga aktien och på den tecknade aktien (ISkL 47 § 3 mom.). Fördelning av anskaffningsutgiften gäller alla aktier oberoende av när de har förvärvats, förutsatt att aktieemissionen skett 1.1.2005 eller därefter.

Vid en fondemission (gratisemission) fördelas anskaffningsutgiften för den aktie som leget som grund för teckningen som anskaffningsutgift för den ursprungliga aktien och för den aktie som man erhållit vid fondemissionen.

Exempel 15: Alfred har en aktie i Bolag Ab med en anskaffningsutgift på 100 euro. Bolag Ab ordnar en fondemission under år 2006 vid vilken aktieägarna får två nya gratisaktier på basis av en gammal aktie i Bolag Ab. Efter aktieemissionen äger Alfred tre aktier i Bolag Ab. Anskaffningsutgiften för den aktie som legat till grund för teckningen fördelas jämnt mellan den tidigare aktien och de nya aktierna. Efter emissionen är anskaffningsutgiften på varje aktie 33,33 euro (=100:3 euro).

Den sammanlagda anskaffningsutgiften på den aktie som utgör grunden för en aktieemission mot betalning och anskaffningsutgiften för den tecknade aktien fördelas som anskaffningsutgift för den aktie som legat till grund för nyteckningen och för den nytecknade aktien.

Vid en aktieemission är det möjligt att sedan teckningsrätterna avskilts aktieägaren säljer bort den gamla aktien innan han utnyttjar till aktieteckning de teckningsrätter som erhållit med stöd av den gamla aktien. Även i detta fall fördelas det sammanräknade beloppet av anskaffningsutgiften för den gamla aktien och den tecknade nya aktien för den gamla aktien och den tecknade nya aktien.

Om en fondemission och en nyemission mot betalning sker samtidigt, fördelas det sammanräknade beloppet av anskaffningsutgift för den aktie som legat till grund för teckningen samt anskaffningsutgift för tecknade aktier jämnt på alla dessa aktier.

Anskaffningsutgiften fördelas vid aktieemissionen skilt för varje aktie. Om de aktier som teckningen grundar sig på har olika anskaffningsutgifter, ska anskaffningsutgiften efter aktieemissionen räknas ut skilt för varje aktieparti.

9.2.3 Anskaffningsutgift för aktier i situationer där anskaffningen inte grundar sig på gammalt aktieinnehav

Om aktien inte tecknats på basis av gammalt aktieinnehav, består anskaffningsutgiften på aktien av det betalda teckningspriset och det eventuella anskaffningspriset på teckningsrätten.

Vid en emission som grundar sig på aktieägarnas företrädesrätt kan det hända att alla aktieägare inte vill teckna nya aktier. Det är vanligt att aktier som inte tecknas erbjuds till andra aktieägare. Aktier som köpts på det sättet anses inte ha fåtts på basis av det tidigare aktieinnehavet.

9.2.4 Överlåtelse av en aktie som fåtts vid aktieemission före 1.1.2005 och därefter

Aktieägaren kan ha aktier som hen fått vid en fondemission före 1.1.2005 och aktier som hen fått vid en fondemission 1.1.2005 eller därefter. Anskaffningsutgiften för aktier som fåtts vid en fondemission före 1.1.2005 är 0 euro.

På basis av sådana aktier kan man vid en fondemission 1.1.2005 eller därefter få nya aktier. I det fall ändras anskaffningsutgiften för de gamla aktierna (0 euro) inte och den överförs också till de nya aktier som fåtts på basis av de gamla aktierna. Anskaffningsutgiften för dessa aktier är också 0 euro.

Vid beräkning av överlåtelsevinst avdras som anskaffningsutgift för aktier som fåtts vid ovan nämnd fondemission alltid en presumtiv anskaffningsutgift. Storleken på den presumtiva anskaffningsutgiften bestäms på basis av anskaffningstidpunkten för de aktier som ska överlåtas. Som anskaffningstidpunkt för aktier som fåtts vid en fondemission betraktas anskaffningstidpunkten för de aktier på basis av vilka aktier som fåtts vid en fondemission har tecknats.

9.3 Ägartiden av aktier som fåtts vid aktieemission

Ägartiden av aktier som fåtts vid en aktieemission anses börja från anskaffningstidpunkten för de tidigare ägda aktierna om aktier tecknas på basis av det tidigare aktieinnehavet.

I de situationer där aktieägaren får teckna en större andel av aktierna än vad han ägde före emissionen eller om teckningen är öppen, beräknas ägartiden för de nya aktierna från den tidpunkt då aktieägaren förbundit sig att teckna aktierna eller från den tidpunkt då aktieägaren anskaffar de teckningsrätter som ligger som grund för teckningen.

Anskaffningstidpunkten för aktier som fåtts vid en aktieemission som registrerats i handelsregistret år 2005 eller därefter bestäms på samma sätt som vid en aktieemission som registrerats i handelsregistret före 2005. Exempelvis ägartiden som påverkar storleken på den presumtiva anskaffningsutgiften räknas från anskaffningstidpunkten för den aktie som legat som grund för teckningen.

9.4 Överlåtelse av teckningsrätt

En aktieägare kan i allmänhet överlåta teckningsrätterna som hen fått vid en aktieemission utan att använda dem till teckning av aktier. Teckningsrätten som fåtts på basis av det tidigare aktieinnehavet har ingen anskaffningsutgift. Från överlåtelsepriset på en teckningsrätt dras således alltid av en presumtiv anskaffningsutgift enligt 20 eller 40 procent beroende på anskaffningstidpunkten för de aktier som legat som grund till teckningsrätterna. Från överlåtelse av en teckningsrätt som fåtts på basis av ett tidigare aktieinnehav realiseras därför alltid en överlåtelsevinst.

Teckningsrätten kan fås även på annat sätt än på basis av ett gammalt aktieinnehav. Efter emission av teckningsrätter är teckningsrätter ofta föremål för handel på börsen under en viss tid. Då kan även andra än gamla aktieägare skaffa sig teckningsrätter. En aktieägare som inte vill använda sig av sina teckningsrätter kan i allmänhet donera dem åt någon annan.

Anskaffningsutgiften på teckningsrätten som införskaffats separat består av inköpspris och anskaffningskostnader. Anskaffningsutgiften på en teckningsrätt som man fått i gåva är beskattningsvärdet vid gåvobeskattningen. Anskaffningsutgiften bestäms på samma sätt som anskaffningsutgiften för annan egendom som anskaffats mot vederlag eller vederlagsfritt. Då kan det från överlåtelse av teckningsrätt också i stället för vinst uppstå förlust om anskaffningspriset och utgifterna för förvärvande av vinst överstiger överlåtelsepriset

Om en teckningsrätt som införskaffats separat används till aktieteckning läggas anskaffningsutgiften på teckningsrätten till aktiens anskaffningsutgift.

Om en teckningsrätt inte används till aktieteckning eller överlåts vidare förfaller teckningsrätten vid teckningsperiodens utgång. Då förlorar teckningsrätten slutligt sitt värde. Anskaffningspriset på en teckningsrätt som införskaffats separat kan då dras av som överlåtelseförlust. Skatteåret för förlusten anses då vara det skatteår då tiden för användning av teckningsrätten upphör. Om en förfallen teckningsrätt har fåtts på basis av gammalt aktieinnehav, uppstår ingen överlåtelseförlust eftersom teckningsrätten har i sådant fall ingen anskaffningsutgift.

9.5 Överlåtelse av återstående teckningsrätter (rester)

Man kan ge aktier vid aktieemission på basis av ett tidigare aktieinnehav så att man för att få en eller flera nya aktier ska äga mer än en gammal aktie (teckningsrätt). Då kan det vara så att antalet teckningsrätter som hänför sig till gamla aktier i aktieägarens besittning inte är delbart med det aktieantal som berättigar till en ny aktie (teckningsrätt), utan det finns extra teckningsrätter.

