Momsbeskattning av socialvårdstjänster

Anvisningen behandlar momsbeskattningen av socialvårdstjänster. I anvisningen framhävs de förutsättningar som ska vara uppfyllda för att försäljning av socialvårdstjänster ska vara momsfri.

De uppgifter inom socialvården som kommunerna är ansvariga för överfördes till välfärdsområdena den 1 januari 2023. I anvisningen beaktas ändringarna av momsbeskattningen av socialvårdstjänster med anledning av överföringen av uppgifterna.

Kommunerna är fortfarande ansvariga för att ordna småbarnspedagogiska tjänster. I kapitel 8 i anvisningen behandlas förutsättningar för momsfri försäljning av småbarnspedagogiska tjänster.

Anvisningen ersätter anvisningen Momsbeskattning av socialvårdstjänster (dnr VH/352/00.01.00/2019), som gavs den 2 april 2019.

1 Mervärdesskattelagstiftning

I 37–38 b § i mervärdesskattelagen (MomsL) föreskrivs det om momsbeskattning av socialvårdstjänster.  Artikel 132 i momsdirektivet (2006/112/EG) innehåller bestämmelser om momsbeskattning av socialvårdstjänster.

Moms betalas inte på försäljning av tjänster och varor i form av socialvård (MomsL 37 §).

Med socialvård avses verksamhet som bedrivs av staten, välfärdsområdet eller kommunen samt verksamhet som bedrivs av någon annan producent av socialvårdstjänster under övervakning av socialmyndigheterna, när verksamheten har till syfte att sörja för omvårdnaden av barn och ungdomar och äldre personer samt omvårdnad och andra tjänster och stödåtgärder för personer med funktionsnedsättning, missbrukarvård och annan motsvarande verksamhet (MomsL 38 § 1 mom.).

I regeringens proposition med förslag till mervärdesskattelag (RP 88/1993) konstateras det att den skattefria socialvården omfattar utom statens, kommunernas och samkommunernas verksamhet också motsvarande verksamhet som bedrivs privat under länsstyrelsens (numera regionförvaltningsverkets) och den kommunala socialnämndens tillsyn. Till de skattefria tjänsterna inom socialvården räknas ordnande av boende och stödåtgärder, fostran samt annan omsorg och underhåll. Skattefriheten gäller tjänster och varor som överlåts både i form av anstaltsvård och öppen vård. Skattefria är till exempel sådana måltids-, matuppköps-, bad-, transport-, ledsagar- och snöskottningstjänster som vårdgivaren mot en avgift erbjuder de personer som är berättigade till vård. Enligt regeringens proposition bestäms det närmare innehållet i begreppet socialvård enligt socialvårdslagen och speciallagarna om socialvård.

Med socialvård avses också sådana tolkningstjänster på grund av hörsel-, synhörsel- och talnedsättning eller annat motsvarande handikapp som ordnas med stöd av lag eller understöds med statliga medel (MomsL 38 § 2 mom.).

Moms betalas inte på försäljning av småpedagogiska tjänster. Skatt betalas inte heller då den som tillhandahåller småbarnspedagogik i samband med detta överlåter tjänster och varor som vanligen hör till de småbarnspedagogiska tjänsterna till den som erhåller småbarnspedagogiska tjänster. (MomsL 38 a §.)

Med småbarnspedagogiska tjänster avses daghemsverksamhet, familjedagvård och annan småbarnspedagogisk verksamhet som bedrivs av kommunen eller som under tillsyn av de myndigheter som svarar för tillsynen över småbarnspedagogiken bedrivs av någon annan producent av småbarnspedagogiska tjänster (MomsL 38 b §).

2 Ordnande av socialvård

Välfärdsområdena är ansvariga för att ordna socialvård. Välfärdsområdena får producera de tjänster som omfattas av deras organiseringsansvar själva eller i samarbete med andra välfärdsområden eller enligt avtal skaffa dem av andra tjänsteproducenter eller genom att bevilja servicesedlar (9 § i lagen om välfärdsområden, 611/2021). Förutom socialvården som ordnas av myndigheter kan klienterna skaffa socialvårdstjänster av tillhandahållare av privata tjänster.

Skyldighet att ordna socialvårdstjänster och -förmåner och anvisande av resurser för socialvården regleras av den allmänna lagstiftningen och speciallagstiftningen om socialvård. Lagstiftningen omfattar bestämmelser om olika tjänster och förmåner och om förutsättningar för att erhålla dem.

Lagen om klientens ställning och rättigheter inom socialvården (812/2000) anger de centrala rättsliga principer som gäller klienternas medbestämmande inom socialvården, bemötandet av dem samt deras rättsskydd inom socialvårdens olika verksamhetsformer. Lagen tillämpas både på socialvård som ordnas av myndigheter och på socialvård som baserar sig på ett avtal mellan den privata klienten och den som lämnar privat socialvård. I regeringspropositionen om lagen (RP 137/1999) konstateras det att även socialvård som ordnas på uppdrag av den offentliga socialvården, till exempel med stöd av ett avtal om köptjänster, betraktas som socialvård som ordnas av en myndighet.

