Europeiska unionens förordning 282/2011 harmoniserar tolkningen av mervärdesskattedirektivet

Har getts
21.3.2013
Giltighet
Tills vidare
Bemyndigande
2 § 2 mom. i lagen om Skatteförvaltningen
Ersätter anvisningen
EG:s förordning 1777/2005 förenhetligar tolkningen av mervärdesskattedirektivet

Förordningens bakgrund och innehåll

Europeiska unionens råd har den 15 mars 2011 utfärdat en genomförandeförordning om fastställande av tillämpningsföreskrifter för direktiv 2006/112/EG om ett gemensamt system för mervärdesskatt. Syftet med förordningen är att harmonisera tolkningen av de nationella mervärdesskattelagarna som har stiftats utifrån mervärdesskattedirektivet 2006/112/EG. Förordningen är en omarbetad version av förordningen 1777/2005. Det särskilda syftet med revideringen av förordningen är att trygga en harmoniserad tolkning av de bestämmelser om försäljningsland för tjänster vilka trädde i kraft 2010. Bestämmelserna i förordningen är bindande endast vid de specialsituationer som anges i dessa.

Bestämmelserna om försäljningsland fastställer vilken stats mervärdesskatt som ska tas ut för en försäljning. Den största delen av ändringarna i bestämmelserna om försäljningsland för tjänster trädde i kraft 2010. Från början av 2011 ändrades bestämmelserna om försäljningsland för tjänster som avser inträdesavgifter till undervisnings-, vetenskaps-, kultur-, underhållnings- och idrottsevenemang, mässor och andra liknande evenemang samt arrangemanget av sådana. De bestämmelser som gäller för försäljning av en tjänst som avser långtidsuthyrning av transportmedel till en konsument ändrades i början av 2013. En betydande ändring sker 2015, då försäljningslandet för försäljning av radio- och televisionssändningar, elektroniska tjänster samt teletjänster till konsumenter inom EU ändras från det land där försäljaren är etablerad till det land där konsumenten är etablerad.

I denna anvisning framläggs bestämmelserna i genomförandeförordningen av mervärdesskattedirektivet 282/2011 i samma ordning som i den finländska mervärdeskattelagen (MomsL). Syftet med anvisningen är att ge praktiska instruktioner för att tillämpa bestämmelserna.

Förordningen har publicerats i Europeiska unionens officiella tidning den 23 mars 2011 och den trädde i kraft den 1 juli 2011.

Skattskyldighet

MomsL 2 §

Artikel 5

En europeisk ekonomisk intressegruppering (EEIG) som inrättats i enlighet med förordning (EEG) nr 2137/85, vilken levererar varor eller tillhandahåller tjänster mot ersättning till medlemmar i grupperingen eller till tredje parter, ska vara en beskattningsbar person i den mening som avses i artikel 9.1 i direktiv 2006/112/EG.

Rådets förordning (EEG) nr 2137/85 innehåller bestämmelserna om intressegrupperingar. EEIG är en samfundsform som har utvecklats i och med den europeiska integrationen. En intressegruppering är en sammanslutning som minst två företag eller fysiska personer som bedriver ekonomisk verksamhet med säte i olika medlemsstater bildar i samarbetssyfte.

En europeisk ekonomisk intressegruppering är normalt mervärdesskattskyldig.

MomsL 9 §

Artikel 53

  1. Vid tillämpningen av artikel 192a i direktiv 2006/112/EG ska ett fast etableringsställe som tillhör en beskattningsbar person beaktas endast om det har en tillräcklig grad av varaktighet och en lämplig struktur avseende personella och tekniska resurser för att kunna utföra den leverans av varor eller det tillhandahållande av tjänster som det medverkar i.
  2. Om en beskattningsbar person har ett fast etableringsställe inom territoriet för den medlemsstat där mervärdesskatten ska betalas ska detta etableringsställe inte anses medverka i leveransen av varor eller tillhandahållandet av tjänster i den mening som avses i artikel 192a b i direktiv 2006/112/EG, om inte etableringsställets tekniska och personella resurser används av honom för transaktionerna som ingår i fullgörandet av den beskattningsbara leveransen eller tillhandahållandet av dessa varor eller tjänster som utförs inom den medlemsstaten, före eller under fullgörandet.

Om det fasta etableringsställets resurser enbart används för administrativa stöduppgifter, t.ex. bokföring, fakturering och indrivning av fordringar, ska de inte anses användas för fullgörandet av leveransen av varor eller tillhandahållandet av tjänster.

Om emellertid en faktura utfärdas med angivande av det registreringsnummer för mervärdesskatt som tilldelats av medlemsstaten där det fasta etableringsstället är beläget, ska detta fasta etableringsställe anses ha medverkat i leveransen av varor eller tillhandahållandet av tjänster i den medlemsstaten, såvida motsatsen inte bevisas.

Artikel 54

Om en beskattningsbar person har etablerat sätet för sin ekonomiska verksamhet inom territoriet för den medlemsstat där mervärdesskatten ska betalas, ska artikel 192a i direktiv 2006/112/EG inte vara tillämplig, oavsett om sätet medverkar i leveransen av varor eller tillhandahållandet av tjänster som han gör inom den medlemsstaten eller inte.

Enligt 9 § 4 mom. i MomsL tillämpas omvänd skattskyldighet på försäljning, om ett fast driftställe som tillhör en utländsk skattskyldig och som finns i Finland inte medverkar i försäljningen av en vara eller en tjänst och om försäljningslandet är köparens land.

Kravet är att det fasta driftstället har en tillräcklig varaktighet. Ett fast driftställe anses inte medverka i försäljningen, om dess tekniska resurser och personal inte används för att tillhandahålla tjänsten. Att ett fast driftställe sköter fakturering, bokföring, indrivning av fordringar eller andra motsvarande administrativa uppgifter ses inte som att medverka i tillhandahållandet av tjänsten.

Om försäljaren antecknar FO-numret för ett fast driftställe i Finland på den faktura som ges för försäljningen, har det fasta driftstället medverkat i tillhandahållandet av tjänsten. Den omvända skattskyldigheten tillämpas inte i detta fall och försäljaren är då skyldig att betala skatt på försäljningen.

Den omvända skattskyldigheten tillämpas inte om sätet för försäljarens affärsverksamhet finns i Finland, även om driftstället i Finland inte på något sätt medverkar i tillhandahållandet av tjänsten.

Skattepliktig försäljning

MomsL 17 §

Montering av en anordning

Artikel 8

Om en beskattningsbar person endast monterar olika maskindelar som alla har försetts honom av hans kund, ska den transaktionen utgöra ett tillhandahållande av tjänster i den mening som avses i artikel 24.1 i direktiv 2006/112/EG.

Att montera en maskin eller en anordning av delar som kunden har levererat, är att sälja en tjänst.

Se även artikel 34 vid 69 b §.

Optioner

Artikel 9

Försäljningen av en option, i de fall en sådan försäljning är en transaktion inom tillämpningsområdet för artikel 135.1 f i direktiv 2006/112/EG, ska utgöra ett tillhandahållande av tjänster i den mening som avses i artikel 24.1 i det direktivet. Ett sådant tillhandahållande av tjänster ska betraktas som skilt från de underliggande transaktioner som tjänsterna hänför sig till.

Enligt förordningen behandlas en överlåtelse av en option som är en momsfri finansiell tjänst som tillhandahållande av en tjänst som skild från de underliggande transaktioner som tjänsten hänför sig till. Om t.ex. olja är den underliggande tillgången för en option, är överlåtelsen av optionen mot ett vederlag, dvs. mot en premie, ett tillhandahållande av en tjänst som är skilt från försäljningen av den underliggande egendomen i framtiden, dvs. skilt från handel med olja.

Gemenskapsinterna varuförvärv

MomsL 26 c §

Artikel 2

Följande ska inte betraktas som gemenskapsinterna förvärv enligt artikel 2.1 b i direktiv 2006/112/EG:
a) En icke beskattningsbar persons överföring av ett nytt transportmedel vid ändring av vistelseort, förutsatt att det undantag från skatteplikt som föreskrivs i artikel 138.2 a i direktiv 2006/112/EG inte kunde tillämpas vid tiden för leveransen.
b) En icke beskattningsbar persons återföring av ett nytt transportmedel till den medlemsstat från vilken det ursprungligen levererades till honom inom ramen för det undantag från skatteplikt som föreskrivs i artikel 138.2 a i direktiv 2006/112/EG.

Enligt 26 c § i MomsL beskattas nya transportmedel (bilar, motorcyklar, båtar och flygplan) i det land där de används. Om en privatperson köper en ny bil från ett annat EU-land för att använda den i Finland, har försäljaren rätt att sälja bilen momsfritt.

Ett transportmedel är nytt om det är ett

  • motordrivet marktransportmedel som har en motor med en cylindervolym på över 48 cm3 eller en effekt på över 7,2 kw
  • fartyg vars längd överskrider 7,5 meter
  • luftfartyg med en största tillåtna startvikt som överstiger 1 550 kg

och om

  • det motordrivna marktransportmedlet har sålts högst sex månader efter det att det har tagits i bruk för första gången eller då det har körts högst 6 000 km
  • fartyget har sålts högst tre månader efter det att det har tagits i bruk för första gången eller då det har kört eller seglats högst 100 timmar eller
  • luftfartyget har sålts högst tre månader efter det att har tagits i bruk för första gången eller då det har flugits högst 40 timmar.

Bestämmelsen i förordningen gäller i praktiken två situationer där en person som har köpt ett nytt transportmedel enligt definitionen i mervärdesbeskattningen, byter bostadsort.

a) En privatperson är på väg att flytta från ett EU-land till ett annat. Före flytten köper han ett nytt transportmedel. Skattemyndigheten i försäljningslandet anser att det inte handlar om ett gemenskapsintern försäljning trots att privatpersonen tar med sig transportmedlet till det andra EU-landet i samband med flytten. Försäljaren av transportmedlet säljer transportmedlet inklusive skatt. Privatpersonen tar i bruk transportmedlet i det andra EU-landet och det uppfyller fortfarande definitionen av ett nytt transportmedel i mervärdesbeskattningen. Eftersom försäljningen inte har betraktats som en gemenskapsintern försäljning i försäljningslandet, får inte det andra EU-landet behandla överföringen som ett gemenskapsinternt förvärv.

Exempel: En privatperson som bor i Sverige köper en ny motorcykel i Sverige i januari. Skattemyndigheten i Sverige anser att det inte är en gemenskapsintern försäljning, eftersom motorcykeln används i Sverige före flytten till Finland. Personen flyttar till Finland i februari och tar med sig motorcykeln. Motorcykeln har körts 500 km. Eftersom försäljningen i Sverige inte var en gemenskapsintern försäljning, kan Skatteförvaltningen i Finland inte behandla inköpet i Sverige som ett gemenskapsinternt förvärv i Finland, även om motorcykeln fortfarande är ny, då det har förflutit mindre än sex månader från att den togs i bruk och trots att den har körts i mindre än 6 000 km.

b) En privatperson har flyttat från ett EU-land till ett annat. I samband med flytten förde hon med sig ett nytt transportmedel till det nya bosättningslandet. Försäljningen av transportmedlet behandlades som en gemenskapsintern försäljning. Hon tog i bruk transportmedlet i det nya bosättningslandet och meddelade om detta till skattemyndigheten i det nya bosättningslandet. När hon återvänder till avgångslandet tar hon med sig transportmedlet till detta land. Transportmedlet uppfyller fortfarande definitionen av ett nytt transportmedel. Eftersom avgångslandet ansåg att utförseln var en gemenskapsintern försäljning, kan det inte behandla återinförandet som ett gemenskapsinternt förvärv.

Exempel: En privatperson som bor i Finland har flyttat från Finland till ett annat EU-land. I samband med flytten köpte personen en ny personbil, som hon förde med sig till den nya bostadsorten i det andra EU-landet. Skatteförvaltningen i Finland ansåg att det handlade om en gemenskapsintern försäljning och bilfirman fick sälja bilen momsfritt. Personen återvänder till Finland och vid flyttidpunkten uppfyller personbilen fortfarande mervärdesbeskattningens definition av ett nytt transportmedel. Eftersom Skatteförvaltningen vid flytten från landet ansåg att det handlade om en gemenskapsintern försäljning, som enligt mervärdesbeskattningens bestämmelser är föremål för skatt på gemenskapsinterna förvärv i det land där bilen togs i bruk, kan Skatteförvaltningen inte på grund av återflyttingen påföra mervärdesskatt för bilen i Finland.