Enligt aktiebolagslagen kan bolaget sälja de återstående teckningsrätterna ("resterna") för ägarnas räkning och redovisa medlen till ägarna. Vid uträkningen av överlåtelsevinsten tillämpas då bestämmelserna om överlåtelse av teckningsrätter. På det erhållna vederlaget fördelas ingen del av anskaffningsutgiften för den aktie på basis av vilken teckningsrätten har erhållits. Från vederlaget dras av i presumtiv anskaffningsutgift antingen 20 eller 40 procent av vederlagsbeloppet, beroende på när den ursprungliga aktien har anskaffats.

Vid gratisemission kan man också förfara så att man bildar aktier av de återstående teckningsrätterna ("resterna") och dessa aktier säljs då för ägarnas räkning. Också en sådan realisering av återstående teckningsrätter kan jämställas med försäljning av teckningsrätter. På det erhållna vederlaget fördelas ingen del av anskaffningsutgiften för den aktie på basis av vilken teckningsrätten har erhållits. Från vederlaget dras av i presumtiv anskaffningsutgift antingen 20 eller 40 procent av vederlagsbeloppet, beroende på när den ursprungliga aktien har anskaffats.

10 Split

Med split avses uppdelning av en aktie på flera aktier. Antalet aktier ökar och man får nya aktier för de gamla aktierna. Till följd av split fördelas den anskaffningsutgift som aktien hade på splittidpunkten mellan de nya aktier som erhålls vid split. Ägartiden för de vid split erhållna aktierna är densamma som för den splittade aktien.

Exempel 26: Brita köpte 1.3.2012 en aktie i Bolag Ab för 15,00 euro/aktie. Bolag Ab:s aktie splittades 12.5.2012, varefter en aktie i bolaget blev 2 aktier. Efter spliten hade Brita två aktier i Bolag Ab vilkas anskaffningsutgift var 7,50 euro/aktie (=15:2). 10.5.2016 genomförde Bolag Ab en ny split vid vilken man fick 4 aktier för en aktie. Efter spliten har Brita 8 aktier i Bolag Ab vilkas anskaffningsutgift var 1,87 euro/aktie (=7,50:4) Anskaffningstiden för samtliga aktierna är 1.3.2012.

I exempel ovan är det fråga om ett fall där den skattskyldige vid spliten får aktier med lika värde. Anskaffningsutgiften för den aktie som splittas fördelas då jämnt på de aktier som erhålls vid split. Det är också möjligt att aktieägaren genom spliten får olika slags aktier som är olika till sitt värde. I sådana fall fördelas inte anskaffningsutgiften för den splittade aktien jämnt på alla aktier som erhålls vid split, utan anskaffningsutgiften fördelas på de aktier som erhålls vid split i förhållandet till aktiernas gängse värde.

11 Sammanläggning av aktier (omvänd split; reverse split)

Motsatsen till split är sammanläggning av aktier dvs. omvänd split. Vid sammanläggningen läggs aktier samman till en aktie. Bolagets aktiekapital ändras inte men antalet aktier minskar.

Vid sammanläggningen förändras aktiernas gemensamma anskaffningsutgift inte men anskaffningsutgiften för en enskild aktie ökar. Efter sammanläggningen räknas anskaffningsutgiften för en enskild aktie så att anskaffningsprisen på aktier som lagts samman till en aktie räknas ihop. Sammanläggningen inverkar inte på fastställande av anskaffningstidpunkten för aktierna. Ägartiden för aktien räknas från den tidpunkt då de sammanlagda aktierna hade förvärvats.

Exempel 27: Alfred köpte 1 000 aktier i Bolag Ab för 70 euro (0,07 euro/aktie) 1.12.2005. Aktierna i Bolag Ab sammanlades 28.1.2006 så att 10 gamla aktier blev en ny aktie. Med 1 000 gamla aktier fick Alfred 100 nya aktier i Bolag Ab. Anskaffningsutgiften för varje aktie är 0,70 euro (= 10 x 0,07 euro). Aktierna anses ha förvärvats 1.12.2005.

Vid sammanläggningen går antalet aktier som aktieägaren har inte nödvändigtvis jämnt ut. Då inlöser bolaget vanligtvis de aktier som blir över och betalar för dem till aktieägare vederlag i pengar. När det gäller vederlag i pengar är det frågan om en överlåtelse. För att utreda en eventuell överlåtelsevinst eller -förlust dras av från vederlaget i pengar den anskaffningsutgift eller den presumtiva anskaffningsutgift som räknats ut på ett sätt som anges senare.

Exempel 28: Alfred har år 2011 köpt 500 aktier i Bolaget Ab. Anskaffningspriset på aktierna har varit 6 euro/st. alltså sammanlagt 3 000 euro. År 2013 sammanlägger Bolag Ab sina aktier så att med sex gamla aktier får man en ny aktie. Alfred får 83 nya aktier med 498 aktier. Bolaget löser in två gamla aktier av Alfred dvs. 0,33 nya aktier för ett gängse pris. Det gängse värdet på en aktie är 12 euro. Alfred får en bråkdel 0,33 av försäljningen dvs. 3,96 euro (0,33 x 12). Anskaffningsutgiften för bråkdelen av aktien är anskaffningsutgiften för två ursprungliga aktier dvs. 12 euro. Av överlåtelse får Alfred en förlust på 8,04 euro (3,96 – 12). Efter sammanläggningen har Alfred 83 aktier. Anskaffningsutgiften för aktier är 36 euro per aktie (6 x 6) och anskaffningstidpunkten år 2011.

12 Bonusaktie

På basis av köpet kan aktieköparen ha fått s.k. bonusaktier av den som säljer aktier utan något särskilt vederlag. En förutsättning för att köparen fått bonusaktier är i allmänhet att köparen behåller de köpta aktierna under en viss tid. En sådan bonusaktie anses ha anskaffats mot vederlag så, att en del av anskaffningsutgiften för de tidigare köpta aktierna fördelas på bonusaktien.

Anskaffningsutgiften på de köpta aktierna och bonusaktierna räknas ut så att man dividerar den betalda köpesumman med det sammanlagda antalet aktier som man mottagit då och bonusaktier som man mottagit senare.

Exempel 29: Ägarna till Bolag Ab sålde åt allmänheten 28.10.1999 aktier i Bolag Ab till 20,75 euro/aktie. En privatperson som behöll sina aktier till och med 18.10.2000 fick av ägarna en aktie till för varje 10 köpta aktier utan vederlag. Anskaffningsutgiften för bonusaktien och de 10 aktier på basis av vilka bonusaktien hade erhållits räknas ut så att man dividerar inköpspriset för 10 aktier eller 207,50 euro med det sammanlagda antalet köpta aktier och bonusaktien (11 aktier). Anskaffningsutgiften för varje aktie är 18,86 euro. Ägartiden för bonusaktien räknas från anskaffningstidpunkten för de aktier på basis av vilken bonusaktien förvärvats.

13 Aktier som fåtts på basis av anställningsförhållandet

Förvärv av aktier såsom lön eller annan skattepliktig förmån är ett förvärv mot vederlag. Som anskaffningsutgift för aktier betraktas i detta fall förutom det betalda priset även beloppet som ska har beaktats som skattepliktig förvärvsinkomst vid inkomstbeskattningen.