3 Tillsyn över privata socialvårdstjänster

En privat serviceproducent som tillhandahåller socialservice dygnet runt ska ha tillstånd från regionförvaltningsverket eller Tillstånds- och tillsynsverket för social- och hälsovården (Valvira) (7 § i lagen om privat socialservice, 922/2011). Tillståndet redogör för innehållet i tjänsten och produktionssättet och verksamhetens omfattning. Om verksamheten ändras väsentligt, ska serviceproducenten ansöka om ett nytt tillstånd. Om serviceproducenten i ansökan om tillstånd anmäler service som är anmälningspliktig, är det inte nödvändigt att ge en separat anmälan om denna till välfärdsområdet. Privata serviceproducenter som bedriver tillståndspliktig verksamhet införs i registret över privata serviceproducenter, det vill säga ett datasystem som tillsammans upprätthålls av Valvira och regionförvaltningsverken.

En privat serviceproducent som producerar andra tjänster än dygnetrunttjänster ska lämna in en skriftlig anmälan om inledande av verksamhet innan den inleds till det välfärdsområde där tjänsterna produceras (11 § i lagen om privat socialservice, 598/2022). Bland annat innehållet i tjänsten och produktionssättet och verksamhetens omfattning ska nämnas i anmälan. En anmälan ska också göras om verksamheten ändras väsentligt. Bortsett från uppgifter om serviceproducenter som endast tillhandahåller sådana stödtjänster som avses i 19 § i socialvårdslagen förmedlar välfärdsområdet dessa uppgifter till regionförvaltningsverket. Regionförvaltningsverket inför serviceproducenten, som gjort anmälan, i registret över privata serviceproducenter.

Producenter av stödtjänster införs inte i registret över privata serviceproducenter. Producenter av stödtjänster är likväl skyldiga att göra anmälan om sin verksamhet till det välfärdsområde där de producerar denna service. Verksamheten i producenterna av stödtjänster övervakas av det välfärdsområde till vilken producenten har lämnat in sin anmälan.

4 Förutsättningar för momsfrihet för socialvårdstjänster

4.1 Allmänt

Socialvård som tillhandahålls av offentliga samfund, det vill säga staten, välfärdsområden och kommuner, är skattefri. Följaktligen är avgifter som offentliga samfund tagit ut av sina klienter för socialvårdstjänster momsfria.  Skattefriheten gäller såväl den andel av tjänsten som det offentliga samfundet betalat som den andel som klienten betalat.

De socialvårdstjänster som ett offentligt samfund köper av serviceproducenter som införts i registret över privata serviceproducenter eller som gjort en anmälan till välfärdsområdet och som det offentliga samfundet betalar i sin helhet eller partiellt är också momsfria.

Om en enskild klient kvantitativt sett köper fler eller andra nyttigheter från en privat serviceproducent än vad det offentliga samfundets betalningsförbindelse omfattar, är de sålda tjänsterna momsfria, om nedan presenterade förutsättningar är uppfyllda.

Privata socialvårdstjänster är momsfria om följande förutsättningar uppfylls:

1. Serviceproducenten är registrerad i registret över privata serviceproducenter.

Producenter av stödtjänster införs inte i registret över privata serviceproducenter. De ska göra en anmälan om sin verksamhet till det välfärdsområde inom vars område de producerar tjänster.

2. Socialvård grundar sig antingen på ett beslut av en myndighet eller ett skriftligt avtal mellan producenten av tjänsten och klienten.

3. Serviceproducenten har i samarbete med klienten uppgjort en serviceplan eller en annan motsvarande plan.

4. Serviceproducenten har en plan för egenkontroll och serviceproducenten följer upp genomförandet av denna.

Förutsättningar för momsfria privata socialvårdstjänster har behandlats mer ingående i kapitlen 4.2–4.5 i denna anvisning.

Tolkningstjänster på grund av hörsel-, synhörsel- och talnedsättning eller motsvarande handikapp vilka ordnas med stöd av lag eller understöds med statliga medel är också momsfria. Momsfrihet för dessa tjänster kräver inte att ovan uppräknade förutsättningar för skattefrihet för socialvårdstjänster är uppfyllda.

4.2 Registreringsskyldighet

En privat serviceproducent ska vara införd i registret över privata serviceproducenter, så att producenten kan sälja momsfria socialvårdstjänster. Skattefriheten gäller enbart de tjänster för vilka producenten av privat service är införd i registret.

Alla serviceproducenter införs inte i registret över privata serviceproducenter. Aktörer som tillhandahåller stödtjänster enligt 19 § i socialvårdslagen införs inte i registret. Producenter av stödtjänster ska dock göra en anmälan om sin verksamhet till det välfärdsområde inom vars område de producerar tjänster. Momsfriheten gäller enbart de tjänster för vilka den privata serviceproducenten gjort anmälningar.

