Bevakning av skattetagarnas rätt inom Skatteförvaltningen

Anvisningen anknyter till helheten: Ändring av beskattningen och sökande av ändring

---

Skatteförvaltningen har till uppgift att verkställa beskattningen, utöva skattekontroll, uppbära, driva in och redovisa skatter samt bevaka skattetagarnas rätt. Skatteförvaltningen utför dessa uppgifter jämlikt med beaktande av både den skatteskyldiges och skattetagarens intresse. Skattetagare är staten, kommunerna, församlingarna och Folkpensionsanstalten. Bevakningen av skattetagarnas rätt sköts av Enheten för bevakning av skattetagarnas rätt, som är en del av Skatteförvaltningen men som har självständig beslutanderätt vid fullgörandet av sin rättsbevakningsuppgift.

I denna anvisning behandlas samarbetet i anslutning till rättsbevakningsuppgiften och förfaringssätten mellan Skatteförvaltningen, skatterättelsenämnden och Enheten för bevakning av skattetagarnas rätt. I denna anvisning behandlas inte i detalj vad som ingår i uppgiften att bevaka skattetagarnas rätt. I regeringens proposition RP 148/2007 utreds vad bevakning av skattetagarnas rätt inbegriper och vilka mål den har.

I Skatteförvaltningens anvisning om skattebesvärsförfarandet utreds förfarandena i anslutning till behandlingen av skattebesvär mellan Enheten för bevakning av skattetagarnas rätt, Skatteförvaltningen och förvaltningsdomstolarna. Anvisningen behandlar också förfarandena för muntlig förhandling hos förvaltningsdomstolarna. Därtill behandlas sökande av ändring i ansökningsärenden och påskyndat meddelande om ändringssökande av Enheten för bevakning av skattetagarnas rätt i kapitel 14 i Skatteförvaltningens anvisning Att göra en ansökan om förhandsavgörande och att meddela beslut i ärendet.

1 Aktörer inom bevakningen av skattetagarnas rätt samt uppgifter som kommer an på Enheten för bevakning av skattetagarnas rätt och enhetens organisation

1.1 Aktörer inom bevakningen av skattetagarnas rätt

Det finns tre alternativa sätt att bevaka skattetagarnas rätt:

1. den rättsbevakning som Enheten för bevakning av skattetagarnas rätt har hand om,
2. den rättsbevakning som kommunen, församlingen eller Folkpensionsanstalten sköter självständigt, samt
3. rättsbevakning som utövas av personer som separat har utsetts för uppgiften enligt 27 § i lagen om Skatteförvaltningen (nedan SkatteFL, 503/2010).

Den primära aktören i bevakningen av skattetagarnas rätt är Enheten för bevakning av skattetagarnas rätt, dvs. rättsbevakningsenheten. Rättsbevakningssätten enligt punkt 2 och 3 är avsedda att tillämpas endast i undantagsfall. Skattetagarna kan dessutom alltid ta initiativ eller annars kontakta rättsbevakningsenheten i situationer där de anser att det finns ett behov av att vidta rättsbevakningsåtgärder i beskattningen.

1.2 Enheten för bevakning av skattetagarnas rätt och dess rättsbevakningsuppgifter 

Bestämmelser om Enheten för bevakning av skattetagarnas rätt och dess uppgifter ingår i SkatteFL 24–26 § och i olika skatteförfattningar. Rättsbevakningsenheten har som uppgift att bevaka statens, kommunernas, församlingarnas och Folkpensionsanstaltens rätt vid beskattningen och vid sådant ändringssökande som gäller beskattningen.

Rättsbevakningsenheten för skattetagarnas talan såsom part i beskattningsärenden bland annat genom att avge bemötanden med anledning av besvär som framställts av skatt- och betalningsskyldiga samt genom att söka ändring i skatte- och rättskipningsmyndigheternas beslut. Rättsbevakningsenheten har självständig beslutanderätt i sin rättsbevakningsuppgift. 

Rättsbevakningsenheten för talan också i andra ärenden som handlar om att påföra skatt eller fastställa skattens belopp, och som behandlas i den ordning som föreskrivs i förvaltningslagen eller i lagen om rättegång i förvaltningsärenden. Sådana är till exempel extraordinärt ändringssökande (13 kap. i lagen om rättegång i förvaltningsärenden) och förvaltningstvistemål (4 kap. i lagen om rättegång i förvaltningsärenden). Rättsbevakningsenheten kan därmed ansöka om exempelvis återbrytande av ett lagakraftvunnet beskattningsbeslut eller processbeslut (117 och 118 § i lagen om rättegång i förvaltningsärenden), och på motsvarande sätt fungerar enheten som en part i rättegången om den skattskyldige ansöker om återbrytande av beslutet. 