En rätt som grundar sig på ett anställningsförhållande att få eller förvärva aktier eller andelar i ett samfund till ett lägre pris än gängse värde utifrån ett avtal eller en annan förbindelse kallas för en anställningsoption. En förmån som fåtts utifrån en anställningsoption är skattepliktig förvärvsinkomst i sin helhet. Den nedsättning på 10 procent som gäller aktieemission till hela personalen tillämpas inte även om hela personalen får anställningsoptioner.

Anskaffningsutgiften för aktier som köpts på basis av anställningsförhållandet och anskaffats med anställningsoptioner räknas ut på samma sätt som anskaffningsutgiften för aktier som fåtts som lön. Anskaffningsutgift utgörs således sammanräknat av det pris som betalats för aktierna och det belopp som beskattats som lön.

Köpet av aktier och användningen av anställningsoptioner kan orsaka kostnader för löntagaren. En sådan utgift kan till exempel vara ett förmedlararvode eller överlåtelseskatt som betalats av löntagaren. Sådana utgifter är utgifter för att skaffa förvärvsinkomst, vilken utifrån en framlagd utredning dras av då beskattningen av löntagaren verkställs (29 och 95 § i ISkL). Dessa utgifter för inkomstens förvärvande som dragits av i beskattningen av förvärvsinkomsten räknas inte till anskaffningsutgiften för löntagarens aktier.

Med personalemission avses en aktieemission som riktas till bolagets arbetstagare. Om teckningspriset motsvarar det gängse värdet uppstår det ingen skattepliktig förmån av teckningen av aktier. Som anskaffningspris på aktier betraktas då det köpepris som betalats för dem vid teckningen. Om aktierna får tecknas till ett pris som understiger deras gängse värde uppkommer en skattepliktig förmån till den del nedsättningen av värdet är mer än 10 procent av aktiens gängse värde. Om nedsättningen av värdet är mindre än 10 procent räknas den inte med till den skattepliktiga löneinkomsten och den tas inte heller i beaktande som ökning av anskaffningsutgiften. Förmånen är i sin helhet skattepliktig ändå om den inte har varit tillgänglig till majoriteten av personalen.

I personalemissionen är det fråga om en riktad aktieemission alltså som anskaffningstidpunkt för aktierna betraktas teckningstidpunkten.

Nedsättningen av värdet på aktiernas gängse värde betraktas som anskaffningsutgift även om förmånen inte hade beskattats i Finland med stöd av sexmånadsregeln som gäller utlandsarbete (HFD 18.3.2003 liggare nr 575). Den nedsättning på 10 procent av aktiens gängse värde som arbetstagaren fick i arbetsgivarbolagets aktieemission räknas dock inte med i anskaffningsutgiften.

Mer information om anställningsoptioner och personalemissioner finns i Skatteförvaltningens anvisning Beskattning av anställningsoptioner.

14 Aktie som erhållits som dividend

Ett aktiebolag kan dela ut som dividend även annan egendom än pengar, till exempel egna aktier eller aktier i ett dotterbolag. Anskaffningsutgiften för aktien som fåtts i dividend är det gängse värdet på en aktie vid den tidpunkt dividenden stått att lyfta. Som anskaffningsutgift betraktas det gängse värdet på aktien i sin helhet även om en del av dividendinkomsten utgör skattefri inkomst.

Det gängse värdet på en offentligt noterad aktie bestäms i allmänhet på basis av aktiens medelkurs den dag då dividenden stått att lyfta. Ägartiden för en aktie eller annan egendom som fåtts som dividend beräknas från den tidpunkt då dividenden har stått att lyfta.

Exempel 31: Det offentligt noterade bolaget Bolag Abp har 15.2.2015 delat ut dividend till sina aktieägare. Dividenden har betalats i form av aktier i bolagets dotterbolag Firma Abp. Det gängse värdet på aktien har varit 15 euro per aktie vid den tidpunkt då dividenden stått att lyfta. Av dividender från offentligt noterade bolag utgjorde då bara 85 % skattepliktig inkomst. Som dividendinkomst beskattas 12,75 euro/aktie (= 15 x 85 %). Anskaffningsutgiften för aktien som man fått i dividend är dock det gängse värdet på aktien 15 euro/aktie. Ägartiden för aktien man fått i dividend anses ha börjat 15.2.2015.

15 Kapitalåterbäring som överlåtelse

15.1 Allmänt

Den i aktiebolagslagen avsedda utbetalningen av tillgångar ur fonden för fritt eget kapital dvs. kapitalåterbäringen betraktas i beskattningen som dividend fr.o.m. skatteåret 2014. I princip betraktas som dividend såväl ett listat bolags som icke listat bolags utbetalning av tillgångar. Kapitalåterbäring från ett icke listat bolag kan betraktas som överlåtelse i vissa undantagsfall.
15.2 Behandling av en kapitalåterbäring som överlåtelse

Ett icke listat bolags utbetalning av tillgångar från en fond som hänförs till det fria egna kapitalet jämställs med överlåtelse om

• bolaget återbetalar till aktieägaren (eller ett dödsbo efter aktieägaren) den kapitalplacering som hen själv gjort och
• det har gått högst tio år från kapitalplaceringen till det att tillgångarna betalas ut

Om aktieägaren inte uppvisar en tillförlitlig utredning om tillgångarnas ursprung eller sambandet mellan de tillgångar som ska utbetalas och den skattskyldiges kapitalinvesteringar förblir oklart, beskattas utbetalningen av tillgångar enligt bestämmelserna om dividend.

Att beskatta utbetalning av tillgångar som överlåtelsevinst kommer i fråga närmast i de situationer där det av teckningspriser för aktier som delägaren har antecknat eller av optioner återbetalas till delägaren den del som har bokförts i fonden för fritt eget kapital. Beskattning av överlåtelsevinst kommer inte i fråga i situationer där fonden för fritt eget kapital har bildats genom företagsomstruktureringar eller fondöverföringar i eget kapital.

Om bolaget inte är offentligt noterat tillämpas på dess utbetalningar av tillgångar från en fond som hänförs till det fria egna kapitalet en övergångsbestämmelse, om det kapital som återbetalas har placerats före 1.1.2014. Övergångsbestämmelsen gäller skatteåren 2014 och 2015. Enligt övergångsbestämmelsen ska återbetalningar av kapitalplaceringar som gjorts före 1.1.2014 beskattas enligt den beskattningspraxis som gällde innan de uttryckliga bestämmelserna trädde i kraft. Denna praxis har behandlats i Skatteförvaltningens anvisning Den nya aktiebolagslagen och dess inverkan på beskattningen.

15.3 Kapitalåterbäringens inverkan på anskaffningsutgiften på en aktie

Den vinst som uppstår vid återbetalning av kapitalet beräknas skilt för varje aktie så att beloppet av det återbetalda kapitalet minskas med anskaffningsutgiften på den aktie (t.ex. köpepris) på vilken kapital har återbetalats. Från anskaffningsutgiften kan dras av dock högst det belopp som betalats på aktien i återbetalning av kapitalet; det kan således inte uppstå förlust. Den presumtiva anskaffningsutgiften kan inte tillämpas när man beräknar den vinst som uppstår från återbetalning av kapitalet.

Om villkoren för att utbetalningen ska beskattas som överlåtelsevinst uppfylls kontrolleras separat hos varje aktieägare. Om villkoren uppfylls hos bara vissa aktieägare t.ex. på grund av att investeringar har gjorts på olika tider och i olika sammanhang, beskattas utbetalningen av tillgångar på dessa aktier som överlåtelsevinst och utbetalningen av tillgångar på andra aktier som dividend.

15.4 Återbetalning av kapitalet från bolagets bundna egna kapital

Ett aktiebolag kan återbetala bundet eget kapital till delägarna genom att lösa in aktier från delägarna. Inlösning av aktier beskattas enligt bestämmelserna om överlåtelsevinst, förutsatt att man inte anser att aktier har lösts in i syfte att undgå skatt på dividend.

