Skatteförvaltningens anvisning om skyldighet för rapporteringsskyldiga finansiella institut att lämna upplysningar (CRS/DAC2) Detaljerad skatteanvisning

I denna anvisning behandlas de skyldigheter som beskrivs i lagen om skyldighet för rapporteringsskyldiga finansiella institut att lämna upplysningar i fråga om beskattning. I anvisningen behandlas bland annat de uppgifter som rapporteringsskyldiga finansiella institut ska samla in och anmäla på årsanmälan till Skatteförvaltningen och de förfaranden för kundkännedom med vilka rapporteringsskyldiga finansiella institut ska säkerställa att de uppgifter som anmäls är korrekta.

Denna anvisning upphäver Skatteförvaltningens anvisning om tillämpningen av lagen om genomförande av DAC2-direktivet och 17 b, 17 c och 17 d § i lagen om beskattningsförfarande (diarienummer VH/4324/00.01.00/2024).

Exempelfallen i anvisningen är fiktiva och beskriver inte verkliga finansiella institut. 

1 Inledning

1.1 Anvisningens bakgrund och syfte

Detta är Skatteförvaltningens anvisning om tillämpningen och tolkningen av följande lagar:

• lag om skyldighet för rapporteringsskyldiga finansiella institut att lämna upplysningar i fråga om beskattning (nedan även lagen om finansiella instituts uppgiftsskyldighet eller lagen om rapporteringsskyldiga finansiella instituts uppgiftsskyldighet)
• lag om ändring av lagen om det nationella genomförandet av de bestämmelser som hör till området för lagstiftningen i rådets direktiv om administrativt samarbete i fråga om beskattning och om upphävande av direktiv 77/799/EEG samt om tillämpning av direktivet (nedan även införandelagen)
• Europeiska unionens råds direktiv (EU) 2025/872 (nedan även handräckningsdirektivet, DAC2-direktivet eller direktivet), till de delar det gäller som lag i Finland
• lag om beskattningsförfarande (nedan även BFL) 17 c §, 28 a §

Denna anvisning upphäver den tidigare detaljerade anvisningen: Skatteförvaltningens anvisning om tillämpning av lagen om genomförande av det s.k. DAC2-direktivet samt 17 b, c och d § i lagen om beskattningsförfarande

I anvisningen behandlas de skyldigheter avseende åtgärder för kundkännedom och rapportering som de rapporterande finansiella instituten enligt lag ska iaktta. Anvisningen redogör också för de uppgifter som en kund hos ett finansiellt institut ska lämna till det finansiella institutet för att det ska kunna sköta sina lagstadgade plikter.

Bakgrunden till de skyldigheter som behandlas i anvisningen och som föreskrivs i lagen är OECD:s standard för internationellt automatiskt informationsutbyte som gäller finansiella konton, Common Reporting Standard (nedan även CRS eller standard) och kommentarer som ger anvisningar om tillämpningen av den. Finland har genom internationella avtal förbundit sig till automatiskt utbyte av upplysningar i enlighet med denna standard. I Europeiska unionen genomförs utbytet av upplysningar enligt CRS utifrån DAC2-direktivet. Direktivet innehåller standardens krav och i stor utsträckning även bestämmelser om så kallade nationella optioner som ingår i standarden. Direktivet utgår från att dess innehåll stämmer överens med standarden och vid tolkningen av direktivet ska de kommentarer som OECD upprättat användas som rättskälla.

Lag om skyldighet för rapporteringsskyldiga finansiella institut att lämna upplysningar i fråga om beskattning trädde i kraft den 1 januari 2026. Genom lagen har skyldigheterna enligt DAC2-direktivet verkställts. DAC2-direktivet var i kraft i Finland som lag från och med 2016. Utöver de redan tidigare gällande skyldigheterna i lagen för rapporterande finansiella institut att lämna upplysningar har man beaktat de uppdateringar av de rapporterande finansiella institutens rapporterings- och övriga skyldigheter som gjorts i direktivet genom DAC8. Även uppdateringarna av Common Reporting Standard som innehållsmässigt motsvarar direktivändringen ingår i lagen. Utöver dessa uppdateringar innehåller lagen enskilda nationella preciseringar till exempel i anslutning till behandlingen av dödsbon samt förfarandet för nya konton i situationer där man inte har fått ett intygande inom utsatt tid. Bestämmelser om tidsfristen för anmälan av uppgifter finns nu också i lagen.

De materiella ändringarna till den tidigare regleringen är små och de har till största del en karaktär av ändringar som preciserar det rådande läget. Lagändringen utökade alltså inte väsentligt de rapporterande finansiella institutens skyldigheter. Vissa nya rapporteringsskyldigheter som gäller ett rapporteringspliktigt konto och uppgifter som ska lämnas till Skatteförvaltningen har fogats till bestämmelserna. Ändringarna innehåller dessutom preciseringar och tillägg även i definitionerna i anknytning till sakhelheten i lagstiftningen. Ändringarna beskrivs närmare i detalj i avsnitt 1.2 i denna anvisning.

Utöver de materiella ändringarna har man i samband med lagändringen ändrat sättet att genomföra genomförandelagstiftningen avseende handräckningsdirektivet i fråga om DAC2 så att det motsvarar det sätt som valts för DAC6 och DAC7 och DAC8 som trädde i kraft 1.1.2026. I praktiken upphävdes 17 b och d § i BFL i samband med lagändringen och 17 c § i BFL ändrades. Bestämmelser om upplysningsskyldigheten för rapporteringsskyldiga finansiella institut efter ändringen finns fortfarande i lagen om beskattningsförfarande (BFL 17 c §). Dessutom innehåller lagen detaljerade bestämmelser om åtgärder för kundkännedom, rapporteringsskyldigheten och andra skyldigheter som gäller rapporteringsskyldiga finansiella institut.

Enligt regeringens proposition (RP 84/2025) bör medlemsstaterna när de genomför detta direktiv använda de av OECD i juni 2023 utfärdade kommentarerna som källa för exemplen och tolkningarna i genomförandet av direktivet för att säkerställa en konsekvent tillämpning av direktivet i alla medlemsstater. Motsvarande krav finns även i direktivet. I denna anvisning ger Skatteförvaltningen anvisningar om tolkning och tillämpning av lagen med beaktande också av de ovan beskrivna uppdateringarna som beaktats i lagen. Som tolkningskälla för anvisningen har man utöver motiveringarna i regeringens proposition även använt OECD:s kommentarer på det sätt som direktivet förutsätter och som anges i regeringspropositionen. I anvisningen beaktas också OECD:s tolkningsanvisningar som publicerats efter 2023. I anvisningen hänvisas till dessa delar till anvisningarna i fråga.

Enligt 1 § i lagen om rapporteringsskyldiga finansiella institut att lämna upplysningar får Skatteförvaltningen för att säkerställa att den internationella regleringen tillämpas enhetligt med andra jurisdiktioner meddela närmare föreskrifter om tillämpningen av definitionerna och skyldigheterna avseende åtgärder för kundkännedom och om de upplysningar som ska lämnas. Skatteförvaltningen har inte meddelat närmare föreskrifter enligt 1 §.

När det gäller informationsutbyte bör man beakta att informationsutbytet om finanskontouppgifter för Förenta staternas del grundar sig på det så kallade FATCA-avtalet mellan Finland och Förenta staterna (FördrS 25/2015). Enligt avtalet ska ett finskt finansiellt institut bland annat undersöka och identifiera om kontohavaren är skattskyldig i Förenta staterna eller om kontohavaren omfattas av amerikanska indicier och vid behov meddela uppgifter om specificerade amerikanska personer i den omfattning som fastställts i avtalet med en årsanmälan till Skatteförvaltningen. Anvisningar om skyldigheter som gäller FATCA finns i en detaljerad anvisning (Skatteförvaltningens anvisning om tillämpning av FATCA-avtalet om utbyte av beskattningsuppgifter mellan Finland och Förenta staterna).

1.2 Centrala ändringar

I detta kapitel beskrivs de viktigaste ändringarna i definitionerna och de rapporteringsskyldiga finansiella institutens skyldigheter till följd av lagen om skyldighet för rapporteringsskyldiga finansiella institut att lämna upplysningar i fråga om beskattning.

Lagen innehåller flera nya preciserande definitioner samt vissa uppdateringar och preciseringar av åtgärder för kundkännedom och lämnande av upplysningar. Närmare anvisningar om de viktigaste ändringarna som beskrivs i detta kapitel finns i respektive kapitel som gäller punkterna i fråga.

Anvisningen innehåller nya lagstadgade definitioner, såsom definitioner av elektroniska pengar, centralbankers digitala valutor och rapporteringspliktiga kryptotillgångar. I och med dessa har också flera tidigare definitioner uppdaterats så att de beaktar det som de nya definitionerna beskriver. De centrala uppdaterade definitionerna är till exempel definitionerna av depåinstitut, inlåningsinstitut, investeringsenhet och finansiella tillgångar (se kapitlen 2.2, 2.3, 2.4 och 2.10 i anvisningen).

Till exempel definitionen av inlåningsinstitut har preciserats så att den täcker även enheter som innehar elektroniska pengar eller centralbankers digitala valutor för kundernas räkning. De verksamheter och åtgärder som genomförs till förmån för en kund eller för en kunds räkning som ska beaktas i definitionen av investeringsenhet har utökats med investering i rapporteringspliktiga kryptotillgångar och administreringen eller förvaltningen av dem. I definitionen av investeringsenhet beaktas dessutom investering i, återinvestering i och handel med rapporteringspliktiga kryptotillgångar vid fastställandet av enhetens bruttoinkomster.

Definitionen av en investeringsenhet har dessutom preciserats i fråga om en så kallad verksamhetsbaserad investeringsenhet så att även en ägare av en andel i eget kapital hos ett företag för kollektiva investeringar betraktas som kund vid tillämpningen av definitionen. I praktiken utökar detta tolkningen av definitionen så att till exempel sådana fonder som förvaltas av fondens egen personal anses uppfylla definitionen av en investeringsenhet.

I lagen definieras nu också situationer där kryptotillgångarna omfattas av tillämpningen av lagen om finansiella instituts upplysningsskyldighet (se kapitel 2.10 och 2.15). Definitionen av finansiella tillgångar och därmed tillämpningen av lagen om finansiella instituts upplysningsskyldighet omfattar i praktiken sådana produkter där det är fråga om indirekt investering i kryptotillgångar. Sådana är till exempel fonder som investerar i kryptotillgångar samt derivatavtal vars underliggande tillgång är en kryptotillgång eller kryptotillgångar. Däremot omfattas inte direkt investering i kryptotillgångar av denna lag, utan den och de tjänster som hänför sig till den omfattas i princip av lagen om skyldighet för rapporteringsskyldiga leverantörer av kryptotillgångstjänster att lämna upplysningar i fråga om beskattning.

Definitionen av ett redan befintligt konto (se kapitel 2.37) har kompletterats så att även ett konto som det rapporteringsskyldiga finansiella institutet förvaltar 31.12.2025 betraktas som ett redan befintligt konto, om endast elektroniska pengar eller centralbankens digitala valutor förvaras på kontot för kundens räkning. Dessutom har definitionen kompletterats så att ett konto som det rapporteringsskyldiga finansiella institutet förvaltar 31.12.2025 betraktas som ett redan befintligt konto även i fall där det finansiella kontot förs av en sådan enhet som först i och med lagen om finansiella instituts uppgiftsskyldighet har ändrats till ett rapporteringsskyldigt finansiellt institut. Definitionen av nytt konto (kapitel 2.38 i anvisningen) har kompletterats på motsvarande sätt.

Anvisningarna för dödsbons konton har preciserats och i dem har man beaktat ett särskilt konto i dödsbo som definierats i lagen (se kapitel 2.49). Den viktigaste ändringen jämfört med tidigare anvisningar är att dödsboets konto som identifierats för rapportering ska rapporteras som ett gemensamt konto. Enligt tidigare anvisningar skulle kontona i fråga rapporteras som enhetskonton.

I fråga om lämnande av upplysningar (kapitel 4 i anvisningen) finns det vissa nya uppgifter i lagen som måste anmälas. Nya uppgifter som ska lämnas är uppgifter om det gemensamma kontot, inklusive antalet kontohavare för det gemensamma kontot. Som nya upplysningar som ska anmälas ska i fråga om en sådan andel i eget kapital som förvaltas i en investeringsenhet och som är en juridisk konstruktion dessutom anmälas upplysningar utifrån vilka den rapporteringspliktige personen är innehavare av andelar i eget kapital. Ett nytt krav är att kontots typ och information om det handlar om ett redan befintligt konto eller ett nytt konto ska anmälas. Ett nytt krav är också i fråga om personer med bestämmande inflytande att de uppgifter utifrån vilka varje rapporteringspliktig person är en person med bestämmande inflytande över enheten ska rapporteras. När det gäller ett intygande har kravet preciserats så att det för varje konto är obligatoriskt att ange om rapporteringen grundar sig på ett giltigt intygande från kontohavaren.

Som en ändring till den tidigare fördjupade anvisningen har utöver de materiella ändringarna också anvisningens struktur ändrats så att den gällande anvisningens struktur grundar sig på lagen om skyldighet för rapporteringsskyldiga finansiella institut att lämna upplysningar i fråga om beskattning. Strukturen i den tidigare anvisningen följde strukturen i DAC2-direktivet och Common Reporting Standard. Dessutom har anvisningen bland annat kompletterats med nya exempel på eventuella praktiska situationer som åskådliggör tillämpningen av lagen.

1.3 Centrala innehållet i skyldigheten för rapporteringsskyldiga finansiella institut att lämna upplysningar

Med stöd av lagen om skyldighet för finansiella institut att lämna upplysningar ska rapporteringsskyldiga finansiella institut identifiera de kunder och konton som omfattas av rapporteringen samt årligen lämna de lagstadgade uppgifterna om dessa kunder och konton till Skatteförvaltningen. Skatteförvaltningen förmedlar uppgifterna vidare på basis av avtal om informationsutbyte till behöriga jurisdiktionerna.

Uppgiftsskyldigheten gäller rapporteringsskyldiga finansiella institut, som är depåinstitut, inlåningsinstitut, investeringsenheter och specificerade försäkringsföretag i Finland enligt lagen samt utländska finansiella instituts filialer i Finland. Det finansiella institutet ska bedöma om det uppfyller den lagstadgade definitionen av rapporteringsskyldiga finansiella institut. Om definitionen uppfylls ska det finansiella institutet iaktta de åtgärder för kundkännedom och rapporteringsskyldigheter som föreskrivits för det.

En central skyldighet för ett rapporteringsskyldigt finansiellt institut är att identifiera rapporteringspliktiga konton. För detta ändamål ska det finansiella institutet tillämpa lagstadgade förfaranden för kundkännedom för att utreda kontohavarens skatterättsliga hemviststat och om kontohavaren är en rapporteringspliktig person. Om kontohavaren är en enhet (annan än en fysisk person), ska det finansiella institutet dessutom bestämma klassificeringen av enheten och vid behov identifiera dess personer med bestämmande inflytande. Förfarandena för kundkännedom skiljer sig från varandra beroende på om det är fråga om ett enskilt konto eller ett enhetskonto samt om det är ett redan befintligt konto eller ett nytt konto.

När det gäller nya konton ska det rapporteringsskyldiga finansiella institutet alltid hos kontohavaren skaffa ett intygande på basis av vilket kontohavarens skatterättsliga hemviststat kan fastställas. Enligt lagen får ett finansiellt institut inte öppna ett nytt konto utan ett tillförlitligt intygande som utfärdats av kunden. Det finansiella institutet ska bekräfta tillförlitligheten i detta intygande på grundval av de upplysningar som det har inhämtat i samband med kontots öppnande, inklusive den information som har inhämtats i enlighet med förfarandet för bekämpning av penningtvätt eller åtgärder för kundkännedom. Dessutom ska det finansiella institutet följa förändringar i kontohavarens förhållanden och se till att kundernas uppgifter är aktuella.

Det rapporteringsskyldiga finansiella institutet ska årligen lämna Skatteförvaltningen de lagstadgade uppgifter om identifierade rapporteringspliktiga konton eller uppgift om att det inte funnits några rapporteringspliktiga konton. Till de uppgifter som ska anmälas hör bland annat specificerande uppgifter om kontohavaren och kontohavarens hemviststat, skatteregistreringsnummer, kontonummer samt kontots saldo eller värde. Beroende på kontotyp anges dessutom räntor, utdelning och övriga intäkter som betalats eller krediterats kontot samt prestationer som erhållits vid försäljning eller inlösen av finansiella tillgångar. Om det är fråga om ett konto för en passiv icke-finansiell enhet, anmäls dessutom uppgifter om rapporteringspliktiga personer med bestämmande inflytande.

Det rapporteringsskyldiga finansiella institutet ska föra bok över de förfaranden för kundkännedom som det genomfört och förvara de handlingar och utredningar som hänför sig till rapporteringen under den tid som lagen förutsätter. Det finansiella institutet ska ordna sin verksamhet så att det vid behov kan visa Skatteförvaltningen att rapporteringsskyldigheterna och åtgärderna för kundkännedom uppfylls på behörigt sätt. Det finansiella institutet ska dessutom se till att det i dess förfaranden eller produkter inte används arrangemang som syftar till att undvika de rapporteringsskyldigheter och åtgärder för kundkännedom som lagen kräver.

2 Definitioner

2.1 Definitioner

I detta kapitel behandlas begrepp i anslutning till rapportering och åtgärder för kundkännedom och deras definitioner. Kapitlets struktur motsvarar strukturen i 1 kap. i lagen om skyldighet för rapporteringsskyldiga finansiella institut att lämna upplysningar i fråga om beskattning, där lagens tillämpningsområde och centrala definitioner definieras.

2.2 Depåinstitut

Enligt 2 § i lagen om skyldighet för finansiella institut att lämna upplysningar avses med depåinstitut en enhet som innehar finansiella tillgångar för andras räkning som en väsentlig del av verksamheten. En enhet anses inneha finansiella tillgångar för andras räkning som en väsentlig del av verksamheten om de bruttointäkter inom enheten som härrör från innehav av finansiella tillgångar och därtill knutna finansiella tjänster är minst 20 procent av enhetens bruttointäkter under den period som är kortast av antingen:

1. den treårsperiod som avslutas den 31 december eller det slutdatum som gäller för ett räkenskapsår som inte är ett kalenderår under det år som föregår det år då bedömningen görs,
2. den period som enheten har existerat.

Bruttointäkter som härrör från innehav av finansiella tillgångar och därtill knutna finansiella tjänster avser i praktiken:

• inkomster från kontoförvaltning av depåkonton och överföring av tillgångar
• provisioner och avgifter för genomförande och prissättning av värdepappershandel rörande förvarade finansiella tillgångar
• inkomster från beviljande av krediter som hänför sig till förvarade finansiella tillgångar eller inkomster från beviljande av sådana krediter
• inkomster som intjänats utifrån differensen mellan förvärvs- och försäljningspriset för finansiella tillgångar
• avgifter för tillhandahållande av finansieringsrådgivning i anslutning till tillgångar som förvaras eller eventuellt kommer att förvaras vid enheten samt klarerings- och expeditionsavgifter
• provisioner och avgifter för finansiella tjänster i samband med innehav, överföring och byte av förvarade rapporteringspliktiga kryptotillgångar.

Vid tillämpning av bruttoinkomsttestet ska alla ersättningar för ovan nämnda verksamheter beaktas, oberoende av om de betalas direkt till den fastställda enheten eller till någon annan enhet.

Enheter som innehar finansiella tillgångar för andras räkning, som depåbanker, mäklare och värdepapperscentraler, anses i allmänhet vara depåinstitut. Enheter som inte innehar finansiella tillgångar för andras räkning, som försäkringsmäklare, är inte depåinstitut.

Vid tillämpning av bruttoinkomsttestet avses med innehav av finansiella tillgångar också förvaring eller förvaltning av sådana instrument som möjliggör förvaltning av finansiella tillgångar som emitterats i form av rapporteringspliktiga kryptotillgångar (till exempel privata nycklar), till den del enheten har möjlighet att förvalta, bedriva handel med eller överföra dessa finansiella tillgångar till tredje part för användarens räkning. En enhet som endast tillhandahåller förvarings- eller säkerhetstjänster för privata nycklar i anslutning till sådana finansiella tillgångar anses inte vara ett depåinstitut.

2.3 Inlåningsinstitut

Enligt 3 § i lagen om finansiella instituts skyldighet att lämna uppgifter avses med inlåningsinstitut:

1. en enhet som tar emot insättningar inom ramen för sin ordinarie bankverksamhet eller liknande verksamhet, och
2. en enhet som innehar elektroniska pengar eller en centralbanks digitala valuta för sina kunders räkning.

I praktiken är mottagandet av insättningar inte begränsat till mottagande av insättningar enligt en auktorisation som avses i annan lagstiftning. En förutsättning är således inte att enheten har bankauktorisation, utan definitionen av ett inlåningsinstitut kan också uppfyllas av en annan aktör som får ta emot kundtillgångar inom ramen för sin affärsverksamhet.

Enheten anses alltid bedriva bankverksamhet eller annan liknande verksamhet, om enheten inom denna verksamhet tar emot insättningar eller andra liknande placeringar av tillgångar och regelmässigt bedriver, eller har auktorisation att tillhandahålla, en eller flera av följande verksamheter och tjänster:

• beviljar personliga lån, lån mot inteckning, företagslån eller andra lån eller beviljar andra krediter,
• köper, säljer eller diskonterar fordringar, avbetalningsförpliktelser, skuldebrev, dragna växlar, checker, växlar, accept eller övriga skuldhandlingar, eller förhandlar om dem
• öppnar remburser och förhandlar om dragna växlar,
• tillhandahåller trust- eller kapitalförvaltningstjänster,
• finansierar valutaväxling
• är delaktig i finansiell leasing eller behandling av leasade medel, eller köper eller säljer dem. 

Med ett inlåningsinstitut avses också en enhet som innehar elektroniska pengar eller en centralbanks digitala valuta för sina kunders räkning. I allmänhet är en sådan enhet en utfärdare av elektroniska pengar eller en centralbanks digitala valuta. Typiska inlåningsinstitut som innehar elektroniska pengar i form av kryptotillgångar utgörs av bytes- och plånbokstjänster som förvarar kryptotillgångar för kundernas räkning.

Mer traditionella aktörer som betraktas som inlåningsinstitut är till exempel finska sparbanker, andelsbanker, affärsbanker, utländska bankers dotterbolag och filialer i Finland samt kreditandelslag. Huruvida enheten bedriver bankverksamhet eller liknande verksamhet fastställs utifrån karaktären för de faktiska verksamheter som den bedriver. Utöver banker är med andra ord vilken som helst enhet, som i form av närings- eller yrkesverksamhet tar emot depositioner i Finland på det beskrivna sättet, ett inlåningsinstitut, oberoende av om det är ett kreditinstitut enligt kreditinstitutslagen (610/2014). Till exempel en enhet som utfärdar betalkort som laddas i förväg eller elektroniska pengar kan vara ett inlåningsinstitut.

Enheten anses inte bedriva bankverksamhet eller annan liknande verksamhet, om enheten enbart accepterar insättningar av personer som säkerhet eller garanti i samband med försäljning eller hyrning av fastighet eller motsvarande finansieringsarrangemang mellan enheten och en person som överlämnat säkerheten åt enheten.

2.4 Investeringsenhet

Enligt 4 § i lagen om finansiella instituts skyldighet att lämna uppgifter avses med investeringsenhet:

1. en enhet vars näringsverksamhet till övervägande del består i att bedriva en eller flera av följande verksamheter eller åtgärder till förmån för en kund eller för en kunds räkning,
   1. handel med penningmarknadsinstrument, valuta, valuta-, ränte- och indexinstrument, överlåtbara värdepapper eller handel med råvaruterminer,
   2. individuell och kollektiv portföljförvaltning,
   3. annan investering, administrering eller förvaltning av finansiella tillgångar, pengar eller rapporteringspliktiga kryptotillgångar för andra personers räkning, och
2. en enhet vars bruttointäkter till övervägande del kommer från investering i, återinvestering i och handel med finansiella tillgångar eller rapporteringspliktiga kryptotillgångar, om enheten förvaltas av en annan enhet som är ett depåinstitut, inlåningsinstitut, specificerat försäkringsföretag eller en investeringsenhet enligt 1 punkten. En enhet anses som övervägande näringsverksamhet bedriva en eller flera av de verksamheter som avses i 1 mom.

En enhet anses som övervägande näringsverksamhet bedriva en eller flera av de verksamheter som avses i 1 mom. 1 punkten, eller en enhets bruttointäkter anses främst komma från investering i, återinvestering i och handel med finansiella tillgångar eller rapporteringspliktiga kryptotillgångar enligt 1 mom. 2 punkten, om de bruttointäkter inom enheten som härrör från verksamhet enligt 1 mom. 1 eller 2 punkten är minst 50 procent av enhetens bruttointäkter under den period som är kortast av antingen:

1. den treårsperiod som avslutas den 31 december under det år som föregår det år då bedömningen görs,
2. den period som enheten har existerat.

Vid tillämpning av 4 § 1 mom. 1 punkten betraktas även en ägare av en andel i eget kapital hos ett företag för kollektiva investeringar som kund.

Med begreppet annan investering, administrering eller förvaltning av finansiella tillgångar, pengar eller rapporteringspliktiga kryptotillgångar för andra personers räkning avses inte tillhandahållande av tjänster avseende bytestransaktioner i en kunds namn eller för en kunds räkning.

Med investeringsenhet avses inte en sådan aktiv icke-finansiell enhet som uppfyller någon av förutsättningarna som beskrivs i 61 § 1 mom. 4–7 punkten i lagen (se kapitel 2.61).

4 § i lagen ska tolkas på ett sätt som motsvarar de likadana uttryck som har använts i definitionen av finansiellt institut i lagen om förhindrande av penningtvätt och av finansiering av terrorism (444/2017).

I praktiken avses med investeringsenhet alltså två slags enheter: verksamhetsbaserade och förvaltade investeringsenheter.

En verksamhetsbaserad investeringsenhet som definieras i paragrafens 1 mom. 1 punkten bedriver till övervägande del investeringsverksamhet eller investeringsåtgärder till förmån för andra personer eller för andra personers räkning. Den i 1 mom. 2 punkten definierade förvaltade investeringsenheten avser den enhet som den verksamhetsbaserade investeringsenheten eller ett annat finansiellt institut förvaltar.

Tillhandahållande av icke-bindande investeringsråd till en kund är inte sådan verksamhet som avses i definitionen av en verksamhetsbaserad investeringsenhet.

Vid fastställandet av huruvida enheten är en administrerad investeringsenhet ska det fastställas om enheten ska förvaltas av en annan enhet. En enhet anses förvalta en annan enhet, om den förvaltade enheten antingen direkt eller via någon annan tjänsteleverantör utför funktioner eller åtgärder enligt paragrafens 1 mom. 1 punkten för den förvaltade enhetens räkning. En enhet anses dock inte administrera en annan enhet, såvida den inte har möjlighet att fatta behovsprövade beslut för att administrera enhetens tillgångar. Om den förvaltande enheten har möjlighet att fatta behovsprövade investeringsbeslut om användningen av enhetens tillgångar (helt eller delvis), anses den förvalta den andra enheten, även om den inte i övrigt skulle förvalta enheten. Med andra ord anses endast en självständig rätt att administrera tillgångar eller en del av tillgångarna utgöra administration av en annan enhet. OECD har i sina anvisningar (OECD:s vanliga frågor, Section VIII FAQ 6) gett en tolkningsanvisning om när skötseln av tillgångar med fullmakt uppfyller förvaltningskravet. Enligt OECD:s anvisningar är det i en situation där det finansiella institutet har "discretionary authority", dvs. en prövningsbaserad fullmakt att förvalta tillgångar (helt eller delvis), fråga om förvaltning av en annan enhet enligt definitionen, och denna andra enhet skulle då uppfylla definitionen av en administrerad investeringsenhet, om även bruttoinkomstvillkoret uppfylls. Om ett finansiellt institut har fullmakt att fatta beslut enligt eget övervägande utan att den enhet vars tillgångar förvaltas behöver begära ett separat godkännande för varje enskild åtgärd, är det fråga om sådan förvaltning som avses i definitionen av investeringsenhet.

Om enheten förvaltas av en kombination av finansiella enheter, icke-finansiella enheter eller fysiska personer, anses det att enheten förvaltas av en annan enhet, som är ett inlåningsinstitut, depåinstitut, specificerat försäkringsföretag eller investeringsenhet, om någon av de förvaltande enheterna är en sådan enhet.  Enheten blir inte investeringsenhet på grund av att den indirekt placerar tillgångar till exempel via en investeringsfond som förvaltas av ett annat finansiellt institut.

I 4 § 2 mom. i lagen föreskrivs när en enhet anses utöva en eller flera verksamheter enligt 1 mom. 1 punkten i form av näringsverksamhet som en väsentlig del av verksamheten eller när en enhets bruttointäkter huvudsakligen anses beror på investering, återinvestering eller handel med finansiella tillgångar eller rapporteringsskyldiga kryptotillgångar enligt 1 mom. 2 punkten. Förutsättningen om övervägande näringsverksamhet uppfylls om minst 50 procent av enhetens bruttointäkter har fåtts antingen av verksamhet enligt 1 mom. 1 eller 2 punkten antingen under en treårsperiod som upphör i slutet av det föregående år då bedömningen görs eller under period då enheten existerat. Fastställandet görs enligt den kortare säkerhet dessa tidsperioder. När det fastställs om gränsen på 50 procent överskrids ska man beakta alla prestationer, oberoende av om de gjorts direkt till enheten i fråga eller till någon annan enhet.

En enhet anses i allmänhet vara en investeringsenhet om den fungerar som (eller utger sig för att vara) ett företag för kollektiva investeringar, en investeringsfond, börsnoterad fond, privat kapitalfond, hedgefond, riskkapitalfond eller någon form av investeringsinstrument vars investeringsstrategi är att investera, återinvestera och bedriva handel med finansiella tillgångar.

En enhet som till övervägande del bedriver affärsverksamhet som består i investering, administration eller förvaltning av direkta andelar i fast egendom för andra personers räkning är inte en investeringsenhet. Till exempel finska bostadsaktiebolag och ömsesidiga fastighetsaktiebolag är i typfallet inte investeringsenheter. Däremot är en investering i aktier i ett så kallat icke-ömsesidigt fastighetsaktiebolag eller i till exempel en fond som investerar i ett fastighetsaktiebolag inte en direkt investering i fast egendom. Enhetens juridiska form saknar betydelse; till exempel en fond som enbart investerar i fast egendom är inte en investeringsenhet, även om den förvaltas av ett annat finansiellt institut. En fysisk person kan inte vara en investeringsenhet, även om den har ovan beskrivna investeringsverksamhet.

I paragrafens 3 mom. preciseras att även en ägare av en andel i eget kapital hos ett företag för kollektiva investeringar betraktas som kund vid tillämpning av 1 mom. 1 punkten i denna paragraf. Med ägare av en andel i ett eget kapital avses i detta sammanhang till exempel innehav av aktier i ett företag för kollektiva investeringar, innehav av en fondandel, innehav av en bolagsandel och medlemskap som för med sig innehav. I praktiken anses till exempel sådana fonder där förvaltningen hanteras av fondens egen personal uppfylla definitionen av investeringsenhet och utgöra rapporteringsskyldiga finansiella institut.

Enligt paragrafens 5 mom. avses med investeringsenhet inte en sådan aktiv icke-finansiell enhet som definieras i 61 §, vilken uppfyller någon av förutsättningarna i 1 mom. 4–7 punkten i den paragrafen. Det handlar i praktiken om icke-finansiella enheter som inte hör till en finansgrupp och finansieringscenter som är holdingbolag, icke-finansiella enheter som är startup-företag och icke-finansiella enheter som håller på att realisera sina tillgångar och genomgå en konkurs.

Exempel som gäller investeringsenheter:

Esimerkki alkaa

Exempel 1 (egendomsförvaltare): Fondbolaget H är en verksamhetsbaserad investeringsenhet. Vid sidan av andra affärsverksamheter organiserar och förvaltar H olika fonder, såsom fond A, som i huvudsak investerar i finansiella tillgångar. H anställer en egendomsförvaltare, som är en enhet, att ge råd och baserat på prövning förvalta en del av de finansiella tillgångar som fond A innehar. Mer än 50 procent av egendomsförvaltarens bruttoinkomster härrörde från tillhandahållandet av liknande tjänster under de tre föregående åren. Eftersom egendomsförvaltaren huvudsakligen bedriver förvaltning av finansiella tillgångar för kundernas räkning är egendomsförvaltaren en verksamhetsbaserad investeringsenhet.

Exempel 2 (enhet som administreras av ett finansiellt institut): Samma situation som i exempel 1. Dessutom har fond A varje år sedan sin organisering förtjänat över 50 procent av sina bruttoinkomster genom att investera i finansiella tillgångar. Fond A är således en administrerad investeringsenhet, eftersom den förvaltas av fondbolaget och egendomsförvaltaren som är finansiella institut, och dess bruttoinkomst till övervägande del härrör från investering, återinvestering eller handel med finansiella tillgångar.

Exempel 3 (administrerad investeringsenhet): Egendomsförvaltaren, som är en statlig B-enhet, är en verksamhetsbaserad investeringsenhet. Egendomsförvaltaren organiserar och registrerar fond A i stat A. Egendomsförvaltaren är befullmäktigad att främja förvärv och försäljning av de finansiella tillgångar som fond A förvaltar i enlighet med fond A:s investeringsstrategi. Fond A har varje år sedan organiseringen förtjänat över 50 procent av sina bruttoinkomster genom investering och återinvestering av eller handel med finansiella tillgångar. Således är fond A en administrerad investeringsenhet.

Exempel 4 (fastighetsfond som administreras av ett finansiellt institut): Samma situation som i exempel 3, men fond A:s tillgångar består enbart av en icke belånad direkt andel i fastighetsinnehav som är beläget i stat B eller utanför det. Skuldfria direkta innehav i fast egendom är inte finansiella tillgångar. Fond A är inte en administrerad investeringsenhet, även om den förvaltas av ett annat finansiellt institut, eftersom mindre än 50 procent av dess bruttoinkomst härrör från investering och återinvestering av eller handel med finansiella tillgångar.

Exempel 5 (förvaltad trust): Den fysiska personen X grundar trusten A till förmån för sina barn Y och Z. X utser B, som är en verksamhetsbaserad investeringsenhet, som trustförvaltare av trust A. Tillgångarna i trust A består enbart av finansiella tillgångar och dess inkomster består enbart av inkomster från dessa finansiella tillgångar. Enligt villkoren i trustavtalet förvaltar och administrerar trustförvaltare B trustens tillgångar. Trust A är en administrerad investeringsenhet som är ett rapporteringsskyldigt finansiellt institut i Finland, om det har ett fast driftställe eller en plats för den verkliga ledningen i Finland.

Exempel 6 (aktiebolag som förvaltas av en fysisk person): Investeringsrådgivare B, som är en fysisk person, bedriver i huvudsak affärsverksamhet som består i att ge råd till kunder, kan fatta prövningsbaserade beslut relaterade till förvaltning av kundernas tillgångar samt använder en tredje parts tjänster för handel för kundernas räkning. B erbjuder investeringsrådgivarens och egendomsförvaltarens tjänster åt E Ab. E Ab har förtjänat minst 50 procent av sin bruttoinkomst under de tre föregående åren genom investering och återinvestering av eller handel med finansiella tillgångar. B är en fysisk person, vilket innebär att oberoende av att B i huvudsak bedriver verksamhet som är relaterad till investering, är B inte en verksamhetsbaserad investeringsenhet eller ett annat finansiellt institut. Eftersom E Ab inte förvaltas av ett finansiellt institut är E Ab inte heller en administrerad investeringsenhet, utan en passiv icke-finansiell enhet.

Exempel 7 (kapitalplaceringsfond): Kapitalinvesteringsfonden P förvaltas av förvaltningsbolaget R, som också fattar investeringsbeslut om P:s tillgångar. Över 50 procent av R:s bruttoinkomster består av inkomster från förvaltningen av P. R uppfyller kriterierna för en verksamhetsbaserad investeringsenhet. P uppfyller kännetecknen för en administrerad investeringsenhet, eftersom över 50 procent av dess inkomster fås eller är avsedd att fås från investeringar i finansiella tillgångar.

Exempel 8 (holdingbolag som ägs av kapitalinvesteringsfonden P):  Kapitalinvesteringsfonden P som beskrivs i exempel 7 grundar holdingbolaget S, som investerar i bolag T som bedriver industriell verksamhet. S inkomster består huvudsakligen av dess investeringar i T. Förvaltningsbolaget R förvaltar holdingbolaget S och fattar självständigt beslut om investeringen av dess medel. S är en del av kapitalinvesteringsfonden P:s holdingstruktur och uppfyller kriterierna för en administrerad investeringsenhet. T däremot uppfyller inte kännetecknen för en administrerad investeringsenhet om dess inkomster huvudsakligen består av inkomster från industriell verksamhet.

Exempel 9 (personalfond): Personalfonden C placerar, administrerar och förvaltar huvudsakligen finansiella tillgångar och pengar. Förvaltningen av C och administrationen av tillgångar sköts av den egna organisationen. Enligt 4 § 3 mom. i lagen betraktas ägarna till en personalfonds andel av eget kapital som kunder, så fondens medel förvaltas och placeras för kundens räkning eller till förmån för kunden. Således är personalfond C en verksamhetsbaserad investeringsenhet.

Exempel 10 (investeringsfond som investerar i fast egendom): Förvaltningsbolaget E grundar investeringsfonden D som investerar direkt i aktier i finska bostadsaktiebolag. E förvaltar också fonden D. Förvaltningsbolaget E:s bruttoinkomster kommer huvudsakligen från förvaltningen av D, så E uppfyller definitionen av verksamhetsbaserad investeringsenhet. Om största delen av fond D:s bruttoinkomster kommer från direkta investeringar i fast egendom, uppfyller den inte definitionen av administrerad investeringsenhet.

Exempel 11 (fond som investerar i investeringsfonder som investerar i fast egendom): Situationen är densamma som i exempel 10, men E har grundat fonden F som investerar i fonder och som äger fondandelarna i D. Fonden F förvaltas av E. Fonden F uppfyller definitionen på administrerad investeringsenhet och är ett rapporteringsskyldigt finansiellt institut, eftersom det inte själv investerar direkt i fast egendom.

Esimerkki päättyy

2.5 Specificerat försäkringsföretag

Enligt 5 § i lagen om skyldighet för finansiella institut att lämna upplysningar avses med specificerat försäkringsföretag en enhet som är ett försäkringsföretag eller ett försäkringsföretags holdingbolag och som tecknar försäkringsavtal med kontantvärde eller livränteavtal eller är som förpliktigat att verkställa utbetalningar i anknytning till sådana.

I praktiken är det försäkringsföretag som avses i lagen en enhet

• som regleras som försäkringsverksamhet i enlighet med lagstiftning, bestämmelser eller praxis i vilken som helst stat där enheten bedriver affärsverksamhet
• vars bruttoinkomst som härrör från försäkring, återförsäkring och livränteavtal (till exempel bruttoförsäkringspremier och bruttoinvesteringsinkomster) under det omedelbart föregående kalenderåret överstiger 50 procent av bruttoinkomsten för det aktuella året
• vars totala tillgångsvärde med avseende på försäkring, återförsäkring och livränteavtal när som helst under det omedelbart föregående kalenderåret överstiger 50 procent av årets samtliga totala tillgångar.

I Finland utgörs de reglerade försäkringsbolagen i princip av ett försäkringsbolag i enligt lagen om försäkringsbolag (521/2008), ett arbetspensionsförsäkringsbolag enligt lagen om arbetspensionsförsäkringsbolag (354/1997), en försäkringsförening enligt lagen om försäkringsföreningar (1250/1987) eller en filial till ett utländskt försäkringsbolag enligt lagen om utländska försäkringsbolag (398/1995), om de utfärdar i lagen avsedda försäkringsavtal med kontantvärde eller livränteavtal. Även de flesta livförsäkringsbolagen uppfyller den fastställda definitionen av ett specificerat försäkringsföretag.

Enheter som inte beviljar försäkringsavtal med kontantvärde eller livränteavtal och inte är skyldiga att betala avgifter relaterade till dessa, såsom de flesta andra bolagen än livförsäkringsbolag, de flesta försäkringsbolagens holdingbolag och försäkringsmäklare, är inte specificerade försäkringsföretag. Försäkringsbolagets reserveringsverksamhet gör inte det till ett depåinstitut, inlåningsinstitut eller investeringsenhet.

2.6 Finansiellt institut

Enligt 6 § i lagen om skyldighet för finansiella institut att lämna upplysningar avses med finansiellt institut ett depåinstitut, inlåningsinstitut, en investeringsenhet eller ett specificerat försäkringsföretag.

Vid användning av begreppet finansiellt institut i denna anvisning avses utan särskilt omnämnande alla fyra typer av finansiellt institut. Ett finansiellt institut är en enskild enhet, det vill säga en juridisk person eller ett juridiskt arrangemang och det består inte av flera enheter. Således är till exempel en investeringsfond, som betraktas som en investeringsenhet, ett finansiellt institut och om det uppfyller förutsättningarna ett självständigt rapporteringsskyldigt finansiellt institut.

2.7 Rapporteringsskyldigt finansiellt institut

Enligt 7 § i lagen om finansiella instituts skyldighet att lämna uppgifter avses med rapporteringsskyldigt finansiellt institut:

1. ett sådant annat finansiellt institut som inte är ett icke-rapporteringsskyldigt finansiellt institut, vars hemvist är i Finland, med undantag för en filial till det som är beläget annanstans än i Finland, och
2. en i Finland belägen filial till ett annat finansiellt institut än ett icke-rapporteringsskyldigt finansiellt institut med hemvist annanstans än i Finland.

Ett rapporteringsskyldigt finansiellt institut omfattas alltså av skyldigheterna i lagen i Finland. Ett icke-rapporteringsskyldigt finansiellt institut kan inte vara ett rapporteringsskyldigt finansiellt institut.

Nedan i denna anvisning används förutom termen rapporteringsskyldigt finansiellt institut även termen finansiellt institut i samma syfte.