4.3 Beslut eller avtal

Ordnande av socialvård ska basera sig på ett myndighetsbeslut eller, när privat socialservice ordnas, på ett skriftligt avtal mellan den som lämnar socialvård och klienten (5 § i lagen om privat socialservice, 6 § i lagen om klientens ställning och rättigheter inom socialvården).

Om ordnandet av socialvård inte baserar sig på ett myndighetsbeslut, ska ett skriftligt avtal ingås mellan den privata serviceproducenten och klienten. Avtalet definierar villkoren för produktion och ordnande av tjänsten, klientavgifterna samt de skyldigheter och rättigheter som dels serviceproducenten, dels klienten har vid respektive tillfälle. Detta är av betydelse med tanke på inte bara respekterandet av den enskilda klientens rättigheter utan även tillsynen över den privata socialvården. Avtalet ska också redogöra för bland annat vilka tjänster som säljs till klienten och i vilken utsträckning. (RP 137/1999.)

En tjänst kan vara momsfri socialvård också då ett avtal om produktion av service ingås med en annan person än en person som är berättigad till socialvård. I så fall ska mottagaren av socialvård tydligt framgå av avtalet.

Varje producent av privat socialservice svarar för att den samlade service som ordnas för en klient på basis av ett avtal, ett beslut och en plan uppfyller de krav som ställs på den. Varje verksamhetsenhet ska ha en ansvarig person vars uppgift är att övervaka detta. (5 § i lagen om privat socialservice.)

4.4 Serviceplan eller en annan motsvarande plan

När en privat serviceproducent säljer socialvårdstjänster, är förutsättningen för momsfrihet att serviceproducenten och klienten, utöver ett skriftligt avtal om den service som säljs, utarbetat en service-, vård- eller rehabiliteringsplan eller någon annan motsvarande plan. En plan behöver inte utarbetas om det är fråga om tillfällig rådgivning och handledning eller om det inte i övrigt är uppenbart onödigt att utarbeta en plan. (6 § och 7 § i lagen klientens ställning och rättigheter inom socialvården.)

När en privat serviceproducent säljer socialvårdstjänster utifrån ett myndighetsbeslut, ansvarar myndigheten för att utarbeta planen. Om en klient skaffar tjänster direkt från en privat serviceproducent, hör ansvaret för att utarbeta planen till serviceproducenten.

För att en privat serviceproducent ska kunna sälja socialvårdstjänster momsfritt, ska klienten vara berättigad till socialvård. Det innebär att klienten har ett behov av stöd. Behovet av stöd kan till exempel visas genom en bedömning av servicebehovet utifrån 36 § och 37 § i socialvårdslagen eller 16 § i äldreservicelagen (lagen om stödjande av den äldre befolkningens funktionsförmåga och om social- och hälsovårdstjänster för äldre, 980/2012).

Planen ska, i den omfattning som klientens behov av tjänster så förutsätter, omfatta följande omständigheter (39 § i socialvårdslagen, 1301/2014):

• en bedömning av stödbehovet
• en bedömning av nödvändiga tjänster och åtgärder
• en bedömning av nödvändig social service, den tidpunkt då den börjar och längden på denna
• frekvensen för möten med klienten
• en bedömning av klientens styrkor och resurser
• målen för socialvården
• en uppskattning av längden på klientrelationen
• uppgifter om samarbetsparter från olika områden, vilka deltar i anordnandet av stöd
• uppgifter som äventyrar genomförandet av planen.

Om en individuell behovsprövning av servicebehovet inte görs då serviceavtalet ingås, utan beslutet om beviljande av service görs som ett så kallat gruppbeslut, handlar det i allmänhet inte om en momsfri socialvårdstjänst. Till exempel ålder, beviljad pension eller arbetslöshet är inte ensam en grund för att den service som säljs kan anses vara momsfri socialvård.

4.5 Plan för egenkontroll

För säkerställande av att verksamheten är tillbörlig ska varje producent av privat socialservice utarbeta en plan för egenkontroll. Planen ska omfatta serviceproducentens alla former av socialservice och den samlade servicen. Serviceproducenten ska hålla planen för egenkontroll offentligt framlagd och följa hur den förverkligas. (6 § i lagen om privat socialservice.)

Planen för egenkontroll är en del av socialmyndigheternas tillsyn och på så sätt även en del av servicens kvalitetskontroll och utvecklandet av servicens kvalitet. En förutsättning för en momsfri socialservice är att servicen övervakas av socialmyndigheterna. Planen för egenkontroll är sålunda en förutsättning för att servicen kan vara momsfri.