Artikel 4

En beskattningsbar person som i enlighet med artikel 3 i direktiv 2006/112/EG har rätt att inte beskattas för sina gemenskapsinterna förvärv av varor, ska fortsätta ha denna rätt om den beskattningsbara personen har tilldelats ett registreringsnummer för mervärdesskatt enligt artikel 214.1 d eller e i det direktivet med anledning av de mottagna tjänsterna för vilka han är skyldig att betala mervärdesskatt eller tjänsterna som han tillhandahåller inom en annan medlemsstats territorium för vilka mervärdesskatt ska betalas uteslutande av mottagaren.

Om den beskattningsbara personen emellertid meddelar leverantören detta registreringsnummer för mervärdesskatt med anledning av ett gemenskapsinternt förvärv av varor ska han anses ha utnyttjat valmöjligheten som ges i artikel 3.3 i det direktivet

En näringsidkare vars verksamhet inte till någon del berättigar till avdrag eller återbäring, är inte skattskyldig för ett gemenskapsinternt förvärv, om de tröskelvärden som anges i 26 c § i MomsL inte överskrids. En sådan aktör ska anmäla sig till registret över mervärdesskattskyldiga då den säljer eller köper tjänster som omfattas av den allmänna bestämmelsen i 65 § i MomsL till en köpare eller av en säljare som är etablerad i ett annat EU-land. Trots denna registrering som mervärdesskattskyldig, är gemenskapsinterna förvärv som denna skattskyldiga gör fortfarande momsfria.

Om aktören dock använder ett mervärdesskattenummer vid ett gemenskapsinternt förvärv, är detta köp ett beskattningsbart gemenskapsinternt förvärv.

Undantag från skattepliktigheten för försäljning

Utbildning

MomsL 39 ja 40 §

Artikel 44

Tjänster i form av yrkesutbildning och fortbildning som tillhandahålls i enlighet med artikel 132.1 i i direktiv 2006/112/EG ska inbegripa utbildning med direkt anknytning till en näring eller ett yrke och sådan utbildning som syftar till förvärv av kunskaper för yrkesändamål eller att hålla sådana kunskaper aktuella. Yrkesutbildningens eller fortbildningens längd ska sakna betydelse i detta sammanhang.

Enligt artikel 132.1 i i mervärdesskattedirektivet ska ett EU-land undanta mervärdesskatt från undervisning och fostran av barn och ungdomar, skolundervisning, universitetsutbildning, yrkesutbildning och fortbildning, samt tillhandahållande av tjänster och varor som direkt ansluter till dessa, som tillhandahålls av offentligrättsliga organ med detta som mål eller av andra organisationer definierade av medlemsstaten i fråga såsom organ med liknande syften.

Yrkesutbildning eller fortbildning avser, oavsett utbildningens längd, utbildning med direkt anknytning till ett näringsfång eller yrke samt utbildning som syftar till förvärv eller uppdatering av kunskaper för yrkesändamål.

Enligt 39 och 40 § i MomsL är sådan utbildning momsfri som ordnas med stöd av lag eller som med stöd av lag understöds med statens medel. Utbildning som grundar sig på lagstiftning är generellt momsfri. Undervisningens längd spelar ingen roll.

Definitionen av investeringsguld

MomsL 43 b §

Artikel 56

I artikel 344.1.1 i direktiv 2006/112/EG ska uttrycket en av guldmarknaderna godtagen vikt åtminstone omfatta de omsatta enheter och vikter som anges i bilaga III till denna förordning.

Artikel 57

Vid upprättandet av den förteckning över guldmynt som avses i artikel 345 i direktiv 2006/112/EG ska begreppen pris och marknadsvärdet i artikel 344.1.2 i det direktivet avse priset respektive marknadsvärdet den 1 april varje år. Om den 1 april inte infaller på en dag då dessa värden fastställs, ska värdena den dag då de nästa gång fastställs användas.

Artikeln innehåller en förteckning över de vanligaste handelsvikterna på guldmarknaden.
EnhetOmsatta vikter
Kilogram12,5 ja 1 
Gram500, 250, 100, 50, 20, 10, 5, 2,5, ja 2
Uns (1 uns= 31,1035 gram)100, 10, 5, 1, ½ ja ¼
Tael (1 tael = 1,193 uns)10, 5 ja 1
Tola (10 tolaa = 3,75 uns)10

Kommissionen ger ut en förteckning över de mynt som uppfyller kriterierna för investeringsguldmynt i C-serien av Europeiska unionens officiella tidning varje år före den 1 december. Mynten i den publicerade förteckningen anses uppfylla kriterierna för investeringsguldmynt under hela det år som förteckningen omspänner. Förteckningen är dock inte uttömmande.

Artikeln föreskriver att guldvärdet fastställs utifrån priset och det gängse marknadsvärdet den 1 april då förteckningen över investeringsguldmynt utarbetas. Om detta datum infaller på en helgdag eller en lördag, används följande vardag.

Betalningsmedel

MomsL 59 § 1 punkten

Artikel 45

Det undantag från skatteplikt som föreskrivs i artikel 135.1 e i direktiv 2006/112/EG ska inte vara tillämpligt på platinum nobles.

Platinum nobles är mynt av ädelmetall som har getts ut av Isle of Man och vars platinahalt (renhet) är 99,9 %. En serie nobles omfattar platinamynt från 1/20 noble till 10 noble. Trots att dessa mynt utgör gångbart betalningsmedel på Isle of Man, har de i allmänhet betraktats som samlarmynt.

Enligt artikeln är platinum nobles (platinummynt) inte skattefria sedlar eller mynt.

Försäljning och gemenskapsinterna förvärv i Finland

Överskridning av gränsvärdet för distansförsäljning

MomsL 63 a §

Artikel 14

Om under ett kalenderår det tröskelvärde som tillämpas av en medlemsstat enligt artikel 34 i direktiv 2006/112/EG överskrids, ska artikel 33 i det direktivet inte medföra ändring av platsen för leveranser av andra varor än punktskattepliktiga varor, när det gäller de leveranser under samma kalenderår som gjordes innan det tröskelvärde som medlemsstaten tillämpar under innevarande kalenderår överskreds, förutsatt att samtliga av följande villkor uppfylls:

a) Leverantören har inte utnyttjat valmöjligheten enligt artikel 34.4 i det direktivet.
b) Värdet av hans leveranser av varor överskred inte tröskelvärdet under det föregående kalenderåret.

Artikel 33 i direktiv 2006/112/EG ska däremot medföra ändring av platsen för följande leveranser till den medlemsstat där försändelsen eller transporten avslutas:

a) Den leverans av varor som medför att det tröskelvärde som medlemsstaten tillämpar under innevarande kalenderår överskreds under det kalenderåret.
b) Alla efterföljande leveranser av varor i den medlemsstaten under samma kalenderår.
c) Leveranser av varor i den medlemsstaten under kalenderåret efter det kalenderår under vilket den händelse som avses i led a inträffade.

Med distansförsäljning avses sådan varuförsäljning där försäljaren eller någon annan på uppdrag av försäljaren sköter om transporten av varan till ett annat EU-land till en privatperson eller annan köpare som är i konsumentställning. Ett exempel på detta är postorderförsäljning.

Varje EU-land ska fastställa ett tröskelvärde för distansförsäljning. Om detta värde överskrids, ska distansförsäljaren registrera sig som mervärdesskattskyldig i destinationsstaten för varutransporten. Det tröskelvärde, exklusive moms, som har fastställts av EU-landet kan under ett kalenderår vara antingen 35 000 eller 100 000 euro eller motsvarande värde i nationell valuta. En näringsidkare som bedriver distansförsäljning har möjlighet att till myndigheterna i avgångsstaten för transporten lämna in en ansökan om att distansförsäljningen ska beskattas i destinationsstaten för transporten i stället för i avgångslandet för transporten, även om tröskelvärdet inte överskrids.

I förordningen fastställs att i en situation där tröskelvärdet överskrids under kalenderåret, måste försäljaren registrera sig i och betala mervärdesskatt till destinationsstaten för transporten fr.o.m. den leverans som innebär att tröskelvärdet överskrids. Denna försäljning och försäljningarna därefter under det år då värdet överskrids och under följande kalenderår beskattas alltså i destinationsstaten för transporten.

Försäljning ombord på transportmedel inom EU:s område

MomsL 63 c §

Artikel 15

Den del av en persontransport som genomförs i gemenskapen som anges i artikel 37 i direktiv 2006/112/EG ska bestämmas av transportmedlets resa och inte av den resa som någon av passagerarna har genomfört.

Enligt 63 c § i MomsL anses att de varor som säljs ombord på ett fartyg, luftfartyg eller ett tåg under en persontransport inom EU ha sålts på avgångsorten för transportmedlet, och inte där passageraren stiger ombord på transportmedlet.

Gemenskapsinterna förvärv

MomsL 63 e §

Artikel 16

Om ett gemenskapsinternt förvärv av varor i den mening som avses i artikel 20 i direktiv 2006/112/EG har ägt rum, ska den medlemsstat där försändelsen eller transporten av varorna avslutas utöva sin beskattningsrätt oavsett vilken mervärdesskattebehandling som tillämpats på transaktionen i den medlemsstat från vilken försändelsen eller transporten avgick.

En eventuell begäran från leverantören av varorna om justering av den mervärdesskatt som denne fakturerat och redovisat till den medlemsstat från vilken försändelsen eller transporten avgick ska behandlas av denna medlemsstat i enlighet med dess egna regler

Förordningen fastställer att det EU-land som är destination för varutransporten, fastställer om det handlar om ett gemenskapsinternt förvärv av varan i denna stat, oberoende av mervärdesskattebehandlingen i varans avgångsstat. Med andra ord avgör det EU-land som är destination för varutransporten självständigt om det är frågan om ett gemenskapsinternt förvärv eller ej.

I en situation där försäljaren ursprungligen har behandlat försäljningen som skattepliktig försäljning, men det andra EU-landet behandlar det som ett gemenskapsinternt förvärv, kan försäljaren begära rättelse i sin egna mervärdesbeskattning. Försäljarens land handlägger begäran om rättelse enligt de nationella bestämmelserna (t.ex. inom den tidsfrist som har föreskrivits för rättelser).

Försäljningslandet för tjänster

MomsL 64, 65 och 66 §

Definition av en beskattningsbar persons placering

Artikel 10

  1. Vid tillämpningen av artiklarna 44 och 45 i direktiv 2006/112/EG ska den plats där en beskattningsbar person har etablerat sätet för sin ekonomiska verksamhet vara den plats där företagets centrala administrativa funktioner utförs.
  2. Vid fastställandet av den plats som avses i punkt 1 ska hänsyn tas till platsen där väsentliga beslut om företagets centrala ledning fattas, platsen för företagets stadgeenliga säte samt platsen där ledningen sammanträder.

    Om dessa kriterier inte gör det möjligt att med säkerhet fastställa sätet för ett företags ekonomiska verksamhet ska platsen där väsentliga beslut om företagets centrala ledning fattas ha företräde.
  3. Enbart en postadress kan inte anses vara den plats där en beskattningsbar person har sätet för sin ekonomiska verksamhet.

Enligt 65 i MomsL är Finland försäljningsland för en tjänst som överlåts till en näringsidkare som agerar i denna egenskap, om tjänsten överlåts till köparens fasta driftställe här, såvida inte något annat anges nedan. Överlåts en sådan tjänst inte till ett fast driftställe anses den ha sålts i Finland, om köparen har sin hemort här.

Enligt 66 i MomsL ska försäljningslandet för tjänster som överlåts till andra än näringsidkare, dvs. konsumenter, anses vara Finland, om de överlåts från ett fast driftställe i Finland, såvida inte något annat anges nedan. Överlåts en sådan tjänst inte från ett fast driftställe anses den ha sålts i Finland, om försäljaren har sin hemort här.

Förordningen innehåller bestämmelser med vilka förutsättningar sätet för en skattskyldigs affärsverksamhet fastställs, då bestämmelserna om försäljningslandet för tjänsterna tillämpas. Enbart en postadress är inte ett tillräckligt bevis på var sätet finns.