Skyldigheterna i lagen om skyldigheten för finansiella institut att lämna upplysningar gäller de enheter som är finska finansiella institut enligt lagen. Med andra ord är förutsättningen för att skyldigheter ska uppkomma att det handlar om en enhet som är en finsk enhet och att enhetens verksamhet uppfyller kännetecknen för ett finansiellt institut.

Enheten kan fastställa om den är ett sådant finskt rapporteringsskyldigt finansiellt institut som avses i lagen till exempel genom följande frågor:

• Är det fråga om en enhet?
• Är enheten belägen i Finland?
• Är enheten ett finansiellt institut?
• Är det fråga om ett icke-rapporteringsskyldigt finansiellt institut?

Med enhet avses en juridisk person eller rättslig konstruktion. Definitionen är bred. I praktiken faller endast fysiska personer utanför definitionen. Som finskt betraktas ett finskt finansiellt institut eller annan enhet som har hemvist i Finland.

Finska enheter anses vara finansiella institut om de hör till en eller flera av följande kategorier som fastställts i kapitlen 2.2–2.5:

• Depåinstitut
• Inlåningsinstitut
• Investeringsenhet
• Specificerat försäkringsföretag

Finska finansiella institut

I allmänhet är ett finansiellt institut beläget i den stat vars finansiella lagar och bestämmelser institutet ska iaktta och vars tillsynsmyndighet övervakar det. Detta avgör dock inte ensamt i vilken stat det finansiella institutets är beläget.

I regel är det problemfritt att definiera den stat där ett finansiellt institut har sin hemvist och är beläget och fastställa att ett finansiellt institut är finskt. I vissa fall är detta dock inte en självklarhet. I så fall fastställer Skatteförvaltningen det finansiella institutets status utifrån avtalet med den stat där det finansiella institutets skatterättsliga hemvist finns. Om ett finansiellt institut har sin skatterättsliga hemvist i Finland är det ett finskt finansiellt institut.

I detta sammanhang anses enheten ha sin hemort i Finland i följande situationer:

• Enheten har grundats i Finland
• En utländsk enhet vars plats för den verkliga ledningen är i Finland, till exempel:
  • Hemvisten för utländska truster och andra motsvarande arrangemang anses i detta sammanhang vara Finland, om trustförvaltaren, stiftaren eller någon annan i motsvarande ställning är en i Finland bosatt person eller platsen för den verkliga ledningen i övrigt finns i Finland
  • En utländsk sammanslutning anses ha sitt hemvist i Finland om den leds eller övervakas av en person som är bosatt i Finland eller om plats för den verkliga ledningen i övrigt finns i Finland

Om en enhet är har hemvist också i en annan stat än Finland, ska finsk lagstiftning tillämpas på rapporteringspliktiga konton som förvaltas i Finland.

Dotterbolag och filialer

Som rapporteringsskyldiga finska finansiella institut betraktas dotterbolag eller filialer till utländska enheter, vilka bedriver affärsverksamhet i Finland som depåinstitut, inlåningsinstitut, investeringsenheter eller specificerade försäkringsföretag.

Dotterbolag och filialer som är belägna utanför Finland till finansiella institut som har hemvist i Finland är inte i lagen avsedda finska finansiella institut. Dessa enheter omfattas av reglerna i den stat där enheterna är belägna. Om kontot för en kund hos ett dotterbolag eller filial innehas och upprätthålls av ett finskt finansiellt institut, anses kontot vara ett konto i det finska finansiella institutet.

Med filial avses ett finansiellt instituts enhet, företag eller verksamhetsställe som enligt statens regleringssystem anses vara en filial eller som i övrigt enligt statens lagar regleras som separat från det finansiella institutets övriga enheter, företag eller verksamhetsställen. En filial omfattar det finansiella institutets enhet, företag eller verksamhetsställe som är beläget i den stat som anses vara det finansiella institutets hemviststat, och det finansiella institutets enhet, företag eller verksamhetsställe som är beläget i den stat där det finansiella institutet har etablerats eller organiserats. Samtliga enheter, företag eller verksamhetsställen i det finansiella institutet som är belägna i en och samma stat anses vara en filial.

Esimerkki alkaa

Exempel 12 (dotterbolag och filialer till en finsk bank): Bank A som är belägen i Helsingfors har följande finansiella institut i sin grupp:

• Dotterbolag B som är beläget i Uleåborg
• Utländska dotterbolaget C som är beläget i Sverige
• Utländska filialen D som är belägen i Tyskland

Rapporteringen sker på följande sätt:

• A och dess dotterbolag är finska finansiella institut som rapporterar till Skatteförvaltningen.
• C och D är utländska finansiella institut och rapporterar till Skatteförvaltningen i den stat de är belägna.

Exempel 13 (en utländsk bank har en filial i Finland): Den tyska banken G har filialen H som är belägen i Finland och som betraktas som ett fast driftställe i beskattningen.

• Filialen H är ett finskt finansiellt institut och ska iaktta Finlands lagstiftning och lämna uppgifter om konton som ska rapporteras till Skatteförvaltningen.

Esimerkki päättyy

2.8 Deltagande jurisdiktion

Enligt 8 § i lagen om finansiella instituts skyldighet att lämna upplysningar avses med deltagande jurisdiktion:

1. vilken annan medlemsstat i Europeiska unionen som helst än Finland,
2. vilken annan jurisdiktion som helst:
   1. med vilken Finland har ett avtal, enligt vilket denna jurisdiktion lämnar de upplysningar som avses i lagens 3 kap. till Finland
   2. som har identifierats i den förteckning som har offentliggjorts av Skatteförvaltningen och anmälts till Europeiska kommissionen 
3. vilken annan jurisdiktion som helst:
   1. med vilken Europeiska unionen har ett avtal, enligt vilket denna jurisdiktion lämnar de upplysningar som avses i lagens 3 kap. till Finland
   2. som har identifierats i den förteckning som har offentliggjorts av Skatteförvaltningen och Europeiska kommissionen.

I denna anvisning används förutom termen deltagande jurisdiktion även termen deltagande stat i samma syfte.

Skatteförvaltningen ger en förteckning över deltagande jurisdiktioner och uppdaterar den årligen. På basis av DAC2 upptas på förteckningen alla EU-stater samt stater som med EU ingått avtal gällande saken. I förteckningen ingår dessutom de stater som offentligt och på regeringsnivå har förbundit sig att ta i bruk CRS och har undertecknat ett avtal om informationsutbyte, enligt vilket jurisdiktionen i fråga ger Finland de uppgifter som avses i 3 kap. i lagen om skyldigheten för finansiella institut att lämna upplysningar. Förteckningen över deltagande jurisdiktioner är av betydelse för att bestämma huruvida finansiella institutets kontohavare är en sådan investeringsenhet i en icke-deltagande jurisdiktion som det finansiella institutet ska granska, identifiera och rapportera (se också punkt 2.9 i anvisningen).

2.9 Finansiellt institut i en deltagande jurisdiktion

Enligt 9 § i lagen om finansiella instituts skyldighet att lämna upplysningar avses med finansiellt institut i en deltagande jurisdiktion:

1. ett finansiellt institut som har sin hemvist i en deltagande jurisdiktion, med undantag för filialer till det finansiella institutet vilka är belägna utanför en sådan deltagande jurisdiktion, och
2. en filial till ett finansiellt institut vilken inte har sin hemvist i en deltagande jurisdiktion, om filialen är belägen i en sådan deltagande jurisdiktion.

Ett finansiellt institut anses ha sin hemvist i den deltagande jurisdiktion vars rättskipningsmakt den omfattas av, det vill säga att jurisdiktionen kan övervaka det finansiella institutets rapportering.

Definitionen av ett finansiellt institut i en deltagande jurisdiktion är av betydelse i en situation där kontohavaren är en investeringsenhet. Om en investeringsenhet som är kontohavare hos ett finansiellt institut finns i en deltagande jurisdiktion, behöver det finansiella institutet inte undersöka och inte heller identifiera investeringsenhetens personer med bestämmande inflytande. Om den aktuella kontohavaren å sin sida finns annanstans än i en deltagande jurisdiktion, ska det finansiella institutet behandla kontohavaren som en passiv icke-finansiell enhet och undersöka, identifiera och rapportera även personerna med bestämmande inflytande över investeringsenheten.

Esimerkki alkaa

Exempel 14: En fond med hemvist i staten A öppnar ett bankkonto i en finsk bank och utfärdar ett intygande i samband med att kontot öppnas. I intygandet uppger fonden staten A som sin skatterättsliga hemviststat samt investeringsfondverksamhet som sitt verksamhetsområde. Banken konstaterar att fonden uppfyller definitionen av investeringsenhet och upptäcker att staten A inte finns på Skatteförvaltningens förteckning över deltagande jurisdiktioner. Eftersom kunden är en investeringsenhet och har sin hemvist i en icke-deltagande stat, ska banken behandla kundens investeringsenhet som en passiv icke-finansiell enhet. Banken ska således rapportera kundens konton och även kräva ett intygande av de personer med bestämmande inflytande i fonden samt rapportera sådana personer med bestämmande inflytande som är rapporteringspliktiga personer.

Esimerkki päättyy

2.10 Finansiella tillgångar

Med finansiella tillgångar avses i regel alla tillgångar som kan has på konton som förvaltas av finansiella institut. Begreppet finansiella tillgångar är väsentligt bland annat för att fastställa om ett konto anses vara ett finansiellt konto eller om någon av förutsättningarna för kategorin finansiellt institut uppfylls i aktörens affärsverksamhet.

Enligt 10 § i lagen om skyldigheten för finansiella institut att lämna upplysningar avses med finansiella tillgångar värdepapper, delägarandelar, råvaror, swappar, försäkringsavtal eller livränteavtal eller en andel i ett värdepapper, en rapporteringspliktig kryptotillgång, en delägarandel, en råvara, en swap, ett försäkringsavtal eller ett livränteavtal. Med finansiella tillgångar avses inte icke-belånade direkta fastighetsinnehav och inte heller en råvara som är en materiell produkt.

I praktiken omfattar finansiella tillgångar:

• värdepapper (till exempel aktier i företag, andelar i en delägarbeskattad juridisk person (partnership) eller förmånsintresse i ett bolag eller en trust med ett stort antal delägare eller ett börsnoterat bolag eller trust, skuldebrev, masskuldebrev, debenturer, eller andra skuldbevis)
• annan delägarandel
• nyttighet
• swappar (till exempel ränteswappar, valutaswappar, basswappar, räntetak, räntegolv, råvaruswappar, aktieswappar, aktieindexswappar och liknande avtal)
• försäkringsavtal
• livränteavtal eller
• annan andel (såsom termins- eller forwardkontrakt eller option)
  • värdepapper
  • rapporteringspliktig kryptotillgång
  • delägarandel
  • nyttighet
  • swap
  • försäkringsavtal eller
  • livränteavtal.

Med nyttigheter som inte hör till finansiella tillgångar avses till exempel råmaterial och varor.

Som finansiella tillgångar anses i allmänhet också överlåtbara skuldebrevslån med vilka handel bedrivs på en reglerad marknad eller OTC-marknad och vilka distribueras via finansiella institut och förvaras i dem, samt andelar eller aktier i fastighetsfonder. Som finansiella tillgångar anses däremot i allmänhet inte aktier i finska bostadsaktiebolag eller ömsesidiga fastighetsaktiebolag, utan de jämställs i detta sammanhang med en direkt andel i ett fastighetsinnehav.

Med annan andel av rapporteringspliktig kryptotillgång avses en sådan produkt, såsom en fond eller ett derivatavtal, vars underliggande tillgång är en kryptotillgång eller kryptotillgångar. Det är alltså fråga om en produkt som i sig inte är en kryptotillgång. Rapporteringspliktiga kryptotillgångar (se kapitel 2.15), som är rapporteringspliktiga med stöd av lagen om skyldighet för rapporteringsskyldiga leverantörer av kryptotillgångstjänster att lämna upplysningar i fråga om beskattning, uppfyller i regel inte definitionen av finansiell tillgång. Sådana kryptotillgångar som inte rapporteras med stöd av ovan nämnda lag är i regel finansiella tillgångar eller elektroniska pengar.

2.11 Elektroniska pengar

Enligt 11 § i lagen om finansiella instituts skyldighet att lämna upplysningar avses med elektroniska pengar:

1. en digital representation av fiatvaluta
2. en digital produkt som ges ut mot erhållande av medel i syfte att genomföra betalningstransaktioner
3. en digital produkt som utgör en fordran på utgivaren angiven i samma fiatvaluta
4. en digital produkt som accepteras som betalningsmedel av en annan fysisk eller juridisk person än utgivaren
5. en digital produkt som i enlighet med de lagstiftningskrav som gäller för utgivaren kan lösas in när som helst och till det nominella beloppet för samma fiatvaluta på begäran av produktens innehavare.

Enligt 11 § 1 mom. 1 punkten avses i praktiken med elektroniska pengar en digital representation av en fiatvaluta. Produkten anses digitalt representera och reflektera värdet på den fiatvaluta där den har denominerats. En produkt som återspeglar värdet av flera valutor eller tillgångsposter är således inte elektroniska pengar.

Med uttrycket "getts ut" som används i paragrafens 1 mom. 2 punkten avses i stor utsträckning också det på förhand betalda sparade värdet och tillhandahållandet av betalningsmedel mot medel. I detta avseende kan produkter som lagrats både elektroniskt och magnetiskt ges ut, inklusive nätbetalningskonton och fysiska kort som använder magnetspårteknik. Dessutom fastställs i detta understycke att produkten skall ges ut på marknaden för att genomföra betalningstransaktioner.

Enligt 1 mom. 3 punkten betraktas som elektroniska pengar en digital produkt som utgör en fordran på utgivaren angiven i samma fiatvaluta. I detta sammanhang avses med fordran alla penningfordringar som hänför sig till utgivaren och som återspeglar värdet av den fiatvaluta som den elektroniska penningprodukt som kunden beviljats representerar.

Enligt 1 mom. 4 punkten avses med elektroniska pengar också digitala produkter som accepteras som betalningsmedel av en annan fysisk eller juridisk person än utgivaren. Således betraktas i praktiken inte ett penningvärde som lagrats i vissa på förhand betalda medel som endast kan användas i begränsad utsträckning som elektroniska pengar. Som elektroniska pengar betraktas alltså inte sådana medel som gör det möjligt för innehavaren av elektroniska pengar att köpa varor eller tjänster endast i utgivarens lokaler eller i ett begränsat nätverk av tjänsteleverantörer med en professionell utgivare med stöd av ett direkt kommersiellt avtal, eller som endast kan användas för anskaffning av varor eller tjänster med ett begränsat utbud.

I den situation som anges i 1 mom. 5 punkten avses med "samma fiatvaluta" en fiatvaluta vars digitala representant de elektroniska pengarna i fråga är. Vid inlösen får emittenten dra av eventuella avgifter eller transaktionskostnader från inlösningsbeloppet.

Enligt 11 § 2 mom. i lagen avses med elektroniska pengar dock inte en produkt som endast har skapats för att underlätta överföring av medel från en kund till en annan person enligt kundens instruktioner. Produkten anses inte ha skapats endast för att underlätta överföring av medel om de medel som är kopplade till en sådan produkt, inom ramen för den överförande enhetens normala affärsverksamhet, innehas längre än 60 dagar efter mottagandet av instruktioner för att underlätta överföringen, eller om inga instruktioner mottas, om de medel som är kopplade till en sådan produkt innehas längre än 60 dagar efter det att medlen mottagits.

2.12 Fiatvaluta

Enligt 12 § i lagen om skyldighet för finansiella institut att lämna upplysningar avses med fiatvaluta en officiell valuta som har getts ut av vilken jurisdiktion som helst eller av en jurisdiktions utsedda centralbank eller penningpolitiska myndighet och som utgörs av fysiska sedlar eller mynt eller pengar i olika digitala former, inklusive bankreserver, centralbankers digitala valutor, affärsbankers pengar och elektroniska penningprodukter.

2.13 En centralbanks digitala valuta

Enligt 13 § i lagen om skyldighet för finansiella institut att lämna upplysningar avses med en centralbanks digitala valuta en digital fiatvaluta som getts ut av en centralbank eller någon annan penningpolitisk myndighet.

I praktiken jämställs en centralbanks digitala valuta med fiatvalutan som en del av definitionen av fiatvalutan. En centralbanks digitala valuta avviker från elektroniska pengar i regel på så sätt att en centralbanks digitala valuta i enlighet med dess namn getts ut av en centralbank eller en annan penningpolitisk myndighet, medan elektroniska pengar kan ges ut även av en annan aktör, såsom ett privat företag.

2.14 Kryptotillgång

Enligt 14 § i lagen om skyldighet för finansiella institut att lämna upplysningar avses med kryptotillgång en kryptotillgång enligt definitionen i artikel 3.1.5 i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2023/1114 om marknader för kryptotillgångar och om ändring av förordningarna (EU) nr 1093/2010 och (EU) nr 1095/2010 samt direktiven 2013/36/EU och (EU) 2019/1937.

Definitionen av kryptotillgång är identisk med definitionen av kryptotillgång i 4 § i lagen om skyldighet för rapporteringsskyldiga leverantörer av kryptotillgångstjänster att lämna upplysningar i fråga om beskattning.

2.15 Rapporteringspliktig kryptotillgång

Enligt 15 § i lagen om skyldighet för finansiella institut att lämna upplysningar avses med rapporteringspliktig kryptotillgång andra kryptotillgångar än centralbankers digitala valutor, elektroniska pengar eller sådana kryptotillgångar i fråga om vilka den rapporteringsskyldiga leverantören av kryptotillgångstjänster enligt 13 § i lagen om skyldighet för rapporteringsskyldiga leverantörer av kryptotillgångstjänster att lämna upplysningar i fråga om beskattning på lämpligt sätt har fastställt att de inte kan användas för betalnings- eller investeringsändamål.

Definitionen av rapporteringspliktig kryptotillgång är identisk med definitionen av rapporteringspliktig kryptotillgång i 8 § i lagen om skyldighet för leverantörer av kryptotillgångstjänster att lämna upplysningar i fråga om beskattning.

Definitionen av rapporteringspliktig kryptotillgång har behandlats närmare i Skatteförvaltningens anvisning Skyldighet för rapporteringsskyldig leverantör av kryptotillgångstjänster att lämna upplysningar (CARF/DAC8 och FICARF).

Definitionen av en rapporteringspliktig kryptotillgång är i tillämpningen av i lagen om skyldighet för finansiella institut att lämna upplysningar av betydelse främst för definitionerna av en investeringsenhet, finansiella tillgångar och en bytestransaktion samt tillämpningsområdet för dessa. Med rapporteringsplikten avses i denna definition rapporteringspliktiga kryptotillgångar med stöd av lagen om skyldighet för rapporteringsskyldiga leverantörer av kryptotillgångstjänster att lämna upplysningar i fråga om beskattning. Utgångspunkten är att alla sådana kryptotillgångar som är förknippade med bytes- och överföringstransaktioner som en leverantör av kryptotillgångstjänster erbjuder sina kunder är rapporteringspliktiga kryptotillgångar.

Esimerkki alkaa

Exempel 15 (rapporteringspliktig kryptotillgång): Ett finansiellt institut erbjuder sina kunder att köpa och sälja en produkt i en blockkedja som kan överföras och lagras elektroniskt med hjälp av tekniken i en distribuerad liggare. Kunden kan till exempel överföra produkten fritt utan att använda det finansiella institutets tjänster. Det är fråga om en rapporteringspliktig kryptotillgång som inte är en finansiell tillgång och som inte rapporteras med stöd av lagen om skyldigheten för finansiella institut att lämna upplysningar. Däremot rapporteras produkten med stöd av lagen om skyldighet för rapporteringsskyldiga leverantörer av kryptotillgångstjänster att lämna upplysningar i fråga om beskattning.

Exempel 16 (finansiella tillgångar som är tokeniserade): I ett depåinstitut förvaras sådana värdepapper i en blockkedja som inte kan förvaras på något annat sätt än på ett förvaringskonto som förvaltas av depåinstitutet och som kan överföras vidare endast via depåinstitutet. Det är fråga om en finansiell tillgång som ska rapporteras med stöd av lagen om finansiella instituts skyldighet att lämna upplysningar (se även exempel 82 i kapitel 4.3).

Exempel 17 (indirekt investering i kryptotillgångar): Det finansiella institutet erbjuder sina kunder i Finland som investeringsprodukt andelar i fonden A, vars investeringsobjekt är kryptotillgångar. Fondandelen i A uppfyller inte definitionen av rapporteringspliktig kryptotillgång, utan det är fråga om en finansiell tillgång som ska rapporteras med stöd av lagen om finansiella instituts skyldighet att lämna upplysningar.

Esimerkki päättyy

2.16 Bytestransaktion

Enligt 16 § i lagen om finansiella instituts skyldighet att lämna upplysningar avses med bytestransaktion byte mellan rapporteringspliktiga kryptotillgångar och fiatvalutor samt byte mellan rapporteringspliktiga kryptotillgångar.

Med bytestransaktion avses byte mellan vilka som helst rapporteringspliktiga kryptotillgångar och fiatvalutor och byte mellan en eller flera former av rapporteringspliktiga kryptotillgångar. Definitionen av bytestransaktion är identisk med definitionen av bytestransaktion i 12 § i lagen om skyldighet för rapporteringsskyldiga leverantörer av kryptotillgångstjänster att lämna upplysningar i fråga om beskattning.  

Definitionen av bytestransaktion är av betydelse vid tillämpningen av lagen om finansiella instituts skyldighet att lämna upplysningar främst i fråga om definitionen av en investeringssenhet och dess tillämpningsområde (se närmare kapitel 2.4).

2.17 Icke-rapporteringsskyldigt finansiellt institut

Enligt 17 § i lagen om finansiella instituts skyldighet att lämna upplysningar avses med icke-rapporteringsskyldiga finansiella institut följande finansiella institut:

1. Myndighetsenhet, internationell organisation eller centralbank. Dessa betraktas dock inte som icke-rapporteringsskyldiga finansiella institut i fråga om följande:
   1. en utbetalning som hänför sig till en skyldighet som har uppstått i samband med sådan kommersiell finansiell verksamhet som ett specificerat försäkringsföretag, ett depåinstitut eller ett inlåningsinstitut ägnar sig åt,
   2. verksamhet där centralbankers digitala valutor innehas för kontohavare som inte är finansiella institut, myndighetsenheter, internationella organisationer eller centralbanker.
2. En bred pensionsfond, en smal pensionsfond, en pensionsfond hos ett statligt organ, Internationell organisation eller centralbank eller en kvalificerad kreditkortsutfärdare.
3. Undantaget företag för kollektiva investeringar.
4. En trust, om dess trustförvaltare är ett finansiellt institut som rapporterar i Finland eller inom någon annan rapporteringspliktig jurisdiktion och trustförvaltaren rapporterar alla uppgifter som lagen förutsätter till skattemyndigheten inom sin hemvistjurisdiktion.

Definitionen av ett icke-rapporteringsskyldigt finansiellt institut i handräckningsdirektivet och CRS innehåller utöver ovan nämnda finansiella institut en nationell option att betrakta så kallade finansiella institut med låg risk som icke-rapporteringsskyldiga finansiella institut. Finland har inte använt denna option i sin lagstiftning och därför finns det i Finland inga nationellt fastställda finansiella institut som ska betraktas som icke-rapporteringsskyldiga finansiella institut med låg risk. 

2.18 Myndighetsenhet

Enligt 18 § i lagen om skyldighet för finansiella institut att lämna upplysningar avses med myndighetsenhet följande enheter som är integrerade delar av en jurisdiktion, kontrollerade enheter i jurisdiktionen eller administrativa delar i jurisdiktionen:

1. en myndighet i en jurisdiktion eller i en del av en jurisdiktion
2. ett organ eller ett verk som i sin helhet ägs ensamt av en jurisdiktion eller en del av jurisdiktionen eller tillsammans av dessa delar.

Uttrycket integrerad del av en jurisdiktion åsyftar en person, en organisation, en förvaltning, en byrå, en fond, ett verk eller ett annat organ som utgör en styrande myndighet i jurisdiktionen. Den styrande myndighetens nettoinkomster ska krediteras myndighetens eget konto eller ett annat konto som tillhör jurisdiktionen, och ingen del härav får utfalla till förmån för en privatperson. Med integrerad del av en jurisdiktion avses inte en fysisk person som agerar i privat eller personligt syfte och som är en statschef, tjänsteman eller handläggare.

Med begreppet kontrollerad enhet avses en enhet som till sin form är skild från jurisdiktionen eller som på annat sätt utgör en separat juridisk person, under förutsättning att:

1. enheten helt och hållet ägs och kontrolleras av en eller flera myndighetsenheter, antingen direkt eller via en eller flera kontrollerade enheter,
2. enhetens nettoinkomster krediteras enhetens eget konto eller konton hos en eller flera myndighetsenheter, och ingen del av enhetens inkomster utfaller till förmån för någon privatperson, och
3. enhetens tillgångar tillfaller en eller flera myndighetsenheter vid upplösning.

Inkomsten anses inte utfalla till förmån för privatpersoner om dessa personer är de avsedda förmånstagarna för ett offentligt program, och verksamheten inom programmet bedrivs till förmån för allmänheten och för det allmännas bästa eller rör administration inom någon fas av myndighetsutövning. Utan hinder av det som anges ovan ska inkomsterna anses utfalla till förmån för privatpersoner om inkomsterna härrör från en myndighetsenhet som används för att bedriva kommersiell näringsverksamhet såsom kommersiell bankverksamhet som tillhandahåller finansiella tjänster till privatpersoner.

I praktiken är en myndighetsenhet ett icke-rapporteringsskyldigt finansiellt institut endast om det är ett finansiellt institut. De myndighetsenheter som inte är finansiella institut är antingen aktiva eller passiva icke-finansiella institut. Eftersom det finns särskilda föreskrifter för myndighetsenheter om att de inte ska betraktas som rapporteringspliktiga personer, är deras konton inte heller rapporteringspliktiga konton.

2.19 Internationell organisation

Enligt 19 § i lagen om skyldighet för finansiella institut att lämna upplysningar avses med internationell organisation vilken som helst mellanstatlig organisation, inklusive överstatliga organisationer, och organ och verk som ägs helt av en sådan organisation och uppfyller följande förutsättningar:

1. organisationen består i huvudsak av regeringar,
2. organisationen har en gällande överenskommelse om säte eller ett i huvudsak liknande avtal med jurisdiktionen,
3. organisationens inkomster utfaller inte till förmån för privatpersoner.

Överenskommelse om säte jämställs med arrangemang som berättigar organisationens verksamhetsställen eller institutioner (till exempel underavdelningar eller lokala eller regionala kontor) i jurisdiktionen att få motsvarande förmåner och dispenser.

I praktiken är en internationell organisation ett icke-rapporteringsskyldigt finansiellt institut endast om det är ett finansiellt institut. De internationella organisationer som inte är finansiella institut är antingen aktiva eller passiva icke-finansiella institut. Eftersom det finns särskilda föreskrifter för internationella organisationer om att de inte ska betraktas som rapporteringspliktiga personer, är deras konton inte heller rapporteringspliktiga konton.

2.20 Centralbank

Enligt 20 § i lagen om skyldighet för finansiella institut att lämna upplysningar avses med centralbank en institution som i lag eller regeringsbeslut har godkänts som den centrala myndighet som utfärdar instrument avsedda att användas som cirkulerande valuta. Ett sådant institut kan inbegripa ett institut som är skild från jurisdiktionens regering, oavsett om den helt eller delvis ägs av den rapporteringspliktiga jurisdiktionen. Med centralbank avses inte själva jurisdiktionens offentliga makt.

Eftersom det finns särskilda föreskrifter för centralbanker om att de inte ska betraktas som rapporteringspliktiga personer, är deras konton inte heller rapporteringspliktiga konton.

2.21 Bred pensionsfond

Enligt 21 § i lagen om skyldighet för finansiella institut att lämna upplysningar avses med bred pensionsfond en fond som har etablerats för att tillhandahålla förmåner vid ålderspensionering, arbetsoförmåga eller dödsfall, eller någon kombination av dessa, till förmånstagare som är eller tidigare har varit anställda hos en eller flera arbetsgivare eller till förmånstagare som har angetts av sådana anställda på grundval av utförda tjänster, under förutsättning att fonden:

1. inte har någon enskild förmånstagare som har rätt till mer än fem procent av fondens tillgångar,
2. regleras av en offentlig myndighet och rapporterar in upplysningar om sina förmånstagare till skattemyndigheterna och
3. uppfyller minst en av följande förutsättningar:
   1. fonden är generellt undantagen från beskattning av investeringsinkomst, alternativt att investeringsinkomster från kontot är föremål för uppskjuten skatt eller lägre skattesats, på grund av fondens status som ålderspensionssystem eller annat pensionssystem.
   2. minst 50 procent av inbetalningarna till fonden, med undantag för överföringar av tillgångar från pensionsfonder som avses i denna paragraf och i 23 och 24 § och pensionskonton som avses i 46 §, kommer från de finansierande arbetsgivarna,
   3. utdelning eller uttag från fonden medges endast i samband med ålderspensionering, arbetsoförmåga eller dödsfall, förutom överföringar till sådana andra pensionsfonder som avses i denna paragraf och i 23 och 24 § eller sådana pensionskonton som avses i 46 §, alternativt är utdelning eller uttag som görs före ålderspensionering, arbetsförmåga eller dödsfall förbundna med administrativa påföljder,
   4. inbetalningar som arbetstagare gör till fonden har begränsats med hänsyn till arbetstagarens intjänade inkomst, alternativt får de årligen inte överstiga ett belopp i euro motsvarande 50 000 US-dollar, varvid de regler för sammanläggning av konton och valutaomräkning som anges i 102 § ska tillämpas. 

2.22 Smal pensionsfond

Enligt 22 § i lagen om skyldighet för finansiella institut att lämna upplysningar avses med smal pensionsfond en fond som har etablerats för att tillhandahålla förmåner vid ålderspensionering, arbetsoförmåga eller dödsfall till förmånstagare som är eller tidigare har varit anställda hos en eller flera arbetsgivare eller till förmånstagare som har angetts av sådana anställda på grundval av utförda tjänster, under förutsättning att:

1. fonden har färre än 50 deltagare,
2. fonden finansieras av en eller fler arbetsgivare som inte är investeringsenheter eller passiva icke-finansiella enheter,
3. arbetstagarens och arbetsgivarens respektive inbetalningar till fonden, med undantag för överföringar av tillgångar från pensionskonton enligt 46 §, begränsas med hänsyn till arbetstagarens intjänade inkomster och ersättningar,
4. deltagare som inte har sin hemvist i Finland inte har rätt till mer än 20 procent av fondens tillgångar, och
5. fonden regleras av en offentlig myndighet och rapporterar in upplysningar om sina förmånstagare till skattemyndigheterna.

2.23 Pensionsfond hos en myndighetsenhet, en internationell organisation eller en centralbank

Enligt 23 § i lagen om skyldighet för finansiella institut att lämna upplysningar avses med pensionsfond hos en myndighetsenhet, en internationell organisation eller en centralbank en fond som bildats av en myndighetsenhet, en internationell organisation eller en centralbank för att tillhandahålla förmåner vid ålderspensionering, arbetsoförmåga eller dödsfall till förmånstagare:

1. som är eller tidigare har varit anställda eller förmånstagare som har angetts av sådana anställda, eller
2. som inte är eller tidigare har varit anställda om förmånerna tillhandahållits förmånstagarna på grundval av personligen utförda tjänster åt myndighetsenheten, den internationella organisationen eller centralbanken.

2.24 Kvalificerad kreditkortsutfärdare

Enligt 24 § i lagen om skyldighet för finansiella institut att lämna upplysningar avses med kvalificerad kreditkortsutfärdare ett finansiellt institut som uppfyller följande förutsättningar:

1. det är ett finansiellt institut endast på grundval av att den utfärdar kreditkort på vilka insättningar endast accepteras när en kund gör en inbetalning som överstiger det utestående saldot med avseende på kortet och det överskjutande beloppet inte omedelbart återbetalas till kunden,
2. det finansiella institutet har infört riktlinjer och förfaranden för att förhindra att en kund gör en inbetalning som överstiger det utestående saldot till ett belopp i euro motsvarande 50 000 US-dollar, inbegripet fordringar som har uppstått på grund av returnerade varor, eller för att säkerställa att en kundbetalning som överstiger det utestående saldot med mer än detta belopp återbetalas till kunden inom 60 dagar.

I detta sammanhang ska en överskjutande kundbetalning inte avse kreditsaldon som uppstått på grund av omtvistade debiteringar, medan däremot kreditsaldon som uppstått på grund av returnerade varor omfattas.

Vid tillämpning av 24 § 1 mom. 2 punkten ska bestämmelserna i lagens 102 § om sammanläggning av konton och valutaomräkning iakttas se kapitel 3.7.6 i anvisningen).

2.25 Undantaget företag för kollektiva investeringar

Enligt 25 § i lagen om skyldigheten för finansiella institut att lämna upplysningar avses med undantaget företag för kollektiva investeringar en investeringsenhet som regleras som ett företag för kollektiva investeringar, vars alla andelar i företaget för kollektiva investeringar ägs av andra än rapporteringspliktiga personer, med undantag för passiva icke-finansiella enheter med personer med bestämmande inflytande som är rapporteringspliktiga personer.

Med undantaget företag för kollektiva investeringar avses inte en sådan investeringsenhet som regleras som ett företag för kollektiva investeringar på grundval av att företaget för kollektiva investeringar har emitterat fysiska aktier ställda till innehavaren vilka inte har lösts in eller dragits in före den 1 januari 2018.

I praktiken är en investeringsenhet som regleras som ett företag för kollektiva investeringar ett undantaget företag för kollektiva investeringar om alla dess andelar förvaltas av sådana fysiska personer eller enheter som inte är rapporteringspliktiga personer, till exempel eftersom de är finansiella institut. En investeringsenhet betraktas dock inte som ett undantaget företag för kollektiva investeringar om det kontrolleras av en passiv icke-finansiell enhet, vars personer med bestämmande inflytande är rapporteringspliktiga personer.

2.26 Finansiellt konto

Enligt 26 § i lagen om finansiella instituts skyldighet att lämna upplysningar avses med finansiellt konto följande konton som förs av ett finansiellt institut:

1. ett inlåningskonto
2. ett depåkonto
3. en investeringsenhets kapital- eller skuldandel i ett finansiellt institut
4. när det är fråga om ett finansiellt institut som inte avses i 3 punkten, andel i eget kapital eller skulder i det finansiella institutet om typen av andel har valts i syfte att undvika rapportering i enlighet med 3 kap. i lagen
5. ett försäkringsavtal med kontantvärde eller ett livränteavtal som tecknas eller förs av ett finansiellt institut.

Utan hinder av vad som bestäms i 1 mom. 3 punkten avses med finansiellt konto inte andel i eget kapital eller skulder i en enhet som är en investeringsenhet enbart på grundval av att den:

1. ger investeringsråd till och agerar på en sådan kunds vägnar i syfte att investera, förvalta eller administrera finansiella tillgångar som i kundens namn sätts in hos ett annat finansiellt institut än en sådan enhet, eller
2. hanterar portföljer för en kund och agerar på en sådan kunds vägnar i syfte att investera, förvalta eller administrera finansiella tillgångar som i kundens namn sätts in hos ett annat finansiellt institut än en sådan enhet.

Utöver vad som bestäms i 1 mom. 5 punkten avses med finansiellt konto omedelbart utbetalbar livränta som ges till en fysisk person och som uppfyller följande förutsättningar:

1. den är investeringsrelaterad och kan överföras,
2. den sänker penningvärdet för en annan pensionsförmån eller förmån för arbetsoförmåga än en sådan som ges utifrån ett finansiellt konto.

De åtgärder för kundkännedom som beskrivs i denna anvisning behöver inte tillämpas på konton som inte är finansiella konton.

Förvaltning av konto

Ett konto anses i allmänhet förvaltas av ett finansiellt institut enligt följande:

• ett depåkonto förvaltas av det finansiella institut som förvaltar tillgångarna på kontot (inbegripet ett finansiellt institut som i egenskap av mäklare innehar tillgångar för en kontohavare i detta institut)
• ett inlåningskonto förvaltas av det finansiella institut som är skyldigt att göra utbetalningar med avseende på kontot (utom ett ombud för ett finansiellt institut oavsett om ombudet är ett finansiellt institut)
• ränta på aktiekapital eller lån som utgör ett finansiellt konto i ett finansiellt institut förvaltas av ett sådant finansiellt institut
• ett försäkringsavtal med kontantvärde eller ett livränteavtal förvaltas av det finansiella institut som är skyldigt att göra utbetalningar med avseende på avtalet.

Finska värdepapper i värdeandelsform innehas inom värdeandelssystemet, som upprätthålls av värdepapperscentralen. Eftersom de finansiella tillgångarna förvaras av ett depåinstitut även i dessa situationer är värdepapperscentralen inte skyldig att iaktta förfaranden för kundkännedom och rapportering.

Ett finansiellt institut som förvaltar kontona får inte nödvändigtvis samtliga uppgifter som behövs för rapporteringen automatiskt. I Finland får till exempel förvararbanker inte alltid automatiskt behövliga betalningar som görs på basis av kontot (dividend, ränta, överlåtelse- och inlösenpris samt övrig avkastning). Det finansiella institutet ska ordna sin verksamhet så att det får de uppgifter som förutsätts i lagen. Det finansiella institutet ska alltså genom avtal eller på annat sätt säkerställa att det får de uppgifter som behövs för rapportering av kontohavaren, värdepappersmäklaren eller andra parter. Ifall det finansiella institutet anser att övrig lagstiftning eller tvingande skäl undantagsvis hindrar att de erforderliga uppgifterna fås, ska det finansiella institutet kontakta Skatteförvaltningen för ytterligare anvisningar.

I praktiken kan det förekomma situationer där samma tillgångar hålls samtidigt på flera konton som hör till samma person. I detta fall kan tillgångarna och de inkomster som härrör från dem bli rapporterade flera gånger. Att samma tillgångar rapporteras flera gånger i Finland är i regel inte lagens syfte. Därför kan de finansiella instituten komma överens om att ett av dem rapporterar in uppgifterna för allas räkning. Det bör dock observeras att varje finansiellt institut själv ansvarar för att de uppgifter som krävs har rapporterats på behörigt sätt i Finland. Det finansiella institutet ska, när Skatteförvaltningen kräver det, kunna påvisa att uppgifterna har rapporterats på behörigt sätt, även i situationer när någon annan har utfört rapporteringen för institutets räkning. I sådana situationer rekommenderas ett förfarande där rapporteringen sker på samma sätt som när dessa tillgångar och transaktioner rapporteras till kontohavaren.

Andel i eget kapital eller skuldandel i investeringsenheten

Andelar i eget kapital eller skulder i en investeringsenhet betraktas som finansiellt konto. Finansiella konton är dock inte andelar i eget kapital och skulder i en enhet som är en investeringsenhet enbart eftersom den är en investeringsrådgivare eller egendomsförvaltare. I praktiken är det enda undantaget alltså en sådan investeringsenhet vars enda verksamhet är att ge investeringsråd och/eller förvalta kundens tillgångar som i kundens namn förvaras på ett rapporteringspliktigt konto i ett annat finansiellt institut. De andelar i eget kapital och skulder, vilka i allmänhet anses vara finansiella konton, omfattar andelar i eget kapital och skulder i en investeringsenhet som

• är en yrkesmässigt administrerad investeringsenhet eller
• fungerar som eller utger sig för att vara ett företag för kollektiva investeringar, en investeringsfond, börsnoterad fond, privat kapitalfond, hedgefond, riskkapitalfond eller någon form av investeringsinstrument vars investeringsstrategi är att investera, återinvestera och bedriva handel med finansiella tillgångar.

Andelar i eget kapital eller skuldandelar i ett finansiellt institut som inte är en investeringsenhet betraktas som ett finansiellt konto endast om syftet med inrättandet av typen av andel har varit att undvika att lämna de uppgifter som avses i 4 kap. Således är sådana andelar i eget kapital och skulder i ett depåinstitut, inlåningsinstitut eller specificerat försäkringsföretag, som har grundats i syfte att undvika rapportering, finansiella konton.

I kapitel 2.29 preciseras vad som avses med andel i eget kapital när det är fråga om en sammanslutning eller en trust.

Livränteavtal

Enligt 26 § 3 mom. I lagen avses med finansiellt konto omedelbart utbetalbar livränta som ges till en fysisk person och som även uppfyller följande förutsättningar:

1. den är investeringsrelaterad och kan överföras
2. den sänker penningvärdet för en annan pensionsförmån eller förmån för arbetsoförmåga än en sådan som ges utifrån ett finansiellt konto.

Livränteförsäkring avser ett livränteavtal enligt vilket utbetalningar görs baserat på en eller flera fysiska personers förväntade livslängd.

Omedelbart utbetalbar livränteförsäkring avser ett livränteavtal vars

• vederlag är en enskild försäkringspremie eller livränta och
• årliga eller oftare återkommande upprepade betalningar till samma belopp börjar senast ett år efter avtalets förvärvsdatum.

Med investeringsrelaterad livränta avses ett livränteavtal, enligt vilket förmåner och försäkringspremier regleras så att de stämmer överens med avkastningen eller marknadsvärdet av de avtalsrelaterade tillgångarna.

I praktiken innebär ett finansiellt konto alltså inte livränteavtal som

• inte är investeringsrelaterade
• inte är direkta livräntor som kan överföras
• ges till en fysisk person och
• beräknar penningvärdet på pensions-, dödsfalls- eller invaliditetsförmåner som ges på basis av ett sådant konto som är ett undantaget konto. 

2.27 Inlåningskonto

Enligt 27 § i lagen om finansiella instituts skyldighet att lämna upplysningar avses med inlåningskonto:

1. ett företags-, löne-, spar-, termins- eller kapitalkonto eller ett konto som finns dokumenterat genom bankcertifikat, sparbevis, investeringsbevis, inlåningsbevis eller ett annat liknande instrument som tillhandahålls av ett inlåningsinstitut.
2. belopp som förvaltas av ett försäkringsföretag och som i enlighet med ett avtal om garanterad investering eller ett liknande avtal är föremål för utbetalning eller kreditering av ränta,
3. ett konto eller hypotetiskt konto som utgör alla elektroniska pengar som innehas för en kunds räkning, och
4. ett konto som innehar en eller flera av en centralbanks digitala valutor för en kunds räkning.

