Anvisningar om skatterättelsenämndeförfarandet

Har getts
18.1.2017
Diarienummer
A255/200/2016
Giltighet
Tills vidare
Bemyndigande
2 § i lagen om Skatteförvaltningen (1557/95)
Ersätter anvisningen
A16/200/2013

1 Inledning

I denna anvisning redogörs för de förfaranden som gäller för skatterättelsenämndens verksamhet.

Systemet med att söka ändring i beskattningen har förnyats genom bestämmelser som har trätt i kraft 1.1.2017 (RP 29/2016). Skatterättelsenämndeförfarandet gäller i fortsättningen allmänt Skatteförvaltningens beslut som gäller beskattningen, med undantag för förhandsavgöranden. Nya ärendegrupper i vilka ändring söks genom begäran om omprövning hos skatterättelsenämnden är förutom övriga ärenden även ärenden som gäller mervärdesskatt, förskottsuppbörd, överlåtelseskatt och skatteuppbörd.

Skatterättelsenämnden fungerar sålunda som första allmänna besvärsinstans när det gäller beskattningen.

De beslut som gäller beskattning och som behandlas i skatterättelsenämndeförfarandet kan vara egentliga beskattningsbeslut eller separata beslut. Beskattningsbeslut är till exempel beskattningsbeslut som gäller inkomstbeskattningen eller momsbeskattningen. Separata beslut är å sin sida övriga beslut som gäller beskattningen, till exempel beslut om dispens för förluster och beslut om införandet i registret över momsskyldiga. Skatterättelsenämndeförfarandet gäller dock inte uppgifter som anknyter till bil- och punktbeskattningen som 1.1.2017 har överförts från Tullen till Skatteförvaltningen. Begäran om omprövning som gäller dessa skatter behandlas hos Skatteförvaltningen.

Enligt 5 § i lagen om Skatteförvaltningen har skatterättelsenämnden självständig beslutanderätt vid fullgörandet av sitt uppdrag. Nämnden kan sålunda avgöra de ärenden som den behandlar oberoende av exempelvis ställningstaganden i Skatteförvaltningens harmoniseringsanvisningar.

Skatterättelsenämnden har hela landet som verksamhetsområde och är uppdelad i sektioner. Sektionerna är 19 till antalet och de behandlar i regel antingen personbeskattning eller företagsbeskattning. Ärenden som gäller mervärdesbeskattning har centraliserats till en sektion. Den riksomfattande verksamhetsmodellen främjar enhetligheten för skatterättelsenämndens avgörandepraxis och verksamhetens flexibilitet.

2 Skatterättelsenämnden

Skatterättelsenämnden är ett bestående organ med en tjänst för en ledande ordförande samt ett behövligt antal övriga ordförandetjänster. Skatterättelsenämndens verksamhet har indelats i sektioner. En sektion har fyra medlemmar och dessa medlemmar har alla en personlig ersättare var. Medlemmarnas mandattid är fem år.

Om sektionens huvudsakliga uppgift är att behandla ärenden där enbart staten är skattetagare kan den dock bestå av en ordförande och två medlemmar, enligt 20 § 3 mom. i lagen om Skatteförvaltningen. En sådan här sektion är skatterättelsenämndens sektion 19, vars huvudsakliga uppgift är att behandla begäranden om omprövning som gäller mervärdesbeskattningen. Sektionen är belägen i Helsingfors och den har en ordförande och två medlemmar.

Indelningen i sektioner innebär att nämnden inte sammanträder i en sammansättning med nämndens alla medlemmar och ordförande närvarande. Indelningen i sektioner har förverkligats delvis enligt ärende- och kundgrupper och delvis regionalt. Också språksynpunkter har beaktats. Fördelningen enligt ärendegrupper ger sektionerna möjlighet att specialisera sig, vilket förbättrar expertisen och enhetligheten i nämndens avgörandepraxis.

Om nämndens indelning i sektioner förordnas i Skatteförvaltningens och skatterättelsenämndens arbetsordningar. I Skatteförvaltningens arbetsordning förordnas om nämndens verksamhet på allmän nivå och i den finns bestämmelser om antalet sektioner, om de huvudsakliga uppgifterna och om placeringsorterna. I skatterättelsenämndens arbetsordning förordnas för sin del om de noggrannare detaljerna i nämndens verksamhet. Nämndens egen arbetsordning innehåller också bestämmelser om den konkreta arbetsfördelningen mellan sektionerna. 

2.1 Skatterättelsenämndens ordförande

Skatterättelsenämndens verksamhet leds av den ledande ordföranden. Om nämndens verksamhet föreskrivs i dess egen arbetsordning som den ledande ordföranden fastställer. Den ledande ordföranden sörjer för organiseringen av nämndens verksamhet genom att utfärda arbetsordningsbestämmelser och andra uppgiftsbestämmelser. Dessutom svarar den ledande ordföranden för nämndens administration samt för utvecklandet av verksamheten och samarbetet med intressegrupper. Den ledande ordföranden fungerar som administrativ chef för de övriga ordförandena och leder dessutom sin egen sektion.

Den ledande ordföranden och de övriga ordförandena i skatterättelsenämnden utnämns av Skatteförvaltningens generaldirektör (10.3 § i förordningen om Skatteförvaltningen). Ordföranden är i tjänsteförhållande till staten och kan sålunda utnämnas till ett antingen fast eller tidsbundet tjänsteförhållande på heltid eller på deltid. I princip är uppgiften som ordförande dock en huvudsyssla. Ordföranden ska ha en högre högskoleexamen och vara väl förtrogen med beskattningen. Behörighetsvillkor för den ledande ordföranden är dessutom i praktiken visad ledarförmåga (18.4 § i Lagen om Skatteförvaltningen).

I regel fungerar varje ordförande som ordförande för en sektion. En ordförande kan dock även fungera som ordförande för flera sektioner. Dessutom kan det i en sektion finnas fler än en ordförande.
Om uppgiften som ordförande upptar endast en del av tjänstens arbetstid kan även andra sådana uppgifter påföras tjänsten som inte förorsakar jäv vid uppgifterna som ordförande. Sådana uppgifter är t.ex. Utbildning och andra motsvarande uppgifter som inte hänför sig till de egentliga beskattningsuppgifterna.

