Europeiska unionens förordning 282/2011 harmoniserar tolkningen av mervärdesskattedirektivet

Anvisningen har uppdaterats på grund av att terminologin kring beskattningen har ändrats 1.1.2017 till följd av ikraftträdandet av lagen om beskattningsförfarandet beträffande skatter som betalas på eget initiativ och den nya lagen om skatteuppbörd samt upphävandet av skattekontolagen.

Uppdatering kommer att göras i anvisningen som avser försäljningsland för tjänster som anknyter till fastighet.

Rådets genomförandeförordning har ändrats med ändring av rådets genomförandeförordning 1042/2013 av den 7.10.2013. Begreppen som avser försäljning av teletjänster, sändningstjänster och elektroniska tjänster samt tjänst som avser långtidsuthyrning av ett transportmedel till andra än näringsidkare har förenhetligats och presumtion har tillagts. Vidare säkerställer bestämmelserna försäljningslandet då försäljning av inträdesbiljetter till kultur- och underhållningsevenemang som sker i en förmedlares namn. Bestämmelserna träder i kraft 1.1.2015.

En separat anvisning har getts över bestämmelserna som gäller försäljningsland då teletjänster, sändningstjänster och elektroniska tjänster säljs till konsumenter Mervärdesbeskattning av teletjänster, sändningstjänster och elektroniska tjänster. Dessutom har en anvisning getts om den särskilda ordningen som hör till nämnda tjänster Den särskilda ordningen för moms. Anvisningarna som tidigare ingick i denna anvisning som avser försäljningen av dessa tjänster har strukits från denna uppdatering.

I den ändrade förordningen ingår också bestämmelser som gäller försäljningsland för tjänster som anknyter till fast egendom. Dessa träder i kraft 1.1.2017. Bestämmelserna ingår inte i denna anvisning.

Med lagändringen (505/2014) som träder ikraft 2015 förenhetligas begreppen om etablering med terminologin i mervärdesskattedirektivet 2006/112/EG och genomförandeförordningen. Dessutom ändras begreppet hemort till begreppet säte för ekonomisk verksamhet. Bestämmelsens faktiska tillämpningsområde förblir oförändrat.

Förordningens bakgrund och innehåll

Europeiska unionens råd har den 15 mars 2011 utfärdat en genomförandeförordning om fastställande av tillämpningsföreskrifter för direktiv 2006/112/EG om ett gemensamt system för mervärdesskatt. Syftet med förordningen är att harmonisera tolkningen av de nationella mervärdesskattelagarna som har stiftats utifrån mervärdesskattedirektivet 2006/112/EG. Det särskilda syftet med revideringen av förordningen var att trygga en harmoniserad tolkning av de bestämmelser om försäljningsland för tjänster vilka trädde i kraft 2010. Förordningen har ändrats med ändring av genomförandeförordning 1042/2013 av den 7.10.2013. Bestämmelserna i förordningen är bindande endast vid de specialsituationer som anges i dessa.

Bestämmelserna om försäljningsland fastställer vilken stats mervärdesskatt som ska tas ut för en försäljning. Den största delen av ändringarna i bestämmelserna om försäljningsland för tjänster trädde i kraft 2010. Från början av 2011 ändrades bestämmelserna om försäljningsland för tjänster som avser inträdesavgifter till undervisnings-, vetenskaps-, kultur-, underhållnings- och idrottsevenemang, mässor och andra liknande evenemang samt arrangemanget av sådana. En betydande ändring från år 2015, är att försäljningslandet för försäljning av teletjänster, sändningstjänster och elektroniska tjänster till konsumenter inom EU ändras från det land där försäljaren är etablerad till det land där konsumenten är etablerad.

I denna anvisning framläggs bestämmelserna i genomförandeförordningen av mervärdesskattedirektivet 282/2011 och ändringarna i den genom förordning 1042/2013 i den ordning som de är i den finländska mervärdeskattelagen (MomsL). Till den del som bestämmelserna gäller försäljningsland vid försäljning av teletjänster, sändningstjänster och elektroniska tjänster finns anvisningarna i en separat anvisning Mervärdesbeskattning av teletjänster, sändningstjänster och elektroniska tjänster.

Skattskyldighet

MomsL 2 §

Rådets förordning (EEG) nr 2137/85 innehåller bestämmelserna om intressegrupperingar. EEIG är en samfundsform som har utvecklats i och med den europeiska integrationen. En intressegruppering är en sammanslutning som minst två företag eller fysiska personer som bedriver ekonomisk verksamhet med säte i olika medlemsstater bildar i samarbetssyfte.

En europeisk ekonomisk intressegruppering är normalt mervärdesskattskyldig.

MomsL 9 §

Enligt 9 § 4 mom. i MomsL tillämpas omvänd skattskyldighet på försäljning, om ett fast driftställe som tillhör en utländsk skattskyldig och som finns i Finland inte medverkar i försäljningen av en vara eller en tjänst och om försäljningslandet är köparens land.

Kravet är att det fasta driftstället har en tillräcklig varaktighet. Ett fast driftställe anses inte medverka i försäljningen, om dess tekniska resurser och personal inte används för att tillhandahålla tjänsten. Att ett fast driftställe sköter fakturering, bokföring, indrivning av fordringar eller andra motsvarande administrativa uppgifter ses inte som att medverka i tillhandahållandet av tjänsten.

Om försäljaren antecknar FO-numret för ett fast driftställe i Finland på den faktura som ges för försäljningen, har det fasta driftstället medverkat i tillhandahållandet av tjänsten. Den omvända skattskyldigheten tillämpas inte i detta fall och försäljaren är då skyldig att betala skatt på försäljningen.

Den omvända skattskyldigheten tillämpas inte om sätet för försäljarens affärsverksamhet finns i Finland, även om driftstället i Finland inte på något sätt medverkar i tillhandahållandet av tjänsten.

Skattepliktig försäljning

MomsL 17 §

Montering av en anordning

Att montera en maskin eller en anordning av delar som kunden har levererat, är att sälja en tjänst.

Se även artikel 34 vid 69 b §.

Optioner

Enligt förordningen behandlas en överlåtelse av en option som är en momsfri finansiell tjänst som tillhandahållande av en tjänst som skild från de underliggande transaktioner som tjänsten hänför sig till. Om t.ex. olja är den underliggande tillgången för en option, är överlåtelsen av optionen mot ett vederlag, dvs. mot en premie, ett tillhandahållande av en tjänst som är skilt från försäljningen av den underliggande egendomen i framtiden, dvs. skilt från handel med olja.

Gemenskapsinterna varuförvärv

MomsL 26 c §

Enligt 26 c § i MomsL beskattas nya transportmedel (bilar, motorcyklar, båtar och flygplan) i det land där de används. Om en privatperson köper en ny bil från ett annat EU-land för att använda den i Finland, har försäljaren rätt att sälja bilen momsfritt.