Artikel 11

  1. Vid tillämpningen av artikel 44 i direktiv 2006/112/EG ska med begreppet fast etableringsställe avses varje annat etableringsställe, än det säte för den ekonomiska verksamheten som avses i artikel 10 i denna förordning, som har en tillräcklig grad av varaktighet och en lämplig struktur avseende personella och tekniska resurser för att kunna ta emot och använda de tillhandahållna tjänsterna för sitt eget behov.
  2. Vid tillämpningen av följande artiklar ska med begreppet fast etableringsställe avses varje annat etableringsställe än det säte för den ekonomiska verksamheten som avses i artikel 10 i denna förordning som har en tillräcklig grad av varaktighet och en lämplig struktur avseende personella och tekniska resurser för att kunna tillhandahålla de tjänster som det tillhandahåller:

    a) Artikel 45 i direktiv 2006/112/EG,
    b) Från och med den 1 januari 2013, artikel 56.2 andra stycket i direktiv 2006/112/EG,
    c) Till och med den 31 december 2014, artikel 58 i direktiv 2006/112/EG,
    d) Artikel 192a i direktiv 2006/112/EG.
  3. Innehavet av ett registreringsnummer för mervärdesskatt ska inte i sig vara tillräckligt för att en beskattningsbar person ska anses ha ett fast etableringsställe.

I den första punkten klargörs de kriterier som en köpares fasta driftställe ska uppfylla, för att tjänsten ska anses ha överlåtits till detta ställe. Tjänsten har överlåtits till ett fast driftställe, om verksamhetsstället har en tillräcklig grad av varaktighet, tillräckliga tekniska resurser och en tillräcklig personal för att ta emot tjänsten. Till exempel kan ett fast driftställe anses ta emot programvarulicenser, om det har ett tillräckligt antal anställda och datatekniska apparater för att använda dessa.

Artikelns andra punkt innehåller en förteckning över de situationer där vilket som helst fast driftställe som tillhör en försäljare kan vara överlåtelseplats för en tjänst, under förutsättning att det har en tillräcklig grad av varaktighet, en tillräcklig personal och tillräckliga tekniska resurser för att tillhandahålla en sådan tjänst. Dessa omfattar:

a) försäljning av tjänster enligt 66 § i mervärdesskattelagen till en köpare i konsumentställning
b) långtidsuthyrning av ett transportmedel enligt 69 c § i mervärdesskattelagen till en köpare i konsumentställning från den 1 januari 2013
c) försäljning av radio- och televisionssändningar, elektroniska tjänster samt teletjänster enligt 69 i § i mervärdesskattelagen till en köpare i konsumentställning fram till den 31 december 2014
d) omvänd skattskyldighet enligt 9 § 3 mom. i mervärdesskattelagen tillämpas på försäljning av varor eller tjänster även om den utländska försäljaren har ett fast driftställe i Finland, då detta verksamhetsställe inte medverkar i försäljningen. Om en utländsk försäljare dock har ansökt om registrering som mervärdesskattskyldig, tillämpas inte den omvända skattskyldigheten.

I tredje punkten konstateras att ett mervärdesskattenummer i sig inte visar att en försäljare har ett fast driftställe i det land där mervärdesskattenumret har utfärdats.

Artikel 12

Med den plats där en fysisk person är bosatt, oavsett om denne är en beskattningsbar person eller inte, ska vid tillämpningen av direktiv 2006/112/EG avses den adress som anges i folkbokföringen eller i ett liknande register eller den adress som personen angett för relevant skattemyndighet, såvida det inte finns bevisning för att denna adress inte är korrekt.

Artikel 13

Med den plats där en fysisk person stadigvarande vistas, oavsett om denne är en beskattningsbar person eller inte, som anges i direktiv 2006/112/EG ska avses den plats där denna fysiska person vanligtvis vistas till följd av personliga eller yrkesmässiga förbindelser.

Om de yrkesmässiga förbindelserna finns i ett annat land än de personliga förbindelserna, eller när det inte finns några yrkesmässiga förbindelser, ska platsen för den stadigvarande vistelsen bestämmas av personliga förbindelser som visar en nära anknytning mellan den fysiska personen och den plats där han vistas.

I artiklarna fastställs begreppen hemort och stadigvarande bostadsort, då en tjänst eller en vara som har sålts till en fysisk person överlåts till hemorten eller till den stadigvarande bostadsorten.

Artikel 17

  1. Om platsen för tillhandahållande av tjänster beror på huruvida köparen är en beskattningsbar eller icke beskattningsbar person, ska köparens status fastställas på grundval av artiklarna 9–13 och 43 i direktiv 2006/112/EG.
  2. En icke beskattningsbar juridisk person som är registrerad eller skyldig att vara registrerad till mervärdesskatt enligt artikel 214.1 b i direktiv 2006/112/EG på grund av att hans gemenskapsinterna förvärv av varor är föremål för mervärdesskatt eller att han har valt att låta dessa transaktioner bli föremål för mervärdesskatt, ska vara en beskattningsbar person i den mening som avses i artikel 43 i det direktivet.

Då köparens status påverkar fastställandet av försäljningslandet för tjänsten, ska försäljaren omsorgsfullt kontrollera om köparen är en konsument eller en näringsidkare eller en sådan juridisk person på vilken de bestämmelser om försäljningslandet som gäller näringsidkare ska tillämpas.

Vid tillämpning av bestämmelserna om försäljningsland för tjänsten avses med näringsidkare alla mervärdesskattskyldiga. Med näringsidkare avses även en icke skattskyldig juridisk person, som har registrerats som mervärdesskattskyldig eller som borde ha registrerat sig som mervärdesskattskyldig.  

Artikel 18

  1. Såvida han inte har uppgifter som motsäger det, får tillhandahållaren betrakta en i gemenskapen etablerad köpare som en beskattningsbar person:

    a) om köparen har meddelat sitt individuella registreringsnummer för mervärdesskatt till honom, och tillhandahållaren i enlighet med artikel 31 i rådets förordning (EG) nr 904/2010 av den 7 oktober 2010 om administrativt samarbete och kampen mot mervärdesskattebedrägeri införskaffar en bekräftelse av såväl detta registreringsnummer som tillhörande namn och adress,
    b) om köparen ännu inte har erhållit något individuellt registreringsnummer för mervärdesskatt, men meddelar tillhandahållaren att han har ansökt om det och tillhandahållaren införskaffar någon annan form av bevisning som visar att köparen är en beskattningsbar person eller en icke beskattningsbar juridisk person som är skyldig att registrera sig för mervärdesskatt och på en rimlig kontrollnivå med hjälp av normala kommersiella säkerhetsförfaranden, såsom sådana avseende identitets- eller betalningskontroll, bekräftar riktigheten av uppgifterna som har lämnats av köparen.
  2. Såvida han inte har uppgifter som motsäger det, får tillhandahållaren betrakta en köpare som är etablerad i gemenskapen som en icke beskattningsbar person, om han kan visa att köparen inte har meddelat honom sitt individuella registreringsnummer för mervärdesskatt.
  3. Såvida han inte har uppgifter som motsäger det, får tillhandahållaren betrakta en köpare som är etablerad utanför gemenskapen som en beskattningsbar person:

    a) om han från köparen införskaffar ett intyg som utfärdats av köparens behöriga skattemyndigheter, såsom bekräftelse på att köparen bedriver ekonomisk verksamhet, för att möjliggöra för denne att få återbetalning av mervärdesskatt enligt rådets direktiv 86/560/EEG av den 17 november 1986 om harmonisering av medlemsstaternas lagstiftning om omsättningsskatter - Regler om återbetalning av mervärdeskatt till skattskyldiga personer som inte är etablerade i gemenskapens territorium,b) för det fall köparen inte innehar detta intyg, om tillhandahållaren har det registreringsnummer för mervärdesskatt eller ett liknande nummer som tilldelats köparen av etableringsstaten och som används för att identifiera företag eller någon annan form av bevisning som visar att köparen är en beskattningsbar person, och om tillhandahållaren på en rimlig kontrollnivå med hjälp av normala kommersiella säkerhetsförfaranden, såsom sådana avseende identitets- eller betalningskontroll, bekräftar riktigheten av uppgifterna som lämnats av köparen.

Förordningen innehåller detaljerade principer om hur en försäljare ska identifiera köparens status som mervärdesskattskyldig. En försäljare ska alltid säkerställa av köparen om denne är en näringsidkare eller en konsument. En försäljare ska iaktta den normala aktsamhetsplikten för näringsidkare, då han säkerställer att de statusuppgifter som köparen har lämnat är korrekta.

Enligt först punkten kan försäljaren avgöra att en köpare som är etablerad inom EU är mervärdesskattskyldig, om köparen har lämnat sitt mervärdesskattenummer och försäljaren får en bekräftelse om att mervärdesskattenumret är i kraft och att det stämmer överens med köparens namn och adress.

Skatteförvaltningen har gett en anvisning om kontroll av mervärdesskattenumret: Kontroll av mervärdesskattenummer. I anvisningen nämns bl.a. vilka EU-länder möjliggör att man på Internet kan kontrollera att en mervärdesskattskyldig näringsidkares mervärdesskattenummer och det till numret anknutna namnet och adressen hör i hop.

I praktiken kan det förekomma enskilda situationer där skattemyndigheten i tjänsteköparens land inte ännu har utfärdat köparen ett mervärdesskattenummer, även om köparen klart och tydligt bedriver skattepliktig affärsverksamhet. Ett bevis på detta kan t.ex. vara ett brev av skattemyndigheten, vilket bekräftar att registreringen av köparen som mervärdesskattskyldig pågår. Senare ska försäljaren skaffa köparens mervärdesskattenummer för att kunna ge en sammandragsdeklaration.

Enligt den andra punkten kan en försäljare betrakta en köpare som en konsument som är etablerad inom EU, om köparen inte meddelar ett mervärdesskattenummer och om försäljaren inte har skäl att misstänka att köparen i verkligheten är en näringsidkare.

Enligt den tredje punkten kan en försäljare fastställa att en köpare är en näringsidkare i ett land utanför EU, om köparen lägger fram ett sådant intyg av en skattemyndighet vilket ges för återbäring till utlänningar enligt 13:e direktivet. Alternativt kan annat intyg företes, t.ex. ett handelsregisterutdrag. Att en köpare är en näringsidkare kan även intygas med ett mervärdesskattenummer eller ett motsvarande skattenummer som specificerar köparen och som har beviljats av en skattemyndighet.

Artikel 19

Vid tillämpningen av reglerna om platsen för tillhandahållande av tjänster i artiklarna 44 och 45 i direktiv 2006/112/EG ska en beskattningsbar person, eller en icke beskattningsbar juridisk person som anses vara en beskattningsbar person, som mottar tjänster uteslutande för privat bruk, inbegripet hans personals privata bruk, anses som en icke beskattningsbar person.

Såvida han inte har uppgifter som motsäger det, såsom uppgifter om de tillhandahållna tjänsternas art, får tillhandahållaren anse att tjänsterna är avsedda för köparens rörelse, om köparen har meddelat sitt individuella registreringsnummer för mervärdesskatt för den transaktionen.

Om en och samma tjänst är avsedd för både privata bruk, inbegripet köparens personals privata bruk, och för hans rörelse, ska tillhandahållandet av denna tjänst uteslutande omfattas av artikel 44 i direktiv 2006/112/EG, förutsatt att det inte förekommer något missbruk.

Den allmänna bestämmelsen om försäljning av tjänster till en näringsidkare (65 § i MomsL) tillämpas endast på sådana näringsidkare som agerar i denna egenskap. En näringsidkare agerar inte i denna egenskap, om tjänsten används för köparens eller hans personals privata bruk. Om tjänsten används delvis för privatbruk och delvis för annat bruk, tillämpas den allmänna bestämmelsen om försäljning som gäller näringsidkare. En näringsidkare agerar i denna egenskap, om tjänsterna används t.ex. för representation eller ett allmännyttigt samfunds allmännyttiga verksamhet.

Om en försäljare har skäl att misstänka att en tjänst är avsedd för köparens eller hans personals privatbruk och köparen har meddelat sitt mervärdesskattenummer eller lagt fram annan bevisning över att han är mervärdesskattskyldig, ska köparen ge försäljaren en bekräftelse över användningsändamålet för tjänsten. En motiverad grund för en misstanke kan t.ex. vara att tjänstens art inte är förenlig med affärsverksamhetens art.

En köpare har inte avdragsrätt för en tjänst som han har köpt i egenskap av näringsidkare, men som han ändå använder för ett annat bruk än för affärsverksamheten.

Artikel 20

Om tjänster som tillhandahålls en beskattningsbar person, eller en icke beskattningsbar juridisk person som anses vara en beskattningsbar person, omfattas av artikel 44 i direktiv 2006/112/EG och om den beskattningsbara personen endast är etablerad i ett land eller, i avsaknad av ett säte för den ekonomiska verksamheten eller ett fast etableringsställe, han är bosatt och stadigvarande vistas endast i ett land, ska tillhandahållandet av tjänsterna beskattas i det landet.

Tillhandahållaren ska fastställa den platsen på grundval av uppgifter från köparen samt bekräfta dessa uppgifter med hjälp av normala kommersiella säkerhetsförfaranden, såsom sådana avseende identitets- eller betalningskontroll.

