Beskattning av uppfinnare

1 Allmänt

Anvisningen är avsedd för personer som bedriver uppfinningsverksamhet.

Anvisningen behandlar immateriella rättigheter, t.ex. inkomster av patent. Anvisningen lämpar sig i stor utsträckning även för sådana inkomsttagare som får motsvarande inkomster, bl.a. konstnärer och artister som får upphovsrättsinkomster. 

De teman som behandlas är bedömning av verksamhetens natur, lagen som ska tillämpas, bokföringsskyldighet och anteckningsskyldighet, avdragbarhet för utgift, periodiseringsfrågor, fastställande av förlust, inkomstutjämning och sådana frågor om förvärvskälla som har att göra med uppfinningsverksamheten.

Anvisningen behandlar inte innovations-, uppfinnings- och forskningsverksamhet som bedrivs i from av bolag.

Arbetsgivaren har i allmänhet rätt till en uppfinning som den anställde gör i arbetsförhållandet. Anvisningen behandlar hur den ersättning som arbetsgivaren betalar till den anställde för uppfinningen bedöms i beskattningen.

1.1 Att verka som uppfinnare

En uppfinning är en produkt eller en tjänst som skapats utgående från en ny idé. En uppfinnare är alltid en fysisk person som har rätt till sin uppfinning. Uppfinnaren kan skydda sin uppfinning t.ex. med patent, som utgör immateriell rättighet.

För att kommersialisera sin uppfinning kan uppfinnaren starta rörelse kring sin uppfinning t.ex. i egenskap av rörelseidkare eller yrkesutövare. Uppfinnaren kan även mot ersättning upplåta nyttjanderätten till sin uppfinning och samtidigt behåller äganderätten. Vid försäljning av uppfinningen säljer uppfinnaren hela äganderätten till sin uppfinning. 

2 Inkomstbeskattning

2.1 Verksamhetens form

Uppfinningsverksamhet som bedrivs av en privat person kan till sin natur utgöra näringsverksamhet enligt lagen om beskattning av inkomst av näringsverksamhet, förvärvsverksamhet eller hobbyverksamhet som beskattas enligt inkomstskattelagen. Verksamhetens natur inverkar i väsentlig grad på beskattningen av uppfinningsverksamheten.

Näringsverksamhet

Uppfinningsverksamheten kan bedrivas i form av näringsverksamhet. Om det i beskattningen anses att uppfinningsverksamheten uppfyller kännetecknen för näringsverksamheten, beskattas uppfinnaren enligt lagen om beskattning av inkomst av näringsverksamhet (24.6.1968/360, nedan NärSkL).

Med näringsverksamhet avses verksamhet som kunden bedriver i egenskap av rörelseidkare eller yrkesutövare. Nedan ges en förteckning över kännetecknen som är typiska för näringsverksamheten. Avgörandet sker alltid fallspecifikt på basis av en helhetsbedömning. Det kan vara fråga om näringsverksamhet även om något av kännetecknen inte tydligt realiserades.

1. Att eftersträva vinst på antingen kort eller lång sikt. T.ex. att maximera vinsten av uppfinningen
2. Verksamheten är självständig. Verksamheten sker på uppfinnarens eget ansvar och i eget namn och inte mot vederlag så att någon annan leder och övervakar som i lönearbete. Avgörandet påverkas även av om uppfinnaren själv anser att han är bokföringsskyldig, om han lämnar in skattedeklarationen i överensstämmelse med bokföringsskyldigheten och om han har anmält sig till handelsregistret som näringsidkare för sin uppfinningsverksamhet .
3. Verksamheten är målmedveten
4. Verksamheten är kontinuerlig, under en period som på förhand är bestämd eller inte bestämd.
5. Ekonomisk risk. För att nå vinst måste uppfinnaren riskera olika förmåner. Uppfinnaren till exempel skaffar råvaror, maskiner, inventarier och apparater eller betalar löner och andra utgifter och väntar att det så småningom kommer att inflyta inkomster av dessa prestationer.
6. Uppfinnaren vänder sig på ett synligt sätt till en obegränsad eller åtminstone en ganska omfattande personkrets. Det synliga, yttre kännetecknet kan utgöras av t.ex. ett kontor, lager, en verkstad eller annat driftställe.

Beskattningen av uppfinnare som bedriver näringsverksamhet i nötskal:

• En uppfinnare som bedriver näringsverksamhet är bokföringsskyldig för sin verksamhet.
• Han ska lämna in inkomstskattedeklaration av verksamheten (blankett 5).
• På uppfinningsverksamheten tillämpas lagen om beskattning av inkomst av näringsverksamhet (NärSkL)
• Resultatet av näringsverksamheten, från vilket förlusterna från tidigare år har dragits av, indelas i förvärvsinkomst och kapitalinkomst; indelningen sker på grundval av företagets nettoförmögenhet.
• Uppfinnaren är momsskyldig om gränsen för verksamhet i liten skala, dvs. 8 500 euro per år, överskrids.
• Utgifterna för inkomstens förvärvande och bibehållande är avdragbara (NärSkL 7 §)
• Förlusten dras av från näringsverksamhetens resultat under de tio följande skatteåren i den mån resultat uppkommer (inkomstskattelagen 30.12.1992/1535; ISkL 119 § 1 mom.) eller på yrkande av den skattskyldige från kapitalinkomsterna som han förvärvat under skatteåret.

Förvärvsverksamhet

Om uppfinningsverksamheten inte uppfyller kännetecknen för näringsverksamheten, betraktas uppfinningsverksamheten som förvärvsverksamhet eller hobbyverksamhet. Förvärvsverksamheten bedrivs i avsiktligt förvärvssyfte medan detta kännetecken saknas i hobbyverksamheten.

Förekomsten av avsikt att förvärva inkomster avgörs i praktiken på grundval av de yttre kännetecknen. En person kan anses vara uppfinnare och hans uppfinningsverksamhet ske i avsikt att förvärva inkomster, om han t.ex.:

1. visar att han får eller har fått någon inkomst av sin uppfinning,
2. har ansökt och/eller fått understöd eller bidrag för sin uppfinningsverksamhet t.ex. från Uppfinningsstiftelsen o.d.,
3. visar att han ansöker eller har ansökt om någon industrirättslig skyddsform (patent, nyttighetsmodell, mönsterskydd, varumärke) för sin uppfinning,
4. har fått stipendium, pris eller fått annan offentlig erkänsla som uppfinnare
5. har gjort eller har låtit göra en nyhetsundersökning av sin uppfinning
6. är medlem i en uppfinnarorganisation
7. har bjudit ut sin uppfinning eller sökt samarbetspartner t.ex. genom att delta i mässor, sätta annonser i tidningar, på Internet m.m.,
8. har satsat på verksamheten (kapital, kurser, reklam m.m.).

Enbart förekomsten av någon av de ovannämnda omständigheterna gör ännu inte uppfinningsverksamheten till förvärvsverksamhet. Bedömningen av verksamhetens art sker alltid som helhetsbedömning. De ovanstående kännetecknen uppfylls ofta även i näringsverksamheten. Utöver dessa kännetecken bedöms näringsverksamheten med hjälp av verksamhetens vinstsyfte, självständighet, målmedvetenhet, kontinuitet, ekonomiska risk och i vilken utsträckning verksamheten vänder sig utåt.