5 Underleverantörer

5.1 Tillhandahållande av socialvårdstjänster på entreprenad

Välfärdsområdena får producera social- och hälsovårdstjänster som tillhandahålls kunderna genom att skaffa dem från privata tjänsteproducenter, om det behövs för att sköta uppgifterna på ett ändamålsenligt sätt och om det inte har begränsats genom lag. Även då är välfärdsområdena ansvariga för bedömning av servicebehovet. (12 § i lagen om ordnande av social- och hälsovård, 612/2021.) I regeringens proposition med förslag till lag om ordnande av social- och hälsovård konstateras att välfärdsområdet kan skaffa till exempel hemservice, hemvård, familjevård, boendetjänster och service på institution som köptjänster av privata tjänsteproducenter (RP 241/2020).

Privata tjänsteproducenter som producerar socialvårdstjänster åt ett välfärdsområde kan av underleverantörer skaffa socialvårdstjänster som kompletterar den egna verksamheten eller arbetskraft som kompletterar den egna socialvårdspersonalen. Tjänsteproducenten får dock skaffa sådana tjänster av underleverantörer bara om den har avtalat om detta med välfärdsområdet. Dessutom krävs det att den privata tjänsteproducenten underrättar välfärdsområdet om de underleverantörer som den ämnar anlita och visar att dessa uppfyller de krav som anges i 14 § samt att välfärdsområdet godkänner att dessa underleverantörer anlitas. I regeringens proposition med förslag till lag om ordnande av social- och hälsovård konstateras att en underleverantör till en privat tjänsteproducent inte i sin tur får skaffa tjänster av en annan underleverantör (RP 241/2020). 

5.2 Förutsättningar för momsfria socialvårdstjänster som säljs på entreprenad

När en privat serviceproducent tillhandahåller ett välfärdsområde socialvårdstjänster, kan serviceproducenten sälja tjänsterna momsfritt, om producenten med anledning av tillhandahållandet av dessa socialvårdstjänster är införd i registret över privata serviceproducenter. Om de tjänster som säljs är sådana stödtjänster som avses i 19 § i socialvårdslagen, är en förutsättning för momsfrihet att serviceproducenten har lämnat in en anmälan om tillhandahållande av tjänsterna till det välfärdsområde där tjänsterna tillhandahålls. Dessutom ska den privata serviceproducenten ha en plan för egenkontroll.

När en privat serviceproducent köper tjänster av en underleverantör för att tillhandahålla socialvårdstjänster, kan underleverantören sälja tjänsterna momsfritt om tjänsterna är socialvårdstjänster och uppfyller de förutsättningar för momsfrihet som anges i kapitlen 4.2–4.5. Underleverantören behöver dock inte ingå ett serviceavtal eller göra upp en serviceplan med mottagaren av socialvårdstjänsten. För underleverantörens del räcker det att den privata serviceproducenten, som underleverantören har sålt tjänsterna till, har ingått ett serviceavtal och gjort upp en serviceplan med mottagaren av socialvårdstjänsten. Serviceplanen ska innehålla information om de tjänster som skaffas från underleverantörer och om behovet av tjänsterna.

En skriftlig försäkran från serviceproducenten anses vara tillräckligt bevis för att tjänsten som sålts till en annan serviceproducent överlämnas vidare till den som är berättigad till socialvård. Försäkran ska innehålla följande information: Serviceproducentens namn, adress och FO-nummer, underleverantörens namn, adress och FO-nummer, en referens till avtalet mellan serviceproducenten och klienten (avtalets datum och eventuella nummer), typen av den service underleverantören lämnar och startdatum för lämnandet av servicen. Serviceproducenten daterar och undertecknar försäkran. Om välfärdsområdet deltar i betalningen av servicen som lämnas till klienten, anses till exempel en kopia av en inköpsfaktura där välfärdsområdet är angivet som köpare av servicen vara ett tillräckligt bevis.

En tjänst kan endast säljas som momsfri socialvård om tjänsten är en sådan socialvårdstjänst som avses i sociallagstiftningen. Enligt högsta förvaltningsdomstolens beslut år 2021 var exempelvis försäljningen av måltidsleveranstjänster på entreprenad inte momsfri socialvård:

6 Servicesedel

Servicesedel som ett välfärdsområde beviljat en klient utgör ett sätt att ordna socialvård.  En klient som fått en servicesedel köper tjänsten av en serviceproducent som välfärdsområdet godkänt. Välfärdsområdet ska föra en förteckning över de servicesedelföretagare som det godkänt (4 § i lagen om servicesedlar inom social- och hälsovården, 601/2022).

Innan en servicesedel beviljas, gör välfärdsområdet upp en skriftlig serviceplan för klienten tillsammans med hen. En klient som fått en servicesedel ingår ett avtal om tillhandahållande av servicen med serviceproducenten.

Enbart det faktum att en tjänst betalats med en servicesedel räcker inte för att visa att en serviceproducent kan sälja tjänsten som momsfri socialvård. Också vid betalning med en servicesedel ska alla förutsättningar som lagts fram i kapitlen 4.2–4.5 i denna anvisning vara uppfyllda, för att det ska kunna handla om momsfri socialvård.