I förvaltningsdomstolen är rättsbevakningsenheten den ena parten i en rättegång också i ärenden som gäller en utomståendes skyldighet att lämna uppgifter, även om enheten inte kan begära omprövning av ett beslut som Skatteförvaltningen fattat om en utomståendes skyldighet att lämna uppgifter. Däremot kan rättsbevakningsenheten söka ändring i skatterättelsenämndens eller förvaltningsdomstolens beslut med anledning av den uppgiftsskyldiges rättelseyrkande eller besvär om Skatteförvaltningens beslut har ändrats eller upphävts. Rättsbevakningsenheten kan också lämna ett bemötande om den som söker ändring i förvaltningsdomstolen är uppgiftsskyldig (65 a § 7 mom. och 66 § 2 mom. i lagen om beskattningsförfarande, BFL, samt 62 § 2 mom. och 64 § i lagen om beskattningsförfarandet beträffande skatter som betalas på eget initiativ, EgenBeskL).

På motsvarande sätt har rättsbevakningsenhetens rätt att söka ändring även när ändringssökandet gäller en förseningsavgift som påförs för försummelse av anmälningsskyldigheten till inkomstdatasystemet. Enheten kan inte begära omprövning av ett beslut som Skatteförvaltningen fattat om förseningsavgift men den får söka ändring i ett beslut med anledning av omprövningsbegäran eller besvär av prestationsbetalaren till den del Skatteförvaltningens beslut om förseningsavgift har ändrats eller upphävts (22 § 4 mom. i lagen om inkomstdatasystemet). Om prestationsbetalaren anför besvär hos förvaltningsdomstolen är rättsbevakningsenheten part även i denna rättegång.

Däremot är rättsbevakningsenheten inte part vid en rättegång som gäller sökande av ändring som avses i 11 b § i lagen om grunderna för avgifter till staten och 8 § i lagen om grunderna för avgifter för vissa förhandsavgöranden (exempelvis avgift för förhandsavgörande), sökande av ändring gällande beslut som hör till tillämpningsområdet för lagen om offentlighet och sekretess i fråga om beskattningsuppgifter och sökande av ändring som gäller försummelseavgift som avses i 6 § i lagen om skyldighet att erbjuda kvitto vid kontantförsäljning då Skatteförvaltningen har påfört en försummelseavgift (7 § i lagen om skyldighet att erbjuda kvitto). I sådana ärenden begär förvaltningsdomstolarna Skatteförvaltningens bemötande.

Rättsbevakningsenheten eller Skatteförvaltningen är inte part i en rättegång i ett ärende som gäller att lindra en administrativ ekonomisk påföljd som avses i 84 § i lagen om rättegång i förvaltningsärenden eller i ärenden som avses i lagen om gottgörelse för dröjsmål vid rättegång (gottgörelselagen). I dessa ärenden kan rättsbevakningsenheten emellertid i sitt bemötande ge en redogörelse för omständigheterna i anslutning till dröjsmålet. Förvaltningsdomstolen kan också begära ett utlåtande från Skatteförvaltningen i ärendet.

Rättsbevakningsenheten har inte ställningen av en part vid ett så kallat MAP-förfarande (Mutual Agreement Procedure, förfarandet för ömsesidig överenskommelse) och vid ett skiljedomsförfarande i anslutning till detta (se lagen om förfarandet för att lösa internationella skattetvister, 530/2019, och Skatteförvaltningens anvisning Förfarandet för att lösa internationella skattetvister samt konventionen om undanröjande av dubbelbeskattning vid justering av inkomst mellan företag i intressegemenskap, 90/436/EEG).

1.3 Rättsbevakningsenhetens övriga uppgifter 

I Skatteförvaltningens arbetsordning föreskrivs att rättsbevakningsenheten lämnar ut uppgifterna för den bevakning av skattetagarnas rätt som skattetagarna själva utför. I praktiken gäller detta situationer där till exempel en kommun med stöd av 14 a § i lagen om offentlighet och sekretess i fråga om beskattningsuppgifter ber om uppgifter för ändringsprövning som kommunen själv utför. Rättsbevakningsenheten avgör dessa enskilda begäranden om utlämnande av uppgifter som gäller kommunal- eller fastighetsbeskattning. Om sådana begäranden kommer in till andra enheter inom Skatteförvaltningen ska de överföras till behandling av rättsbevakningsenheten. Enheten behandlar inte utlämnande av fastighetsregisteruppgifter som avses i 14 § 2 mom. i nämnda lag.

1.4 Rättsbevakningsenhetens organisation 

Rättsbevakningsenheten har en direktör samt flera ledande skattetagarombud och skattetagarombud. Rättsbevakningsenhetens personal är placerad på Skatteförvaltningens olika kontor. Inom rättsbevakningsenheten finns fyra verksamhetsgrupper: person- och företagsbeskattningsgruppen, egendomsbeskattningsgruppen, samfundsbeskattningsgruppen och konsumtionsbeskattningsgruppen. Verksamhetsområdet för rättsbevakningsenheten är hela landet. Av detta följer att hela landet är verksamhetsområde även för alla skattetagarombud.