Bundet eget kapital kan återbetalas till delägare också utan att delägaren avstår från sina aktier, t.ex. genom att nedsätta överkursfonden. Det återbetalda beloppet anses utgöra med överlåtelsepriset jämförbar inkomst hos delägaren, förutsatt att det inte anses utgöra förtäckt dividend.

När man räknar ut överlåtelsevinsten på det återbetalda bundna egna kapitalet drar man av i anskaffningsutgift samma eurobelopp som man får i återbetalning, dock inte mera än anskaffningsutgiften för aktien. När aktien senare överlåts, kan man inte dra av den del av anskaffningsutgiften på aktien som har dragits av från återbetalningen från överkursfond eller annat bundet eget kapital. Anskaffningsutgiften på varje aktie minskas med det belopp som återbetalats för aktien. Om det återbetalda kapitalet överstiger beloppet av anskaffningsutgift som återstår på aktien före återbetalningen, utgör den överstigande delen överlåtelsevinst för skatteåret.

16 Avtal om värdepapperslån, blankning och återköp

16.1 Allmänt om värdepapperslån och blankning

I ett avtal om värdepapperslån överlåter långivaren (vanligtvis en penninginrättning) föremålen för överlåtelsen dvs. vanligtvis aktier (värdeandelar) till låntagaren som är skyldig att återlämna motsvarande värdepapper till långivaren efter att den utsatta tiden har gått ut. Även om det är fråga om lån av värdepapper, får låntagaren full äganderätt till värdepapper.

Låntagaren betalar en ersättning för att få värdepappren i sitt bruk. Låntagaren får avkastningen på aktier under lånetiden. Om det till låntagaren betalas dividend på basis av aktier som hen har lånat, betalar hen ersättning för det till långivaren. Den ersättning för dividend som betalats till långivaren kallas för dividendersättning.

16.2 Värdepapperslån och blankning

Blankning innebär att man säljer aktier som man inte äger. De aktier som man sålt måste man dock anskaffa antingen genom att köpa eller låna dem på marknaden. Blankning och aktielån bildar ofta en sammanhängande helhet. Ur blankarens synvinkel är försäljningstransaktionen en överlåtelse till vilken hänförs en anskaffning som sker först senare.

Blankaren har i avsikt att dra nytta av aktiernas kursförändring. Efter försäljningen väntar blankaren på att aktiekursen går ner för att hen till ett lägre pris kan köpa tillbaka det antal aktier som motsvarar de sålda aktierna. Eventuell avkastning uppstår av skillnaden mellan försäljnings- och inköps/lånepriset minskat med kostnaderna för handel.

Om de aktier som har blankats inte köps tillbaka under samma dag, uppstår det ett aktielån för de sålda aktierna. Då utgörs en eventuell avkastning av skillnaden mellan försäljningspriset och det gängse priset på aktierna som lånats jämte kostnaderna för aktielån.

Blankningen betraktas som överlåtelse i beskattningen. Tidpunkten för försäljning är överlåtelsetidpunkten. Från överlåtelsepriset kan man dra av anskaffningsutgiften för de aktier som man köpt under samma dag eller anskaffningsutgiften för de aktier som man lånat under samma dag, vilken anskaffningsutgift är aktiernas gängse värde vid den tidpunkt då de lånas. Den premie som låntagaren betalat för lån kan dras av som kostnad för förvärvande av vinst.

Aktielånet måste betalas tillbaka. Återbetalningen sker genom att köpa det antal aktier som motsvarar aktielånet. Anskaffningspriset på dessa aktier dras av från försäljningspriset på aktierna. Försäljningspriset anses vara det värde som aktierna hade vid tidpunkten för lånet.

16.3 Återköpsavtal

Med en repa, dvs. ett återköpsavtal, (eng. repurchase agreement) avses ett avtal om överlåtelse av värdepapper, som innebär att köparen och säljaren ingår ett avtal om försäljning av värdepapper och dessutom ett bindande avtal om att köparen efter en överenskommen tid säljer motsvarande mängd värdepapper av samma slag till den ursprungliga säljaren. I samband med den första överlåtelsen fastställs ett fast återköpspris. Köparen får full äganderätt till värdepapperen och kan utöva alla förvaltningsbefogenheter som är förenade med värdepapperen samt även överlåta dem vidare.

Ett återköpsavtal inkluderar två giltiga värdepappersköp i motsatt riktning. I vartdera köpet övergår äganderätten mellan parterna. Återköpspriset överstiger i allmänhet det pris som köparen betalar. Skillnaden mellan prisen utgör köparens ersättning för att försäljaren får disponera över penningbeloppet under avtalstiden. Då ett fast återköpspris avtalas i samband med den första överlåtelsen kvarstår risken för förändringar i värdepapperens marknadspris under avtalets giltighetstid hos försäljaren.

Ett återköpsavtal är ett avtal om överlåtelse av värdepapper. Enligt villkoren i avtalet ska överlåtelsemottagaren efter en överenskommen tid sälja och överlåtaren köpa motsvarande mängd värdepapper av samma slag. I motsats till avtalet om värdepapperslån betalas det på basis av återköpsavtalet full köpeskilling vid de båda köpen.

I återköpsavtalet bildas ersättningen av skillnaden mellan köpeskillingarna dvs. av en reporänta. Som ränta kan användas en i avtalet definierad fast ränta eller en rörlig ränta, och då är räntan i repoavtalet bunden till den ram för referensränta som har definierats i avtalet.

17 Konvertibla lån, optionslån och optionsrätt

17.1 Konvertibelt lån

Konvertibelt skuldebrev är ett lån med eller utan ränta som aktiebolaget kan ta från placeraren. I villkoren för lånet kommer man överens om huruvida placeraren efter att lånetiden gått ut har rätt att byta ut lånebeloppet i sin helhet eller en del därav till bolagets aktier enligt ett på förhand bestämt utbytesförhållande.

Anskaffningsutgiften för ett konvertibelt skuldebrev är teckningspriset för skuldebrevet eller annan anskaffningsutgift som man betalat för det jämte kostnader. Om den skattskyldige har tecknat konvertibla skuldebrev på basis av sitt aktieinnehav i bolaget, anses ingen del av anskaffningsutgiften på aktierna utgöra anskaffningsutgift för konvertibla skuldebrev.

Byte av ett konvertibelt skuldebrev mot aktier i det emitterande bolaget betraktas inte som överlåtelse vid beskattningen och därvid uppstår varken överlåtelsevinst eller -förlust. Anskaffningsutgiften för skuldebreven räknas till anskaffningsutgiften för de aktier som tecknats på basis av skuldebreven.

Anskaffningstiden för aktier som tecknats med konvertibla skuldebrev anses vara samma som anskaffningstiden för det konvertibla skuldebrevet. Om det konvertibla skuldebrevet har tecknats på basis av tidigare aktieinnehav, anses de aktier som tecknats med det konvertibla skuldebrevet ha anskaffats vid samma tidpunkt som de tidigare aktierna.

17.2 Optionslån och optionsrätt

Optionslån är ett lån som aktiebolaget kan ta från placeraren. Optionslånet kallas också för ett teckningsrättslån eftersom till det hör optionsbevis. Placerarna får utöver räntan och återbetalningen av lånekapitalet rätt att teckna bolagets aktier till ett visst pris under en viss tid Optionsrätten kan i allmänhet åtskiljas från skuldebrevet och överlåtas separat. Aktiebolag kan även ge ut optionsrätter utan lånedel.

