Behandling av valbidrag och valutgifterna vid beskattningen

Har getts
3.5.2018
Diarienummer
A77/200/2017
Giltighet
3.5.2018 - Tills vidare
Bemyndigande
2 § 2 mom. i lagen om Skatteförvaltningen (503/2010)
Ersätter anvisningen
17/38/2011

I denna anvisning behandlas beskattningen av valbidrag och valutgifter.

Efter den senaste uppdateringen av anvisningen har den penninggräns för verksamhet i liten skala som tillämpas i momsbeskattningen höjts till 10 000 euro och gåvoskatteskalan ändrats så att det inte behöver betalas någon gåvoskatt på en enskild gåva vars värde underskrider 5 000 euro. Denna anvisning ändrar inte tidigare praxis, utan kompletterar och uppdaterar den tidigare anvisningens innehåll.

1 Valbidrag

Ett valbidrag utgör finansiering som ges kandidaten eller dennes stödgrupp i avsikt att täcka kostnader som valkampanjen förorsakar. Valbidrag ges vanligen i samband med allmänna val till partiet, valmansföreningen, direkt till kandidaten eller till dennes stödförening eller -grupp. Valbidrag kan dessutom ges genom att kostnader som uppkommit av kandidatens valkampanj betalas direkt till en tredje part. Företagen kan ge valbidrag också genom att för valarbetet tillhandahålla sina prestationer eller tjänster mot underpris eller gratis.

Partier, valmansföreningar samt kandidater och deras stödgrupper samlar ofta in valfinansiering även genom att sälja olika varor eller tjänster, t.ex. tavlor och seminariebiljetter. Bidrag som getts genom att skaffa sådana förnödenheter kan betraktas som ett visst slags valbidrag mot vederlag.

I lagen om kandidaters valfinansiering (273/2009) (senare valfinansieringslag) föreskrivs om valfinansiering och om redovisning av finansieringen vid riksdagsval, presidentval, kommunalval och Europaparlamentsval. I valfinansieringslagen avsedd redovisning till statens revisionsverk ersätter likväl inte skattedeklarationer som ska lämnas in till Skatteförvaltningen.

2 Valbidrag som betalas till ett parti, en valmansförening eller till kandidatens stödgrupp

Vederlagsfria gåvor som ett parti, en valmansförening, kandidatens stödgrupp eller -förening samt andra med dessa jämförbara samfund har fått utgör skattefri inkomst för mottagaren. Ovan nämnda samfund kan betraktas som allmännyttiga samfund, varvid de är skattskyldiga endast för inkomst av näringsverksamhet och för vissa inkomster som fåtts av fastigheter (23 § 1 mom. i inkomstskattelagen (1535/1992)). Därför utgör donationer som dessa fått genom medelanskaffning inte skattepliktig inkomst. För donationer som ett allmännyttigt samfund har fått eller för tillgångar som det fått genom testamente betalar det inte heller arvs- och gåvoskatt (2 § 1 mom. i lagen om skatt på arv och gåva (378/1940)).

Enligt bestämmelsen som har fogats till inkomstskattelagen betraktas ett för stöd till kandidater vid allmänna val förbehållet förmögenhetskomplex som allmännyttigt samfund. I praktiken avses med ett sådant förmögenhetskomplex sådana tillgångar som kandidatens stödgrupp förvaltar över och som är avsedda för att användas till kandidatens förmån i samband med allmänna val. En stödgrupp behöver således inte låta registrera sig som förening för att den ska betraktas som ett allmännyttigt samfund. Om medel används för annat ändamål än för kandidatens valutgifter är det inte fråga om ett allmännyttigt samfund.

Bidrag som har getts för ett partis valverksamhet kan innehålla en bestämmelse om att bidraget ska användas för en eller flera utnämnda kandidaters valreklam. Ett parti kan trots en sådan bestämmelse betraktas som inkomsttagare om bidraget har bokförts i partiets bokföring. Bidraget är således skattefritt för partiet. Bidraget anses inte heller utgöra kandidatens skattepliktiga inkomst eller gåva.

Medelanskaffning som partiet, valmansföreningen eller kandidatens stödgrupp utför genom att sälja varor och tjänster är skattepliktig i inkomstbeskattningen om verksamheten bedrivs i form av näringsverksamhet. För försäljning av varor och tjänster i form av rörelse ska också moms betalas om det inte är fråga om verksamhet i liten skala (räkenskapsperiodens omsättning högst 10 000,00 euro). Ett sådant allmännyttigt samfund som avses i inkomstskattelagen är momsskyldigt med vissa undantag endast om den inkomst som har erhållits från en sådan verksamhet som det bedrivit enligt inkomstskattelagen anses som skattepliktig näringsverksamhet för samfundet (4 § i mervärdesskattelagen (1501/1993)).