2 Hörande av rättsbevakningsenheten

2.1 Hörande av rättsbevakningsenheten när Skatteförvaltningen utarbetar anvisningar 

Enheten för bevakning av skattetagarnas rätt kan på begäran ge Skatteförvaltningen utlåtanden om anvisningsutkast som gäller beskattningens substanfrågor och förfaranden. Den som utarbetar anvisningsutkastet ska överväga om ett utlåtande behövs även från rättsbevakningsenheten. Rättsbevakningsenhetens utlåtanden handlar om förfarandet i anslutning till utarbetandet av anvisningarna på motsvarande sätt som när man begär in utlåtanden från intressenter som representerar olika skattebetalare eller beskattningssakkunniga utanför Skatteförvaltningen. Rättsbevakningsenhetens utlåtande begärs således i allmänhet samtidigt som utlåtanden från ovan nämnda externa parter. Om anvisningsutkastet gäller rättsbevakningsenheten eller ansluter direkt till dess verksamhet, kan utlåtandet begäras redan i ett tidigare skede.

Om rättsbevakningsenheten i sitt utlåtande anser att ett enskilt ställningstagande i anvisningen motsvarar enhetens uppfattning i ärendet, söker enheten inte ändring i förhandsavgörande som meddelats eller beskattning som verkställts i enlighet med anvisningen. Det är dock möjligt att avvika från den här principen om ändringar i lagstiftningen, oenhetlig beskattnings- eller rättspraxis eller andra särskilda skäl ger anledning till det.

Rättsbevakningsenhetens skriftliga utlåtanden om beskattningsanvisningsutkast är offentliga på det sätt som föreskrivs om offentlighet av myndigheternas dokument. Enheten redogör för sina utlåtanden i sin årliga verksamhetsberättelse.

2.2 Hörande av rättsbevakningsenheten när Skatteförvaltningen ger utlåtanden 

Olika ministerierna och aktörer i statens centralförvaltning ber Skatteförvaltningen om utlåtanden till exempel i anslutning till lagberedning eller anvisningsutkast. Beredningen av utlåtanden har i regel koncentrerats till Stabs- och rättsenheten. Stabs- och rättsenheten kan också begära rättsbevakningsenhetens utlåtande i samband med att Stabs- och rättsenheten begär ett utlåtande från Skatteförvaltningens övriga enheter.

Rättsbevakningsenhetens skriftliga utlåtande är offentligt. Enheten redogör för sina utlåtanden i sin årliga verksamhetsberättelse.

2.3 Hörande av rättsbevakningsenheten innan ett ärende avgörs 

Lagstiftningen om hörande och syftet med hörandet

I SkatteFL 25 § föreskrivs om hörande av rättsbevakningsenheten innan ett ärende avgörs. Enligt bestämmelsen kan en enhet inom Skatteförvaltningen, centralskattenämnden eller skatterättelsenämnden som behandlar ett ärende som gäller beskattningen, ett förhandsavgörande eller en omprövningsbegäran ge enheten tillfälle att bli hörd innan ärendet avgörs. Bestämmelsen kan tillämpas på alla skatteslag

Till sin karaktär är bestämmelsen sådan att dem kompletterar annan lagstiftning. Bestämmelser om hörande av rättsbevakningsenheten och delgivning av beslut till enheten finns till exempel i BFL 26 d § och i EgenBeskL 57 §. Enligt dessa bestämmelser ska rättsbevakningsenheten höras och beslut delges så att enheten ges tillfälle att ta del av beskattningshandlingarna, om inte annat bestäms på något annat ställe i skattelagstiftningen.

Med hörande innan ett ärende avgörs avses i SkatteFL 25 § hörande i ett enskilt ärende som är under behandling. Hörandet gör det möjligt för den som fattar ett beskattningsbeslut eller för nämnden och den skattskyldige att få del av rättsbevakningsenhetens synpunkter i ett tidigare skede och i en officiell form. Detta å sin sida möjliggör en mer mångsidig prövning av ärendet, vilket höjer beskattningsbeslutets kvalitet och beskattningsprocessens förutsebarhet. Efter att rättsbevakningsenheten har gett sitt utlåtande eller bemötande i ärendet ska den som fattade beslutet eller nämnden fatta ett självständigt beslut i ärendet med beaktande av alla synpunkter som kommit fram. Hörandet kan också fungera som en impuls till rättsbevakningsenheten i ett ärende i vilket det eventuellt finns skäl att söka ändring.

Bestämmelsen i SkatteFL 25 § medför rätten att bli hörd men den förpliktar inte till hörande. Bestämmelsen tillåter ett flexibelt förfarande i samband med hörande av rättsbevakningsenheten så att ärendets karaktär och omfattning tas i beaktande. Skatteförvaltningen, centralskattenämnden eller skatterättelsenämnden prövar om det är nödvändigt att höra rättsbevakningsenheten och iakttar också de bestämmelser som gäller rättsbevakningens syfte och innehåll, såsom SkatteFL 24 § 2 mom. Skriftligt hörande innan ett beskattnings- eller rättelsebeslut fattas kan vara motiverat exempelvis i situationer då ärendet till stor del är juridiskt oklart och ärendet uppenbarligen kommer att avgöras till den skattskyldiges fördel.