Ett transportmedel är nytt om det är ett

• motordrivet marktransportmedel som har en motor med en cylindervolym på över 48 cm3 eller en effekt på över 7,2 kw
• fartyg vars längd överskrider 7,5 meter
• luftfartyg med en största tillåtna startvikt som överstiger 1 550 kg

och om

• det motordrivna marktransportmedlet har sålts högst sex månader efter det att det har tagits i bruk för första gången eller då det har körts högst 6 000 km
• fartyget har sålts högst tre månader efter det att det har tagits i bruk för första gången eller då det har kört eller seglats högst 100 timmar eller
• luftfartyget har sålts högst tre månader efter det att har tagits i bruk för första gången eller då det har flugits högst 40 timmar.

Bestämmelsen i förordningen gäller i praktiken två situationer där en person som har köpt ett nytt transportmedel enligt definitionen i mervärdesbeskattningen, byter bostadsort.

a) En privatperson är på väg att flytta från ett EU-land till ett annat. Före flytten köper han ett nytt transportmedel. Skattemyndigheten i försäljningslandet anser att det inte handlar om ett gemenskapsintern försäljning trots att privatpersonen tar med sig transportmedlet till det andra EU-landet i samband med flytten. Försäljaren av transportmedlet säljer transportmedlet inklusive skatt. Privatpersonen tar i bruk transportmedlet i det andra EU-landet och det uppfyller fortfarande definitionen av ett nytt transportmedel i mervärdesbeskattningen. Eftersom försäljningen inte har betraktats som en gemenskapsintern försäljning i försäljningslandet, får inte det andra EU-landet behandla överföringen som ett gemenskapsinternt förvärv.

b) En privatperson har flyttat från ett EU-land till ett annat. I samband med flytten förde hon med sig ett nytt transportmedel till det nya bosättningslandet. Försäljningen av transportmedlet behandlades som en gemenskapsintern försäljning. Hon tog i bruk transportmedlet i det nya bosättningslandet och meddelade om detta till skattemyndigheten i det nya bosättningslandet. När hon återvänder till avgångslandet tar hon med sig transportmedlet till detta land. Transportmedlet uppfyller fortfarande definitionen av ett nytt transportmedel. Eftersom avgångslandet ansåg att utförseln var en gemenskapsintern försäljning, kan det inte behandla återinförandet som ett gemenskapsinternt förvärv.

En näringsidkare vars verksamhet inte till någon del berättigar till avdrag eller återbäring, är inte skattskyldig för ett gemenskapsinternt förvärv, om de tröskelvärden som anges i 26 c § i MomsL inte överskrids. En sådan aktör ska anmäla sig till registret över mervärdesskattskyldiga då den säljer eller köper tjänster som omfattas av den allmänna bestämmelsen i 65 § i MomsL till en köpare eller av en säljare som är etablerad i ett annat EU-land. Trots denna registrering som mervärdesskattskyldig, är gemenskapsinterna förvärv som denna skattskyldiga gör fortfarande momsfria.

Om aktören dock använder ett mervärdesskattenummer vid ett gemenskapsinternt förvärv, är detta köp ett beskattningsbart gemenskapsinternt förvärv.

Undantag från skattepliktigheten för försäljning

Utbildning

MomsL 39 och 40 §

Enligt artikel 132.1 i i mervärdesskattedirektivet ska ett EU-land undanta mervärdesskatt från undervisning och fostran av barn och ungdomar, skolundervisning, universitetsutbildning, yrkesutbildning och fortbildning, samt tillhandahållande av tjänster och varor som direkt ansluter till dessa, som tillhandahålls av offentligrättsliga organ med detta som mål eller av andra organisationer definierade av medlemsstaten i fråga såsom organ med liknande syften.

Yrkesutbildning eller fortbildning avser, oavsett utbildningens längd, utbildning med direkt anknytning till ett näringsfång eller yrke samt utbildning som syftar till förvärv eller uppdatering av kunskaper för yrkesändamål.

Enligt 39 och 40 § i MomsL är sådan utbildning momsfri som ordnas med stöd av lag eller som med stöd av lag understöds med statens medel. Utbildning som grundar sig på lagstiftning är generellt momsfri. Undervisningens längd spelar ingen roll.

Definitionen av investeringsguld

MomsL 43 b §

Artikeln innehåller en förteckning över de vanligaste handelsvikterna på guldmarknaden.

Enhet	Omsatta vikter
Kilogram	12,5 och 1
Gram	500, 250, 100, 50, 20, 10, 5, 2,5 och 2
Uns (1 uns = 31,1035 gram)	100, 10, 5, 1, ½ och ¼
Tael (1 tael = 1,193 uns)	10, 5 ja 1
Tola (10 tola = 3,75 uns)	10

Kommissionen ger ut en förteckning över de mynt som uppfyller kriterierna för investeringsguldmynt i C-serien av Europeiska unionens officiella tidning varje år före den 1 december. Mynten i den publicerade förteckningen anses uppfylla kriterierna för investeringsguldmynt under hela det år som förteckningen omspänner. Förteckningen är dock inte uttömmande.

Artikeln föreskriver att guldvärdet fastställs utifrån priset och det gängse marknadsvärdet den 1 april då förteckningen över investeringsguldmynt utarbetas. Om detta datum infaller på en helgdag eller en lördag, används följande vardag.

Betalningsmedel

MomsL 59 § 1 punkten

Platinum nobles är mynt av ädelmetall som har getts ut av Isle of Man och vars platinahalt (renhet) är 99,9 %. En serie nobles omfattar platinamynt från 1/20 noble till 10 noble. Trots att dessa mynt utgör gångbart betalningsmedel på Isle of Man, har de i allmänhet betraktats som samlarmynt.

Enligt artikeln är platinum nobles (platinummynt) inte skattefria sedlar eller mynt.

Försäljning och gemenskapsinterna förvärv i Finland

Överskridning av gränsvärdet för distansförsäljning

MomsL 63 a §

Med distansförsäljning avses sådan varuförsäljning där försäljaren eller någon annan på uppdrag av försäljaren sköter om transporten av varan till ett annat EU-land till en privatperson eller annan köpare som är i konsumentställning. Ett exempel på detta är postorderförsäljning.

Varje EU-land ska fastställa ett tröskelvärde för distansförsäljning. Om detta värde överskrids, ska distansförsäljaren registrera sig som mervärdesskattskyldig i destinationsstaten för varutransporten. Det tröskelvärde, exklusive moms, som har fastställts av EU-landet kan under ett kalenderår vara antingen 35 000 eller 100 000 euro eller motsvarande värde i nationell valuta. En näringsidkare som bedriver distansförsäljning har möjlighet att till myndigheterna i avgångsstaten för transporten lämna in en ansökan om att distansförsäljningen ska beskattas i destinationsstaten för transporten i stället för i avgångslandet för transporten, även om tröskelvärdet inte överskrids.