Om det i medelanskaffningen är fråga om näringsverksamhet eller inte avgörs från fall till fall och utgående från helhetsomständigheterna, varför ett allmänt avgörande som skulle passa för alla situationer inte kan ges. De allmänna principerna för bedömningen av allmännyttighet och näringsverksamhet förklaras i anvisningen Beskattningsanvisning för allmännyttiga samfund. Anvisningen kan även användas som grund vid bedömningen av eventuell skattskyldighet i fråga om partier, valmansföreningar och stödgrupper m.m. Samfundet kan för inkomstskattens vidkommande i oklara fall ansöka om Skatteförvaltningens förhandsavgörande om huruvida samfundets verksamhet ska betraktas som näringsverksamhet eller inte. Om mervärdesbeskattningen kan man få avgiftsfri skriftlig handledning eller ett avgiftsbelagt förhandsavgörande.

En i föreningslagen avsedd registrerad och även en icke registrerad förening är bokföringsskyldig. En annan slags stödgrupp är inte bokföringsskyldig, om verksamheten inte anses utgöra affärs- eller yrkesverksamhet. Det är likväl att rekommendera att också en annan stödgrupp håller en sådan på verifikat baserad bokföring över medel  som  har erhållits och användningen av dessa , eller åtminstone för sådana anteckningar, ur vilka kan konstateras att medlen har använts för allmännyttiga ändamål.

3 Valbidrag som betalas till kandidaten

Valbidrag som kandidaten själv har fått i pengar (till exempel till kandidatens eget bankkonto eller ett konto till vilket endast kandidaten har dispositionsrätt) är i regel en skattepliktig gåva för kandidaten. Kandidaten måste betala gåvoskatt på valbidraget om det sammanlagda beloppet av bidrag och eventuella andra gåvor från samma givare under tre års tid uppgår till sammanlagt minst 5 000 euro.

Av valkostnader som för kandidatens räkning har betalats direkt till en tredje part uppstår det i allmänhet inte skattepliktig gåva för kandidaten. I rättspraxis har ansetts att sådana utgifter för valreklam som betalats till förmån för en kandidat inte är en skattepliktig förmån för kandidaten eftersom denne inte har rätt att förfoga över de medel som används för reklamen (HFD 1981 B 548).

Kandidaten kan samla in medel för valarbetet genom att mot ersättning arbeta för en utomstående uppdragsgivare eller genom att sälja olika produkter. Ersättning som betalats för personlig arbetsprestation utgör lön eller arbetsersättning för en fysisk person och inkomst av personlig varuförsäljning skattepliktig inkomst för en säljare som är en fysisk person. Ersättning för den personliga arbetsprestationen eller varuförsäljningen utgör kandidatens personliga inkomst även om den skulle betalas till föreningen. Om en sådan ersättning betalas till föreningen utgör den en gåva från kandidaten till föreningen.  Om det däremot handlar om talko- eller frivilligarbete som kandidaten utför för föreningens räkning utgör ersättningen inte inkomst för kandidaten, utan för föreningen. Beskattningen av talko- och frivilligarbete behandlas i Skatteförvaltningens anvisning Förskottsuppbördsfrågor gällande frivilligverksamhet i allmännyttiga samfund och offentliga samfund.

Om kandidaten får valbidrag från ett företag vars ägare han eller hon är, kan bidraget utgöra kandidatens skattepliktiga inkomst i form av förtäckt dividend. I rättspraxis har man som skattepliktig förtäckt dividend betraktat också valkostnaderna som företaget som kandidaten äger har betalat för kandidatens räkning direkt till en tredje part (HFD 1984 B 568).

Kandidaten kan inte dra av valutgifterna från sina skattepliktiga inkomster. Valutgifterna anknyter inte så nära till förvärvsverksamheten att de kan betraktas som avdragsgilla utgifter (HFD 19.4.1971 L 1686). Räntor på lån som kandidaten tagit för att täcka valutgifterna är inte heller avdragsgilla i beskattningen. Räntor på ett sådant lån utgör inte sådana i 58 § i inkomstskattelagen avsedda räntor som hänför sig till förvärvande av inkomst.

4 Företag som utbetalare av valbidrag

Utgifter för stödjande av politisk verksamhet är inte avdragsgilla i företagets beskattning. Sådana utgifter har inte en tillräcklig anknytning till företagets affärsverksamhet. Donationer till partier, kandidater eller till deras stödgrupper är således inte avdragsgilla i företagets beskattning (CSN 719/1977).

Partier, kandidater, deras stödgrupper m.m. skaffar valfinansiering också genom att ha olika förnödenheter till salu. Avdragbarheten av sådant valbidrag mot vederlag i företagets beskattning kan bedömas på flera olika sätt. Huvudregeln är att företaget kan i beskattningen dra av utgifterna som hör till dess näringsverksamhet.