Den mest väsentliga skillnaden mellan hur de personer som bedriver förvärvsverksamhet och näringsidkarna beskattas är att endast inkomsten av näringsverksamhet indelas i kapitalinkomst och förvärvsinkomst på grundval av företagets nettoförmögenhet. I förvärvsverksamheten utgör den inkomst som uppfinnaren får av sin uppfinning förvärvsinkomst.

Beskattningen av uppfinnare som bedriver förvärvsverksamhet i nötskal:

• En uppfinnare som bedriver förvärvsverksamhet är anteckningsskyldig för sin verksamhet.
• Inkomsterna av uppfinningsverksamheten deklareras med den förhandsifyllda skattedeklarationen. De utgifter som hänför sig till uppfinningsverksamheten deklareras med bilageblankett 15 Konstnärens och frilansens inkomster (3061r)
• På uppfinningsverksamheten tillämpas inkomstskattelagen (ISkL)
• Utgifterna för inkomstens förvärvande och bibehållande är avdragbara (ISkL 29 §)
• Uppfinningsverksamhetens förlust dras av från skatteårets andra förvärvsinkomster under de tio följande åren i den mån förvärvsinkomster uppkommer (ISkL 118 § 1 mom.).

Hobbyverksamhet

Uppfinningsverksamheten kan betraktas som hobbyverksamhet om verksamheten inte sker i avsiktligt förvärvssyfte. Gränsdragningen mellan förvärvsverksamheten och hobbyverksamheten görs fallspecifikt.

Jämfört med den egentliga förvärvsverksamheten är hobbyverksamheten till sin natur småskalig och sporadisk. Typiskt för denna verksamhet är att den hör till personens fritid (hobby) och att personen inte får sitt uppehälle från den. Verksamheten genererar inte alls någon inkomst eller de inkomster som uppfinnaren får av den är även på lång sikt ringa både absolut och i förhållande till de utgifter som verksamheten förorsakar. Förutom lönsamheten har alltså även verksamhetens omfattning och volym betydelse.

För att utreda verksamhetens art ska den skattskyldige ge en utredning av verksamhetens målmedvetenhet och av det avsiktliga förvärvssyftet i anslutning till verksamheten. I en situation där uppfinningsverksamheten som en person inlett har ansetts utgöra hobbyverksamhet under de första åren t.ex. eftersom verksamheten inte alls genererat några inkomster, kan omständigheter som uppstår senare, t.ex. att uppfinningen har sålts, ge anledning att bedöma frågan på annat sätt och man kan anse att verksamheten utgjort förvärvsverksamhet från första början. Den skattskyldige kan framställa ett yrkande på detta i fullföljdsväg. Tiden för sökande av ändring är för den skattskyldige fem år räknat från ingången av året efter det år då beskattningen av den skattskyldige slutförts.

Beskattningen av uppfinnare som bedriver hobbyverksamhet:

• En uppfinnare som bedriver hobbyverksamhet bör spara de verifikationer som hänför sig till verksamheten och föra anteckningar om sin verksamhet.
• Förlusten av hobbyverksamheten fastställs inte men uppfinnaren får dra av utgifterna för uppfinningsverksamheten från inkomsterna av verksamheten.
• Om hobbyverksamheten inte genererat några inkomster under skatteåret, behöver uppfinnaren inte deklarera utgifterna för hobbyverksamheten i sin skattedeklaration. När hobbyverksamheten genererar inkomster, utreds inkomsterna och avdragen från dessa inkomster i den förhandsifyllda skattedeklarationen för det år inkomsten uppstår.

2.2 Bokföringsskyldighet och anteckningsskyldighet

Beroende på verksamhetsformen är uppfinnaren antingen bokföringsskyldig eller anteckningsskyldig.

Bokföringsskyldighet

Var och en som driver rörelse eller utövar yrke är skyldig att föra bok över denna verksamhet (bokföringslagen 30.12.1997/1336, BokfL 1 kap. 1 §). Uppfinnare som bedriver uppfinningsverksamhet i egenskap av rörelseidkare eller yrkesutövare är således bokföringsskyldiga för sin verksamhet. 

Rörelseidkare ska ha dubbel bokföring (BokfL 1 kap. 2 §) och upprätta sitt bokslut enligt prestationsprincipen. Beskattningen verkställs på basis av bokslutet. Dubbel bokföring betyder att av varje affärshändelse ska registreras både pengarnas källa (antecknas i kredit) och användningen av pengar (antecknas i debet). Alla bokföringar görs i två eller flera konton.

Yrkesutövare kan föra enkel bokföring (BokfL 7 kap. 1 §), varvid det i bokföringen såsom affärshändelser noteras betalda utgifter, räntor och skatter samt erhållna inkomster och uttag för eget bruk av varor och tjänster. Enkel bokföring bygger alltid på kontantprincipen. Yrkesutövare som har enkel bokföring behöver inte upprätta någon balansräkning. Bokföringen ska likväl inkludera separata förteckningar över omsättningstillgångar, över bestående aktiva och över fordringar som föranleds av yrket samt över skulder och över reserveringar. Dessa förteckningar behöver inte bifogas till skattedeklarationen.

Anteckningsskyldigheten

Bestämmelserna om anteckningsskyldighet och anteckningar gäller sådan skattskyldig som bedriver annan förvärvsverksamhet än sådan som ska betraktas som näringsverksamhet och som inte är bokföringsskyldig (12 § i lagen om beskattningsförfarande, 18.12.1995/1158 och 35 § i Skattestyrelsens beslut om deklarationsskyldighet och anteckningar, 19.12.2007/1276). En skattskyldig som är anteckningsskyldig ska göra sådana anteckningar över inkomster och utgifter att inkomsterna och utgifterna för dessa samt stöd som erhållits för förvärvsverksamheten tillräckligt specificerade framgår av dem och av tillhörande verifikationer. Anteckningarna registreras i kronologisk ordning. En inkomst registreras som transaktion när den har lyfts, skrivits in på den skattskyldiges konto eller när den skattskyldige annars har kunnat förfoga över den. En utgift registreras som transaktion när den har utbetalats (36 § i Skattestyrelsens beslut om deklarationsskyldighet och anteckningar). Anteckningarna ska basera sig på verifikationer. 

En skattskyldig som får inkomst av upphovsrätt, uppfinning, patent eller varumärke ska förutom anteckningarna även föra förteckning över de i verksamheten använda maskinerna, redskapen och anordningarna (40 § i Skattestyrelsens beslut om deklarationsskyldighet och anteckningar).

2.3 Avdragsrätt för utgifter

Det väsentliga i fråga om avdragsrätten för utgifter är om utgifterna hänför sig till uppfinningsverksamheten eller om de är icke-avdragsgilla levnadskostnader. Den skattskyldige ska ge en utredning hur utgifterna, t.ex. resekostnaderna har hänfört sig till uppfinningsverksamheten. Allmänna kostnader, t.ex. telefon- och elkostnaderna, kan indelas i de icke-avdragsgilla levnadskostnaderna och i den avdragbara delen.

Näringsverksamhet

Enligt NärSkL 7 § är utgifterna för inkomstens förvärvande och bibehållande samt därav härrörande förluster avdragbara inom näringsverksamheten. Utgifterna måste kunna verifieras i bokföringen.

Förvärvsverksamhet

Endast utgifterna för förvärvsverksamheten är avdragbara från inkomsterna av förvärvsverksamheten (ISkL 29 §). Avdragsrätten för utgifterna ska vid behov motiveras med en pålitlig utredning. Verifikationerna ska förvaras som bilaga till anteckningarna. De ska dock inte bifogas till skattedeklarationen.