Uppgifterna kan innefatta det registreringsnummer för mervärdesskatt som tilldelats köparen av den medlemsstat där han är etablerad.

Om en köpare som är mervärdesskattskyldig är etablerad i endast ett land, ska skatten betalas till detta land. Om en köpare som är mervärdesskattskyldig inte har ett säte för affärsverksamheten, anses sätet vara den plats där han bor stadigvarande eller kontinuerligt uppehåller sig. Försäljaren ska alltid iaktta den normala aktsamhetsplikten för näringsidkare, då han säkerställer att de uppgifter om etableringsorten som köparen har lämnat är riktiga.

Artikel 21

Om ett tillhandahållande av tjänster till en beskattningsbar person, eller till en icke beskattningsbar juridisk person som anses vara en beskattningsbar person, omfattas av tillämpningsområdet för artikel 44 i direktiv 2006/112/EG och den beskattningsbara personen är etablerad i mer än ett land, ska tillhandahållandet beskattas i det land där den beskattningsbara personen har etablerat sätet för sin ekonomiska verksamhet.

Om tjänsterna emellertid tillhandahålls ett fast etableringsställe som tillhör den beskattningsbara personen och är beläget på en annan plats än den där denne har etablerat sätet för sin ekonomiska verksamhet, ska detta tillhandahållande beskattas på platsen för det fasta etableringsställe som mottar tjänsten och använder den för sitt eget behov.

Om den beskattningsbara personen inte har något säte för sin ekonomiska verksamhet eller något fast etableringsställe, ska tillhandahållandet beskattas på den ort där denne är bosatt eller stadigvarande vistas.

Artikel 22

  1. För att bestämma köparens fasta etableringsställe till vilket tjänsten tillhandahållits, ska tillhandahållaren undersöka den tillhandahållna tjänstens art och användning.

    Om den tillhandahållna tjänstens art och användning inte gör det möjligt för honom att identifiera det fasta etableringsställe till vilket tjänsten tillhandahållits, ska tillhandahållaren, vid identifierandet av det fasta etableringsstället, lägga särskilt vikt vid om kontraktet, orderblanketten och det registreringsnummer för mervärdesskatt som tilldelats av köparens medlemsstat och som meddelats honom av köparen, identifierar det fasta etableringsstället som köpare av tjänsten och om det fasta etableringsstället är den enhet som betalar för tjänsten.

    Om köparens fasta etableringsställe till vilket tjänsten tillhandahållits inte kan identifieras i enlighet med första och andra styckena i denna punkt eller om tjänster som omfattas av artikel 44 i direktiv 2006/112/EG tillhandahålls en beskattningsbar person enligt ett avtal som omfattar en eller flera tjänster som används på ett oidentifierbart och okvantifierbart sätt, får tillhandahållaren rättmätigt anse att tjänsterna har tillhandahållits på den plats där köparen har etablerat sätet för sin ekonomiska verksamhet.
  2. Tillämpningen av denna artikel ska inte påverka köparens skyldigheter.

Försäljning av tjänster till en köpare som är mervärdesskattskyldig och som har verksamhetsställen i fler än ett land beskattas vid sätet för köparens affärsverksamhet enligt 65 § i mervärdesskattelagen. Om tjänsten dock överlåts till köparens fasta driftställe som finns i ett annat EU-land för detta driftställes behov, beskattas tjänsten i det land där detta fasta driftstället finns.

När en köpare har flera fasta driftställen i olika EU-länder, och försäljaren inte kan fastställa vart tjänsten har överlåts utifrån tjänstens art eller användningsändamål, ska man i syfte att fastställa försäljningslandet granska avtalet om köpet av tjänsten i fråga, handlingarna som avser beställningen av tjänsten, utreda vilket EU-land som har utfärdat det mervärdesskattenummer som har använts av köparen samt klargöra varifrån tjänsten har betalats.

Om försäljaren konstaterar att det fasta driftstället tar emot och använder tjänsten för eget behov, beskattas tjänsten i det land där det fasta driftstället är beläget. Om överlåtelseplatsen för en tjänst inte på annat sätt kan bekräftas eller om omständigheterna inte bringar klarhet i ärendet, kan försäljaren anse att överlåtelseplatsen för tjänsten är det EU-land som har utfärdat det mervärdesskattenumret som köparen har meddelat.

Senare ändringar i försäljarens status

Artikel 25

Vid tillämpningen av bestämmelserna om platsen för tillhandahållande av tjänster ska enbart omständigheter som råder vid tidpunkten för den beskattningsgrundande händelsen beaktas. Eventuella senare ändringar av den mottagna tjänstens användning ska inte påverka fastställandet av platsen för tillhandahållandet, förutsatt att det inte förekommer något missbruk.

Senare ändringar i användningen av en tjänst påverkar inte det ursprungliga försäljningslandet. När man fastställer försäljningslandet, beaktas endast de omständigheter som råder vid tidpunkten för överlåtelsen av tjänsten, om det inte handlar om skattefusk. Att t.ex. en näringsidkare vid en senare tidpunkt börjar använda en tjänst som ursprungligen köptes för privatbruk i sin affärsverksamhet påverkar inte försäljningslandet.

Tv-sändningsrättigheter till en fotbollsmatch

Artikel 26

En transaktion varigenom ett organ tilldelar beskattningsbara personer tv-sändningsrättigheter för fotbollsmatcher, ska omfattas av artikel 44 i direktiv 2006/112/EG.

Tv-sändningsrättigheten till en fotbollsmatch är en tjänst som omfattas av den allmänna bestämmelsen i 65 § i MomsL.

Ansökan om återbäring till utlänning

Artikel 27

Tillhandahållandet av tjänster i form av ansökan om eller mottagande av återbetalning av mervärdesskatt i enlighet med rådets direktiv 2008/9/EG av den 12 februari 2008 om fastställande av närmare regler för återbetalning enligt direktiv 2006/112/EG av mervärdesskatt till beskattningsbara personer som inte är etablerade i den återbetalande medlemsstaten men i en annan medlemsstat ska omfattas av artikel 44 i direktiv 2006/112/EG.

En tjänst där säljaren tar hand om ansökan om återbäring till utlänning är en tjänst som omfattas av den allmänna bestämmelsen i 65 § i MomsL

Begravningstjänster

Artikel 28

Tillhandahållandet av tjänster inom ramen för ombesörjandet av en begravning ska, om begravningen utgör en enda tjänst, omfattas av artiklarna 44 och 45 i direktiv 2006/112/EG.

Enligt artikeln, om tjänsterna som hänför sig till en begravning utgör en enda tjänst bestäms försäljningslandet enligt 65 eller 66 § i MomsL. Om tjänsterna är skilda, tillämpas den bestämmelse om försäljningslandet som gäller för den berörda tjänsten.

Översättningstjänster

Artikel 29

Tillhandahållandet av tjänster i form av textöversättning ska, utan att det påverkar tillämpningen av artikel 41 i denna förordning, omfattas av artiklarna 44 och 45 i direktiv 2006/112/EG.

På försäljningen av en tjänst som avser översättning av text tillämpas de allmänna bestämmelserna i 65 och 66 § i MomsL. Om en textöversättning säljs till en köpare i konsumentställning och tjänsten överlåts till en köpare utanför EU, tillämpas 69 h § i MomsL på försäljningen (tjänsten beskattas inte i EU). 

Tjänster som hänför sig till transporter och lös egendom

MomsL 69 b §

Montering av anordningar

Artikel 34

Med undantag för de fall då de varor som monteras blir del i fast egendom, ska platsen för tillhandahållande av tjänster till en icke beskattningsbar person som endast består i att en beskattningsbar person monterar olika maskindelar, varav samtliga har försetts honom av köparen, fastställas i enlighet med artikel 54 i direktiv 2006/112/EG.

När en försäljare tillhandahåller en köpare i konsumentställning en sådan tjänst, där försäljaren endast monterar en anordning vars alla delar har leverats till försäljaren av köparen, är det frågan om en tjänst som avser lös egendom. Försäljningslandet för tjänsten är det land där monteringen sker. Bestämmelsen gäller inte situationer där anordningen blir del i fast egendom.

Se även artikel 8 vid 17 b §.

Uthyrning av transportmateriel

AVL 69 c §

Artikel 38

  1. Begreppet transportmedel som anges i artikel 56 och artikel 59 första stycket g i direktiv 2006/112/EG ska innefatta fordon, motordrivna eller inte, och andra utrustningar och anordningar utformade för att transportera personer eller föremål från en plats till en annan, vilka kan bogseras, dras eller skjutas på av fordon och som normalt är utformade och faktiskt kapabla att användas för att transportera.
  2. De transportmedel som avses i punkt 1 ska omfatta särskilt följande fordon:

    a) Landfordon, t.ex. bilar, motorcyklar, cyklar, trehjuliga fordon och husvagnar.
    b) Släpfordon och påhängsvagnar.
    c) Järnvägsvagnar.
    d) Fartyg.
    e) Luftfartyg.
    f) Fordon som är särskilt utformade för att transportera sjuka eller skadade personer.
    g) Jordbrukstraktorer och andra jordbruksfordon.
    h) Mekaniskt eller elektroniskt framdrivna invalidfordon.
  3. Fordon som har gjorts permanent orörliga och containrar ska inte anses vara transportmedel som anges i punkt 1.

Förordningen klargör de transportmedel som avses i 69 c § i MomsL. Dessa omfattar såväl motordrivna som motorlösa transportmedel som har planerats för transport, såsom person-, paket- och lastbilar, bussar, fartyg, lyftfartyg, släpfordon, påhängsvagnar samt tågvagnar. Containrar och fordon, som har tagits ur trafik permanent, är inte transportmedel.

Artikel 39

  1. Vid tillämpningen av artikel 56 i direktiv 2006/112/EG ska längden på en sammanhängande period för innehav eller en användning av ett transportmedel som är föremål för uthyrning bestämmas på grundval av avtalet mellan de involverade parterna.

    Avtalet ska fungera som en presumtion vilken dock kan brytas med hjälp av sakförhållanden eller rättsliga skäl för att fastställa den faktiska längden på den sammanhängande perioden för innehavet eller användningen.

    Det förhållandet att den avtalade perioden för korttidsuthyrning, i den mening som avses i artikel 56 i direktiv 2006/112/EG, överskrids till följd av force majeure ska inte inverka på fastställandet av längden på den sammanhängande perioden för innehavet eller användningen av transportmedlet.
  2. Om uthyrningen av ett och samma transportmedel omfattas av flera på varandra följande avtal mellan samma avtalsparter, ska periodlängden vara längden på den sammanhängande perioden för innehavet eller användningen av transportmedlet som anges i avtalen sammantagna.

    Vid tillämpningen av första stycket ska ett avtal och förlängningar av detta utgöra på varandra följande avtal.

    Den avtalade perioden för korttidsuthyrning enligt det eller de avtal som föregår ett avtal som betraktas som långtidsuthyrning ska dock inte ifrågasättas, förutsatt att det inte förekommer något missbruk.
  3. Såvida det inte förekommer något missbruk ska på varandra följande avtal mellan samma parter, men avseende olika transportmedel, inte betraktas som på varandra följande avtal vid tillämpningen av punkt 2.

Bestämmelserna som tillämpas på uthyrning av transportmedel beror på längden på innehavet eller användningen av transportmedlet. Artikeln tar ställning till hur längden på ett avtal fastställs och tydliggör hur en uthyrningstjänst ska behandlas då det handlar om flera konsekutiva avtal.

Försäljningslandet för en uthyrningstjänst som avser ett transportmedel beror på om det frågan om en kort- eller långtidsuthyrning. Med korttidsuthyrning avses att transportmedlet innehas eller används under en sammanhängande period på högst 30 dagar. Vad gäller fartyg är tidsfristen högst 90 dagar. Uthyrning som överskrider dessa tidsgränser ses som långtidsuthyrning (69 c § i MomsL).

Enligt bestämmelserna om försäljningslandet för dessa tjänster har en tjänst som avser korttidsuthyrning av ett transportmedel sålts i Finland, om transportmedlet överlåts till köparens förfogande här (69 c § i MomsL).

På långtidsuthyrningstjänst av ett transportmedel till en näringsidkare tillämpas den allmänna bestämmelsen (65 § i MomsL). Med andra ord har tjänsten sålts i Finland, då transportmedlet överlåts till en hyrestagare som är etablerad här.