De uppställda förutsättningarna för momsfrihet för socialvårdstjänster ska vara uppfyllda i alla situationer nedan:

1. Värdet på servicesedeln räcker för att täcka det pris som serviceproducenten tar ut för tjänsten. Serviceproducenten fakturerar välfärdsområdet för värdet på servicesedeln.
2. Servicesedeln räcker inte för att helt täcka det pris som serviceproducenten tar ut för den tjänst som den tillhandahåller. Serviceproducenten fakturerar välfärdsområdet för värdet på servicesedeln och klienten för den andel som överstiger värdet på servicesedeln.
3. Klienten köper fler eller andra tjänster av serviceproducenten än vad servicesedeln berättigar till.

7 Hemvård och stödtjänster

Paragraf 19 i socialvårdslagen som gäller hemservice och stödtjänster som ingår i hemservicen reviderades genom en ändring som trädde i kraft den 1 januari 2023 (790/2022). Paragrafen är indelad i tre bestämmelser. Den nya 18 a § föreskriver om barnfamiljers rätt till hemservice, 19 § om stödtjänster och 19 a § om hemvård. Enligt regeringens proposition med förslag till ändring av lagen i fråga ska hemvården omfatta vård och omsorg enligt klientens individuella behov samt andra element som huvudsakligen motsvarar den nuvarande hemservicen, utom stödtjänster och hemservice för barnfamiljer (RP 231/2021).

Med hemvård avses service som säkerställer att en person klarar av de funktioner som hör till det dagliga livet i sitt hem och sin boendemiljö. Hemvården omfattar enligt klientens individuella behov vård och omsorg, verksamhet som främjar och upprätthåller funktionsförmåga och interaktion, annan verksamhet som stöder personens förmåga att klara sig och hemsjukvård enligt 25 § i hälso- och sjukvårdslagen. (19 a § i socialvårdslagen.)

Med stödtjänster avses tjänster som skapar och upprätthåller sådana förhållanden i en persons hem att personen så självständigt som möjligt kan klara av de funktioner som hör till det dagliga livet samt tjänster med hjälp av vilka personen kan få ett innehåll som ger välbefinnande i livet. Som stödtjänster ordnas enligt personens individuella behov måltidstjänst, klädvårdstjänst, städtjänst, uträttande av ärenden och tjänster som främjar eller stöder delaktighet och socialt umgänge. (19 § i socialvårdslagen.)

Hemvård ordnas för personer vars funktionsförmåga är nedsatt på grund av hög ålder, sjukdom eller skada eller av någon annan motsvarande orsak. Dessutom ordnas hemvård för personer som behöver den på grund av en särskild familje- eller livssituation.

Med hemservice för barnfamiljer avses service som tryggar och stärker familjens funktionsförmåga i vardagen och som enligt familjens individuella behov omfattar vård och omsorg, stöd för vård och fostran av barn, uppgifter som rör tillagning av måltider, klädvård och renhållning av hemmet, utförande av eller hjälp med utförande av andra uppgifter och funktioner som hör till det dagliga livet. Barnfamiljer har rätt att få nödvändig hemservice, om det på grund av förlossning, sjukdom, skada eller någon annan liknande funktionsnedsättande orsak eller på grund av en särskild familje- eller livssituation inte är möjligt att trygga barnets välfärd utan sådan hemservice. (18 a § i socialvårdslagen.)

Offentliga samfunds hemvård, stödtjänster och hemservice för barnfamiljer är momsfria. Privata serviceproducenter kan sälja dessa tjänster momsfritt, när verksamheten övervakas av socialmyndigheterna och tjänsterna säljs till personer som är i behov av socialvård. Behovet av hjälp kan vara tillfälligt eller kontinuerligt. Inget klientspecifikt beslut av socialmyndigheterna behövs, men de förutsättningar som lagts fram i kapitlen 4.2–4.5 i denna anvisning ska vara uppfyllda, för att det ska kunna handla om momsfri socialvård.

Det kan handla om momsfri socialvårdstjänst, trots att den som är berättigad till socialvård inte själv betalar tjänsten.

8 Småbarnspedagogik

8.1 Ordnande av småbarnspedagogik

Kommunerna är ansvariga för att ordna småbarnspedagogik. Kommunen kan ordna småbarnspedagogiska tjänster genom att producera verksamheten själv, enligt avtal i samråd med andra kommuner, genom att vara medlem i en samkommun som driver verksamheten, genom att skaffa tjänster av en offentlig eller privat serviceproducent eller genom att ge en person som anlitar servicen en servicesedel. (5 § i lagen om småbarnspedagogik, 540/ 2018, 8 § och 9 § i kommunallagen, 410/2015.)

Utöver kommuner och samkommuner kan privata serviceproducenter tillhandahålla och ordna småbarnspedagogiska tjänster. Med privat småbarnspedagogik avses sådan småbarnspedagogik som en enskild person, en sammanslutning eller en stiftelse eller ett av ett offentligt samfund grundat affärsföretag tillhandahåller mot ersättning genom drivande av rörelse eller yrkesutövning. En privat serviceproducent ansvarar för att en sådan servicehelhet som på basis av ett avtal eller ett förvaltningsbeslut ordnas för en klient uppfyller de krav som ställs på den. (43 § i lagen om småbarnspedagogik, 326/2022.)