2.2 Skatterättelsenämndens medlemmar

En sektion vid skatterättelsenämnden har fyra medlemmar och dessa medlemmar har personliga ersättare. Mervärdesskattesektionen har två medlemmar och dessa medlemmar har personliga ersättare. Skatteförvaltningen, i praktiken dess generaldirektör, utnämner medlemmarna och ersättarna för en mandatperiod på fem kalenderår. En av sektionens medlemmar nomineras av Skatteförvaltningen, en av kommunerna och två av föreningar som representerar olika skattebetalargrupper. Den ena medlemmen i mervärdesskattesektionen har nominerats av Skatteförvaltningen och den andra av organisationer som representerar skattebetalarna. Avsikten med bestämmelserna om sammansättningen är att sektionerna ska ha så mångsidig insyn och sakkunskap som möjligt i synnerhet i de olika skattebetalargruppernas omständigheter. En förtroendevald som utnämns till medlem i skatterättelsenämnden ska vara väl insatt i beskattningen.

Skatteförvaltningen kan nominera en sakkunnig person från Skatteförvaltningen eller t.ex. En skatteforskare till medlem.

Kommunerna och Finlands Kommunförbund rf. Ombeds av Skatteförvaltningen att nominera lämpliga personer till medlemmar i skatterättelsenämnden. Nomineringen till medlem i nämnden ska göras i god tid före medlemmens femårsperiod börjar.

Medlemmarna i skatterättelsenämndens Ålandssektion ska vara från Åland. Skatteförvaltningen ska bereda Ålands landskapsregering tillfälle att bli hörd innan medlemmarna i sektionen för Åland utnämns.

Skatteförvaltningen ber också organisationerna som representerar skattebetalargrupper om förslag till nämndmedlemmar. Som skattebetalargrupper har i praktiken räknats löntagare, personer som bedriver näringsverksamhet och jordbruksidkare. Organisationer som representerar skattebetalargrupperna är bl.a. Finlands Näringsliv EK, Företagarna i Finland, Centralhandelskammaren, Maa- ja metsätaloustuottajain Keskusliitto MTK r.y., Svenska Lantbruksproducenternas Centralförbund SLC r.f., Skattebetalarnas centralförbund r.y., Finlands Fackförbunds Centralorganisation FFC rf, AKAVA r.y. Och Tjänstemannacentralorganisationen STTK r.y.

Om en medlem av skatterättelsenämnden permanent är förhindrad att sköta sina uppgifter, avgår eller befrias från sina uppgifter utnämner Skatteförvaltningens generaldirektör en ny medlem för resten av mandatperioden. Den nya medlemmen ska nomineras av samma instans som den tidigare medlemmen. Om t.ex. En medlem som avgått varit nominerad av organisationerna som företräder skattebetalarna ska dessa organisationer också bes om nomineringarna av ny medlem.

Skatterättelsenämnden är inte ett sådant organ som avses i 4a § 1 mom. i lagen om jämställdhet mellan kvinnor och män och därför tillämpas inte lagens bestämmelse om att kvinnor och män ska vara representerade till minst 40 procent vardera. Jämställdheten mellan kvinnor och män ska dock beaktas när medlemmar utnämns till nämnden.

3 Skatterättelsenämndens möte

3.1 Möteskallelse och mötesplats

Det finns inga föreskrifter om skatterättelsenämndens möteskallelse och mötesplats. Sektionens ordförande ansvarar för sammankallandet av både sektionens utvidgade och dess begränsade sammansättning. Möteskallelsen ska skickas i tillräckligt god tid. På mötet kan det också fattas beslut om tidpunkten för nästa möte. Sektionen kan också ha fasta mötestider. Skatteförvaltningens enheter ska sörja för att medlemmarna i god tid får information om de ärenden som ska behandlas vid mötet.

En medlem av skatterättelsenämnden som inte kan närvara vid mötet ska kalla sin ersättare till mötet. Detta är viktigt för att säkerställa att sektionen är beslutsför. Medlemmen ska informera även ordföranden om förhindret.

Skatterättelsenämndens möten hålls i regel på de placeringsorter för sektionerna som Skatteförvaltningens arbetsordning föreskriver.

3.2 Närvarorätt

Vid rättelsenämndens möte kan ordföranden, medlemmarna och Skatteförvaltningens föredragande tjänsteman närvara. Skatterättelsenämnden har rätt att höra sakkunniga och begära yttranden av dessa (22.2 § i Lagen om Skatteförvaltningen). Också den sakkunnige som skatterättelsenämnden kallat har rätt att närvara vid nämndens möte och delta i diskussionen.

Skatteombudet för Enheten för bevakning av skattetagarnas rätt, den skattskyldige och utomstående får inte närvara vid nämndens möten. De enda undantagen utgörs av de situationer då den berörda parten getts möjlighet att avge ett muntligt utlåtande eller då det förrättas syn.

3.3 Sektionens beslutsförhet och arrangemang för ställföreträdare

Mötet för skatterättelsenämndens sektion i dess utvidgade sammansättning (ordföranden och fyra medlemmar) är beslutsfört när ordföranden och minst två medlemmar är närvarande. Mervärdesskattesektionen är i sin utvidgade sammansättning (ordförande och två medlemmar) beslutsför som fulltalig. I sin begränsade sammansättning (ordföranden och en medlem som representerar skattebetalarna) är sektionen beslutsför när båda, d.v.s. både ordföranden och medlemmen, är närvarande (21 § i lagen om Skatteförvaltningen).

Som ställföreträdare för skatterättelsenämndens medlem fungerar medlemmens personliga ersättare. Som ordförandens ställföreträdare verkar någon av de andra ordförandena. Skatterättelsenämndens arbetsordning föreskriver mer ingående om arrangemangen för ordförandenas ställföreträdare.

3.4 Protokoll

Protokoll ska föras vid skatterättelsenämndens möten.. I protokollet antecknas ordföranden och medlemmarna samt övriga närvarande. Dessutom antecknas konstaterandet av beslutsförhet.

