Behandling av valbidrag och valutgifterna vid beskattningen

Har getts
27.9.2004
Diarienummer
1721/38/2004
Giltighet
Tills vidare
Bemyndigande
L om skatteförvaltningen (1557/95) 2 § 2 mom.

Denna anvisning har ersatts med anvisningen av 23.1.2009 med samma namn, AD: 1721/38/2004

Allmänt

Ett valbidrag är en frivillig betalning från ett rättssubjekt till ett annat. Bidraget ges vanligen utan vederlag. Det är alltså av gåvonatur. Ytterligare kan bidraget ges med ett bestämt användningsändamål. En gåva kännetecknas vanligen av de tre förstnämnda faktorerna. Av denna anledning anser man alltså att ett valbidrag vanligen är ett förvärv som avses i lagen om skatt på arv och gåva (ArvSkL).

Det är dock inte alltid lätt att dra gränsen mellan en gåva och inkomst. När valbidraget ansluter sig till ett affärs- eller arbetsförhållande, kan bidraget behandlas i samband med inkomstbeskattningen. I förhållande till gåvobeskattningen är inkomstbeskattningen den primära beskattningsformen. Om bidraget behandlas som beskattningsbar inkomst, är det inte möjligt att beskatta den som en gåva.

Ett valbidrag kan anses som skattepliktig löneinkomst t.ex. då mottagning av bidraget präglas av kännetecken för ett arbetsförhållande eller om bidraget fås på basis av ett arbetsförhållande (jfr HFD 1979/5285). På samma sätt kan ett bidrag utgöra skattepliktig förtäckt dividendutdelning om bidraget fås på basis av en delägarstatus (HFD 1984/3469).

Om skattepliktigheten av en gåva

Gåvoskatt skall betalas då egendom såsom gåva övergår till någon annan:

  1. om gåvogivaren eller gåvotagaren vid gåvotiIlfället var bosatt i Finland, och
  2. för fast egendom i Finland samt för aktier eller andelar i samfund vars tillgångar till mer än 50 procent utgörs av fast egendom i Finland (ArvSkL 18.1 §).

Gåvoskatt uppbärs dock inte för egendom, som givits åt en ideell förening eller annan sammanslutning, inrättning eller stiftelse som har ett allmännyttigt syfte (ArvSkL 2.1 §). Som exempel på allmännyttig verksamhet nämns vetenskaplig eller konstnärlig verksamhet eller verksamhet som har till ändamål att främja folkupplysningen, landets försvar eller det inhemska näringslivet eller också har annat allmännyttigt syftemål. Som annat allmännyttigt syfte betraktas t.ex. politisk verksamhet. Allmännyttiga samfund, alltså föreningar eller andra samfund, anstalter eller stiftelser, får inte genom gin verksamhet bereda ekonomiska fördelar åt de i dem delaktiga.

Gåvoskatt betalas inte på en gåva vars värde understiger 3 400 euro. Om gåvotagaren dock inom tre år av samma givare får flera gåvor, sammanräknas dessa gåvors värde och gåvoskatten debiteras på basen av gåvornas sammanlagda värde (ArvSkL 19 §). Gåvorna värderas separat för varje gåvogivare.

Storleken på gåvoskatten beror på släktskapsförhållandet mellan givaren och mottagaren samt på värdet av den egendom som överlåts. Då släktskapsförhållandet inte existerar, påförs gåvoskatten tre gånger större än gåvoskatten på gåvor mellan nära släktingar.

Valbidrag som betalas till ett politiskt parti

Som allmännyttiga samfund kan enligt inkomstskattelägen anses bland annat i partiregistret införda partier samt deras medlems-, lokal-, parallell- eller understödsföreningar. Som allmännyttiga samfund betraktas även andra samfund vars egentliga syfte är att påverka statliga angelägenheter (ISkL 22 §). Allmännyttiga samfund är skyldiga att betala skatt på näringsinkomst och vissa fastighetsinkomster vid inkomstbeskattningen.

I lagen om skatt på arv och gåva definieras inte så noggrant vad man avser med allmännyttiga samfund. Då man behöver fundera på begreppet allmännyttigt samfund vid gåvobeskattningen, kan man utnyttja innehållet av det begrepp som används vid inkomstbeskattningen. Från dessa utgångspunkter kan också i partiregistret införda partier betraktas som ett allmännyttigt samfund vid gåvobeskattningen.

Bidrag till partiernas valverksamhet kan ges med ett villkor att bidraget bör användas till valannonseringen av en bestämd kandidat eller bestämda kandidater. Trots dessa villkor kan partiet anses vara gåvotagaren om bidraget t.ex. har införts i partiets bokföring.