Hobbyverksamheten
Utgifterna för hobbyverksamheten kan dras av endast från inkomsterna av samma hobbyverksamhet. Från de inkomster av hobbyverksamheten som uppstått under skatteåret kan dras av även sådana utgifter som uppstått under tidigare skatteår och som medfört inkomsten för skatteåret. Den skattskyldige bör föra noggranna anteckningar av utgifterna för och inkomsterna av hobbyverksamheten. Varken skattelagarna eller rättspraxis har tagit ställning till tidsramen för accepterande av utgifter i beskattningen. Accepterandet av utgifter förutsätter likväl att den skattskyldige måste kunna bevisa att utgifterna hänför sig till den erhållna inkomstposten samt måste kunna motivera avdragsrätten för utgifterna med en pålitlig utredning. 

2.4 Typiska utgifter i hobbyverksamhet

Det finns väldigt många olika slags utgifter i samband med uppfinningsverksamheten. Den skattskyldige får i beskattningen dra av utgifterna för inkomstens förvärvande och bibehållande från inkomsten. Kostnaderna för utveckling, skydd och marknadsföring av en uppfinning är i allmänhet avdragbara som utgifter för inkomstens förvärvande och bibehållande. Avdragsrätten för utgifterna förutsätter att de inte har ersatts med skattefria stipendier eller understöd.

I beskattningen kan avdragbara utgifter i samband med uppfinningsverksamhetens vara bl.a.

Kostnader för skydd av uppfinning

Kostnader för uppfinningsskyddet är alla kostnader för de industriella rättigheternas förvärv, upprätthållande och försvar. Dessa utgörs t.ex. av nationella och internationella patentavgifter, patentförsäkringspremier samt nyhetsundersökningsavgift.

Facklitteratur, forskningsmaterial, materialkostnader, arbetslokaler

Utgifter för anskaffningen av facklitteratur, forskningsmaterial och vetenskaplig litteratur är avdragbara. Avdragbara kostnader är även bl.a. olika materiella kostnader som behövts för att skapa prototypen för en uppfinning som är under planering. Även produktutvecklingskostnaderna i samband med uppfinningen, råvarorna och kostnaderna för bearbetningsmaskiner utgör avdragbara utgifter.

Uppfinnaren är kanske tvungen att anskaffa en särskild arbetslokal för att kunna göra uppfinningen. Utgifterna för anskaffningen, renoveringen eller hyrningen av en sådan arbetslokal är avdragbara vid beskattningen om arbetslokalen har anskaffats för ifrågavarande inkomstförvärv.

Lönekostnader och ersättningar till utomstående

Avdragbara är löner och övriga förmåner som betalats till de utomstående personer som arbetat för uppfinnarens inkomstförvärv. Den lön som en rörelseidkare eller yrkesutövare betalar till sin make är inte avdragbar. Den lön som betalats till eget barn är avdragbar endast om barnet har arbetat inom förvärvsverksamheten och fyllt 14 år före skatteårets ingång. Lönen får inte vara högre än sådan lön som skulle ha betalats till en utomstående.

Avdragbara kostnader är också kostnaderna för de utomstående parters arbete och tjänster som behövts i uppfinnarverksamheten. Sådana kostnader är bl.a. kostnaderna för planerings- och konsultföretags, forskningscentralers och mekaniska verkstäders arbete och tjänster och för andra motsvarande utomstående parters arbete och tjänster.

2.5 Hur behandlas inkomst i beskattningen

Näringsverksamhet

Inkomsterna som inom näringsverksamheten erhållits i form av pengar eller förmån med penningvärde utgör skattepliktiga näringsinkomster. Inkomsten räknas som inkomst för det skatteår under vilket den erhållits i form av pengar, i form av en fordran eller såsom annan förmån med penningvärde. Utgiften utgör kostnad för det skatteår under vilket skyldigheten att erlägga utgiften uppstått (NärSkL 19 § och 22 §).

I detta system enligt den s.k. prestationsprincipen har det ingen betydelse när betalningen kommit t.ex. på bankkontot utan redan uppkomsten av fordringsrätten medför en inkomstföring. I systemet enligt prestationsprincipen är själva betalningen alltså inte bunden till periodiseringen av inkomst. Enligt detta utgör inkomst av t.ex. en patent intäkt för det skatteår under vilket rätten till patenten har sålts, dvs. då överlåtelsehandlingen har undertecknats, och inte för det skatteår under vilket pengarna för försäljningen har erhållits.

Hos näringsidkaren kan ersättningarna för patent variera mycket till sin natur och till sin avtalstyp. Alla ersättningar för överlåtelse av olika rättigheter, förmåner och uppgifter utgör skattepliktiga vederlag. Inkomsten av näringsverksamheten indelas i kapitalinkomst och förvärvsinkomst. Av företagsinkomsten utgör kapitalinkomst det belopp som motsvarar 10 % eller 20 % av nettoförmögenheten och den överskjutande andelen utgör förvärvsinkomst. Kapitalinkomstandelen bestäms på grundval av den nettoförmögenhet som fanns vid utgången av det föregående skatteåret. Nettoförmögenheten räknas ut såsom skillnaden mellan de tillgångar och skulder som hör till näringsverksamheten. De tillgångar och skulder som hör till privathushållet är inte med i uträkningen.

En yrkesutövare med enkel bokföring tillämpar betalningsprincipen (dvs. kontantprincipen). Inkomsten utgör alltså inkomst för det skatteår under vilket den har lyfts eller antecknats på inkomsttagarens konto eller inkomsttagaren annars har kunnat förfoga över den (NärSkL 27a §).

Förvärvsverksamhet

Inkomst som uppstår av förvärvsverksamhet enligt inkomstskattelagen anses utgöra inkomst för det skatteår under vilket den har lyfts, antecknats på inkomsttagarens konto eller under vilket inkomsttagarens annars har kunnat förfoga över den (ISkL 110 §). I förvärvsverksamhet utgör en ersättning för immateriell rättighet skattepliktig förvärvs- eller kapitalinkomst. I 52 § i inkomstskattelagen föreskrivs om inkomstslaget av ersättningar som baserar sig på immateriella rättigheter. 

52 § i inkomstskattelagen:
”Vissa ersättningar som baserar sig på immateriella rättigheter. Ersättning som en skattskyldig har fått på grund av patent, upphovsrätt eller någon annan därmed jämförbar rättighet är skattepliktig kapitalinkomst, om rättigheten har förvärvats genom arv eller testamente eller mot vederlag. I annat fall är den förvärvsinkomst”.

Inkomst som den ursprungliga ägaren av en immateriell rättighet får

Uppfinnare får ersättningar för de immateriella rättigheter som de skapat. Ersättningarna kan till sin natur vara mycket varierande. Ersättningen kan vara en royalty eller andra inkomster på grund av patent, upphovsrätt, mönsterskydd o.d. ensamrätt. Enligt 52 § i inkomstskattelagen betraktas inkomsten i inkomstbeskattningen alltid som förvärvsinkomst eftersom den utgör ersättning för arbete och baserar sig på uppfinnarens eget arbete och egen verksamhet.

På basis av 52 § i inkomstskattelagen utgör även den ersättning som uppfinnaren, dvs. den ursprungliga ägaren av uppfinningen, får då han säljer äganderätten till uppfinningen eller patentet förvärvsinkomst. När den ursprungliga ägaren av uppfinningen alltså själv säljer uppfinningen eller patentet, tillämpas bestämmelserna om beskattningen av överlåtelsevinster inte på den ersättning han på detta sätt får. 