Ur protokollet ska framgå de ärenden som behandlats och därför bifogas en lista eller listor över de ärenden som avgjorts. Ur listan framgår beslutsnumret, kundbeteckningen, skatteåret och den skattskyldiges namn för varje fall som behandlas. För att utreda ansvarsfrågor ska de personer som varit närvarande för att besluta om ärendet antecknas i protokollet. Om någon av medlemmarna anländer försenad till mötet eller avlägsnar sig innan mötet är slut, ska det framgå ur protokollet i vilka ärenden de deltagit i behandlingen. Dessutom ska mötesdatum,, föredraganden och jäv antecknas i protokollet.

4 Behandlingen av ärenden i skatterättelsenämnden

4.1 Allmänt

Lagen om Skatteförvaltningen föreskriver inte särskilt utförligt om förfarandet i nämnden, utan 22 § i lagen om Skatteförvaltningen innehåller endast några detaljer som gäller förfarandet. På skatterättelsenämndens förfaranden tillämpas i övrigt i enlighet med 22 § 4 mom. i ovan nämnda lag bestämmelserna i förvaltningslagen.

Förvaltningslagen är i egenskap av allmän författning sekundär i förhållande till en speciallag som avviker från den.  Förvaltningslagen tillämpas inte om det i en annan lag finns bestämmelser som avviker från bestämmelserna i förvaltningslagen. Vid skatterättelsenämndeförfarandet tillämpas förvaltningslagens bestämmelser om bl.a. Jäv och muntligt hörande. Också de beslut som fattats för omprövningsbegäranden ska i princip uppfylla kraven som förvaltningslagen ställer på motiveringen av beslut.

Bestämmelserna som gäller ändringssökande finns i 61–65 a § i lagen om beskattningsförfarande och 58–63 § i lagen om beskattningsförfarandet beträffande skatter som betalas på eget initiativ. Särskilda stadganden som gäller ändringar finns i 72–78 § i lagen om beskattningsförfarande och i 69–74 § i lagen om beskattningsförfarandet beträffande skatter som betalas på eget initiativ.

Bestämmelser som gäller skatterättelsenämnden finns också i lagen om skatt på arv och gåva samt i fastighetsskattelagen. I 59 § i lagen om skatt på arv och gåva föreskrivs att om inte lagen i fråga föreskriver annat, ska föreskrifterna i lagen om beskattningsförfarande till tillämpliga delar iakttas beträffande bl.a. Deklarationsskyldigheten, gemensam behandling av ärenden, motivering av beslut och hörande av Enheten för bevakning av skattetagarnas rätt. I fråga om begäran om omprövning samt behandlingen av detta gäller enligt 26 § 2 mom. i fastighetsskattelagen till tillämpliga delar lagen om beskattningsförfarande.

Enligt 23 § i lagen om Skatteförvaltningen ges närmare föreskrifter i skatterättelsenämndens arbetsordning om uppgiftsfördelningen mellan nämndens sektioner, ordförandenas uppgiftsfördelning och ersättararrangemang samt organiseringen av verksamheten i övrigt. Till den del som förfaranden inte föreskrivits i lag eller förordning ingår de viktigaste bestämmelserna med tanke på skatterättelsenämndens praktiska verksamhet sålunda i skatterättelsenämndens arbetsordning som den ledande ordföranden fastställer.

Skatteförvaltningen kan godkänna en begäran om omprövning som en skattskyldig gjort. En begäran om omprövning som har godkänts i sin helhet tas i regel inte alls till behandling i skatterättelsenämnden (61 § i lagen om beskattningsförfarande och 58 § i lagen om beskattningsförfarandet beträffande skatter som betalas på eget initiativ). Ärenden som lämnar särskilt mycket rum för tolkning bör dock föras till skatterättelsenämnden för avgörande även då beslutsförslaget är att yrkandet godkänns.


Det finns inga föreskrifter om uppskov vid behandlingen av begäran om omprövning. Ett ärende kan skjutas upp exempelvis för inhämtning av tilläggsutredningar.

Förvaltningslagen tillämpas på ersättning av berörda parters utgifter. Enligt 64 § 1 mom. i lagen svarar envar för sina kostnader i ett förvaltningsärende. Om den skattskyldige i omprövningsbegäran yrkar på att kostnaderna ska ersättas ska yrkandet inte prövas eftersom ersättningen av kostnaderna inte hör till skatterättelsenämndens befogenheter.

4.2 Fördelningen av fall som ska behandlas mellan sammansättningarna

I sammansättning med ordförande och en medlem som representerar skattebetalare kan man avgöra de begäranden om omprövning där skattebeloppet kan ändras med högst 6 000 euro. Med skattebeloppet avses det sammanlagda beloppet av skatten som debiteras och skatteförhöjningen. När man överväger om ett ärende kan behandlas med liten sammansättning ska man beakta förutom den skattskyldiges yrkande också hur mycket skatten kan ändras enligt de bestämmelser som tillämpas. Även om den skattskyldiga yrkar på att skatten ska ändras med mer än 6 000 euro, trots att skatten enligt bestämmelserna i fråga inte kan ändras med mer än 6 000 euro, kan ärendet behandlas med liten sammansättning. En ytterligare förutsättning är att ordföranden och medlemmen är eniga om beslutet.

Om den skattskyldiges och dennes makes skatt ändras med över 6 000 euro på grund av en begäran om omprövning, kan begäran om omprövning inte behandlas med liten sammansättning. Om det finns en risk för att det nämnda eurobeloppet överskrids ska begäran om omprövning överföras till behandling i den utvidgade sammansättningen. Också principiellt betydande ärenden där gränsen på 6 000 euro inte överskrids ska behandlas på möte med utvidgad sammansättning. Om ärendet inte gäller skattebeloppet (t.ex. separata beslut) ska det behandlas av den utvidgade sammansättningen.

Till exempel om en skattskyldig har lämnat in begäranden om omprövning av inkomstbeskattningen för flera skatteår beräknas det ovan nämnda skattebeloppet separat för varje skatteår. Om gränsen på 6 000 euro överskrids under något av skatteåren avgörs ärendet för alla skatteår som är föremål för begäran om omprövning i utvidgad sammansättning.