Om förfarandet för hörande

Bestämmelsen i SkatteFL 25 § fastställer också rättsbevakningsenhetens roll som andra part i rättegångar som handlar om beskattning. Hörande är möjligt i alla faser av beskattningen från registrering som skatt- eller betalningsskyldig till de beslut som anses ingå i beskattningen och som fattas när skatt tas ut eller indrivs. Hörandet av rättsbevakningsenheten kan således hänföra sig till föregripande förfaranden, verkställande av beskattningen, skatterevision eller annan skattekontroll, ändringsbeskattning, förhandsavgöranden eller ändringssökande i första instans i omprövningsförfarande. Bestämmelser om hörande i besvärsskedet ingår bland annat i BFL 69 §, EgenBeskL 66 § och i 44 § i lagen om rättegång i förvaltningsärenden.

Eftersom det är Skatteförvaltningens ledande skattesakkunnig eller annan sakkunnig som ska avgöra oklara ärenden, är det alltid tjänstemannen för sakkunniguppdraget som fattar beslut om hörande. På motsvarande sätt kan även skatterättelsenämnden höra rättsbevakningsenheten.

Rättsbevakningsenheten ska beredas en skälig tid för att ge sitt utlåtande eller bemötande. Tidsfristen kan variera beroende på ärendets typ och den ska också anpassas till beskattningens tidsplan.

Om rättsbevakningsenheten har hörts innan ärendet har avgjorts, ska beskattningsbeslutet eller omprövningsbeslutet alltid delges rättsbevakningsenheten. 

Hörande av rättsbevakningsenheten vid beskattning i första instans och i annan avgörandeverksamhet

I praktiken behöver rättsbevakningsenheten höras i anslutning till verkställande av beskattningen eller något annat avgörande i första instans bara i exceptionella situationer. Hörande genomförs endast av särskilda skäl.

Det lönar sig att höra rättsbevakningsenheten först i det skede när omständigheterna kring ärendet har utretts i tillräcklig mån. Först då kan rättsbevakningsenheten ta ställning till den specifika rättsfrågan. Till exempel i samband med en skatterevision kan enheten höras först efter att den som utför revisionen har fått del av alla väsentliga omständigheter.

Vid hörandet rekommenderas det att den sakkunniga tjänsteman eller skatterevisor på Skatteförvaltningen som har hand om ärendet kontaktar rättsbevakningsenhetens sakkunnigledning eller skattetagarombud för att komma överens om förfarandet för hörande. 

Om Skatteförvaltningen hör rättsbevakningsenheten enligt SkatteFL 25 §, ska rättsbevakningsenheten avge ett skriftligt utlåtande i ärendet. Den skatt- eller betalningsskyldige ska i allmänhet alltid ges tillfälle att framföra sin åsikt om ärendet (se FörvL 34 §).

I princip är det möjligt att rättsbevakningsenheten inte ger något utlåtande i ärendet. Enheten kan avstå från att ge ett utlåtande om ärendet enligt rättsbevakningsenhetens uppfattning inte har utretts tillräckligt eller lämnar rum för tolkning juridiskt och bevakningen av skattetagarnas rätt inte i övrigt förutsätter att ett utlåtande ska ges.

Hörande av rättsbevakningsenheten vid omprövningsförfarande

Rättsbevakningsenheten hörs i regel inte heller innan ärendet avgörs när Skatteförvaltningen eller skatterättelsenämnden behandlar en omprövningsbegäran som en skatt- eller betalningsskyldig har framfört. Även i dessa fall är det ovanligt att höra rättsbevakningsenheten och därför ska Skatteförvaltningen eller skatterättelsenämnden pröva om enheten behöver höras i ärendet. Den sakkunniga tjänsteman, nämndens ordförande eller nämnden som behandlar omprövningsbegäran fattar beslutet om hörande.

Om det handlar om en omprövningsbegäran som en skattskyldig har framställt och det följande skedet av ändringssökandet kan vara ett prejudikatbesvär (BFL 71 a §; EgenBeskL 68 §), ska rättsbevakningsenheten alltid höras innan skatterättelsenämnden avgör ärendet. Med hänsyn till förfarandet för prejudikatbesvär är det i allmänhet nödvändigt att parterna i en senare rättegång har hörts ingående redan i samband med omprövningsbegäran.

Om rättsbevakningsenheten hörs i anslutning till behandlingen av en omprövningsbegäran ger enheten ett bemötande i ärendet. Rättsbevakningsenhetens bemötande delges alltid den skatt- eller betalningsskyldige. Den tjänsteman eller nämnd som behandlar ärendet ska pröva om det på grund av den skatt- eller betalningsskyldiges eventuella genmäle är nödvändigt att höra rättsbevakningsenheten på nytt.