Försäljningslandet för långtidsuthyrningstjänst av ett transportmedel till en hyrestagare i konsumentställning fastställdes under tiden 1.1.2010–31.12.2012 enligt den allmänna bestämmelsen i 66 § i MomsL, som gäller för försäljning till konsumenter. Tjänsten var såld i Finland om den överläts från ett fast driftställe här eller om försäljaren hade sitt hemort här, även om tjänsten i så fall inte överläts från ett fast driftställe. Om en tjänst som avser långtidsuthyrning såldes utanför EU enligt den allmänna bestämmelsen, men om tjänsten i verkligheten konsumerades endast i Finland, ansågs försäljningen ha skett i Finland. Om en långtidsuthyrningstjänst tillhandahölls i Finland enligt den allmänna bestämmelsen, men om tjänsten i verkligheten konsumerades endast utanför EU, ansågs det att försäljningen inte ägde rum här.

Från början av 2013 har en tjänst som avser långtidsuthyrning av ett annat transportmedel än ett fartyg som är avsett för fritidsbruk och som överlåts till en hyrestagare i konsumentställning sålts i Finland, om tjänsten överlåts till hyrestagarens fasta driftställe här eller om tjänsten inte överlåts till ett fast driftställe, köparens hemort är här (69 c § i MomsL).

En tjänst som avser långtidsuthyrning av ett fartyg som är avsett för fritidsbruk har sålts i Finland, om fartyget överlåts till köparens förfogande här och det överlåts från försäljarens här belägna hemort eller fasta driftställe. Om ett dylikt fartyg överlåts till en hyrestagares förfogande i ett annat land och det överlåts från försäljarens hemort eller fasta driftställe i detta land, har tjänsten inte sålts i Finland (69 c § i MomsL).

Fastställandet av försäljningslandet grundar sig på längden på innehavet eller användningen av transportmedlet och bedöms utifrån det avtal som parterna har ingått, om längden motsvarar avtalsparternas verkliga avsikter. När ett kortvarigt avtal förlängs så att uthyrningstiden överskrider gränsen på 30 eller 90 dagar, ska avtalet utvärderas på nytt. Om förlängningen dock klart och tydligt beror på externa omständigheter, som inte kan kontrolleras av parterna (force majeure), utvärderas inte avtalet på nytt.

Om samma parter har ingått konsekutiva avtal om uthyrning av samma transportmedel, räknas den sammanlagda tiden som längden på uthyrningen. Ett kortvarigt avtal kombinerat med ett senare avtal, vilka tillsammans uppfyller kriteriet för ett långvarigt avtal, utvärderas dock inte på nytt om det inte finns belägg för missbruk.

Exempel: En privatperson hyr en bil för 25 dagar, vilket är en kortvarig uthyrning av ett fordon. Uthyrningen beskattas där fordonet ställs till kundens förfogande. Därefter beslutar personen att ingå ett separat avtal för ytterligare tio dagar. Eftersom den sammanlagda tidsperioden är 35 dagar, uppfyller den kriteriet för långvarig uthyrning. Om avsikten med det första avtalet dock var att omspänna 25 dagar och man inte visste att avtalet skulle förlängas då det ingicks, anses det första avtalet vara kortvarigt och försäljningslandet för uthyrningen utvärderas inte på nytt.

Artikel 40

Den plats där transportmedlet faktiskt ställs till kundens förfogande som anges i artikel 56.1 i direktiv 2006/112/EG ska vara den plats där köparen eller tredje part som agerar på dennes vägnar tar det i fysisk besittning.

Överlåtningsstället för ett transportmedel är det ställe där transportmedlet faktiskt överlåts till kunden eller dennes ombud och denne tar fordonet fysiskt i sin besittning. Det ställe där uthyrningsavtalet har ingåtts eller det ställe där t.ex. bilnycklarna har överlåtits spelar ingen roll då man fastställer försäljningslandet.

Kultur-, underhållnings- och andra motsvarande tjänster

MomsL 69 d §

Artikel 32

  1. Tjänster avseende tillträde till kulturella, konstnärliga, idrottsliga, vetenskapliga, pedagogiska, underhållningsmässiga eller liknande evenemang av det slag som avses i artikel 53 i direktiv 2006/112/EG ska omfatta tillhandahållande av tjänster vars huvudsakliga egenskap består i att ge rätt till tillträde till ett evenemang i utbyte mot en biljett eller betalning, inklusive betalning i form av ett abonnemang, en säsongsbiljett eller en periodisk avgift.
  2. Punkt 1 ska tillämpas särskilt med avseende på följande:
    a) Tillträdesrätten till föreställningar, teaterföreställningar, cirkusföreställningar, mässor, nöjesparker, konserter, utställningar samt andra liknande kulturella evenemang.
    b) Tillträdesrätten till idrottsevenemang såsom matcher eller tävlingar.
    c) Tillträdesrätten till evenemang av pedagogiskt eller vetenskapligt slag såsom konferenser och seminarier.
  3. Punkt 1 omfattar inte nyttjandet av anläggningar såsom gymnastiksalar och liknande mot betalning av en avgift.

Artikel 33

De underordnade tjänster som avses i artikel 53 i direktiv 2006/112/EG ska inkludera tjänster som direkt sammanhänger med tillträde till kulturella, konstnärliga, idrottsliga, vetenskapliga, pedagogiska, underhållningsmässiga eller liknande evenemang och som tillhandahålls var för sig mot ersättning till en person som närvarar vid ett evenemang.

Sådana underordnade tjänster ska särskilt inkludera användning av garderob eller sanitära anläggningar men ska inte inkludera rena förmedlingstjänster hänförliga till biljettförsäljning.

Enligt 69 d i MomsL har en tillträdesrätt till undervisnings-, vetenskaps-, kultur-, underhållnings- och idrottsevenemang, mässor, utställningar och andra liknande evenemang samt en tjänst i omedelbar anknytning till inträdet sålts i Finland, om evenemanget äger rum här. Tjänster som har överlåtits till en köpare i konsumentställning och som hänför sig till undervisnings-, vetenskaps-, kultur, underhållnings- och idrottsevenemang, mässor, utställningar och andra liknande evenemang och arrangemanget av dessa anses ha sålts i Finland, om verksamheten äger rum här.

Om försäljningen av tjänsten till en näringsidkare inte omfattas av 69 d § 1 mom. i MomsL, tillämpas den allmänna bestämmelsen i 65 § i MomsL eller den specialbestämmelse som gäller för tjänsten. T.ex. på försäljning av restaurang- eller cateringtjänster tillämpas 69 e eller 69 f § i MomsL.

Definition av ett evenemang

Ett evenemang enligt 69 d § 1 mom. i MomsL äger rum på en viss plats och en inträdesavgift tas ut för att delta i evenemanget.

Ur deltagarens synvinkel är evenemanget en särskild händelse. Ett evenemang kan vara enskilt eller ordnas sporadiskt. Med evenemang avses också kontinuerliga film- och teaterförevisningar samt nöjesparker. Det typiska för ett evenemang är att det är avsett för ett större antal deltagare som inte har fastställts på förhand. Evenemanget är öppet, antingen för alla eller för personer som uppfyller vissa kriterier, t.ex. en yrkesgrupp. Ett evenemang kan t.ex. vara ett seminarium som årligen ordnas av en förening endast för dess medlemmar.

Med tjänster i omedelbar anknytning till tillträdet avses tjänster som säljs separat till deltagarna i evenemanget. Dessa omfattar t.ex. garderobtjänster och överlåtande av rätt att använda wc eller Internet. Däremot är inte t.ex. en cateringtjänst en tjänst i anknytning till tillträdet.

Med undervisnings- och vetenskapsevenemang avses bl.a. seminarier och konferenser. Med seminarium avses en föredrags- eller diskussionsserie som behandlar ett tema. En konferens är ett evenemang som innehåller föredrag, möten med kollegor eller diskussioner om ett utvalt tema.

Med ett undervisningsevenemang avses inte försäljning av t.ex. en utbildningstjänst. Det viktigaste för deltagarna i en utbildningstjänst är att lära sig temat i praktiken. En deltagare deltar aktivt i en utbildning. Med utbildning avses t.ex. en språkkurs eller en IT-kurs, där deltagarna utför uppgifter. Deltagaren behöver inte göra uppgifterna på plats utan de kan även göras som distansuppgifter. En deltagare får ofta ett intyg över utbildningen. Utbildningens längd saknar betydelse.

Exempel: Ett bolag ordnar en intern utbildning enligt koncernens utbildningsplan för sin personal. Alla koncernbolag som verkar i Norden ordnar den samlade utbildning som är avsedd för hela koncernen. De kurser som bolaget ordnar varar i en till flera dagar. Kursen är antingen en utbildningshelhet eller en del av ett större utbildningsprogram. Kurserna har planerats för att svara mot koncernens behov. Kurserna förutsätter att deltagarna är aktiva, och de innehåller ofta olika uppgifter, såsom grupparbeten. Kurser och utbildningar anses inte omfatta tillträde till ett undervisningsevenemang enligt 69 d § 1 mom. MomsL. När bolaget debiterar ett utländskt bolag i samma koncern för ett koncerninternt utbildningsevenemang som har ordnats i Finland, tillämpas den allmänna bestämmelsen i 65 § i MomsL på kursavgifterna.

Med idrottsevenemang avses t.ex. olika matcher och tävlingar. En tjänst som ger rätt att utöva motion, t.ex. vid ett gym eller ett annat motsvarande ställe, anses inte vara ett tillträde till ett evenemang som avses i bestämmelsen.

>Exempel: En utländsk näringsidkare är på affärsresa i Finland. Han deltar i ett gymnastikpass. Inträdesavgiften omfattas inte av 69 § 1 mom. i MomsL, eftersom den inte är en inträdesavgift till ett idrottsevenemang. Inte heller den allmänna bestämmelsen i 65 § i MomsL är tillämplig, eftersom näringsidkaren inte agerar i denna egenskap då han köper gymnastikpasset. På inträdesavgiften tillämpas 66 § i MomsL. Inträdesavgiften innehåller mervärdesskatt och näringsidkaren har inte rätt till återbäring till utlänning, eftersom köpet har gjorts för privatbruk.

Inträdesavgift

En inträdesavgift ska berättiga till ett faktiskt deltagande i ett evenemang. Det spelar ingen roll hur inträdesavgiften betalas, dvs. om den betalas i samband med inträdet eller på förhand. Med inträdesavgift avses bl.a. avgifter för att delta i seminarier och konferenser.

Med en inträdesavgift till kultur- och underhållningsevenemang samt mässor avses t.ex. inträdesavgifter till filmförevisningar, teaterföreställningar, cirkus, idrottsevenemang, konserter, utställningar och motsvarande evenemang även då inträdet sker med säsongkort. Tillträde till en åkattraktion jämställs med tillträde till en nöjespark.

Tjänster som säljs till utställare på mässor

Tillträde till ett evenemang omfattar inte t.ex. den deltagaravgift som en utställare betalar till en arrangör av en mässa. Deltagaravgiften omfattar registreringsavgiften för mässan och hyran av det utställningsutrymme som har reserverats på mässplatsen. Följaktligen är inte avgiften en tjänst som ger möjlighet att besöka mässan.

Inte heller tjänster som säljs av arrangören till en utställare är tillträde. Dessa tjänster omfattar t.ex. tjänster som hänför sig till planering, byggande och dekoration av mässavdelningen, marknadsföring av utställningen, hyra och nedmontering av montrar, datatrafik samt cateringtjänster. Dessa tjänster omfattar också t.ex. hyra av utrymme eller högtalare eller tjänster av en föreläsare. Den allmänna bestämmelsen i 65 § i MomsL eller den specialbestämmelse som gäller för tjänsten i fråga tillämpas på sådan försäljning.

Restaurang- och cateringtjänster

MomsL 69 e § och 69 f §

Artikel 35

Den del av en persontransport som genomförs i gemenskapen som anges i artikel 57 i direktiv 2006/112/EG ska bestämmas av transportmedlets resa och inte av den resa som genomförs av respektive passagerare.

Artikel 36

Om restaurang- och cateringtjänster tillhandahålls under den del av en persontransport som genomförs i gemenskapen, ska tillhandahållandet omfattas av artikel 57 i direktiv 2006/112/EG.

Om restaurang- och cateringtjänster tillhandahålls utanför en sådan del men inom en medlemsstats eller ett tredjelands territorium eller ett tredje territorium, ska tillhandahållandet omfattas av artikel 55 i det direktivet.

Artikel 37

Platsen för tillhandahållandet av en restaurang- eller cateringtjänst i gemenskapen som utförs delvis under en del av en persontransport som genomförs i gemenskapen, och delvis utanför en sådan del men på en medlemsstats territorium, ska i sin helhet fastställas i enlighet med de regler för fastställande av platsen för tillhandahållandet som är tillämpliga vid början av tillhandahållandet av restaurang- eller cateringtjänsten.