Immateriell rättighet som förvärvats mot vederlag

I inkomstbeskattningen anses avkastning av egendom, vinst av egendomsöverlåtelse och annan inkomst som kan anses ha influtit av egendom som kapitalinkomst. Kapitalinkomst beskattas enligt en proportionell skattesats (28 % år 2008).

En ersättning för patent, upphovsrätt eller annan med dem jämförbar rättighet utgör kapitalinkomst om rättigheten har förvärvats mot vederlag (ISkL 52 §). Det är då inte fråga om inkomst som baserar sig på inkomsttagarens eget arbete utan om en köpt immateriell rättighet. Om äganderätten till uppfinningen eller patentet säljs, tillämpas de normala bestämmelserna om beskattningen av överlåtelsevinster på vidareförsäljningen.

Immateriell rättighet har fåtts genom arv eller testamente

En ersättning för patent, upphovsrätt eller annan med dem jämförbar rättighet utgör kapitalinkomst om rättigheten har fåtts genom arv eller testamente (ISkL 52 §). Om en immateriell rättighet som fåtts genom arv eller testamente överlåts vidare, tillämpas de normala bestämmelserna om beskattningen av överlåtelsevinster på fallet.

Immateriell rättighet som fåtts i gåva

Enligt ISkL 52 § utgör inkomster som inflyter på basis av en immateriell rättighet som fåtts i gåva förvärvsinkomst. Bestämmelserna om beskattning av överlåtelsevinster tillämpas inte heller på överlåtelse av en immateriell rättighet som fåtts i gåva utan den erhållna inkomsten utgör förvärvsinkomst. Bakgrunden till denna reglering är att om den inkomst som fås på basis av en sådan immateriell rättighet som fåtts i gåva utgjorde kapitalinkomst, skulle de som fått förvärvsinkomst kunna ge rättigheten till uppfinningen t.ex. till en nära släkting och därigenom omvandla de förvärvsinkomster som han fått till familjens kapitalinkomster på konstgjord väg.

Överlåtelse av egendom kan ske under det gängse värdet på så sätt att överlåtelsen anses ha skett mot vederlag och delvis som gåva (ISkL 47 § 5 mom.). Om det av villkoren i ett köpe- eller bytesavtal framgår att det överenskomna vederlaget utgör högst tre fjärdedelar av det gängse priset, anses skillnaden mellan det gängse priset och vederlaget som gåva (lagen om skatt på arv och gåva 12.7.1940/378, ArvsskatteL 18 § 3 mom.). Om den immateriella rättigheten har förvärvats så här till ett lägre pris än det gängse värdet, kan fånget anses ha skett delvis mot vederlag och delvis som gåva. De inkomster som mottagaren fått på grund av den immateriella rättigheten kan beskattas delvis som förvärvsinkomst och delvis som kapitalinkomst. 

2.6 Skatteplikt för stödpenning

Stipendier och andra understöd som har erhållits från offentliga samfund för vetenskaplig forskning eller för konstnärlig verksamhet är skattefria utan någon övre gräns (ISkL 82 § 1 mom.) Stipendier från andra är skattefria till den del det sammanlagda beloppet av dem efter avdrag av utgifterna för inkomstens förvärvande och bibehållande inte överstiger det årliga beloppet av ett statligt konstnärsstipendium under skatteåret. Samma principer tillämpas på beskattningen av hederspris. Andra understöd och stipendier än de som erhållits för andra ändamål än för studier, vetenskaplig forskning eller konstnärlig verksamhet är skattepliktiga. Med begreppet vetenskaplig forskning avses ingen bestämd vetenskapsgren utan det som avgör är om man är tvungen att använda vetenskapliga metoder (HFD 1999/2405, HFD1991/1168).

Stödpenning som beviljats av Uppfinningsstiftelsen

Uppfinningsstiftelsen kan bevilja stödpenning för utvecklingen av uppfinningar. Stödpenning kan användas för kostnaderna för patentering, produktutveckling och kommersialisering av uppfinningar. Det är typiskt att stödpenning beviljas i flera rater. Enligt 18 § 6 mom. i lagen om beskattningsförfarande ska Uppfinningsstiftelsen varje år lämna uppgifter om beviljade stödpenningar till Skatteförvaltningen.

Stödpenning som beviljats av Uppfinningsstiftelsen utgör mottagarens skattepliktiga inkomst i sin helhet eftersom stödpenningen inte beviljas för sådant ändamål som avses i ISkL 82 § 1 § utan för att täcka utgifter för uppfinningsverksamheten, t.ex. kostnader för patentering, produktutveckling och kommersialisering. Stödpenningar som uppfinnaren får av Uppfinningsstiftelsen tas således inte i beaktande vid beräkningen av det årliga beloppet av det statliga konstnärsstipendiet. Återbetalningar av stödpenningen som räknats som inkomst utgör avdragbara utgifter för mottagaren av stödpenningen i näringsverksamheten under det år då återbetalningsskyldigheten uppstått och i förvärvsverksamheten under det år då återbetalningen skett. 

Stödpenningen räknas som inkomst för det år då Uppfinningsstiftelsen har gett sitt slutliga utbetalningsbeslut om stödpenning till dem som bedriver näringsverksamhet enligt NärSkL. Det stödpenningsbelopp som det slutliga utbetalningsbeslutet gäller utgör skattepliktig inkomst under skatteåret i fråga. För de fysiska personer som bedriver förvärvsverksamhet enligt ISkL utgör stödpenningen inkomst för det år då inkomsttagaren har kunnat lyfta den (ISkL 110 §). Ett positivt beslut om stödpenning avgör inte det skatteår då inkomsten ska beskattas utan det är det år då blanketten för anhållan om utbetalning har godkänts som är det avgörande. Det är då som rätten att lyfta stödpenningen uppstått för uppfinnaren.

2.7 Hur hänförs utgift till olika skatteår

Det är typiskt för uppfinningsverksamheten att det uppstår utgifter till och med under en lång period innan några inkomster uppstår. Det är mycket möjligt att uppfinnaren arbetar med uppfinningen flera år innan den blir färdig.

Näringsverksamhet

Näringsverksamhetens utgift utgör kostnad för det skatteår under vilket skyldigheten att erlägga utgiften uppstått (NärSkL 22 §). Betalningsskyldigheten uppstår i allmänhet när produktionsfaktorn mottas, varvid även utgiften uppstår. Betalningsskyldigheten uppstår och uppfylls i allmänhet under samma skatteår. Sådana kostnader är t.ex. anskaffning av råvaror. Obetydliga utgiftsposter får dock räknas som kostnad för det skatteår under vilket de erlagts. Exempelvis postavgifter och telefonräkningar kan vara sådana i förhållande till omsättningen och resultatet obetydliga poster.

Utvecklingsutgifter

Utvecklingsutgifterna utgör i regel kostnad för det skatteår under vilket skyldigheten att erlägga dem uppstått (NärSkL 25 §). På den skattskyldiges yrkande kan utvecklingsutgifterna emellertid dras av genom avskrivningar under två eller flera skatteår. Den skattskyldige kan bestämma även hur stora de årliga avskrivningarna är. Utgifterna för en uppfinning kan dras av i sin helhet även om uppfinningen vore misslyckad. Den skattskyldige får inte såsom kostnader för utvecklingsverksamheten dra av ett större belopp än han under skatteåret och tidigare dragit av i sin bokföring (NärSkL 54 § 2 mom.).