I praktiken avses med instrument i 27 § 1 punkten till exempel kontoutdrag och nätbankens kontovy. Överlåtbara skuldebrevslån med vilka handel bedrivs på en reglerad marknad eller OTC-marknad och vilka distribueras via finansiella institut och förvaras i dem anses dock i allmänhet inte vara depåkonton, utan finansiella tillgångar.

I praktiken avses i paragrafens 1 punkt konton som innehar fiat-valuta.

Definitionen av inlåningskonto enligt lagen om finansiella instituts skyldighet att lämna upplysningar är inte bunden till definitionen av inlåningskonto i annan lagstiftning.

2.28 Depåkonto

Enligt 28 § i lagen om finansiella instituts skyldighet att lämna upplysningar avses med depåkonto ett konto som innehåller finansiella tillgångar och förs till förmån för en annan person. Med depåkonto avses dock inte ett försäkrings- eller livränteavtal.

I praktiken bildas ett depåkonto i de situationer där ett finansiellt institut förvaltar till exempel derivat till förmån för en kund som utgör motpart. Ett depåkonto bildas i allmänhet inte om det finansiella institutets roll enbart är att fungera som motpart för ett derivatavtal eller ett annat avtal.

Ett försäkringsavtal med kontantvärde eller ett livränteavtal ses inte som ett depåkonto, men de kan utgöra tillgångar som förvaras på ett depåkonto. En försäkringstagare ska vid behov meddela kapital-/återköpsvärdet på ett försäkringsavtal med kontantvärde till depåinstitutet med tanke på depåinstitutets rapportering.

I fråga om depåkonto gäller det att observera att rapporten utöver intäkter som betalats på kontot även ska omfatta intäkter som betalats till annat håll på basis av tillgångar som förvarats på kontot. Till exempel ska överlåtelsepriser och dividender på aktier som förvarats på ett depåkonto rapporteras som intäkter som betalats på basis av depåkontot, även om de betalas på kontohavarens inlåningskonto. För inlåningskonton endast räntor som betalats in till och krediterats kontot (se också kapitel 4.2 i anvisningen).

2.29 Andel i eget kapital

Enligt 29 § i lagen om finansiella instituts skyldighet att lämna upplysningar avses med andel i eget kapital, när det gäller en sammanslutning som ska betraktas som ett finansiellt institut, en andel antingen i sammanslutningens kapital eller i dess avkastning.

Dessutom preciseras i lagen att när det gäller en trust som ska betraktas som ett finansiellt institut, ska en andel i eget kapital anses innehas av en person som betraktas som stiftare eller förmånstagare för hela eller en del av trusten eller varje annan fysisk person som i sista hand utövar verklig kontroll över trusten. En rapporteringspliktig person ska betraktas som förmånstagare av en trust om den rapporteringspliktiga personen har rätt att direkt eller indirekt erhålla en fixerad utdelning eller kan, direkt eller indirekt, erhålla en diskretionär utdelning från trusten.

I praktiken preciseras i 29 § i lagen vad som avses med andel i eget kapital när det är fråga om en sammanslutning eller en trust.

I fråga om en trust betraktas en mottagare av behovsprövad vinstutdelning i praktiken som förmånstagare för trusten endast om personen i fråga får vinstutdelning (dvs. vinstutdelningen har betalats eller ska betalas) under ett kalenderår eller någon annan lämplig rapporteringsperiod. 
Ovan nämnda preciseringar av truster gäller även andra rättsliga arrangemang som motsvarar truster eller stiftelser och som är finansiella institut.

2.30 Försäkringsavtal

Enligt 30 § i lagen om finansiella instituts skyldighet att lämna upplysningar avses med försäkringsavtal ett avtal som innebär att utfärdaren förbinder sig till att betala ut ett belopp i samband med en specificerad oförutsedd händelse förknippad med dödsfall, sjukdom, olycksfall, skadeståndsanspråk eller egendomsskaderisk. Med försäkringsavtal avses inte ett livränteavtal.

2.31 Livränteavtal

Enligt 31 § i lagen om finansiella instituts skyldighet att lämna upplysningar avses med livränteavtal ett avtal enligt vilket utfärdaren förbinder sig att göra utbetalningar under en viss tidsperiod som helt eller delvis fastställs med hänsyn till den förväntade livslängden för en eller flera fysiska personer. Med livränteavtal avses även ett avtal som betraktas som ett livränteavtal i enlighet med lagstiftning, föreskrifter eller praxis inom den jurisdiktion inom vilken avtalet slöts och i enlighet med vilken utfärdaren förbinder sig att göra utbetalningar under ett visst antal år.

2.32 Kontantvärde

Enligt 32 § i lagen om finansiella instituts skyldighet att lämna upplysningar avses med kontantvärde beroende på situationen det högre av följande:

1. det bruttobelopp som försäkringstagaren har att erhålla vid återköp eller uppsägning av avtalet
2. det belopp som försäkringstagaren kan låna i enlighet med eller med hjälp av avtalet.

Med kontantvärde avses inte det belopp som enligt försäkringsavtalet ska betalas:

1. endast då en fysisk person som är försäkrad enligt ett livförsäkringsavtal avlider
2. som en personskade- eller sjukdomsförmån eller annan försäkringsförmån som utgör ersättning för ekonomisk skada som uppkommit i samband med en sådan händelse som försäkringen gäller för
3. som en återbetalning till försäkringstagaren av försäkringspremie exklusive försäkringspremier, oavsett om de faktiskt uppkommit, som tidigare erlagts i enlighet med ett försäkringsavtal som inte är ett investeringsrelaterat livförsäkringsavtal eller livränteavtal
   1. på grund av att avtalet hävs eller sägs upp eller risken reduceras under försäkringsavtalets löptid, eller
   2. som en återbetalning som uppstår av att en försäkringspremie fastställs på nytt till följd av en korrigering av ett räknefel eller ett liknande fel
4. som en återbäring till försäkringstagaren, utom utbetalning vid uppsägning, förutsatt att återbäringen avser ett försäkringsavtal enligt vilket de enda förmåner som ska betalas anges i 2 punkten, eller
5. som avkastning på en förskottspremie eller en premieinbetalning för ett försäkringsavtal för vilket försäkringspremien ska betalas minst årligen, om beloppet av förskottspremien eller premieinbetalningen inte överstiger nästa årspremie som ska betalas enligt avtalet.

Med bruttobelopp enligt paragrafens 1 punkt avses i praktiken det belopp från vilket avgifter som anknyter till inlösen eller ett säkerhetslån inte har dragits av.

2.33 Försäkringsavtal med kontantvärde

Enligt 33 § i lagen om finansiella instituts skyldighet att lämna upplysningar avses med försäkringsavtal med kontantvärde ett försäkringsavtal som har kontantvärde. Med försäkringsavtal med kontantvärde avses dock inte ett återförsäkringsavtal som inte är ett ansvarsåterförsäkringsavtal mellan två försäkringsföretag.

Mikroförsäkringsavtal utan kontantvärde (inklusive kontantvärde som motsvarar noll) anses inte vara försäkringsavtal med kontantvärde. Försäkringspaketprodikter, som livförsäkringsavtal riktade till en begränsad grupp, anses i allmänhet vara försäkringsavtal med kontantvärde. En försäkringspaketprodukt inkluderar ett försäkringsavtal vars tillgångar bevaras på ett konto som förs av ett finansiellt institut och som förvaltas i enlighet med en individuell investeringsstrategi eller under kontroll eller inflytande av försäkringstagaren, ägaren eller förmånstagaren.

2.34 Gruppförsäkringsavtal med kontantvärde

Enligt 34 § i lagen om skyldighet för finansiella institut att lämna upplysningar avses med gruppförsäkringsavtal med kontantvärde en försäkring med kontantvärde som uppfyller följande förutsättningar:

1. det erbjuder skydd till fysiska personer som är anslutna till avtalet genom en arbetsgivare, en branschorganisation, en fackförening eller annan förening eller grupp,
2. det tar ut en premie för varje medlem i gruppen eller medlemmar av en kategori inom gruppen vilken fastställs utan att ta hänsyn till medlemmarnas eller medlemskategoriernas personliga hälsoförhållanden förutom ålder, kön och rökvanor.

2.35 Grupplivränteavtal

Enligt 35 § i lagen om finansiella instituts skyldighet att lämna upplysningar avses med grupplivränteavtal ett livränteavtal i vilket borgenärerna är fysiska personer som är anslutna till avtalet genom en arbetsgivare, en branschorganisation, en fackförening eller annan förening eller grupp.

2.36 Totalt saldo eller värde

Enligt 36 § i lagen om finansiella instituts skyldighet att lämna upplysningar avses med totalt saldo eller värde det saldo eller värde som fås genom att räkna samman saldona eller värdena för kontohavarens finansiella konton som förs i det rapporteringsskyldiga finansiella institutet och i dess närstående enheter.

Begreppet totalt saldo eller värde är viktigt bland annat i det förfarande som beskrivs i kapitel 3.7.6 i denna anvisning för att fastställa ett finansiellt konto som ett högvärdekonto.

2.37 Redan befintligt konto

Enligt 37 § i lagen om finansiella instituts skyldighet att lämna upplysningar avses med redan befintligt konto följande finansiella konton:

1. ett finansiellt konto som förs av ett rapporteringsskyldigt finansiellt institut från och med den 31 december 2015
2. ett finansiellt konto som förs av ett rapporteringsskyldigt finansiellt institut från och med den 31 december 2025 och som avses i 27 § 3 eller 4 punkten i lagen
3. ett finansiellt konto som den 31 december 2025 förs av en enhet som genom denna lag ändras till ett rapporteringspliktigt finansiellt institut
4. varje finansiellt konto tillhörande en kontohavare, oavsett vilket datum detta finansiella konto öppnades om:
   1. kontohavaren innehar ett finansiellt konto som ska betraktas som ett redan befintligt konto utifrån 1 och 2 punkten hos ett rapporteringsskyldigt finansiellt institut eller hos en närstående enhet inom samma jurisdiktion som det rapporteringsskyldiga finansiella institutet
   2. det rapporteringsskyldiga finansiella institutet eller den närstående enheten inom samma rapporteringspliktiga jurisdiktion behandlar de två i denna punkt nämnda finansiella kontona, samt kontohavarens eventuella andra finansiella konton som ska betraktas som redan befintliga konton som ett enda finansiellt konto i syfte att uppfylla kraven enligt 98 § och i syfte att fastställa saldot eller värdet av något av de finansiella kontona vid tillämpning av tröskelvärdena för konton
   3. det rapporteringsskyldiga finansiella institutet, med avseende på ett finansiellt konto som omfattas av förfaranden för bekämpning av penningtvätt och åtgärder för kundkännedom, får uppfylla kraven för sådana förfaranden för det finansiella kontot genom att använda förfaranden för bekämpning av penningtvätt och åtgärder för kundkännedom enligt 1 punkten, och
   4. det för att öppna det finansiella kontot inte krävs att kontohavaren ska tillhandahålla nya, kompletterande eller ändrade kundupplysningar utöver dem som krävs för denna lags tillämpning. 

Som redan befintligt konto betraktas alltså ett finansiellt konto som förs av ett rapporteringsskyldigt finansiellt institut från och med den 31 december 2025 i sådana fall där endast elektroniska pengar eller centralbankens digitala valutor förvaras på kontot för kundens räkning samt i fall där det finansiella kontot förs av en sådan enhet som har blivit rapporteringsskyldigt finansiellt institut först i och med lagen om skyldigheten för finansiella institut att lämna upplysningar.  

Esimerkki alkaa

Exempel 18: Det finansiella kontot öppnades den 1 december 2025 och den förs av en investeringsenhet i Finland vars bruttointäkter till övervägande del kommer från investering, återinvestering eller handel med rapporteringspliktiga kryptotillgångar och enheten i fråga förvaltas av ett annat finansiellt institut. I detta fall förs kontot alltså av en enhet som inte har uppfyllt definitionen av ett rapporteringsskyldigt finansiellt institut innan lagen om skyldigheten för finansiella institut att lämna upplysningar trädde i kraft. Således uppfyller kontot definitionen för ett redan befintligt konto.

Esimerkki päättyy

Det finansiella kontot kan också behandlas som ett redan befintligt konto oberoende av när kontot öppnats, men endast om alla de fyra förutsättningar som räknas upp i lagen uppfylls. En av dessa förutsättningar är att öppnandet av ett finansiellt konto inte kräver att kontohavaren tillhandahåller nya, kompletterande eller ändrade kundupplysningar. OECD har i sina anvisningar (OECD:s vanliga frågor, Section II-VII FAQ 14) gett kompletterande tolkningsanvisningar om i vilka situationer man anser att kontohavaren ska tillhandahålla nya eller ändrade kundupplysningar. Sådana är enligt OECD:s anvisningar också situationer där det finansiella institutet i praktiken kan begära ett intygande innan kontot öppnas. I praktiken betraktas alltså ett konto som öppnas på initiativ av kontohavaren inte under några omständigheter som ett redan befintligt konto, utan det finansiella institutet ska vid behov begära ett tillförlitligt intygande.

Om det däremot är fråga om att öppna ett konto på initiativ av det finansiella institutet, där ändringen inte förutsätter ett aktivt godkännande av kunden, och det finansiella institutet således inte i samband med öppnandet av kontot kan kräva att tilläggsuppgifter lämnas, kan kontot undantagsvis behandlas som ett redan befintligt konto. Förutsättningarna i underpunkt d i paragrafens 4 punkt uppfylls alltså i praktiken endast i en situation där ett konto tekniskt sett öppnas på initiativ av ett finansiellt institut, till exempel i samband med en bankfusion.

2.38 Nytt konto

Enligt 38 § i lagen om finansiella instituts skyldighet att lämna upplysningar avses med nytt konto följande finansiella konton:

1. ett finansiellt konto som har öppnats av ett rapporteringsskyldigt finansiellt institut från och med den 1 januari 2016 eller senare
2. ett finansiellt konto som har öppnats av ett rapporteringsskyldigt finansiellt institut från och med den 1 januari 2026 eller senare och som avses i 27 § 3 eller 4 punkten
3. ett finansiellt konto som har öppnats den 1 januari 2026 eller därefter av en enhet som genom denna lag blir ett rapporteringsskyldigt finansiellt institut.

Ett konto som öppnats på kundens initiativ är i praktiken alltid ett nytt konto med beaktande av ovan nämnda datum. Ett undantag till definitionen av ett nytt konto är de begränsade situationer där de villkor som beskrivs i definitionen av ett redan befintligt konto (kapitel 2.37) uppfylls så att kontot oberoende av datumet för öppnande kan betraktas som ett redan befintligt konto.

Esimerkki alkaa

Exempel 19: Kontohavaren har ett inlåningskonto i bank Y och vill öppna ett annat inlåningskonto i bank Y. Kontohavaren öppnar ett nytt konto i Y:s nätbank, där hen bland annat informerar banken om hurdant konto hen vill öppna. Det är alltså fråga om ett nytt konto som öppnas på kundens initiativ och det finansiella institutet kan i samband med öppnandet av kontot kräva tilläggsuppgifter av kontohavaren innan kontot öppnas. Då är det fråga om ett nytt konto och förfarandet för att öppna ett nytt konto ska följas.

Esimerkki päättyy

2.39 Redan befintligt enskilt konto

Enligt 39 § i lagen om finansiella instituts skyldighet att lämna upplysningar avses med redan befintligt enskilt konto avses ett redan befintligt konto som innehas av en eller flera fysiska personer.

2.40 Nytt enskilt konto

Enligt 40 § i lagen om finansiella instituts skyldighet att lämna upplysningar avses med nytt enskilt konto ett nytt konto som innehas av en eller flera fysiska personer.

2.41 Redan befintligt enhetskonto

Enligt 41 § i lagen om finansiella instituts skyldighet att lämna upplysningar avses med redan befintligt enhetskonto ett redan befintligt konto som innehas av en eller flera enheter.

2.42 Lågvärdekonto

Enligt 42 § i lagen om finansiella instituts skyldighet att lämna upplysningar avses med lågvärdekonto ett redan befintligt enskilt konto med ett totalt saldo eller värde som den 31 december 2015 inte har överstigit ett belopp i euro motsvarande 1 000 000 US-dollar.

Utöver vad som bestäms i 1 mom., avses med lågvärdekonto ett redan befintligt enskilt konto enligt 37 § 2 punkten med ett sammanlagt saldo eller värde som den 31 december 2025 inte har överstigit ett belopp i euro motsvarande 1 000 000 US-dollar.

För de konton som efter att lagen om skyldighet för finansiella institut att lämna upplysningar har trätt i kraft är det i praktiken avgörande om de uppfyller definitionen av ett finansiellt konto om kontots saldo eller värde har understigit ett belopp som motsvarar 1 000 000 US-dollar i euro 31.12.2025.

Ett konto betraktas inte längre som ett lågvärdekonto det år då kontots totala saldo eller värde överstiger ett belopp i euro motsvarande 1 000 000 US-dollar. Definitionen av ett lågvärdekonto gäller endast redan befintliga enskilda konton.

2.43 Högvärdekonto

Enligt 43 § i lagen om finansiella instituts skyldighet att lämna upplysningar avses med högvärdekonto ett redan befintligt enskilt konto med ett totalt saldo eller värde som den 31 december 2015 eller den 31 december något efterföljande år har överstigit eller överstiger ett belopp i euro motsvarande 1 000 000 US-dollar.

Efter att ett konto har blivit ett högvärdekonto, förblir dess status oförändrat fram till att kontot stängs och det inte längre kan anses vara ett lågvärdekonto.

2.44 Nytt enhetskonto

Enligt 44 § i lagen om finansiella instituts skyldighet att lämna upplysningar avses med nytt enhetskonto ett nytt konto som innehas av en eller flera enheter.

2.45 Undantaget konto

Enligt 45 § i lagen om finansiella instituts skyldighet att lämna upplysningar avses med undantaget konto:

1. ett särskilt pensionskonto,
2. ett särskilt investeringsinstrument,
3. ett särskilt livförsäkringsavtal,
4. ett särskilt konto i dödsbo,
5. ett annat särskilt konto,
6. ett särskilt inlåningskonto för elektroniska pengar, och
7. ett särskilt kreditkortskonto.

I praktiken är dessa konton alltså inte finansiella konton och uppgifter i anslutning till dessa konton anmäls inte till Skatteförvaltningen.

Endast ovan nämnda konton betraktas som undantagna konton. I Finland finns det inga separat definierade nationella konton som betraktas som undantagna konton på grund av låg risk.

För att fastställa om kontot uppfyller alla krav för undantagna konton, ska det rapporteringsskyldiga finansiella institutet använda sig av uppgifter som det förfogar över (inklusive upplysningar som inhämtats i enlighet med förfaranden för bekämpning av penningtvätt eller åtgärder för kundkännedom (AML/KYC)) eller allmänt tillgängliga upplysningar, med hjälp av vilka det med tillförlitlighet kan fastställas att kontot är ett undantaget konto.

2.46 Särskilt pensionskonto

Enligt 46 § i lagen om skyldighet för finansiella institut att lämna upplysningar avses med ett särskilt pensionskonto ett konto som uppfyller följande fem förutsättningar:

1. kontot regleras som ett individuellt pensionskonto eller ingår som en del i en registrerad eller reglerad pensionsordning vars syfte är att tillhandahålla pensionsförmåner, inklusive förmåner vid arbetsoförmåga eller dödsfall.
2. kontot är förknippat med skattelättnader,
3. årlig anmälning av upplysningar till Skatteförvaltningen förutsätts för kontot,
4. uttag sker på villkor att en specificerad pensionsålder uppnåtts eller att arbetsoförmåga eller dödsfall inträffat, alternativt att uttag som görs innan sådana specificerade händelser inträffat är förbundna med administrativa påföljder,
5. de årliga insättningarna är begränsade till ett belopp i euro motsvarande högst 50 000 US-dollar eller det totala belopp som sätts in på kontot under en livstid uppgår till ett belopp i euro motsvarande högst 1 000 000 US-dollar, och i båda fallen ska de regler för sammanläggning av konton och valutaomräkning som anges i 102 § tillämpas.

I de högsta beloppen enligt 1 mom. 5 punkten i paragrafen beaktas inte överföringar av medel till kontot från ett eller flera konton som uppfyller förutsättningarna i 1 mom. eller 47 § eller från ett eller flera i 21–23 § i lagen avsedda pensionsfonder.

I praktiken kan ett finansiellt konto således uppfylla förutsättningarna i 1 mom. 5 punkten och bemötas som ett särskilt pensionskonto trots den huvudregel som gäller insättningarnas maximibelopp.

Med uttrycket att kontot ska vara förknippat med skattelättnader avses att skatteförmåner beviljats för konto. Det anses att ett konto är förknippat med skattelättnader till exempel då inbetalningarna på kontot, vilka i övrigt är skattepliktiga, är avdragbara eller då inbetalningarna lämnas utanför kontohavarens bruttoinkomst eller beskattas med nedsatt skattesats, eller då beskattningen av placeringsinkomst från kontot skjuts upp eller beskattas med nedsatt skattesats.

2.47 Särskilt investeringsinstrument

Enligt 47 § i lagen om finansiella instituts skyldighet att lämna upplysningar avses med särskilt investeringsinstrument ett konto som uppfyller följande förutsättningar:

1. kontot regleras som ett investeringsinstrument med annat syfte än att tillhandahålla pension och som är föremål för regelbunden handel på en etablerad värdepappersmarknad, alternativt regleras det som ett sparinstrument med annat syfte än att tillhandahålla pension
2. kontot är förknippat med skattelättnader
3. för uttag krävs uppfyllande av specifika kriterier i fråga om syftet med investerings- eller sparkontot, alternativt tillämpas administrativa påföljder på uttag som har gjorts innan dessa förutsättningar har uppfyllts, och
4. årsavgifterna har begränsats till ett belopp i euro motsvarande högst 50 000 US-dollar, och i båda fallen ska de regler för sammanläggning av konton och valutaomräkning som anges i 102 § tillämpas.

I de högsta beloppen enligt 1 mom. 4 punkten i paragrafen beaktas inte överföringar av medel till kontot från ett eller flera konton som uppfyller förutsättningarna i 1 mom. eller 46 § eller från ett eller flera i 21–23 § i lagen avsedda pensionsfonder.

I praktiken kan ett finansiellt konto således uppfylla förutsättningarna i 1 mom. 4 punkten och bemötas som ett särskilt investeringsinstrument trots den huvudregel som gäller insättningarnas maximibelopp.

Med etablerad värdepappersmarknad som nämns i paragrafens 1 mom. 1 punkten avses en omsättning som är officiellt erkänd och som övervakas av marknadsområdets myndigheter och har ett betydande värde av årligen omsatta aktier.

Med uttrycket att kontot ska vara förknippat med skattelättnader avses att skatteförmåner beviljats för konto. Det anses att ett konto är förknippat med skattelättnader till exempel då inbetalningarna på kontot, vilka i övrigt är skattepliktiga, är avdragbara eller då inbetalningarna lämnas utanför kontohavarens bruttoinkomst eller beskattas med nedsatt skattesats, eller då beskattningen av placeringsinkomst från kontot skjuts upp eller beskattas med nedsatt skattesats.

2.48 Särskilt livförsäkringsavtal

Enligt 48 § i lagen om finansiella instituts skyldighet att lämna upplysningar avses med särskilt livförsäkringsavtal ett avtal som uppfyller följande förutsättningar:

1. den period som avtalet täcker upphör fram till dess att den försäkrade fysiska personen fyller 90 år
2. regelbundna försäkringspremier som inte minskar över tid och som ska betalas minst årligen under den tid som avtalet löper eller fram till dess att den försäkrade fyller 90 år, beroende på vilken period som är kortast
3. avtalet har inget avtalsvärde som en person kan få tillgång till genom uttag, lån eller på annat sätt utan att avtalet sägs upp
4. det belopp som ska betalas ut vid avtalets annullering eller utgång får inte överstiga de sammanlagda försäkringspremier som har betalats in under avtalet, minus dödsfalls-, sjukdoms- och omkostnadsersättning för den period eller de perioder som avtalet löpt och eventuella belopp som har betalats innan avtalet har annullerats eller löpt ut
5. avtalet innehas inte av en person som förvärvat avtalet i värdeskapande syfte.

2.49 Särskilt konto i dödsbo

Enligt 49 § i lagen om finansiella instituts skyldighet att lämna upplysningar avses med särskilt konto i dödsbo ett konto som innehas uteslutande av ett dödsbo, om dokumentationen avseende kontot innehåller en handling om den avlidnes död. Ett konto anses innehas uteslutande av ett dödsbo fram till dess att tillgångarna i dödsboet övergår till tredjeparters besittning. Enligt regeringens proposition (84/2025) anses ett konto uteslutande vara ett konto i ett finskt dödsbo fram till dess att bouppteckningen har förrättats.

Enligt 45 § i lagen om finansiella instituts skyldighet att lämna upplysningar är ett särskilt konto i dödsbo ett undantaget konto. Ett undantaget konto är ett konto vars uppgifter inte rapporteras till Skatteförvaltningen.

I praktiken kan det finansiella institutet behandla kontot som ett särskilt konto i dödsbo tills det finansiella institutet har fått bouppteckningsinstrumentet, gjort en delägarutredning och fått fullmakter av delägarna för beviljande av dispositionsrätt till kontot. I princip kan kontot alltså behandlas som ett särskilt konto i dödsbo tills det finansiella institutet har utrett dödsbodelägarna på det sätt som den övriga lagstiftningen förutsätter i det skede då något annat regelverk förutsätter det. Därefter kan det finansiella institutet inte längre behandla ett oskiftat dödsbos konto som ett särskilt konto i dödsbo, utan det är i enlighet med sin karaktär fråga om ett gemensamt konto för delägarna i dödsboet och på kontot tillämpas förfaranden som gäller ändring i omständigheterna (se kapitel 3.6 i anvisningen). Förfaranden som gäller ändring i omständigheterna tillämpas också i situationer där den avlidnes tillgångar överförs direkt till testamentstagaren i stället för till ett oskiftat dödsbo till exempel på basis av ett specialtestamente. I fråga om ett utländskt dödsbo anses ett konto vara ett särskilt konto i dödsbo endast fram till dess att det rapporteringsskyldiga finansiella institutet överlämnar kontot till en tredje parts besittning utifrån ett testamente, en bouppteckning eller något annat motsvarande dokument eller förfarande.

49 § i lagen om finansiella instituts skyldighet att lämna upplysningar tillämpas från och med den 1 januari 2026. Ett finansiellt institut kan om det så väljer behandla ett dödsbo för vilket bouppteckningen har hållits före 1.1.2026 som ett enhetskonto, dvs. enligt de anvisningar som gällde fram till 31.12.2025. Då ska kontot alltså granskas, identifieras och rapporteras i enlighet med kraven på enhetskontot, dvs. dödsboets förmånstagare undersökas och identifieras, och i årsanmälan ska de förmånstagare som identifierats som rapporteringspliktiga rapporteras som personer med bestämmande inflytande i enhetskontot.

I praktiken kan det i de finansiella instituten förekomma många olika slags situationer i anslutning till dödsbon, och det är inte ändamålsenligt att beskriva alla dessa separat i denna anvisning. Utgångspunkten i fråga om dödsbon är att man för alla förmånstagare i dödsboet som det finansiella institutet känner till ska identifiera om det är fråga om rapporteringspliktiga personer, och denna identifiering ska utföras innan förmånstagarna i fråga har rätt att använda dödsboets tillgångar. I anslutning till dödsbon kan det också förekomma situationer där det finansiella institutet inte kan få all nödvändig information i realtid och då agerar det finansiella institutet utifrån de uppgifter som det har tillgång till vid respektive tidpunkt. Nedan presenteras ett förenklat exempel på ett förfarande för ett finskt dödsbo som ett finansiellt institut kan utnyttja i sina förfaranden.

Finansiella institutets förfarande i fråga om konto i finskt dödsbo:

1. Uppgift om kontohavarens död

En avliden persons konto behandlas fortfarande som ifrågavarande persons konto tills det finansiella institutet får en officiell uppgift från befolkningsdatasystemet om kontohavarens död eller ett döds- eller ämbetsbevis lämnas till det finansiella institutet som intygar att personen avlidit. Därefter behandlas kontot som ett särskilt konto i dödsbo som är ett undantaget konto och vars uppgifter inte rapporteras till Skatteförvaltningen.

2. Bouppteckning och delägarutredning

När bouppteckningen har förrättats, delägarutredningen gjorts och det finansiella institutet fått fullmakter av delägarna för beviljande av dispositionsrätt till kontot uppfyller kontot inte längre definitionen på särskilt konto i dödsbo. Det finansiella institutet ska därför identifiera dödsbodelägarna i enlighet med lagens krav på förfaranden för kundkännedom senast när dödsbodelägarna får dispositionsrätt till dödsboets tillgångar. Med tanke på identifieringen är det alltså inte avgörande när delägarna de facto använder dödsboets tillgångar på önskat sätt.

3. Oskiftat dödsbo

Om bouppteckningen har hållits 1.1.2026 eller senare ska det finansiella institutet vid uppfyllandet av de skyldigheter som beskrivs i denna anvisning behandla dödsboets konto (om dödsboet är oskiftat) som delägarnas gemensamma konto från och med den tidpunkt då förutsättningarna i punkt 2 ovan uppfylls. I detta sammanhang behandlas kontot alltså som ett gemensamt konto även om dödsbodelägarna inte behandlas som kontohavare i annat syfte. Kontot ska rapporteras om någon av dödsbodelägarnas skatterättsliga hemviststat är någon annan stat än Finland.

4. Förfaranden för kundkännedom

I förfarandena för kundkännedom iakttas förfaranden för ändring i omständigheterna (se kapitel 3.6 i anvisningen om olika situationer för ändring i omständigheterna). Huvudregeln är att det finansiella institutet skaffar ett giltigt intygande av delägarna. Det finansiella institutet ska alltså samla in de uppgifter om delägarna i ett dödsbo som lagen förutsätter. I fråga om fysiska personer ska följande uppgifter samlas in: namn, adress, födelsedatum, skatterättslig(a) hemviststat(er) samt skatteregistreringsnummer som beviljats av skatterättslig(a) hemviststat(er). Om dödsboets delägare är en enhet ska följande uppgifter samlas in: namn, adress, skatterättslig(a) hemviststat(er) samt skatteregistreringsnummer som beviljats av skatterättslig(a) hemviststat(er). För enhetens del ska man dessutom fastställa om det är fråga om en passiv icke-finansiell enhet och identifiera personer med bestämmande inflytande i en passiv icke-finansiell enhet i enlighet med förfaranden för kundkännedom för innehavare av enhetskonto.

Det finansiella institutet kan använda de uppgifter om delägarna som det får i samband med granskningen av bouppteckningen och utredningen av delägarna eller som det annars förfogar över. I praktiken behöver det finansiella institutet utöver de uppgifter som behövs för delägarutredningen endast begära uppgifter om den skatterättsliga hemviststaten och skatteregistreringsnumret samt en försäkran om att uppgifterna är korrekta. Uppgifterna och försäkran kan ges antingen av dödsbodelägaren själv eller av en tredje part, om hen har fått fullmakt av dödsbodelägaren att ge dem. Om en delägare är kund hos ett finansiellt institut och det finansiella institutet och redan har ett intygande utfärdat av delägaren i fråga, räcker det att det finansiella institutet säkerställer att intygandet är giltigt. Det finansiella institutet ska i sitt förfarande sträva efter att säkerställa att sådana ändringar i omständigheterna som påverkar fastställandet av delägarens skatterättsliga hemviststat anmäls till det finansiella institutet.

Det finansiella institutet ska för att säkerställa tillförlitligheten hos det intygande som delägarna utfärdat använda de uppgifter som det har om delägarna. Det finansiella institutet förutsätts alltså inte samla in mer information för att säkerställa tillförlitligheten hos intygandet än vad som krävs i den övriga lagstiftningen för dödsbodelägarnas del.

Ett undantag till den ovan beskrivna huvudregeln är situationer där alla dödsboets konton har öppnats före 1.1.2016 (se definitionen av ett reda befintligt konto i kapitel 2.37 i anvisningen) och förfarandena för ett redan befintligt konto har tillämpats på kontona innan kontot ändrats till dödsboets konto. Då krävs inget intygande, utan alternativt kan det finansiella institutet på basis av dokumentbevisningen visa att ingen av delägarna är en rapporteringspliktig person och att kontot därmed inte är ett rapporteringspliktigt konto. I praktiken, om de uppgifter som erhållits i delägarutredningen eller andra uppgifter visar att alla dödsbodelägare på basis av adressen bor i Finland och enligt andra uppgifter inte är allmänt skattskyldiga någon annanstans än i Finland, krävs inga tilläggsförfaranden och kontot behöver inte rapporteras. Det finansiella institutet ska dock följa upp om det sker sådana förändringar i delägarnas uppgifter som påverkar uppgiften om delägarens skatterättsliga hemviststat.

Om uppgifter enligt kraven på förfaranden för kundkännedom inte fås, ska rapporteringen göras utifrån indicier med hjälp av de uppgifter som finns tillgängliga.

5. Nya konton som öppnats av dödsboet

Om ett oskiftat dödsbo öppnar ett nytt konto i ett finansiellt institut för dödsboet, tillämpas inte förfarandet för ändring i omständigheterna på öppnandet av kontot, utan förfarandena för kundkännedom för ett nytt enskilt konto (se kapitel 3.3 i anvisningen). Ett nytt konto kan inte öppnas för dödsboet om ett tillförlitligt intygande inte kan fås av samtliga delägare.

Förfaranden för kundkännedom och rapportering avseende dödsbodelägarna

I följande exempel beskrivs hur förfarandena för kundkännedom tillämpas i praktiken i fråga om dödsbon och hur dödsboets konton ska rapporteras.

Esimerkki alkaa

Exempel 20: Person X är en rapporteringspliktig person. X avled den 1 november 2025. Den bank där X har ett konto får en officiell uppgift av Myndigheten för digitalisering och befolkningsdata om X:s död den 1 december 2025 och banken har inte fått information om bouppteckning före den 31 december 2025. X:s konto rapporteras inte för 2025, eftersom en officiell uppgift om dödsfallet har tagits emot och kontot är 31.12.2025 ett särskilt konto i dödsbo.

Exempel 21: Person X är en rapporteringspliktig person. X avled den 1 januari 2026. Den bank där X har ett konto får en officiell uppgift av Myndigheten för digitalisering och befolkningsdata om X:s död den 10 januari 2026. Kontot rapporteras för 2025, eftersom kontot inte var ett särskilt konto i dödsbo 31.12.2025, utan ett rapporteringspliktigt konto för person X.

Exempel 22 (förfaranden för kundkännedom): En finsk person H har i det finansiella institutet ett konto som öppnades 10.2.2020. Det finansiella institutet får kännedom om att person H avlidit 2.1.2026, varefter bouppteckningsinstrumentet och andra behövliga uppgifter lämnas till det finansiella institutet som utför delägarutredningen. Person H:s konto har ändrats till ett konto för ett oskiftat dödsbo och det finansiella institutet ska av alla dödsbodelägare få tillförlitliga intyganden. Utifrån delägarutredningen känner det finansiella institutet till alla delägares namn, adress och födelsedatum.  Dödsboets företrädare har av alla dödsbodelägare fått fullmakt att för deras räkning lämna uppgifter om skatterättslig hemviststat och skatteregistreringsnummer för varje delägare samt försäkran om att dessa uppgifter är riktiga. Dödsboets företrädare lämnar dessa uppgifter till det finansiella institutet som konstaterar att de är tillförlitliga. Det finansiella institutet anses ha fått uppgifter om dödsbodelägarna i enlighet med skyldigheterna vad gäller åtgärder för kundkännedom.

Exempel 23 (förfaranden för kundkännedom, redan befintligt konto): En finsk person K har i ett finansiellt institut ett konto som öppnades 1.6.2014 och har inga andra konton i det finansiella institutet i fråga. På kontot har tillämpats förfaranden för redan befintligt konto och inget intygande har fåtts av K. Det finansiella institutet får kännedom om att person K avlidit 10.3.2026, varefter bouppteckningsinstrumentet och andra behövliga uppgifter lämnas till det finansiella institutet som utför delägarutredningen. Person K:s konto har ändrats till ett konto för ett oskiftat dödsbo och det finansiella institutet ska undersöka och identifiera delägarna i dödsboet. Dödsboet har två delägare, delägare A och delägare B. Enligt de uppgifter som det finansiella institutet har tillgång till bor delägaren A i Finland och inga uppgifter visar att delägaren är skattskyldig någon annanstans än i Finland. För delägare A:s del krävs inga andra åtgärder av det finansiella institutet för att utreda den skatterättsliga hemviststaten. Enligt det finansiella institutets uppgifter bor delägare B i Sverige, vilket innebär att den skatterättsliga hemviststaten utreds genom att begära ett intygande. Om ett intygande inte fås, ska det finansiella institutet rapportera delägare B till Sverige på basis av indiciet.

Exempel 24 (dödsbo som delägare i dödsbon): Ett finskt oskiftat dödsbo A har bildats 1.6.2025. Dödsboet A:s delägare N avlider 1.12.2026 och dödsboet N blir till följd av detta delägare i A. Banken där dödsboet A har ett konto får officiell uppgift om N:s död 20.12.2026, vilket leder till att banken behandlar N:s andel av dödsboet A som ett särskilt konto i dödsbo tills N:s bouppteckning och delägarutredningen har gjorts. Banken ska tillämpa förfarandena för ändring i omständigheterna på dödsbo N och utreda de skatterättsliga hemviststaterna för N:s delägare. Efter dödsbo N:s delägarutredning ska N:s delägare betraktas som delägare i dödsboet A och rapporteras som innehavare av det gemensamma kontot, om man utifrån förfarandena för kundkännedom har identifierat rapporteringspliktiga personer bland N:s delägare.

Exempel 25 (enhet som dödsbodelägare): Ett finskt oskiftat dödsbo P har bildats 1.2.2026. Banken där dödsboet P har ett konto har fått bouppteckningsinstrumentet och genomfört en delägarutredning enligt vilken P har två delägare. Den ena delägaren i dödsboet är en finsk allmännyttig förening som är bankens kund. Banken har ett giltigt intygande som visar att föreningen är en aktiv icke-finansiell enhet. Föreningen är inte en rapporteringspliktig person. Däremot identifieras den andra delägaren i det oskiftade dödsboet som en rapporteringspliktig person och därmed rapporteras kontot som ett gemensamt konto med två kontohavare.

Exempel 26 (rapportering av dödsbo): Ett finskt oskiftat dödsbo S har ett konto i ett finansiellt institut. Bouppteckningen har hållits 1.2.2026 och det finansiella institutet får ett bouppteckningsinstrument enligt vilket dödsboet har två delägare. Det finansiella institutet utför delägarutredningen och får tillförlitliga intyganden av delägarna, enligt vilka delägare Y bor i Sverige och delägare Z i Danmark. Dödsboets konto har ett saldo på 100 000 euro. Kontot betraktas som ett gemensamt konto för dödsbodelägarna och det finansiella institutet ska rapportera det oskiftade dödsboets konto för 2026 enligt följande:

För Y:s del rapporteras kontot till Sverige enligt följande:

• Y:s identifieringsuppgifter
• gemensamma kontot
• antal gemensamma kontohavare 2
• kontots saldo 100 000 €

för Z:s del rapporteras kontot till Danmark enligt följande:

• Z:s identifieringsuppgifter
• gemensamma kontot
• antal gemensamma kontohavare 2
• kontots saldo 100 000 €

Exempel 27 (rapportering av dödsbo, avslutande av konto): Ett finskt oskiftat dödsbo S har ett konto i ett finansiellt institut. Bouppteckningen har hållits 1.2.2026. Det finansiella institutet utför delägarutredningen och får tillförlitliga intyganden av delägarna, enligt vilka delägare Y är skattskyldig i Sverige. Delägare Y är alltså en rapporteringspliktig person. Dödsboets tillgångar fördelas dock i sin helhet under 2026 och kontot avslutas. Om en av innehavarna av det gemensamma kontot vid avslutandet av kontot fortfarande var Y som identifierats som rapporteringspliktig person, ska det avslutade kontot för Y:s del rapporteras för 2026.

Esimerkki päättyy

2.50 Annat särskilt konto

Enligt 50 § i lagen om skyldighet för finansiella institut att lämna upplysningar avses med annat särskilt konto ett konto som grundats i samband med någon av följande händelser:

1. ett domstolsbeslut eller en dom
2. försäljning, byte eller uthyrning av fast eller lös egendom, under förutsättning att kontot uppfyller följande förutsättningar:
   1. kontomedlen utgörs uteslutande av handpenning, deposition av ett lämpligt belopp som säkerhet med en direkt koppling till transaktionen i fråga, eller en liknande betalning, eller av finansiella tillgångar som satts in på kontot i samband med försäljning, byte eller uthyrning av egendomen
   2. kontot har grundats och används uteslutande för att säkerställa fullgörandet av köparens skyldighet att betala köpeskilling för egendomen, säljarens skyldighet att stå för eventuella ansvarsförpliktelser eller uthyrarens eller hyrestagarens skyldighet att ersätta eventuella skador på den hyrda egendomen i enlighet med hyreskontraktet
   3. tillgångarna på kontot, inklusive de inkomster som de genererar, kommer att utbetalas eller på annat sätt utfalla till förmån för köparen, säljaren, uthyraren eller hyrestagaren när egendomen säljs, byts eller överlåts, eller när hyresavtalet sägs upp
   4. kontot är inte ett marginalkonto eller liknande konto som öppnats i samband med att en finansiell tillgång säljs eller byts
   5. kontot har inte lagts samman med ett konto enligt 52 §
3. en skyldighet för ett finansiellt institut som betalar kostnader för ett lån med fast egendom som säkerhet att sätta av en del av betalningen uteslutande i syfte att underlätta att skatter eller försäkringspremier som rör den fasta egendomen kan betalas vid ett senare tillfälle
4. en skyldighet för det finansiella institutet, enbart i syfte att underlätta betalning av skatter vid ett senare tillfälle
5. grundande av ett bolag eller ett bolags kapitalökning, under förutsättning att kontot uppfyller följande förutsättningar:
   1. kontot används endast för att deponera kapital som ska användas för grundandet av eller bolagets kapitalökning enligt vad som föreskrivs i lag
   2. eventuella belopp som innehas på kontot blockeras till dess att det rapporteringsskyldiga institutet erhåller en oberoende bekräftelse angående grundandet eller kapitalökningen
   3. kontot stängs eller omvandlas till ett konto i bolagets namn efter grundandet eller kapitalökningen
   4. eventuella återbetalningar till följd av att grundandet eller kapitalökningen misslyckats, med avdrag för tjänsteleverantörers avgifter eller liknande avgifter, görs endast till de personer som bidrog med beloppen
   5. kontot har inte öppnats mer än 12 månader tidigare.