Om en optionsrätt som ansluter sig till ett optionslån används för att teckna aktier eller överlåts separat från skuldebrevet, ska anskaffningsutgiften för optionslånet fördelas mellan skuldebrevet och optionsrätten. Räntan på ett optionslån är i allmänhet lägre än på ett vanligt lån därför att till optionslånet ansluter sig en optionsrätt. Anskaffningsutgiften för skuldebrevet bestäms på basis av gängse ränta och lånevillkor (motsvarande lån utan optionsrätt) vid tiden då skuldebrevet anskaffades. Anskaffningsutgiften för en optionsrätt räknas ut så att man från teckningspriset på optionslånet avdrar anskaffningsutgiften för skuldebrevet.

Om optionsrätten har erhållits på basis av tidigare aktieinnehav, anses ingen del av anskaffningsutgiften för de tidigare förvärvade aktierna utgöra anskaffningsutgift för optionsrätten. Optionsrätten anses dock ha förvärvats vid samma tidpunkt som de tidigare anskaffade aktierna. Då man använder en optionsrätt för att teckna aktier, betraktas detta inte som överlåtelse, varför det inte heller uppstår någon överlåtelsevinst eller -förlust. Som anskaffningsutgift för aktierna betraktas det sammanlagda beloppet av anskaffningsutgiften och det betalda teckningspriset. Som anskaffningstid för aktierna betraktas anskaffningstiden för optionsrätten.

Särskilda bestämmelser gäller konvertibla lån, optionslån och optionsrätter som erhållits på basis av ett arbetsförhållande. Enligt dessa bestämmelser anses förmånen från användning och överlåtelse av teckningsrätten utgöra löneinkomst (se ISkL 66 §).

18 Masskuldebrevslån

Masskuldebrev eller masslån kan emitteras av staterna och andra offentliga samfund samt av privata företag. Omsättningsbara masslån som har satts i allmänt omlopp bland allmänheten utgör sådan värdepappersförmögenhet på vars överlåtelser tillämpas beskattningsregler för överlåtelsevinster och överlåtelseförluster.

Masslån kan vanligtvis säljas och köpas på eftermarknaden på samma sätt som börsaktier. Överlåtelse av ett masskuldebrevslån kan också leda till att det uppstår överlåtelsevinst eller -förlust till följd av att lånets marknadsvärde förändras.

Ett masslån kan vara kapitalgaranterat varvid till placeraren alltid utbetalas lånekapitalet (om inte gäldenären blir insolvent). Lånet kan även sakna kapitalgaranti till exempel så att återbetalning av lånekapitalet är delvis eller till och med helt beroende av händelser som ansluter sig till lånets referensobjekt. Om lånekapitalet i ett sådant fall inte återbetalas och lånet utgör ett värdepapper får värdeförlusten avdras på samma sätt som överlåtelseförlust av ett värdepapper.

Mer information om masskuldebrevslån finns i Skatteförvaltningens anvisning Om beskattning av masskuldebrevslån enligt inkomstskattelagen.

19 Derivat som är föremål för handel på en reglerad marknad

19.1 Optioner och terminer

Med en option avses ett avtal som ger optionsinnehavaren rätten att av optionsutställaren köpa (köpoption) eller åt optionsutställaren sälja (säljoption) ett visst antal värdepapper eller andra underliggande tillgångar till ett överenskommet pris. Optionsinnehavaren betalar en avgift (premie) för rätten som innehavaren fått.

Utnyttjandet av optionen kallas att lösa in den. Om det t.ex. handlar om en aktieoption har köpoptionens mottagare rätt att lösa in aktierna som utgör optionens underliggande tillgång till det inlösningspris som anges i avtalet. Då får mottagaren vinst om den underliggande tillgångens marknadsvärde är högre än inlösningspriset. Om inlösningspriset är högre än tillgångens marknadspris har köpoptionen inget reellt värde. Då förfaller optionen och köparen lider en förlust. Förlusten är lika med den betalda premiens storlek.

Med en termin avses ett kontrakt där den prestation som avtalats vid tiden för upprättande av kontraktet ska betalas vid en viss tidpunkt. Terminer skiljer sig från optioner på så sätt att båda parterna binds att fullfölja avtalet, medan optioner bara förbinder optionens utställare.

Optioner och terminer som är föremål för handel på en sådan reglerad marknad som avses i lagen om handel med finansiella instrument omfattas av bestämmelserna om beskattning av överlåtelsevinst. Med överlåtelseförlust jämställs sådana förluster som uppstår vid förfall av en sådan option som är föremål för handel på en reglerad marknad.

Som överlåtelsepris på optionen betraktas skillnaden mellan det inlösningspris som optionsinnehavaren har fått och marknadspriset och den premie som innehavaren betalat för optionen anses utgöra anskaffningsutgift. Vid stängning av en option betraktas som anskaffningsutgift den betalda premien och som överlåtelsepris den mottagna premien.

Premien som optionsutställaren får utgör utställarens skattepliktiga inkomst under det skatteår då premien har kunnat lyftas av utställaren. Premien som optionsutställaren får räknas som inkomst för överlåtelse av egendom, från vilken den presumtiva anskaffningsutgiften kan dras av (HFD 1999/2410).

Om en aktieoption utnyttjas genom att de underliggande aktierna löses in är premien som fåtts eller betalats för optionen, inklusive handelskostnaderna, en del av aktiernas anskaffningspris (HFD:2012:69). Motsvarande gäller innehavaren av en säljoption: Som överlåtelsepris på en nyttighet som sålts utifrån en option räknas överlåtelsepriset enligt optionsvillkoren. Av det avdras anskaffningsutgiften för den sålda nyttigheten och premien som betalats för optionen som en del av anskaffningspriset. Alternativt kan den presumtiva anskaffningsutgiften dras av från överlåtelsepriset.

Vinster eller förluster från terminsavtal som är föremål för handel på en reglerad marknad likställs med vinster eller förluster från överlåtelse av egendom. När man räknar ut vinstbeloppet ska man emellertid inte dra av presumtiv anskaffningsutgift (20 eller 40 %). Begreppet reglerad marknad omfattar Finland och dessutom reglerade marknader i andra EES-stater.

19.2 Warranter, certifikat, futurer och minifuturer

Övriga derivat, såsom warranter, certifikat, futurer och minifuturer som är föremål för handel på en reglerad marknad tillämpas bestämmelser om beskattning av överlåtelsevinst. Mer information om dessa finns i Skatteförvaltningens anvisning Beskattning av derivat.

20 Övriga derivatinstrument

Bestämmelserna om beskattning av överlåtelsevinst tillämpas inte på andra derivatinstrument än sådana som är föremål för handel på en reglerad marknad.

Vinster från övriga derivatinstrument anses utgöra skattepliktig kapitalinkomst men motsvarande förluster får inte dras av i beskattningen. Sådana andra derivatavtal är till exempel olika slags OTC-derivatinstrument där den underliggande egendomen är värdepapper, ränta, valuta eller förnödenhet; CFD-produkter (avtal om prisskillnad) samt derivatinstrument som är föremål för handel och clearing på en marknad utanför EES.

21 Vissa typer av företagsomstrukturering och beskattning av överlåtelsevinst

21.1 Allmänt

Byte av aktier på grund av fusion, delning (fission) och aktiebyte anses inte utgöra en skattepliktig överlåtelse om omstruktureringen uppfyller de särskilda kraven som anges i inkomstskattelagen och i 52 - 52 g § lagen om beskattning av inkomst av näringsverksamhet. I beskattningen tillämpas på dessa företagsomstruktureringar kontinuitetsprincipen, om de förutsättningar som avses i lagrummet uppfylls.