Då avdragbarheten bedöms kan orsaken till anskaffningen av förnödenheten beaktas. Då ett företag skaffar en vara eller en tjänst på grund av att den som tillhandahåller den har en viss ideell bakgrund kan anskaffningens egentliga grund vara stödjande av politisk verksamhet. Köparen av en sådan förnödenhet känner i allmänhet till att säljaren uppfattar ersättningen som valstöd, varvid den också ur köparens synvinkel kan betraktas som sådant och således som en icke avdragsgill utgift.

Kostnader som förorsakats av varor och tjänster som ett företag har köpt från en kandidat e.d. kan vara avdragsgilla om de hör till företagets affärsverksamhet. Kostnaderna får inte överskrida det gängse pris som betalas för motsvarande varor eller tjänster. Som avdragsgilla kan man betrakta till exempel sådana kostnader som har förorsakats av annonser i partipolitiska tidningar, om företaget har fått faktisk synlig reklam för sin egen näringsverksamhet. Även seminariekostnader kan vara avdragsgilla om seminariet anknyter till företagets affärsverksamhet och den uttagna seminarieavgiften inte överskrider det gängse priset. Överpris och kostnader som inte hör till affärsverksamheten anses vara icke avdragsgilla. Om företaget stöder politisk verksamhet genom att överlåta sina prestationer och tjänster till underpris eller utan vederlag kan företagets skattepliktiga inkomst justeras på grund av underprissättning (HFD 1985 B 544 och HFD 1985 B 545).

Företaget ska deklarera valbidrag som det gett i sin skattedeklaration som icke-avdragbara kostnader. Avdragbara kostnader är endast sådana utgifter som anknyter till företagets affärsverksamhet. Företaget bör kunna visa att kostnaden anknyter till dess näringsverksamhet om det vill dra av kostnaden i beskattningen. Man bör observera att fastän mindre reklamgåvor är avdragsgilla i beskattningen, är motsvarande gåvor som tjänar ett politiskt syfte inte det.

5 Rättsfall

HFD 19.4.1971 L 1686:

En riksdagsledamot kunde inte dra av sina valkostnader såsom kostnader för förvärvande och bibehållande av inkomst från inkomsten från riksdagsmannauppdraget. Skatteåret 1966.

CSN 719/1977:

Bolagets verksamhetsområde var anskaffning av varor och tillbehör för industrin. Paasikivi-förbundet hade erbjudit bolaget 10 konstreproduktioner till ett värde av 2 500 mark styck. Genom försäljningskampanjen försökte Paasikivi-förbundet samla in pengar för att stöda presidentvalskampanjen. Sammanlagt 5 000 konstreproduktioner hade erbjudits olika industrianläggningar och de största företagens verkställande direktörer. Det ansökande bolagets verkställande direktör/huvudaktionär hörde till ett politiskt partis bakgrundsgrupp. Bolaget fick inte dra av utgifterna för anskaffningen av konstreproduktionerna.

HFD 1981 B 548:

Bolaget hade betalat en valannons i en tidning för en kandidat i riksdagsvalet. Kandidaten ansågs inte på grund av detta ha erhållit en skattepliktig inkomst eller gåva vid kommunalbeskattningen. Skatteåret 1972.

HFD 1984 B 568:

Ett aktiebolag betalade utgifterna för en minoritetsdelägares valreklam. Beloppet lades till delägarens skattepliktiga inkomster. Skatteåret 1979. Omröstning 6–1.

HFD 1985 B 544:

En lokalförening för ett i partiregistret infört parti publicerade en tidning som kunde prenumereras allmänt. Föreningen publicerade i samband med valet i sin tidning närmast antingen föreningens eller dess medlemsorganisationers valannonser utan att bokföra beloppen som motsvarade anskaffningsutgifterna eller utan att uppbära ersättning för publiceringen. På detta sätt avsåg föreningen främja den politiska ideologi som föreningen och dess tidning representerade och stöda de kandidater som representerade den. Beloppen som motsvarade de ursprungliga anskaffningsutgifterna av de förmåner som föreningen tog i form av tjänster skulle med stöd av 51 § 3 mom. i lagen om beskattning av näringsinkomst betraktas som föreningens skattepliktiga inkomst. Skatteåret 1976. Skatteåret 1977. Skatteåret 1979. Skatteåret 1980.

HFD 1985 B 545:

Bolaget hade i samband med publicering av valannonser beviljat vissa sammanslutningar, riksdagsmannakandidater och deras valmansföreningar större rabatter än s.k. tabellrabatter närmast i syfte att stöda en viss politisk ideologi och de kandidater som representerade denna Beloppen som motsvarade på detta sätt beviljade rabatter ansågs, till den del de överskred anskaffningsutgifterna för annonserna som betalats av bolaget, utgöra bolagets beskattningsbara inkomst med stöd av 51 § 3 mom. i lagen om beskattning av inkomst av näringsverksamhet. Skatteåret 1975.

  

Lauri Savander ledande skattesakkunnig

Jyrki Koivisto skattesakkunnig