I förordningen fastställs att i en situation där tröskelvärdet överskrids under kalenderåret, måste försäljaren registrera sig i och betala mervärdesskatt till destinationsstaten för transporten fr.o.m. den leverans som innebär att tröskelvärdet överskrids. Denna försäljning och försäljningarna därefter under det år då värdet överskrids och under följande kalenderår beskattas alltså i destinationsstaten för transporten.

Försäljning ombord på transportmedel inom EU:s område

MomsL 63 c §

Enligt 63 c § i MomsL anses att de varor som säljs ombord på ett fartyg, luftfartyg eller ett tåg under en persontransport inom EU ha sålts på avgångsorten för transportmedlet, och inte där passageraren stiger ombord på transportmedlet.

Gemenskapsinterna förvärv

MomsL 63 e §

En gemenskapsintern försäljning och ett gemenskapsinternt förvärv motsvarar vanligen varandra. I praktiken finns det dock situationer då EU-länderna bedömer försäljningen och förvärvet på olikt sätt.

Förordningen fastställer att det EU-land som är destination för varutransporten, fastställer om det handlar om ett gemenskapsinternt förvärv av varan i denna stat, oberoende av mervärdesskattebehandlingen i varans avgångsstat. Med andra ord avgör det EU-land som är destination för varutransporten självständigt om det är frågan om ett gemenskapsinternt förvärv eller ej.

I en situation där försäljaren ursprungligen har behandlat försäljningen som skattepliktig försäljning, men det andra EU-landet behandlar det som ett gemenskapsinternt förvärv, kan försäljaren begära rättelse i sin egna mervärdesbeskattning. Försäljarens land handlägger begäran om rättelse enligt de nationella bestämmelserna (t.ex. inom den tidsfrist som har föreskrivits för rättelser).

Försäljningslandet för tjänster

MomsL 64, 65 och 66 §

Definition av en beskattningsbar persons placering

Enligt 65 i MomsL är Finland försäljningsland för en tjänst som överlåts till en näringsidkare som agerar i denna egenskap, om tjänsten överlåts till köparens fasta driftställe här, såvida inte något annat anges nedan. Överlåts en sådan tjänst inte till ett fast driftställe anses den ha sålts i Finland, om köparen har säte för sin ekonomiska verksamhet här.

Enligt 66 i MomsL ska försäljningslandet för tjänster som överlåts till andra än näringsidkare, dvs. konsumenter, anses vara Finland, om de överlåts från ett fast driftställe i Finland, såvida inte något annat anges nedan. Överlåts en sådan tjänst inte från ett fast driftställe anses den ha sålts i Finland, om försäljaren har säte för sin ekonomiska verksamhet här.

Förordningen innehåller bestämmelser med vilka förutsättningar sätet för en skattskyldigs affärsverksamhet fastställs, då bestämmelserna om försäljningslandet för tjänsterna tillämpas. Enbart en postadress är inte ett tillräckligt bevis på var sätet finns.

I den första punkten klargörs de kriterier som en köpares fasta driftställe ska uppfylla, för att tjänsten ska anses ha överlåtits till detta ställe. Tjänsten har överlåtits till ett fast driftställe, om verksamhetsstället har en tillräcklig grad av varaktighet, tillräckliga tekniska resurser och en tillräcklig personal för att ta emot tjänsten. Till exempel kan ett fast driftställe anses ta emot programvarulicenser, om det har ett tillräckligt antal anställda och datatekniska apparater för att använda dessa.

Artikelns andra punkt innehåller en förteckning över de situationer där vilket som helst fast driftställe som tillhör en försäljare kan vara överlåtelseplats för en tjänst, under förutsättning att det har en tillräcklig grad av varaktighet, en tillräcklig personal och tillräckliga tekniska resurser för att tillhandahålla en sådan tjänst. Dessa omfattar:

a) försäljning av tjänster enligt 66 § i mervärdesskattelagen till en köpare i konsumentställning

b) långtidsuthyrning av ett transportmedel enligt 69 c § i mervärdesskattelagen till en köpare i konsumentställning från den 1 januari 2013

c) försäljning av radio- och televisionssändningar, elektroniska tjänster samt teletjänster enligt 69 i § i mervärdesskattelagen till en köpare i konsumentställning fram till den 31 december 2014

d) omvänd skattskyldighet enligt 9 § 3 mom. i mervärdesskattelagen tillämpas på försäljning av varor eller tjänster även om den utländska försäljaren har ett fast driftställe i Finland, då detta verksamhetsställe inte medverkar i försäljningen. Om en utländsk försäljare dock har ansökt om registrering som mervärdesskattskyldig, tillämpas inte den omvända skattskyldigheten.

I tredje punkten konstateras att ett mervärdesskattenummer i sig inte visar att en försäljare har ett fast driftställe i det land där mervärdesskattenumret har utfärdats.

I artiklarna fastställs begreppen hemort och stadigvarande bostadsort, då en tjänst eller en vara som har sålts till en fysisk person överlåts till hemorten eller till den stadigvarande bostadsorten.

I förordningen preciseras försäljningslandet vid långtidsuthyrning av transportmedel som avses i mervärdesskattedirektivets 56 artikel 2 punkt då köparen är en juridisk person som inte är näringsidkare.

En juridisk person som inte är skattskyldig anses i första hand vara etablerad på den plats där företagets centrala administrativa funktioner utförs. Om tjänsten tillhandahålls till ett annat verksamhetsställe ska detta vara tillräckligt varaktigt och ha de nödvändiga resurserna för att det självt kan använda tjänsten.

Då köparens status påverkar fastställandet av försäljningslandet för tjänsten, ska försäljaren omsorgsfullt kontrollera om köparen är en konsument eller en näringsidkare eller en sådan juridisk person på vilken de bestämmelser om försäljningslandet som gäller näringsidkare ska tillämpas.

Vid tillämpning av bestämmelserna om försäljningsland för tjänsten avses med näringsidkare alla mervärdesskattskyldiga. Med näringsidkare avses även en icke skattskyldig juridisk person, som har registrerats som mervärdesskattskyldig eller som borde ha registrerat sig som mervärdesskattskyldig.

Förordningen innehåller detaljerade principer om hur en försäljare ska identifiera köparens status som mervärdesskattskyldig. En försäljare ska alltid säkerställa av köparen om denne är en näringsidkare eller en konsument. En försäljare ska iaktta den normala aktsamhetsplikten för näringsidkare, då han säkerställer att de statusuppgifter som köparen har lämnat är korrekta.