Om både ett bolag och en delägare har lämnat in omprövningsbegäran i samma ärende, t.ex. en fråga om förtäckt dividend, och bolagets begäran om omprövning behandlas med utvidgad sammansättning ska delägarens begäran om omprövning i regel behandlas i samma sektion och med samma sammansättning.

4.3 Berörd parts yrkande och utredning

Ändring söks hos skatterättelsenämnden genom en skriftlig begäran om omprövning. Begäran om omprövning ska lämnas till Skatteförvaltningen inom utsatt tid. I första hand ska begäran om omprövning skickas till adressen Skatteförvaltningen, PB 1010, 90101 ULEÅBORG.

I 49 d § i förvaltningslagen anges de formella förutsättningarna för omprövningsbegäran. En omprövningsbegäran ska alltid göras skriftligen. Det är inte möjligt att anhängiggöra ett omprövningsärende muntligen.

Av omprövningsskrivelsen ska enligt 49 d § i förvaltningslagen framgå vilket beslut som avses, hurdan omprövning som begärs och på vilka grunder omprövning begärs. T.ex. I inkomstbeskattningen kan det anses räcka att man i omprövningsbegäran angett skatteåret samt till vilken del och varför man yrkar på skatterättelse. I motiveringen till regeringspropositionen konstateras att kraven inte syftar till att ställa uttryckliga formkrav för en omprövningsbegäran, utan avsikten är framförallt att vägleda den som gör begäran att framställa sitt yrkande tillräckligt tydligt. Därför konstateras i motiveringarna till regeringspropositionen vikten av att myndigheterna ställer sig flexibelt till formella krav och framhåller serviceprincipen. Om en omprövningsbegäran innehåller oklarheter, ska den som framställer omprövningsbegäran vid behov i enlighet med 22 § i förvaltningslagen uppmanas att komplettera sin omprövningsbegäran under omprövningsprocessen.

Föreskrifter om muntliga yrkanden och utredningar finns i 37 § i förvaltningslagen. Enligt 1 mom. ska en myndighet på begäran ge en part tillfälle att framföra ett yrkande eller lägga fram utredning muntligen, om det behövs för att ärendet skall kunna utredas och ett skriftligt förfarande skulle bereda parten oskäliga svårigheter. Med oskäliga svårigheter avses närmast praktiska svårigheter att framföra ärenden skriftligen. Då kan orsaken vara t.ex. bristande läs- och skrivfärdigheter, den berörda partens skada eller sjukdom eller oerfarenhet att framföra ärenden skriftligen. I bestämmelsen som gäller framförande av yrkande eller framläggande av utredning muntligen förutsätts att övriga parter (Enheten för bevakning av skattetagarnas rätt och de skattskyldiga) ska kallas att infinna sig samtidigt, om det är nödvändigt för att bevaka parternas rätt eller fördel.

Bestämmelsen innehåller inga specifika krav på förfarandet i samband med mottagandet av ett muntligt yrkande eller en muntlig utredning. Mottagandet av ett muntligt yrkande eller en muntlig utredning är inte en behandling som sker i allmän rättegångsordning och där myndigheten måste verka i en beslutsför sammansättning. Det bör anses tillräckligt att exempelvis nämndens ordförande tar emot ett muntligt yrkande eller en muntlig utredning för myndigheternas räkning. Innan ärendet avgörs måste myndigheten utreda om vad och av vilken orsak den berörda parten vill framföra ett muntligt yrkande eller en muntlig utredning i ärendet. Ordföranden kan själv besluta om mottagandet av uttalandet. Om ordföranden anser att ett muntligt uttalande inte behöver tas emot, fattar nämnden ett motiverat beslut om detta vid sitt möte. Då ett muntligt yrkande eller en muntlig utredning tas emot bör myndigheten vid behov ställa frågor till den berörda parten för att precisera innehållet i yrkandet eller utredningen.

Uppgifter om muntligen mottagna yrkanden och utredningar som kan inverka på avgörandet i ett ärende ska enligt 42 § i förvaltningslagen antecknas eller på annat sätt registreras till nödvändiga delar och bifogas till handlingarna.

4.4 Beredningen av ärenden

Enligt 22 § 1 mom. i lagen om Skatteförvaltningen bereder den berörda enheten inom Skatteförvaltningen det ärende som ska behandlas i skatterättelsenämnden och lägger fram ett förslag till nämnden för avgörande. Den enhet inom Skatteförvaltningen som avses i lagrummet framgår ur arbetsordningarna för Skatteförvaltningen och dess enheter. I praktiken innefattar beredningen av ett ärende att det utreds, att berörda parterna eventuellt hörs och att ett beslutsförslag utarbetas. Den berörda enheten fattar vid behov även ett beslut om verkställighetsförbud i ärendet. Med framläggandet av ett förslag till avgörande avses i praktiken antingen ett på dokument baserat muntligt framläggande av förslag till avgörande på nämndens möte eller att ett dokument som innehåller förslaget till avgörande tillställs för att behandlas av nämnden.  Till den berörda enhetens uppgifter hör sålunda även att författa välberedda beslutsförslag av hög kvalitet.

I 26 a § i lagen om beskattningsförfarande och i 9 § 2 mom. i lagen om beskattningsförfarandet beträffande skatter som betalas på eget initiativ föreskrivs om gemensam behandling av ärenden. Ärendena ska beredas och avgöras gemensamt om beslutet har en betydande inverkan på avgörandet i ett ärende som samtidigt är anhängigt hos samma myndighet, om det är möjligt med beaktande av antalet ärenden, arbetsarrangemangen och slutförandet av beskattningen och om gemensam behandling inte medför menligt dröjsmål. Utgående från det ovan nämnda ska exempelvis ett bolags och en delägares begäranden om omprövning som gäller förtäckt dividend till bolaget och delägaren i mån av möjlighet beredas och avgöras tillsammans.

4.5 Hörande av berörda parter

I 26 § 3 mom. i lagen om beskattningsförfarande och i 7 § i lagen om beskattningsförfarandet beträffande skatter som betalas på eget initiativ föreskrivs om den skattskyldiges tillfälle att bli hörd i samband med verkställandet av beskattningen och då beskattningen rättas till den skattskyldiges nackdel. Det finns däremot inga speciella föreskrifter om hörandet av de berörda parterna vid behandlingen av begäran om omprövning. På hörande tillämpas därför vad förvaltningslagens föreskriver om hörande och vad skattelagstiftningen föreskriver om hörande av Enheten för bevakning av skattetagarnas rätt.