Verksamhetsformerna inom småbarnspedagogiken är daghemsverksamhet, familjedagvård och öppen småbarnspedagogisk verksamhet. Det är frivilligt för kommunerna att ordna öppen småbarnspedagogik. (1 § i lagen om småbarnspedagogik, 540/2018.)  Enligt 2 § i lagen om småbarnspedagogik avses med småbarnspedagogik en systematisk och målinriktad helhet som består av fostran, undervisning och vård av barn och i vilken i synnerhet pedagogiken betonas.

8.2 Momsbeskattning av småbarnspedagogiska tjänster

Moms betalas inte på försäljning av småbarnspedagogiska tjänster. Skatt betalas inte heller då den som tillhandahåller småbarnspedagogik i samband med detta överlåter tjänster och varor som vanligen hör till de småbarnspedagogiska tjänsterna till den som erhåller småbarnspedagogiska tjänster. Med småbarnspedagogiska tjänster avses daghemsverksamhet, familjedagvård och annan småbarnspedagogisk verksamhet som bedrivs av kommunen eller som under tillsyn av de myndigheter som svarar för tillsynen över småbarnspedagogiken bedrivs av någon annan producent av småbarnspedagogiska tjänster.

Enligt 44 § i lagen om småbarnspedagogik (326/2022) ska privata serviceproducenter som börjar tillhandahålla småbarnspedagogiska tjänster den 1 januari 2023, innan verksamheten inleds, ha tillstånd att bedriva daghemsverksamhet. Tillstånd beviljas på ansökan av regionförvaltningsverket. I tillståndet bestäms det om de kommuner inom vars område daghemsverksamheten bedrivs, de verksamhetsställen där daghemsverksamheten bedrivs och antalet platser inom småbarnspedagogiken vid varje verksamhetsställe. Om en serviceproducent som bedriver daghemsverksamhet är införd i registret över privata serviceproducenter med anledning av bedrivandet av daghemsverksamhet den 1 januari 2023, det vill säga när 44 § i lagen om småbarnspedagogiken träder i kraft, får serviceproducenten utifrån registreringen bedriva daghemsverksamhet till den 31 december 2026.

En privat serviceproducent som tillhandahåller familjedagvård ska innan verksamheten inleds eller väsentligt ändras göra en skriftlig anmälan till det kollegiala kommunala organet som svarar för småbarnspedagogiken i den kommun där tjänsterna tillhandahålls. Det kollegiala kommunala organet ska föra en förteckning över dem som bedriver privat familjedagvårdsverksamhet. (44 e § i lagen om småbarnspedagogik.)

Deltagande i daghemsverksamhet eller familjedagvård ska grunda sig på ett beslut av kommunen eller på ett skriftligt avtal mellan en privat serviceproducent och klienten (18 § i lagen om småbarnspedagogik).

För varje barn på ett daghem eller i familjedagvård ska en individuell plan för småbarnspedagogik göras upp i syfte att genomföra barnets fostran, undervisning och vård. Planen ska ange målen för småbarnspedagogiken på ett sätt som stöder barnets utveckling, lärande och välbefinnande samt åtgärderna för att uppnå målen. Planen ska göras upp i samarbete mellan personalen och barnets föräldrar eller andra vårdnadshavare. (23 § i lagen om småbarnspedagogik.)

För säkerställande av att den småbarnspedagogiska verksamheten är tillbörlig ska varje privat serviceproducent utarbeta en plan för egenkontroll (48 § i lagen om småbarnspedagogik).

När en privat serviceproducent till en kommun eller ett annat offentligt samfund säljer småbarnspedagogiska tjänster, som det offentliga samfundet betalar i sin helhet eller partiellt, betalas inte moms på försäljningen, under förutsättning att serviceproducenten är införd i registret över privata serviceproducenter utifrån produktionen av dessa tjänster. När det handlar om försäljning av familjevårdsservice är en förutsättning för momsfrihet att serviceproducenten gjort en anmälan om sin verksamhet till kommunen.

När en privat serviceproducent säljer småbarnspedagogiska tjänster direkt till en enskild klient eller om klienten köper tjänsterna i en mängd som överstiger den mängd som ett offentligt samfunds betalningsförbindelse omfattar, betalas inte moms på försäljningen av tjänsterna, om förutsättningarna för momsfrihet är uppfyllda. Privata småbarnspedagogiska tjänster kan säljas momsfritt, när

1. serviceproducenten är införd i registret över privata serviceproducenter. Privata familjedagvårdare införs inte i registret över privata serviceproducenter. Privata familjedagvårdare ska göra en anmälan om sin verksamhet till den kommun inom vars område de producerar tjänster.
2. Deltagande i småbarnspedagogik ska grunda sig på ett beslut av kommunen eller på ett skriftligt avtal mellan en privat serviceproducent och klienten.
3. Serviceproducenten ska ha gjort upp en plan för småbarnspedagogik tillsammans med barnets föräldrar eller vårdnadshavare.
4. Serviceproducenten ska ha en plan för egenkontroll.