En viktig förutsättning för kontinuiteten är att aktieägaren som vederlag får aktier i det övertagande bolaget eller i det bolag som förvärvar aktier. På aktieinnehav tillämpas kontinuitet vilket innebär att anskaffningsutgiften för aktier i det överlåtande eller ursprungliga bolaget eller för aktier som överlåtits vid aktiebyte överförs i företagsomstruktureringen som vederlag för de aktier som förvärvats. I de företagsomstruktureringar som tillämpar kontinuitet realiseras överlåtelsevinsten eller -förlusten först i den överlåtelse mot vederlag som följer efter företagsomstruktureringen. Beskattningen senareläggs alltså till den överlåtelse som följer efter fusion, delning eller aktiebyte.

I en företagsomstrukturering som tillämpar kontinuiteten kan man utöver aktievederlag också ge penningvederlag. Beloppet på penningvederlag får inte överstiga 10 procent av det sammanräknade nominella värdet på aktier som getts i vederlag. I stället för eller utöver aktievederlag beskattas ett mottaget penningvederlag dock alltid som skattepliktig inkomst.

Mer information om fusion, delning och aktiebyte finns i Skatteförvaltningens anvisning Företagsomstrukturering och beskattning – fusion, Företagsomstrukturering och beskattning – delning, Företagsomstrukturering och beskattning – aktiebyte.

21.2 Fusion

Vid fusion övergår det överlåtande bolagets tillgångar och skulder till det övertagande bolaget och det överlåtande bolagen upplöses. Aktieägarna i det överlåtande bolaget får som fusionsvederlag antingen pengar eller aktier som emitterats av det övertagande bolaget.

Exempel 37. 1.11.2012 köpte Alfred 100 aktier i Bolag Abp för sammanlagt 4 970,00 euro (dvs. 49,70 euro/aktie). Bolag Abp fusionerades år 2013 med Firma Abp. Som fusionsvederlag fick aktieägarna i Bolag Ab 4,3 aktier i Firma Ab mot en aktie i Bolag Ab. Mot sina aktier i Bolag Ab fick Alfred 430 aktier i Firma Ab. Anskaffningsutgiften för varje aktie Alfred äger i Firma Ab är 11,56 euro (=4 970/430). Som anskaffningstid för aktierna i Firma Abp anses 1.11.2012.

På penningvederlag man eventuellt får vid fusion tillämpas bestämmelser om beskattning av överlåtelsevinst. Penningvederlaget kan användas som post som jämnar ut aktievederlaget eller det kan betalas utöver aktievederlaget.

Fusionsvederlaget kan fastställas också så att man exempelvis mot en aktie får ett visst antal aktier i det övertagande bolaget och pengar. Om beloppet på penningvederlag inte överstiger 10 procent av de aktiernas nominella värde som getts i vederlag kan kontinuiteten tillämpas och överlåtelsevinsten räknas endast för penningvederlagets del.

21.3 Delning (fission)

Vid delning övergår det ursprungliga bolagets tillgångar och skulder till två eller flera övertagande bolag och det ursprungliga bolaget upplöses. Från och med 1.1.2007 kan delning äga rum även partiellt så att också det ursprungliga bolaget fortsätter med sin verksamhet. Aktieägarna i det ursprungliga bolaget får i delningsvederlag pengar eller aktier i de övertagande bolagen.

Vid beskattningen fördelas anskaffningsutgiften för aktier i det ursprungliga bolaget på aktier i de övertagande bolagen i motsvarande förhållande som nettoförmögenhet i det ursprungliga bolaget överförs till de övertagande bolagen. Vid delning redogör bolaget i allmänhet åt sina aktieägare för de grunder och den proportion enligt vilka anskaffningsutgiften för det ursprungliga bolagets aktier fördelas på aktierna i det övertagande bolaget.

Om det dock är uppenbart att förhållandet mellan de nettoförmögenheter som överförs till de övertagande bolagen väsentligt avviker från förhållandet mellan det gängse värdet av dessa bolags aktier, används som fördelningsgrund för anskaffningsutgiften förhållandet mellan aktiernas gängse värde. Ägartiden av aktier som fåtts i delningsvederlag anses ha börjat då aktieägare har anskaffat aktier i det ursprungliga bolaget.

21.4 Aktiebyte

21.4.1 Allmänt om aktiebyte

Vid ett aktiebyte skaffar ett aktiebolag en sådan andel av aktierna i ett annat bolag att aktierna medför mer än hälften av det röstetal som alla aktier i bolaget medför eller om aktiebolaget redan har mer än hälften av röstetalet, skaffar det mer aktier. Bolaget som anskaffar aktierna ger i vederlag sina nya aktier som emitterats till aktieägare i ett annat bolag eller sina egna aktier i sin egen besittning. En del av vederlaget kan lämnas i pengar, dock inte mera än tio procent av det nominella värdet av de aktier som lämnats som vederlag eller, om nominellt värde saknas, av den del av det inbetalade aktiekapitalet som motsvarar aktierna.

I beskattningen av den aktieägare som överlåtit aktierna realiserar aktiebyte inte beskattningen av överlåtelsevinst eller -förlust. Beskattningen senareläggs till att de aktier som fåtts vid aktiebyte överlåts mot vederlag. I fråga om penningvederlag är byte dock alltid en skattepliktig överlåtelse. Överlåtelsevinst eller -förlust räknas ut så att från det mottagna penningvederlaget dras av som anskaffningsutgift samma proportionella andel av anskaffningsutgiften som motsvarar penningvederlagets proportionella andel av vederlaget.

Anskaffningsutgiften för den aktie som överlåts vid aktiebyte fördelas på de aktier som man får i vederlag. Anskaffningstidpunkten för aktierna är anskaffningstiden för de ursprungliga aktierna, och aktiebytet påverkar inte beräkningsgrunderna för den presumtiva anskaffningsutgiften.

Exempel 41: Brita äger 100 aktier i Bolag Ab. Brita har köpt aktierna år 2006 till ett pris på 1 euro per aktie. 24.11.2009 inleddes ett aktiebyte där aktieägarna i Bolag Ab fick mot en aktie i Bolag Ab 1,05 aktier i Firma Ab. Eftersom Brita hade 100 aktier i Bolag Ab med en anskaffningsutgift på 1,00 euro per aktie (sammanlagt 100 euro), hade han efter aktiebytet 105 aktier i Firma Ab med en anskaffningsutgift på 0,95 euro per aktie (100/105). Anskaffningstiden är år 2006.

21.4.2 Aktiebyte och utflyttningsbeskattning

Aktiebyte medför inte beskattning av överlåtelsevinst eller -förlust. Skattefriheten för aktiebyte gäller fortfarande i en situation där en fysisk person som är delägare flyttar till en annan stat inom Europeiska ekonomiska samarbetsområdet och inte längre har skatterättslig hemvist i Finland.

Om en person som flyttat från Finland till en annan stat inom EES-området dock överlåter de aktier som hen fått vid aktiebytet innan fem år har gått från utgången av det skatteår under vilket aktiebytet skedde, ska den överlåtelsevinst som inte beskattats vid aktiebytet beskattas i Finland. Då ska ett belopp som motsvarar de överlåtna aktierna och som skulle ha varit skattepliktig inkomst om inte bestämmelsen om aktiebyte skulle ha tillämpats på aktiebytet räknas som inkomst för det skatteår då överlåtelsen av de aktier som förvärvats som vederlag skedde.

Om en person flyttar till en annan stat än till en stat inom EES-området innan fem år har gått från utgången av det skatteår under vilket aktiebytet skedde, ska den överlåtelsevinst som inte beskattats vid aktiebytet beskattas i Finland även om de aktier som fåtts i vederlag inte skulle överlåtas.

Om personen överlåter vederlagsaktierna eller flyttar utanför EES-området först efter att det har gått fem år från utgången av det skatteår under vilket aktiebytet skedde kommer den överlåtelsevinst som uppkommit vid aktiebytet inte att beskattas i Finland.