Utgångspunkten för hörandet är att den skattskyldige ska höras som motpart till Enheten för bevakning av skattetagarnas rätt innan beslut fattas om sådana begäranden om omprövning som framställts av Enheten för bevakning av skattetagarnas rätt, utom om hörandet är uppenbart onödigt exempelvis på grund av att yrkandet lämnas oprövat eller av någon annan orsak. Om Enheten för bevakning av skattetagarnas rätt har bemött den skattskyldiges begäran om omprövning ska den skattskyldige beredas tillfälle att ge ett genmäle, utom om detta är uppenbart onödigt. Enheten för bevakning av skattetagarnas rätt ges vid behov tillfälle att höras med anledning av den skattskyldiges begäran om omprövning eller den skattskyldiges bemötande.Den berörda enheten ska se till att de berörda parterna hörs redan innan ärendet förs till behandling i skatterättelsenämnden.

I 36 § i Förvaltningslagen föreskrivs om myndighetens skyldighet att upplysa en part om syftet med hörandet. Ur meddelandet ska alltid framgå den frist som har satts ut för avgivande av förklaring till myndigheten. I meddelandet om fristen ska det framgå att ärendet kan avgöras trots att man inte följt fristen. I en begäran om hörande ska man vid behov specificera om vilka frågor utredning begärs. Någon specifikation av frågor behövs inte om syftet med förklaringen även annars är klart.

Parten ska enligt föreskriften även tillställas de handlingar som behövs med tanke på hörandet. Handlingarna tillställs i original eller kopia eller parten ska på något annat sätt beredas tillfälle att ta del av dem.

4.6 Förtrogenhet med handlingar

Ärenden som behandlas i utvidgad sammansättning är ofta omfattande och svåra. En ändamålsenlig behandling i nämnden förutsätter att medlemmarna har gjort sig förtrogna med ärendena i förväg. Förhandsmaterial om fallen skickas till medlemmarna före mötet.Ärendets föredragande kan förutom det övriga materialet också göra upp en promemoria om ärendet, som skickas åt medlemmarna. Dessutom har medlemmarna möjlighet att fördjupa sig i handlingarna i Skatteförvaltningens lokaler före mötet.

4.7 Föredragande av ärendet på skatterättelsenämndens möte

I skatterättelsenämnden avgörs ärendena utan en egentlig föredragning som avses i 118 § 2 mom. i grundlagen. Ärendet avgörs på mötet efter att den berörda enhetens tjänsteman eller ordföranden själv har utrett faktauppgifterna för det ärende som ska avgöras, de bestämmelser och rättsfall som påverkar avgörandet samt framfört ett motiverat förslag till avgörande. Om detta tillvägagångssätt används i denna anvisning termen föredragning, även om det inte handlar om en sådan föredragning som grundlagen avser. Tjänstemannen som har föredragit ärendet deltar inte i beslutsfattandet vid skatterättelsenämndens möte.

Ärendena på möten med utvidgad sammansättning avgörs i regel utgående från en muntlig föredragning av en tjänsteman från den berörda enheten. Föredraganden är en tjänsteman på expertnivå och inte nödvändigtvis samma tjänsteman som berett begäran om omprövning. För att samarbetet ska ske smidigare bör föredraganden i regel arbeta på orten där skatterättelsenämnden sammanträder. I praktiken ska föredraganden före nämndens möte bekanta sig med det ärende som ska avgöras samt med begäran om omprövning och beslutsförslaget som hänför sig till ärendet. Vid nämndens möte föredrar fallets föredragande ärendet muntligt.

Med beaktande av karaktären hos de ärenden som avgörs med liten sammansättning hålls i regel ingen separat föredragning på dessa möten. Behandlingen av ärendena ordnas på ett ändamålsenligt sätt som ordföranden och medlemmen sinsemellan kommer överens om, exempelvis så att ordföranden föredrar ärendena som behandlas. Eftersom det i beredningen av ärendena inte ingår att en särskild föredragande bekantar sig med ärendet ska skattebyrån fästa speciell uppmärksamhet vid att ärenden är omsorgsfullt beredda och att beslutsförslagen håller hög kvalitet.

4.8 Omröstningsförfarande

I 74 § i lagen om beskattningsförfarande och i 70 § i lagen om beskattningsförfarandet beträffande skatter som betalas på eget initiativ föreskrivs om hur beslut fattas i det fall att det finns olika åsikter i ärendet. Lagarna i fråga innehåller dock inte bestämmelser om själva omröstningsförfarandet. Eftersom besluten som fattas vid skatterättelsenämnden gäller hur lagen tillämpas i enskilda fall, handlar det om rättsprövning. Därför kan man till tillämpliga delar använda sig av bestämmelserna i kapitel 23 i rättegångsbalken som förfarandeanvisningar.

Eftersom nämndens föredragande inte fungerar som en sådan föredragande som avses i grundlagen avser kan han eller hon inte anmäla en s.k. Reservation i skatterättelsenämndens mötesprotokoll. Om en medlem eller ordföranden har en avvikande åsikt i ärendet, ordnas en omröstning.

Omröstningen verkställs så att medlemmarna i tur och ordning framför sin åsikt. Ordföranden framför sin åsikt sist. Åsikten ska motiveras. En medlem som instämmer i en tidigare framförd åsikt ska motivera sin åsikt endast om motiveringarna skiljer sig från det som tidigare framförts.
Det går inte att avstå från att rösta utan alla måste framföra sin åsikt om fallet. Omröstningen sker på en gång. Olika åsikter ställs alltså inte mot varandra en och en.