Om det är rättsbevakningsenheten som har begärt omprövning ska den skattskyldige eller den betalningsskyldige alltid höras med anledning av omprövningsbegäran. Då ska rättsbevakningsenheten alltid beredas tillfälle att ge ett genmäle med anledning av den skatt- eller betalningsskyldiges eventuella bemötande.

Muntligt hörande av rättsbevakningsenheten

SkatteFL 25 § är tillämplig framför allt på skriftligt hörande, men i sak möjliggör den och gäller också mer informellt muntligt hörande. Innan ett ärende avgörs kan Skatteförvaltningen höra rättsbevakningsenheten även muntligt. Ett muntligt hörande av rättsbevakningsenheten lämpar sig exempelvis för förfarandena för Skatteförvaltningens förhandsdiskussioner och handledning. Skatterättelsenämnden kan emellertid bara höra rättsbevakningsenheten skriftligen, förutsatt att det inte är fråga om muntligt hörande vid nämndens sammanträde (FörvL 37 §). Muntligt hörande innebär i praktiken också att ärendet samtidigt blir delgivet.

Den sakkunniga tjänsteman som behandlar ärendet på Skatteförvaltningen ska pröva om hörande är nödvändigt.  Muntligt hörande är inte formbundet och förfaringssätten beror på ärendets karaktär och omfattning.

Vid muntligt hörande bekantar sig rättsbevakningsenhetens skattetagarombud med ärendet och kan ställa frågor om det. Samtidigt kan skattetagarombudet yttra sig om rättsbevakningsenheten anser att frågan eventuellt lämnar rum för tolkning och exempelvis om rättsbevakningsenheten bör höras skriftligen. Om rättsbevakningsenhetens ställningstagande avviker avsevärt från den skattskyldiges eller Skatteförvaltningens uppfattning när det gäller slutledningarna, grunderna eller beloppen, ska innehållet i rättsbevakningsenhetens ställningstagande skrivas upp till exempel i de elektroniska anteckningarna och bifogas till handlingarna. Anteckningarna visar samtidigt att enheten har hörts och att enheten har fått del av ärendet.

3 Delgivning av beskattningsbeslut till Enheten för bevakning av skattetagarnas rätt

3.1 Allmänt om delgivning av beslut 

Bestämmelser om delgivning av beslut till rättsbevakningsenheten finns till exempel i BFL 26 d § och EgenBeskL 57 §. Enligt bestämmelserna ska beslut delges så att rättsbevakningsenheten bereds tillfälle att ta del av beskattningshandlingarna.

Delgivningsförfarandet går till så att rättsbevakningsenheten ges tillfälle att bekanta sig med de handlingar som är centrala med tanke på enhetens uppgift enligt SkatteFL 24 § 2 § mom. Nedan i punkt 3.2 listas de fall där Skatteförvaltningens enheter alltid ska delge rättsbevakningsenheten sina egna beslut eller skatterättelsenämndens beslut. Nedan i punkt 3.3 listas i sin tur de fall där Skatteförvaltningens enheter efter en särskild prövning ska delge rättsbevakningsenheten sina egna eller skatterättelsenämndens beslut.

Andra än ovan nämnda beslut behöver Skatteförvaltningen i allmänhet inte delge rättsbevakningsenheten. Skatteförvaltningen kan emellertid alltid efter egen prövning separat delge rättsbevakningsenheten vilka andra beslut som helst som den själv eller skatterättelsenämnden fattat.

Rättsbevakningsenheten kan även själv ta del av alla beskattningshandlingar och uppgifter i beskattningens datasystem och dessutom begära att Skatteförvaltningen lämnar ut de uppgifter och handlingar som rättsbevakningsenheten särskilt har begärt. Rättsbevakningsenheten kan också göra selektioner i datasystemet enligt valda kriterier till exempel för prövning av ett ändringssökningsfall. 

3.2 Överklagbart beslut på rättsbevakningsenhetens begäran 

När det gäller skatter på eget initiativ fattas ett beskattningsbeslut i regel endast om beslutet leder till påförande av skatt eller påföljdsavgift eller rättelse av beslut (EgenBeskL 52 §). I överlåtelsebeskattningen fattas beslut också i situationer där den skattskyldige ansöker om återbäring av en skatt som hen redan betalat (exempelvis 40 § i lagen om överlåtelseskatt, ÖSL). Därför har det uttryckligen föreskrivits att Skatteförvaltningen på rättsbevakningsenhetens begäran ska meddela ett överklagbart beslut när enheten anser att en skattskyldig borde påföras skatt eller påföljd (EgenBeskL 54 § och ÖSL 38 §). Samma princip tillämpas vedertaget också vid rättelse av debiterade skatter, även om det inte finns någon uttrycklig bestämmelse om detta i lagen om beskattningsförfarande. Då är det i allmänhet fråga om att Skatteförvaltningen har verkställt en skatterevision och anser att det inte till någon del finns grunder för att påföra skatt eller att ändra beskattningen till den skattskyldiges nackdel.