I praktiken avses med annat särskilt konto till exempel spärrkonton och andra sådana konton där en tredje part innehar pengar för affärsparternas räkning.

2.51 Särskilt inlåningskonto för elektroniska pengar

Enligt 51 § i lagen om finansiella instituts skyldighet att lämna upplysningar avses med särskilt inlåningskonto för elektroniska pengar ett inlåningskonto som uppfyller följande förutsättningar:

1. alla elektroniska pengar som innehas för en kunds räkning förvaras på kontot
2. om det glidande 90-dagars medelvärdets sammanlagda saldo eller värde under en period av 90 på varandra följande dagar inte överskridit 10 000 US-dollar eller ett belopp i euro som motsvarar det på någon dag under något kalenderår.

I praktiken ska det glidande medelvärdet för kontots totala saldo eller värde under 90 dagar beräknas för varje dag. Det glidande 90-medelvärdet för varje enskild dag fås genom att räkna ihop dagens slutsaldo för varje av de föregående 90 dagarna (innevarande dag medräknad) och dela summan med 90.

2.52 Särskilt kreditkortskonto

Enligt 52 § i lagen om finansiella instituts skyldighet att lämna upplysningar avses med särskilt kreditkortskonto avses ett inlåningskonto som uppfyller följande förutsättningar:

1. kontot finns uteslutande på grund av att en kund gör en inbetalning som överstiger det utestående saldot med avseende på ett kreditkort eller annan revolverande kredit, och det överskjutande beloppet återbetalas inte omedelbart till kunden
2. det finansiella institutet inför riktlinjer och förfaranden antingen för att förhindra att en kund gör en inbetalning som överstiger det utestående saldot med ett belopp i euro som är mer än 50 000 US-dollar, eller för att säkerställa att en kundbetalning som överstiger det utestående saldot med mer än detta belopp återbetalas till kunden inom 60 dagar, varvid de regler för sammanläggning av konton och valutaomräkning som anges i 102 § ska tillämpas i båda fallen.

Vid tillämpning av 1 mom. 2 punkten i paragrafen betraktas som en kundbetalning som överstiger det utestående saldot bland annat fordringar på grund av returnerade varor. Däremot betraktas fordringar som gäller omtvistade betalningar inte som en kundbetalning som överstiger det utestående saldot.

2.53 Hemvistjurisdiktion

Enligt 53 § i lagen om skyldighet för finansiella institut att lämna upplysningar avses med hemvistjurisdiktion den jurisdiktion där en fysisk person eller en enhet har sin hemvist enligt skattelagstiftningen i den jurisdiktionen. Ett personbolag, ett kommanditbolag och en liknande juridisk konstruktion som inte har en hemvistjurisdiktion ska anses ha sin hemvist i den jurisdiktion där dess faktiska företagsledning är belägen. 
Fastställandet av platsen för den faktiska ledningen beskrivs närmare i kapitel 2.55 i denna anvisning.

Nedan i denna anvisning används vid sidan av hemvistjurisdiktion även termerna skatterättslig hemviststat och skatterättslig hemvist.

2.54 Rapporteringspliktig jurisdiktion

Enligt 54 § i lagen om skyldighet för finansiella institut att lämna upplysningar avses med rapporteringspliktig jurisdiktion andra jurisdiktioner än Finland.

Begreppet rapporteringspliktig jurisdiktion är av betydelse för definitionen av rapporteringspliktiga personer (se kapitel 2.55 och 2.56 i anvisningen).

Nedan i denna anvisning används förutom termen rapporteringspliktig jurisdiktion även termen rapporteringspliktig stat i samma syfte.

2.55 Person med hemvist i en rapporteringspliktig jurisdiktion

Enligt 55 § i lagen om skyldighet för finansiella institut att lämna upplysningar avses med en person med hemvist i en rapporteringspliktig jurisdiktion en fysisk person, ett dödsbo efter en person som hade sin hemvist i en rapporteringspliktig jurisdiktion och en enhet vars hemvistjurisdiktion är någon annan än Finland.

I praktiken betraktas alltså en person med hemvist i en rapporteringspliktig jurisdiktion en person som bor i vilken som helst annan jurisdiktion än i Finland. Ur CRS:s synvinkel innebär detta ett så kallat wider approach-förfarande.

Om en persons hemvistjurisdiktion inte kan fastställas för ett redan befintligt konto, kan personen inte heller anses bo i Finland. Då är det fråga om ett odokumenterat konto som definieras nedan i kapitel 2.59 i anvisningen.

En fysisk person och en enhet anses i princip ha sin hemvist i en viss jurisdiktion, om personens eller enhetens hemvist finns i en rapporteringspliktig jurisdiktion utifrån skattelagstiftningen i den aktuella jurisdiktionen.

Ett personbolag, ett kommanditbolag och en liknande juridisk konstruktion som inte har en hemvistjurisdiktion ska anses ha sin hemvist i den jurisdiktion där dess faktiska företagsledning är belägen. Som plats för den faktiska företagsledningen betraktas den jurisdiktion i vilken enheten fattar centrala och kommersiella beslut som är nödvändiga för att utöva enhetens affärsverksamhetshelhet. Bestämning av platsen där den faktiska företagsledningen finns förutsätter att samtliga väsentliga omständigheter och förhållanden granskas. En enhet kan ha fler än en plats för företagsledningen, men den kan endast ha en plats för den faktiska företagsledningen. Sammanslutningar, inbegripet kommanditbolag, behandlas på olika sätt i de nationella lagstiftningarna. I vissa jurisdiktioner behandlas sammanslutningar som skattepliktiga enheter, medan sammanslutningar förbises i beskattningen i vissa jurisdiktioner. Om en sammanslutning bemöts som ett företag och beskattas på motsvarande sätt, betraktas den rapporteringspliktiga jurisdiktion som verkställer beskattningen av sammanslutningen i allmänhet som dess hemvist. Om en sammanslutning i beskattningen är en så kallad transitenhet och inte skattskyldig i den jurisdiktion där den är etablerad, anses denna jurisdiktion inte vara dess skatterättsliga jurisdiktion.

2.56 Rapporteringspliktig person

Enligt 56 § i lagen om skyldighet för finansiella institut att lämna upplysningar avses med rapporteringspliktig person en annan person med hemvist i en rapporteringspliktig jurisdiktion än:

1. en enhet vars aktier det handlas regelmässigt med på en eller flera etablerade värdepappersmarknader
2. vilken enhet som helst som är en närstående enhet till en i 1 punkten avsedd enhet
3. en myndighetsenhet
4. en internationell organisation
5. en centralbank
6. ett finansiellt institut.

Handeln med aktier anses i praktiken vara regelmässig, om handeln är betydande och fortgående. Handeln är betydande och fortgående om

• handel bedrivs med bolagets samtliga aktiekategorier i större än obetydlig omfattning på en eller flera etablerade värdepappersmarknader under minst 60 bankdagar under det föregående kalenderåret och
• den totala volymen av aktier i varje kategori som är föremål för handel på en sådan marknad under det föregående året uppgår till minst tio procent av det genomsnittliga antalet emitterade aktier i den aktuella kategorin under det föregående kalenderåret.

Värdet på omsatta aktier per år anses vara betydande, om det årliga värdet på aktier som omsätts (eller som föregångaren omsatt) överstiger 1 000 000 000 USD under de tre kalenderår som omedelbart föregår det kalenderår som bestämningen grundar sig på.

Finansiella institut betraktas inte som rapporteringspliktiga personer, med undantag av sådana investeringsenheter som avses i 4 § 1 mom. 2 punkten i lagen som inte är finansiella institut i en deltagande jurisdiktion och som behandlas som passiva icke-finansiella enheter och som således omfattas av rapporteringskravet (se även punkt 2.9 i anvisningen).

Om ägarens andelar i eget kapital i stället för ägaren har antecknats i ett annat finansiellt instituts namn i en deltagande stat, är det finansiella institutet i fråga primärt ansvarigt för rapporteringen.

Esimerkki alkaa

Exempel 28: Rapporteringspliktiga personen A har andelar i investeringsfonden L. Andelarna har antecknats i depåinstitutet Y:s namn som förvarar andelar i investeringsfonden L. Fondandelarna förvaras på ett depåkonto som upprätthålls av Y. Y rapporterar andelarna som en del av depåkontot.  L kan betrakta depåinstitutet Y som sin kontohavare och den behöver inte rapportera A:s andelar.

Esimerkki päättyy

2.57 Person med bestämmande inflytande

I 57 § 1 mom. i lagen om skyldighet för finansiella institut att lämna upplysningar avses med person med bestämmande inflytande en fysisk person som utövar kontroll över en enhet.

När det gäller en trust avses med person med bestämmande inflytande stiftaren, trustförvaltaren, beskyddaren, förmånstagaren eller förmånstagarkretsen och annan fysisk person som i sista hand utövar verklig kontroll över trusten. I fråga om andra juridiska konstruktioner än truster avses med person med bestämmande inflytande en person i motsvarande eller liknande ställning.

Definitionen av en person med bestämmande inflytande ska tolkas enhetligt med definitionerna av verklig förmånstagare i 1 kap. 5–7 § i lagen om förhindrande av penningtvätt och av finansiering av terrorism. När det gäller truster ska stiftare, förvaltare, beskyddare, förmånstagare eller förmånstagarkretsar i praktiken alltid behandlas som personer med bestämmande inflytande, oberoende av om någon av dem kontrollerar trusten. Dessutom ska varje fysisk person som utövar definitiv kontroll över trusten (inklusive via kontroll- eller ägarkedjor) också betraktas som personer med bestämmande inflytande över trusten. För att utreda källan till kontot eller kontona i truster där stiftarna är enheter, ska de rapporteringsskyldiga finansiella instituten även identifiera personerna med bestämmande inflytande hos stiftarna och rapportera dem som personer med bestämmande inflytande över trusten. De rapporteringsskyldiga finansiella instituten ska inhämta tillräckligt med information om förmånstagarna i truster som definieras enligt egenskaper eller kategori för att kunna utreda förmånstagarnas identitet vid betalningar eller när de avser utöva de rättigheter som hör till dem. Med betalning eller utövande av rättigheter avses en ändring i omständigheterna, varvid de undersöknings-, identifierings- och rapporteringsskyldigheter som ändringen i omständigheterna förutsätter ska skötas.

I en enhet som är en juridisk person avses med begreppet person med bestämmande inflytande en fysisk person som utövar kontroll över enheten. En enhet kontrolleras i allmänhet av en fysisk person (fysiska personer) som har det definitiva bestämmande inflytandet rörande ägarskap i enheten. Det bestämmande inflytande som hänför sig till ägandet beror på den juridiska personens ägarstruktur och den identifieras till exempel utifrån ägarandelen med iakttagande av ett riskbaserat tillvägagångssätt i enlighet med definitionen av verkliga förmånstagare i penningtvättslagen. Om ingen fysisk person utövar bestämmande inflytande rörande ägarskap, är personerna som utövar kontroll över enheten fysiska personer som på annat sätt utövar bestämmande inflytande. Om ingen fysisk person identifieras som utövare av bestämmande inflytande över enheten, är personerna med bestämmande inflytande över enheten de fysiska personerna i den högre ledningen.

Det rapporteringsskyldiga finansiella institutet kan vid fastställandet av personer med bestämmande inflytande över kontohavaren av ett redan befintligt enhetskonto använda de upplysningar som inhämtats och förvarats i enlighet med det rapporteringsskyldiga finansiella institutets förfarande för bekämpning av penningtvätt och åtgärder för kundkännedom.

2.58 Rapporteringspliktigt konto

Enligt 58 § i lagen om skyldighet för finansiella institut att lämna upplysningar avses med rapporteringspliktigt konto ett sådant finansiellt konto som förs av ett rapporteringsskyldigt finansiellt institut och som det rapporteringsskyldiga finansiella institutet har identifierat som ett rapporteringspliktigt konto i enlighet med förfarandena för kundkännedom (som beskrivs i kapitel 3 i denna anvisning) och vars kontohavare är:

1. en rapporteringspliktig person, eller
2. en passiv icke-finansiell enhet med en person med bestämmande inflytande som ska betraktas som en rapporteringspliktig person.

I praktiken är även ett odokumenterat konto som definieras i punkt 2.59 alltid ett rapporteringspliktigt konto.

2.59 Odokumenterat konto

Enligt 59 § i lagen om skyldighet för finansiella institut att lämna upplysningar avses med odokumenterat konto ett sådant redan befintligt enskilt konto, för vilket ett rapporteringsskyldigt finansiellt institut inte kan fastställa hemvistjurisdiktionen för kontohavaren i enlighet med förfarandena för kundkännedom. Det vill säga i praktiken på grund av att det finansiella institutet inte har fått och inte kan få några uppgifter av kontohavaren som behövs för att fastställa hemvistjurisdiktionen, såsom adressuppgifter.

Ett nytt konto kan inte vara ett odokumenterat konto. I kapitel 3 i denna anvisning beskrivs närmare situationer där kontot betraktas som ett odokumenterat konto vid tillämpning av förfaranden för kundkännedom. Ett odokumenterat konto ska alltid rapporteras.

2.60 Icke-finansiell enhet

Enligt 60 § i lagen om skyldighet flr finansiella institut att lämna upplysningar avses med icke-finansiell enhet en enhet som inte är ett finansiellt institut:

Begreppet icke-finansiell enhet används vid tillämpning av de nedan definierade begreppen aktiv och passiv icke-finansiell enhet, och är av betydelse till exempel vid fastställandet av om den enhet som är kontohavare är en passiv icke-finansiell enhet med en eller flera rapporteringspliktiga personer med bestämmande inflytande.

2.61 Aktiv icke-finansiell enhet

Enligt 61 § i lagen om skyldighet för finansiella institut att lämna upplysningar avses med aktiv icke-finansiell enhet en icke-finansiell enhet som uppfyller något av följande kriterier:

1. mindre än 50 procent av den icke-finansiella enhetens bruttointäkter under föregående kalenderår eller en annan lämplig rapporteringsperiod utgörs av passiva intäkter, och mindre än 50 procent av de tillgångar som innehades av den icke-finansiella enheten under föregående kalenderår eller en annan lämplig rapporteringsperiod utgörs av tillgångar som genererar eller innehas i syfte att generera passiva intäkter
2. aktierna i den icke-finansiella enheten är föremål för regelmässig handel på en etablerad värdepappersmarknad, eller också är enheten en närstående enhet till en enhet vars aktier är föremål för regelmässig handel på en etablerad värdepappersmarknad
3. den icke-finansiella enheten är en myndighetsenhet, en internationell organisation, en centralbank eller en enhet som helt ägs av någon eller några av dessa
4. väsentligen all verksamhet i den icke-finansiella enheten består i att äga hela eller delar av det utestående aktieinnehavet i, eller tillhandahålla finansiering och tjänster till, ett eller flera dotterbolag som bedriver handel eller affärsverksamhet som inte utgör verksamhet i ett finansiellt institut
5. den icke-finansiella enheten bedriver ännu inte någon affärsverksamhet och har inte tidigare bedrivit någon affärsverksamhet, men investerar kapital i tillgångar i syfte att bedriva annan affärsverksamhet än verksamhet i ett finansiellt institut, under förutsättning att den icke-finansiella enheten inte anses uppfylla kraven för detta undantag efter det datum som infaller 24 månader efter det datum då den icke-finansiella enheten först etablerades
6. den icke-finansiella enheten har inte varit ett finansiellt institut under de senaste fem åren och håller på att avveckla sina tillgångar eller genomgår en omorganisation i syfte att fortsätta eller återuppta affärsverksamhet som inte utgör verksamhet i ett finansiellt institut
7. den icke-finansiella enheten ägnar sig huvudsakligen åt finansierings- och hedgingtransaktioner med eller åt närstående enheter som inte ska betraktas som finansiella institut, och tillhandahåller inte några finansierings- eller hedgingtjänster till någon enhet som inte är en närstående enhet, förutsatt att den grupp som sådana närstående enheter ingår i huvudsakligen ägnar sig åt affärsverksamhet som inte utgör verksamhet i ett finansiellt institut
8. den icke-finansiella enheten uppfyller samtliga följande förutsättningar:
   1. den har etablerats och är verksam i den jurisdiktion där den har sin hemvist uteslutande för religiösa, välgörenhetsmässiga, vetenskapliga, konstnärliga, kulturella, idrottsliga eller utbildningsmässiga ändamål eller den har etablerats och är verksam i den jurisdiktion där den har sin hemvist och är en sådan yrkesorganisation, branschorganisation, handelskammare, arbetstagarorganisation, jordbruks- eller trädgårdsbruksorganisation, medborgarorganisation eller en organisation som uteslutande verkar för att främja social välfärd
   2. den är befriad från inkomstskatt i den jurisdiktion där den har sin hemvist
   3. den har inga aktieägare eller medlemmar med ägar- eller vinstintressen när det gäller dess intäkter eller tillgångar
   4. gällande lagstiftning i den jurisdiktion där enheten har sin hemvist eller enhetens stiftelseurkund tillåter inte att några av enhetens intäkter eller tillgångar utdelas till eller används till förmån för privatperson eller en enhet som inte är en välgörenhetsenhet, förutom om detta sker som en följd av enhetens välgörenhetsverksamhet eller som betalning av rimlig ersättning för utförda tjänster eller som betalning som motsvarar skäligt marknadsvärde för egendom som enheten har förvärvat
   5. gällande lagstiftning i den jurisdiktion där enheten har sin hemvist eller den icke-finansiella enhetens stiftelseurkund föreskriver att alla tillgångar vid enhetens likvidation eller upplösning ska överföras till en myndighetsenhet eller annan organisation utan vinstsyfte eller tillfaller regeringen i den jurisdiktion där enheten har sin hemvist eller något politiskt förvaltningsområde under sådan regering.

Vid tillämpning av 1 mom. 4 punkten anses en enhet inte vara en icke-finansiell enhet om den fungerar som eller utger sig för att vara en placeringsfond, såsom en privat kapitalfond, riskkapitalfond, leveraged buy-out-fond eller någon form av investeringsinstrument vars syfte är att förvärva eller finansiera bolag och sedan inneha andelar i dessa bolag som anläggningstillgångar för investeringsändamål.

I praktiken tillämpar det finansiella institutet definitionen av en aktiv icke-finansiell enhet när det identifierar om dess kund som är en icke-finansiell enhet är aktiv eller passiv. Om en passiv icke-finansiell enhet är kund hos ett finansiellt institut (se kapitel 2.62 i anvisningen) ska personer som har bestämmande inflytande i enheten undersökas och identifieras i enlighet med skyldigheterna avseende åtgärder för kundkännedom, men om det är fråga om en aktiv icke-finansiell enhet behöver inga personer med bestämmande inflytande definieras.

Tillgångar som avses i 1 mom. 1 punkten och som betraktas som passiva intäkter behöver de facto inte ge passiva intäkter under den tid som ligger till grund för fastställandet, utan tillgångarnas karaktär är avgörande. Till exempel kontanta medel ska betraktas som tillgångar som ger passiva intäkter eller tillgångar som betraktas som passiva intäkter (ränta) även om de de facto inte ger dessa intäkter.

I fråga om de verksamheter som nämns i 1 mom. 4 punkten innebär "i huvudsak all" 80 procent eller mer. Om den icke-finansiella enhetens holding- eller gruppfinansieringsverksamhet utgör mindre än 80 procent av dess verksamheter, men den icke-finansiella enheten också får aktiva inkomster (dvs. inkomster som inte är passiva inkomster) på annat sätt, uppfyller den kriterierna för status som aktiv icke-finansiell enhet förutsatt att verksamheternas totala volym uppfyller krav i ”väsentligen samtliga krav”  testet. Om t.ex. ett holdingföretag till 60 procent tillhandahåller holding- eller finansierings- och tjänsteverksamhet till ett eller flera dotterbolag och även till 40 procent är distributionscentral för produkterna i den grupp till vilken det hör och inkomsterna från dess distributionscentralverksamhet utgör aktiva intäkter enligt 1 mom. 1 punkten i paragrafen, är det en aktiv icke-finansiell enhet trots att mindre än 80 procent av dess verksamhet består av ägande av aktier i omlopp eller tillhandahållande av finansiering eller tjänster till ett eller flera dotterbolag. Dotterbolag avses innebär en enhet vars utestående aktieinnehav (helt eller delvis) ägs av en icke-finansiell enhet.

Finska delvis skattefria samfund uppfyller inte heller kravet på skattefrihet, eftersom de inte är helt befriade från inkomstskatt. I fråga om de förutsättningar som beskrivs i 1 mom. 8 punkten i paragrafen konstateras i regeringens proposition (RP 84/2025) att ett allmännyttigt samfund som avses i 22 § i inkomstskattelagen kan uppfylla förutsättningarna i 8 punkten, men det ska säkerställas från fall till fall att förutsättningarna är uppfyllda. Det faktum att ett samfund anses vara ett allmännyttigt samfund i inkomstbeskattningen fastställer med andra ord inte direkt enhetens ställning när definitionen av en aktiv icke-finansiell enhet tillämpas. Ett finskt universitet, yrkeshögskola eller annan motsvarande läroanstalt uppfyller vanligtvis definitionen av en aktiv icke-finansiell enhet. De är vanligtvis antingen myndighetsenheter eller uppfyller villkoren i paragraf 8.

2.62 Passiv icke-finansiell enhet

Enligt 62 § i lagen om finansiella instituts skyldighet att lämna upplysningar avses med passiv icke-finansiell enhet följande enheter:

1. en annan icke-finansiell enhet än en aktiv icke-finansiell enhet
2. en i 4 § 1 mom. 2 punkten avsedd investeringsenhet, som inte är ett finansiellt institut i en deltagande jurisdiktion.

I praktiken tillämpar det finansiella institutet definitionen av en passiv icke-finansiell enhet när det identifierar om dess kund som är en icke-finansiell enhet är aktiv eller passiv. Om en passiv icke-finansiell enhet är kund hos ett finansiellt institut ska de personer med bestämmande inflytande i enheten i fråga undersökas och identifieras i enlighet med skyldigheterna avseende åtgärder för kundkännedom (på det sätt som beskrivs i kapitel 3.4 och 3.5 i anvisningen). Om de personer med bestämmande inflytande över kontohavaren som betraktas som en passiv icke-finansiell enhet identifieras som rapporteringspliktiga personer, är det finansiella kontot i fråga ett rapporteringspliktigt konto.

Enligt 2 punkten i paragrafen är passiva icke-finansiella enheter också sådana investeringsenheter som avses i 4 § 1 mom. 2 punkten och vars hemvistjurisdiktion inte är en deltagande jurisdiktion (se definitionen i kapitel 2.8 i anvisningen).

Esimerkki alkaa

Exempel 29: Ett finskt rapporteringsskyldigt finansiellt institut för ett finansiellt konto för enheten X. Enhet X är en sådan investeringsenhet som avses i 4 § 1 mom. 2 punkten i lagen. Enhet X hemviststat har inget ömsesidigt avtal om informationsutbyte med Finland och hemviststaten i fråga finns inte på Skatteförvaltningens lista över deltagande jurisdiktioner. Till följd av detta ska det finansiella institutet behandla enheten X som en passiv icke-finansiell enhet, dvs. i praktiken ska kontohavaren i fråga undersökas, identifieras och rapporteras på samma sätt som vilken annan utländsk passiv icke-finansiell enhet som helst. Även de personer med bestämmande inflytande över kontohavaren i fråga ska rapporteras om de identifieras som rapporteringspliktiga personer.

Esimerkki päättyy

2.63 Passiv inkomst

Enligt 63 § i lagen om skyldighet för finansiella institut att lämna upplysningar avses med passiv inkomst:

1. utdelning och inkomst som motsvarar utdelning
2. ränta och inkomst som motsvarar ränta
3. hyror och royaltyer, med undantag för hyror och royaltyer som åtminstone delvis har fåtts till följd av att arbetstagarna i den icke-finansiella enheten aktivt har bedrivit affärsverksamhet
4. livränta
5. inkomst som har fåtts från rapporteringspliktiga kryptotillgångar
6. överskott från försäljning eller omsättning av finansiella tillgångar eller rapporteringspliktiga kryptotillgångar
7. överskott från varje transaktion rörande finansiella tillgångar eller rapporteringspliktiga kryptotillgångar
8. överskott från valutaväxling
9. nettoinkomst från swappar
10. penningbelopp som fåtts utifrån ett försäkringsavtal med kontantvärde.

Utan hinder av vad som bestäms i 1 mom., avses med passiv inkomst inte inkomst för en enhet som regelbundet förmedlar finansiella tillgångar eller rapporteringspliktiga kryptotillgångar utifrån en transaktion som omfattas av enhetens ordinarie handel eller affärsverksamhet som förmedlare av finansiella tillgångar eller rapporteringspliktiga kryptotillgångar.

I praktiken är definitionen av passiv inkomst av betydelse när man fastställer om enheten är en aktiv eller passiv icke-finansiell enhet. I varje definition av passiv intäkt motsvarar innebörden av den inkomst som nämns i definitionen den etablerade definitionen av begreppet i den finska skattelagstiftningen.

Koncernbidrag enligt Finlands skattelagstiftning och andra poster av kapitalprestationskaraktär som en finsk enhet får utan vederlag är inte sådana passiva intäkter som avses i paragrafen och påverkar således inte klassificeringen av enheten som aktiv eller passiv. Inte heller bolagsvederlag och andra liknande prestationer som bostadsaktiebolag och ömsesidiga fastighetsaktiebolag får ingår i definitionen av passiva intäkter. Därför är finska bostadsaktiebolag i allmänhet aktiva icke-finansiella enheter.

Det finansiella institutet ska vid utredningen av kontohavarens status beakta att specialreglerna i respektive stat vid behov ska granskas vid bestämningen av passiv inkomst. Till exempel kan en enhet som är kontohavare i ett finansiellt institut använda definitionen av passiv inkomst i sin hemviststat när det lämnar sitt intygande.

2.64 Kontohavare

Enligt 64 § i lagen om skyldighet för finansiella institut att lämna upplysningar avses med kontohavare en person som ett kontohållande finansiellt institut har registrerat eller identifierat som innehavare av ett finansiellt konto.

I fråga om försäkringsavtal med kontantvärde och livränteavtal avses med kontohavare en sådan person som är berättigad att få ett kontantvärde eller att ändra avtalets förmånstagare. Om det inte finns någon person som har tillgång till kontantvärdet eller rätt att ändra förmånstagare, ska kontohavaren anses vara varje person som i avtalet anges som ägare och varje person med förvärvade rättigheter till utbetalning i enlighet med avtalet. När ett försäkringsavtal med kontantvärde eller ett livränteavtal faller ut, anses varje person som i enlighet med avtalet har rätt till utbetalning som kontohavare.

Med kontohavare avses inte en sådan annan person än ett finansiellt institut som innehar ett finansiellt konto till förmån för en annan person eller en annan persons räkning som ombud, förmyndare, förvaltare, underteckningsbehörig, investeringsrådgivare eller förmedlare. I en sådan situation avses med kontohavare den till vars förmån eller för vars räkning ett finansiellt konto förs.

I praktiken avses med kontohavare alltså en person som ett kontohållande finansiellt institut har registrerat eller identifierat som innehavare av ett finansiellt konto, inbegripet en så kallad transitenhet. Om till exempel sammanslutningen antecknats som innehavare eller ägare av det finansiella kontot, anses sammanslutningen vara kontohavare, inte bolagsman i sammanslutningen.

Enligt paragrafens 3 mom. betraktas som kontohavare den person till förmån för vilken eller för vars räkning man handlar. Det rapporteringsskyldiga finansiella institutet kan för detta ändamål använda upplysningar som det förfogar över (inklusive upplysningar som inhämtats i enlighet med förfarandet för bekämpning av penningtvätt och åtgärder för kundkännedom) utifrån vilka det tillförlitligt kan fastställa om personen handlar till förmån för en annan person eller för en annan persons räkning.

I situationer där ett annat rapporteringsskyldigt finansiellt institut har registrerats som kontohavare till förmån för kontohavaren eller för kontohavarens räkning, kan detta andra finansiella institut betraktas som kontohavare.

I fråga om gemensamt ägda konton är alla kontohavare i det gemensamma kontot kontohavare, dvs. varje kontohavare för ett sådant konto betraktas som kontohavare för att fastställa huruvida kontot är ett rapporteringspliktigt konto. Kontohavarna ska undersökas och identifieras i enlighet med förfarandena för kundkännedom i enlighet med de förfaranden som beskrivs i kapitel 3 i anvisningen. Det gemensamma kontot är således ett rapporteringspliktigt konto om någon av kontohavarna är en rapporteringspliktig person eller en passiv icke-finansiell enhet som har en eller flera personer med bestämmande inflytande som är rapporteringspliktiga personer. Om fler än en rapporteringspliktig person innehar ett gemensamt konto, räknas vid rapporteringen av kontot hela det gemensamma kontots saldo höra till varje rapporteringspliktig person.

När det är fråga om ett försäkringsavtal med kontantvärde eller ett livränteavtal är kontohavaren varje person som har rättmätig tillgång till kontantvärdet eller rätt att ändra avtalets förmånstagare. Om det inte finns någon person som har tillgång till kontantvärdet eller rätt att ändra förmånstagare ska kontohavaren anses vara varje person som i avtalet anges som ägare och varje person med förvärvade rättigheter till utbetalning i enlighet med avtalet. När ett försäkringsavtal med kontantvärde eller ett livränteavtal förfaller till betalning (dvs. när betalningsskyldigheten i enlighet med avtalet har fullgjorts), behandlas alla de personer som har rätt att motta en betalning enligt avtalet, som kontohavare.

Esimerkki alkaa

Exempel 30 (konto som förvaltas av ombud): F har fått en fullmakt av U, som är en rapporteringspliktig person. Fullmakten ger F rätt att öppna ett inlåningskonto, förvalta det, göra insättningar och uttag för U:s räkning. F har registrerats som innehavare för inlåningskontot hos det rapporteringsskyldiga finansiella institutet, men eftersom F innehar kontot i egenskap av ombud för U, har F inte i sista hand rätt till tillgångarna på kontot. Inlåningskontot betraktas som ett konto som innehas av U, som är en rapporteringspliktig person, vilket betyder att kontot är ett rapporteringspliktigt konto.

Exempel 31 (gemensamt ägda konton): U, som är en rapporteringspliktig person, innehar ett inlåningskonto i ett rapporteringsskyldigt finansiellt institut. U för kontot tillsammans med en finsk fysisk person A. Eftersom en av innehavarna av det gemensamma kontot är en rapporteringspliktig person, är kontot ett rapporteringspliktigt konto.

Exempel 32 (gemensamt ägda konton): U och Q, som båda är rapporteringsskyldiga personer, innehar ett inlåningskonto i ett rapporteringsskyldigt finansiellt institut. Kontot är ett rapporteringspliktigt konto och både U och Q rapporteras som kontohavare av det gemensamma kontot och för båda rapporteras kontots totalsaldo och övriga uppgifter om kontot.

Esimerkki päättyy

2.65 Förfaranden för bekämpning av penningtvätt eller för kundkännedom

Enligt 65 § i lagen om skyldighet för finansiella institut att lämna upplysningar avses med förfaranden för bekämpning av penningtvätt och för kundkännedom ett rapporteringsskyldigt finansiellt instituts åtgärder för att granska en kund i enlighet med kraven på bekämpning av penningtvätt enligt bestämmelserna i lagen om förhindrande av penningtvätt och av finansiering av terrorism.

I praktiken omfattar förfarandet för bekämpning av penningtvätt eller för kundkännedom bland annat verifiering och styrkande av identiteten på kunden och dennes eventuella förmånstagare, förståelse för kontots natur och syfte och kontinuerlig uppföljning.

2.66 Enhet

Enligt 66 § i lagen om skyldighet för finansiella institut att lämna upplysningar avses med enhet en juridisk person eller en juridisk konstruktion, såsom ett bolag, en delägarbeskattad juridisk person, en trust eller en stiftelse.

I praktiken omfattar definitionen av enhet alla personer som inte är fysiska personer samt alla juridiska arrangemang.

2.67 Närstående enhet

Enligt 67 § i lagen om skyldighet för finansiella institut att lämna upplysningar avses med närstående enhet:

1. en enhet som antingen kontrollerar en annan enhet eller som är under en annan enhets kontroll
2. en enhet som tillsammans med en annan enhet är under gemensam kontroll
3. enheter som är investeringsenheter enligt 4 § 1 mom. 2 punkten och som har en gemensam förvaltning, som uppfyller kraven avseende åtgärder för kundkännedom för investeringsenheterna i fråga.

En enhet anses kontrollera en annan enhet på det sätt som avses i 1 mom., om den har direkt eller indirekt innehav av över 50 procent av rösterna och värdet i en enhet.

Definitionen av en närstående enhet är i praktiken av betydelse särskilt med tanke på reglerna för sammanslagning av kontonas saldon (lagens 102 § och kapitel 3.7.6 i denna anvisning). Dessutom har definitionen betydelse för tillämpningsområdet för definitionen av en rapporteringspliktig person i kapitel 2.56 i denna anvisning samt för förutsättningarna i punkt 2 i definitionen av en aktiv icke-finansiell enhet i kapitel 2.61 i anvisningen.

2.68 Skatteregistreringsnummer

Enligt 68 § i lagen om skyldighet för finansiella institut att lämna upplysningar avses med skatteregistreringsnummer ett identifikationsnummer för skattebetalare, eller en funktionell motsvarighet om sådant nummer saknas.

I princip avses med skatteregistreringsnummer en identifierande beteckning som jurisdiktionen gett för beskattningen. Annat identifikationsnummer får användas endast i exceptionella situationer där det inte finns något identifikationsnummer för beskattningen.

I praktiken är de skattskyldigas identifikationsnummer en individuell kombination av bokstäver eller siffror som staten har gett en fysisk person eller enhet och som används för att identifiera en fysisk person eller enhet för att administrera statens skattelagar. I Finland är skatteregistreringsnumret personbeteckningen för fysiska personer och FO-nummer för enheter. Mer information om andra länders skatteregistreringsnummer finns i OECD:s portal för automatiskt utbyte av upplysningar samt på EU-kommissionens webbplats om EU-ländernas skatteregistreringsnummer. På EU-kommissionens ovan nämnda webbplats finns också en online-kontrollmodul för EU-ländernas skatteregistreringsnummer, som det rekommenderas att finansiella institut använder för att kontrollera att skatteregistreringsnumret för kontohavaren eller en person med bestämmande inflytande är formellt korrekt. Med online-kontrollmodulen kan man endast kontrollera skatteregistreringsnummer för fysiska personer. Online-kontrollmodulen gör det endast möjligt att kontrollera det tekniska formatet för registreringsnumret och den kontrollerar inte om registreringsnumret verkligen finns. Denna kontrollmodul för skatteregistreringsnummer finns på EU-kommissionens skyddade webbplats och används i enlighet med EU-kommissionens dataskyddsprinciper, enligt vilka webbplatsens användare inte identifieras och de skatteregistreringsnummer som matas in på webbplatsen inte sparas.

För vissa staters del har det i den ovan nämnda OECD-portalen konstaterats att staten i vissa fall inte beviljar något skatteregistreringsnummer. Skatteförvaltningen kräver inte att det finansiella institutet meddelar skatteregistreringsnumret i en situation där staten i fråga enligt OECD:s portal inte beviljar skatteregistreringsnummer och kontohavaren själv meddelar att staten i fråga inte beviljar hen ett skatteregistreringsnummer.

2.69 Styrkande dokumentation

Enligt 69 § i lagen om skyldighet för finansiella institut att lämna upplysningar avses med styrkande dokumentation följande:

1. ett hemvistintyg utfärdat av ett behörigt myndighetsorgan i den jurisdiktion där betalningsmottagaren uppger sig ha hemvist
2. för fysiska personer, en giltig identitetshandling som utfärdats av ett behörigt myndighetsorgan och som innehåller den fysiska personens namn och vanligtvis används för identifikationsändamål
3. när det är fråga om en enhet, officiella handlingar som utfärdats av ett behörigt myndighetsorgan och som innehåller enhetens namn och adressen till dess huvudkontor antingen i den jurisdiktion där enheten säger sig ha sin hemvist eller i den jurisdiktion där enheten etablerades eller organiserades,
4. granskat bokslut, tredje parts kreditrapport, konkursansökan eller rapport från myndighet med ansvar för värdepapperstillsyn.

Med styrkande dokumentation avses i fråga om ett redan befintligt enhetskonto även klassificeringar av en kontohavare i ett rapporteringsskyldigt finansiellt instituts upplysningar, om:

1. klassificeringarna har fastställts på grundval av ett standardiserat system för branschkoder, som registrerats av det rapporteringsskyldiga finansiella institutet i överensstämmelse med dess normala affärsmetoder för bekämpning av penningtvätt eller åtgärder för kundkännedom eller för andra regleringsändamål, och
2. det rapporteringsskyldiga finansiella institutet har infört klassificeringarna före dagen för klassificeringen av det finansiella kontot som ett redan befintligt konto, förutsatt att det rapporteringsskyldiga finansiella institutet inte känner till eller inte har anledning att känna till att en sådan klassificering är felaktig eller otillförlitlig.

Vid tillämpning av 2 mom. avses med ett standardiserat system för branschkoder ett kodsystem som i den branschvisa klassificeringen av institut används för andra ändamål än skatteändamål.

Begreppet styrkande dokumentation hänför sig i praktiken till situationer där det finansiella institutet i enlighet med förfarandena för kundkännedom utreder om kontohavaren är en rapporteringspliktig person. En noggrannare beskrivning av de förfaranden för kundkännedom som omfattar användning av styrkande dokumentation finns i kapitel 3 i denna anvisning. Som styrkande dokumentation betraktas till exempel ett hemvistintyg för beskattning, skattekort och uppgifter om hemvist i ett register som förs av ett behörigt myndighetsorgan, såsom Skatteförvaltningen.

2.70 Intygande

Enligt 70 § i lagen om skyldighet för finansiella institut att lämna upplysningar avses med intygande ett daterat intygande som har undertecknats eller på annat sätt har styrkts av kontohavaren eller en person med bestämmande inflytande och getts av kontohavaren eller en person med bestämmande inflytande till det finansiella institutet, vilket gör det möjligt för det rapporteringsskyldiga finansiella institutet att fastställa om kontot är ett rapporteringspliktigt konto och vilket innehåller följande upplysningar:

1. namn på kontohavaren eller personen med bestämmande inflytande
2. bostadsadress för kontohavaren eller personen med bestämmande inflytande
3. hemvistjurisdiktionerna för kontohavaren eller personen med bestämmande inflytande
4. skatteregistreringsnumren för de rapporteringspliktiga jurisdiktionerna för kontohavaren eller personen med bestämmande inflytande, om den rapporteringspliktiga jurisdiktionen har lämnat ett skatteregistreringsnummer
5. födelsedatum för kontohavaren eller personen med bestämmande inflytande
6. krav av det rapporteringsskyldiga finansiella institutet på att kontohavaren eller personen med bestämmande inflytande anmäler ändringar i omständigheterna som påverkar fastställandet av hemvistjurisdiktionen för det rapporteringsskyldiga finansiella institutet.

Ett intygande är inte föremål för några specifika formkrav. Det viktigaste är att intygandet innehåller de uppgifter som behövs enligt lagen för att fastställa kontohavarens status, vilka kontohavaren själv på dokumenterat sätt styrkt (förutom traditionell underskrift är en elektronisk underskrift eller annan motsvarande certifiering av kontohavaren acceptabel i detta sammanhang). Det finansiella institutet kan använda egna blanketter som aktören utarbetat för detta eller något annat ändamål eller något annat dokumenterat förfarande genom vilket kontohavarens status kan fastställas på behörigt sätt.

För att det finansiella institutet ska kunna anse att de uppgifter som kontohavaren ger är tillförlitliga ska den också säkerställa att kontohavaren förstår vilka upplysningar som ges och för vilket ändamål. Kontohavaren måste alltså veta att skattelagstiftningen förutsätter att uppgifter med riktigt innehåll lämnas. Det är särskilt viktigt att säkerställa detta i en situation där kunden fyller i en blankett som inte finns tillgänglig på kundens modersmål. Det finansiella institutet får ge kunden råd om hur man fyller i intygandet. Det finansiella institutet får alltså ge råd till exempel om vad som avses med skatterättslig hemviststat. Finansiella institut får dock inte ge sådana råd till kunden genom vilka man strävar efter att undvika eller kringgå rapporteringen.

Intygandet kan lämnas in på vilket sätt som helst och i vilken form som helst. Om ett intygande överlämnas elektroniskt, ska det elektroniska systemet säkerställa att de mottagna upplysningarna motsvarar de sända upplysningarna. Dessutom ska systemet dokumentera alla användningsgånger som leder till att ett intygande sänds, förnyas eller redigeras. Det elektroniska systemets utformning och verksamhet, inbegripet förfarandena för behörigheter, ska säkerställa att den som använder systemet och den person som lämnar in ett intygande är den person som angetts på intygandet. Systemet ska på begäran kunna leverera en pappersversion av alla intyganden från kontohavaren, vilka lämnats på elektronisk väg. Om uppgifterna har lämnats som en del av dokumentationen för öppnande av konto, förutsätts de inte finnas på en bestämd sida eller bestämd form i dokumentationen, så länge som alla erforderliga uppgifter har lämnats.

I följande exempel beskrivs hur intygandet från kontohavaren kan ges:

Esimerkki alkaa

Exempel 33: Den fysiska personen A fyller på nätet i en ansökan genom att använda stark autentisering om öppnande av konto i det rapporteringsskyldiga finansiella institutet K. Person A fyller i de uppgifter som behövs för intygandet från kontohavaren i en elektronisk bankett (inklusive intygande om person A:s hemviststat). K:s tjänsteleverantör styrker utifrån de uppgifter som den insamlat för bekämpning av penningtvätt eller åtgärder för kundkännedom (AML/KYC) att uppgifterna i det intygande som A lämnat på elektronisk väg är tillförlitliga. Intygandet från person A är giltigt.