8.3 Förskoleundervisning

Kommunen är skyldig att för barn som bor på kommunens område ordna förskoleundervisning året innan läroplikten uppkommer (4 § i lagen om grundläggande utbildning, 628/1998). Kommunen kan ordna tjänsterna själv eller i samråd med andra kommuner eller genom att skaffa tjänsterna av de anordnare av grundläggande utbildning som avses i 7 eller 8 § i lagen. Kommunen ska skaffa tjänster som gäller förskoleundervisning också av någon annan offentlig eller privat serviceproducent. Om förskoleundervisning enligt lagen om grundläggande utbildning ordnas på ett daghem, tillämpas utöver lagen om grundläggande utbildning lagstiftningen om småbarnspedagogik på förskoleundervisningen (1 § i lagen om grundläggande utbildning).

Förskoleundervisning är en del av momsfri småbarnspedagogik som bedrivs av en kommun. När en serviceproducent som är införd i registret över privata serviceproducenter säljer förskoleundervisningsservice till en kommun, är försäljningen momsfri. Lagen om grundläggande utbildning tillämpas på förskoleundervisning som har ordnats på något annat sätt än i anslutning till dagvården. Förskoleundervisningen är då momsfri utbildning (MomsL 39 § och 40 §).

8.4 Morgon- och eftermiddagsvård av skolelever

Kommunerna kan ordna och skaffa morgon- och eftermiddagsverksamhet enligt lagen om grundläggande utbildning. Anordnandet av verksamheten är frivilligt för kommunen.

När en kommun beslutar att ordna morgon- och eftermiddagsverksamhet, kan den ordna den själv eller i samråd med andra kommuner eller genom att skaffa tjänsterna av en annan offentlig eller privat serviceproducent. Kommunerna kan skaffa tjänster till exempel av organisationer, föreningar eller församlingar. Morgon- och eftermiddagsverksamhet kan enligt kommunens beslut ordnas på skolan, dagvårdsplatsen eller på en lämplig plats.

Morgon- och eftermiddagsverksamhet som kommunen med stöd av lagen om grundläggande utbildning ordnar och anskaffar utgör sådan momsfri utbildning som avses i mervärdesskattelagen (MomsL 39 § och 40 §).  Därför är den avgift som till exempel en idrottsförening debiterar föräldrarna för verksamheten momsfri.

9 Vissa särskilda fall

9.1 Överlåtelse av arbetskraft för socialvårdstjänster

Överlåtelse av arbetskraft inom socialvården är inte momsfri försäljning av socialvårdstjänster. Moms ska betalas på överlåtelse av arbetskraft för tillhandahållande av socialvårdstjänster. Detta har bekräftats av högsta förvaltningsdomstolen i dess beslut HFD 2016:101 av den 28 juni 2016:

Överlåtelse av arbetskraft inom socialvården är inte heller momsfri försäljning av socialvårdstjänster, när den arbetskraft som överlåts består av yrkesutbildade personer inom hälso- och sjukvården och överlåts för tillhandahållande av socialvårdstjänster. Då kan arbetsuppgifterna för de yrkesutbildade personerna inom hälso- och sjukvården omfatta såväl socialvårdstjänster som vissa hälso- och sjukvårdstjänster i liten skala, såsom att dela mediciner och mäta blodtrycket. Eftersom yrkesutbildade personer inom hälso- och sjukvården likväl främst överlåts för tillhandahållande av socialvårdstjänster, är det fråga om försäljning av momspliktiga tjänster.

Överlåtelse av yrkesutbildade personer inom hälso- och sjukvården för tillhandahållande av hälso- och sjukvårdstjänster kan vara momsfri, om förutsättningarna uppfylls. Dessa förutsättningar har behandlats i Skatteförvaltningens anvisning Momsbeskattning av hälso- och sjukvården.

9.2 Familjedagvårdstjänster

Bestämmelser om ordnande av familjevård finns i familjevårdslagen (263/2015). Familjevård är vård av eller annan omsorg om en person under en del av dygnet eller dygnet runt i familjevårdarens privathem eller i den vårdbehövandes hem. Familjevård är en socialvårdstjänst som välfärdsområdet ansvarar för att ordna. Välfärdsområdet ska ingå ett uppdragsavtal med familjevårdaren eller avtal om ordnande av familjevård med en producent av privat familjevård. (3 § i familjevårdslagen)

Välfärdsområdet kan köpa stödtjänster för att ordna familjevård. När en privat serviceproducent producerar sådana stödtjänster för familjevård baserad på uppdragsavtal, anses det vara fråga om anmälningspliktig socialservice i enlighet med lagen om privat socialservice. När en privat serviceproducent är införd i registret över tillhandahållare av privat service för producerande av dessa stödtjänster, är det fråga om sådan försäljning av socialvårdstjänster för vilken moms inte betalas om förutsättningarna för försäljning av socialvårdtjänster uppfylls. Registrering i registret över tillhandahållare av privat service gäller yrkesmässig handledning och rådgivning som erbjuds familjevårdare, vårdbehövande och deras närstående under placering i familjevård. Registreringen omfattar inte utbetalning av olika arvoden och ersättningar som ingår i ordnandet av familjevård samt uppgifter i anslutning till den förberedande utbildningen för familjevårdare. På dessa tjänster som inte omfattas av registreringen tillämpas mervärdesskattelagens allmänna regler.