Rättsbevakningsenheten kontaktar Skatteförvaltningens sakkunnig eller skatterevisor och framför en beslutsbegäran till denne per e-post. Skatteförvaltningen utreder ärendet vid behov och hör också den skattskyldige.  Skatteförvaltningen fattar ett beslut om avstående från att påföra skatt (s.k. nollbeslut) i vilket rättsbevakningsenheten kan söka ändring.

3.3 Beslut som alltid ska delges rättsbevakningsenheten 

Ärenden som juridiskt lämnar rum för tolkning (SkatteFL 24 § 2 mom. 1 punkten)

Skatteförvaltningen delger rättsbevakningsenheten sina egna eller skatterättelsenämndens beslut i ärenden som juridiskt lämnar rum för tolkning. En förutsättning är också att ärendet har avgjorts till skattetagarens nackdel. Detta gäller alla överklagbara beslut, såsom förhandsavgöranden, beskattningsbeslut, ändringsbeskattningsbeslut och beslut som getts med anledning av en omprövningsbegäran.

Det ovan nämnda grundar sig på att rättsbevakningsenheten enligt huvudregeln söker ändring om det behövs för lagens tillämpning i andra likadana fall eller för en enhetlig beskattnings- eller rättspraxis (SkatteFL 24 § 2 mom.1 punkten). Ett fall som delges ska således handla om en betydande rättsfråga om lagtolkning där ett domstolsavgörande som eventuellt meddelas senare har större betydelse än bara för det enskilda fallet. Rättsbevakningsenheten söker i regel inte ändring i frågor som gäller prövning av bevisning (är fakta korrekta, är utredningen tillräcklig).

Det går inte att entydigt definiera när ett ärende juridiskt anses lämna rum för tolkning. Det kan vara fråga om en juridisk tolkningsfråga om man vid handläggningen exempelvis

• tolkar ny lagstiftning,
• tolkar bestämmelser om beskattningsförfarande eller förfarandet för rättelse eller ändringssökande,
• konstaterar att någon del av lagstiftningen är bristfällig eller har luckor,
• konstaterar att det finns oenhetligheter i Skatteförvaltningens avgörandeverksamhet eller förvaltningsdomstolars rättspraxis,
• konstaterar att olika ställningstaganden har behandlats i rättslitteraturen,
• upptäcker en sådan ny ekonomisk eller annan företeelse som inte regleras genom lagstiftning eller rätts- eller beskattningspraxis men som har relevans i beskattningen,
• annars upptäcker att lagstiftningen lämnar rum för flera olika alternativa avgöranden, eller
• har avgjort ärendet såsom oklart till skattetagarens nackdel (in dubio contra fiscum).

Beslut som enligt ovan juridiskt lämnar rum för tolkning ska delges oavsett ärendets fiskala betydelse. I dessa fall är det emellertid ofta även fråga om betydande ekonomiska intressen, antingen i det enskilda ärendet eller allmänt i en situation där ärendet berör ett större antal skattskyldiga.   

Om rättsbevakningsenheten har hörts enligt SkatteFL 25 § innan ett beskattnings­ärende har avgjorts, ska beskattningsbeslutet alltid delges rättsbevakningsenheten.

Eftersom det är Skatteförvaltningens ledande skattesakkunnig eller någon annan sakkunnig som avgör oklara ärenden, är det alltid en tjänsteman i sakkunniguppgiften som har hand om delgivningen.

Skatteförvaltningens delger sina beslut via Skatteförvaltningens datasystem. Beslut kan också delges på annat sätt, exempelvis per e-post. Enheten ger alltid avsändaren återkoppling om vilka åtgärder som har vidtagits i ärendet.

3.4 Delgivning i övriga fall 

Skatteförvaltningen kan också efter särskild prövning delge rättsbevakningsenheten sina egna eller skatterättelsenämndens beslut i ärenden som är av exceptionell ekonomisk betydelse (SkatteFL 24 § 2 mom. 2 punkten) eller om skattetagarnas rättsbevakning i övrigt kräver det (SkatteFL 24 § 2 mom. 3 punkten). Även i dessa situationer ska en sakkunnigtjänsteman fatta beslutet om delgivning.

Det är inte möjligt att entydigt definiera när en fråga har exceptionellt stor ekonomisk betydelse. Skatteintresset i det fall som delges måste dock vara särskilt betydande och avgjorts till skattetagarens nackdel. I sådana situationer handlar det om att beslutet i ett ärende som ur skattetagarens synvinkel har mycket stor ekonomisk betydelse prövas en gång till ur skattetagarens synvinkel.

I övriga ärenden kan Skatteförvaltningen delge fall där till exempel beskattningen av samma skattskyldig har verkställts inkonsekvent under olika skatteår eller olika skatteskyldigas beskattning i likadana ärenden har verkställts oenhetligt. Fallen delges emellertid endast om Skatteförvaltningen inte kan rätta beskattningen på eget initiativ. Skatteförvaltningen kan också delge handledning som den gett en skattskyldig.