Enligt först punkten kan försäljaren avgöra att en köpare som är etablerad inom EU är mervärdesskattskyldig, om köparen har lämnat sitt mervärdesskattenummer och försäljaren får en bekräftelse om att mervärdesskattenumret är i kraft och att det stämmer överens med köparens namn och adress.

Skatteförvaltningen har gett en anvisning om kontroll av mervärdesskattenumret: Kontroll av mervärdesskattenummer. I anvisningen nämns bl.a. vilka EU-länder möjliggör att man på Internet kan kontrollera att en mervärdesskattskyldig näringsidkares mervärdesskattenummer och det till numret anknutna namnet och adressen hör i hop.

I praktiken kan det förekomma enskilda situationer där skattemyndigheten i tjänsteköparens land inte ännu har utfärdat köparen ett mervärdesskattenummer, även om köparen klart och tydligt bedriver skattepliktig affärsverksamhet. Ett bevis på detta kan t.ex. vara ett brev av skattemyndigheten, vilket bekräftar att registreringen av köparen som mervärdesskattskyldig pågår. Senare ska försäljaren skaffa köparens mervärdesskattenummer för att kunna ge en sammandragsdeklaration.

Enligt den andra punkten kan en försäljare betrakta en köpare som en konsument som är etablerad inom EU, om köparen inte meddelar ett mervärdesskattenummer och om försäljaren inte har skäl att misstänka att köparen i verkligheten är en näringsidkare.

Enligt den tredje punkten kan en försäljare fastställa att en köpare är en näringsidkare i ett land utanför EU, om köparen lägger fram ett sådant intyg av en skattemyndighet vilket ges för återbäring till utlänningar enligt 13:e direktivet. Alternativt kan annat intyg företes, t.ex. ett handelsregisterutdrag. Att en köpare är en näringsidkare kan även intygas med ett mervärdesskattenummer eller ett motsvarande skattenummer som specificerar köparen och som har beviljats av en skattemyndighet.

Den allmänna bestämmelsen om försäljning av tjänster till en näringsidkare (65 § i MomsL) tillämpas endast på sådana näringsidkare som agerar i denna egenskap. En näringsidkare agerar inte i denna egenskap, om tjänsten används för köparens eller hans personals privata bruk. Om tjänsten används delvis för privatbruk och delvis för annat bruk, tillämpas den allmänna bestämmelsen om försäljning som gäller näringsidkare. En näringsidkare agerar i denna egenskap, om tjänsterna används t.ex. för representation eller ett allmännyttigt samfunds allmännyttiga verksamhet.

Om en försäljare har skäl att misstänka att en tjänst är avsedd för köparens eller hans personals privatbruk och köparen har meddelat sitt mervärdesskattenummer eller lagt fram annan bevisning över att han är mervärdesskattskyldig, ska köparen ge försäljaren en bekräftelse över användningsändamålet för tjänsten. En motiverad grund för en misstanke kan t.ex. vara att tjänstens art inte är förenlig med affärsverksamhetens art.

En köpare har inte avdragsrätt för en tjänst som han har köpt i egenskap av näringsidkare, men som han ändå använder för ett annat bruk än för affärsverksamheten.

Om en köpare som är mervärdesskattskyldig är etablerad i endast ett land, ska skatten betalas till detta land. Om en köpare som är mervärdesskattskyldig inte har ett säte för affärsverksamheten, anses sätet vara den plats där han bor stadigvarande eller kontinuerligt uppehåller sig. Försäljaren ska alltid iaktta den normala aktsamhetsplikten för näringsidkare, då han säkerställer att de uppgifter om etableringsorten som köparen har lämnat är riktiga.

Försäljning av tjänster till en köpare som är mervärdesskattskyldig och som har verksamhetsställen i fler än ett land beskattas vid sätet för köparens affärsverksamhet enligt 65 § i mervärdesskattelagen. Om tjänsten dock överlåts till köparens fasta driftställe som finns i ett annat EU-land för detta driftställes behov, beskattas tjänsten i det land där detta fasta driftstället finns.

När en köpare har flera fasta driftställen i olika EU-länder, och försäljaren inte kan fastställa vart tjänsten har överlåts utifrån tjänstens art eller användningsändamål, ska man i syfte att fastställa försäljningslandet granska avtalet om köpet av tjänsten i fråga, handlingarna som avser beställningen av tjänsten, utreda vilket EU-land som har utfärdat det mervärdesskattenummer som har använts av köparen samt klargöra varifrån tjänsten har betalats.

Om försäljaren konstaterar att det fasta driftstället tar emot och använder tjänsten för eget behov, beskattas tjänsten i det land där det fasta driftstället är beläget. Om överlåtelseplatsen för en tjänst inte på annat sätt kan bekräftas eller om omständigheterna inte bringar klarhet i ärendet, kan försäljaren anse att överlåtelseplatsen för tjänsten är det EU-land som har utfärdat det mervärdesskattenumret som köparen har meddelat.

Senare ändringar i köparens status

Senare ändringar i användningen av en tjänst påverkar inte det ursprungliga försäljningslandet. När man fastställer försäljningslandet, beaktas endast de omständigheter som råder vid tidpunkten för överlåtelsen av tjänsten, om det inte handlar om skattefusk. Att t.ex. en näringsidkare vid en senare tidpunkt börjar använda en tjänst som ursprungligen köptes för privatbruk i sin affärsverksamhet påverkar inte försäljningslandet.

Tv-sändningsrättigheter till en fotbollsmatch

Tv-sändningsrättigheten till en fotbollsmatch är en tjänst som omfattas av den allmänna bestämmelsen i 65 § i MomsL.

Ansökan om återbäring till utlänning

En tjänst där säljaren tar hand om ansökan om återbäring till utlänning är en tjänst som omfattas av den allmänna bestämmelsen i 65 § i MomsL.

Begravningstjänster

Enligt artikeln, om tjänsterna som hänför sig till en begravning utgör en enda tjänst bestäms försäljningslandet enligt 65 eller 66 § i MomsL. Om tjänsterna är skilda, tillämpas den bestämmelse om försäljningslandet som gäller för den berörda tjänsten.

Översättningstjänster

På försäljningen av en tjänst som avser översättning av text tillämpas de allmänna bestämmelserna i 65 och 66 § i MomsL. Om en textöversättning säljs till en köpare i konsumentställning och tjänsten överlåts till en köpare utanför EU, tillämpas 69 h § i MomsL på försäljningen (tjänsten beskattas inte i EU).