Således kan valbidrag som betalas till partierna betraktas som skattefria gåvor.

Valbidrag som betalats till en väljarförening

Verksamhet för en väljarförening kan jämställas med verksamheten för ett politiskt parti, eftersom föreningens syfte är att få en kandidat vald till ett förtroendeuppdrag. Man kan också anse att en väljarförenings egentliga syfte är att påverka statliga angelägenheter. Då är också en väljarförenings verksamhet allmännyttig verksamhet. Vid beskattningen spelar det ingen roll hur bestående väljarföreningen är eller om kandidaten blir vald.

Således kan valbidrag som betalats till väljarföreningar betraktas som skattefria gåvor.

Valbidrag som betalats till en kandidats stödgrupp

Tillgångar som förvaltas av en stödgrupp som grundats för att få kandidaten vald kan betraktas som ett för ett särskilt ändamål förbehållen förmögenhetskomplex. Således kan en stödgrupp betraktas som ett samfund vid beskattningen (ISkL 3 §). Stödgruppens mål är att få kandidaten vald till ett förtroendeuppdrag. Därför kan man anse att det egentliga syftet med stödgruppen är att påverka statliga angelägenheter. Verksamheten av stödgruppen är således allmännyttig verksamhet. Vid beskattningen spelar det ingen roll hur bestående stödgruppens verksamhet är eller om kandidaten blir vald.
 
Således kan valbidrag som betalats till en kandidats stödgrupp betraktas som skattefria gåvor.

Valbidrag som betalas till kandidaten

Det finns inte skäl att göra någon principiell skillnad mellan bidrag som betalas till en stödgrupp eller till kandidaten själv, om givarens syfte är samma och om pengarna används på samma sätt. I praktiken är det dock kanske inte möjligt att visa att bidrag som betalats till kandidaten hör till en för särskilt ändamål förbehållen förmögenhetskomplex som kan betraktas som ett allmännyttigt samfund.

Således betraktas ett valbidrag som betalas till en kandidat som kandidatens skattepliktiga gåva om det sammanlagda bidraget från samma givare under tre års tid uppgår till minst 3 400 euro.

När gåvans värde uppgår till det ovannämnda beloppet, skall gåvotagaren lämna en gåvoskattedeklaration. För mindre gåvor än ovannämnda belopp behöver gåvoskattedeklaration inte uppgöras.

Gåvoskattedeklaration lämnas alltså när t.ex en viss person beviljat minst 3 400 euro som understöd för valkampanjfinansieringen. Dessutom är kandidaten anmälningsskyldig till den kommunala centralvalnämnden om det är fråga om kommunalval eller till justitieministeriet vid andra val (Lagen om kandidatens anmälningsskyldighet om valfinansiering 414/2000).

Nytta från ersättande av valutgifterna

Nyttan från valannonseringen av partiets kandidat anses gagna både kandidaten och partiet. I praktiken är det omöjligt att skilja dessa från varandra. Således får kandidaten vanligen ingen skattepliktig förmån utav att någon annan än kandidaten själv har betalat reklamkostnaderna.

I rättspraxisen anser man att kandidaten inte fick någon skattepliktig förmån av valreklamkostnaderna som betalades för honom, eftersom han inte kunde kontrollera hur reklamtillgångarna användes (HFD 1981/2236). Principen av detta avgörande torde man kunna tillämpa också på andra valutgifter som betalats av annan än kandidaten själv.

Den ovannämnda principen kan dock inte tillämpas på ett valbidrag som betalats till kandidaten i form av pengar, eftersom tillgångarna då kontrolleras av kandidaten.

Avdragbarheten av valutgifterna vid kandidatens beskattning

Valutgifterna kan inte anses ansluta sig till kandidatens verksamhet för inkomstens förvärvande i den mån att valutgifterna kunde dras av från kandidatens skattepliktiga inkomster. Därför betraktas valutgifterna som icke avdragsgilla utgifter (HFD 1971/1686).

Om kandidaten finansierar valutgifterna med lån, betraktas räntorna på dessa lån inte som räntor för inkomstens förvärvande som avses i 58 § inkomstskattelagen. De är alltså inte alls avdragsgilla.

Avdragbarhet av valutgifterna vid företagsbeskattningen

Utgifter för stödjande av politisk verksamhet är inte avdragsgilla vid företagets beskattning, eftersom utgifterna vanligen inte ansluter sig tillräckligt mycket till företagets näringsverksamhet. Således kan utgifterna för stödjande av politisk verksamhet vanligen inte dras av vid beskattningen (t.ex. centralskattenämndens beslut 1977/719).