Skatteförvaltningen kan också delge rättsbevakningsenheten sådana beslut från förvaltningsdomstolar som den anser lämna rum för tolkning eller avvika från den beskattningspraxis som Skatteförvaltningen har behandlat i sina anvisningar.

Rättsbevakningsenheten kan också begära att Skatteförvaltningen delger ett beslut som gäller en viss skattskyldig eller ett visst ärende.

4 Bistående av rättsbevakningsenheten 

För att utföra sin uppgift, till exempel ändringsprövning, kan rättsbevakningsenheten be den skattskyldige att lämna uppgifter som inte framgår av skattedeklarationen eller av andra handlingar som står till Skatteförvaltningens förfogande. Skatteförvaltningen skaffar in dessa uppgifter från den skattskyldige på rättsbevakningsenhetens begäran (tillämplig bestämmelse BFL 11 §; EgenBeskL 21 §). 

Rättsbevakningsenheten kan be Skatteförvaltningen att verkställa exempelvis en partiell skatterevision för att utreda en omständighet som har betydelse för ändringsprövningen eller en ändringssökningsprocess som redan inletts (BFL 14 § och EgenBeskL 24 §).

I ändringssökningsprocesser som följer av en skatterevision kan rättsbevakningsenheten begära skatterevisorn i fråga om tilläggsutredningar på grund av den skattskyldiges argument. I dessa situationer och även i övrigt ger Skatteförvaltningen på rättsbevakningsenhetens begäran ett skriftligt utlåtande eller annan utredning i ärendet.

5 Annat samarbete

5.1 Rättsbevakningsenhetens ändringsprövning och informering om den 

Under tiden för sökande av ändring tar rättsbevakningsenheten inte ställning till om den kommer att utnyttja sin rätt att söka ändring. Ändringsprövningen är öppen tills tiden för sökande av ändring går ut. Skattetagarombudet kan emellertid diskutera omständigheter som gäller ändringsprövningen till exempel med en sakkunnig tjänsteman på Skatteförvaltningen.

Om den skattskyldige tillfrågar Skatteförvaltningen om rättsbevakningsenheten sökt ändring i ett beskattningsbeslut genom skattebesvär hos en förvaltningsdomstol, ska hen instrueras att ställa sin fråga efter att tiden för ändringssökande har gått ut till antingen förvaltningsdomstolens eller högsta förvaltningsdomstolens registratorskontor, beroende på ärendets behandlingsinstans. Om det handlar om sökande av ändring genom omprövningsförfarande, finns uppgiften om ändringssökandet däremot i Skatteförvaltningens datasystem. Även rättsbevakningsenheten instruerar den skattskyldige att rikta sina förfrågningar till förvaltningsdomstolen eller Skatteförvaltningen.

5.2 Meddelande om påskyndat ändringssökande

Besvärstiden för Enheten för bevakning av skattetagarnas rätt beträffande Skatteförvaltningens förhandsavgörande är 30 dagar från det att beslutet fattades (BFL 85 a § 1 mom. och EgenBeskL 65 § 2–3 mom.) och beträffande centralskattenämndens avgörande 30 dagar från delfåendet av beslutet (SkatteFL 17 § 1 mom.). I ett ärende som gäller förhandsavgörande kan rättsbevakningsenheten dock inom tiden för ändringssökande av särskilda skäl med bindande verkan meddela att den inte utövar sin rätt att söka ändring (SkatteFL 26 §). Avsikten med regleringen som gäller meddelande om påskyndat ändringssökande är att främja ett snabbare förfarande att meddela förhandsavgöranden. Meddelandet gäller endast rättsbevakningsenhetens rätt att söka ändring och därmed påverkar meddelandet inte kommunens rätt att söka ändring i ett förhandsavgörande. Förfarandet är avsett som ett undantagsförfarande eftersom tiden för sökande av ändring i ärenden som gäller förhandsavgöranden även i övrigt är kort.

Som sådant särskilt skäl som avses i lagen kan betraktas en av den sökande motiverad och objektivt observerbar brådska med att vidta en rättshandling som förhandsavgörandet gäller. Samtidigt förutsätts det att den juridiska osäkerheten av denna anledning skulle medföra betydande problem. Sökanden ska alltid motivera sin begäran om meddelande om påskyndat ändringssökande. Den tjänsteman inom Skatteförvaltningen som behandlar förhandsavgörandet ska delge rättsbevakningsenheten en inkommen begäran om meddelande och det senare meddelade förhandsavgörandet.

Rättsbevakningsenhetens meddelande är inte ett förvaltningsbeslut och enheten behöver inte motivera sitt beslut om att ge eller inte ge ett meddelande. När sökanden i sin ansökan eller under behandlingen av den har framställt en begäran om påskyndad prövning av ändringssökande, ska rättsbevakningsenheten alltid ge ett meddelande. Innehållet i meddelandet kan vara antingen 1) rättsbevakningsenheten söker inte ändring i det meddelade förhandsavgörandet, 2) rättsbevakningsenheten prövar att utnyttja sin rätt att söka ändring under hela den tid för ändringssökande som fastställts för enheten eller 3) enheten ger inget meddelande. Om rättsbevakningsenheten ger ett meddelande om att den inte söker ändring i förhandsavgörandet, vinner förhandsavgörandet laga kraft redan innan tiden för ändringssökande går ut och sökanden kan påbörja den planerade rättshandlingen utan att behöva vänta på att besvärstiden för rättsbevakningsenheten går ut. Rättsbevakningsenheten skickar meddelandet direkt till sökanden eller dennes ombud med säker e-post eller per post.