Exempel 34: Den fysiska personen B fyller personligen i ansökan om öppnande av konto i bank L. B styrker sin identitet med sitt identitetskort och ger alla uppgifter som behövs för intygandet från kontohavare till en anställd på L, om registrerar uppgifterna i L:s system. Slutligen undertecknar B ansökan. Intygandet från person B är giltigt.

Exempel 35: Den fysiska personen C lämnar ett intygande utfärdat av skattemyndigheten om sina hemviststater (t.ex. för skatteinnehållning i skattekort) till det finansiella institutet M eller dess ombud N, och M har förhandsifyllt andra uppgifter som krävs. C:s intygande är giltigt.

Exempel 36: Samma som exempel 35, men Finlands Skatteförvaltning har skickat skattekortet direkt till M eller N. C:s intygande är giltigt om det genom förfarandet har säkerställts att C inte har andra skatterättsliga hemviststater.

Esimerkki päättyy

Ett intygande kan undertecknas (eller i övrigt styrkas positivt) av vilken som helst person som enligt lagstiftningen är berättigad att underteckna för kontohavarens räkning. Ett intygande kan i allmänhet undertecknas av en testamentsexekutor, en motsvarande person eller någon annan person som kontohavaren har gett en skriftlig fullmakt att underteckna dokument för personens räkning.

Ett intygande gäller tills det sker en ändring i omständigheterna på grund av vilken det rapporteringsskyldiga finansiella institutet vet eller har anledning att veta att det ursprungliga intygandet är felaktigt eller otillförlitligt (se kapitel 3.6 i anvisningen om förfaranden i anslutning till ändring i omständigheterna).

Det rapporteringsskyldiga finansiella institutet ska bevara intygandet från kontohavaren. Det finansiella institutet kan själv välja i vilket format och hur intygandet förvaras (t.ex. en originalkopia, en bekräftad kopia eller en elektronisk upptagning). Den sparade dokumentationen ska finnas tillgänglig i pappersform på Skatteförvaltningens begäran.

2.71 Ändring i omständigheterna

Enligt 71 § i lagen om skyldighet för finansiella institut att lämna upplysningar avses med ändring i omständigheterna varje förändring i eller tillägg till upplysningar avseende en person eller ett konto, vilka står i strid med tidigare upplysningar som fastställer personens hemvistjurisdiktion eller tidigare upplysningar avseende kontot.

Närmare information om ändringar i omständigheterna finns i kapitel 3.6 i denna anvisning.

2.72 Identifieringstjänst

Enligt 72 § i lagen om skyldighet för finansiella institut att lämna upplysningar avses med identifieringstjänst en elektronisk process som Finland, en rapporteringspliktig jurisdiktion eller Europeiska unionen utan kostnad tillhandahåller ett rapporteringsskyldigt finansiellt institut för att det institutet ska kunna fastställa identiteten och hemvistjurisdiktionen för en kontohavare eller en person med bestämmande inflytande.

En identifierare som beviljats av en identifieringstjänst anses vara en godkänd typ av skatteregistreringsnummer. En identifierare som beviljats av en identifieringstjänst kan utnyttjas som skatteregistreringsnummer endast för den jurisdiktion till vilken identifieraren anknyter. Om en kontohavare eller en person med bestämmande inflytande har ett indicium till någon annan jurisdiktion än den som en identifierare som beviljats av en identifieringstjänst anger, ska det rapporteringsskyldiga finansiella institutet skaffa även skatteregistreringsnumret för kontohavaren eller personen med bestämmande inflytande för denna jurisdiktion.

3 Skyldigheter avseende åtgärder för kundkännedom

3.1 Allmänna skyldigheter avseende åtgärder för kundkännedom

3.1.1 Rapporteringsplikten för ett konto

Enligt 73 § 1 mom. i lagen om skyldighet för finansiella institut att lämna upplysningar ska kontot rapporteras från och med det datum då det identifieras som ett rapporteringspliktigt konto i enlighet med förfarandena för kundkännedom i 2 kap. i lagen. Kontot ska behandlas som ett rapporteringspliktigt konto fram till dess att kontohavaren eller personen med bestämmande inflytande upphör att vara en rapporteringspliktig person.

I praktiken kan kontot upphöra att vara ett rapporteringspliktigt konto till exempel till följd av att kontot avslutas eller att kontot blir ett undantaget konto.

Om ett konto fastställs som rapporteringspliktigt konto utifrån dess ställning i slutet av kalenderåret, ska upplysningarna i anknytning till kontot rapporteras på så sätt att kontot är ett rapporteringspliktigt konto under det kalenderår under vilket det fastställts som ett rapporteringspliktigt konto. Om ett rapporteringspliktigt konto avslutas, ska uppgifterna om kontot rapporteras fram till den dag då det avslutades.

Enligt 73 § 2 mom. i lagen ska uppgifterna om ett rapporteringspliktigt konto anmälas årligen till Skatteförvaltningen under det kalenderår som följer på det kalenderår till vilket upplysningarna hänför sig.

Esimerkki alkaa

Exempel 37 (konto som blir ett rapporteringspliktigt konto): Kontot har öppnats 28.5.2010 och det sker en ändring i omständigheterna 1.9.2026. Det finansiella institutet identifierar kontot som ett rapporteringspliktigt konto 3.12.2026. Eftersom kontot identifierades som ett rapporteringspliktigt konto kalenderåret 2026, ska uppgifterna om kontot för det hela kalenderåret 2026 rapporteras kalenderåret 2027 före utgången av januari och därefter årligen tills kontot upphör att vara ett rapporteringspliktigt konto.

Exempel 38 (konto som upphör att vara rapporteringspliktigt konto): Kontot har öppnats 28.5.2020 och det finansiella institutet har identifierat kontot som ett rapporteringspliktigt konto. Det sker en ändring i omständigheterna för kontot, vilket leder till att kontohavaren upphör att vara en rapporteringspliktig kontohavare 1.8.2026. Eftersom kontot upphörde att vara ett rapporteringspliktigt konto 1.8.2026, behöver uppgifter om kontot inte rapporteras före utgången av januari eller därefter kalenderåret 2027, om inte kontot blir ett rapporteringspliktigt konto på nytt vid en senare tidpunkt.

Exempel 39 (kontot avslutas): Ett rapporteringspliktigt konto har öppnats 9.9.2016. Kontohavaren avslutar kontot 27.9.2026. Eftersom kontot var rapporteringspliktigt 9.9.2016–27.9.2026 och det avslutades kalenderåret 2026, ska uppgifterna om kontot (inklusive uppgift om att kontot avslutats) för år 2026 rapporteras före utgången av januari kalenderåret 2027 för tiden 1.1–27.9.2026.

Exempel 40 (konto som upphör att vara ett rapporteringspliktigt konto och som avslutas): Samma situation som i exempel 38, förutom att kontohavaren avslutar kontot 30.11.2026. Eftersom kontot upphörde att vara ett rapporteringspliktigt konto 1.8.2026, behöver uppgifter om kontot inte rapporteras före utgången av januari kalenderåret 2027.

Exempel 41 (konto som blir rapporteringspliktigt och som upphör att vara rapporteringspliktigt): Kontot har öppnats 2.1.2026 och identifieras som rapporteringspliktigt 2.3.2026. Kontohavaren upphör dock att vara en rapporteringspliktig person 30.9.2026. Eftersom kontot upphörde att vara ett rapporteringspliktigt konto 30.9.2026, behöver uppgifter om kontot inte rapporteras för kalenderåret 2026.

Exempel 42 (konto som blir rapporteringspliktigt och som avslutas): Kontot har identifierats som rapporteringspliktigt 2.3.2026. Kontot avslutas 30.9.2026. Eftersom kontot var rapporteringspliktigt när det avslutades, ska uppgifterna om kontot (inklusive uppgiften om att kontot avslutats) rapporteras för kalenderåret 2026 före utgången av januari kalenderåret 2027.

Esimerkki päättyy

Innehavare av dispositionsrätt till konto

Utöver kontohavaren kan kontot ha en innehavare av dispositionsrätt. Med innehavare av dispositionsrätt till kontot avses en person som har rätt att använda en annan persons eller ett företags konto. Dispositionsrätten kan till exempel grunda sig på en ställningsfullmakt eller så kan det vara fråga om en så kallad naturlig situation, dvs. föräldern har dispositionsrätt till sitt minderåriga barns konto.

Enligt det som beskrivs i kapitel 3.3 är en förutsättning för att öppna ett nytt konto ett giltigt intygande av kunden och för vilket det finansiella institutet ska utföra ett tillförlitlighetstest. Som en del av tillförlitlighetstestet ska man utreda vem som är kontohavare, dvs. vems tillgångar det de facto är fråga om. Om kontot har en innehavare av dispositionsrätt ska det finansiella institutet få en separat utredning om grunden för innehavet av dispositionsrätten till kontot. Om den utredning som erhållits om dispositionsrätten visar att innehavaren av dispositionsrätten de facto inte har rätt till de medel som finns på kontot, behöver innehavaren av dispositionsrätten inte rapporteras. Om till exempel dispositionsrätten till kontot grundar sig på en intressebevakningsfullmakt eller någon annan sådan fullmakt som inte berättigar till användning av medlen på kontot för eget ändamål för den som fått dispositionsrätt, utan endast till förmån för kontohavaren, behöver innehavaren av dispositionsrätten inte undersökas och identifieras. På motsvarande sätt ska innehavaren av dispositionsrätten, om denne har rätt till kontomedlen på samma sätt som kontohavaren, utöver kontohavaren också undersökas och identifieras om det är fråga om en rapporteringspliktig person. Innehavaren av dispositionsrätten ska rapporteras som kontohavare om hen i enlighet med förfarandena för kundkännedom identifieras som bosatt i en rapporteringspliktig stat.

Dispositionsrätten till ett konto som grundar sig på en ställningsfullmakt innebär inte att det är fråga om en kontohavare och dispositionsrätten gör inte ett intygande otillförlitligt. Då behövs ingen separat utredning, utan den styrkande dokumentationen och intygandet kan anses vara tillförlitliga. Till exempel för en person som har rätt att företräda ett aktiebolag (firmateckningsrätt) grundar sig dispositionsrätten till bolagets konto på en ställningsfullmakt. Inte heller i en så kallad naturlig situation behövs någon separat utredning, utan intygandet kan anses vara tillförlitligt.

Även i fråga om en innehavare av dispositionsrätt till ett redan befintligt konto ska grunden för dispositionsrätten till kontot undersökas. Om innehavaren av dispositionsrätten har rätt till kontomedlen på samma sätt som kontohavaren, ska innehavaren av dispositionsrätten rapporteras som kontohavare (utöver kontohavaren) i det fall att innehavaren av dispositionsrätten har ett indicium som hänvisar till utlandet eller om hen på basis av ett intygande är bosatt i den rapporteringspliktiga staten.

3.1.2 Fastställande av kontots saldo och värde

Enligt 74 § i lagen om skyldighet för finansiella institut att lämna upplysningar ska kontots saldo och värde fastställas enligt den sista dagen på kalenderåret.

Kontots saldo och värde är, utöver rapporteringen, av betydelse bland annat då det fastställs om kontots saldo eller värde överstiger tröskelvärdet för högvärdekonton för redan befintliga enhetskonton eller redan befintliga enskilda konton. Kontots saldo eller värde är i allmänhet det saldo eller värde som det rapporteringsskyldiga finansiella institutet har räknat för rapporteringen till kontohavaren. I fråga om kapital- eller skuldandelen är kapitalandelens saldo eller värde det värde som det rapporteringsskyldiga finansiella institutet har räknat för sådana syften som förutsätter fastställande av värdet med tätare frekvens. En skuldandels värde eller saldo är den aktuella andelens lånekapital. Ett försäkrings- eller livränteavtals saldo eller värde utgörs av saldot eller värdet i slutet av kalenderåret. Skulder eller förpliktelser som anknyter till kontohavarens konto eller tillgångar som förvaras på kontot dras inte av från kontots saldo eller värde. Varje innehavare av ett gemensamt ägt konto påförs det totala saldot eller värdet för det gemensamt ägda kontot.

3.1.3 Alternativa förfaranden för kundkännedom

Enligt 75 § i lagen om skyldighet för finansiella institut att lämna upplysningar kan ett rapporteringsskyldigt finansiellt institut kan tillämpa de aktsamhetsprocedurer som gäller för nya konton på befintliga konton och de aktsamhetsprocedurer som gäller för högvärdeskonton på lågvärdeskonton. I så fall tillämpas fortsättningsvis de regler som i övrigt ska tillämpas på redan befintliga konton.

Det rapporteringsskyldiga finansiella institutet kan i praktiken tillämpa förfaranden för nytt konto på antingen alla redan befintliga konton eller en tydligt fastställd grupp av redan befintliga konton som till exempel har fastställts utifrån branschen eller den plats där kontot förvaltas. Om det rapporteringsskyldiga finansiella institutet vid tillämpningen av förfarandet för nytt konto på redan befintliga konton inte får alla de uppgifter som krävs för vissa konton, sker rapporteringen utifrån de uppgifter som finns tillgängliga för kontohavaren.  Om det rapporteringsskyldiga finansiella institutet använder förfaranden för kundkännedom för nya konton för en del av de redan befintliga kontona, kan det på de övriga redan befintliga kontona tillämpa de bestämmelser om förfarandet som gäller redan befintliga konton.

Esimerkki alkaa

Exempel 43: Det finansiella institutet har redan befintliga konton som öppnats före 1.1.2016. Det finansiella institutet definierade en viss kontogrupp av dessa konton för vilken den skaffade tillförlitliga intyganden. Eftersom det finansiella institutet av dessa kunder har fått tillförlitliga intyganden som krävs för nya konton, sker också rapporteringen enligt förfarandena för nya konton. Det finansiella institutet kan tillämpa förfaranden för kundkännedom och rapportering för redan befintliga konton på andra redan befintliga konton.

Exempel 44: Det finansiella institutet har redan befintliga konton som öppnats före 1.1.2016. Det finansiella institutet beslutar att tillämpa förfarandena för kundkännedom som gäller nya konton på redan befintliga konton och ber kontohavarna om intyganden. Det finansiella institutet får inte ett tillförlitligt intygande av alla kontohavare, utan i vissa fall är till exempel skatteregistreringsnumret felaktigt eller födelsedatum saknas. I fråga om dessa konton kan finansiella institutet i rapporteringen i tillämpliga delar använda reglerna för redan befintliga konton (se kapitel 4.3 i anvisningen). I fråga om intyganden som konstaterats vara tillförlitliga sker rapporteringen enligt förfarandena för nya konton.

Esimerkki päättyy

3.2 Skyldigheter avseende kundkännedom för redan befintliga enskilda konton 

3.2.1 Skyldigheter avseende kundkännedom för redan befintliga enskilda lågvärdekonton

Detta kapitel innehåller förfaranden som tillämpas på lågvärdekonton (se definitionen i kapitel 2.42). Sådana förfaranden är det så kallade bostadsadresstestet och sökning i elektroniska arkiv.  Det finansiella institutet kan tillämpa bostadsadresstestet antingen på alla lågvärdekonton eller på en tydligt definierad kontogrupp och undersöka de övriga genom sökning i elektroniska arkiv.

Om det finansiella institutet inte kan utföra ett bostadsadresstest antingen för samtliga lågvärdekonton eller en tydligt fastställd grupp av sådana konton, måste det finansiella institutet utföra en elektronisk sökning i arkiv för lågvärdekonton eller tillämpa förfaranden för identifiering av nya konton på dem.

3.2.1.1 Bostadsadresstest

Enligt 76 § i lagen om skyldighet för finansiella institut att lämna upplysningar, om ett rapporteringsskyldigt finansiellt institut i sina arkiv har en aktuell bostadsadress i hemvistjurisdiktionen till en innehavare av ett enskilt konto vilken baseras på styrkande dokumentation, får det rapporteringsskyldiga finansiella institutet, när den fastställer huruvida innehavaren av detta enskilda konto är en rapporteringspliktig person, behandla kontohavaren som en person med hemvist i jurisdiktionen (bostadsadresstest).

Om en ändring äger rum i de omständigheter som hänför sig till kontot och ett rapporteringsskyldigt finansiellt institut till följd av detta känner till eller har skäl att känna till att den styrkande dokumentationen enligt 1 mom. är inkorrekt eller otillförlitlig, kan det rapporteringsskyldiga finansiella institutet inte längre förlita sig på bostadsadresstestet. Det rapporteringsskyldiga finansiella institutet ska i så fall inhämta ett sådant intygande eller sådan ny styrkande dokumentation som redogör för kontohavarens hemvistjurisdiktioner på den senare av följande tidpunkter:

1. senast på den sista dagen av det år då en omständighet har ändrats,
2. 90 kalenderdagar efter anmälan eller upptäckten av en ändring i omständigheterna.

Om det rapporteringsskyldiga finansiella institutet i en situation enligt 76 § 2 mom. inte kan inhämta ett tillförlitligt intygande eller tillförlitlig ny styrkande dokumentation, ska det iaktta förfarandet med sökning i elektroniska arkiv enligt 77 § i lagen (se kapitel 3.2.1.2 Sökning i elektroniska arkiv).

När bostadsadresstestet används behöver det rapporteringsskyldiga finansiella institutet inte ha verksamhetsprinciper och rutiner för att granska hemviststaten utifrån styrkande dokumentation. Det rapporteringsskyldiga finansiella institutet kan behandla innehavaren av det aktuella enskilda kontot som boende i den stat där adressen finns för att fastställa huruvida personen är en rapporteringspliktig person om:

• det rapporteringsskyldiga finansiella institutet i sitt arkiv har det enskilda kontots adress i hemviststaten
• adressen är giltig och
• adressen baserar sig på styrkande dokumentation.

I allmänhet kan en c/o-adress eller postbox inte anses vara en adress i hemviststaten. En postbox kan dock anses vara en dela av en adress i hemviststaten om den samtidigt till exempel anknyter till en gatuadress, bostads- eller lägenhetsnummer och det tydligt går att identifiera kontohavarens faktiska bostadsort.

Adressen anses vara giltig då det är den senaste adressen som det rapporteringsskyldiga finansiella institutet har registrerat för kontohavaren. Adressen anses dock inte vara giltig om post som skickas till adressen returneras till det finansiella institutet.

Ett undantag till den ovan beskrivna adressens giltighet är oanvända konton, vars adress är i kraft under den tid som kontot inte används. Ett konto (annat än livränteavtal) betraktas i detta sammanhang som oanvänt om

1. kontot eller kundens annat konto hos samma finansiella institut inte har varit aktivt under de tre senaste åren
2. kontohavaren inte har kommunicerat med det rapporteringsskyldiga finansiella institutet angående kontot eller något annat av sina konton hos institutet under de senaste sex åren, och
3. i fråga om ett försäkringsavtal med kontantvärde det rapporteringsskyldiga finansiella institutet inte har kommunicerat med kontohavaren angående kontot eller något annat av kontohavarens konton hos institutet under de senaste sex åren.

Ett konto upphör att vara ett oanvänt konto då

1. kontohavaren initierar en transaktion på kontot eller på något annat av sina konton hos det rapporteringsskyldiga finansiella institutet
2. kontohavaren kommunicerar med det rapporteringsskyldiga finansiella institutet som upprätthåller kontot angående kontot eller något annat av sina konton hos institutet, eller
3. kontot upphör att vara oanvänt konto med stöd av de lagar och förordningar som tillämpas eller enligt det rapporteringsskyldiga finansiella institutets allmänna förfaringssätt.

Kravet på styrkande dokumentation uppfylls om det genom det rapporteringsskyldiga finansiella institutets verksamhetsprinciper och förfaranden säkerställs att den giltiga adressen i institutets arkiv är samma adress eller ligger i samma jurisdiktion som adressen i den styrkande dokumentationen (t.ex. identitetskort, körkort eller hemvistsintyg). Separat sökning i pappersarkiv förutsätts inte. Kravet uppfylls också om det finansiella institutet har ett giltigt intygande om hemviststat utfärdat av skattemyndigheten. En adress som fåtts från befolkningsdatasystemet uppfyller kravet på dokumentbevis, om inte det finansiella institutet känner till eller har orsak att känna till att befolkningsdatasystemets adressuppgifter inte är pålitliga.

I följande exempel beskrivs tillämpningen av det rapporteringsskyldiga finansiella institutets verksamhetsprinciper och förfaranden rörande bostadsadresstestet:

Esimerkki alkaa

Exempel 45 (identitetskort): Bank M, som är ett rapporteringsskyldigt finansiellt institut, använder sig av verksamhetsprinciper och förfaranden, enligt vilka det har samlat kopior av identitetskort i anslutning till samtliga redan befintliga konton och säkerställer att gällande adresser till dessa konton i dess arkiv är i samma stat som adresserna på identitetskorten. M behandlar dessa kontohavare som boende i den stat där adressen är lokaliserad.

Exempel 46: Situationen är densamma som i exempel 45, men adressen på identitetskortet är i en annan stat än adressen i det finansiella institutets arkivuppgifter. Det finansiella institutet kan inte lita på adressen i sina arkivuppgifter, utan det ska skaffa ett intygande eller ny styrkande dokumentation som klarlägger kontohavarens hemvistjurisdiktioner.

Esimerkki päättyy

Som ett resultat av bostadsadresstestet kan kontohavaren i vissa situationer ha en hemvist i två stater. Till exempel kan ett finansiellt institut för ett konto som förvaltas i stat A ha två olika adresser som uppfyller kraven för kontohavaren, då kontohavaren arbetar och bor halva tiden i stat B och halva tiden i stat C. I sådana situationer kan det finansiella institutet begära ett intygande från kontohavaren där kontohavaren meddelar sin hemviststat. Alternativt kan det finansiella institutet påvisa den rapporteringspliktiga staten genom övrig styrkande dokumentation (sökning i elektroniska och pappersarkiv). Om det rapporteringsskyldiga finansiella institutet i fall med flera hemviststater inte förmår säkerställa rätt hemviststat, anses alla stater som bostadsdresstestet angett vara rapporteringspliktiga stater.

Följande exempel beskriver situationer där ett finansiellt institut till följd av ändringar i omständigheterna inte kan lita på det ursprungliga bostadsadresstestet.

Esimerkki alkaa

Exempel 47: Bank I, som är ett rapporteringsskyldigt finansiellt institut, har använt bostadsadresstestet och utifrån det betraktat innehavaren av enskilda kontot P som skattemässigt bosatt i staten X. Fem år senare meddelar P att hen flyttat till staten Y, som också är en rapporteringspliktig stat, och uppger sin nya adress. I inhämtar ett intygande från P och ny styrkande dokumentation som bestyrker att P:s skatterättsliga hemvist är i stat Y. I ska betrakta att P har hemvist i den rapporteringspliktiga staten Y.

Exempel 48: Situationen är den samma som i exempel 47, förutom att I inte får ett intygande eller ny styrkande dokumentation från P. I ska tillämpa förfarandet för sökning i elektroniska arkiv, och som ett resultat av sökningen ska I betrakta att P har hemvist i åtminstone stat Y (utifrån den nya adress som kontohavaren meddelat).

Esimerkki päättyy

Giltighetskrav för styrkande dokumentation

Den styrkande dokumentationen är giltig fram till slutet av det femte kalenderåret efter året då den styrkande dokumentationen lämnades in eller till ett senare utgångsdatum för dokumentet.

Utan begränsning av det ovan nämnda anses följande styrkande dokumentation vara giltig under en obegränsad tid:

• styrkande bevisning som lämnas in av ett behörigt myndighetsorgan (såsom pass)
• styrkande dokumentation som i allmänhet inte förnyas eller ändras (såsom stiftelseurkund) eller
• styrkande dokumentation som har lämnats in av ett icke-rapporteringsskyldigt finansiellt institut eller en person i en rapporteringspliktig jurisdiktion som inte är en rapporteringsskyldig person.

Det finansiella institutet kan dock inte använda den styrkande dokumentationen om det får kännedom om eller ges anledning till att känna till att den styrkande dokumentationen är inkorrekt eller otillförlitlig (till exempel om omständigheterna ändras så att upplysningarna i dokumentationen blir inkorrekta). Det rapporteringsskyldiga finansiella institutet ska ha tillgång till förfaranden för att säkerställa att det rapporteringsskyldiga finansiella institutet identifierar de ändringar som gjorts i huvudkundregistret, vilka innebär en ändring i omständigheterna. Dessutom ska de finansiella instituten underrätta personerna som lämnar in handlingar om deras skyldighet att meddela ändrade omständigheter till det finansiella institutet.

Det rapporteringsskyldiga finansiella institutet kan förvara en ursprunglig bestyrkt kopia eller fotokopia (inklusive mikrokopia, skannad fil eller motsvarande elektroniska lagringssätt) av den styrkande dokumentationen eller åtminstone uppgifter om det undersökta dokumentets typ, datumet då dokumentet undersöktes och dokumentets identifikationsnummer (till exempel passnummer). All elektroniskt lagrad dokumentation ska vara tillgänglig som pappersversioner på begäran.

Det rapporteringsskyldiga finansiella institutet kan godkänna sändning av styrkande dokumentation på elektronisk väg, om det elektroniska systemet verifierar att de mottagna upplysningarna motsvarar de sända upplysningarna. Dessutom ska systemet dokumentera alla användningsgånger som leder till sändning, förnyande eller redigering av stylande dokumentation. Det elektroniska systemets visuella yttre och funktion, inklusive behörighetsförfaranden, ska säkerställa att den person som använder systemet och lämnar styrkande dokumentation är den person som namnges i den styrkande dokumentationen.

3.2.1.2 Sökning av lågvärdekonton i elektroniska arkiv

Enligt 77 § 1 mom. i lagen om skyldighet för finansiella institut att lämna upplysningar; om ett rapporteringsskyldigt finansiellt institut i sina arkiv inte har någon aktuell bostadsadress i hemvistjurisdiktionen till en innehavare av ett enskilt konto vilken baseras på styrkande dokumentation, ska det rapporteringsskyldiga finansiella institutet söka igenom de elektroniskt sökbara upplysningar som innehas av det rapporteringsskyldiga finansiella institutet i fråga om följande indicier och tillämpa förfarandena enligt 2–5 mom.:

1. identifiering av att kontohavaren har hemvist i en rapporteringspliktig jurisdiktion
2. aktuell postadress eller bostadsadress i en rapporteringspliktig jurisdiktion
3. ett eller flera telefonnummer i en rapporteringspliktig jurisdiktion och inget telefonnummer i Finland
4. stående order förutom avseende inlåningskonton om överföring av medel till ett konto i en rapporteringspliktig jurisdiktion
5. gällande fullmakt eller underteckningsrätt som tilldelats en person med en adress i en rapporteringspliktig jurisdiktion
6. en poste restante-adress eller c/o-adress i en rapporteringspliktig jurisdiktion om det är den enda adress som det rapporteringsskyldiga finansiella institutet har för kontohavaren i sina arkiv.

Om inga av de indicier som anges i 1 mom. upptäcks under sökningen i de elektroniska arkiven, behöver det rapporteringsskyldiga finansiella institutet inte vidta några ytterligare åtgärder förrän omständigheterna ändras väsentligt på så sätt att ett eller flera indicier kan kopplas till kontot eller kontot blir ett högvärdekonto.

I praktiken ska ett rapporteringsskyldigt finansiellt institut med en sökning i elektroniska arkiv undersöka om ett indicium som tyder på en rapporteringspliktig jurisdiktion, det vill säga någon annanstans än Finland, hittas för en kontohavare. Upptäckt av ett indicium är av betydelse för i vilken jurisdiktion ett rapporteringsskyldigt finansiellt institut ska anses ha sin skatterättsliga hemvist och om kontohavaren är en rapporteringspliktig person.

Enligt 77 § 3 mom. i lagen ska det rapporteringsskyldiga finansiella institutet behandla kontohavaren som en person som har sin hemvist i varje rapporteringspliktig jurisdiktion för vilken ett indicium identifierats om

1. något av de indicier som anges i 1 mom.1–5 punkten påträffas under sökningen i de elektroniska arkiven, eller
2. omständigheterna ändras på ett sådant sätt att ett eller flera indicier kan kopplas till kontot.

Utan hinder av vad som bestäms i 77 § 3 mom. kan ett rapporteringsskyldigt finansiellt institut om det så väljer behandla en kontohavare på samma sätt som före ändringen i omständigheterna fram till den av följande tidpunkter som infaller senare:

1. fram till den sista dagen på det år då omständigheterna ändrats
2. i 90 kalenderdagar från det att indiciet påträffats.

Om en poste restante-adress eller c/o-adress påträffas vid sökningen i de elektroniska arkiven och ingen annan adress och inga sådana indicier som avses i 1 mom. 1–5 punkten identifieras för kontohavaren, ska det rapporteringsskyldiga finansiella institutet tillämpa sådan sökning i pappersarkiv som avses i 79 § i lagen (se kapitel 3.2.2 i anvisningen) eller från kontohavaren försöka inhämta ett intygande eller styrkande dokumentation för att fastställa kontohavarens hemvistjurisdiktioner. Om det rapporteringsskyldiga finansiella institutet efter sökningen i pappersarkiv inte lyckas fastställa något indicium och om försöket att inhämta ett intygande från kontohavaren eller styrkande dokumentation misslyckas, ska det anmäla kontot som ett odokumenterat konto till Skatteförvaltningen.

I praktiken är alltså inte enbart en anvisning om poste restante- eller c/o-adress inom den rapporteringspliktiga jurisdiktionen ett sådant indicium utifrån vilket kontot anses vara rapporteringspliktigt till jurisdiktionen i fråga. Om man däremot inte får några andra uppgifter för att fastställa kontohavarens hemvistjurisdiktion, leder enbart anvisningen om poste restante- eller c/o-adressen som indicium till att kontot rapporteras odokumenterat.

När det rapporteringsskyldiga finansiella institutet fastställer ett lågvärdekonto som ett odokumenterat konto, behöver det rapporteringsskyldiga finansiella institutet inte tillämpa sökning i elektroniskt arkiv på nytt eller försöka få ett intygande eller styrkande dokumentation av kontohavaren som gäller samma lågvärdekonto under påföljande år innan omständigheterna ändras så att ett eller flera indicier förknippas med kontot eller att kontot blir ett högvärdekonto. Det rapporteringspliktiga finansiella institutet ska dock rapportera lågvärdekontot som ett icke dokumenterat konto tills det aktuella kontot upphör att vara icke dokumenterat.

Enligt 77 § 6 mom. utan hinder av vad som bestäms i övrigt i paragrafen i fråga, behöver ett rapporteringsskyldigt finansiellt institut i följande situationer inte behandla en kontohavare som en kontohavare med hemvist i jurisdiktionen, även om indicier enligt 1 mom. förekommer i fråga om kontot:

1. upplysningarna om kontohavaren inbegriper en aktuell postadress eller bostadsadress i den rapporteringspliktiga jurisdiktionen eller ett eller flera telefonnummer i den rapporteringspliktiga jurisdiktionen och inget telefonnummer i Finland, eller stående order förutom avseende inlåningskonton om överföring av medel till ett konto i en rapporteringspliktig jurisdiktion och det rapporteringsskyldiga finansiella institutet:
   1. antingen inhämtar eller tidigare har granskat och innehar dokumentation i form av ett intygande där kontohavaren intygar att denne har sin hemvistjurisdiktion endast i Finland, eller
   2. antingen inhämtar styrkande dokumentation från kontohavaren, eller tidigare har granskat och innehar arkivuppgifter om sådan styrkande dokumentation som fastställer att kontohavaren inte är en rapporteringspliktig person,
2. upplysningarna om kontohavaren inbegriper en gällande fullmakt eller underteckningsrätt som tilldelats en person med adress i den rapporteringspliktiga jurisdiktionen, och det rapporteringsskyldiga finansiella institutet:
   1. antingen inhämtar eller tidigare har granskat och innehar dokumentation i form av ett intygande där kontohavaren intygar att denne har sin hemvistjurisdiktion endast i Finland, eller
   2. antingen inhämtar styrkande dokumentation från kontohavaren, eller tidigare har granskat och innehar arkivuppgifter om sådan styrkande dokumentation som fastställer att kontohavaren inte är en rapporteringspliktig person.

I 77 § 6 mom. i lagen beskrivs i praktiken förfarandet för rättelse av eventuella fel i sökandet efter indicier enligt 1 mom. Förfarandet i fråga är frivilligt för ett rapporteringsskyldigt finansiellt institut och det kan i stället för detta undantagsförfarande tillämpa det huvudsakliga förfarandet enligt 77 § 3 mom., dvs. om villkoren uppfylls behandla kontohavaren som en person som har sin hemvist i varje rapporteringspliktig jurisdiktion för vilken ett indicium identifierats.

Vid korrigering av fel kan man förlita sig på ett tidigare granskat intygande från kontohavaren eller på styrkande dokumentation, utom om det rapporteringsskyldiga finansiella institutet känner till eller har anledning att känna till att intygandet från kontohavaren eller den styrkande dokumentationen är inkorrekta eller otillförlitliga.

Som en del av förfarandet för korrigering av fel behöver intygandet av kontohavaren inte innehålla en uttrycklig bekräftelse om att kontohavaren inte bor i en viss stat, om kontohavaren bekräftar att alla dess hemviststater (dvs. att uppgifterna om kontohavarens hemviststat(er) är korrekta och fullständiga). Styrkande dokumentation räcker till att utreda kontohavarens status som icke rapporteringspliktig om den styrkande dokumentationen bestyrker att kontohavaren är bosatt i någon annan stat än den aktuella rapporteringspliktiga staten innehåller en gällande hemvistadress utanför den aktuella staten eller den som utfärdat dokumentationen är någon annan än en myndighet som berättigats till det i den aktuella rapporteringspliktiga staten.

Tillämpning av indicier enligt 77 § 1 mom. i lagen

Indiciet som gäller identifiering av att kontohavaren har hemvist någon annanstans än i Finland föreligger, om det i det rapporteringsskyldiga finansiella institutets elektroniskt sökbara uppgifter finns en uppgift enligt vilken kontohavarens skatterättsliga hemvist är någon annan stans än i Finland.

En postadress eller bostadsadress anses vara giltig, om den är den nyaste postadressen eller bostadsadressen som det rapporteringsskyldiga finansiella institutet har antecknat för innehavaren av det enskilda kontot. En postadress eller bostadsadress i anknytning till ett oanvänt konto anses vara giltig under den tid då kontot inte är i användning. Om det rapporteringsskyldiga finansiella institutet har registrerat två eller flera post- eller bostadsadresser för kontohavaren och en av dessa är en adress för kontohavarens tjänsteleverantör (t.ex. kapitalförvaltare, investeringsrådgivare eller advokat), fordras det rapporteringsskyldiga finansiella institutet inte att betrakta tjänsteleverantörens adress som indicium för kontohavarens hemvist.

Ett eller flera telefonnummer utanför Finland (då man inte känner till något telefonnummer i Finland) ska behandlas som indicium för kontohavarens boningsort endast när det är fråga om ett gällande telefonnummer eller flera gällande telefonnummer i staten i fråga. I detta avseende anses ett (eller flera) telefonnummer vara giltigt, när det är det nyaste telefonnumret som det rapporteringsskyldiga finansiella institutet har antecknat för innehavaren av ett enskilt konto. Om det rapporteringsskyldiga finansiella institutet har registrerat två eller flera telefonnummer för kontohavaren och ett av dessa är ett nummer till kontohavarens tjänsteleverantör (t.ex. kapitalförvaltare, investeringsrådgivare eller advokat), fordras det rapporteringsskyldiga finansiella institutet inte att betrakta tjänsteleverantörens telefonnummer som indicium för kontohavarens hemvist.

Begreppet stående order om återkommande överföringar innebär en gällande betalningsorder som getts av kontohavaren eller en företrädare för kontohavaren vilken görs på återkommande sätt utan tilläggsinstruktioner som getts av kontohavaren. Till exempel en enskild order om en inbetalning som gäller överföring av tillgångar är således inte en stående order, även om ordern ges i förväg. Ordern anses dock vara en stående order, även om ordern skulle ändras till exempel redan efter den första betalningen.

Följande exempel beskriver tillämpningen av indiciet som gäller stående order för överföring av medel.

Esimerkki alkaa

Exempel 49: Person K har ett depåkonto i finska depåbanken E. K har även ett inlåningskonto i affärsbank F, vars hemvist är i den rapporteringspliktiga staten S. K har gett E en stående order att överföra alla inkomster som uppstår av de värdepapper som innehas på depåkontot till inlåningskontot Eftersom den stående ordern gäller depåkontot och medlen överförs till ett konto som innehas i en rapporteringspliktig stat, är denna stående order ett indicium på att K har hemvist i den rapporteringspliktiga staten S.

Esimerkki päättyy

En poste restante-adress är en gällande instruktion av kontohavaren eller en företrädare för kontohavaren att förvara kontohavarens post, fram till dess att instruktionen ändras. Indiciet föreligger om en sådan anvisning används och det rapporteringsskyldiga finansiella institutet inte har kontohavarens adress i sina arkiv. En anvisning att skicka all korrespondens elektroniskt är inte en anvisning om poste restante-adress. Indiciet föreligger också om det rapporteringsskyldiga finansiella institutet i sina uppgifter har en c/o- adress i en rapporteringspliktig stat och ingen annan adress för kontohavaren.

3.2.2 Skyldigheter avseende kundkännedom för redan befintliga enskilda högvärdekonton

På redan befintliga enskilda högvärdekonton tillämpas ett breddat undersökningsförfarande.

3.2.2.1 Sökning av högvärdekonton i elektroniska arkiv

Enligt 78 § i lagen om skyldighet för finansiella institut att lämna upplysningar ska det rapporteringsskyldiga finansiella institutet när det gäller högvärdekonton söka igenom de elektroniskt sökbara upplysningar som innehas av det rapporteringsskyldiga finansiella institutet i fråga om de indicier som avses i 77 § 1 mom. (Se kapitel 3.2.1.2 Sökning i elektroniska arkiv).

3.2.2.2 Sökning i pappersarkiv

Enligt 79 § i lagen om skyldighet för finansiella institut att lämna upplysningar behöver ett rapporteringsskyldigt finansiellt institut i fråga om ett högvärdekonto inte göra någon sökning i pappersarkiv om det rapporteringsskyldiga finansiella institutets elektroniskt sökbara upplysningar innehåller fält för samtliga följande upplysningar och hämtning av dem:

1. kontohavarens hemvist
2. den bostadsadress och den postadress till kontohavaren som finns i det rapporteringsskyldiga finansiella institutets arkivuppgifter
3. eventuella telefonnummer till kontohavaren i det rapporteringsskyldiga finansiella institutets arkivuppgifter
4. när det gäller andra finansiella konton än inlåningskonton, upplysningar om huruvida stående order finns för överföring av medel från kontot till ett annat konto, inklusive ett konto hos en annan filial till det rapporteringsskyldiga finansiella institutet eller ett annat finansiellt institut
5. upplysningar om huruvida kontohavaren har c/o- eller poste restante-adress
6. upplysningar om huruvida fullmakt eller underteckningsrätt finns för kontot.

Det rapporteringsskyldiga finansiella institutet ska söka igenom pappersarkiven i fråga om indicier enligt 77 § 1 mom. i lagen för alla upplysningar som avses i 1 mom., vilka det rapporteringsskyldiga finansiella institutets elektroniska databaser inte hämtar. Det rapporteringsskyldiga finansiella institutet ska dessutom med avseende på de indicier som avses i 77 § 1 mom. granska följande handlingar som gäller kontot och som det finansiella institutet har inhämtat under de fem senaste åren i fråga om de upplysningar som avses i 79 § 1 mom. och som inte ingår i kundens nuvarande huvudkundregister:

1. den senaste inhämtade styrkande dokumentationen avseende kontot
2. det senaste kontoöppningsavtalet eller den senaste dokumentationen när det gäller kontots öppnande
3. den senaste dokumentation som det rapporteringsskyldiga finansiella institutet har inhämtat för bekämpning av penningtvätt eller åtgärder för kundkännedom eller för andra regleringsändamål
4. samtliga gällande fullmakter eller underteckningsrätter
5. gällande stående order, förutom avseende Inlåningskonton, om överföring av medel.

Med huvudfil avses i praktiken en fil där ett rapporteringsskyldigt finansiellt institut administrerar upplysningar om en kontohavare, såsom kontohavarens kontaktuppgifter och de upplysningar som förfarandena avseende bekämpning av penningtvätt eller förfarandena för kundkontroll förutsätter.

Om det finansiella institutets elektroniskt sökbara uppgifter innehåller endast en del av de uppgifter som räknas upp i 79 § 1 mom. i lagen, ska det finansiella institutet göra en pappersarkivsökning endast i fråga om de uppgifter som saknas i de elektroniskt sökbara uppgifterna. På motsvarande sätt om det rapporteringsskyldiga finansiella institutets elektroniskt sökbara databas som inte innehåller alla erforderliga uppgifter för en tydligt definierad grupp av högvärdekonton, kan det finansiella institutet göra sökningen i pappersarkiv endast för den aktuella kontogruppen.

3.2.2.3 Förfrågan hos kundansvarig

Enligt 80 § i lagen om skyldighet för finansiella institut att lämna upplysningar ska ett rapporteringsskyldigt finansiellt institut årligen göra en förfrågan hos en kundansvarig om den innehavare av ett högvärdekonto som har anvisats till hen är en rapporteringspliktig person. Om den kundansvarige har faktisk kännedom om att innehavaren av kontot i fråga är en rapporteringspliktig person, ska det rapporteringsskyldiga finansiella institutet betrakta kontot som ett rapporteringspliktigt konto.

Med kundansvarig avses i praktiken en tjänsteman eller annan arbetstagare hos ett rapporteringsskyldigt finansiellt institut, vilken tilldelats ett fortlöpande ansvar som gäller rådgivning eller annan service för vissa kontohavare. För att en person ska betraktas som kundansvarig, ska arbetet som kundansvarig vara en arbetsuppgift av mer än biträdande eller sporadisk karaktär för denna person.

En kundansvarig ger vanligtvis råd till kontohavarna till exempel i deras behov av banktjänster, investeringar, kapitalförvaltning eller fastighetsplanering och rekommenderar, inleder eller arrangerar tillhandahållandet av finansieringsprodukter, tjänster eller andra interna eller externa tjänsteleverantörers tjänster för att tillgodose kontohavarens behov.