I utflyttningssituationen är den överlåtelseförlust som uppkommit vid aktiebyte inte avdragbar.

Bestämmelserna som gäller utflyttningsbeskattning efter aktiebyte tillämpades första gången vid beskattningen för 2012. Femårsfristen tillämpas bara på aktiebyten som sker den dag lagen träder i kraft den 15 maj 2012 eller därefter. Före den tidpunkten har det varit i kraft en tidigare bestämmelse om utflyttningsskatt.

22 Byte av fondandel

En och samma placeringsfond kan innehålla avkastningsandelar och tillväxtandelar. Byte av en avkastningsandel mot en tillväxtandel eller tvärtom inom en och samma fond betraktas inte som överlåtelse och leder inte till beskattning av överlåtelsevinst.

Om däremot en fondandel byts mot en fondandel i en annan fond betraktas detta som överlåtelse, även om båda fonderna administreras av samma fondbolag. Byte av fond leder till att man beräknar överlåtelsevinsten eller -förlusten. Detta görs också ifall pengar inte lyfts vid bytet, utan inlösningspriset används direkt för att teckna andelar i en annan fond.

Mer information om frågor som gäller placeringsfonder finns i Skatteförvaltningens anvisning Beskattning av vinstandel som erhållits från placeringsfond.

23 Överlåtelseordning för värdepapper

23.1 Allmänt

Om den skattskyldige överlåter endast en del sina värdepapper av samma slag, t.ex. aktier av samma slag i samma bolag, ska man för uträkningen av överlåtelsevinsten avgöra, vilka aktier som anses ha blivit överlåtna. Överlåtelseordningen kan inverka på vinst- eller förlustbeloppet om aktierna har olika anskaffningsutgifter.

Om värdepappren kan individualiseras, kan den skattskyldige själv besluta om överlåtelseordning, dvs. vilka individualiserade aktier han överlåter. Den skattskyldige kan till exempel överlåta vissa numrerade aktier om det finns ett numrerat aktiebrev över aktierna eller om aktierna har numrerats i bolagets aktieförteckning. Överlåtelsevinsten eller -förlusten räknas då ut genom att man från överlåtelsepriset på aktien drar av anskaffningsutgiften för aktien i fråga.

Värdeandelar som hör till värdeandelssystemet individualiseras inte med nummer eller med något annan identifierare så att den skattskyldige kunde överlåta en bestämd enskild värdeandel av sina flera andelar i samma bolag. Om överlåtelseordningen för värdeandelar anges i lag att värdeandelar av viss egendom anses ha överlåtits i den ordning i vilken de har förvärvats om inte den skattskyldige visar något annat. Det är fråga om den så kallade Först In - Först Ut–principen eller FIFU-principen.

I beskattningspraxis har man inte avvikit från överlåtelseordning enligt FIFU-principen på den grunden att den skattskyldige har förklarat att hans avsikt varit att överlåta vissa värdeandelar. Om den skattskyldige har anskaffat samma slags värdeandelar i samma bolag på skilda värdeandelskonton, har han dock kunnat bevisa att han överlåtit värdeandelar från ett visst konto. FIFU-principen tillämpas således skilt för varje värdeandelskonto.

Överföring av aktier från ett värdeandelskonto till ett annat utgör inte förvärv eller överlåtelse. Överföring från ett värdeandelskonto till ett annat leder inte till att ägartiden beräknas på nytt. Ägartiden för de överförda aktierna avgör i vilken ordning aktierna anses ha överlåtits på det mottagande värdeandelskontot.

FIFU-principen tillämpas inte på överföring av värdeandelar från ett värdeandelskonto till ett annat, eftersom kontoöverföring inte betraktas som överlåtelse. Kontoöverföringen påverkar inte inbördes överlåtelseordning för värdeandelar. Om den skattskyldige överför endast en del av värdeandelar av samma slag från ett värdeandelskonto till ett annat, kan han inte på ett för beskattningen påverkande sätt bestämma att överföringen angår till exempel värdeandelar som ingår i ett visst anskaffningsparti.

Innehållet av FIFU-principen har preciserats från skatteåret 2008. När man avgör överlåtelseordningen för värdeandelar anser man att värdeandelar har förvärvats vid samma tidpunkt från vilken dess ägartid räknas vid beskattning av överlåtelsevinsten.

Mer information om hur ägartiden räknas i olika situationer finns tidigare i denna anvisning. I det följande behandlas särskilt hur ägartiden beräknas med tanke på FIFU-principen i vissa vanliga fall.

23.2 Överlåtelseordning för aktier som fåtts vid aktieemission

När man vid en aktieemission får nya aktier på grund av tidigare aktieinnehav och i proportion till detta, anses man ha fått de nya aktierna vid samma tidpunkt som de tidigare erhållna aktier som legat till grund för aktieteckningen. När man avgör den inbördes ordningen för överlåtelse mellan gamla aktier och de nya aktier som tecknats på grund av dem, anses de gamla aktierna bli överlåtna före de nya aktier som tecknats på basis av dem.

23.3 Överlåtelseordning för aktier som fåtts i arv

Ägartiden för aktier som erhållits genom arv eller testamente beräknas från arvlåtarens död. Tidpunkten för arvskifte inverkar inte på beräkningen av ägartiden om aktier fås inom ramen för arvsandelen eller p.g.a. ett testamentsförordnande.

23.4 Överlåtelseordning för fondandelar

Fondandelar hör i allmänhet inte till värdeandelssystemet. Om överlåtelseordning för värdeandelar av samma slag tillämpas emellertid FIFU-principen om inte den skattskyldige visar något annat.

Fondbolaget ska föra fondandelsregister över fondandelarna och införa i registret ordningsnumret av det andelsbevis som getts om fondandelen eller fondandelsteckningens ordningsnummer. Den skattskyldige kan begära att fondbolaget löser in vissa genom andelsbeviset eller med hjälp av ett ordningsnummer individualiserade fondandelar och därigenom avviker från FIFU-principen.

FIFU-principen ska tillämpas om den skattskyldige inte har individualiserat de fondandelar av samma slag som ska överlåtas. Om fondandelarna har anslutits till värdeandelssystemet kan de inte individualiseras på samma vis. Överlåtelseordningen bestäms då enligt FIFU-principen.

24 Skatteåret för inlösen av minoritetsaktier

Aktieägare som innehar över 90 % av bolagets samtliga aktier och röster har rätt att lösa in de andra aktieägarnas (minoritetsaktieägarnas) aktier. Sådana minoritetsaktieägare har också rätt att kräva inlösen av sina aktier.

Om det genom ett avgörande som har vunnit laga kraft har konstaterats att inlösenrätt föreligger eller om skiljemännen anser detta vara klart men något lösenbelopp inte har avtalats eller bestämts, övergår en aktie till inlösaren direkt då denne ställer en av skiljemännen godkänd säkerhet för betalningen av lösenbeloppet. Vinst från överlåtelse av en aktie beskattas det år då aktien har överförts till köparen. Den tidpunkt då lösenbeloppet betalas har ingen betydelse.

Om lösenbeloppet inte har avtalats eller bestämts förrän beskattningen för året i fråga slutförs, används som lösenbelopp vid beräkningen av överlåtelsevinst det lösenbelopp som har erbjudits.

Till den del lösenbeloppet inte kan ha tagits i beaktande i inlösenårets beskattning, räknas det till inkomst för det skatteår under vilket den har betalats eller kunnat lyftas. För fastställandet av överlåtelsevinst för den del av lösenbeloppet som kommer i efterskott räknas överlåtelsevinsten på nytt genom att som lösenbelopp också ta i beaktande det belopp som har kommit i efterskott. Också till denna del uträknas vinsten enligt de bestämmelser som gällde under inlösenåret.