Enligt 74 § i lagen om beskattningsförfarande och 70 § i lagen om beskattningsförfarandet beträffande skatter som betalas på eget initiativ gäller såsom beslut den åsikt som flertalet ska anses ha omfattat i det fall att ett ärende avgörs av skatterättelsenämnden genom omröstning. Vid lika röstetal avgör den åsikt som är fördelaktigare för den skattskyldige eller, om denna grund inte kan tillämpas, den åsikt som ordföranden har omfattat. Den vedertagna tolkningen av uttrycket ”fördelaktigare för den skattskyldige” är ett avgörande som är likadant som den skattskyldiges yrkande eller så nära detta som möjligt.

Resultatet av omröstningen ska framgå ur beslutet som skickas till kunden. Dessutom ska ett omröstningsutlåtande bifogas beslutet som skickas till kunden.

4.9 Motivering av skatterättelsenämndens beslut

I 26 b § 1 mom. i lagen om beskattningsförfarande föreskrivs om motivering av beslut. Enligt lagrummet ska ett beslut alltid motiveras om avvikelse görs utöver annat från begäran om omprövning. Det finns inte föreskrifter om innehållet i motiveringarna. Enligt 3 mom. i bestämmelsen behöver ett beslut inte motiveras om motiveringen är uppenbart onödig. På grund av karaktären hos de ärenden som avgörs av nämnden ska i praktiken alla beslut som skatterättelsenämnden fattar dock motiveras.

Bestämmelserna i förvaltningslagen som gäller motiveringar tillämpas på skatterättelsenämndeförfarandet så att de kompletterar bestämmelserna i lagen om beskattningsförfarande och lagen om beskattningsförfarandet beträffande skatter som betalas på eget initiativ. I 44 § i förvaltningslagen föreskrivs om beslutets innehåll, d.v.s. om vad som ska framgå av beslutet. Enligt bestämmelsen ska det av ett skriftligt beslut tydligt framgå:

  1. Den myndighet som fattat beslutet och tidpunkten för beslutet,
  2. De parter som beslutet direkt gäller,
  3. Motiveringen för beslutet och en specificerad uppgift om vad en part är berättigad eller förpliktad till eller hur ärendet annars har avgjorts, samt
  4. Namn och kontaktuppgifter för den person av vilken en part vid behov kan begära ytterligare uppgifter om beslutet.

Enligt 45 § 1 mom. i förvaltningslagen ska det i motiveringen anges vilka omständigheter och utredningar som har inverkat på avgörandet och vilka bestämmelser som har tillämpats.
I omprövningsbeslutet ska enligt 49 g § i förvaltningslagen yrkandena i omprövningsbegäran avgöras och avgörandet motiveras.

Den ordförande och de medlemmar som deltagit i beslutsfattandet ansvarar för att beslutet är motiverat på ett ändamålsenligt sätt. Detta gäller också de fall då nämnden ändrar på det motiverade beslutsförslaget som föredragits för den.

5 Jäv

Syftet med bestämmelserna om jäv är att trygga att den som avgör ärendet inte är i ett sådant förhållande till de berörda parterna eller till själva ärendet att hans eller hennes opartiskhet äventyras. Skatterättelsenämndens ordförande och medlemmar är skyldiga att på eget initiativ beakta sitt jäv. Om ärendets föredragande medan ärendet behandlas får reda på något som kan påverka medlemmarnas jäv bör föredraganden ta upp detta.

I 22 § 3 mom. i lagen om Skatteförvaltningen föreskrivs att om ordföranden eller en medlem har varit med om att fatta ett beskattningsbeslut, får han eller hon inte i skatterättelsenämnden behandla en begäran om omprövning som gäller ärendet i fråga. För ordförandes och medlemmars jäv gäller i övrigt vad förvaltningslagen föreskriver om jäv.

En tjänsteman får enligt 27 § i förvaltningslagen inte delta i behandlingen av ett ärende eller vara närvarande vid behandlingen av det om tjänstemannen är jävig. Som tjänsteman räknas en person som deltar i behandlingen av ärenden i statens, kommunernas och andra myndigheters verksamhet oberoende av om personen är i ett tjänste- eller arbetsförhållande eller är förtroendevald. Begreppet tjänsteman omfattar således personer som utövar offentlig makt. Enligt 27 § 2 mom. i förvaltningslagen gäller bestämmelserna om jäv för tjänstemän också ledamöter i ett kollegialt organ. Bestämmelserna om jäv gäller således även medlemmarna i skatterättelsenämnden.

Med behandlingen av ett ärende avses i bestämmelsen inte endast själva beslutsfattandet, utan också åtgärder som omedelbart föregår avgörandet, dvs. Beredning och föredragning, begäran om utlåtanden, hörande av parter och inhämtande av utredningar. Förbudet att vara närvarande har betydelse särskilt när det gäller sammanträden av ett kollegialt organ. En jävig medlem av nämnden får sålunda inte heller delta i en diskussion som föregår avgörandet.

Grunderna för jäv föreskrivs i 28 § i förvaltningslagen.
En tjänsteman är jävig

  1. Om tjänstemannen eller en närstående till honom eller henne är part,
  2. Om tjänstemannen eller en närstående till honom eller henne biträder eller företräder en part eller den för vilken avgörandet i ärendet kan väntas medföra synnerlig nytta eller skada,
  3. Om avgörandet i ärendet kan väntas medföra synnerlig nytta eller skada för tjänstemannen eller för en i 2 mom. 1 punkten avsedd närstående till honom eller henne,
  4. Om tjänstemannen står i anställningsförhållande eller i sådant uppdragsförhållande som har samband med det föreliggande ärendet till en part eller till någon för vilken avgörandet i ärendet kan väntas medföra synnerlig nytta eller skada,
  5. Om tjänstemannen eller en i 2 mom. 1 punkten avsedd närstående till honom eller henne är medlem av styrelsen, förvaltningsrådet eller något därmed jämförbart organ eller är verkställande direktör eller innehar motsvarande ställning i en sådan sammanslutning eller stiftelse eller sådant statligt affärsverk eller sådan statlig inrättning som är part eller för vilken avgörandet i ärendet kan väntas medföra synnerlig nytta eller skada,
  6. Om tjänstemannen eller en i 2 mom. 1 punkten avsedd närstående till honom eller henne hör till direktionen för eller något annat därmed jämförbart organ i ett ämbetsverk eller en inrättning och det är fråga om ett ärende som sammanhänger med styrningen eller övervakningen av ämbetsverket eller inrättningen, eller
  7. Om tilltron till tjänstemannens opartiskhet av något annat särskilt skäl äventyras.