Artiklarna 36–37 preciserar behandlingen av försäljning av restaurang- och cateringtjänster under en transport som omfattar flera olika länder.

Enligt 69 e § i MomsL har en restaurang- och cateringtjänst sålts i Finland om den utförs här. Även en restaurang- och cateringtjänst som äger rum under en persontransport på ett fartyg, luftfartyg eller ett tåg inom EU har sålts i Finland, om transportens avgångsort är här (69 f § i MomsL).

Enligt 71 § 3 punkten i MomsL betalas inte mervärdesskatt på servering ombord på ett fartyg eller luftfartyg i yrkesmässig internationell trafik till passagerare som reser utomlands.

Immateriella tjänster

MomsL 69 h §

Artikel 41

Tillhandahållandet av tjänster i form av textöversättning till en icke beskattningsbar person som är etablerad utanför gemenskapen ska omfattas av artikel 59 första stycket c i direktiv 2006/112/EG.

På försäljningen av en tjänst som avser översättning av text till en köpare i konsumentställning som är etablerad utanför EU beskattas enligt bestämmelserna om försäljningsland, där personen har sin hemort eller stadigvarande bor (69 h § i MomsL).

Radio- och televisionssändningar, elektroniska tjänster samt teletjänster

MomsL 69 j §

Artikel 7

  1. Begreppet tjänster som tillhandahålls på elektronisk väg som anges i direktiv 2006/112/EG ska inbegripa tjänster som tillhandahålls via Internet eller ett elektroniskt nät och som till sin natur är sådana att tillhandahållandet huvudsakligen är automatiserat, kräver ett minimalt mått av mänsklig inblandning och inte kan utföras i avsaknad av informationsteknik.
  2. Punkt 1 ska i synnerhet omfatta följande:
    a) Tillhandahållande av digitaliserade produkter i allmänhet, t.ex. programvara och ändringar och uppdateringar av programvara.
    b) Tjänster som tillhandahåller eller stöder en kommersiell eller personlig närvaro på ett elektroniskt nät, t.ex. en webbplats eller en webbsida.
    c) Tjänster som genereras automatiskt från en dator via Internet eller ett elektroniskt nät, när en mottagare matar in vissa specifika uppgifter.
    d) Tilldelning mot ersättning av rättigheter att utbjuda varor eller tjänster till försäljning på en webbplats på Internet, vilken fungerar som en marknadsplats online, där de potentiella köparna lägger bud via ett automatiserat förfarande och där parterna får meddelande om försäljningen genom automatiskt genererad e-post från en dator.
    e) Servicepaket för Internet (ISP) i vilka telekommunikationsdelen endast är en understödjande och underordnad del (dvs. paket som omfattar mer än bara Internetanslutning och innehåller andra inslag, såsom sidor med ett innehåll som tillhandahåller nyheter, meteorologisk information eller turistinformation, spelplatser, webbhotellverksamhet, tillträde till diskussioner online osv.).
    f) De tjänster som förtecknas i bilaga I.
  3. 3. I synnerhet följande ska inte omfattas av punkt 1:
    a) Radio- och televisionssändningar.
    b) Telekommunikationstjänster.
    c) Varor för vilka beställningen och orderhanteringen sker på elektronisk väg.
    d) Cd-rom, disketter och liknande fysiska medier.
    e) Trycksaker såsom böcker, nyhetsbrev, tidningar eller tidskrifter.
    f) Cd-skivor och ljudkassetter.
    g) Videokassetter och dvd-skivor.
    h) Spel på cd-rom.
    i) Tjänster av fackmän, t.ex. jurister och ekonomiska konsulter, som ger kunderna råd via e-post.
    j) Undervisning, när kursens innehåll förmedlas av en utbildare över Internet eller ett annat elektroniskt nät (dvs. via fjärrförbindelse).
    l) Datalagerhanteringstjänster offline.
    k) Fysisk reparation offline av datorutrustning.
    m) Reklam, t.ex. i tidningar, på affischer och i tv.
    n) Användarstöd per telefon.
    o) Undervisning som enbart tillhandahålls via korrespondens, t.ex. brevkurser.
    p) Konventionella auktioner som kräver direkt medverkan av människor, oavsett hur buden läggs.
    q) Telefoni med en videobildkomponent, även kallad bildtelefoni.
    r) Tillgång till Internet och World Wide Web.
    s) Telefoni som tillhandahålls via Internet.

Förordningen och dess bilaga I preciserar begreppet elektronisk tjänst i punkt k i artikel 59 och i bilaga II till mervärdesskattedirektivet (bilaga till denna anvisning).

Förteckningen över elektroniska tjänster är en endast en exempelförteckning.

Uthyrning av transportmedel och immateriella tjänster

MomsL 69 c §, 69 h § och 69 i §

Artikel 3

Utan att det påverkar tillämpningen av artikel 59a första stycket b i direktiv 2006/112/EG ska tillhandahållandet av följande tjänster inte vara föremål för mervärdesskatt, om tillhandahållaren visar att den plats för tillhandahållandet som fastställts enligt kapitel V avsnitt 4 underavsnitten 3 och 4 i denna förordning är belägen utanför gemenskapen:

a) Från och med den 1 januari 2013, de tjänster som anges i artikel 56.2 första stycket i direktiv 2006/112/EG.
b) Från och med den 1 januari 2015, de tjänster som anges i artikel 58 i direktiv 2006/112/EG.
c) De tjänster som anges i artikel 59 i direktiv 2006/112/EG.

Enligt artikel 59 a i mervärdesskattedirektivet kan ett EU-land i vissa fall beskatta en tjänst där den faktiskt konsumeras, om detta är nödvändigt för att undvika dubbelbeskattning, utebliven beskattning eller snedvridning av konkurrensen. Finland har utnyttjat denna möjlighet fram till den 1 januari 2013 vad gäller tjänster som avser långtidsuthyrning av ett transportmedel till en köpare i konsumentställning.

Artikel 23

  1. Från och med den 1 januari 2013, om ett tillhandahållande av tjänster i enlighet med artikel 56.2 första stycket i direktiv 2006/112/EG ska beskattas på den plats där köparen är etablerad eller, i avsaknad av ett etableringsställe, där han är bosatt eller stadigvarande vistas, ska tillhandahållaren fastställa den platsen på grundval av faktauppgifter från köparen samt bekräfta uppgifterna med hjälp av normala kommersiella säkerhetsförfaranden såsom sådana avseende identitets- eller betalningskontroll.
  2. Om ett tillhandahållande av tjänster i enlighet med artiklarna 58 och 59 i direktiv 2006/112/EG ska beskattas på den plats där köparen är etablerad eller, i avsaknad av ett etableringsställe, där han är bosatt eller stadigvarande vistas, ska tillhandahållaren fastställa den platsen på grundval av faktauppgifter från köparen samt bekräfta uppgifterna med hjälp av normala kommersiella säkerhetsförfaranden, såsom sådana avseende identitets- eller betalningskontroll.

Artikel 24

  1. Från och med den 1 januari 2013, om tjänster som omfattas av artikel 56.2 första stycket i direktiv 2006/112/EG tillhandahålls en icke beskattningsbar person som är etablerad i mer än ett land eller bosatt i ett land och stadigvarande vistas i ett annat, ska företräde ges åt den plats som bäst säkerställer beskattning på den plats där konsumtionen faktiskt sker vid fastställandet av platsen för tillhandahållande av dessa tjänster.
  2. Om tjänster som omfattas av artiklarna 58 och 59 i direktiv 2006/112/EG tillhandahålls en icke beskattningsbar person som är etablerad i mer än ett land eller bosatt i ett land och stadigvarande vistas i ett annat, ska företräde ges åt den plats som bäst säkerställer beskattning på den plats där konsumtionen faktiskt sker vid fastställandet av platsen för tillhandahållande av dessa tjänster.

Punkterna 1 i artiklarna 23 och 24 i förordningen gäller bestämmelserna i 69 c 2–3 mom. i MomsL, som trädde i kraft den 1 januari 2013 och som gäller försäljningslandet för långtidsuthyrning av ett transportmedel till en konsument.

En tjänst som avser långtidsuthyrning av ett transportmedel till en person i konsumentställning har sålts i Finland om tjänsten överlåts till köparens fasta driftställe här eller om tjänsten inte överlåts till ett fast driftställe, om köparens hemort är här.

En tjänst som avser långtidsuthyrning av ett fartyg som är avsett för fritidsbruk till en konsument, har sålts i Finland om fartyget överlåts till köparens förfogande här, och det överlåts från försäljarens här belägna hemort eller fasta driftställe.

En tjänst som avser långtidsuthyrning av ett fritidsfartyg till en konsument har inte sålts i Finland, om ett sådant fartyg överlåts till köparens förfogande i en annan stat och det överlåts från försäljarens säte eller fasta driftställe i denna stat.

Om skatt ska betalas i köparens etableringsort eller om verksamhetsställe inte finns, köparens hemort eller stadigvarande bostadsort, ska försäljaren fastställa den plats utifrån handlingarna som köparen har lämnat, och granska uppgifterna med vanliga kommersiella säkerhetsåtgärder t.ex. identitets- och betalningskontroll.

Om en köpare är etablerad i flera länder eller om köparens hemort är i ett annat land än hans stadigvarande bostadsort, ska man då man fastställer försäljningslandet ge företräde åt det land där man bäst kan trygga beskattningen av tjänsterna på deras faktiska konsumtionsplats. Försäljaren ska granska köparens etableringsort och spara de handlingar med vilka han har säkerställt köparens etableringsort.

Punkterna 2 i artiklarna gäller utanför EU etablerade försäljares försäljning av elektroniska tjänster till köpare i konsumentställning som är etablerade inom EU-området och inom EU etablerade försäljares försäljning av immateriella tjänster, radio- och televisionssändningstjänster, elektroniska tjänster och teletjänster till köpare i konsumentställning utanför EU:s område.

Tjänsterna beskattas i köparens land. Om en köpare är etablerad i flera länder eller om hans hemort är i ett annat land än hans stadigvarande bostadsort, ska man då man fastställer försäljningslandet ge företräde åt det land där man bäst kan trygga att tjänsterna beskattas på deras faktiska konsumtionsställe. Försäljaren ska säkerställa köparens etableringsort. Då köparens etableringsort fastställs vid försäljning av elektroniska tjänster räcker det i de flesta fallen med IP-adressen och köparens adress som köparen uppgett försäljaren, och denne har kontrollerat. Försäljaren ska spara de handlingar med vilka han har säkerställt köparens etableringsort.

Bestämmelser som gäller vissa förmedlingstjänster

MomsL 69 l och 65 §

Artikel 30

Tillhandahållanden av tjänster av förmedlare som anges i artikel 46 i direktiv 2006/112/EG ska omfatta både tillhandahållanden av tjänster av förmedlare som agerar i mottagaren av den förmedlade tjänstens namn och för dennes räkning och tillhandahållanden av tjänster av förmedlare som agerar i tillhandahållaren av den förmedlade tjänstens namn och för dennes räkning.

Enligt 69 l § i MomsL har en förmedlingstjänst som har överlåtits till andra än näringsidkare sålts i Finland, om den förmedlade tjänsten eller varan har sålts här. Denna bestämmelse tillämpas såväl på köp- som säljuppdrag.

Artikel 31

Tjänster som tillhandahålls av förmedlare som agerar i annans namn och för annans räkning och som består i att förmedla tillhandahållande av logi i hotellsektorn eller i sektorer som har en liknande funktion ska omfattas av:

a) Artikel 44 i direktiv 2006/112/EG om de tillhandahålls en beskattningsbar person som agerar i denna egenskap eller en icke beskattningsbar juridisk person som anses vara en beskattningsbar person,
b) Artikel 46 i det direktivet om de tillhandahålls en icke beskattningsbar person.

På tjänster som hänför sig till hotellövernattning och som tillhandahålls av en förmedlare, vilka förmedlaren säljer till en mervärdesskattskyldig, tillämpas den allmänna bestämmelsen om försäljning mellan näringsidkare (65 § i MomsL). När en förmedlare säljer en förmedlingstjänst till en näringsidkare, är försäljningslandet för förmedlingstjänsten det land där köparen är etablerad. Om näringsidkaren är etablerad i ett annat EU-land än förmedlaren, ska näringsidkaren deklarera och betala mervärdesskatten enligt den omvända skattskyldigheten.