Avdrag för anskaffningsutgift för uppfinning som förvärvats mot vederlag

Om patent har förvärvats mot vederlag, avskrivs anskaffningsutgiften med lika stora årliga avskrivningar under 10 år eller under en kortare ekonomisk brukstid (NärSkL 37 §). Även upphovsrätter, publiceringsrätter, rätt till varumärke och rättighet till tillverkningsmetod samt köpta dataprogram utgör sådana rättigheter. Om giltighetstiden för patentet är kortare än 10 år, ska anskaffningsutgiften trots det avskrivas under 10 år.

Brukstiden för rättigheten kan på basis av avtalet eller lag vara kortare än 10 år, varvid den skattskyldige kan uppvisa att förutsättningarna för en kortare avskrivningsperiod än 10 år föreligger. Om brukstiden för rättigheten inte har begränsats, måste den skattskyldige särskilt visa att en kortare ekonomisk brukstid än 10 år är sannolik. 

Avdrag för anskaffningsutgift för patent som förvärvats genom arv, genom testamente eller i gåva

Anskaffningsutgiften för en sådan utan vederlag förvärvad immateriell rättighet som separat kan överlåtas avskrivs på samma sätt som en immateriell rättighet som förvärvats mot vederlag (NärSkL 37 §). Såsom rättigheter som förvärvats utan vederlag kan betraktas endast sådana rättigheter som förvärvats genom arv, gåva eller genom annat med dem jämförbart förvärv men inte sådana immateriella rättigheter som företaget självt har utvecklat. Anskaffningsutgiften för egendom som förvärvats utan vederlag utgörs av det sannolika överlåtelsepriset för nyttigheten vid förvärvet. Med detta avses det värde som fastställts vid gåvo- eller arvsbeskattningen. Som anskaffningsutgift kan användas även ett lägre, sannolikt överlåtelsepris vid den tidpunkt då nyttigheten tas i bruk i näringsverksamheten (NärSkL 15 §).

Avdrag för anskaffningsutgift för patent man själv har utvecklat

Anskaffningsutgiften för sådana immateriella rättigheter som uppfinnaren själv har utvecklat bestäms på grundval av de faktiska rörliga utgifterna för förvärvet av dem, förutsatt förstås att dessa utgifter inte redan tidigare har dragits av t.ex. som utvecklingsutgifter. Utgifterna för förvärvet av patentet bokförs dock i anskaffningsutgiften och dras av med årliga avskrivningar på det sätt som förutsätts i NärSkL 37 §. Exempelvis de utredningar i forskning och litteratur som görs innan patent beviljas utgör sådana kostnader.

Fallet HFD 1977 L 4751 gällde gränsdragning mellan å ena sidan de utgifter som förorsakats av främjandet av affärsverksamheten (NärSkL 25 §) och å andra sidan de utgifter som förorsakats av förvärvet av patent (NärSkL 37 §). I fallet krävde A att utgifter för förvärvet av patentet skulle dras av från hans inkomst i beskattningen. Utgifterna hade uppstått till följd av de avgifter som hade betalats till utomstående för de utredningar som de hade gjort i forskning och litteratur och som måste göras innan patent beviljas. Enligt A var det fråga om utgift för främjandet av affärsverksamheten, varför han yrkade på att utgifterna skulle dras av under det år då de uppstått. Högsta förvaltningsdomstolen ansåg emellertid att utgifterna hade förorsakats av förvärvet av patentet och att de därför skulle dras av genom årliga avskrivningar i enlighet med 37 § i lagen om beskattning av inkomst av näringsverksamhet.

HFD 1977 L 4751 
En diplomingenjör hade under skatteåret 1972 haft 4 650 mark i utgifter som förorsakats av ansökan om patent för de uppfinningar han gjort. Han hade under skatteåret inte deklarerat några inkomster av patent eller uppfinningar och han hade inte beviljats patent under skatteåret. År 1975 hade han fått 6 000 mark i ersättning för patent och år 1976 40 000 mark i licensersättningar av ett bolag vars majoritetsdelägare och enda styrelsemedlem han var. Han hade inte deklarerat några försäljningsinkomster åren 1973 – 1975. Det ansågs att ifrågavarande utgifter utgjorde sådana anskaffningsutgifter för patent som avses i 37 § i lagen om beskattning av inkomst av näringsverksamhet. Skatteåret 1972.

Lös egendom

Avskrivning på lös egendom sker årligen som en avskrivning om högst 25 % av utgiftsresten. Lös egendom är bl.a. maskiner och inventarier (NärSkL 30 §).

Förvärvsverksamhet

Utgifterna för förvärvsverksamheten avdras i regel enligt kontantprincipen. Utgifter dras av från inkomst under det år då betalningen erlades (ISkL 113 §). 

Anskaffningsutgifterna för patent, maskiner, inventarier och byggnader ska dras av som årliga avskrivningar, varvid bestämmelserna i lagen om beskattning av inkomst av näringsverksamhet iakttas (ISkL 114 §) (se punkten Näringsverksamhet).

Hobbyverksamhet

Inkomst av hobbyverksamhet anses i enlighet med kontantprincipen utgöra inkomst av det skatteår under vilket den har lyfts, antecknats på inkomsttagarens konto eller under vilket han annars har kunnat förfoga över den (ISkL 110 §). Förluster av hobbyverksamhet fastställs inte utan utgifterna dras av från inkomst som under skatteåret förvärvats av samma hobbyverksamhet. Sådana utgifter för tidigare år som tidigare inte accepterats som avdragbara i beskattningen kan dras av i beskattningen under senare skatteår då det uppstår inkomst av samma hobbyverksamhet, om utgifterna kan anses ha medfört denna inkomst.

2.8 Fastställande av förlust

Näringsverksamhet

Det är typiskt att det för en uppfinnare som bedriver näringsverksamhet uppkommer mera utgifter än inkomster i början av hans verksamhet. Näringsverksamhetens förlust dras av från näringsverksamhetens resultat under de tio följande skatteåren, i den mån inkomst uppkommer (ISkL 119 § 1 mom.).

Uppfinnaren får dra av sin näringsförlust helt eller delvis även redan under samma skatteår från sina kapitalinkomster. Yrkandet ska emellertid framställas innan beskattningen för skatteåret har slutförts (ISkL 59 §). Förlusten behandlas på samma sätt som de övriga avdrag som görs från kapitalinkomster. Förlusterna dras av från kapitalinkomsterna efter utgifterna för inkomstens förvärvande och bibehållande men före de övriga räntorna. Om förlusten dras av endast delvis, kommer förlusten i övrigt dras av från resultatet av näringsverksamheten under följande år. Om makar bedriver uppfinningsverksamhet tillsammans, avdras förlusten från makarnas kapitalinkomster enligt deras respektive arbetsinsatser.

Förvärvsverksamhet

Med förlust inom förvärvsinkomstslaget avses det belopp varmed summan av personens utgifter för förvärvsinkomstens förvärvande under skatteåret överstiger det sammanlagda beloppet av hans förvärvsinkomster under samma år (ISkL 118 § 2 mom.). I uträkningen beaktas även andra förvärvsinkomster än inkomsterna av uppfinningen, t.ex. löneinkomsterna av huvud- och bisyssla och pensionsinkomsterna.