Tjänster som hänför sig till transporter och lös egendom

MomsL 69 b §

Montering av anordningar

När en försäljare tillhandahåller en köpare i konsumentställning en sådan tjänst, där försäljaren endast monterar en anordning vars alla delar har leverats till försäljaren av köparen, är det frågan om en tjänst som avser lös egendom. Försäljningslandet för tjänsten är det land där monteringen sker. Bestämmelsen gäller inte situationer där anordningen blir del i fast egendom.

Se även artikel 8 vid 17 §.

Uthyrning av transportmateriel

MomsL 69 c §

Förordningen klargör de transportmedel som avses i 69 c § i MomsL. Dessa omfattar såväl motordrivna som motorlösa transportmedel som har planerats för transport, såsom person-, paket- och lastbilar, bussar, fartyg, lyftfartyg, släpfordon, påhängsvagnar samt tågvagnar. Containrar och fordon, som har tagits ur trafik permanent, är inte transportmedel.

Bestämmelserna som tillämpas på uthyrning av transportmedel beror på längden på innehavet eller användningen av transportmedlet. Artikeln tar ställning till hur längden på ett avtal fastställs och tydliggör hur en uthyrningstjänst ska behandlas då det handlar om flera konsekutiva avtal.

Försäljningslandet för en uthyrningstjänst som avser ett transportmedel beror på om det frågan om en kort- eller långtidsuthyrning. Med korttidsuthyrning avses att transportmedlet innehas eller används under en sammanhängande period på högst 30 dagar. Vad gäller fartyg är tidsfristen högst 90 dagar. Uthyrning som överskrider dessa tidsgränser ses som långtidsuthyrning (69 c § i MomsL).

Enligt bestämmelserna om försäljningslandet för dessa tjänster har en tjänst som avser korttidsuthyrning av ett transportmedel sålts i Finland, om transportmedlet överlåts till köparens förfogande här (69 c § i MomsL).

På långtidsuthyrningstjänst av ett transportmedel till en näringsidkare tillämpas den allmänna bestämmelsen (65 § i MomsL). Med andra ord har tjänsten sålts i Finland, då transportmedlet överlåts till en hyrestagare som är etablerad här.

Försäljningslandet för långtidsuthyrningstjänst av ett transportmedel till en hyrestagare i konsumentställning fastställdes under tiden 1.1.2010–31.12.2012 enligt den allmänna bestämmelsen i 66 § i MomsL, som gäller för försäljning till konsumenter. Tjänsten var såld i Finland om den överläts från ett fast driftställe här eller om försäljaren hade sitt hemort här, även om tjänsten i så fall inte överläts från ett fast driftställe. Om en tjänst som avser långtidsuthyrning såldes utanför EU enligt den allmänna bestämmelsen, men om tjänsten i verkligheten konsumerades endast i Finland, ansågs försäljningen ha skett i Finland. Om en långtidsuthyrningstjänst tillhandahölls i Finland enligt den allmänna bestämmelsen, men om tjänsten i verkligheten konsumerades endast utanför EU, ansågs det att försäljningen inte ägde rum här.

En tjänst som avser långtidsuthyrning av ett annat transportmedel än ett fartyg som är avsett för fritidsbruk och som överlåts till en hyrestagare i konsumentställning sålts i Finland, om hyrestagaren är etablerad här eller är bosatt eller stadigvarande vistas här (69 c i MomsL).

En tjänst som avser långtidsuthyrning av ett fartyg som är avsett för fritidsbruk har sålts i Finland, om fartyget överlåts till köparens förfogande här och det överlåts från försäljarens här etablerade säte för den ekonomiska verksamheten eller fasta driftställe. Om ett dylikt fartyg överlåts till en hyrestagares förfogande i ett annat land och det överlåts från försäljarens i detta land etablerade säte för den ekonomiska verksamheten eller fasta driftställe, har tjänsten inte sålts i Finland (69 c § i MomsL).

Fastställandet av försäljningslandet grundar sig på längden på innehavet eller användningen av transportmedlet och bedöms utifrån det avtal som parterna har ingått, om längden motsvarar avtalsparternas verkliga avsikter. När ett kortvarigt avtal förlängs så att uthyrningstiden överskrider gränsen på 30 eller 90 dagar, ska avtalet utvärderas på nytt. Om förlängningen dock klart och tydligt beror på externa omständigheter, som inte kan kontrolleras av parterna (force majeure), utvärderas inte avtalet på nytt.

Om samma parter har ingått konsekutiva avtal om uthyrning av samma transportmedel, räknas den sammanlagda tiden som längden på uthyrningen. Ett kortvarigt avtal kombinerat med ett senare avtal, vilka tillsammans uppfyller kriteriet för ett långvarigt avtal, utvärderas dock inte på nytt om det inte finns belägg för missbruk.

Överlåtningsstället för ett transportmedel är det ställe där transportmedlet faktiskt överlåts till kunden eller dennes ombud och denne tar fordonet fysiskt i sin besittning. Det ställe där uthyrningsavtalet har ingåtts eller det ställe där t.ex. bilnycklarna har överlåtits spelar ingen roll då man fastställer försäljningslandet.

Kultur-, underhållnings- och andra motsvarande tjänster

MomsL 69 d §

Enligt 69 d i MomsL har en tillträdesrätt till undervisnings-, vetenskaps-, kultur-, underhållnings- och idrottsevenemang, mässor, utställningar och andra liknande evenemang samt en tjänst i omedelbar anknytning till inträdet sålts i Finland, om evenemanget äger rum här. Tjänster som har överlåtits till en köpare i konsumentställning och som hänför sig till undervisnings-, vetenskaps-, kultur, underhållnings- och idrottsevenemang, mässor, utställningar och andra liknande evenemang och arrangemanget av dessa anses ha sålts i Finland, om verksamheten äger rum här.

Om försäljningen av tjänsten till en näringsidkare inte omfattas av 69 d § 1 mom. i MomsL, tillämpas den allmänna bestämmelsen i 65 § i MomsL eller den specialbestämmelse som gäller för tjänsten. T.ex. på försäljning av restaurang- eller cateringtjänster tillämpas 69 e eller 69 f § i MomsL.

Definition av ett evenemang

Ett evenemang enligt 69 d § 1 mom. i MomsL äger rum på en viss plats och en inträdesavgift tas ut för att delta i evenemanget.

Ur deltagarens synvinkel är evenemanget en särskild händelse. Ett evenemang kan vara enskilt eller ordnas sporadiskt. Med evenemang avses också kontinuerliga film- och teaterförevisningar samt nöjesparker. Det typiska för ett evenemang är att det är avsett för ett större antal deltagare som inte har fastställts på förhand. Evenemanget är öppet, antingen för alla eller för personer som uppfyller vissa kriterier, t.ex. en yrkesgrupp. Ett evenemang kan t.ex. vara ett seminarium som årligen ordnas av en förening endast för dess medlemmar.