En person, vars uppgifter inte omfattar direkt kontakt med kunder och som sköter bakgrundsfunktioner eller administrativa eller tjänstemannauppgifter anses inte vara kundansvarig. En anställd på ett rapporteringsskyldigt finansiellt institut är inte nödvändigtvis en kundansvarig, även om kontohavaren och den anställda har regelbunden kontakt med varandra. Till exempel en anställd i ett finansiellt institut, som till övervägande del ansvarar för handläggningen av transaktioner/uppdrag eller tillfälliga begäranden, anses inte vara kundansvarig om personen inte i sista hand är ansvarig för skötseln av kontohavarens ärenden på det finansiella institutet.

Personen är kundansvarig endast för ett konto vars totala saldo eller värde överstiger 1 000 000 USD med beaktande av de regler om sammanläggning av konton och valutaomräkning beskrivs i punkt 3.7.6. Vid fastställandet av om en tjänsteman eller anställd vid det rapporteringsskyldiga finansiella institutet är kundansvarig ska den anställda uppfylla definitionen av kundansvarig och det totala saldot eller värdet på kontohavarens konton ska överstiga 1 000 000 USD.

Med hjälp av följande exempel kan man fastställa om en anställd på ett rapporteringsskyldigt finansiellt institut är kundansvarig:

Esimerkki alkaa

Exempel 50: Person P har ett depåkonto i bank R, som är ett rapporteringsskyldigt finansiellt institut. Saldot på P:s konto är 1 200 000 USD vid årets utgång. Anställd S på avdelningen för privatbanktjänster i R sköter fortlöpande P:s konto.  Eftersom S uppfyller definitionen av kundansvarig och värdet på P:s konto överstiger 1 000 000 USD är S kundansvarig för P:s konto.

Exempel 51: Situationen är den samma som i exempel 50, förutom att saldot på P:s depåkonto är 800 000 USD vid årets utgång. Dessutom har P i bank R ett inlåningskonto, vars saldo vid årets utgång är 400 000 USD. Båda kontona har kopplats till P och till varandra med hjälp av ett internt referensnummer i bank R. Eftersom S uppfyller definitionen av kundansvarig och det totala saldot eller värdet för P:s konton överstiger 1 000 000 USD vid tillämpning av reglerna för sammanläggning av konton, är S kundansvarig för P:s konton.

Exempel 52: Samma situation som i exempel 51, förutom att det inte hör till S uppgifter att hålla direkt kontakt med P. Eftersom S inte uppfyller definitionen av kundansvarig är S inte kundansvarig för P:s konton.

Esimerkki päättyy

3.2.2.4 Konsekvenser av att indicier upptäcks

Enligt 81 § i lagen om skyldighet för finansiella institut att lämna upplysningar, om en eller flera av de indicier som avses i 77 § 1 mom. 1–5 punkten hittas i granskningsförfarandet för högvärdekonton eller om förhållandena förändras på ett sådant sätt att ett eller flera indicier kan kopplas till kontot, ska det rapporteringsskyldiga finansiella institutet behandla kontot som ett rapporteringspliktigt konto i förhållande till var och en av de rapporteringspliktiga jurisdiktioner för vilka ett indicium har identifierats. Ett konto behöver dock inte behandlas som ett rapporteringspliktigt konto, om det rapporteringsskyldiga finansiella institutet beslutar att tillämpa förfarandet enligt 77 § 6 mom. och någon av undantagen i momentet är tillämpligt på kontot.

Om en c/o- eller poste restante-adress upptäcks under det förstärkta granskningsförfarandet för högvärdekonton och ingen annan adress och inga andra av de indicier som anges i 77 § 1 mom. 1–5 punkten identifieras för kontohavaren, ska det rapporteringsskyldiga finansiella institutet från kontohavaren inhämta ett intygande eller styrkande dokumentation för att fastställa kontohavarens hemvistjurisdiktioner. Om det rapporteringsskyldiga finansiella institutet inte kan inhämta ett sådant intygande eller sådan styrkande dokumentation, ska det anmäla kontot som ett odokumenterat konto till Skatteförvaltningen.

Om inga av de indicier som anges i 77 § 1 mom. upptäcks under det förstärkta granskningsförfarandet för högvärdekonton och om kontot inte identifieras som ett konto som innehas av en rapporteringspliktig person utifrån en förfrågan hos kundansvarig som gjorts i enlighet med 80 §, behöver det rapporteringsskyldiga finansiella institutet inte vidta ytterligare åtgärder förrän omständigheterna ändras på ett sådant sätt att ett eller flera indicier kan kopplas till kontot.

3.2.2.5 Ändring av ett lågvärdekonto till ett högvärdekonto

Enligt 82 § i lagen om skyldighet för finansiella institut att lämna upplysningar, om ett redan befintligt enskilt konto inte har varit ett högvärdekonto den 31 december 2015, men övergår till att bli ett högvärdekonto den sista dagen under ett senare kalenderår, ska det rapporteringsskyldiga finansiella institutet senast inom det kalenderår som närmast följer på det kalenderår då kontot övergår till att bli ett högvärdekonto slutföra det förstärkta granskningsförfarandet med avseende på högvärdekonton.

Om ett i 1 mom. avsett konto baserat på det förstärkta granskningsförfarandet för högvärdekonton identifieras som ett rapporteringspliktigt konto, ska det rapporteringsskyldiga finansiella institutet i enlighet med 3 kap. i lagen rapportera upplysningarna om detta konto till Skatteförvaltningen från och med det år då det identifierades som ett rapporteringspliktigt konto fram till dess att kontohavaren upphör att vara en rapporteringspliktig person (se kapitel 4 Lämnande av upplysningar i anvisningen).

3.2.2.6 Genomförande av granskningsförfaranden på nytt

Enligt 83 § i lagen om skyldighet för finansiella institut att lämna upplysningar ska ett rapporteringsskyldigt finansiellt institut i fråga om ett odokumenterat konto genomföra förstärkta granskningsförfaranden (se kapitel 3.2.2 i anvisningen) för högvärdekonton tills ett sådant konto inte längre är odokumenterat.

När ett rapporteringsskyldigt finansiellt institut har genomfört förstärkta granskningsförfaranden för ett högvärdekonto, är det inte skyldigt i fråga om andra än odokumenterade konton att genomföra förfarandena på nytt, med undantag för den årliga förfrågan hos kundansvarig enligt 80 § (se kapitel 3.2.2.3 i anvisningen).

I praktiken ska den kundansvarige årligen bekräfta att han eller hon inte är medveten om sådana ändrade förhållanden enligt vilka den kontohavare som anvisats den kundansvarig är en rapporteringsskyldig person. Den kundansvarige behöver dock inte ge denna bekräftelse separat för varje konto.

3.3 Skyldigheter avseende åtgärder för kundkännedom för nya enskilda konton

3.3.1 Inhämtande av intygande i samband med öppnande av ett nytt enskilt konto

Enligt 86 § i lagen om skyldighet för finansiella institut att lämna upplysningar ska ett rapporteringsskyldigt finansiellt institut i samband med öppnande av ett nytt enskilt konto:

1. inhämta ett intygande som gör det möjligt för det rapporteringsskyldiga finansiella institutet att fastställa kontohavarens hemvistjurisdiktioner och
2. bekräfta tillförlitligheten i detta intygande på grundval av de upplysningar som det rapporteringsskyldiga finansiella institutet inhämtat i samband med kontots öppnande, inklusive dokumentation som inhämtats i enlighet med förfarandet för bekämpning av penningtvätt eller åtgärder för kundkännedom. 

Om intygandet styrker att kontohavaren har sin hemvist i någon rapporteringspliktig jurisdiktion, ska det rapporteringsskyldiga finansiella institutet behandla kontot som ett rapporteringspliktigt konto.

I praktiken ska det rapporteringsskyldiga finansiella institutet alltså alltid få ett tillförlitligt intygande innan ett nytt enskilt konto öppnas för kontohavarens bruk. I en situation där man inte får ett tillförlitligt intygande för det nya kontot ska kontot stängas (se kapitel 3.7.1 i anvisningen).

I följande exempel beskrivs en situation där ett nytt konto öppnas för innehavaren av ett redan befintligt konto:

Esimerkki alkaa

Exempel 53: Kunden har ett redan befintligt inlåningskonto i ett finansiellt institut som öppnats före 1.1.2016 och på kunden har tillämpats skyldigheten för åtgärder för kundkännedom för ett redan befintligt konto. Därför har man inte samlat in ett intygande av kunden. Kunden begär att ett annat inlåningskonto öppnas och det finansiella institutet öppnar elektroniskt ett nytt konto för kunden utöver det redan befintliga kontot. Ett nytt finansiellt konto öppnas 1.10.2026. Eftersom inlåningskontot öppnas på kundens initiativ är det fråga om ett nytt konto och därför ska kunden ge ett tillförlitligt giltigt intygande.

Esimerkki päättyy

Intygandet från kontohavaren ska möjliggöra fastställandet av kontohavarens skatterättsliga hemvist (hemvister). I allmänhet har en person endast en hemviststat. En persons skatterättsliga hemvist kan dock finnas i två eller flera stater. En person kan ha skatterättslig hemvist i två eller flera stater. I den nationella lagstiftningen i olika stater bekräftas de villkor enligt vilka staten fastställs som skatterättslig hemvist för en person. Villkoren täcker olika bindningar till jurisdiktionen, vilka enligt de nationella skattelagarna bildar en heltäckande grund för beskattning (allmän skattskyldighet). Villkoren täcker även fall där hemvisten för en person i enlighet med skattelagarna i staten anses vara staten i fråga, till exempel diplomater eller andra personer som arbetar för den offentliga förvaltningen. Skatteavtalen innehåller särskilda regler för att avgöra fall som gäller dubbel hemvist, enligt vilka anknytningen till en stat anses vara mer signifikativ än anknytningen till en annan jurisdiktion utifrån ifrågavarande praxis. I allmänhet är en persons skatterättsliga hemvist i en stat där personen enligt statens lagar (inklusive skatteavtal) betalar eller ska betala skatt på grund av hemort, bostadsort eller något annat liknande kriterium, inte enbart på grund av källorna i staten. Den skatterättsliga hemvisten för personer som bor i två stater kan bestämmas enligt reglerna om dubbelboende i skatteavtalet mellan dessa stater.

I följande exempel beskrivs hur en persons skatterättsliga hemvist kan bestämmas:

Esimerkki alkaa

Exempel 54: Personens permanenta bostad finns i stat A och hen beskattas som bosatt i stat A. Hen vistades mer än sex månader i stat B, och enligt lagstiftningen i denna stat beskattas hen på grund av vistelsens längd som bosatt i ifrågavarande stat. Personens anses således ha hemvist i båda staterna.

Exempel 55: I övrigt en motsvarande situation som i exempel 54, men personen vistades endast åtta veckor i stat B. Enligt lagstiftningen i denna stat beskattas personen inte som bosatt i stat B på grund av vistelsens längd. Som personens hemvist betraktas således endast staten A.

Exempel 56: En i Finland bosatt person H, vars stadigvarande bostad och hemadress finns i Finland, äger en fastighet i utlandet som orsakar kostnader och ger hyresinkomster. H är begränsat skattskyldig i källstaten för hyresinkomsterna och allmänt skattskyldig i Finland. Hyresinkomster från utlandet innebär inte att en person är allmänt skattskyldig någon annanstans enligt CRS/DAC2. Således betraktas endast Finland som H:s skatterättsliga hemvist.

Esimerkki päättyy

Tillförlitligheten hos intyganden

Det finansiella institutet ska styrka tillförlitligheten hos intygandet från kontohavaren utifrån de uppgifter som det erhållit i samband med öppnande av konto, inklusive all den dokumentation som insamlats i enlighet med förfaranden för bekämpning av penningtvätt eller åtgärder för kundkännedom (AML/KYC). Detta förfarande kallas nedan tillförlitlighetstest.

Det finansiella institutet anses ha säkerställt att ett intygande är tillförlitligt, om det finansiella institutet då det granskar upplysningarna i samband med förfarandena för att öppna kontot eller i samband med öppnandet av kontot, inbegripet all dokumentation som samlats in enligt förfarandet för bekämpning av penningtvätt eller undersökning och identifiering av en kund, inte har kännedom om eller inte ges anledning att få kännedom om att intygandet är felaktigt eller otillförlitligt. Ett finansiellt institut förutsätts inte granska om ett intygande är korrekt utifrån skattelagstiftningen i hemvistjurisdiktionen för en kontohavare eller en person med bestämmande inflytande. Ett intygande kan dock inte anses vara tillförlitligt, om det finansiella institutet utifrån den finska skattelagstiftningen betraktar att kontohavaren har sin hemvist i någon annan jurisdiktion än den som uppgetts i intygandet. Ett intygande kan utgöra en del av den övriga dokumentationen över öppnandet av ett konto, vilken möjliggör att det finansiella institutet fastställer de skatterättsliga hemvistjurisdiktionerna för kontohavaren. Intygandet ska innehålla minst de uppgifter som räknas upp i definitionen för ett intygande (se kapitel 2.70 i anvisningen). Det rapporteringsskyldiga finansiella institutet ska bland annat förutsätta att kontohavaren eller en person med bestämmande inflytande i ett intygande som ges i samband med öppnande av ett konto underrättar det rapporteringsskyldiga finansiella institutet om senare ändringar i omständigheterna som påverkar fastställandet av den skatterättsliga hemvistjurisdiktionen.

I följande exempel beskrivs tillämpningen av tillförlitlighetstestet på ett allmänt plan:

Esimerkki alkaa

Exempel 57: Det rapporteringsskyldiga finansiella institutet får ett intygande från kontohavaren i samband med att ett konto öppnas. Staten för hemvistadressen som uppges i intygandet från kontohavaren står i strid med den adress som nämns i dokumentationen som insamlats i enlighet med förfarandet för bekämpning av penningtvätt eller förfarandet för kundkännedom (AML/KYC). På grund av de motstridiga uppgifterna är intygandet från kontohavaren felaktigt eller otillförlitligt, och följaktligen klarar intygandet inte tillförlitlighetstestet.

Exempel 58: Det rapporteringsskyldiga finansiella institutet får ett intygande från kontohavaren i samband med att ett konto öppnas. Den hemortsadress som nämns i intygandet hör inte till den stat som kontohavaren uppgett som sin hemviststat. På grund av de motstridiga uppgifterna klarar intygandet inte tillförlitlighetstestet.

Exempel 59: Det rapporteringsskyldiga finansiella institutet får ett intygande från kontohavaren i samband med att ett konto öppnas. Hemvistadressen som nämns i intygandet från kontohavaren är i stat X och enligt de upplysningar som erhållits för källbeskattningen är stat Y kontohavarens skatterättsliga hemviststat. På grund av de motstridiga uppgifterna klarar intygandet inte tillförlitlighetstestet.

Esimerkki päättyy

Om intygandet från kontohavaren inte annars skulle klara tillförlitlighetstestet, väntas det rapporteringsskyldiga finansiella institutet under förfarandet för att öppna kontot inhämta antingen ett tillförlitligt intygande från kontohavaren eller en tillförlitlig utredning och behövlig dokumentation, vilka stödjer tillförlitligheten hos intygandet från kontohavaren (och spara en kopia eller anteckningar om utredningen och dokumentationen).  Exempel på sådan tillförlitlig utredning är personens anmälan om att han eller hon är (1) studerande vid en läroanstalt i den berörda staten och har ett behörigt visum, (2) lärare eller praktikant vid en läroanstalt i den berörda staten eller deltar i ett utbildnings- eller kulturutbytesprogram och har ett behörigt visum, (3) en utländsk person som har utnämnts till diplomattjänst eller uppgift i den berörda statens konsulat eller ambassad eller (4) gränsarbetare eller en arbetstagare som arbetar på en långtradare eller ett tåg som trafikerar mellan stater.

Esimerkki alkaa

Exempel 60: Det rapporteringsskyldiga finansiella institutet får ett intygande från kontohavaren i samband med att ett konto öppnas. Hemviststaten som uppges i intygandet från kontohavaren står i strid med den hemviststat som nämns i dokumentationen som insamlats i enlighet med förfarandet för bekämpning av penningtvätt eller förfarandet för kundkännedom (AML/KYC). Kontohavaren förklarar att hen är diplomat i en viss stat och att hens hemviststat därmed är staten i fråga. Hen visar också upp sitt diplomatpass. Det rapporteringsskyldiga finansiella institutet fick en tillförlitlig utredning och dokumentation som stöder intygandets tillförlitlighet, så intygandet klarar tillförlitlighetstestet.

Exempel 61: En finländsk studerande uppger med ett intygande en utländsk hemadress men endast Finland som skatterättslig hemviststat. De uppgifter som kontohavaren lämnat är motstridiga så intygandet kan inte anses vara tillförlitligt. Av kontohavaren fås en utredning där kontohavaren meddelar att hen är utbytesstudent utomlands och visar upp ett studieintyg. Det rapporteringsskyldiga finansiella institutet fick en tillförlitlig utredning och dokumentation som stöder intygandets tillförlitlighet, så intygandet klarar tillförlitlighetstestet.

Esimerkki päättyy

Om en kontohavare i ett intygande uppger att hen inte är allmänt skattskyldig i någon stat, ska det finansiella institutet begära en utredning av detta av kunden. Utredningen är ett tillräckligt bevis på det själv utfärdade intygets tillförlitlighet, om den till exempel innehåller följande uppgifter:

• grunder för att kunden inte är skattskyldig i någon stat
• myndighetsintyg som visar att kunden inte är skattskyldig i någon stat där hen har en adress eller där hen har vistats (intyg behövs också från den senaste staten där kunden varit allmänt skattskyldig)
• tillförlitliga sakkunnigutlåtanden om att kunden inte är allmänt skattskyldig i någon stat

Korrigering av fel i intyganden från kontohavare

Ett mindre fel i ett intygande som det finansiella institutet kan korrigera utifrån den tillgängliga dokumentationen gör inte intyget otillförlitligt. Den dokumentation som används för att korrigera ett mindre fel ska vara tillförlitlig. Om hemviststaten inte uppges, är det inte fråga om ett obetydligt fel. Om uppgifter i intygandet från kontohavaren dessutom står i strid med de övriga uppgifterna i intygandet från kontohavaren eller de uppgifter som finns i huvudkundregistret, är det inte fråga om ett obetydligt fel.

Intyganden från kontohavare som lämnas in per konto

Det finansiella institutet ska inhämta intyganden från kontohavare per konto. Det finansiella institutet kan emellertid använda ett gällande intygande från en kontohavare som en kund har lämnat för ett annat konto som innehas av kunden, om kontona betraktas som ett konto på det sätt som beskrivs i kapitel 3.7.6 i anvisningen gällande det sammanlagda saldot på kontohavarens konton. Det finansiella institutet kan inte lita på intygandet från kontohavaren om det känner till eller har skäl att känna till att det inte är tillförlitligt.

Dokumentation insamlad av andra personer

Det finansiella institutet kan använda sig av tjänsteleverantörer för att fullgöra sina skyldigheter för utbyte av upplysningar och för åtgärder för kundkännedom, inklusive inhämtande av intygande från kontohavaren. Det finansiella institutet är dock alltid själv ansvarigt för att skyldigheterna fullgörs. Till exempel en fond kan alltså komma överens om att fondbolaget eller ett annat ombud granskar och identifierar kunderna i enlighet med skyldigheterna för fondens räkning och lämnar in årsanmälningar enligt kraven. Fonden ansvarar dock alltid själv för att skyldigheterna fullgörs.

Det rapporteringsskyldiga finansiella institutet kan använda dokumentation som samlats in av dess ombud (såsom ett intygande). Ombudet kan förvara dokumentationen i ett it-system som det upprätthåller för ett eller flera rapporteringsskyldiga finansiella institut, under förutsättning att det rapporteringsskyldiga finansiella institut för vars räkning ombudet förvarar dokumentationen enkelt kan ta del av de uppgifter som ingår i dokumentationen (såsom en kopia av själva dokumentationen) samt information rörande uppgifternas karaktär och giltighet. Det rapporteringsskyldiga finansiella institutet ska även enkelt kunna överföra uppgifter som det underrättats om och som kan påverka dokumentationens tillförlitlighet. Detta ska kunna göras antingen direkt i det elektroniska systemet eller genom att skicka uppgifterna till ombudet. Det rapporteringsskyldiga finansiella institutet ska till tillämpliga delar kunna bevisa när och hur det har överfört uppgifter som det underrättats om och som kan påverka dokumentationens tillförlitlighet. Det ska även kunna bevisa att dokumentationens giltighet och tillförlitlighet har beaktats vid behandlingen av de uppgifter som överförts och vid åtgärderna för kundkännedom. Ombudet ska använda ett system för att säkerställa att uppgifter som påverkar dokumentationens tillförlitlighet eller kundens ställning sänds till samtliga rapporteringsskyldiga finansiella institut vars dokumentation ombudet förvarar.

Ett rapporteringsskyldigt finansiellt institut, som får ett konto av en föregångare eller en överförande part i samband med en fusion eller ett gruppförvärv, har i allmänhet rätt att använda föregångarens eller den överförande partens tillförlitliga dokumentation (såsom tillförlitligt intygande) eller kopior av giltig dokumentation. Ett rapporteringsskyldigt finansiellt institut, som får ett konto i samband med en fusion eller ett gruppförvärv av ett annat rapporteringsskyldigt finansiellt institut som har fullgjort samtliga skyldigheter avseende förfaranden för kundkännedom för de överförda kontona, att använda den bestämning av kontohavarens status som utförts av föregångaren eller den överförande parten fram tills att mottagaren av kontot får kännedom om eller ges anledning till att känna till att statusen är inkorrekt eller att omständigheterna ändras.

3.4 Skyldigheter avseende åtgärder för kundkännedom för redan befintliga enhetskonton

3.4.1 Redan befintliga enhetskonton som ska undersökas

Enligt 88 § i lagen om skyldighet för finansiella institut att lämna upplysningar ska ett rapporteringsskyldigt finansiellt institut undersöka följande redan befintliga enhetskonton genom att iaktta förfarandena enligt 90–92 §:

1. ett konto vars totala saldo eller värde överstiger ett belopp i euro motsvarande 250 000 US-dollar den 31 december 2015,
2. ett konto vars totala saldo eller värde inte överstigit ett belopp i euro motsvarande 250 000 US-dollar den 31 december 2015, men vars saldo eller värde överstiger detta belopp på den sista dagen på något senare kalenderår.

3.4.2 Redan befintliga enhetskonton som inte behöver granskas, identifieras eller rapporteras

Enligt 89 § i lagen om skyldighet för finansiella institut att lämna upplysningar behöver det finansiella institutet inte granska, identifiera eller rapportera ett redan befintligt enhetskonto med ett sammanlagt saldo eller värde som den 31 december 2015 inte överstigit ett belopp i euro motsvarande 250 000 Us-dollar, såvida det rapporteringsskyldiga finansiella institutet inte gör ett annat val, antingen avseende alla redan befintliga enhetskonton eller separat avseende en tydligt identifierad grupp av sådana konton. Om kontots totala saldo eller värde överstiger detta belopp på den sista dagen på något efterföljande kalenderår, ska det rapporteringsskyldiga finansiella institutet genom att iaktta förfarandena enligt 90–92 § granska och identifiera och vid behov rapportera kontot från och med det år under vars sista dag kontots totala saldo eller värde överstiger detta belopp.

Ett rapporteringsskyldigt finansiellt institut ska i princip granska, identifiera och vid behov rapportera alla enhetskonton. Med avvikelse från detta kan det finansiella institutet om det så väljer tillämpa befrielse enligt 89 § i lagen och låta bli att undersöka alla eller redan befintliga enhetskonton som hör till en viss grupp och som har ett totalsaldo på mindre än 250 000 US-dollar.

3.4.3 Fastställande av en innehavare av ett redan befintligt enhetskonto som en rapporteringspliktig person

Enligt 90 § i lagen om skyldighet för finansiella institut att lämna upplysningar ska ett rapporteringsskyldigt finansiellt institut undersöka de uppgifter som det har förvarat med tanke på reglering och kundrelationer för att fastställa om dessa uppgifter visar att kontohavaren har hemvist i en rapporteringspliktig jurisdiktion. De upplysningar som visar att kontohavaren har hemvist i en rapporteringspliktig jurisdiktion omfattar bland annat platsen för enhetens bildande eller organisation och en adress i den rapporteringspliktiga jurisdiktionen.

Om de upplysningar som avses i 1 mom. visar att kontohavaren har sin hemvist i en rapporteringspliktig jurisdiktion, ska det rapporteringsskyldiga finansiella institutet behandla kontot som ett rapporteringspliktigt konto. Ett konto ska dock inte behandlas som ett rapporteringspliktigt konto, om det rapporteringsskyldiga finansiella institutet:

1. från kontohavaren inhämtar ett intygande enligt vilket kontohavaren inte är en rapporteringspliktig person, eller
2. utifrån offentligt tillgängliga uppgifter tillförlitligt fastställer att kontohavaren inte är en rapporteringspliktig person.

Allmänt tillgängliga uppgifter är i praktiken till exempel upplysningar i en av skattemyndigheterna utgiven publikation med namn och identifikationsnummer på finansiella institut, upplysningar i register som förs av ett statligt myndighetsorgan och som är allmänt tillgängligt och upplysningar publicerade på en etablerad värdepappersmarknad. Sådana uppgifter är till exempel den av skattemyndigheten i Förenta staterna publicerade så kallade FFI-förteckningen över utländska finansiella institut, som den registrerat och som samtyckt till att iaktta Förenta staternas så kallade FATCA-lagstiftning. Även bland annat bolagslistorna på värdepappersbörsen om bolag som är föremål för offentlig handel och allmänt tillgängliga uppgifter om offentliga enheter och internationella organisationer betraktas som offentligt tillgängliga uppgifter. Som allmänt tillgängliga uppgifter betraktas därtill en klassificering som är offentligt tillgänglig för en kontohavare, vilken fastställts utifrån ett branschkodsystem av standardform och vilken till exempel en handelsorganisation eller en handelskammare fastställt genom att iaktta sedvanliga affärsverksamhetssätt. Ett rapporteringsskyldigt finansiellt institut förväntas förvara anteckningar om typen av de granskade upplysningar och datum för granskningen av upplysningarna.

Det finansiella institutets fasta driftställe i en rapporteringspliktig stat är inte en indikation på hemviststaten, om inte kontot är detta fasta driftställes konto. Till exempel om ett finskt bolag är kontohavare i ett finskt finansiellt institut och det finansiella institutet vet om att bolaget har utländska filialer, betyder detta inte automatiskt att kontohavarens hemviststat är i en rapporteringspliktig stat (dvs. utanför Finland).

Ett intygande är ett av kontohavaren inlämnat intygande av vilket framgår de uppgifter om kontohavaren som det rapporteringsskyldiga finansiella institutet behöver för att uppfylla sina skyldigheter avseende informationsutbyte och kundkännedom (se även kapitel 2.70).

Kraven och förfarandena för intyganden av kontohavare rörande nya enskilda konton tillämpas också på intyganden av kontohavare rörande redan befintliga enhetskonton (se kapitel 3.3.1 i anvisningen). För redan befintliga enhetskonton ska intygandet anses giltigt endast om det uppfyller villkoren för giltighet för nya enhetskonton.

3.4.4 Fastställande av ett redan befintligt enhetskonto som en passiv icke-finansiell enhet med en eller flera rapporteringspliktiga personer med bestämmande inflytande

Enligt 91 § i lagen om skyldighet för finansiella institut att lämna upplysningar ska ett rapporteringsskyldigt finansiellt institut fastställa om kontohavaren är en passiv icke-finansiell enhet. För fastställandet ska det rapporteringsskyldiga finansiella institutet inhämta ett intygande från kontohavaren. Inget intygande behöver dock inhämtas om det rapporteringsskyldiga finansiella institutet utifrån uppgifter som det förfogar över eller som är allmänt tillgängliga på ett tillförlitligt sätt kan fastställa att kontohavaren är:

1. en aktiv icke-finansiell enhet, eller
2. ett annat finansiellt institut än en i 4 § 1 mom. 2 punkten avsedd investeringsenhet, som inte är ett finansiellt institut i en deltagande jurisdiktion.

Om ett rapporteringsskyldigt finansiellt institut inte kan fastställa att kontohavaren är någon av de ovan nämnda, ska det i praktiken förmoda att kontohavaren är en passiv icke-finansiell enhet.

Enligt paragrafens 2 mom. ska ett rapporteringsskyldigt finansiellt institut fastställa personerna med bestämmande inflytande över en kontohavare som har fastställts som en passiv icke-finansiell enhet. När ett rapporteringsskyldigt finansiellt institut fastställer personerna med bestämmande inflytande, kan det förlita sig på uppgifter som har inhämtats och förvarats i enlighet med kraven för förfaranden för bekämpning av penningtvätt och för kundkännedom. I praktiken innebär detta att ett finskt rapporteringsskyldigt finansiellt institut kan behandla de personer som det identifierat som verkliga förmånstagare enligt 1 kap. i lagen om förhindrande av penningtvätt och av finansiering av terrorism som personer med bestämmande inflytande.

Enligt paragrafens 3 mom. ska ett rapporteringsskyldigt finansiellt institut dessutom fastställa om en kontohavare som har fastställts som en passiv icke-finansiell enhet har personer med bestämmande inflytande som är rapporteringspliktiga personer. Vid fastställandet kan det rapporteringsskyldiga finansiella institutet förlita sig på:

1. upplysningar som har inhämtats och förvarats i enlighet med förfaranden för bekämpning av penningtvätt och åtgärder för kundkännedom, om kontot är ett redan befintligt enhetskonto som förs av en eller flera icke-finansiella enheter och kontots totala saldo eller värde inte överstiger ett belopp i euro motsvarande 1 000 000 US-dollar, eller
2. ett intygande över personer med bestämmande inflytande vilket har getts av en person med bestämmande inflytande eller kontohavaren.

Om någon av personerna med bestämmande inflytande över den passiva icke-finansiella enheten är en rapporteringspliktig person, ska kontot betraktas som ett rapporteringspliktigt konto.

I praktiken ska det rapporteringsskyldiga finansiella institutet alltså fastställa

• huruvida kontohavaren är en passiv icke-finansiell enhet
• personerna med bestämmande inflytande över den passiva icke-finansiella enheten
• huruvida någon av dessa personer med bestämmande inflytande är en rapporteringspliktig person.

För konton vars saldo eller värde inte överstiger 1 000 000 USD (efter att reglerna för sammanläggning av konton har tillämpats) kan det finansiella institutet använda uppgifter som samlas in och förvaras för reglerings- eller kundrelationsändamål (inklusive förfaranden för förhindrande av penningtvätt eller för kundkontroll (AML/KYC)) för att fastställa om personen med bestämmande inflytande är en rapporteringspliktig person. Om kontots saldo eller värde överstiger 1 000 000 US-dollar kan det rapporteringsskyldiga finansiella institutet i praktiken inte enbart lita på de uppgifter som avses i 91 § 3 mom. 1 punkten, utan det ska få ett intygande av personen med bestämmande inflytande. Det rapporteringsskyldiga finansiella institutet ska i så fall fastställa status för personen med bestämmande inflytande genom att använda förfarandet med intyganden. Om ett rapporteringsskyldigt finansiellt institut trots sina försök inte får något tillförlitligt intygande som gäller en person med bestämmande inflytande, ska det rapporteringsskyldiga finansiella institutet fastställa status för personen med bestämmande inflytande genom att iaktta de förstärkta förfarandena för kundkännedom för högvärdekonton.

Esimerkki alkaa

Exempel 62: Innehavaren av ett enhetskonto har i ett finansiellt institut ett inlåningskonto med ett saldo på 1 500 000 USD. Det finansiella institutet kan inte utifrån de uppgifter som det förfogar över eller som är allmänt tillgängliga på ett tillförlitligt sätt definiera kontohavaren som en aktiv icke-finansiell enhet eller ett finansiellt institut. Det finansiella institutet skaffar av kontohavaren ett intygande för att fastställa om kontohavaren är en passiv icke-finansiell enhet. På basis av intygandet definieras kontohavaren som en passiv icke-finansiell enhet. Eftersom kontots saldo överstiger 1 000 000 USD ska det finansiella institutet skaffa ett intygande även i fråga om varje person med bestämmande inflytande över kontohavaren för att fastställa om kontohavaren har rapporteringspliktiga personer med bestämmande inflytande.

Esimerkki päättyy

3.4.5 Tidpunkten för att granska ett redan befintligt enhetskonto

Enligt 92 § i lagen om skyldighet för finansiella institut att lämna upplysningar, om ett redan befintligt enhetskontos totala saldo eller värde inte har överstigit ett belopp i euro motsvarande 250 000 US-dollar den 31 december 2015, men överstiger detta belopp den 31 december något senare år, ska det rapporteringsskyldiga finansiella institutet slutföra granskningsförfarandena för kontot under det år som följer efter då år då kontots totala saldo eller värde överstiger detta belopp.

I praktiken gäller denna paragraf inte de konton som överskridit tröskelvärdet på 250 000 US-dollar och som det rapporteringsskyldiga finansiella institutet redan tidigare har undersökt, dvs. för vilka det inte har tillämpat den befrielse som beskrivs i kapitel 3.4.2 i anvisningen. Med andra ord behöver konton som ett rapporteringsskyldigt finansiellt institut redan granskat tidigare inte granskas på nytt utifrån denna paragraf.

3.5 Skyldigheter avseende åtgärder för kundkännedom för nya enhetskonton

3.5.1 Fastställande av en innehavare av ett nytt enhetskonto som en rapporteringspliktig person

Enligt 94 § i lagen om skyldighet för finansiella institut att lämna upplysningar ska ett rapporteringsskyldigt finansiellt institut i samband med öppnande av ett konto:

1. inhämta ett intygande från kontohavaren som gör det möjligt för det rapporteringsskyldiga finansiella institutet att fastställa hemvistjurisdiktionerna för innehavaren av det nya enhetskontot, och
2. bekräfta tillförlitligheten i detta intygande på grundval av de upplysningar som det har inhämtat i samband med kontots öppnande, inklusive den dokumentation som har inhämtats i enlighet med förfarandet för bekämpning av penningtvätt eller åtgärder för kundkännedom.

Om enheten bekräftar att den inte har någon hemvistjurisdiktion, får det rapporteringsskyldiga finansiella institutet förlita sig på adressen till enhetens huvudkontor för att fastställa kontohavarens hemvistjurisdiktion.

Om det av intygandet från kontohavaren framgår att kontohavaren har sin hemvist i någon rapporteringspliktig jurisdiktion, ska det rapporteringsskyldiga finansiella institutet behandla kontot som ett rapporteringspliktigt konto. Kontot ska dock inte behandlas som ett rapporteringspliktigt konto, om det rapporteringsskyldiga finansiella institutet utifrån uppgifter som det förfogar över eller som är allmänt tillgängliga på ett tillförlitligt sätt kan fastställa att kontohavaren inte är en rapporteringspliktig person i fråga om denna rapporteringspliktiga jurisdiktion.

I praktiken är erhållande av ett tillförlitligt intygande alltså en absolut förutsättning för att öppna ett nytt konto även i fråga om enhetskonton. I en situation där man inte får ett tillförlitligt intygande för det nya kontot ska kontot stängas (se kapitel 3.7.1 i anvisningen).

Giltighet hos intyganden från kontohavare

Ett intygande är ett av kontohavaren inlämnat intygande av vilket framgår de uppgifter om kontohavaren som det rapporteringsskyldiga finansiella institutet behöver för att uppfylla sina skyldigheter avseende informationsutbyte och kundkännedom (se även kapitel 2.70).

Kraven och förfarandena för intyganden av kontohavare rörande nya enskilda konton tillämpas också på intyganden av kontohavare rörande nya enhetskonton (se kapitel 3.3.1 i anvisningen).

I fråga om enhetskonton är ett intygande från kontohavaren giltigt endast om det är undertecknat (eller på något annat sätt styrkt) av en person som är befullmäktigad att göra detta för kontohavarens räkning, intygandet är daterat senast på mottagningsdagen och det innehåller de uppgifter som fastställts i kapitel 2.70. Ett rapporteringsskyldigt finansiellt institut kan på förhand ifylla kontohavarens uppgifter i intygandet från kontohavaren. Kontohavaren ska dock alltid själv lämna upplysningar om sin hemviststat eller sina hemviststater.

Personer med befogenheter att underteckna ett intygande är i allmänhet enhetens anställda eller direktör, ett personbolags bolagspartner, en trusts trustförvaltare, en person som motsvarar de ovan nämnda eller en annan person till vilken en enhet som är användare av kryptotillgångar har gett en skriftlig fullmakt att underteckna dokumentationen för denna persons räkning.

Ett intygande från kontohavaren rörande enhetskonton kan även innehålla kontohavarens status. Kontohavarens status kan vara vilket som helst av följande:

1. Finansiellt institut:
   1. En administrerad investeringsenhet som avses i 4 § 1 mom. 2 punkten i lagen.
   2. Annat finansiellt institut.
2. Icke-finansiell enhet:
   1. Ett bolag som är föremål för offentlig handel eller ett dotterbolag till ett bolag som är föremål för offentlig handel.
   2. Myndighetsenhet.
   3. Internationell organisation.
   4. Aktiv icke-finansiell enhet (annan än 1–3).
   5. En passiv icke-finansiell enhet (med undantag av sådan administrerad investeringsenhet som avses i 4 § 1 mom. 2 punkten i lagen och som inte är ett finansiellt institut i en deltagande jurisdiktion).

När finansiella institut begär intyganden av kontohavare, väntas de ge kontohavarna behörig information för att fastställa sin egen situation.

Kontohavarens skatterättsliga hemviststat (hemviststater) ska framgå av intygandet från kontohavaren och personen med bestämmande inflytande. I allmänhet har en enhet endast en hemviststat. En enhet kan dock ha skatterättslig hemvist i två eller flera stater. I den nationella lagstiftningen i olika stater föreskrivs de villkor enligt vilka staten fastställs som skatterättslig hemvist för en enhet. Villkoren täcker olika bindningar till staten, vilka enligt de nationella skattelagarna bildar en heltäckande grund för beskattning (allmän skattskyldighet). För att avgöra fall med dubbel hemvist innehåller skatteavtalen särskilda bestämmelser, enligt vilka en bindning som hänför sig till en stat vara mer betydande för ifrågavarande praxis än en bindning till en annan stat. I allmänhet är en enhets skatterättsliga hemvist i en stat där enheten enligt den berörda statens lagar (inklusive skatteavtal) betalar eller ska betala skatt på grund av hemort, bostadsort, ledningsplats, etableringsplats eller något annat liknande kriterium, inte enbart på grund av källorna i staten. Den skatterättsliga hemvisten för enheter som har hemvist i två stater kan bestämmas enligt reglerna om dubbelboende i skatteavtalet mellan dessa stater.

I följande exempel beskrivs hur en enhets hemviststat kan bestämmas:

Esimerkki alkaa

Exempel 63: Företaget etablerades i stat A och dess faktiska företagsledning är belägen i stat B. Enligt lagarna i stat A bestäms hemviststaten utifrån etableringsplatsen. Det samma gäller lagarna i stat B, vilket betyder att endast A är företagets hemviststat.

Exempel 64: Situationen motsvarar i övrigt exempel 63, men enligt lagarna i stat B bestäms hemviststaten utifrån var den faktiska företagsledningen är belägen. Således är både A och B företagets hemviststat.

Exempel 65: Situationen motsvarar i övrigt exempel 63, men enligt lagarna i stat A och B bestäms hemviststaten utifrån var den faktiska företagsledningen är belägen. Således är endast B företagets hemviststat.

Exempel 66: I övrigt motsvarande situation som i exempel 63, men enligt lagen i stat A bestäms hemviststaten utifrån den operativa ledningens placering och enligt lagen i stat B bestäms hemviststaten utifrån bosättningsorten. Således är företagets hemviststat varken A eller B. I exemplet har bolaget ingen hemviststat och därför sker anmälan utifrån bolagets ledningsplats adress (se nedan) eller så uppges Finland som hemviststat i årsanmälan enligt den tekniska anvisningen för årsanmälan.

Esimerkki päättyy

Mer information om bestämning av hemvist i olika stater finns i OECD:s portal om automatiskt utbyte av upplysningar.

En sådan enhet, såsom ett personbolag, ett kommanditbolag eller ett liknande rättsligt arrangemang, som inte har en skatterättslig hemvist, ska anses ha sin hemvist i den stat där dess operativa ledning är belägen. Om en sådan enhet intygar att den inte har någon skatterättslig hemviststat kan det rapporteringsskyldiga finansiella institutet förlita sig på adressen till enhetens huvudkontor för att fastställa hemviststaten. Exempel på enheter som inte har en hemviststat är enheter som åsidosätts i beskattningen och som motsvarar enheter som behandlas i exempel 66 ovan.

Tillförlitligheten hos intyganden från kontohavare

Såsom konstaterats ovan, ska det finansiella institutet styrka tillförlitligheten hos intygandet från kontohavaren utifrån de uppgifter som det erhållit i samband med öppnande av konto, inklusive all den dokumentation som insamlats i enlighet med förfaranden för bekämpning av penningtvätt eller åtgärder för kundkännedom (AML/KYC).

Det rapporteringsskyldiga finansiella institutet anses ha styrkt tillförlitligheten hos intygandet från kontohavaren om det vid granskningen av de uppgifter som erhållits i samband med öppnandet av kontot (inklusive den dokumentation som insamlats i enlighet med förfaranden för bekämpning av penningtvätt eller åtgärder för kundkännedom) inte får kännedom om eller ges anledning till att känna till att intygandet från kontohavaren är inkorrekt eller otillförlitligt. Rapporteringsskyldiga finansiella institut förutsätts inte utreda tillförlitligheten hos ett intygande på basis av skattelagstiftningen i kontohavarens hemviststat. Intygandet kan dock inte anses vara giltigt, om det finansiella institutet med stöd av Finlands skattelagstiftning (t.ex. vid källbeskattning av vinstutdelning) betraktar kontohavaren som bosatt i någon annan stat än den som uppgetts i intygandet från kontohavaren.