Av förlusten som ska fastställas föranleds att det är möjligt att dra av utgifterna för förvärvsverksamheten under det år då inkomsten uppstår. Förlust inom förvärvsinkomstslaget kan dras av under de tio följande åren från inkomsten inom förvärvsinkomstslaget i den mån förvärvsinkomster uppkommer (ISkL 118 § 1 mom.).

Hobbyverksamhet

Förlust av hobbyverksamheten fastställs inte.

2.9 Inkomstutjämning

På grund av den progression i inkomstskatteskalan som tillämpas på förvärvsinkomsterna behövs regelverket för inkomstutjämning i beskattningen av de fysiska personer vars inkomster varierar avsevärt år för år. Med inkomstutjämningen kan en stor engångsinkomst delas så att den beskattas som förvärvsinkomst för flera år; på detta sätt kan beloppet på den totala skatten minskas. Detta gäller framför allt uppfinnare, som ofta arbetar i flera år på ett stort projekt innan inkomsten realiseras.

Inkomstutjämning kan yrkas i beskattningen beträffande en förvärvsinkomst om minst 2 500 euro som influtit i förskott eller efterskott för två eller flera år. Detta förutsätter även att engångsinkomsten utgör minst en fjärdedel av det sammanlagda beloppet av den skattskyldiges nettoförvärvsinkomst under skatteåret; även den engångsinkomst som inkomstutjämningen ska gälla räknas till detta sammanlagda belopp. Nettoförvärvsinkomsten räknas ut så att de naturliga avdragen dras av från förvärvsinkomst (ISkL 128 §).

Den skattskyldige ska yrka på verkställandet av inkomstutjämning. Yrkandet ska framställas innan beskattningen i fråga om det år då engångsinkomsten erhållits har slutförts. Då yrkandet framställs ska personen ge en utredning av vilken inkomst det är fråga om, den period under vilken inkomsten har influtit samt av vilken uppfinning inkomsten har uppkommit.

Näringsverksamhet

Regelverket för inkomstutjämning kan i allmänhet inte tillämpas i beskattningen av näringsidkare eftersom inkomsterna hänförs till olika skatteår enligt prestationsprincipen i NärSkL och inte enligt kontantprincipen. Inkomsterna av upphovsrätt och patent kan likväl utgöra inkomster som berättigar till inkomstutjämning. En konstnär som arbetade som självständig företagare fick inkomstutjämning för en retroaktiv engångsersättning trots att han hade beskattats enligt NärSkL (HFD 1983/4696).

En engångsinkomst som ingår i resultatet av näringsverksamhet och som betraktas såsom engångsinkomst som utgör föremål för inkomstutjämning utgör en lika stor relativ andel av engångsinkomstens totalbelopp som förvärvsinkomstens andel utgör av den skattskyldiges hela resultat av näringsverksamhet (ISkL 128 § 4 mom.).

Förvärvsverksamhet

Inkomster som berättigar till inkomstutjämning kan utgöras av inkomster av upphovsrätt eller patent om det är fråga om förvärvsinkomst. Inkomstutjämning kan således yrkas endast av den ursprungliga uppfinnaren eller en skattskyldig som fått den immateriella rättigheten i gåva. Regelverket för inkomstutjämning kan alltså inte tillämpas på immateriella rättigheter som personen fått genom arv eller testamente eller mot vederlag och på kapitalinkomster som han fått av dessa rättigheter.

Hobbyverksamhet

Om det uppkommer betydande inkomster av hobbyverksamheten, är det möjligt att yrka på inkomstutjämning enligt samma principer som i förvärvsverksamheten.

3 Momsbeskattning

I mervärdesskattelagen (30.12.1993/1501) bedöms momsskyldighet och verksamhet enligt begreppen rörelse och rörelse i liten skala och inte enligt begreppen näringsverksamhet, förvärvsverksamhet och hobbyverksamhet som i inkomstbeskattningen. Enligt mervärdesskattelagen är de skattskyldiga som bedriver rörelsemässig försäljning av varor och tjänster momsskyldiga. 

Rörelse

Som verksamhet som sker rörelsemässigt betraktas sådan verksamhet som bedrivs i förvärvssyfte, som är kontinuerlig, utåtriktad och självständig och som innebär en sedvanlig företagarrisk. Rörelse bedöms bl.a. med hjälp av följande kännetecken:

• om verksamheten bedrivs i form av självständig aktör. Om verksamheten bedrivs i arbetsförhållande, är det inte fråga om rörelse eller om den erhållna inkomsten utgör lön enligt 13 § i lagen om förskottsuppbörd.
• om inkomsten som erhållits av verksamheten överstiger 8 500 euro under en räkenskapsperiod som avses i mervärdesskattelagen.

Rörelse i liten skala

Enligt mervärdesskattelagen är en uppfinnare inte momsskyldig om omsättningen under en räkenskapsperiod som avses i mervärdesskattelagen är högst 8 500 euro (3 § i mervärdesskattelagen). Om uppfinnarens räkenskapsperiod är kortare eller längre än 12 månader, betraktas som räkenskapsperiodens omsättning det belopp som fås när räkenskapsperiodens omsättning multipliceras med 12 och divideras med det antal månader som räkenskapsperioden omfattar. Räkenskapsperiod för uppfinnare som bedriver förvärvsverksamhet eller hobbyverksamhet utgörs av ett kalenderår. Den skattskyldige ska själv uppskatta om hans försäljning under räkenskapsperioden överstiger 8 500 euro eller inte. Ytterligare information om ärendet finns på sidan Gränsen för momsfri verksamhet i liten skala är 8 500 euro.

Momspliktig inkomst

Med försäljning av tjänst avses utförande eller annan överlåtelse av en tjänst mot vederlag. Inkomsterna av överlåtelse av patent, upphovsrätt, licens, varumärke och andra sådana rättigheter utgör momspliktiga inkomster av immateriella tjänster. Vissa immateriella rättigheter kan dock vara momsfria (45 § i mervärdesskattelagen). I mervärdesskattelagen avses med försäljning och överlåtelse både överlåtelsen av äganderätt till patent och den inkomst som uppfinnaren får då han överlåter nyttjanderätten till ett patent. Det ska likväl observeras att det ska betalas moms på inkomsten endast om den immateriella rättigheten säljs rörelsemässigt. Om den ersättning som uppfinnaren får av t.ex. nyttjanderätten inte överstiger 8 500 euro under räkenskapsperioden, är uppfinnaren inte momsskyldig.

Ansökan om att bli momsskyldig

Uppfinnaren kan, om han vill, ansöka om att bli momsskyldig trots att hans omsättning under räkenskapsperioden understiger 8 500 euro. I uppfinningsverksamheten kan detta komma i fråga i början av verksamheten, då det finns anskaffningar men ännu inte några inkomster. Ansökan om att bli momsskyldig förutsätter dock att verksamheten sker i from av rörelse.

Utrikeshandel med tjänster

I utrikeshandeln med immateriella tjänster, dvs. med immateriella rättigheter, tillämpas mervärdesskattelagens bestämmelser om försäljningsland. Ytterligare information om ärendet finns på sidan Mervärdesskatten i internationell handel av tjänster.

4 Förskottsuppbörd

I förskottsuppbörd används termen bruksavgift för den ersättning som fås för immateriell rättighet. Bruksavgift avser den ersättning som betalas för användning av, nyttjanderätt till eller försäljning av nyttjanderätten till upphovsrätt eller industriell äganderätt såsom patent (25 § i lagen om förskottsuppbörd, 20.12.1996/1118).