5.2 Samarbetet mellan rättsbevakningsenheten och Skatteförvaltningen i brottmåls- och skatteuppbördsärenden 

Ett beskattningsärende kan vara anhängigt samtidigt både i en rättegång eller en ändringssökningsprocess som gäller beskattningen eller i ett brottmål. I sådana situationer handlar det vanligtvis om ett skatterevisionsärende. Det kan till exempel vara fråga om svart försäljning, så kallad kvittohandel eller obefogad skatteåterbäring.

I dessa fall begär det skattetagarombud eller den ombudsman som behandlar ärendet vid behov uppgifter om ärendets behandlingsfas och det material som samlats in i den andra enheten (t.ex. förundersökningsprotokoll, annat rättegångsmaterial, ändringssökningsskriften) och fogar tillämpliga delar av dessa handlingar till den andra processens handlingar t.ex. som bevis. Skattetagarombudet kan också delta i behandlingen av ärendet vid en allmän domstol, exempelvis som biträde till en ombudsman; likaså kan en ombudsman delta i den muntliga behandlingen vid en förvaltningsdomstol exempelvis som biträde till skattetagarombudet.

I 49 § i lagen om skatteuppbörd (11/2018) föreskrivs om särskild befrielse från skatt. Beskattningsenheten kan begära utlåtande av rättsbevakningsenheten vid avgörande av ärenden som gäller befrielse från skatt.

Rättsbevakningsenheten kan också meddela Skatteförvaltningen om den kommer att söka ändring i beskattningen i situationer där Skatteförvaltningen bevakar en skattetagares fordringar i ett konkursförfarande eller i en annan tvångsverkställighet.

5.3 Samarbete vid muntlig förhandling hos en förvaltningsdomstol i ett skattebesvärsärende

Det skattetagarombud som har förordnats till den muntliga förhandlingen är rättsbevakningsenhetens lagliga företrädare vid den muntliga förhandlingen av ett skattebesvärs­ärende hos en förvaltningsdomstol. Förutom skattetagarombudet kan även tjänstemän från Skatteförvaltningen delta i den muntliga förhandlingen, till exempel en skatterevisor, en ombudsman eller en skattesakkunnig. Deras roll i den muntliga förhandlingen kan vara biträde, vittne eller sakkunnig.

De typiska uppgifterna av en tjänsteman som är biträde vid en muntlig förhandling är att behandla handlingarna i anslutning till skattebesvären, söka information i handlingarna och andra biträdesuppgifter. Vid den muntliga förhandlingen kan biträdet också komplettera rättsbevakningsenhetens talan genom att ställa preciserande frågor eller ge uttömmande svar på frågor som ställts.  

Skatteförvaltningens tjänstemän kan också vara vittne i förvaltningsdomstolen. Då är det i allmänhet fråga om att reda ut bevisfrågor för förvaltningsdomstolen. Det kan vara fråga om en enskild uppgift eller flera fakta.

En tjänsteman på Skatteförvaltningen kan också kallas till en muntlig förhandling i förvaltningsdomstolen som sakkunnig i en specialfråga. En sakkunnig hörs enligt samma principer som ett vittne.

5.4 Skattetagarombud som utbildare och medlem i arbetsgrupper 

Skattetagarombudet kan i egenskap av sakkunnig fungera som medlem i en arbetsgrupp som Skatteförvaltningen tillsatt, där man förbereder allmänna beskattningsanvisningar eller tar ställning till substansfrågor eller skatterättsliga tolkningar. Skattetagarombudet deltar inte i den beslutsprocess där Skatteförvaltningens harmoniseringsanvisning eller annan anvisning fastställs.

Skattetagarombudet kan i egenskap av sakkunnig fungera som utbildare på Skatteförvaltningens kurser eller motsvarande evenemang. Skattetagarombudet kan till exempel presentera fall som pågår i processen för ändringssökande eller fall som en domstol redan har avgjort. Skattetagarombudet kan på kurser och i utbildningsmaterial framföra rättsbevakningsenhetens eller sin egen uppfattning om till exempel de omständigheter som bör beaktas då man avgör oklara rättsfrågor och presentera alternativa lösningar, men hen kan inte ge Skatteförvaltningens övriga enheter handledning eller råd för att avgöra enskilda fall. Av utbildningsmaterialet ska framgå att materialet är uppgjort av en tjänsteman vid rättsbevakningsenheten.

generaldirektör Markku Heikura

direktör Sulevi Rauhala