Som avdragsgilla kan man dock beakta t.ex. sådana reklamkostnader som betalats till en partipolitisk tidning med förutsättning att företaget har fått faktisk synlig reklam. Kostnaderna får inte vara högre än de sedvanliga annonskostnaderna. Har man betalat för högt pris för annonserna är överpriset icke-avdragsgiltigt. En viktig utgångspunkt är att fastän mindre reklam- och affärsgåvor normalt är avdragsgilla i beskattningen är motsvarande gåvor som tjänar ett politiskt syfte inte det.

Om företaget stöder politisk verksamhet så att det överlåter prestationer och tjänster till underpris kan företagets skattepliktiga inkomst justeras på grund av för låg prissättning (HFD 1985/4008 och 4137).

Rättsfall 

HFD 1971/1686:
Valutgifter som en riksdagsledamot hade kunde inte dras av från riksdagsledamots inkomst såsom utgifter för inkomstens förvärvande och bibehållande. Skatteåret 1966.

CSN 1977/719:
Bolaget anskaffade varor och redskap som behövdes i industriverksamhet. Paasikivi-samfundet erbjöd bolaget att köpa 10 st. kopior av konstföremål med ett värde på 2.500 mk/st. Paasikivi-samfundet försökte finansiera presidentvalkampanjen genom att det sålde dessa konstföremål. Det fanns sammanlagt 5 000 stycken av kopiorna som man försökte sälja till olika industriföretag och verkställande direktörer i de största företagen. Sökandebolagets vd-huvuddelägare hörde till bakgrundsgruppen av ett visst politiskt parti. Bolaget fick inte avdra utgifter för anskaffning av konstföremålen.

HFD 1979/5285:
En skattskyldig som undervisade som en evangelist för ett religionssamfund hade fått understöd från samfundet i form av ett stipendium som under skatteåret utgjorde sammanlagt 2.460 mark, ytterligare för utdelning av litteratur fick han under skatteåret sammanlagt 221 mark. Därutöver hade han fått mat och kläder som understöd av andra samfundsmedlemmar. Grunden för understödet ansågs vara huvudsakligen arbetet som evangelist, betraktades de som skattepliktig inkomst från arbetet som evangelist. Från penningvärdet dras av utgifterna för undervisningsarbetet. Skatteåret 1976.

HFD 1981/2236:
Bolaget hade betalat en valannons om riksdagsmannakandidaten som publicerades i en tidning. Man ansåg att kandidaten inte fick skattepliktig inkomst eller skattepliktig gåva vid kommunalbeskattningen. Skatteåret 1972.

HFD 1984/3469:
Aktiebolaget betalade utgifterna för en minoritetsdelägarens valreklam. Utgifterna lades till delägarens skattepliktiga inkomster. Skatteåret 1972. Omröstning 6-1.

HFD 1985/4008:
Bolaget hade beviljat en betydligt större rabatt än de s.k. tabellmässiga rabatterna för annonseringen av vissa samfund, riksdagsmannakandidater och deras väljarföreningar med avsikt att ge stöd till en bestämd politisk ideologi samt kandidater som står för denna ideologi. Beloppen som motsvarar de beviljade rabatterna till den del beloppen överskred anskaffningsutgifterna som betalats av bolaget utgjorde bolagets skattepliktiga inkomst med stöd av 51 § 3 mom. lagen om beskattning av inkomst av näringsverksamhet. Skatteåret 1975.

HFD 1985/4137:
En lokalförening av ett i partiregistret infört parti publicerade en tidning som kunde prenumereras allmänt. Föreningen publicerade i samband med valet i sin tidning närmast antingen föreningens eller dess medlemsorganisationers valannonser utan att bokföra beloppen som motsvarade anskaffningsutgifterna eller utan att uppbära ersättning för publiceringen. Föreningen försökte främja föreningens och tidningens politiska ideologi samt ge stöd till kandidaterna. Beloppen som motsvarar de ursprungliga anskaffningsutgifterna av de förmåner som föreningen tog i form av tjänster skall med stöd av 51 § 3 mom. lagen om beskattning av näringsinkomst betraktas som föreningens skattepliktiga inkomst. Skatteåret 1976. Skatteåret 1977. Skatteåret 1979. Skatteåret 1980.

Biträdande direktör Anneli Kukkonen

Byråinspektör  Tuire Syrjänotko