I följande exempel beskrivs tillämpningen av tillförlitlighetstestet vad gäller enhetskonton:

Esimerkki alkaa

Exempel 67: Det rapporteringsskyldiga finansiella institutet får ett intygande från kontohavaren i samband med att ett konto öppnas. Adressen som uppges i intygandet från kontohavaren står i strid med den adress som nämns i dokumentationen som insamlats i enlighet med förfarandet för bekämpning av penningtvätt eller förfarandet för kundkännedom (AML/KYC). På grund av de mot-stridiga uppgifterna är intygandet från kontohavaren felaktigt eller otillförlitligt, och följaktligen klarar intygandet inte tillförlitlighetstestet.

Exempel 68: Det rapporteringsskyldiga finansiella institutet får ett intygande från kontohavaren i samband med att ett konto öppnas. Dokumentation som insamlats i enlighet med förfaranden för bekämpning av penningtvätt eller kundkännedom visar endast etableringsplatsen. Kontohavaren uppger själv i intygandet att hemviststaten är en annan stat än staten för etableringsplatsen. Kontohavaren förklarar för det rapporteringsskyldiga finansiella institutet att dess hemviststat med stöd av tillbörliga lagar bestäms enligt platsen för den faktiska företagsledningen och att staten för den faktiska företagsledningen är en annan stat än den där företaget bildades. Eftersom det finns en tillförlitlig förklaring till de motstridiga uppgifterna, är intygandet från kontohavaren inte inkorrekt eller otillförlitligt, och det klarar därför tillförlitlighetstestet.

Exempel 69: Det rapporteringsskyldiga finansiella institutet får ett intygande från kontohavaren i samband med att ett konto öppnas. Den hemvistadress som anges i intygandet från kontohavaren är belägen i stat X, där företaget har ett fast driftställe. Enligt de uppgifter som fåtts för källbeskattningen är kontohavarens skatterättsliga hemviststat och företagets etableringsstat staten Y. På grund av de motstridiga uppgifterna klarar intygandet inte tillförlitlighetstestet.

Esimerkki päättyy

Om intygandet inte klarar av ett tillförlitlighetstest, ska det rapporteringsskyldiga finansiella institutet skaffa ett tillförlitligt intygande när kontot öppnas.

3.5.2 Fastställande av en enhet som en passiv icke-finansiell enhet med en eller flera rapporteringspliktiga personer med bestämmande inflytande

Enligt 95 § i lagen om skyldighet för finansiella institut att lämna upplysningar ska ett rapporteringsskyldigt finansiellt institut fastställa om kontohavaren är en passiv icke-finansiell enhet. För fastställandet ska det rapporteringsskyldiga finansiella institutet inhämta ett intygande från kontohavaren. Inget intygande behöver dock inhämtas om det rapporteringsskyldiga finansiella institutet utifrån uppgifter som det förfogar över eller som är allmänt tillgängliga på ett tillförlitligt sätt kan fastställa att kontohavaren är:

1. en aktiv icke-finansiell enhet, eller
2. ett annat finansiellt institut än en i 4 § 1 mom. 2 punkten avsedd investeringsenhet, som inte är ett finansiellt institut i en deltagande jurisdiktion.

Det rapporteringsskyldiga finansiella institutet ska fastställa personerna med bestämmande inflytande över kontohavaren. Det rapporteringsskyldiga finansiella institutet kan vid fastställandet av personer med bestämmande inflytande använda de upplysningar som har inhämtats och förvarats i enlighet med det rapporteringsskyldiga finansiella institutets förfaranden för bekämpning av penningtvätt och för kundkännedom under förutsättning att förfarandena är förenliga med lagen om förhindrande av penningtvätt och av finansiering av terrorism. Om det rapporteringsskyldiga finansiella institutet inte omfattas av tillämpningsområdet för den nämnda lagen, ska det iaktta i huvudsak liknande förfaranden som för fastställandet av personer med bestämmande inflytande.

Ett rapporteringsskyldigt finansiellt institut ska fastställa om en kontohavare som har fastställts som en passiv icke-finansiell enhet har personer med bestämmande inflytande som är rapporteringspliktiga personer. Det rapporteringsskyldiga finansiella institutet kan vid fastställandet använda ett intygande från kontohavaren eller en person med bestämmande inflytande.

Om någon av personerna med bestämmande inflytande över den passiva icke-finansiella enheten är en rapporteringspliktig person, ska kontot betraktas som ett rapporteringspliktigt konto.

I praktiken ska det rapporteringsskyldiga finansiella institutet alltså fastställa

• huruvida kontohavaren är en passiv icke-finansiell enhet,
• personerna med bestämmande inflytande över den passiva icke-finansiella enheten
• huruvida någon av dessa personer med bestämmande inflytande är en rapporteringspliktig person.

Det intygande från kontohavaren som behövs för att utreda kontohavarens status ska följa giltighetskraven för intyganden som gäller enhetskonton och som beskrivs i kapitel 3.5.1. Ett rapporteringsskyldigt finansiellt institut, som inte kan fastställa kontohavarens status som aktiv icke-finansiell enhet eller finansiellt institut, som är någon annan än en administrerad investeringsenhet i en icke-deltagande stat, ska anta att kontohavaren är en passiv icke-finansiell enhet.

3.6 Förfaranden i anslutning till ändringar i omständigheterna

3.6.1 Definitioner

Med ändring i omständigheterna avses varje förändring i eller tillägg till upplysningar avseende en person eller ett konto, vilka står i strid med tidigare upplysningar som fastställer personens hemvistjurisdiktion eller tidigare upplysningar avseende kontot (definition i kapitel 2.71 i anvisningen).

Till exempel information om en ändring av kontohavarens adress till en annan stat eller information om byte av personer med bestämmande inflytande över ett enhetskonto utgör en ändring i omständigheterna. Med en ändring i omständigheterna på ett konto avses till exempel att tröskelvärdena överskrids och ändringar bland kontohavarna.

3.6.2 Redan befintliga enskilda lågvärdekonton

Om det finansiella institutet för ett redan befintligt enskilt lågvärdekonto har använt bostadsadresstestet för att fastställa om kontohavaren är en rapporteringspliktig person, och det sker en ändring i de omständigheter som hänför sig till kontot i fråga, ska det förfarande som beskrivs i kapitel 3.2.1.1 iakttas. Om det finansiella institutet till följd av en ändring i omständigheterna känner till eller har skäl att känna till att den styrkande dokumentationen är inkorrekt eller otillförlitlig, kan det rapporteringsskyldiga finansiella institutet inte längre förlita sig på bostadsadresstestet. Det rapporteringsskyldiga finansiella institutet ska då skaffa ett intygande eller ny styrkande dokumentation för att utreda kontohavarens hemvistjurisdiktioner antingen före den sista dagen under det år då omständigheterna ändrades eller inom 90 kalenderdagar från det att ändringen i omständigheterna uppdagades, beroende på vilken tidpunkt som infaller senare. Om det rapporteringsskyldiga finansiella institutet i en situation som beskrivs ovan inte kan inhämta ett tillförlitligt intygande eller tillförlitlig ny styrkande dokumentation, ska det iaktta förfarandet med sökning i elektroniska arkiv som beskrivs i kapitel 3.2.1.2.

Om ett finansiellt institut i fråga om ett redan befintligt enskilt lågvärdekonto har använt en elektronisk arkivsökning för att fastställa om kontohavaren är en rapporteringspliktig person och om det sker en ändring i omständigheterna som hänför sig till kontot i fråga, till följd av vilken ett eller flera indicier hänför sig till kontot, ska det finansiella institutet behandla kontohavaren som bosatt inom respektive rapporteringspliktig jurisdiktion för vilken ett indicium har identifierats (se även kapitel 3.2.1.2). Det finansiella institutet kan dock, om det så väljer, behandla kontohavaren på samma sätt som innan ändringen i omständigheterna, antingen fram till den sista dagen under det år då omständigheterna ändrades eller 90 kalenderdagar efter det att indiciet hittades, beroende på vilken tidpunkt som infaller senare.

Tillämpning av tidsgränsen

Om omständigheterna för ett redan befintligt enskilt lågvärdekonto ändras till exempel 30.6 har det finansiella institutet fram till årets sista dag tid att utreda ändringen i omständigheterna. Kunden ska rapportera för året i fråga till det land som kunden i ett uppdaterat intygande själv uppgett som sin skatterättsliga hemviststat, eller som enligt ny styrkande dokumentation är kundens skatterättsliga hemviststat.

Om omständigheterna ändras till exempel 15.11 kan det finansiella institutet behandla kunden med en anmälan för året i fråga ännu enligt den tidigare landinformationen, dvs. den nya informationen behöver inte beaktas. Det finansiella institutet har alltså 90 dagar på sig att utreda ändringarna i omständigheterna. Om kunden dock har gett ett nytt intygande eller ny styrkande dokumentation före årets slut, ska kunden rapporteras enligt det gällande intygandet eller styrkande dokumentationen.

3.6.3 Redan befintliga enskilda högvärdekonton

3.6.3.1 Ändring i omständigheterna i ett redan befintligt enskilt högvärdekonto

Enligt 84 § i lagen om skyldighet för finansiella institut att lämna upplysningar, om det sker en ändring i omständigheterna med avseende på ett högvärdekonto på ett sådant sätt att ett eller flera av de indicier som anges 77 § 1 mom. i lagen kan kopplas till kontot, ska det rapporteringsskyldiga finansiella institutet betrakta kontot som ett rapporteringspliktigt konto i förhållande till en sådan rapporteringspliktig jurisdiktion för vilken indicierna identifierats. Det rapporteringsskyldiga finansiella institutet kan dock, om det så väljer, behandla personen på samma sätt som före ändringen i högst 90 kalenderdagar från den tidpunkt då indiciet upptäcktes.

Utan hinder av vad som bestäms i 84 § 1 mom., behöver ett rapporteringsskyldigt finansiellt institut inte behandla ett konto som ett rapporteringspliktigt konto, om det beslutar att tillämpa förfarandet enligt 77 § 6 mom. (se kapitel 3.2.1.2 i anvisningen) och om något av undantagen i detta moment är tillämpligt på kontot.

3.6.3.2 En kundansvarigs skyldighet att identifiera ändringar i omständigheterna

Enligt 85 § i lagen om skyldighet för finansiella institut att lämna upplysningar ska ett rapporteringsskyldigt finansiellt institut genomföra förfaranden för att säkerställa att en kundansvarig identifierar varje ändring i omständigheterna avseende ett högvärdekonto. Om en kundansvarig får information om en ändring i omständigheterna, ska det rapporteringsskyldiga finansiella institutet i fråga om kontot iaktta förfarandena enligt 84 § (se kapitel 3.6.3.1 i anvisningen).

Om en kundansvarig till exempel får information om att kontohavaren har en ny postadress i någon rapporteringspliktig stat, ska det rapporteringsskyldiga finansiella institutet behandla den nya adressen som en ändring i omständigheterna. Om det finansiella institutet beslutar att tillämpa det förfarande för korrigering av fel som beskrivs i kapitel 3.2.1.2, ska det inhämta vederbörlig dokumentation av kontohavaren.

3.6.4 Nya enskilda konton

3.6.4.1 Ändring i omständigheterna avseende ett nytt enskilt konto

Enligt 87 § i lagen om skyldighet för finansiella institut att lämna upplysningar, om omständigheterna ändras avseende ett nytt enskilt konto på ett sätt som gör att det rapporteringsskyldiga finansiella institutet får kännedom om eller ges anledning att känna till att det ursprungliga intygandet är inkorrekt eller otillförlitligt, kan det rapporteringsskyldiga finansiella institutet inte förlita sig på det ursprungliga intygandet. Det rapporteringsskyldiga finansiella institutet ska i så fall från kontohavaren inhämta ett nytt tillförlitligt intygande, vilket styrker kontohavarens hemvistjurisdiktioner, eller en utredning och behövlig dokumentation som styrker att det ursprungliga intygandet är tillförlitligt.

Om det rapporteringsskyldiga finansiella institutet i en i paragrafens 1 mom. avsedd situation inte får något tillförlitligt intygande på det sätt som förutsätts i momentet i fråga från kontohavaren, ska det betrakta att kontohavaren har sin hemvist i följande jurisdiktioner:

1. jurisdiktioner som kontohavaren själv har uppgett vara sina hemvistjurisdiktioner i det ursprungliga intygandet,
2. jurisdiktioner, som är eventuella hemvistjurisdiktioner för kontohavaren till följd av de ändrade omständigheterna.

Med undantag för vad som bestäms i paragrafens 2 mom., kan ett rapporteringsskyldigt finansiellt institut om det så väljer behandla en kontohavare på samma sätt som före ändringen i omständigheterna i högst 90 kalenderdagar räknat från det tidigare av följande:

1. intygandet ändras till ett felaktigt eller otillförlitligt intygande på grund av ändringen i omständigheterna
2. det ursprungliga intygandets tillförlitlighet fastställs
3. det rapporteringsskyldiga finansiella institutet får ett nytt tillförlitligt intygande.

I praktiken ska man i fråga om nya enskilda konton till följd av ändringar i omständigheterna alltid skaffa ett nytt tillförlitligt intygande, om inte tillförlitligheten hos det ursprungliga intygandet kan fastställas. Om det rapporteringsskyldiga finansiella institutet till följd av ändringar i omständigheterna skaffar en utredning eller behövlig dokumentation som bekräftar tillförlitligheten hos det ursprungliga intygandet, ska det rapporteringsskyldiga finansiella institutet förvara en kopia av eller anteckningar om dem.

Ett rapporteringsskyldigt finansiellt institut ska ha förfaranden med vilket det kan säkerställa identifiering av en ändring i omständigheterna som påverkar rapporteringen. Som en del av detta ska det rapporteringsskyldiga finansiella institutet i intygandet inkludera ett krav på att kontohavaren ger det finansiella institutet information om sådana ändringar i omständigheterna som påverkar fastställandet av kontohavarens skatterättsliga hemviststat.

3.6.5 Enhetskonton (nya och befintliga)

3.6.5.1 Ändring i omständigheterna avseende ett redan befintligt enhetskonto

Enligt 93 § i lagen om skyldigheten för finansiella institut att lämna upplysningar, om en omständighet ändras med avseende på ett redan befintligt enhetskonto på ett sätt som gör att det rapporteringsskyldiga finansiella institutet får kännedom om eller ges anledning till att känna till att ett intygande eller någon annan dokumentation med avseende på kontot är inkorrekt eller otillförlitlig, ska det rapporteringsskyldiga finansiella institutet ompröva sin bedömning av kontots status i enlighet med de förfaranden som anges i 90 och 91 §. Det rapporteringsskyldiga finansiella institutet ska som en del av fastställandet genomföra följande förfaranden antingen senast på den sista dagen på kalenderåret i fråga eller 90 kalenderdagar efter anmälan eller upptäckten av en sådan ändring i omständigheterna, beroende på vilken av tidpunkterna som är senare:

1. för att fastställa om kontohavaren är en rapporteringspliktig person, inhämta antingen ett intygande eller en tillförlitlig utredning samt den nödvändiga dokumentationen för att säkerställa intygandets eller utredningens tillförlitlighet,
2. för att fastställa om kontohavaren är ett finansiellt institut, en aktiv icke-finansiell enhet eller en passiv icke-finansiell enhet, inhämta ytterligare dokumentation eller ett intygande för att visa att kontohavaren är en aktiv icke-finansiell enhet eller ett finansiellt institut,
3. för att fastställa om en person med bestämmande inflytande över en passiv icke-finansiell enhet är en rapporteringspliktig person, inhämta antingen ett intygande eller en tillförlitlig utredning samt den nödvändiga dokumentationen för att säkerställa intygandets eller dokumentationens tillförlitlighet.

Om det rapporteringsskyldiga finansiella institutet i en situation enligt 1 mom. 1 punkten inte får något intygande eller någon tillförlitlig utredning, ska det behandla kontohavaren som en rapporteringspliktig person i varje rapporteringspliktig jurisdiktion som indicierna anger.

Om det rapporteringsskyldiga finansiella institutet i en situation enligt 1 mom. 2 punkten inte får ytterligare dokumentation eller ett intygande, ska det behandla kontohavaren som en passiv icke-finansiell enhet.

Om det rapporteringsskyldiga finansiella institutet i en situation enligt 1 mom. 3 punkten inte får något intygande eller någon tillförlitlig utredning, ska det använda indicierna avseende personen med bestämmande inflytande över dess arkiv för att fastställa om personen med bestämmande inflytande är en rapporteringspliktig person.

I praktiken ska det finansiella institutet alltså tillämpa ovan beskrivna förfaranden alltid när det skett en sådan ändring i omständigheterna där någon uppgift i anslutning till ett redan befintligt enhetskonto har ändrats så att den strider mot tidigare uppgifter som påverkar rapporteringen. Till följd av en sådan ändring i omständigheterna ska det finansiella institutet antingen skaffa ett intygande eller en tillförlitlig utredning för att kunna fastställa om ändringen i omständigheterna påverkar kontorapporteringen.

Esimerkki alkaa

Exempel 70: Kontot har öppnats 1.2.2010 och kontohavaren är en passiv icke-finansenhet, för vilken två personer med bestämmande inflytande har identifierats och ingendera har identifierats som en rapporteringspliktig person. Omständigheterna ändras 1.6.2026 i form av en ny person med bestämmande inflytande över kontohavaren. Det finansiella institutet ska före utgången av 2026 fastställa om den nya personen med bestämmande inflytande är en rapporteringspliktig person. För att fastställa detta ska det finansiella institutet skaffa ett tillförlitligt intygande eller en tillförlitlig utredning i fråga om personen med bestämmande inflytande för att utreda dennes skatterättsliga hemviststat. Om det finansiella institutet i fråga om den nya personen med bestämmande inflytande inte får ett intygande eller en tillförlitlig utredning ska det fastställa statusen för personen med bestämmande inflytande utifrån indicier som finns i det finansiella institutets arkivuppgifter om personen i fråga.

Esimerkki päättyy

3.6.5.2 Ändring i omständigheterna avseende nya enhetskonton

Enligt 96 § i lagen om skyldighet för finansiella institut att lämna upplysningar, om en omständighet ändras med avseende på ett nytt enhetskonto på ett sätt som gör att det rapporteringsskyldiga finansiella institutet får kännedom om eller ges anledning till att känna till att ett intygande eller någon annan dokumentation med avseende på kontot är inkorrekt eller otillförlitlig, ska det rapporteringsskyldiga finansiella institutet ompröva sin bedömning av kontots status i enlighet med de förfaranden som anges i 93 §.

När det gäller nya enhetskonton ska det finansiella institutet alltså i praktiken följa samma förfarande vid ändringar i omständigheterna som i situationer med ändrade omständigheter som gäller ett redan befintligt enhetskonto (kapitel 3.6.5.1 i anvisningen).

3.7 Särskilda skyldigheter avseende åtgärder för kundkännedom

3.7.1 Situationer där ett rapporteringsskyldigt finansiellt institut inte har fått ett intygande i samband med öppnande av ett nytt konto

Enligt 97 § i lagen om skyldighet för finansiella institut att lämna upplysningar, utan hinder av vad som bestäms i övrigt i kapitel 2 i lagen, behöver ett finansiellt institut inte få något tillförlitligt intygande innan ett nytt konto öppnas, om det inte är möjligt på grund av särdragen i verksamhetsområdet för det rapporteringsskyldiga finansiella institutet. Det rapporteringsskyldiga finansiella institutet ska dock alltid få ett tillförlitligt intygande senast inom 90 kalenderdagar från det att kontot har öppnats.

Om det rapporteringsskyldiga finansiella institutet inte får något intygande inom den krävda tiden, ska det stänga kontot utan obefogat dröjsmål.

Utgångspunkten är att ett finansiellt institut alltid i samband med att ett konto öppnas ska få ett tillförlitligt intygande. Om det undantagsvis inte är möjligt att få ett intygande eller om det inte är möjligt att i samband med att kontot öppnas säkerställa dess tillförlitlighet uttryckligen på grund av särdragen i det finansiella institutets bransch, kan det finansiella institutet tillämpa den tilläggstid på 90 dagar som föreskrivs i denna paragraf för att skaffa ett tillförlitligt intygande. Som särdrag i anslutning till branschen anses inte att ett finansiellt institut på grund av en egen lösning som gäller affärsverksamheten inte får något tillförlitligt intygande. I praktiken kan det förekomma situationer där ett intygande fås i samband med att kontot öppnas, men säkerställandet av dess tillförlitlighet inte blir klart samma dag. Detta kan vara fallet till exempel när det är den enhet som ansvarar för det rapporteringsskyldiga finansiella institutets bakgrundsfunktioner som ska undersöka tillförlitligheten hos ett intygande. I sådana fall ska det finansiella institutet så snabbt som möjligt och senast 90 kalenderdagar efter att kontot öppnats säkerställa att intygandet är tillförlitligt. Intygandet ska dessutom skaffas och valideras i tillräckligt god tid för att det finansiella institutet ska kunna uppfylla sina skyldigheter avseende kundkännedom och rapportering för rapporteringsperioden i fråga. Om det rapporteringsskyldiga finansiella institutet har tillämpat 97 § 1 mom. ska den vid behov kunna påvisa Skatteförvaltningen att det inte hade möjlighet att få ett tillförlitligt intygande innan kontot öppnades.

Enligt paragrafens 2 mom. ska det nya kontot (se definitionen i kapitel 2.38 i anvisningen) stängas om det finansiella institutet inte inom utsatt tid får ett tillförlitligt intygande. I exemplen nedan beskrivs situationer där kontot måste stängas.

Esimerkki alkaa

Exempel 71: Det nya kontot öppnades 1.6.2026 och det hade inte varit möjligt att få ett tillförlitligt intygande av kontohavaren i samband med att kontot öppnades på grund av särdragen i det finansiella institutets bransch. Det finansiella institutet begär ett tillförlitligt intygande av kontohavaren, men kontohavaren lämnar inte in det begärda intygandet inom 90 dagar. Enligt 97 § 2 mom. i lagen ska kontot i fråga stängas.

Exempel 72: Det nya kontot har öppnats 1.6.2026 och kontohavaren har gett ett intygande i samband med att kontot öppnades. Det finansiella institutet upptäcker dock omedelbart efter att kontot öppnats att det intygande som det fått inte är tillförlitligt (se närmare om tillförlitlighetstestet i kapitel 3.3.1 och 3.5.1 i anvisningen). Kontohavaren ger inte ett korrigerat intygande eller en tillräcklig utredning ens efter uppmaning från det finansiella institutet. Eftersom ett tillförlitligt intygande inte har erhållits för det nya kontot i samband med att kontot öppnades, ska det finansiella institutet stänga kontot utan obefogat dröjsmål.

Exempel 73: Det nya kontot öppnades 1.6.2020 och på grund av ett fel i samband med att kontot öppnades har kontohavaren inte gett ett tillförlitligt intygande i samband med att kontot öppnades. Det finansiella institutet har förhindrat användningen av kontot och aktivt försökt få ett tillförlitligt intygande av kontohavaren. Kontohavaren har dock inte lämnat in det begärda intygandet. Enligt 97 § 2 mom. i lagen ska kontot i fråga stängas.

Esimerkki päättyy

3.7.2 Inkorrekt eller otillförlitligt intygande eller inkorrekt eller otillförlitlig styrkande dokumentation

Enligt 98 § i lagen om skyldighet för finansiella institut att lämna upplysningar får ett rapporteringsskyldigt finansiellt institut inte förlita sig på ett intygande eller på styrkande dokumentation om det rapporteringsskyldiga finansiella institutet känner till eller har anledning att känna till att intygandet eller den styrkande dokumentationen är inkorrekt eller otillförlitlig.

I praktiken anses det rapporteringsskyldiga finansiella institutet anledning att känna till att intygandet från kontohavaren är inkorrekt eller otillförlitligt, om intygandet från kontohavaren är bristfälligt, eller om intygandet innehåller upplysningar som står i strid med personens anmälningar i övrigt, eller om det rapporteringsskyldiga finansiella institutet har andra upplysningar om kontot som står i strid med de upplysningar som personen gett i intygandet. Ett rapporteringsskyldigt finansiellt institut som använder en tjänsteleverantör för att granska och upprätthålla intyganden från kontohavare anses känna till eller ha anledning att känna till samma upplysningar som tjänsteleverantören.

Vid bedömningen av tillförlitligheten hos ett intygande kan rapporteringsskyldiga finansiella institut upptäcka situationer där kontohavaren eller personen med bestämmande inflytande har lämnat in handlingar som har beviljats på basis av ett investeringsbaserat medborgarskaps- eller uppehållsarrangemang (s.k. CBI/RBI arrangemang). Sådana arrangemang gör det möjligt för en utländsk person att förvärva medborgarskap eller tillfällig eller permanent uppehållsrätt utifrån lokala investeringar eller mot en fast avgift utan att personen flyttar permanent till staten i fråga och/eller blir skattskyldig där. Vissa CBI/RBI arrangemang med hög risk kan vara utsatta för missbruk för att kringgå CRS rapporteringen.

När det gäller ovan nämnda CBI/RBI-arrangemang förväntas det rapporteringsskyldiga finansiella institutet stödja sig på OECD:s information när det bedömer om det har skäl att veta att ett intygande är felaktigt eller otillförlitligt. När ett rapporteringsskyldigt finansiellt institut har misstankar om de skatterättsliga hemviststaterna för kontohavaren eller för den person som utövar bestämmande inflytande på grund av att personen uppger som sin skatterättsliga hemviststat en jurisdiktion som eventuellt innebär ett CBI/RBI arrangemang med hög risk, ska det finansiella institutet inte lita på ett sådant intygande förrän det har vidtagit ytterligare åtgärder för att utreda personens skatterättsliga hemviststater, inklusive ställande av tilläggsfrågor.

Sådana tilläggsfrågor kan vara till exempel:

1. huruvida kontohavaren har fått uppehållsrätt på grund av CBI/RBI arrangemanget
2. huruvida kontohavaren har uppehållsrätt inom andra jurisdiktioner
3. huruvida kontohavaren har vistats över 90 dagar inom andra jurisdiktioner under det föregående kalenderåret
4. för vilka jurisdiktioner kontohavaren har lämnat in en personlig inkomstskattedeklaration under det föregående kalenderåret.

Det rapporteringsskyldiga finansiella institutet kan inte använda styrkande dokumentation inlämnad av en person, om den styrkande dokumentationen inte styrker identiteten hos den person som uppvisar den styrkande dokumentationen. Styrkande dokumentation anses inte vara tillförlitlig till exempel när den lämnas in av en fysisk person vars utseende eller underteckning inte motsvarar fotografiet eller underteckningen på den styrkande dokumentationen. Det rapporteringsskyldiga finansiella institutet kan inte använda styrkande dokumentation, om det innehåller upplysningar som står i strid med anmälan om personens status, om det rapporteringsskyldiga finansiella institutet har andra upplysningar om personens konto som står i strid med personens status eller om behövliga upplysningar för att styrka personens status saknas i den styrkande dokumentationen.

3.7.3 Tillämpning av skyldigheterna avseende åtgärder för kundkännedom för redan befintliga konton på ett nytt konto

Enligt 99 § i lagen om skyldighet för finansiella institut att lämna upplysningar ska ett rapporteringsskyldigt finansiellt institut tillämpa bestämmelserna om förfaranden för kundkännedom för redan befintliga konton på ett nytt konto, om det undantagsvis inte kan få ett tillförlitligt intygande avseende ett nytt konto i tillräckligt god tid för att fullgöra sin skyldighet enligt 2 och 3 kap. i lagen under det år då kontot öppnas (se kapitel 3 och 4 i anvisningen). Bestämmelserna om förfaranden för kundkännedom ska tillämpas fram till dess att det rapporteringsskyldiga finansiella institutet har fått ett intygande och fastställt att det är tillförlitligt.

I praktiken föreskrivs i 99 § hur ett rapporteringsskyldigt finansiellt institut ska förfara i situationer enligt kapitel 3.7.1 i anvisningen, där ett tillförlitligt intygande inte har hunnits fås innan de upplysningar som anknyter till kontot ska meddelas till Skatteförvaltningen. Även om man i en sådan situation undantagsvis tillämpar bestämmelserna om förfaranden för kundkännedom som gäller redan befintliga konton, ska kontot ändå rapporteras som ett nytt konto.

3.7.4 Alternativa förfaranden för finansiella konton som innehas av förmånstagare till försäkringsavtal med kontantvärde eller livränteavtal

Enligt 100 § i lagen om skyldighet för finansiella institut att lämna upplysningar kan ett rapporteringsskyldigt finansiellt institut anta att en fysisk person som är förmånstagare till ett försäkringsavtal med kontantvärde eller ett livränteavtal och som mottar en dödsfallsförmån inte är en rapporteringspliktig person. Det rapporteringsskyldiga finansiella institutet får behandla ett sådant finansiellt konto som ett annat än ett rapporteringspliktigt konto

Utan hinder av vad som bestäms i 100 § 1 mom., ska det rapporteringsskyldiga finansiella institutet behandla ett konto enligt 1 mom. som ett rapporteringspliktigt konto, om det rapporteringsskyldiga finansiella institutet känner till eller har anledning att känna till att förmånstagaren är en rapporteringspliktig person. Det rapporteringsskyldiga finansiella institutet har anledning att känna till att förmånstagaren för ett försäkringsavtal med kontantvärde är en rapporteringspliktig person, om de uppgifter som det rapporteringsskyldiga finansiella institutet har inhämtat och som gäller förmånstagaren innehåller de indicier som avses i 77 § 1 mom. (se kapitel 3.2.1.2 i anvisningen). Om ett rapporteringsskyldigt finansiellt institut har faktisk kännedom om eller har anledning att känna till att förmånstagaren är en rapporteringspliktig person, ska det rapporteringsskyldiga finansiella institutet följa förfarandena i 76 och 77 §.

3.7.5 Alternativa förfaranden för gruppförsäkringsavtal med kontantvärde och grupplivränteavtal

Enligt 101 § i lagen om finansiella instituts skyldighet att lämna upplysningar får ett rapporteringsskyldigt finansiellt institut behandla ett finansiellt konto som är en medlems andel i ett gruppförsäkringsavtal med kontantvärde eller ett grupplivränteavtal som ett annat än ett rapporteringspliktigt konto fram till den dag då en summa utbetalas till den anställda, försäkringstagaren eller förmånstagaren och kontot uppfyller följande förutsättningar:

1. gruppförsäkringsavtalet med kontantvärde eller grupplivränteavtalet är ställt till en arbetsgivare och det täcker minst 25 anställda eller försäkringstagare
2. de anställda eller försäkringstagarna har rätt att erhålla det kontraktsvärde som är kopplat till deras andel och namnge förmånstagare för den förmån som ska utbetalas vid den anställdes död, och
3. det sammanlagda belopp som ska utbetalas till en anställd, försäkringstagare eller förmånstagare överstiger inte ett belopp i euro motsvarande 1 000 000 US-dollar.

3.7.6 Regler för sammanläggning av kontosaldon samt valutaomvandling

Enligt 102 § i lagen om finansiella instituts skyldighet att lämna upplysningar ska ett rapporteringsskyldigt finansiellt institut lägga samman samtliga finansiella konton som förs av det rapporteringsskyldiga finansiella institutet eller av en närstående enhet för att fastställa ett sammanlagt saldo eller värde för de finansiella konton som innehas av en fysisk person eller en enhet, till den del det rapporteringsskyldiga finansiella institutets informationssystem kopplar de finansiella kontona till ett dataelement samt tillåter sammanläggning av kontosaldon och kontovärden. Varje innehavare av ett gemensamt ägt finansiellt konto ska påföras det totala saldot eller värdet för det gemensamt ägda finansiella kontot.

För att fastställa ett sammanlagt saldo eller värde för ett finansiellt konto som innehas av en fysisk person i syfte att avgöra om ett finansiellt konto är ett högvärdekonto, ska det rapporteringsskyldiga finansiella institutet även lägga samman samtliga sådana finansiella konton som en kundansvarig känner till eller har anledning att känna till som finansiella konton som direkt eller indirekt ägs, kontrolleras eller har öppnats förutom i egenskap av förvaltare av en och samma person.

När det rapporteringsskyldiga finansiella institutet räknar det totala saldot eller värdet kan det använda euro som valuta. Om det rapporteringsskyldiga finansiella institutet använder euro som valuta då det räknar beloppet, ska det omvandla de belopp som har angetts i US-dollar i denna lag till euro i slutet av kalenderåret.

I följande exempel beskrivs tillämpningen av regler för sammanläggning av konton enligt 102 § i lagen:

Esimerkki alkaa

Exempel 74 (det rapporteringsskyldiga finansiella institutet förutsätts inte lägga samman konton): Enhet Y har ett inlåningskonto i affärsbank P, som är ett rapporteringsskyldigt finansiellt institut. Saldot på Y:s konto är 160 000 USD i slutet av år 1. Enhet Y har även ett annat inlåningskonto i affärsbank P. Saldot på detta konto är 165 000 USD vid utgången av år 1. De enheter som ansvarar för P:s konsumentbankverksamhet har gemensamma datoriserade informationssystem, men Y:s konton har inte kopplats till varandra i dessa system. Eftersom kontona inte har kopplats till varandra i P:s system, förutsätts P inte att lägga samman kontona, och på båda kontona kan tillämpas det undantag som beskrivs i kapitel 3.4.2 i anvisningen, eftersom ingetdera kontot överstiger tröskelvärdet på 250 000 USD.

Exempel 75 (det rapporteringsskyldiga finansiella institutet förutsätts lägga samman konton): Situationen motsvarar i övrigt exempel 74, men enhet Y:s båda inlåningskonton har kopplats till Y och till varandra med hjälp av ett internt referensnummer i affärsbank P. Systemet visar saldot för båda kontona, och saldouppgifterna kan koppas samman elektroniskt, trots att systemet inte visar kontonas sammanräknade saldo. Vid bestämning av huruvida undantaget som beskrivs i kapitel 3.4.2 i anvisningen rörande konton vars totala saldo eller värde är 250 000 USD eller mindre kan tillämpas på dessa konton, förutsätts P lägga samman saldot för samtliga inlåningskonton i enlighet med reglerna för sammanläggning av konton. Enligt dessa anses det totala saldot för Y:s inlåningskonton i P vara 325 000 USD. På grund av detta kan undantaget inte tillämpas på någotdera kontot, eftersom saldot för de sammanlagda kontona överstiger 250 000 USD.

Exempel 76 (regler för sammanläggning av gemensamma konton som förvaltas av ett rapporteringsskyldigt finansiellt institut): År 1 innehar person U ett depåkonto som är ett redan befintligt konto i depåinstitut S, som är ett rapporteringsskyldigt finansiellt institut. Saldot på U:s depåkonto i S är 700 000 USD vid utgången av år 1. U har även ett gemensamt depåkonto, som är ett redan befintligt konto, tillsammans med sin syster A i ett annat depåinstitut, S2. A har inga andra konton i S2 eller S. Saldot på det gemensamma kontot är 700 000 USD vid utgången av år 1. S och S2 är närstående enheter och de har gemensamma datoriserade informationssystem. Både U:s depåkonto i S och U:s och A:s depåkonto i S2 har kopplats till U och till varandra med hjälp av ett internt referensnummer i S och kontona kan läggas samman med hjälp av systemet. Vid bestämningen av huruvida dessa konton motsvarar definitionen av högvärdekonto förutsätts S i enlighet med sammanläggning av konton lägga samman saldot för de konton som har innehafts av helt eller delvis samma kontohavare. Enligt reglerna anses U ha finansiella konton med ett totalt saldo på 1 400 000 USD i S och S2. Enligt detta är U:s båda konton högvärdekonton. A anses ha ett finansiellt konto med ett saldo på 700 000 USD i S2, eftersom hon inte är kontohavare för U:s depåkonto i S. Enligt detta är A:s konto ett lågvärdekonto.

Esimerkki päättyy

I följande exempel beskrivs tillämpningen av den sammanläggningsregel som ska tillämpas på kundansvariga:

Esimerkki alkaa

Exempel 77 (konton som innehas av en passiv icke-finansiell enhet och en av dess personer med bestämmande inflytande): Passiva icke-finansiella enheten T innehar ett inlåningskonto i affärsbank A, som är ett rapporteringsskyldigt finansiellt institut. En av T:s personer med bestämmande inflytande N för också ett inlåningskonto i A. Båda kontona hänför sig till personen N med bestämmande inflytande och till varandra med hjälp av A:s interna referensnummer. A har också utsett en kundansvarig för N. Kontona hänför sig till varandra i A:s system och via den kundansvariga, så A förutsätts förena kontosaldona när man fastställer om det är fråga om ett högvärdekonto.

Exempel 78 (konton som innehas av olika passiva icke-finansiella enheter som har en gemensam person med bestämmande inflytande): Samma situation som i exempel 77. Dessutom har den andra passiva icke-finansenheten E ett inlåningskonto i A. N är också en av E:s personer med bestämmande inflytande. E:s konto har inte kopplats till personen N med bestämmande inflytande eller till kontona T och N med hjälp av A:s interna referensnummer. Eftersom kontona har kopplats till varandra via kundansvarige, förutsätts A lägga samman kontosaldona när det fastställer om det är fråga om ett högvärdekonto.

Esimerkki päättyy

3.7.7 Skyldighet att registrera och förvara upplysningar

Enligt 103 § i lagen om finansiella instituts skyldighet att lämna upplysningar ska ett rapporteringsskyldigt finansiellt institut föra register över de åtgärder och upplysningar som den använder för att genomföra de förfaranden och skyldigheter som anges i 2 och 3 kap. (se kapitel 3 och 4 i anvisningen). De registrerade åtgärderna och upplysningarna ska vara tillgängliga i minst sex år från utgången av det kalenderår som de gäller.

Om ett konto avslutas, ska det rapporteringsskyldiga finansiella institutet förvara de upplysningar som har inhämtats och registrerats för att genomföra förfarandena och fullgöra skyldigheterna enligt 2 och 3 kap. i lagen i sex år efter det år då kontot har avslutats.

4 Lämnande av upplysningar

4.1 Tidpunkt och metod för lämnande av upplysningar

Enligt 104 § i lagen om skyldighet för finansiella institut att lämna upplysningar ska ett rapporteringsskyldigt finansiellt institut kalenderårsvis till Skatteförvaltningen lämna de upplysningar som avses i detta kapitel eller uppgift om att rapporteringspliktiga konton inte funnits. Uppgifterna ska lämnas före utgången av januari året efter kalenderåret med hjälp av Skatteförvaltningens elektroniska dataöverföringsmetod.

Ett rapporteringsskyldigt finansiellt institut har alltså en skyldighet att lämna uppgifter även då den inte alls haft rapporteringspliktiga konton under det föregående kalenderåret. I en ovan nämnd situation intygar i praktiken ett rapporteringsskyldigt finansiellt institut med denna så kallade nollanmälan till Skatteförvaltningen att det iakttagit de krävda skyldigheterna avseende åtgärder för kundkännedom och att det överhuvudtaget under föregående kalenderår inte haft rapporteringspliktiga konton.

Skatteförvaltningen kan på ansökan av det finansiella institutet av särskild anledning bevilja tilläggstid för lämnande av årsanmälan.

4.2 Uppgifter som ska anmälas

Enligt 105 § i lagen om skyldighet för finansiella institut att lämna upplysningar ska ett rapporteringsskyldigt finansiellt institut lämna följande upplysningar om sig själv och varje rapporteringspliktigt konto till Skatteförvaltningen:

1. det rapporteringsskyldiga finansiella institutets namn och skatteregistreringsnummer eller i brist på sådant en motsvarande identifierare
2. kontohavarens namn, adress, hemvistjurisdiktioner, skatteregistreringsnummer och i fråga om en fysisk person födelsedatum och födelseort
3. namn, adress, hemvistjurisdiktioner, skatteregistreringsnummer, födelsedatum och födelseort för varje person med bestämmande inflytande som ska betraktas som rapporteringspliktig person i enheten samt den eller de roller genom vilka varje rapporteringspliktig person är en person med bestämmande inflytande över enheten
4. huruvida ett tillförlitligt intygande har lämnats in av varje kontohavare och eventuella personer med bestämmande inflytande
5. huruvida kontot är ett gemensamt konto, inbegripet antalet gemensamma kontohavare
6. kontonummer eller om kontonummer saknas, en motsvarighet till ett sådant, typ av konto och huruvida kontot utgör ett redan befintligt konto eller ett nytt konto
7. kontots saldo eller värde, inklusive kontantvärdet eller återköpsvärdet för ett försäkringsavtal med kontantvärde eller ett livränteavtal, i slutet av kalenderåret, eller om kontot har stängts under året, information om stängningen av kontot.

I fråga om ett depåkonto ska det rapporteringsskyldiga finansiella institutet dessutom anmäla följande uppgifter:

1. totalt bruttobelopp för ränta, totalt bruttobelopp för utdelning och totalt bruttobelopp för annan inkomst som härrör från de tillgångar som förvaltas på kontot, och som i vart och ett av fallen betalats ut till eller krediterats kontot under ett kalenderår,
2. total bruttoavkastning från försäljning eller inlösen av finansiella tillgångar som har betalats ut till eller krediterats kontot under ett kalenderår under vilket det rapporteringsskyldiga finansiella institutet har agerat som förvaltare, mäklare, ombud eller annan form av företrädare för kontohavaren.

När det gäller inlåningskonton, ska det rapporteringsskyldiga finansiella institutet dessutom anmäla totalt bruttobelopp för ränta som betalats ut till eller krediterats kontot under kalenderåret.

Det rapporteringsskyldiga finansiella institutet ska i fråga om en sådan andel i eget kapital som förvaltas i en investeringsenhet och som är en juridisk konstruktion dessutom anmäla upplysningar utifrån vilka den rapporteringspliktige personen är innehavare av andelar i eget kapital.

Ett rapporteringsskyldigt finansiellt institut ska i fråga om andra konton än depåkonton och inlåningskonton även anmäla det totala bruttobelopp som under kalenderåret har betalats ut till eller har krediterats kontohavaren, för vilket det rapporteringsskyldiga finansiella institutet står som garant för eller är gäldenär för, inklusive sammanlagt belopp för eventuella betalningar av inlösen som har gjorts till kontohavaren under kalenderåret. I praktiken är sådana totala bruttobelopp till exempel det totala beloppet av inlösenavgifter som betalats till kontohavaren under kalenderårets lopp och betalningar som gjorts till kontohavaren under kalenderårets lopp i enlighet med ett försäkringsavtal med kontantvärde eller ett livränteavtal.

Enligt paragrafens 6 mom. ska det rapporteringsskyldiga finansiella institutet dessutom anmäla den valuta i vilken varje belopp har anmälts.