På tjänster i anknytning till en hotellövernattning som förmedlas av en förmedlare till en person i konsumentställning tillämpas 69 l § i MomsL. Försäljningslandet är det land där hotellövernattningen har sålts, dvs. det land där hotellet finns. Förmedlaren ska registrera sig som mervärdesskattskyldig i det land där den säljer tjänster.

Exempel: Ett finländskt företag förmedlar en logitjänst i ett spanskt hotell till en finländsk privatperson. Företaget säljer en förmedlingstjänst som avser en logitjänst till en privatperson. Försäljningslandet för förmedlingstjänsten är Spanien, eftersom inkvarteringen sker i Spanien.

Skattefrihet vid internationell handel

Försäljning av varor

MomsL 70 §

Artikel 47

Begreppet transportmedel för privat bruk som anges i artikel 146.1 b i direktiv 2006/112/EG ska inbegripa transportmedel som används för icke-kommersiella syften av andra personer än fysiska personer, såsom offentligrättsliga organ i den mening som avses i artikel 13 i det direktivet samt sammanslutningar.

Artikel 146.1 b i mervärdesskattedirektivet föreskriver att det är möjligt att momsfritt sälja en vara till en köpare som är etablerad utanför EU, då varan överlåts till köparen utanför EU. Undantaget från detta är varor som används för att utrusta, bunkra och proviantera fritidsbåtar och privata flygplan eller andra transportmedel som är i privat bruk. Förordningen preciserar att inte heller varor som är avsedda för utrustning, bunkring eller proviantering av fritidsbåtar och privatflygplan som används av allmännyttiga eller offentligrättsliga samfund för annat än näringsverksamhet kan säljas momsfritt om köparen själv transporterar varan utanför EU.

Turistförsäljning

MomsL 70 b §

Artikel 48

När det, som ett villkor för undantaget från skatteplikt vid leverans av varor som medförs i resandes personliga bagage, ska fastställas om det tröskelvärde som fastställts av en medlemsstat i enlighet med artikel 147.1 första stycket c i direktiv 2006/112/EG har överskridits, ska beräkningen göras på grundval av fakturabeloppet. Det sammanlagda värdet av flera varor får bara användas om alla varorna omfattas av en och samma faktura som utfärdas av en och samma beskattningsbara person, som levererar varorna till en och samma köpare.

Förordningen fastställer beräkningsreglerna för minimivärdet för momsfri turistförsäljning i EU-länderna.

Enligt 70 b § i MomsL förutsätter momsfri turistförsäljning att det pris inklusive moms som tas ut för varorna av en resenär är minst 40 euro.

Minimivärdet kan omfatta flera varor. Det sammanlagda värdet kan dock användas endast om alla varorna har antecknats på samma faktura av en och samma försäljare som överlåter varorna till en och samma kund.

Försäljning av tjänster

MomsL 71 § 2 punkten

Artikel 46

Det undantag från skatteplikt som föreskrivs i artikel 144 i direktiv 2006/112/EG ska vara tillämpligt på transporttjänster i samband med import av lös egendom vid ändring av vistelseort.

Försäljning av en transporttjänst som hänför sig till import om tjänstens värde enligt 91 § i MomsL ska inkluderas i skattegrunden för den vara som importeras, är enligt 71 § punkt 2 i MomsL momsfri även då importen av varan hänför sig till byte av bostadsort.

Vissa andra försäljningar

MomsL 72 d §

Artikel 49

Det undantag från skatteplikt som föreskrivs i artikel 151 i direktiv 2006/112/EG ska också vara tillämpligt på elektroniska tjänster om dessa tillhandahålls av en beskattningsbar person som omfattas av den särskilda ordningen för tjänster som tillhandahålls på elektronisk väg som föreskrivs i artiklarna 357–369 i det direktivet.

Enligt 72 d § i MomsL är försäljning av varor och tjänster till diplomater i andra EU-länder, EU:s organ och personal, internationella organisationer samt väpnade styrkor som tillhör en stat som är medlem i Atlantpakten och deltar i gemensamt försvar eller när varorna och tjänsterna tillhandahålls civilpersonal som åtföljer dessa styrkor eller när de är avsedda för styrkornas mässar och marketenterier momsfri. Momsfriheten enligt 72 d § i MomsL omfattar också utanför EU etablerade företags försäljning av elektroniska tjänster och som använder den särskilda ordningen.

72 d § 3 mom. i MomsL

Artikel 50

  1. För att en organisation ska kunna erkännas som en internationell organisation vid tillämpningen av artikel 143.1 g och artikel 151.1 första stycket b i direktiv 2006/112/EG, ska en organisation som ska inrättas som ett konsortium för europeisk forskningsinfrastruktur (Eric-konsortium), som anges i rådets förordning (EG) nr 723/2009 av den 25 juni 2009 om gemenskapens rättsliga ram för ett konsortium för europeisk forskningsinfrastruktur (Eric-konsortium) [8], uppfylla samtliga följande villkor:
    a) Den ska vara en separat juridisk person och ha full rättskapacitet.
    b) Den ska inrättas enligt och omfattas av unionslagstiftningen.
    c) Dess medlemmar ska inbegripa medlemsstater och i tillämpliga fall tredjeländer och mellanstatliga organisationer, men exkludera privata organ eller organisationer.
    d) Den ska ha specifika och legitima mål som eftersträvas samfällt och i huvudsak är av icke-ekonomisk karaktär.
  2. Det undantag från skatteplikt som föreskrivs i artikel 143.1 g och artikel 151.1 första stycket b i direktiv 2006/112/EG ska vara tillämpligt på ett Eric-konsortium som anges i punkt 1, om det erkänns som en internationell organisation av värdmedlemsstaten.

    Gränserna och villkoren för ett sådant undantag ska fastställas genom ett avtal mellan konsortiets medlemmar i enlighet med artikel 5.1 d i förordning (EG) nr 723/2009. Om varor inte försänds eller transporteras ut ur den medlemsstat där leveransen äger rum och när det gäller tillhandahållande av tjänster, får undantaget beviljas i form av återbetalning av mervärdesskatt i enlighet med artikel 151.2 i direktiv 2006/112/EG.

EU:s konsortier för europeisk forskningsinfrastruktur (ERIC) är en organisationsform vars syfte är att underlätta det gemensamma inrättandet och utnyttjandet av forskningsstrukturer av europeiskt intresse mellan flera EU-länder och associerade länder.

Förordningen anger de förutsättningar som ett konsortium för europeisk forskningsinfrastruktur ska uppfylla för att det ska ses som en internationell organisation enligt 72 d § i MomsL. När de förutsättningar som anges i förordningen uppfylls, kan en finländsk försäljare momsfritt sälja varor och tjänster till ett konsortium för europeisk forskningsinfrastruktur i ett annat EU-land med stöd av 72 d § 3 mom. i MomsL. De varor som ett konsortium för forskningsinfrastruktur, som jämställs med en internationell organisation, importerar från ett land utanför EU är momsfria och konsortiets inköp av varor från andra EU-länder är inte gemenskapsinterna förvärv.

Artikel 51

  1. Om mottagaren av en leverans av varor eller ett tillhandahållande av tjänster är etablerad inom gemenskapen men inte i den medlemsstat där leveransen eller tillhandahållandet äger rum ska intyget om undantag från mervärdesskatte- och/eller punktskatteplikt som fastställs i bilaga II till denna förordning, med förbehåll för de förklarande anmärkningarna i bilagan till intyget, tjäna som en bekräftelse på att transaktionen är berättigad till ett sådant undantag enligt artikel 151 i direktiv 2006/112/EG.

    Vad gäller användningen av detta intyg får medlemsstaten där mottagaren av varorna eller tjänsterna är etablerad bestämma om antingen ett gemensamt intyg om undantag från mervärdesskatte- och punktskatteplikt eller två separata intyg ska användas.
  2. Det intyg som anges i punkt 1 ska stämplas av de behöriga myndigheterna i värdmedlemsstaten. Om varorna eller tjänsterna är avsedda för officiellt bruk får emellertid medlemsstaterna, på villkor som de fastställer, ge mottagaren dispens från kravet på att få intyget stämplat. Denna dispens får dras tillbaka i händelse av missbruk.

    Medlemsstaterna ska informera kommissionen om vilken kontaktpunkt som har utsetts för att ange de myndigheter som ansvarar för att stämpla intyget och i vilken omfattning de ger dispens från kravet på att intyget ska stämplas. Kommissionen ska informera övriga medlemsstater om de uppgifter som har mottagits från medlemsstaterna.
  3. Om direkt undantag från skatteplikt tillämpas i den medlemsstat där leveransen eller tillhandahållandet äger rum ska leverantören eller tillhandahållaren införskaffa det intyg som avses i punkt 1 från mottagaren av varorna eller tjänsterna och behålla intyget som en del av sina räkenskaper. Om undantaget beviljas i form av en återbetalning av mervärdesskatt enligt artikel 151.2 i direktiv 2006/112/EG, ska intyget bifogas den ansökan om återbetalning som lämnas till den berörda medlemsstaten.

Enligt 72 d § i MomsL betalas inte skatt på försäljning av varor och tjänster som tillhandahålls i andra EU-länder belägna diplomater, organ inom Europeiska unionen och deras personal, internationella organisationer, väpnade styrkor i en annan medlemsstat när styrkorna tillhör en stat som är medlem i Atlantpakten och deltar i gemensamt försvar eller när varorna och tjänsterna tillhandahålls civilpersonal som åtföljer dessa styrkor eller när de är avsedda för styrkornas mässar och marketenterier, under motsvarande förutsättningar som skattefrihet beviljas i destinationsstaten.

Finland tillämpar direkt befrielse på försäljningen. Följaktligen är en finländsk försäljares försäljning momsfri, om köparen ger försäljaren en utredning som har bekräftats av utrikesministeriet i placeringsstaten på blanketten Intyg om undantag från mervärdesskatt och/eller punktskatteplikt Intyg om undantag från mervärdesskatte- och/eller punktskatteplikt (på engelska). Utredningen är ett intyg över att försäljningen av varor eller tjänster vore momsfri eller att köp av dem skulle berättiga till återbäring, om försäljningen ägde rum i den stat där köparen är etablerad.

Närmare anvisningar finns i Skatteförvaltningens anvisning Försäljning till diplomater, internationella organisationer, organ inom Europeiska unionen samt försvarsmakterna i stater som är medlemmar i Atlantpakten.

Skattegrunden

MomsL 73 §

Artikel 42

Om en leverantör av varor eller en tillhandahållare av tjänster, som villkor för att godta betalning med kredit- eller betalkort, kräver att köparen ska betala ett belopp till honom själv eller till ett annat företag och det totala pris som ska betalas av köparen inte påverkas av hur betalningen görs, ska detta belopp också ingå i beskattningsunderlaget för leveransen av varorna eller tillhandahållandet av tjänsterna i enlighet med artiklarna 73–80 i direktiv 2006/112/EG.

Skattegrunden för varor eller tjänster är det sammanlagda beloppet som har debiterats av kunden även i det fall att försäljaren innehåller en avgift för betalning med kort åt sig själv eller åt ett annat företag.

Förordningen förutsätter att priset är det samma oberoende av betalningssättet. I sitt avgörande 18.12.2012 2012:117 tolkade dock högsta förvaltningsdomstolen att den extra avgift som tas ut av en kund som betalar med ett betal- eller kreditkort ska inkluderas i skattegrunden enligt 73 § i MomsL oberoende av betalningssättet, även om en extra avgift inte tas ut av kund som betalar kontant.

Exempel: En väskaffär som fungerar som detaljhandlare säljer en väska för 429 euro. Om kunden betalar väskan med ett kreditkort är det skattepliktiga försäljningspriset 429 euro även i det fall att väskaffären tar ut 427 euro för väskan och 2 euro för betalningen med kreditkort.

Skattesatsen

MomsL 85 §

Artikel 6

  1. Med restaurang- och cateringtjänster avses tjänster som består i att för mänsklig konsumtion leverera beredd eller oberedd mat eller dryck eller båda, åtföljda av tillräckligt med stödtjänster som möjliggör omedelbar konsumtion av det levererade. Leveransen av mat eller dryck eller båda är endast en del i helheten, i vilken tjänsteaspekten ska dominera. Restaurangtjänster är tillhandahållandet av sådana tjänster i tillhandahållarens lokaler och cateringtjänster är tillhandahållandet av sådana tjänster på andra ställen än i tillhandahållarens lokaler.
  2. En leverans av beredd eller oberedd mat eller dryck eller båda, med eller utan transport, som inte åtföljs av några andra stödtjänster, ska inte anses som restaurang- och cateringtjänster enligt punkt 1.