Den ägartid som ligger till grund för den presumtiva anskaffningsutgiften fastställs på basis av skatteåret för inlösen, inte enligt det år då den del av lösenbeloppet som kommer i efterskott erhölls. På den del av lösenbeloppet som lagts till den beskattningsbara inkomsten tillämpas dock skattesatsen för det aktuella året.

25 Överlåtelseförlust och avdrag av överlåtelseförlust

En överlåtelseförlust uppstår om man överlåter egendom mot vederlag och det sammanlagda beloppet av egendomens oavskrivna anskaffningsutgift och utgifter för vinstens förvärvande är större än överlåtelsepriset. Vid överlåtelser till underpris beräknar man överlåtelseförlusten genom att indela överlåtelsen i andel mot vederlag och vederlagsfri andel. Från överlåtelsepriset får dras av endast den del av anskaffningsutgiften som hänför sig till den mot vederlag överlåtna andelen (se ovan kapitel 5 Överlåtelse till underpris).

Till avdrag av förlust berättigar inte i sig att ett värdepapper eller annan egendom har sjunkit i värde under anskaffningspriset, om inte egendomen överlåts. Som överlåtelseförlust får emellertid dras av sådan värdeförlust på värdepapper som kan anses slutlig på grund av konkurs eller av någon annan därmed jämförbar orsak.

En överlåtelseförlust anses uppstå under det skatteår då aktierna kunde anses ha förlorat sitt värde slutgiltigt. Värdet på aktier i ett bolag som försatts i konkurs har gått slutligt förlorat vid beskattningen enligt inkomstskattelagen när

• konkursförvaltaren meddelar att det inte blir någon utdelning, eller
• slutredovisningen görs i konkursboet.

I högsta förvaltningsdomstolens avgörande HFD:2011:55 ansåg man avvikande från huvudregeln att aktierna kunde anses ha förlorat sitt värde slutgiltigt redan innan slutredovisningen i konkursboet hade gjorts. Enligt special revisionsberättelse som framförts i ärendet hade bolagets aktiekapital förlorats under räkenskapsåret 2003. Aktiebolaget hade försatts i konkurs 21.4.2005. Tingsrätten hade 10.2.2006 fastställt skiftesförteckningsförslaget av bolagets konkursbo, som hade utarbetats 31.10.2005. Slutredovisningen i konkursboet hade getts 25.5.2007. Man hade i samband med konkursförfarandet betalt på skulder utan säkerhet endast 2,5 procent av fordringarna.

Högsta förvaltningsdomstolen ansåg att det av utredningen i målet framgick att det redan år 2005 hade stått klart att konkursboets medel inte skulle komma att förslå till utdelning åt aktieägarna. Aktierna kunde anses ha förlorat sitt värde till följd av konkursen slutgiltigt redan år 2005 och inte först senare.

En avdragbar värdeminskning på värdepapper uppstår också när en warrant förfaller som värdelös eller då lånekapitalet av ett masslån, som betraktas som ett värdepapper, slutligt förloras. Med överlåtelseförlust jämställs förfall av en option som är föremål för handel på en reglerad marknad och en förlust som uppstår genom ett terminsavtal på en reglerad marknad.

Övriga förluster, såsom förlust från utlåning privatpersoner emellan eller förlust från förstörd egendom, kan inte dras av som överlåtelseförlust eller i övrigt vid inkomstbeskattningen.

Förlust uppstår av en placeringsförsäkring om den prestation man får från försäkringen (återköpsvärde) är mindre än de inbetalda försäkringspremierna. Förlusten från en placeringsförsäkring är inte avdragbar även om försäkringspremierna hade placerats i värdepapper.

Förlusten från små överlåtelser kan inte dras av (se ovan avsnitt 3.2 Små överlåtelser).

Överlåtelseförluster kan också dras av från vinster som erhållits vid överlåtelse av annat slags egendom. Exempelvis en förlust som uppkommit vid överlåtelse av värdepapper kan dras av från försäljningsvinsten av en fastighet.

Överlåtelseförluster som uppkommit före 2016 är avdragsgilla endast från överlåtelsevinster. Överlåtelseförluster som uppkommit år 2016 och efter det dras av från alla kapitalinkomster. Om den skattskyldige inte alls har överlåtelsevinster eller andra kapitalinkomster eller om summan av dem är mindre än de överlåtelseförluster som ska dras av, kan den icke avdragbara förlusten dras av under de fem följande åren. På basis av överlåtelseförlust kan man inte få underskottsgottgörelse i beskattningen av förvärvsinkomster.

Varje skattskyldig får dra av endast sina egna överlåtelseförluster. Den skattskyldige kan exempelvis inte avdra en förlust som uppkommit vid överlåtelse av värdepapper eller annan egendom som tillhört sin make eller maka. Ett oskiftat dödsbo beskattas som särskilt skattskyldig för överlåtelse av sådan egendom som ingår i det oskiftade dödsboet. Delägaren kan inte avdra dödsboets förluster i sin beskattning eller det oskiftade dödsboet delägarens överlåtelseförluster i sin beskattning.

Konstgjorda överlåtelseförluster som har gjorts för att undvika skatt på vinst av överlåtelse av annan egendom är inte avdragbara. Härom kan vara fråga till exempel då den skattskyldige säljer aktier med förlust och återköper samma aktier (aktier av samma slag) med samma eller nästan samma pris. Om det inte kan bevisas att det finns andra faktiska skäl för försäljningen och köpet av aktierna än att åstadkomma en överlåtelseförlust, får förlusten inte dras av i beskattningen.

En närmare redogörelse för överlåtelseförluster och avdragande av förluster finns i anvisningen Överlåtelsevinster och -förluster på egendom i en fysisk persons inkomstbeskattning.

26 Andra utgifter i anslutning till investeringsverksamhet

26.1 Kostnader för förvaring och förvaltning av värdepapper

Utgifter för förvaltning och förvaring av värdepapper, värdeandelar och därmed jämförbara egendom, såsom administrationsavgifter för ett värdeandelskonto, kostnader för bankfack eller resekostnader till bolagsstämman, räknas inte till anskaffningsutgiften. Dessa avgifter avdras inte heller vid beskattning av överlåtelsevinst som utgifter för vinstens förvärvande.

Dessa kostnader får avdras från kapitalinkomster under betalningsåret till den del kostnaderna under skatteåret överstiger 50 euro. Den som äger en andel i en placeringsfond får inte dra av förvaltningsarvoden som fondbolaget inte direkt tar ut hos andelsägarna. Således är det förvaltningsarvode som dragits av från fondens medel inte avdragbart.

26.2 Räntekostnader

Ränteutgifter som hänför sig till anskaffning av värdepapper dras inte av vid uträkning av överlåtelsevinst. Dessa räntor avdras i regel från kapitalinkomster såsom räntor på skuld för inkomstens förvärvande under betalningsåret. Räntekostnader som orsakats av anskaffning av källskattepliktiga masskuldebrev och andra motsvarande värdepapper är dock inte avdragsgilla i beskattningen.

Bilagatabell 1: finländska börsbolag vars aktier har slutgiltigt förlorat sitt värde till följd av en konkurs och det skatteår under vilket aktiernas slutgiltiga förlust av värde har fastställts

Tabellet uppdateras i behov.

Elcoteq Abp	skatteår 2012
Stromsdahl Abp	skatteår 2008
Tiimari Abp	skatteår 2013
Ahtium Abp	skatteår 2018

ledande skattesakkunnig Tero Määttä

ledande skattesakkunnig Pirjo Mäkynen