Den krets av närstående som anges i jävsgrunderna definieras enligt 28 § 2 mom. i förvaltningslagen. Kretsen av närstående indelas i tre grupper. Den första omfattar en tjänstemans allra närmaste krets, som kallas familjekrets. Till den andra gruppen hör sådana släktingar som är mera avlägset släkt än familjekretsen och den tredje gruppen utgörs av tjänstemannens makes eller makas närmaste släktingar. Släktskap som uppkommer via äktenskap eller samboförhållande anses ha samma vikt vid bedömningen av jäv. Med make avses förutom äkta makar även sambor eller makar i registrerade partnerskap. Som närstående betraktas motsvarande halvsläktingar. Med närstående avses också annan särskilt nära person eller dennes make. En person med särskilt nära förhållande ska enligt regeringspropositionens motivering i allmänhet ha en motsvarande ställning som en familjemedlem eller annan person som nämns i punkt 1 i bestämmelsen.

En medlem av skatterättelsenämnden är jävig t.ex. om han eller hon har hjälpt den skattskyldige med att fylla i skattedeklarationen eller om medlemmen eller medlemmens make har hjälpt den skattskyldige med framställningen av en begäran om omprövning.

Skatterättelsenämndens ordförande och medlem är jäviga om de varit med om att fatta ett beskattningsbeslut. Denna bestämmelse i lagen om Skatteförvaltningen kompletteras av 28 § 1 mom. 7 punkten i förvaltningslagen, enligt vilken personen är jävig om tilltron till denna persons opartiskhet av något annat särskilt skäl äventyras. Ett sådant skäl kan vara t.ex. Att tjänstemannen har behandlat samma ärende hos en lägre myndighet och att den tidigare behandlingen har innehållit något sådant som kan äventyra en jämlik behandling och tilltron till tjänstemannens opartiskhet. Ett sådant skäl ska i allmänhet kunna observeras av en utomstående, och faran som det utgör för opartiskheten ska vara av ungefär samma grad som i frågan om de jävsgrunder som anges i punkterna 1–6 i bestämmelsen. Bestämmelsen bör tillämpas så att medborgarnas tilltro till tjänstemännens opartiskhet skyddas. Denna princip bör dock inte leda till att en tjänsteman åberopar jäv på sådana grunder som är betydelselösa med tanke på jävsfrågan.

Exempel på situationer där en tjänsteman är jävig att avgöra en begäran om omprövning:

  1. Tjänstemannen har gjort ett tolknings- eller avgörandeförslag till ett skattebeslut där den skattskyldige har behandlats individuellt.
  2. Tjänstemannen har fattat ett beskattningsbeslut.
  3. Tjänstemannen har gett ett förhandsbesked i ärendet.

Exempel på situationer där en tjänsteman inte är jävig att avgöra en begäran om omprövning:

  1. Tjänstemannen har i beskattningen gett allmän handledning i den fråga som begäran om omprövning gäller.
  2. Tjänstemannen har gett sin åsikt i rollen som sakkunnig om ett avgörande i en beskattningsfråga i ett enskilt fall, där den skattskyldige inte har behandlats individuellt.

Jäv prövas alltid fall för fall. Enligt 29 § i förvaltningslagen beslutar ett kollegialt organ självt om jäv hos dess ledamöter. Ett kollegialt organ beslutar också om någon annan som har rätt att närvara är jävig. Personen som är jävig ska meddela skatterättelsenämnden att han eller hon är jävig, varefter nämnden avgör jävsfrågan. Innan ärendet avgörs är det skäl att höra den person vars jävighet behandlas. Medlemmen får delta i behandlingen av jävsfrågan bara om organet utan medlemmen inte skulle vara beslutsfört och det inte går att få en ojävig medlem i medlemmens ställe utan avsevärt dröjsmål. Beslutet om jävighet ska antecknas i skatterättelsenämndens protokoll.

Det är viktigt att den berörda partens förtroende för ärendenas opartiska behandling upprätthålls. Därför är det i oklara fall skäl att tolka bestämmelserna om jäv brett.

En tjänsteman som förbereder begäran om omprövning för behandling vid skatterättelsenämnden eller som föredrar ärendet vid nämndens möte omfattas av jävsgrunderna i 28 § i förvaltningslagen. Den förberedande tjänstemannen blir dock inte jävig endast av den anledningen att han eller hon varit med om att fatta beskattningsbeslutet i fråga. För att jäv ska uppstå förutsätts att ärendet har behandlats tidigare och att det vid denna behandling har uppkommit något sådant som kan anses äventyra en jämlik behandling och tilltron till tjänstemannens opartiskhet (se HFD 2004:82).

6 Nämndens ordförandes och medlems ansvar

De personer som deltagit vid fattandet av beslutet, d.v.s. ordföranden och medlemmarna, ansvarar för skatterättelsenämndens beslut. Om omröstning har skett i ärendet svarar de personer som understött det förslag som blivit beslut för beslutet.

På skatterättelsenämndens ordförande tillämpas statstjänstemannalagen. Den rättsliga ställningen för skatterättelsenämndens medlemmar är till vissa delar samma som för tjänstemän, fastän de inte är tjänstemän och statstjänstemannalagen inte tillämpas på dem. På medlemmarna tillämpas bestämmelserna om tjänstebrott i strafflagen (40 kap. 12 § i strafflagen).

Skatterättelsenämndens ordförande eller medlem kan bli ersättningsskyldig för en skada som han eller hon orsakat. Enligt 4 kap. 1 § 1 mom. i skadeståndslagen är arbetstagaren ansvarig till skadestånd för skada som han eller hon i sitt arbete vållar genom fel eller försummelse i den mån det med hänsyn till skadans storlek, handlingens beskaffenhet, skadevållarens ställning, den skadelidandes behov och övriga omständigheter prövas skäligt. Har arbetstagaren endast gjort sig skyldig till lindrigt vållande, skall inget skadestånd dömas ut. Enligt bestämmelsens 2 mom. Utdöms fullt skadestånd om skadan har orsakats uppsåtligen, om det ej av särskilda skäl prövas skäligt att skadeståndet nedsätts. Bestämmelsen ovan tillämpas enligt 4 kap. 2 § 1 och 4 mom. också på skatterättelsenämndens ordförande och medlem.