Med tjänster i omedelbar anknytning till tillträdet avses tjänster som säljs separat till deltagarna i evenemanget. Dessa omfattar t.ex. garderobtjänster och överlåtande av rätt att använda wc eller Internet. Däremot är inte t.ex. en cateringtjänst en tjänst i anknytning till tillträdet.

Med undervisnings- och vetenskapsevenemang avses bl.a. seminarier och konferenser. Med seminarium avses en föredrags- eller diskussionsserie som behandlar ett tema. En konferens är ett evenemang som innehåller föredrag, möten med kollegor eller diskussioner om ett utvalt tema.

Med ett undervisningsevenemang avses inte försäljning av t.ex. en utbildningstjänst. Det viktigaste för deltagarna i en utbildningstjänst är att lära sig temat i praktiken. En deltagare deltar aktivt i en utbildning. Med utbildning avses t.ex. en språkkurs eller en IT-kurs, där deltagarna utför uppgifter. Deltagaren behöver inte göra uppgifterna på plats utan de kan även göras som distansuppgifter. En deltagare får ofta ett intyg över utbildningen. Utbildningens längd saknar betydelse.

Med idrottsevenemang avses t.ex. olika matcher och tävlingar. En tjänst som ger rätt att utöva motion, t.ex. vid ett gym eller ett annat motsvarande ställe, anses inte vara ett tillträde till ett evenemang som avses i bestämmelsen.

Inträdesavgift

En inträdesavgift ska berättiga till ett faktiskt deltagande i ett evenemang. Det spelar ingen roll hur inträdesavgiften betalas, dvs. om den betalas i samband med inträdet eller på förhand. Med inträdesavgift avses bl.a. avgifter för att delta i seminarier och konferenser.

Med en inträdesavgift till kultur- och underhållningsevenemang samt mässor avses t.ex. inträdesavgifter till filmförevisningar, teaterföreställningar, cirkus, idrottsevenemang, konserter, utställningar och motsvarande evenemang även då inträdet sker med säsongkort. Tillträde till en åkattraktion jämställs med tillträde till en nöjespark.

Tjänster som säljs till utställare på mässor

Tillträde till ett evenemang omfattar inte t.ex. den deltagaravgift som en utställare betalar till en arrangör av en mässa. Deltagaravgiften omfattar registreringsavgiften för mässan och hyran av det utställningsutrymme som har reserverats på mässplatsen. Följaktligen är inte avgiften en tjänst som ger möjlighet att besöka mässan.

Inte heller tjänster som säljs av arrangören till en utställare är tillträde. Dessa tjänster omfattar t.ex. tjänster som hänför sig till planering, byggande och dekoration av mässavdelningen, marknadsföring av utställningen, hyra och nedmontering av montrar, datatrafik samt cateringtjänster. Dessa tjänster omfattar också t.ex. hyra av utrymme eller högtalare eller tjänster av en föreläsare. Den allmänna bestämmelsen i 65 § i MomsL eller den specialbestämmelse som gäller för tjänsten i fråga tillämpas på sådan försäljning.

Restaurang- och cateringtjänster

MomsL 69 e § och 69 f §

Artiklarna 36–37 preciserar behandlingen av försäljning av restaurang- och cateringtjänster under en transport som omfattar flera olika länder.

Enligt 69 e § i MomsL har en restaurang- och cateringtjänst sålts i Finland om den utförs här. Även en restaurang- och cateringtjänst som äger rum under en persontransport på ett fartyg, luftfartyg eller ett tåg inom EU har sålts i Finland, om transportens avgångsort är här (69 f § i MomsL).

Enligt 71 § 3 punkten i MomsL betalas inte mervärdesskatt på servering ombord på ett fartyg eller luftfartyg i yrkesmässig internationell trafik till passagerare som reser utomlands.

Immateriella tjänster

MomsL 69 h §

På försäljningen av en tjänst som avser översättning av text till en köpare i konsumentställning som är etablerad utanför EU eller som är bosatt eller stadigvarande vistas utanför EU beskattas enligt bestämmelserna om försäljningsland inte i Finland (69 h § i MomsL).

Uthyrning av transportmedel och immateriella tjänster

MomsL 69 c § och 69 h §

Enligt artikel 59 a i mervärdesskattedirektivet kan ett EU-land i vissa fall beskatta en tjänst där den faktiskt konsumeras, om detta är nödvändigt för att undvika dubbelbeskattning, utebliven beskattning eller snedvridning av konkurrensen. Finland har utnyttjat denna möjlighet fram till den 1 januari 2013 vad gäller tjänster som avser långtidsuthyrning av ett transportmedel till en köpare i konsumentställning.

En juridisk person som inte är skattskyldig kan ha verksamhetsställen i flera länder. På motsvarande sätt kan en fysisk person bo i ett land men han kan vara stadigvarade bosatt i ett annat land. I sådana situationer ges företräde åt den plats som bäst säkrar att beskattningen sker i det land där konsumtionen sker. På grund härav, har artikeln omformulerats så att företräde ges åt olika verksamhetsställen och i det andra fallet åt platsen där personen är bosatt och stadigvarande vistas.

En juridisk person som inte är skattskyldig anses i första hand vara etablerad på den plats där dess administrativa funktioner utförs om det inte finns bevis för att tjänsten används på ett annat verksamhetsställe som är tillräckligt varaktigt och som har lämplig struktur av personal- och tekniska resurser för att ta emot och använda tjänsterna för sitt eget behov.

Långtidsuthyrning av ett transportmedel till en juridisk person som inte är skattskyldig har sålts i Finland om den juridiska personens centralförvaltning finns i Finland. Även då uthyrningstjänsten överlåts till ett annat verksamhetsställe i Finland som tillräckligt varaktigt och som har nödvändiga resurser som använder uthyrningstjänsten har tjänsten sålt här.

En tjänst som avser långtidsuthyrning av ett transportmedel till en person i konsumentställning har sålts i Finland om tjänsten överlåts till köparens fasta driftställe här eller om tjänsten inte överlåts till ett fast driftställe, om köparens hemort är här.

En tjänst som avser långtidsuthyrning av ett fartyg som är avsett för fritidsbruk till en konsument, har sålts i Finland om fartyget överlåts till köparens förfogande här, och det överlåts från försäljarens här belägna hemort eller fasta driftställe.

En tjänst som avser långtidsuthyrning av ett fritidsfartyg till en konsument har inte sålts i Finland, om ett sådant fartyg överlåts till köparens förfogande i en annan stat och det överlåts från försäljarens säte eller fasta driftställe i denna stat.

Om skatt ska betalas i köparens etableringsort eller om verksamhetsställe inte finns, köparens hemort eller stadigvarande bostadsort, ska försäljaren fastställa den plats utifrån handlingarna som köparen har lämnat, och granska uppgifterna med vanliga kommersiella säkerhetsåtgärder t.ex. identitets- och betalningskontroll.