9.3 Mottagningstjänster

Bestämmelser om de mottagningstjänster som ska ordnas för sökande av internationellt skydd finns i 13 § i lagen om mottagande av personer som söker internationellt skydd och om identifiering av och hjälp till offer för människohandel (746/2011). Mottagningstjänsterna omfattar inkvartering, mottagnings- och brukspenning, socialservice, hälsovårdstjänster, tolk- och översättningstjänster och arbets- och studieverksamhet. Också måltider kan ordnas som mottagningstjänster.

I beskattningspraxis har det ansetts att debitering av en mottagningstjänst som säljs till Migrationsverket och anknutna etablerings- och underhållstjänster ses som en servicehelhet, vars momsbehandling fastställs gemensamt. Moms ska betalas på försäljning av en servicehelhet enligt den gällande allmänna skattesatsen.

 

Mottagnings- och brukspenning

Mottagningsservicen omfattar att tillhandahålla service som anknyter till anordnandet av mottagnings- och brukspenningen. En ersättning som betalas för mottagningsservice är ett vederlag för tillhandahållande av också denna service. Mottagnings- och brukspenningar i sig är däremot inte något vederlag för tillhandahållande av någon service. Det handlar om en penning som ställs till förfogande för en person som ansöker om internationellt sydd, det vill säga som en post som står utanför tillämpningsområdet för moms. Följaktligen betalas inte moms på mottagnings- och brukspenningar, trots att en mottagnings- och brukspenning betalas först till en tillhandahållare av mottagningsservice, vilken sedan betalar denna penning till en person som söker internationellt skydd.

 

Mottagningsverksamhet för barn

Lagen om främjande av invandrares integration samt mottagande av asylsökande (493/1999) innehåller bestämmelser om ordnandet av mottagningsverksamhet för barn. Mottagningsverksamhet enligt lagen kan bedrivas till exempel i en barnskyddsenhet, med tillstånd att producera barnskyddstjänster som ska ses som momsfri socialvård. Mottagningsverksamhet är dock inte momsfri socialvård, eftersom anordnandet av verksamheten inte grundar sig på lagstiftningen om socialvård. Moms ska betalas på försäljning av mottagningstjänster för barn.

9.4 Intressebevakningstjänster

Syftet med intressebevakningsverksamhet är att övervaka huvudmannens intresse i ekonomiska ärenden och i vissa ärenden som föreskrivs i lagen om förmyndarverksamhet (29 § och 42 § i lagen om förmyndarverksamhet, 442/1999). Trots att en intressebevakares uppgifter också omfattar att se till att huvudmannen får de socialvårdstjänster som hör till hen, producerar intressebevakaren dock inte själv dessa tjänster i egenskap av intressebevakare. Intressebevakningstjänster beviljas inte till huvudmän som socialvård, och en producent av intressebevakningstjänster är inte en producent av socialvårdstjänster som övervakas av socialmyndigheterna.

Eftersom producenten av intressebevakningstjänster inte överlåter intressebevakningstjänster till sin huvudman i form av socialvård enligt mervärdesskattelagen, är den ersättning som fåtts av huvudmannen inte vederlag för försäljning av en momsfri socialvårdstjänst. Detta har konstaterats av högsta förvaltningsdomstolen i dess beslut HFD 2013:67 av den 16 april 2013:

10 Varor som överlåts som socialvård

Moms betalas inte på försäljning av tjänster och varor som sker som socialvård. Enligt regeringens proposition om mervärdesskattelagen ska överlåtelsen av en vara anknyta till den verksamhet som bedrivs av en utövare av vårdverksamhet, vilken är under socialmyndighetens tillsyn, då överlåtelsen av varan i allmänhet anknyter också till en socialvårdstjänst. Enbart överlåtelse av en vara, till exempel försäljning av en trygghetstelefon, är inte momsfri socialvård. Moms enligt gällande skattesats betalas på sådan försäljning.

11 Rätten att dra av moms

Moms som gäller anskaffningar för försäljningen av momsfria socialvårdstjänster är inte avdragbara.

Avdrag av moms har behandlats i Skatteförvaltningens anvisning Om rätten att dra av moms.

 

ledande skattesakkunnig Mika Jokinen

 

skattesakkunnig Johanna Randelin