Staten är enligt 3 kap. 2 § i skadeståndslagen i första hand skyldig att ersätta skada som skatterättelsenämndens ordförande och medlem förorsakar. Statens ansvar förutsätter vållande, d.v.s. fel eller försummelse. Staten har skadeståndsansvar också vid lindrigt vållande. Den som vållat skadan kan enligt motiveringarna i 4 kap. 1 § i lagen tvingas betala till staten det belopp som staten betalat åt den skadelidande. En tjänsteman behöver i allmänhet inte betala det fulla ersättningsbeloppet till staten utan beloppet som ersätts jämkas.

Skatteförvaltningen kan av särskilda skäl avsluta en medlems uppdrag som medlem av skatterättelsenämnden mitt i ämbetsperioden. Sådana skäl är endast att medlemmen försummar skötandet av sina uppgifter på ett väsentligt sätt eller gör sig skyldig till straffbara gärningar vars följd skulle vara avsättning från tjänsten eller som minskar på förtroendet som medlemmen förutsätts ha i sin uppgift.

7 Skyldighet att iaktta sekretess och förhandlingssekretess

Beskattningsuppgifter som behandlas i skatterättelsenämnderna och gäller en enskild skattskyldig är sekretessbelagda (1 och 4 § i lagen om lagen om offentlighet och sekretess i fråga om beskattningsuppgifter 1346/1999). Om skyldigheten att iaktta sekretess föreskrivs i 22 och 23 § i lagen om offentlighet i myndigheternas verksamhet (621/1999). Dessa skyldigheter gäller även nämndernas medlemmar.

Skyldigheten att iaktta sekretess innebär att sekretessbelagda handlingar eller kopior av dessa inte får ges till utomstående. Skyldigheten att iaktta sekretess innefattar tystnadsplikt och förbud mot utnyttjande av uppgifter. Dessa begränsningar innebär att sekretessbelagda uppgifter inte får röjas eller avlämnas så att utomstående får tillträde till dem. Man får inte heller använda sekretessbelagda uppgifter för att skaffa sig själv eller någon annan fördel eller för att skada någon annan. Skyldigheten att iaktta sekretess fortsätter även efter att verksamheten i nämnden avslutats.

Mellan skatterättelsenämnderna och Skatteförvaltningens enheter ska handlingarna hanteras så att deras sekretess inte äventyras. Handlingar ska skyddas särskilt då de hanteras utanför Skatteförvaltningens lokaliteter.

Om följderna av brott mot skyldigheten att iaktta sekretess föreskrivs i 38 och 40 kap i strafflagen.

En berörd part har i enlighet mer 11 § i lagen om offentlighet i myndigheternas verksamhet rätt att ta del av alla sådana handlingar som kan eller har kunnat påverka behandlingen av hans ärende. Om begränsningarna i den berörda partens rätt att ta del av uppgifter föreskrivs i 2 mom. i lagrummet. En berörd part har exempelvis enligt 11 § 2 mom. 3 punkten i lagen inte rätt att ta del av skatterättelsenämndens förslag till avgörande eller anknytande föredragningspromemoria så länge nämnden ännu behandlar ärendet.

Om förhandlingssekretessen förordnas i 23 § i lagen om offentlighet och sekretess i fråga om beskattningsuppgifter. Enligt denna paragraf är var och en är skyldig att hemlighålla vad som under handläggningen av ett ärende som har gällt ändringssökande har framförts i skatterättelsenämnden. Förhandlingssekretessen gäller också den tjänsteman vid skattebyrån som föredrar ärendet vid mötet. Syftet med förhandlingssekretessen är att garantera att medlemmarna fritt får uttrycka sin åsikt om de ärenden som behandlas utan att oroa sig för att dessa åsikter senare når utomstående eller den skattskyldige. På grund av förhandlingssekretessen är det inte tillåtet att för den skattskyldige berätta om de diskussioner som förts vid nämndens möte, även om de hänför sig till behandlingen av den skattskyldiges begäran om omprövning. Förhandlingssekretessen gäller också gentemot domstolar som inte får informeras om ärenden som omfattas av förhandlingssekretessen. Förhandlingssekretessen gäller inte bara röjandet av sådant som sagts på mötet till parter utanför Skatteförvaltningen. Diskussionerna som förts på möten får inte heller röjas för övriga tjänstemän eller enheter vid Skatteförvaltningen.

Om nämnden fattar beslut om att skjuta upp behandlingen av ärendet t.ex. för att be om tilläggsuppgifter kan man göra upp en promemoria om ärendet för nästa möte och i denna anteckna även t.ex. diskussioner som förts vid det föregående mötet. Även om promemorian annars är partsoffentlig omfattas den av förhandlingssekretessen till de delar som den innehåller uppgifter om sådant som sagts då ärendet behandlats vid skatterättelsenämnden.
 

Oavsett förhandlingssekretessen och sekretessföreskrifterna har den skattskyldige rätt att få veta vilka som har deltagit i avgörandet av hans eller hennes begäran om omprövning.

Nämnden kan också behandla insiderinformation, som definierats i 12 kap. i värdepappersmarknadslagen (746/2012). Vid behandlingen av dessa ska särskild uppmärksamhet alltid iakttas. Det är förbjudet att utnyttja insiderinformation. Värdepappersmarknadslagens föreskrifter om missbruk av insiderinformation gäller bara värdepapper som är offentligt noterade och är föremål för multilateral handel. Insiderinformation är till sin karaktär sådana exakta uppgifter som anknyter till finansiella instrument på marknaden och inte offentliggjorts och som väsentligt inverkar på värdet för det finansiella instrumentet i fråga. Skatteförvaltningen har gett separata anvisningar om behandlingen av insiderinformation (se Skatteförvaltningens anvisning om behandling av insiderinformation, dnr A87/200/2016).

 

Generaldirektör Pekka Ruuhonen

Skatterättelsenämndens ledande ordförande Terttu Lepaus