Skatteförvaltningen har gett en kontinuerligt uppdaterad teknisk tillämpningsanvisning för årsanmälan.

4.2.1 Beskrivning av de uppgifter som ska anmälas

4.2.1.1 Rapporteringsskyldiga finansiella institutets skatteregistreringsnummer

Ett rapporteringsskyldigt finansiellt institut ska rapportera sitt namn och skatteregistreringsnummer. Syftet med identifieringsuppgifterna om ett rapporteringsskyldigt finansiellt institut är att andra stater som deltar enkelt kan identifiera källan till upplysningar som rapporterats och därefter utbytts och kan till exempel spåra ett fel som hade kunnat leda till felaktig eller ofullständig rapportering. Det rapporteringsskyldiga finansiella institutets skatteregistreringsnummer i Finland är i detta sammanhang GIIN-nummer och FO-nummer. Om det rapporteringsskyldiga finansiella institutet inte har dessa skatteregistreringsnummer, ska det kontakta Skatteförvaltningen för att få ett FO-nummer

4.2.1.2 Kontohavarens namn

I fråga om ett enskilt konto ska den persons för- och efternamn som identifierats för rapportering anmälas separat i de dataelement som reserverats för dem.

Om man rapporterar till exempel skolklassens, klubbens, föreningens eller någon annan motsvarande aktörs konto på grund av att innehavaren av kontots dispositionsrätt (t.ex. läraren) har identifierats som en rapporteringspliktig person, ska uttryckligen namnuppgifterna och andra identifikationsuppgifter för innehavaren av denna dispositionsrätt rapporteras.

4.2.1.3 Adress

Den adress som det rapporteringsskyldiga finansiella institutet har antecknat för kontohavaren i enlighet med förfarandena för kundkännedom enligt 3 kap. i denna anvisning ska meddelas som adress. Om kontohavaren är en rapporteringspliktig person, utgörs den adress som ska anmälas följaktligen av en giltig adress till personen i den rapporteringspliktiga hemvistjurisdiktionen. Om det rapporteringsskyldiga finansiella institutet inte har någon sådan adress, ska det anmäla den postadress som finns i dess arkiv. Adressen som anmäls är alltså i regel adressen inom den stat som uppges som skatterättslig hemviststat i årsanmälan. Om rapporteringen om ett redan befintligt konto har grundat sig på en adress som indicium, ska den adress som använts som indicium rapporteras. Om kontohavaren är en enhet där man identifierar en eller flera personer med bestämmande inflytande som är rapporteringspliktiga personer, är den adress som ska rapporteras enhetens adress samt adressen till varje rapporteringspliktiga person med bestämmande inflytande över enheten i fråga.

4.2.1.4 Hemvistjurisdiktion

Som hemvistjurisdiktioner ska anmälas alla hemvistjurisdiktioner som ett rapporteringsskyldigt finansiellt institut identifierat i förfarandena för kundkännedom enligt 3 kapitel i denna anvisning för kalenderåret i fråga. Med hemvistjurisdiktioner avses i princip den rapporteringspliktiga personens skatterättsliga hemviststat eller jurisdiktion (se kapitel 2.53 i anvisningen). Om en rapporteringspliktig person har flera hemviststater ska alla identifierade hemviststater rapporteras för kalenderåret i fråga.

4.2.1.5 Skatteregistreringsnummer

Som skatteregistreringsnummer anges det registreringsnummer som kontohavarens hemvistjurisdiktion har beviljat kontohavaren. I Finland är FO-nummer och personbeteckning skatteregistreringsnummer. Om en rapporteringspliktig person har flera skatterättsliga hemvistjurisdiktioner, utgörs skattregistreringsnumret av skatteregistreringsnumret för varje rapporteringspliktig jurisdiktion. I brist på skatteregistreringsnummer är det ändamålsenligt att anmäla en upplysning med motsvarande syfte.

4.2.1.6 Födelsedatum och -ort

Födelsedatum anges för fysiska personer (personer med bestämmande inflytande för enskilda konton och enhetskonton). Uppgifter om födelseort behöver inte samlas in eller anmälas om inte annan lagstiftning har krävt det.

4.2.1.7 Rollerna för en person med bestämmande inflytande

I fråga om personer med bestämmande inflytande ska för varje rapporteringspliktig person anges den roll/de roller där personen utöver bestämmande inflytande, dvs. på vilka grunder personen i fråga utöver bestämmande inflytande över enheten. Kraven på identifiering av personer med bestämmande inflytande och fastställande av deras roller grundar sig på förfaranden för förhindrande av penningtvätt och kundkännedom (AML/KYC).

Om en rapporteringspliktig person är en person med bestämmande inflytande på basis av flera än en roll i en enhet som inte är en trust eller ett motsvarande rättsligt arrangemang, ska det rapporteringsskyldiga finansiella institutet rapportera endast en roll enligt följande rollhierarki: 1) ägarandelar, 2) bestämmande inflytande på något annat sätt, 3) företrädare för den högsta ledningen. I följande exempel åskådliggörs tillämpningen av rollhierarkin:

Esimerkki alkaa

Exempel 79: Det rapporteringsskyldiga finansiella institutet för ett finansiellt konto för innehavaren av ett enhetskonto som är ett aktiebolag. Det finansiella institutet identifierar att den rapporteringspliktiga personen är en person med bestämmande inflytande över innehavaren av enhetskontot i fråga, eftersom hen äger 51 procent av enhetens ägande- och rösträtter och dessutom representerar enhetens högsta ledning. I detta fall ska det finansiella institutet rapportera att den rapporteringspliktiga personen är en person med bestämmande inflytande på basis av sin ägarandel, eftersom denna roll prioriteras i den ovan beskrivna rollhierarkin.

Esimerkki päättyy

Om den rapporteringspliktiga personen är en person med bestämmande inflytande över en trust eller ett motsvarande rättsligt arrangemang på basis av flera än en roll, ska det rapporteringsskyldiga finansiella institutet uppge varje roll. Detta krav gäller också identifiering av rollerna hos innehavare av andel i eget kapital i truster eller motsvarande rättsliga arrangemang.

4.2.1.8 Intygande

I fråga om ett intygande ska det anges om rapporteringen grundar sig på ett giltigt intygande som fåtts av kontohavaren.

Esimerkki alkaa

Exempel 80: Kontohavaren har i samband med öppnandet av kontot gett ett giltigt intygande. Det har skett en ändring i omständigheterna som ledde till att det ursprungliga intygandet inte kan anses vara tillförlitligt. Kunden har lämnat ett uppdaterat intygande som har bekräftats vara tillförlitligt. Rapporteringen sker på basis av detta nya giltiga intygande och genom CRS/DAC2-årsanmälan uppges att man fått ett tillförlitligt intygande.

Exempel 81: Kontohavaren har i samband med öppnandet av kontot gett ett giltigt intygande. Det har skett en ändring i omständigheterna som ledde till att det ursprungliga intygandet inte kan anses vara tillförlitligt. Ett uppdaterat intygande har trots begäran inte fåtts av kunden och rapporteringen görs utifrån det tidigare intygandet samt andra uppgifter som det finansiella institutet förfogar över. I CRS/DAC2-årsanmälan uppges att man inte har fått ett tillförlitligt intygande.

Esimerkki päättyy

4.2.1.9 Gemensamt konto

För kontots del ska det anges om kontot är ett gemensamt konto och antalet kontohavare för det gemensamma kontot.

4.2.1.10 Kontonummer

För varje rapporteringspliktiga konto ska uppges kontonummer eller om kontonummer saknas, en motsvarighet till ett sådant, typ av konto och huruvida kontot utgör ett redan befintligt konto eller ett nytt konto. Som kontonummer som ska uppges betraktas det kontonummer som det rapporteringsskyldiga finansiella institutet har gett kontot för specificering. Om ett konto inte har något sådant nummer, anmäls som kontonummer en upplysning med en funktionell motsvarighet, såsom ett specificerande serienummer eller ett annat sådant nummer som det rapporteringsskyldiga finansiella institutet har tilldelat det finansiella kontot och som urskiljer kontot från övriga konton som administreras av samma finansiella institut. Om kontot har flera kontonummer, anmäls som kontonummer det kontonummer med vilket det rapporteringsskyldiga finansiella institutet rapporterar det till kontohavaren.

4.2.1.11 Kontotyp

I fråga om kontots typ ska det anmälas om kontot är ett inlåningskonto, ett depåkonto, andel i skuld eller eget kapital eller ett försäkringsavtal med kontantvärde eller ett livränteavtal.

4.2.1.12 Kontots saldo eller värde

I fråga om kontosaldot ska kontots saldo eller värde vid utgången av kalenderåret anmälas eller om kontot stängts under året, uppgift om stängningen av kontot. I allmänhet ses det saldo eller värde som ett rapporteringsskyldigt finansiellt institut har räknat för rapporteringen till kontohavaren som det kontosaldo eller -värde som ska anmälas.

I fråga om ett försäkringsavtal med kontantvärde eller ett livränteavtal ska dess kontantvärde eller återköpsvärde meddelas. I fråga om kapital- eller skuldandelen är kapitalandelens saldo eller värde det värde som det rapporteringsskyldiga finansiella institutet har räknat för sådana syften som förutsätter fastställande av värdet med tätare frekvens. Beroende på situationen kan värdet vara till exempel andelens värde i samband med anskaffningen, om det rapporteringsskyldiga finansiella institutet inte i övrigt räknat saldot eller värdet på nytt av andra orsaker.

När ett rapporteringsskyldigt finansiellt institut fastställer kapitalandelen eller ett annat kontovärde, kan det använda ett annat värde som fastställs årligen och som avviker från värdet vid kalenderårets slut, om det i sin sedvanliga verksamhet inte fastställer kontots värde i slutet av kalenderåret. Förutsättningen är dock att det värde som används beskriver värdet på kontohavarens konto i slutet av kalenderåret. Till exempel en personalfond kan använda det årliga värdet på datum för fastställandet av värdet justerat enligt de ändringar som påverkar kontots värde och som skett före slutet av kalenderåret.

Varje innehavare av ett gemensamt ägt konto ska påföras det totala saldot eller värdet för det gemensamma kontot, liksom även totala belopp som betalats till eller krediterats det gemensamma kontot (eller med avseende på det gemensamma kontot). De totala beloppen anges också i följande fall:

• ett sådant konto som innehas av en passiv icke-finansiell enhet med en eller flera personer med bestämmande inflytande som är rapporteringsskyldiga personer, då hela saldot eller värdet för det konto som innehas av den passiva icke-finansiella enheten samt de belopp som betalats till eller krediterats påförs varje person med bestämmande inflytande
• ett konto som innehas av en sådan passiv icke-finansiell enhet som är en rapporteringsskyldig person, med en person med bestämmande inflytande som är en rapporteringsskyldig person, ska rapportera både den med avseende på den icke-finansiella enhetens och den rapporteringsskyldiga personen (kontots hela saldo eller värde samt de belopp som betalats till eller krediterats kontot i sin helhet).

Om ett konto avslutas, ska det rapporteringsskyldiga finansiella institutet anmäla att kontot har avslutats. Saldo eller värde på avslutat konto anges alltid som noll. Kontot anses vara avslutat när det på basis av de bestämmelser som gäller finansiella institut har stängts eller i övrigt avslutats. Om det gällande regelverket inte tar ställning till avslutande av konton, anses kontot vara avslutat i enlighet med det rapporteringsskyldiga finansiella institutets de normala förfaringssätt vilka tillämpas konsekvent på alla konton som det finansiella institutet har. Till exempel anses en kapital- eller skuldandel i ett finansiellt institut i allmänhet vara avslutat i samband med att den sägs upp, förflyttas, inlöses, återkallas eller likvideras. Ett konto vars saldo är noll eller negativt anses inte vara avslutat enbart på grund av detta saldo eller värde.

4.2.1.13 Tilläggskrav för depåkonton

Utöver ovan nämnda krav ska i fråga om depåkonto uppges totalt bruttobelopp för ränta, totalt bruttobelopp för utdelning och totalt bruttobelopp för annan inkomst som härrör från de tillgångar som förvaltas på kontot, och som i vart och ett av fallen betalats ut till eller krediterats kontot under ett kalenderår.

Dessutom ska man anmäla total bruttoavkastning från försäljning eller inlösen av finansiella tillgångar som har betalats ut till eller krediterats kontot under ett kalenderår under vilket det rapporteringsskyldiga finansiella institutet har agerat som förvaltare, mäklare, ombud eller annan form av företrädare för kontohavaren. Med försäljning och inlösen avses i detta sammanhang försäljning eller inlösen av finansiella tillgångar, oberoende av om ägaren av dessa finansiella tillgångar är skattskyldig för denna försäljning eller inlösen eller om inkomsten är skattepliktig inkomst. Med total bruttoavkastning från försäljning eller inlösen avses det totala beloppet som fåtts av försäljning eller inlösen av finansiella tillgångar.

4.2.1.14 Övriga inkomster

I fråga om ett depåkonto ingår i rapporteringspliktiga upplysningar totalt bruttobelopp för annan inkomst som härrör från de tillgångar som förvaltas på kontot, och som betalats ut till eller krediterats kontot (eller med avseende på kontot) under kalenderåret. Begreppet övrig inkomst innebär alla belopp som enligt Finlands skattelagstiftning betraktas som annan inkomst än ränta, utdelning eller bruttoinkomst av försäljning eller inlösen av finansiella tillgångar. I årsanmälan kan andelar i eget kapital och skuldandelar samt inkomster som erhållits med stöd av ett avtal om försäkringsavtal med kontantvärde uppges som annan inkomst som en helhet, om det rapporteringsskyldiga finansiella institutet inte känner till inkomsttypen. Alternativt kan inkomsterna från dessa anmälas enligt sin karaktär som ränta, utdelning och inkomster från försäljning eller inlösen av finansiella tillgångar.

4.2.1.15 Bruttoinkomster

Uppgifter som ska rapporteras för depåkonton är total bruttoavkastning från försäljning eller inlösen av finansiella tillgångar som betalats ut till eller krediterats kontot under ett kalenderår då det rapporteringsskyldiga finansiella institutet agerat förvaltare, mäklare, ombud eller annan form av företrädare för kontohavaren. Begreppet försäljning eller inlösen avser försäljning eller inlösen av finansiella tillgångar, oavsett om ägaren av dessa finansiella tillgångar är skattskyldig för denna försäljning eller inlösen eller om inkomsten utgör beskattningsbar inkomst.

En clearingorganisation som har rapporteringspliktiga konton och som utför nettobaserad clearing av köp och försäljning av värdepapper mellan medlemmar inom den aktuella organisationen är inte nödvändigtvis på det klara med bruttoinkomsterna av försäljningar och överlåtelser. Om clearingorganisationen inte är på det klara med bruttoinkomsterna, begränsas bruttoinkomsterna till det nettobelopp som anknyter till försäljning eller överlåtelse av finansiella tillgångar och som betalats till eller krediterats medlemmens konto vid den tidpunkt då den aktuella transaktionen klareras. Med begreppet clearingorganisation avses en enhet vars bransch är klarering av värdepappersaffärer för sina medlemsorganisationer och överföring av värdepapper eller utfärdande av anvisningar om överföring av dessa genom debitering eller kreditering av medlemmens konto, vilket inte nödvändigtvis omfattar fysisk sändning av värdepapper.

När försäljning som leder till bruttoinkomst som sköts av en börsmäklare är betalningsdagen för bruttoinkomsten den dag då inkomsten från försäljningen krediteras kontot eller i övrigt är tillgänglig för den person som är berättigad till betalningen.

Total bruttoinkomst från försäljning eller inlösen avser det totala belopp som erhållits som resultat av försäljning eller inlösen av finansiella tillgångar. Om försäljningen görs av en börsmäklare, betyder den totala inkomsten från försäljning eller inlösen det totala beloppet som betalats till eller krediterats kontot för den person som är berättigad till betalningen, vilket ökas med ett belopp som inte betalas eftersom det uppbärs som återbetalning av kreditlimit. Mäklaren kan (men är inte skyldig att) beakta försäljningsrelaterade provisioner vid bestämningen av den totala bruttoinkomsten. Vid försäljning av räntebärande skuldförbindelser inkluderar bruttoinkomsten den ränta som samlats mellan eventuella räntebetalningsdagar.

4.2.1.16 Valuta

Upplysningarna ska anmälas i kontovalutan och de konverteras alltså inte för rapporteringen till exempel till euro eller US-dollar. Valutan för varje belopp ska anges i de uppgifter som ska rapporteras. Om kontots värde anges i flera olika valutor, kan det rapporteringsskyldiga finansiella institutet rapportera uppgifterna i den valuta som kontot noteras i.

Om det finansiella institutet använder de tröskelvärden som tillåts i lagstiftningen och kontots värden för detta syfte ska räknas om till euro eller US-dollar, ska det rapporteringsskyldiga finansiella institutet beräkna saldot eller värdet med hjälp av avistakurs. Det rapporteringsskyldiga finansiella institutet ska använda avistakursen på den sista dagen på det kalenderår som rapporteras.

4.3 Undantag till de upplysningar som ska lämnas

Enligt 106 § i lagen om skyldighet för finansiella institut att lämna upplysningar, utan hinder av vad som bestäms i 105 § 1 mom. 2–4 punkten i lagen, behöver det rapporteringsskyldiga finansiella institutet inte anmäla skatteregistreringsnummer eller födelsedatum för ett redan befintligt konto, om det rapporteringsskyldiga finansiella institutet inte har dessa upplysningar och det rapporteringsskyldiga finansiella institutet inte behöver inhämta dessa med stöd av lagstiftningen i Finland eller en rättsakt av Europeiska unionen. Ett rapporteringsskyldigt finansiellt institut ska dock göra rimliga ansträngningar för att inhämta skatteregistreringsnummer och födelsedatum för redan befintliga konton:

1. före utgången av det kalenderår som följer på det år då redan befintliga konton har identifierats som rapporteringspliktiga konton
2. alltid då det krävs att det rapporteringsskyldiga finansiella institutet uppdaterar upplysningar om redan befintliga konton genom att iaktta de nationella förfaranden som gäller för bekämpning av penningtvätt eller åtgärder för kundkännedom.

Med rimliga ansträngningar avses i detta sammanhang i praktiken ett genuint försök av ett rapporteringsskyldigt finansiellt institut att inhämta skatteregistreringsnumret och födelsetiden för kontohavaren av ett rapporteringspliktigt konto. Som rimliga ansträngningar betraktas till exempel försök av ett rapporteringsskyldigt finansiellt institut att per post eller telefon kontakta kontohavaren och undersökning av elektroniskt sökbara upplysningar som administreras av en närstående enhet till ett rapporteringsskyldigt finansiellt institut i enlighet med reglerna om sammanläggning av kontosaldot som beskrivs i kapitel 3.7.6 i anvisningen.

Det finansiella institutet ska på motsvarande sätt rapportera skatteregistreringsnummer eller födelsedatum om:

• skatteregistreringsnumret eller födelsedatumet finns i det rapporteringsskyldiga finansiella institutets arkiv (oavsett om de finansiella instituten är skyldiga att bevara denna information) eller
• skatteregistreringsnumret eller födelsedatumet inte finns i det rapporteringsskyldiga finansiella institutets arkiv, men finansiella institut enligt Finlands lagstiftning är skyldiga att insamla denna information (till exempel i åtgärder för kundkännedom och bekämpning av penningtvätt (AML/KYC) eller i skattelagstiftningen).

Enligt 106 § 2 mom. i lagen behöver det rapporteringsskyldiga finansiella institutet inte heller uppge något skatteregistreringsnummer för den hemvistjurisdiktion som inte har gett skatteregistreringsnumret till en viss fysisk person eller enhet.

En rapporteringspliktig jurisdiktion anses i praktiken inte ge något skatteregistreringsnummer, om jurisdiktionen inte ger identifieringsnummer för skattskyldiga eller i brist på sådana, upplysningar med en funktionell motsvarighet, eller om jurisdiktionen inte gett något skatteregistreringsnummer till en viss fysisk person eller enhet. Det anses inte att en rapporteringspliktig jurisdiktion förutsätter inhämtande av skatteregistreringsnummer som den gett, om det är frivilligt för personerna att anmäla egna skatteregistreringsnummer. Om en kontohavare i en sådan situation anmält sitt skatteregistreringsnummer till det rapporteringsskyldiga finansiella institutet, ska det rapporteringsskyldiga finansiella institutet anmäla det till Skatteförvaltningen.

Utöver detta behöver ett rapporteringsskyldigt finansiellt institut enligt 106 § 3 mom. i lagen inte anmäla upplysningen om födelseorten om följande förutsättningar uppfylls:

1. lagstiftningen i Finland eller en rättsakt av Europeiska unionen vilken är i kraft eller har varit i kraft den 5 januari 2015 förutsätter inte att det rapporteringsskyldiga finansiella institutet inhämtar eller anmäler upplysningen om födelseort,
2. upplysningen om födelseort är tillgänglig i de elektroniskt sökbara upplysningar som det finansiella institutet administrerar.

Med elektroniskt sökbara upplysningar avses i detta sammanhang upplysningar som det rapporteringsskyldiga finansiella institutet administrerar för beskattningen i kundens huvudfil eller i motsvarande filer och som förvaras som en elektronisk databas.

Enligt 106 § 4 mom. om det rapporteringsskyldiga finansiella institutet inte bestämmer något annat i fråga om vilken tydligt specificerade kontogrupp som helst, behöver det rapporteringsskyldiga finansiella institutet inte anmäla bruttointäkter från försäljning eller inlösen av finansiella tillgångar till den del som det rapporteringsskyldiga finansiella institutet anmäler bruttointäkterna från sådan försäljning eller inlösen av finansiella tillgångar i enlighet med lagen om skyldighet för rapporteringsskyldiga leverantörer av kryptotillgångstjänster att lämna upplysningar i fråga om beskattning.

Esimerkki alkaa

Exempel 82: En person har ett depåkonto i en centraliserad bytestjänst som är ett rapporteringsskyldigt finansiellt institut. På kontot förvaras värdepapperstoken (security token), vars belopp varierar i och med anskaffningar och överlåtelser. Värdepapperstoken i fråga uppfyller definitionen av både finansiella tillgångar och rapporteringspliktiga kryptotillgångar. Den centraliserade bytestjänsten ska årligen meddela kontots saldo eller värde vid utgången av året genom en CRS/DAC2-årsanmälan (enligt kapitel 4 i anvisningen). Den centraliserade bytestjänsten ska anmäla eventuella anskaffningar och överlåtelser av värdepapperstoken i egenskap av rapporteringsskyldig leverantör av kryptotillgångstjänster i enlighet med lagen om skyldighet för leverantörer av kryptotillgångstjänster att lämna upplysningar i fråga om beskattning. Då behöver den inte anmäla överlåtelser av värdepapperstoken med en CRS/DAC2-årsanmälan. 

Esimerkki päättyy

5 Ikraftträdande- och övergångsbestämmelser

Lagen om skyldigheten för finansiella institut att lämna upplysningar tillämpas första gången på det kalenderår som börjar den 1 januari 2026. Uppgifterna för kalenderåret 2026 ska anmälas senast den 31 januari 2027.

De bestämmelser som gällde vid ikraftträdandet av lagen om skyldighet för finansiella institutioner att lämna upplysningar tillämpas på anmälning av upplysningar och fullgörande av andra skyldigheter i fråga om upplysningar som gäller kalenderåren före kalenderåret 2026.

6 Krav på effektivt genomförande

6.1 Inledning

I rådets direktiv (2014/107/EU) och Common Reporting Standard ställs krav på ett effektivt genomförande. Enligt artikel 8.3a ska Finland införa regler och administrativa förfaranden för att säkerställa ett effektivt genomförande och effektiv efterlevnad av förfaranden för rapportering och åtgärder för kundkännedom. Motsvarande krav finns i standarden (IX avsnittet), och i kommentaren till det finns tillämpningsanvisningar rörande effektivt genomförande. I direktivet betonas dessutom rätten till skydd av personuppgifter. Ovan nämnda krav har beaktats i direktivets genomförandelag, lagen om beskattningsförfarande samt i lagen om skyldighet för rapporteringsskyldiga finansiella institut att lämna upplysningar i fråga om beskattning.

6.2 Regler för att hindra finansiella institut, personer eller mäklare att införa rutiner för att kringgå förfaranden för utbyte av upplysningar och kundkännedom

I lagändringen som trädde i kraft den 1 januari 2026 stiftades en ny allmän bestämmelse om arrangemang i syfte att kringgå rapportering BFL 28 a §, som i praktiken ersatte den tidigare särskilda bestämmelsen om kringgående av rapportering som ingick i BFL 17 c § som gällde CRS/DAC2 och som uppfyllde de uttryckliga kraven i direktivet och standarden. I samband med lagändringen har man dock inte haft för avsikt att ändra lagens tillämpningsområde i fråga om CRS/DAC2-arrangemangen angående kringgående.

Enligt BFL 28 a § ska den som planerar, marknadsför, organiserar, gör tillgängligt eller genomför ett arrangemang där ett av de huvudsakliga syftena är att undvika anmälningsskyldigheten, skyldigheter avseende åtgärder för kundkännedom eller andra skyldigheter enligt 3 kap. är skyldig att lämna uppgifter och skyldig att fullgöra dessa skyldigheter som om den riktiga formen hade använts i saken. Om den uppgiftsskyldige vid fullgörandet av dessa skyldigheter upptäcker att en utomstående som ska anmälas gör ett sådant arrangemang som avses i BFL 28 a § 1 mom. och som leder till att uppgifter inte anmäls, ska den uppgiftsskyldige anmäla uppgifterna som om den riktiga formen hade använts i saken.

I praktiken kan kravet delas in i tre vanliga lagstridiga rutiner:

1. det finansiella institutet inför själv rutiner för att kringgå gransknings-, identifierings- och rapporteringsskyldigheterna i strid mot lagens syfte
2. det finansiella institutet upptäcker att dess kontohavare har infört rutiner med vilka den i strid mot lagen försöker undvika förfaranden för utbyte av upplysningar och kundkännedom, inklusive arrangemang med vilka den verkliga förmånstagaren försöker uteslutas från rapporteringen
3. det finansiella institutet försöker undvika sin rapporteringsskyldighet så att det inför rutiner med vilka det i strid mot lagen försöker undvika att definitionen av rapporteringsskyldigt finansiellt institut uppfylls.

Det finansiella institutet får inte tillämpa rutiner i enlighet med punkt 1. Om sådana rutiner upptäcks hos det finansiella institutet, anses det ha försummat skyldigheterna i enlighet med skattelagstiftningen och de påföljder som föreskrivs i lagen kan påföras de ansvariga personerna.

I praktiken kan det förekomma situationer där investeringstjänster eller investeringsprodukter som utförts eller gjorts för kunden eller för kundens räkning i ett annat syfte än att kringgå skyldigheterna, eventuellt i strid mot lagens syfte. Det finansiella institutet kan i detta fall antingen på det sätt som nämns i lagen granska, identifiera och rapportera kontona eller, i osäkra fall, säkerställa hos Skatteförvaltningen att det inte är fråga om ett lagstridigt förfarande.

Det finansiella institutet kan inte anse att uppgifterna om kontohavaren för förfarandet för kundkännedom är tillförlitliga, om det finansiella institutet känner till eller har anledning att misstänka att kontohavaren har infört lagstridiga rutiner (punkt 2). Det finansiella institutet kan i detta fall inte anse att intygandet från kontohavaren är tillförlitligt och kan inte öppna ett nytt konto förrän det har fått ett tillförlitligt intygande från kontohavaren. I praktiken ska det finansiella institutet få till exempel en tillförlitlig utredning om att det inte är frågan om en rutin som införts i syfte att kringgå rapportering, som det finansiella institutet misstänker.

I fråga om ett redan befintligt konto ska det finansiella institutet rapportera kontot enligt den faktiska situationen eller, om det inte finns tillräckliga uppgifter om kontohavaren, behandla kontot som ett odokumenterat konto. Det finansiella institutet ska först försöka utreda den faktiska situationen och först därefter, när det trots bästa försök inte har fått tillräckliga uppgifter från kontohavaren, kan det finansiella institutet betrakta kontot som ett odokumenterat konto.

Det finansiella institutet får inte tillämpa rutiner i enlighet med punkt 3. Om sådana rutiner upptäcks hos det finansiella institutet, anses det ha försummat skyldigheterna i enlighet med skattelagstiftningen och de påföljder som föreskrivs i lagen kan påföras de ansvariga personerna.

I praktiken kan det förekomma situationer där det finansiella institutet upptäcker att en kontohavare eventuellt felaktigt har uppgett sin status som något annat än rapporteringsskyldigt finansiellt institut. I sådana situationer ska det finansiella institutet kontakta kontohavaren för att utreda den faktiska situationen. Om det finansiella institutet inte får en tillförlitlig utredning om kontohavarens status eller misstänker att kontohavaren försöker kringgår sin rapporteringsskyldighet som finansiellt institut, ska det finansiella institutet kontakta Skatteförvaltningen och berätta om kontohavarens eventuellt felaktiga status. Det finansiella institutet kan inte på eget initiativ betrakta kontohavaren som finansiellt institut i strid med intygandet från kontohavaren.

Nedan presenteras exempel som beskrivits i CRS kommentarer på förfaranden på vilka ovan nämnda kringgåendebestämmelser tillämpas:

Esimerkki alkaa

Exempel 83 (byte av kontoförvaltare): Det rapporteringsskyldiga finansiella institutet ger kunden råd om att ha kontot i en närstående enhet i en icke-deltagande stat. På så sätt undviker det rapporteringsskyldiga finansiella institutet rapportering samtidigt som det tillhandahåller tjänster och upprätthåller kundrelationer, precis som om kontot skulle förvaltas av det rapporteringsskyldiga finansiella institutet. I ett sådant fall ska det anses att det rapporteringsskyldiga finansiella institutet förvaltar kontot och att det har de skyldigheter avseende utbyte av upplysningar och kundkännedom som detta föranleder.

Exempel 84 (belopp för slutet av året): Finansiella institut, fysiska personer eller mäklare manipulerar belopp, såsom kontosaldon, under slutet av året för att undvika rapportering av kontosaldon och att bli föremål för rapportering.

Exempel 85 (parkering av pengar hos en kvalificerad kreditkortsutfärdare): Fysiska personer eller enheter parkerar saldon från andra rapporteringspliktiga konton kortvarigt hos kvalificerade kreditkortsutfärdare för att undvika rapportering under årets slut.

Exempel 86 (elektroniska arkiv och it-system): Det rapporteringsskyldiga finansiella institutet låter avsiktligen bli att skapa elektroniska uppgifter för att (för att sökning i elektroniska arkiv inte ska ge några resultat) eller upprätthåller konstgjort separerade it-system (för att undvika regler för sammanläggning av konton).

Esimerkki päättyy

6.3 Krav på finansiella institut att föra bok över genomförda åtgärder och bevis om användningen av ovan nämnda förfaranden samt att vidta lämpliga åtgärder för att inhämta dessa upplysningar

Enligt 103 § i lagen om finansiella instituts skyldighet att lämna upplysningar ska ett rapporteringsskyldigt finansiellt institut föra register över de åtgärder och upplysningar som den använder för att genomföra de förfaranden och skyldigheter som anges i 2 och 3 kap. De registrerade åtgärderna och upplysningarna ska vara tillgängliga i minst sex år från utgången av det kalenderår som de gäller.

Det finansiella institutet ska ha dokumentation som förutsätts för förfaranden för kundkännedom som beskrivs i denna anvisning och bevara dessa uppgifter i sex år från det sista rapporteringsåret. Det finansiella institutet måste även vid behov påvisa på det sätt som förfarandet för kundkännedom förutsätter varför något konto inte har ansetts vara ett rapporteringspliktigt konto. Därför ska det finansiella institutet i allmänhet bevara de dokument och uppgifter som inhämtats för förfarandet för kundkännedom för ett sådant konto under motsvarande tid (sex år efter det år då kontot inte rapporterades). Motsvarande förvaringsskyldighet på sex år gäller de kontouppgifter från vilka de rapporteringspliktiga uppgifterna ska insamlas. Vid behov ska ett rapporteringspliktigt finansiellt institut också korrigera fel som upptäckts i rapporteringen och förfarandena under motsvarande tidsperiod.

Större delen av de uppgifter som behövs för förfarandet för kundkännedom ska samlas och bevaras även för andra ändamål, till exempel kraven i bokföringslagstiftningen och beskattning av vinstutdelning. För tydlighetens skull kan det konstateras att den lagstiftning som nu behandlas inte begränsar eller avlägsnar andra skyldigheter avseende kundkännedom, rapportering, bokföring, anteckning eller förvaring som lagstiftningen förutsätter.

6.4 Administrativa förfaranden för att kontrollera om rapporteringsskyldiga finansiella institut iakttar förfaranden för utbyte av upplysningar och kundkännedom

Skatteförvaltningen är enligt 5 b § i direktivets genomförandelag skyldig att utöva kontroll över att finansiella institut iakttar de krävda förfarandena. Motsvarande kontrollskyldighet föreskrivs även i 2 § i lagen om Skatteförvaltningen. I praktiken övervakar Skatteförvaltningen att finansiella institut fullgör de i anvisningen nämnda skyldigheterna bland annat med hjälp av skatteinspektioner och övervakning av att innehållet i de årsanmälningar som lämnas in årligen är korrekt.

Finansiella institut ska på uppmaning av Skatteförvaltningen lämna de specificerade tilläggsuppgifter som behövs för ovan nämnda lagstadgade uppgifter (23 a § och 23 c § i BFL), de handlingar i vilka behövliga uppgifter kan finnas tillgängliga samt för granskning (23 § i BFL) lägga fram allt material som behövs för att kontrollera riktigheten i de finansiella institutens förfaranden och rapportering. Finansiella institut ska lämna uppgifterna till Skatteförvaltningen utan hinder av sekretessbestämmelser och andra begränsningar som gäller erhållande av uppgifter (BFL 22 §).

6.5 Administrativa förfaranden för uppföljning av rapporteringsskyldiga finansiella institut, om icke dokumenterade konton rapporteras

I 5 b § i direktivets genomförandelag föreskrivs att Skatteförvaltningen är skyldig att kontrollera att de finansiella instituten iakttar förfaranden för kundkännedom samt att genomföra uppföljning av ett sådant rapporteringsskyldigt finansiellt institut som rapporterar odokumenterade konton.

Skatteförvaltningen övervakar på det sätt som anges i punkt 6.4 ovan de finansiella institutens verksamhet även när det gäller konton som inte dokumenterats. Övervakningen av konton som inte dokumenterats görs bland annat i samband med övervakning av beskattningen av vinstutdelning. I fråga om vinstutdelningar som betalats till icke dokumenterade konton kan källskatts- eller förskottsinnehållningsförmåner i enlighet med skatteavtalet i allmänhet inte beviljas vid källan och källskatt på ränteinkomst ska debiteras betalningar som omfattas av källskatt. Ovan nämnda förmåner förutsätter att betalningens mottagare har granskats och identifierats med tillräcklig noggrannhet. Om kontot inte är dokumenterat och kontohavarens skatterättsliga hemviststat inte har kunnat utredas för rapporteringen, har identifieringen inte heller kunnat göras på det sätt som krävs innan betalningen görs för att bevilja förmåner för beskattningen av vinstutdelning.

6.6 Bestämmelser som tillämpas om reglerna inte följs

Ett finansiellt institut kan påföras påföljder i enlighet med BFL 22 a § om det försummar de rapporteringsskyldigheter som förutsätts i lagen. De som är ansvariga för skyldigheten att lämna uppgifter kan dömas till böter på det sätt som föreskrivs i BFL 87 §.

Försummelser av förfaranden för kundkännedom avser vanligtvis även att andra beskattningsrelaterade skyldigheter har försummats. För dessa finns separata sanktionsbestämmelser.

6.7 Det rapporteringsskyldiga finansiella institutets skyldigheter som registeransvarig

De upplysningar som rapporteras och som insamlas för förfarandet för kundkännedom utgör personuppgifter. I lagen om skyldighet för finansiella institut att lämna upplysningar föreskrivs om en skyldighet för finansiella institut att samla in uppgifter om fysiska personer, bevara uppgifterna i sina register i den tid som nämns i lagen (sex år efter att kontot stängts eller efter utgången av något annat rapporteringspliktigt år) samt överlämna uppgifterna till Skatteförvaltningen årligen på årsanmälan och på uppmaning av Skatteförvaltningen för Skatteförvaltningens lagstadgade övervakningsuppgift. Det finansiella institutet är personuppgiftsansvarig och skyldig att fullgöra de skyldigheter som den personuppgiftsansvarige har enligt dataskyddslagen (1050/2018) och Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2016/679 (allmän dataskyddsförordning).

Det finansiella institutet ska vid insamlandet och vid behandlingen av uppgifter i övrigt säkerställa att kontohavaren vet för vilket ändamål uppgifterna insamlas och behandlas i övrigt samt beakta uppgifternas användningsändamål i sin verksamhet (beskattning). Om det finansiella institutet samtidigt insamlar uppgifter för andra ändamål, till exempel sin affärsverksamhet, ska kontohavaren underrättas om till vilka delar de uppgifter som insamlas är obligatoriska uppgifter som förutsätts i lagstiftningen och vilka påföljder inkorrekta eller bristfälliga uppgifter kan medföra för kontohavaren.

Ett rapporteringsskyldigt finansiellt institut ska enligt genomförandelagen och direktivet (artikel 25.4 i kapitel VII) informera den rapporteringspliktiga fysiska personen om att upplysningar om hen samlas in och lämnas till Skatteförvaltningen, som skickar upplysningarna till andra medlemsstater och tredjeländer. Dessutom ska personen i fråga ges möjlighet att kontrollera att de uppgifter som lämnats är korrekta innan uppgifterna lämnas ut. Det finansiella institutet ska därmed informera kontohavaren om dennes granskningsrätt och rätt att kräva korrigering av felaktig uppgift.

6.8 Kontohavarens skyldighet att lämna korrekta uppgifter

Ett finansiellt institut har en lagstadgad skyldighet att granska och identifiera kontohavarnas skatterättsliga hemviststat(er). Granskning och identifiering görs utifrån de uppgifter som det finansiella institutet innehar samt med hjälp av uppgifter som begärs av kontohavaren. För nya konton som definierats i kapitel 2.38 i denna anvisning ska det finansiella institutet be samtliga kontohavare om ett så kallat intygande av kontohavaren (se kapitel 2.70 i anvisningen) för att samla in uppgifter som behövs för beskattningen. Kontohavaren ska lämna de begärda uppgifterna till det finansiella institutet och bekräfta att uppgifterna i intygandet är korrekta. Det finansiella institutet får inte öppna kontot om det inte får ett intygande från kontohavaren med korrekt innehåll. Kontohavaren har också en skyldighet att meddela ändringar i sina förhållanden till det finansiella institutet.

När det gäller redan befintliga konton som definierats i kapitel 2.37 i denna anvisning kan det finansiella institutet granska och identifiera kontona utifrån de tidigare uppgifter som det förfogar över. Om det finansiella institutet utifrån de uppgifter det förfogar över upptäcker ett indicium till utlandet som gäller kontohavaren, ska det antingen i årsanmälan till Skatteförvaltningen anmäla kontot som ett konto för en kontohavare i det land som indiciet baserar sig på, eller genom det förfarande som beskrivs i anvisningen säkerställa och vid behov bevisa för Skatteförvaltningen att kontohavaren inte är skattskyldig i det aktuella landet trots indiciet.

Om det finansiella institutet inte har tillräckliga uppgifter för att fastställa kontohavarens skatterättsliga hemvist, ska det be kontohavaren om de tilläggsuppgifter som behövs. Kontohavaren ska lämna de behövliga tilläggsuppgifterna. Om kontohavaren inte lämnar dessa uppgifter, ska det finansiella institutet anmäla kontot till Skatteförvaltningen i sin årsanmälan som ett s.k. odokumenterat konto. Skatteförvaltningen vidtar behövliga åtgärder för sådana konton. Uppgifter med vilka kontohavarens korrekta skatterättsliga hemviststat kan säkerställas är även av betydelse i övrigt i beskattningen. Till exempel vid beskattningen av vinstutdelning måste betalaren ha tillräckliga uppgifter om betalningsmottagaren.

Det finansiella institutet kan även i fråga om nya konton tillämpa förfarandet för nya konton, dvs. be kontohavaren om ett intygande. Kontohavaren bör i detta fall lämna de uppgifter som krävs.

Skatteförvaltningen skickar de uppgifter finansiella institut har anmält på det sätt som bestäms i lagstiftningen till kontohavarens hemviststat och/eller de stater där kontohavaren har ett indicium. Kontohavaren har rätt att hos det finansiella institutet granska att de uppgifter som det finansiella institutet anmält till Skatteförvaltningen är korrekta. Om det finns fel eller brister i uppgifterna om hemviststaten skickas uppgifterna till fel stat eller med felaktigt innehåll.

Om det finansiella institutet får kännedom om eller har anledning att misstänka att kontohavaren har inlett förfaranden för att undvika korrekt rapportering, ska det finansiella institutet vidta de åtgärder som lagen förutsätter. Det finansiella institutet ska anmäla sådana förfaranden och kontohavare som inlett dem till Skatteförvaltningen och/eller anmäla uppgifterna enligt den faktiska situationen.

Lämnande av felaktiga uppgifter för beskattningen kan leda till skatteförhöjning och andra administrativa påföljder. Om felaktiga uppgifter har lämnats i syfte att undvika skatt, kan detta ge upphov till straffrättsliga påföljder (skattebedrägeri) för den skattskyldige som uppgett felaktiga uppgifter.

7 Försummelse av skyldigheter avseende rapportering och kundkännedom

På försummelser av skyldigheterna tillämpas bestämmelsen om försummelseavgift i 22 a § i lagen om beskattningsförfarande. Om det finansiella institutet försummar sina lagstadgade skyldigheter avseende åtgärder för kundkännedom och rapporteringsskyldigheter kan en försummelseavgift påföras det finansiella institutet.

Enligt 26 § 2 mom. i lagen om förskottsuppbörd kan Skatteförvaltningen avföra den ur förskottsuppbördsregistret eller vägra den registrering som väsentligen försummar skattebetalningen, bokföringsskyldigheten, den deklarations- eller anteckningsskyldighet som gäller beskattningen eller sina andra skyldigheter i fråga om beskattningen.

ledande specialsakkunnig Kalle Hirvonen

specialsakkunnig Tiia Rönnqvist