Om en köpare är etablerad i flera länder eller om köparens hemort är i ett annat land än hans stadigvarande bostadsort, ska man då man fastställer försäljningslandet ge företräde åt det land där man bäst kan trygga beskattningen av tjänsterna på deras faktiska konsumtionsplats. Försäljaren ska granska köparens etableringsort och spara de handlingar med vilka han har säkerställt köparens etableringsort.

Punkterna 2 i artiklarna gäller utanför EU etablerade försäljares försäljning av elektroniska tjänster till köpare i konsumentställning som är etablerade inom EU-området och inom EU etablerade försäljares försäljning av immateriella tjänster, radio- och televisionssändningstjänster, elektroniska tjänster och teletjänster till köpare i konsumentställning utanför EU:s område.

Tjänsterna beskattas i köparens land. Om en köpare är etablerad i flera länder eller om hans hemort är i ett annat land än hans stadigvarande bostadsort, ska man då man fastställer försäljningslandet ge företräde åt det land där man bäst kan trygga att tjänsterna beskattas på deras faktiska konsumtionsställe. Försäljaren ska säkerställa köparens etableringsort. Då köparens etableringsort fastställs vid försäljning av elektroniska tjänster räcker det i de flesta fallen med IP-adressen och köparens adress som köparen uppgett försäljaren, och denne har kontrollerat. Försäljaren ska spara de handlingar med vilka han har säkerställt köparens etableringsort.

I förordningen fastställs reglerna som ska klargöra försäljningslandet för en tjänst som avser långtidsuthyrning av ett transportmedel då tjänsten säljs till annan än näringsidkare i en situation där köparens etableringsort, orten där köparen är bosatt eller stadigvarande vistas i praktiken är omöjliga att fastställa eller inte kan fastställas med säkerhet. Reglerna baserar sig på presumtioner.

Som presumtioner används två icke motstridiga bevishandlingar. Förteckningen är inte uttömmande för att information som kan anses vara kommersiellt betydelsefull beror på försäljarens affärsverksamhet. Bevisningen bedöms alltså från fall till fall.

Skatteförvaltningen kan upphäva presumtionerna om det finns antydan om att försäljaren av tjänsterna har gjort sig skyldig till missbruk. Som missbruk kan tolkas t.ex. en situation där försäljaren systematiskt fastställer försäljningslandet till ett annat än det där tjänsten faktiskt konsumeras. En försäljare som handlar i god tro är inte ansvarig för felaktiga uppgifter som köparen uppgett.

Bestämmelser som gäller vissa förmedlingstjänster

MomsL 39 I och 65 §

Enligt 69 l § i MomsL har en förmedlingstjänst som har överlåtits till andra än näringsidkare sålts i Finland, om den förmedlade tjänsten eller varan har sålts här. Denna bestämmelse tillämpas såväl på köp- som säljuppdrag.

På tjänster som hänför sig till hotellövernattning och som tillhandahålls av en förmedlare, vilka förmedlaren säljer till en mervärdesskattskyldig, tillämpas den allmänna bestämmelsen om försäljning mellan näringsidkare (65 § i MomsL). När en förmedlare säljer en förmedlingstjänst till en näringsidkare, är försäljningslandet för förmedlingstjänsten det land där köparen är etablerad. Om näringsidkaren är etablerad i ett annat EU-land än förmedlaren, ska näringsidkaren deklarera och betala mervärdesskatten enligt den omvända skattskyldigheten.

På tjänster i anknytning till en hotellövernattning som förmedlas av en förmedlare till en person i konsumentställning tillämpas 69 l § i MomsL. Försäljningslandet är det land där hotellövernattningen har sålts, dvs. det land där hotellet finns. Förmedlaren ska registrera sig som mervärdesskattskyldig i det land där den säljer tjänster.

När evenemangorganisatören själv säljer inträdesbiljetter till ett evenemang som han arrangerar till konsumenter som deltar i evenemanget betalas mervärdesskatten för inträdesbiljetterna på den plats där evenemanget arrangeras. Evenemangorganisatören kan även sälja biljetter via en förmedlare. En näringsidkare som förmedlar biljetter kan köpa och sälja biljetterna i sitt eget namn och för sin egen räkning. Förmedlaren kan också agera i eget namn ja för egen räkning (disclosed agent) eller i eget namn men för organisatörens räkning (undisclosed agent).

Förordningen fastställer att rätten till inträde till undervisnings-, vetenskaps-, kultur-, underhållnings- och idrottsevenemang, mässor och utställningar till en köpare i konsumentställning har sålts i Finland om evenemanget arrangeras här även om biljetterna säljs via förmedlare.

Förordningen klargör att i en situation där förmedlaren agerar i evenemangorganisatörens namn och för hans räkning anses, att organisatören säljer biljetterna. I en situation där förmedlaren agerar i eget namn men för organisatörens räkning är det frågan om kommissionshandel (19 § 1 mom. i MomsL). Då anses förmedlaren ha köpt tjänsten som innehåller rätten till inträde och själv sälja inträdesbiljetterna.

I förordningens artikel 7 punkt 3 fastställs att försäljning av inträdesbiljetter till undervisnings-, vetenskaps-, kultur-, underhållnings- och idrottsevenemang samt andra liknande evenemang inte är en elektronisk tjänst.

I alla ovan nämnda situationer är inträdesbiljetternas försäljningsland det land där evenemanget arrangeras.

Skattefrihet vid internationell handel

Försäljning av varor

MomsL 70 §

Artikel 146.1 b i mervärdesskattedirektivet föreskriver att det är möjligt att momsfritt sälja en vara till en köpare som är etablerad utanför EU, då varan överlåts till köparen utanför EU. Undantaget från detta är varor som används för att utrusta, bunkra och proviantera fritidsbåtar och privata flygplan eller andra transportmedel som är i privat bruk. Förordningen preciserar att inte heller varor som är avsedda för utrustning, bunkring eller proviantering av fritidsbåtar och privatflygplan som används av allmännyttiga eller offentligrättsliga samfund för annat än näringsverksamhet kan säljas momsfritt om köparen själv transporterar varan utanför EU.

Turistförsäljning

MomsL 70 b §

Förordningen fastställer beräkningsreglerna för minimivärdet för momsfri turistförsäljning i EU-länderna.

Enligt 70 b § i MomsL förutsätter momsfri turistförsäljning att det pris inklusive moms som tas ut för varorna av en resenär är minst 40 euro.

Minimivärdet kan omfatta flera varor. Det sammanlagda värdet kan dock användas endast om alla varorna har antecknats på samma faktura av en och samma försäljare som överlåter varorna till en och samma kund.