En ersättning för arbete i samband med en uppfinning utgör dock inte alltid bruksavgift. Den kan utgöra även

• lön. Det ska verkställas förskottsinnehållning och betalas arbetsgivares socialskyddsavgift på lönen. Se nedan punkt 5.2.
• köpesumma. Då det gäller en köpesumma som en vidareförsäljare fått, är det fråga om en överlåtelse. Köparen har inte skyldighet att verkställa förskottsinnehållning på den.

Den som bedriver näringsverksamhet eller förvärvsverksamhet kan anmäla sig till Skatteförvaltningens förskottsuppbördsregister. Då personen har införts i förskottsuppbördsregistret, behöver den som betalar bruksavgift inte verkställa förskottsinnehållningen (25 § i lagen om förskottsuppbörd). Man kan inte anmäla sig till förskottsuppbördsregistret för hobbyverksamhet.

4.1 Förskottsskatt

Näringsverksamhet

Näringsidkare betalar förskottsskatt på inkomst av näringsverksamheten. Som förskottsskatter påförs den skattskyldige ett belopp som så noggrant som möjligt motsvarar det sammanlagda beloppet av de skatter och avgifter som den skattskyldige ska betala för sina inkomster, minskat med det belopp som ska beräknas inflyta i form av förskottsinnehållning (3 § i lagen om förskottsuppbörd). Förskottsskatten påförs under den första räkenskapsperioden på grundval av näringsidkarens uppskattning. Under följande år används uppgifterna från den slutliga beskattningen för det föregående året eller de uppgifter som näringsidkaren deklarerat för ifrågavarande år som grund för förskottsskatten. Näringsidkaren bör ända från början se till att förskottsskattens storlek är korrekt. I den slutliga beskattningen räknas de betalda förskottsskatterna till godo för de skatter som påförs på näringsidkarens inkomster. Den skattskyldige kan ansöka om ändring av förskottsskatterna. 

Rörelseidkare eller yrkesutövare uppger med företagsdatasystemets (FODS) blankett för etableringsanmälan den uppskattade omsättningen under den första räkenskapsperioden; omsättningen ska omfatta även inkomsterna av bruksavgifter och av överlåtelser av uppfinning. Med anmälan uppges även en uppskattning av det beskattningsbara resultatet. Utgående från uppfinnarens uppskattning uträknar skattebyrån förskottsskatten och sänder uppfinnaren en förskottsdebetsedel.

Förvärvsverksamhet

Om en uppfinnare som bedriver förvärvsverksamhet är införd i förskottsuppbördsregistret, bör han ansöka om förskottsskatt på sina inkomster av uppfinningsverksamheten för att undvika kvarskatt.

4.2 Förskottsinnehållning

Om personen inte har införts i förskottsuppbördsregistret, ska den som betalar bruksavgift verkställa förskottsinnehållning (25 § i lagen om förskottsuppbörd). Förskottsinnehållningen ska verkställas på utnyttjandet av patent eller annan materiell rättighet, dvs. på bruksavgift, eller på den ersättning som betalats för överlåtelse av nyttjanderätten.

Det har ingen betydelse om rätten har registrerats eller om den annars har ett lagenligt skydd. Till exempel den ersättning personen fått för överlåtelse av nyttjanderätten till en opatenterad uppfinning utgör förskottsinnehållningspliktig inkomst om mottagaren inte är införd i förskottsuppbördsregistret.

Man behöver inte betala arbetsgivares socialskyddsavgift för bruksavgifter.

4.3 Förskottsinnehållning inom näringsverksamhet

Förskottsinnehållningen hos den som bedriver näringsverksamhet verkställs på basis av skattekortet om näringsidkaren inte är införd i förskottsuppbördsregistret. Om uppfinnaren inte företer skattekortet, verkställs förskottsinnehållningen enligt 60 %.

4.4 Förskottsinnehållning på bruksavgift inom förvärvsverksamhet

Förskottsinnehållningen hos den som bedriver förvärvsverksamhet verkställs enligt skattekortet. Om uppfinnaren inte företer skattekortet, verkställs förskottsinnehållningen enligt 60 %. Innan den som betalar ersättningen verkställer förskottsinnehållningen får han dra av kostnader som direkt föranletts av arbetet. Om en fysisk persons innehållningsprocent är för stor på grund av kostnaderna för arbetet, kan skattebyrån, efter att ha fått en utredning i ärendet, nedsätta innehållningsprocenten för skattekortet. Bruksavgiften kan utgöra skattepliktig förvärvs- eller kapitalinkomst.

Rättighet som erhållits utan vederlag

Om rätten till ett patent har övergått genom arv eller testamente, utgör ersättningen för nyttjandet av rätten, dvs. bruksavgiften, skattepliktig kapitalinkomst på vilken förskottsinnehållning är 28 % (15 § i förordningen om förskottsuppbörd, 20.12.1996/1124) om mottagaren inte finns med i förskottsuppbördsregistret.

Bruksavgift för en uppfinning eller ett patent som erhållits i gåva utgör dock förvärvsinkomst för mottagaren. Betalaren verkställer förskottsinnehållning på bruksavgiften på samma sätt som på lön för huvud- eller bisyssla om mottagaren inte finns med i förskottsuppbördsregistret.

Förvärv mot vederlag

Bruksavgift för en rättighet som förvärvats mot vederlag utgör skattepliktig kapitalinkomst på vilken förskottsinnehållningen är 28 % om mottagaren inte finns med i förskottsuppbördsregistret.

Bruksavgift till ursprunglig uppfinnare

Bruksavgiften som den ursprungliga uppfinnaren får av sin uppfinning utgör skattepliktig förvärvsinkomst på vilken betalaren verkställer förskottsinnehållningen på samma sätt som på lön för huvud- eller bisyssla om mottagaren inte finns med i förskottsuppbördsregistret.

4.5 Förskottsinnehållning på överlåtelse av uppfinning inom förvärvsverksamhet

Ursprunglig uppfinnare överlåtare uppfinningen

När en uppfinnare säljer äganderätten till sin uppfinning, ska betalaren verkställa förskottsinnehållning på ersättningen för den totala överlåtelsen om den ursprungliga ägaren av uppfinningen är mottagaren och om denne inte är införd i förskottsuppbördsregistret. Utgifterna som dras av från ersättningen kan beaktas endast om mottagaren har ansökt och företer betalaren ett ändringsskattekort för förskottsinnehållningen som ska verkställas på ersättningen. 

Vidareöverlåtelse av uppfinning

Om uppfinningen har erhållits genom arv eller testamente eller som fång mot vederlag och om den som innehar uppfinningen säljer den vidare, är det då fråga om köp. Man behöver inte verkställa förskottsinnehållning på köpesumman.

Vidareöverlåtelse av en uppfinning som erhållits i gåva utgör förvärvsinkomst. Betalaren ska verkställa förskottsinnehållning på ersättningen för den totala överlåtelsen av en uppfinning som erhållits i gåva om ägaren inte är införd i förskottsuppbördsregistret. De poster som dras av från ersättningen kan beaktas endast om mottagaren har ansökt och företer betalaren ett ändringsskattekort för förskottsinnehållningen som ska verkställas på ersättningen. Betalaren verkställer förskottsinnehållning på samma sätt som på lön för huvud- eller bisyssla.