Förordningen fastställer när en tjänst är en restaurang- eller cateringtjänst.

För att det ska vara frågan om en restaurang- eller cateringtjänst ska även andra tjänster erbjudas samtidigt som maten och/eller drycken. Dessa tjänster ska vara direkt kopplade till försäljningen av maten och drycken. Sådana tjänster omfattar t.ex. dukning, servering, insamling av kärl och diskning. Dessa tjänster kan även omfatta en rätt att använda ett särskilt utrymme och en särskild utrustning, såsom bord och stolar. Skillnaden mellan en restaurangtjänst och en cateringtjänst är det ställe där försäljningen av tjänsten äger rum. En restaurangtjänst säljs i ett restaurangföretags utrymme, dvs. i försäljarens utrymmen. Med restaurang avses även kantiner och caféer. En cateringtjänst tillhandahålls i ett av köparen bestämt annat utrymme, t.ex. hemma hos köparen eller i ett församlingshems sal.

Däremot är det inte frågan om en catering- och restaurangtjänst, då man säljer take away-mat utan anknutna stödtjänster som tillhandahålls på plats. Försäljning av mat som köparen själv avhämtar eller som försäljaren transporterar till köparen anses inte vara en catering- och restaurangtjänst. Sådan försäljning är varuförsäljning.

MomsL 85 a §

Artikel 43

Begreppet tillhandahållande av semesterlogi som anges i led 12 i bilaga III till direktiv 2006/112/EG ska innefatta tält, husvagnar eller husbilar som installerats på campingplatser och används som logi.

Uthyrning av tält, husvagnar eller husbilar som har installerats på campingplatser och som används som logi kan anses som en logitjänst på vilken den reducerade momssatsen enligt 85 a § i MomsL kan tillämpas.

Skatt som får dras av

AVL 102 §

Elektroniska importdokument

Artikel 52

Om importmedlemsstaten har infört ett elektroniskt system för fullgörande av tullformaliteterna, ska begreppet importdokument i artikel 178 e i direktiv 2006/112/EG omfatta elektroniska versioner av sådana dokument, förutsatt att systemet gör det möjligt att kontrollera hur avdragsrätten utövats.

Elektroniska importdokument godkänns som intyg över import.

Den särskilda ordningen för elektroniska tjänster

MomsL 133 d - 133 y §

Artikel 58

Om under loppet av ett kalenderkvartal en icke-etablerad beskattningsbar person som utnyttjar den särskilda ordningen för tjänster som tillhandahålls på elektronisk väg som föreskrivs i artiklarna 357–369 i direktiv 2006/112/EG uppfyller åtminstone ett av kriterierna för strykning i artikel 363 i det direktivet, ska identifieringsmedlemsstaten utesluta denna icke-etablerade beskattningsbara person från den särskilda ordningen. I sådana fall får den icke-etablerade beskattningsbara personen därefter, när som helst under samma kvartal, uteslutas från den särskilda ordningen.

För tillhandahållanden av tjänster på elektronisk väg som gjorts före strykningen men under det kalenderkvartal under vilket strykningen inträffar ska den icke-etablerade beskattningsbara personen inge en mervärdesskattedeklaration för hela kvartalet i enlighet med artikel 364 i direktiv 2006/112/EG. Kravet på ingivande av denna mervärdesskattedeklaration ska inte påverka det eventuella kravet på att vara registrerad till mervärdesskatt enligt de normala reglerna i en medlemsstat.

Artikel 59

Varje rapporteringsperiod (kalenderkvartal) enligt artikel 364 i direktiv 2006/112/EG ska vara en oberoende rapporteringsperiod.

Artikel 60

När en mervärdesskattedeklaration väl har ingetts i enlighet med artikel 364 i direktiv 2006/112/EG, får uppgifterna i den ändras endast genom ändring av den deklarationen, inte genom justeringar i en senare mervärdesskattedeklaration.

Artikel 61

Belopp i mervärdesskattedeklarationer som upprättas inom ramen för den särskilda ordningen för tjänster som tillhandahålls på elektronisk väg som föreskrivs i artiklarna 357–369 i direktiv 2006/112/EG ska inte avrundas uppåt eller nedåt till närmaste heltal i den berörda valutan. Det exakta mervärdesskattebeloppet ska redovisas och betalas.

Artikel 62

Den identifieringsmedlemsstat som har mottagit ett belopp som är högre än det som följer av den mervärdesskattedeklaration som ingetts för tjänster som tillhandahålls på elektronisk väg i enlighet med artikel 364 i direktiv 2006/112/EG, ska återbetala det överskjutande beloppet direkt till den berörda beskattningsbara personen.

Om en identifieringsmedlemsstat har mottagit ett belopp som motsvarar en mervärdesskattedeklaration som senare visar sig vara inkorrekt och den medlemsstaten redan har fördelat detta belopp bland konsumtionsmedlemsstaterna, ska dessa återbetala det överskjutande mottagna beloppet direkt till den icke-etablerade beskattningsbara personen och underrätta identifieringsmedlemsstaten om den justering som bör göras.

Artikel 63

Mervärdesskattebelopp som betalas enligt artikel 367 i direktiv 2006/112/EG ska vara hänförliga till den mervärdesskattedeklaration som inges i enlighet med artikel 364 i det direktivet. Eventuella senare ändringar av de belopp som betalats får endast företas med hänvisning till den deklarationen och får inte tas upp i en annan deklaration eller justeras i en senare deklaration.

En näringsidkare som inte är etablerad inom EU, som säljer elektroniska tjänster till EU-konsumenter och som använder den särskilda ordningen för elektroniska tjänster avregistreras från identifieringsregistret om:

  1. han anmäler att han inte längre tillhandahåller elektroniska tjänster inom EU-området
  2. det på annat sätt kan antas att den skattepliktiga verksamheten har upphört
  3. den skattskyldige inte längre uppfyller kraven för att få använda den särskilda ordningen, eller
  4. den skattskyldige kontinuerligt bryter mot reglerna i den särskilda ordningen.

Förordningen innehåller närmare bestämmelser om avregistrering från den särskilda ordningen, återbäring av överskjutande belopp, handläggning av felaktiga betalningar samt förfarandet för att deklarera och betala skatt.

En försäljare som har avregistrerats från den särskilda ordningen ska ge en skattedeklaration även för det kvartal då han avregistrerades från ordningen.

Det exakta momsbeloppet ska anges i skattedeklarationen och inte heller det belopp som ska betalas får avrundas till närmaste hela myntenhet.

Om en försäljare som använder den särskilda ordningen har betalat skatt till ett större belopp än han enligt skattedeklarationen borde ha betalat, återbär registreringsmedlemsstaten det överskjutande beloppet till försäljaren på ansökan eller på grund av annan utredning.

I en situation där en försäljare har deklarerat och betalat skatten till ett för stort belopp och registreringsmedlemsstaten redan har förmedlat skattebeloppet enligt den felaktiga deklarationen till konsumtionsmedlemsstaterna, ska dessa konsumtionsmedlemsstater återbära det överskjutande beloppet direkt till försäljaren och underrätta registreringsmedlemsstaten om justeringen.

Närmare uppgifter finns i Skatteförvaltningens anvisning Den särskilda ordningen för försäljning av elektroniska tjänster 30.11.2011 dnr 794/40/2011 Den särskilda ordningen för försäljning av elektroniska tjänster.

Artiklarna 58–63 gäller till 31.12.2014 (Rådets förordning 967/2012).

Deklarationsskyldighet

MomsL 17 kapitel

Artikel 55

För de transaktioner som anges i artikel 262 i direktiv 2006/112/EG är beskattningsbara personer som har tilldelats ett individuellt registreringsnummer för mervärdesskatt i enlighet med artikel 214 i det direktivet och icke beskattningsbara juridiska personer som registrerats till mervärdesskatt skyldiga att, när de agerar i denna egenskap, omedelbart meddela sina registreringsnummer för mervärdesskatt till den som levererar varor eller tillhandahåller tjänster till dem.

De beskattningsbara personer som avses i artikel 3.1 b i direktiv 2006/112/EG, vilka har rätt att inte beskattas för sina gemenskapsinterna förvärv av varor i enlighet med artikel 4 första stycket i denna förordning, är inte skyldiga att meddela sina individuella registreringsnummer för mervärdesskatt till den som levererar varor till dem om de tilldelats registreringsnumren i enlighet med artikel 214.1 d eller e i det direktivet.

En köpare som har antecknats i registret över mervärdesskattskyldiga ska meddela sitt mervärdesskattenummer till den försäljare av vilken han köper varan som ett gemenskapsinternt förvärv eller en tjänst enligt den allmänna bestämmelsen i 65 § i MomsL. De som bedriver ringa verksamhet (3 § i MomsL) och som har antecknats i registret över mervärdesskattskyldiga för att de köper eller säljer tjänster enligt den allmänna bestämmelsen i 65 § i MomsL, behöver inte meddela mervärdesskattenumret då de köper varor. 

Med mervärdesskattenumren säkerställer man att parterna i ett köp är mervärdeskatteskyldiga. Försäljaren behöver uppgiften om köparens mervärdesskattskyldighet för att kunna fullgöra sin skyldighet som gäller varu- och tjänstehandeln inom EU (att ge period- och sammandragsdeklaration).

Ikraftträdande

Artikel 65 

Artikel 65

Förordningen trädde i kraft 1.7.2001 och upphävde förordningen 1777/2005. 

Undantag:

  • artiklarna 3 a, 11.2 b, 23.1 och 24.1 tillämpas från och med den 1 januari 2013.
  • artikel 3 b tillämpas från och med den 1 januari 2015.
  • artikel 11.2 c tillämpas till och med den 31 december 2014.

Päivi Taipalus Ledande skattesakkunnig

Iris Kavonius Överinspektör

 

Bilaga

Artikel 7 i denna förordning

  1. Punkt 1 i bilaga II till direktiv 2006/112/EG
    a) Webbhotellverksamhet.
    b) Automatiserat distansunderhåll online av programvara.
    c) Fjärradministration av datasystem.
    d) Datalagerhantering online där vissa uppgifter lagras och hämtas på elektronisk väg.
    e) Tillhandahållande online av diskutrymme på begäran.
  2. Punkt 2 i bilaga II till direktiv 2006/112/EG
    a) Tillgång till eller nedladdning av programvara, t.ex. upphandlings-, bokförings- eller antivirusprogram, samt uppdateringar.
    b) Programvara som förhindrar att det visas reklam på skärmen, även kallad "bannerblockerare".
    c) Nedladdningsbara drivrutiner, såsom programvara som förbinder datorer med kringutrustning, t.ex. skrivare.
    d) Automatisk installation online av filter på webbplatser.
    e) Automatisk installation online av brandväggar.
  3. Punkt 3 i bilaga II till direktiv 2006/112/EG
    a) Tillgång till och nedladdning av "skrivbordsteman".
    b) Tillgång till och nedladdning av fotografier, illustrationer eller skärmsläckare.
    c) Det digitaliserade innehållet i böcker och andra elektroniska publikationer.
    d) Prenumeration på nättidningar och nättidskrifter.
    e) Webbloggar och webbplatsstatistik.
    f) Nyheter, trafikinformation och väderrapporter online.
    g) Information online som genereras automatiskt av en programvara genom att köparen för in vissa uppgifter, t.ex. rättsliga och finansiella uppgifter, inbegripet uppgifter såsom kontinuerligt uppdaterade börsuppgifter.
    h) Tillhandahållande av annonsutrymme, t.ex. annonser på en webbplats eller webbsida.
    i) Användning av sökverktyg och Internetkataloger.
  4. Punkt 4 i bilaga II till direktiv 2006/112/EG
    a) Tillgång till eller nedladdning av musik till datorer och mobiltelefoner.
    b) Tillgång till eller nedladdning av jinglar, musikutdrag, ringsignaler eller andra ljud.
    c) Tillgång till eller nedladdning av filmer.
    d) Nedladdning av spel till datorer och mobiltelefoner.
    e) Tillgång till automatiserade nätbaserade spel som inte fungerar utan Internet eller liknande elektroniska nätverk och där deltagarna befinner sig på avstånd från varandra.
  5. Punkt 5 i bilaga II till direktiv 2006/112/EG
    a) Automatiserad undervisning på distans som inte fungerar utan Internet eller ett liknande elektroniskt nät och som tillhandahålls med begränsad, eller utan, mänsklig medverkan, inbegripet virtuella klassrum, utom när Internet eller ett liknande elektroniskt nät används endast som ett verktyg för kommunikation mellan läraren och eleven.
    b) Arbetsböcker som eleverna fyller i online och som rättas automatiskt, utan mänsklig medverkan.