Försäljning av tjänster

MomsL 71 § 2 punkten

Försäljning av en transporttjänst som hänför sig till import om tjänstens värde enligt 91 § i MomsL ska inkluderas i skattegrunden för den vara som importeras, är enligt 71 § punkt 2 i MomsL momsfri även då importen av varan hänför sig till byte av bostadsort.

Vissa andra försäljningar

MomsL 72 d §

Enligt 72 d § i MomsL är försäljning av varor och tjänster till diplomater i andra EU-länder, EU:s organ och personal, internationella organisationer samt väpnade styrkor som tillhör en stat som är medlem i Atlantpakten och deltar i gemensamt försvar eller när varorna och tjänsterna tillhandahålls civilpersonal som åtföljer dessa styrkor eller när de är avsedda för styrkornas mässar och marketenterier momsfri. Momsfriheten enligt 72 d § i MomsL omfattar också utanför EU etablerade företags försäljning av elektroniska tjänster och som använder den särskilda ordningen.

72 d § 3 mom. i MomsL

EU:s konsortier för europeisk forskningsinfrastruktur (ERIC) är en organisationsform vars syfte är att underlätta det gemensamma inrättandet och utnyttjandet av forskningsstrukturer av europeiskt intresse mellan flera EU-länder och associerade länder.

Förordningen anger de förutsättningar som ett konsortium för europeisk forskningsinfrastruktur ska uppfylla för att det ska ses som en internationell organisation enligt 72 d § i MomsL. När de förutsättningar som anges i förordningen uppfylls, kan en finländsk försäljare momsfritt sälja varor och tjänster till ett konsortium för europeisk forskningsinfrastruktur i ett annat EU-land med stöd av 72 d § 3 mom. i MomsL. De varor som ett konsortium för forskningsinfrastruktur, som jämställs med en internationell organisation, importerar från ett land utanför EU är momsfria och konsortiets inköp av varor från andra EU-länder är inte gemenskapsinterna förvärv.

Enligt 72 d § i MomsL betalas inte skatt på försäljning av varor och tjänster som tillhandahålls i andra EU-länder belägna diplomater, organ inom Europeiska unionen och deras personal, internationella organisationer, väpnade styrkor i en annan medlemsstat när styrkorna tillhör en stat som är medlem i Atlantpakten och deltar i gemensamt försvar eller när varorna och tjänsterna tillhandahålls civilpersonal som åtföljer dessa styrkor eller när de är avsedda för styrkornas mässar och marketenterier, under motsvarande förutsättningar som skattefrihet beviljas i destinationsstaten.

Finland tillämpar direkt befrielse på försäljningen. Följaktligen är en finländsk försäljares försäljning momsfri, om köparen ger försäljaren en utredning som har bekräftats av utrikesministeriet i placeringsstaten på blanketten Intyg om undantag från mervärdesskatt och/eller punktskatteplikt. Utredningen är ett intyg över att försäljningen av varor eller tjänster vore momsfri eller att köp av dem skulle berättiga till återbäring, om försäljningen ägde rum i den stat där köparen är etablerad.

Närmare anvisningar finns i Skatteförvaltningens anvisning Försäljning till diplomater, internationella organisationer, organ inom Europeiska unionen samt försvarsmakterna i stater som är medlemmar i Atlantpakten.

Skattegrunden

MomsL 73 §

Skattegrunden för varor eller tjänster är det sammanlagda beloppet som har debiterats av kunden även i det fall att försäljaren innehåller en avgift för betalning med kort åt sig själv eller åt ett annat företag.

Förordningen förutsätter att priset är det samma oberoende av betalningssättet. I sitt avgörande 18.12.2012 2012:117 tolkade dock högsta förvaltningsdomstolen att den extra avgift som tas ut av en kund som betalar med ett betal- eller kreditkort ska inkluderas i skattegrunden enligt 73 § i MomsL oberoende av betalningssättet, även om en extra avgift inte tas ut av kund som betalar kontant.

Skattesatsen

MomsL 85 §

Förordningen fastställer när en tjänst är en restaurang- eller cateringtjänst.

För att det ska vara frågan om en restaurang- eller cateringtjänst ska även andra tjänster erbjudas samtidigt som maten och/eller drycken. Dessa tjänster ska vara direkt kopplade till försäljningen av maten och drycken. Sådana tjänster omfattar t.ex. dukning, servering, insamling av kärl och diskning. Dessa tjänster kan även omfatta en rätt att använda ett särskilt utrymme och en särskild utrustning, såsom bord och stolar. Skillnaden mellan en restaurangtjänst och en cateringtjänst är det ställe där försäljningen av tjänsten äger rum. En restaurangtjänst säljs i ett restaurangföretags utrymme, dvs. i försäljarens utrymmen. Med restaurang avses även kantiner och caféer. En cateringtjänst tillhandahålls i ett av köparen bestämt annat utrymme, t.ex. hemma hos köparen eller i ett församlingshems sal.

Däremot är det inte frågan om en catering- och restaurangtjänst, då man säljer take away-mat utan anknutna stödtjänster som tillhandahålls på plats. Försäljning av mat som köparen själv avhämtar eller som försäljaren transporterar till köparen anses inte vara en catering- och restaurangtjänst. Sådan försäljning är varuförsäljning.

MomsL 85 a §

Uthyrning av tält, husvagnar eller husbilar som har installerats på campingplatser och som används som logi kan anses som en logitjänst på vilken den reducerade momssatsen enligt 85 a § i MomsL kan tillämpas.

Skatt som får dras av

MomsL 102 §

Elektroniska importdokument

Elektroniska importdokument godkänns som intyg över import.

Deklarationsskyldighet

Lag om beskattningsförfarandet beträffande skatter som betalas på eget initiativ 4 kapitel

En köpare som har antecknats i registret över mervärdesskattskyldiga ska meddela sitt mervärdesskattenummer till den försäljare av vilken han köper varan som ett gemenskapsinternt förvärv eller en tjänst enligt den allmänna bestämmelsen i 65 § i MomsL. De som bedriver ringa verksamhet (3 § i MomsL) och som har antecknats i registret över mervärdesskattskyldiga för att de köper eller säljer tjänster enligt den allmänna bestämmelsen i 65 § i MomsL, behöver inte meddela mervärdesskattenumret då de köper varor.

Med mervärdesskattenumren säkerställer man att parterna i ett köp är mervärdeskatteskyldiga. Försäljaren behöver uppgiften om köparens mervärdesskattskyldighet för att kunna fullgöra sin skyldighet som gäller varu- och tjänstehandeln inom EU (att ge moms- och sammandragsdeklaration).

Päivi Taipalus
ledande skattesakkunnig 

Iris Kavonius
överinspektör