5 Arbetstagares uppfinningar

5.1 Rättsinnehavare

I företag samt vid universitet och högskolor utförs mycket produktutvecklings- och forskningsarbete som kan resultera i uppfinningar som kan patenteras. Arbetsgivarens rättigheter till de uppfinningar som arbetstagare gör i sitt arbete definieras i följande lagar: lagen om rätt till arbetstagares uppfinningar 29.12.1967/656 samt lagen om rätt till uppfinningar som görs vid högskolor 19.5.2006/369. 

Utgångspunkten i lagen om rätt till arbetstagares uppfinningar är att arbetstagaren har samma rätt till sin uppfinning som annan uppfinnare om inte annat följer av bestämmelserna i lagen. Lagen ger arbetsgivaren möjlighet att under vissa förutsättningar få rätt till en uppfinning som arbetstagaren gjort.

Den mest omfattande rätten har arbetsgivaren till de uppfinningar som tillkommit som resultat av en i arbetet förelagd, närmare för arbetstagaren angiven uppgift. I sådana fall är det inte nödvändigt att utnyttjandet av uppfinningen ska falla inom verksamhetsområdet för arbetsgivaren eller ett företag som hör till samman koncern som denne. Arbetsgivaren har rätt att helt eller delvis få rätten till uppfinningen. Arbetsgivaren har rätt till uppfinningen även när uppfinningen har tillkommit som resultat av arbetstagarens verksamhet för att fullgöra sina arbetsuppgifter eller väsentligen genom utnyttjande av erfarenheter i arbetsgivarens rörelse eller inrättning eller i en rörelse eller inrättning inom ett företag som hör till samma koncern som arbetsgivaren. Detta förutsätter emellertid att arbetsgivaren ska kunna utnyttja uppfinningen inom sitt eget verksamhetsområde eller inom verksamhetsområdet för ett företag som hör till samma koncern.

Om uppfinningen har tillkommit i ett mindre fast samband till anställningen, kan arbetsgivaren förvärva nyttjanderätten till uppfinningen. Om arbetsgivaren vill ha en mera omfattande rätt till en sådan uppfinning eller rätt till en uppfinning som tillkommit utan samband till anställningen men vars utnyttjande faller inom verksamhetsområdet för arbetsgivaren eller för ett företag som hör till samma koncern som arbetsgivaren, har arbetsgivaren företrädesrätt till att förvärva denna rätt genom att komma överens om detta med arbetstagaren. Arbetsgivaren och arbetstagaren kan även komma överens om mera omfattande rättigheter till arbetstagarens uppfinningar än lagen om rätt till arbetstagares uppfinningar ger.

5.2 Ersättning som betalats till arbetstagare för uppfinning

Enligt lagen om rätt till arbetstagares uppfinningar har arbetstagaren rätt att av sin arbetsgivare få en skälig ersättning för en uppfinning till vilken arbetsgivaren får rätt. I beskattningen avgörs ersättningens art på grundval av hur nära samband uppfinningen har till anställningen och arbetsuppgifterna.

Lön

Arbetstagaren och arbetsgivaren har i förväg särskilt kunnat komma överens om att ersättningen ingår i lönen. Ersättningen kan ingå i lönen framför allt om arbetets karaktär är sådan att det kräver forskning eller annat sådant arbete som i allmänhet kan resultera i uppfinningar. Ersättningen kan vara förutom penninglön även annan förmån, t.ex. naturaförmån. När arbetstagarens arbetsuppgifter omfattar t.ex. forskningsarbete eller om det tillkommer en uppfinning som resultat av en arbetsuppgift som förordnats för arbetstagaren, har ersättningen betraktats som lön i rättspraxis. Ersättning kan även annars betraktas som lön om arbetsgivaren får alla rättigheter till uppfinningen utan något särskilt avtal. Arbetsgivaren ska verkställa förskottsinnehållning och betala arbetsgivares socialskyddsavgift på lönen.

HFD 1990 L 139
Ett bolag hade till några av sina arbetstagare betalat ersättning för att de uppfunnit en mätapparat för elektrodens längd samt arvode för att de anmält en innovation till bolagets innovationskommission och för en inlämnad patentansökan. Eftersom det inte hade bevisats att uppfinningen eller annan innovation inte kunde ha inberäknats till den vederbörande arbetstagarens arbetsuppdrag och med hänsyn till tidpunkten då bolaget hade betalat ersättningen, skulle dessa ersättningar anses såsom förskottsinnehållningsunderkastad lön till arbetstagare för vilken bolaget skulle erlägga även arbetstagares socialskyddsavgift. Då det gällde dessa ersättningar var det alltså inte fråga om ett i 6 § i lagen om förskottsuppbörd avsett arvode för vilket arbetsgivares socialskyddsavgift inte behöver erläggas.

Bruksavgift

Med bruksavgift avses ersättning som betalas för användning av, nyttjanderätt till eller försäljning av nyttjanderätten till bl.a. patent (25 § i lagen om förskottsuppbörd). En ersättning som erhållits för arbetstagares uppfinning kan i beskattningen betraktas som bruksavgift om uppfinningen tillkommit utan direkt samband till arbetstagarens arbetsuppgifter. Arbetstagarens egentliga arbetsuppgifter kan vara andra men uppfinningen faller dock inom verksamhetsområdet för arbetsgivarföretaget. Arbetsgivaren har då företrädesrätt att med arbetstagaren komma överens om uppfinningen och om nyttjanderätten till uppfinningen. Ersättningen kan betalas som engångsbetalning eller som royalty eller som kombination av dessa. En sådan ersättning för en uppfinning kan i beskattningen betraktas som bruksavgift som betalas för immateriell rättighet och som beskattas som förvärvsinkomst. Vid avgörandet om det är fråga om lön eller bruksavgift ska man ta reda på bl.a. vem som äger rättigheterna till uppfinningen. Om det är arbetstagaren som äger rättigheterna och om arbetsgivaren endast har nyttjanderätten till uppfinningen, betraktas ersättningen som bruksavgift i beskattningen. Man kan ha kommit överens om att betala sådana poster t.ex. på grundval av den vinst som uppfinningen genererar såsom royalty. Betalaren verkställer förskottsinnehållningen på bruksavgift men han behöver inte betala arbetsgivares socialskyddsavgift för den.

6 Bolagisering av uppfinningsverksamhet

Uppfinnaren kan även bedriva uppfinningsverksamheten i form av aktiebolag. Uppfinnaren kan vid grundandet av aktiebolaget överlåta t.ex. ett patent till aktiebolaget mot aktier i bolaget. Då är det fråga om en apportplacering. Som apportplacering kan betraktas sådana immateriella nyttigheter med förmögenhetsvärde som kan tas upp som tillgångar i bolagets balansräkning. I beskattningen anses placeringen av apport i ett bolag utgöra byte. Uppfinnaren alltså byter den egendom som han placerat i bolaget mot aktier i aktiebolaget. Som överlåtelsepris för apportegendomen betraktas egendomens gängse värde. Det gängse värdet, dvs. marknadspriset, utgörs av det sannolika överlåtelsepris som för köpobjektet skulle betalas på öppen marknad i ett köp mellan sinsemellan oberoende aktörer. Då en uppfinnare som bedriver förvärvsverksamhet överlåter ett patent till ett aktiebolag, medför detta uppfinnaren förvärvsinkomst enligt patentets gängse värde. Om den skattskyldige har förvärvat ett patent mot vederlag och överlåter det vidare som apport till ett aktiebolag, ska bestämmelserna i beskattningen av överlåtelsevinst tillämpas.

Överdirektör Juha Lindgren

Överinspektör Anniina Korhonen