Minimibeskattning av stora koncerner - förenklingsregler (safe harbours) och övergångsbestämmelsen för multinationella koncerner som är i den inledande fasen av sin internationella verksamhet och för storskaliga nationella koncerner

I förenklingsreglerna i 9 och 10 kap. i lagen om minimiskatt för stora koncerner (1308/2023, minimiskattelagen) föreskrivs om situationer där förenklad beräkning kan tillämpas i stället för beräkningen av tilläggsskatt. I 9 kap. 2 § finns en övergångsbestämmelse för multinationella koncerner som är i den inledande fasen av sin internationella verksamhet och för nationella koncerner som avsevärt förenklar hur beräkningarna och deklarationerna görs under övergångsperioden. I denna anvisning behandlas tillämpningen av dessa bestämmelser. I anvisningen behandlas inte minimibeskattning av stora koncerner till övriga delar.

Vid utarbetandet av denna anvisning har OECD:s administrativa riktlinjer fram till den år 2025 publicerade uppdaterade versionen av kommentaren beaktats. Vid hänvisning till kommentaren avses i denna anvisning denna uppdatering (OECD (2025), Tax Challenges Arising from the Digitalisation of the Economy – Consolidated Commentary to the Global Anti-Base Erosion Model Rules (2025): Inclusive Framework on BEPS, OECD/G20 Base Erosion and Profit Shifting Project, OECD Publishing, Paris, https://doi.org/10.1787/a551b351-en. Dessutom har Side-by-Side package som publicerats i januari 2026 beaktats i den mån dess innehåll ingår i regeringens proposition 6/2026. Enligt regeringens proposition (RP 98/2024 rd) förutsätter det nationella genomförandet av Rådets direktiv (EU) 2022/2523 om säkerställande av en global minimiskattenivå för multinationella koncerner och storskaliga nationella koncerner i unionen att OECD:s administrativa riktlinjer genomförs nationellt också till den del som genomförandet förutsätter lagändringar. Av den anledningen utgår Skatteförvaltningen från att OECD:s publicerade riktlinjer på erforderligt sätt kommer att upptas som del av den nationella lagstiftningen. I den mån de publicerade riktlinjerna ännu inte har behandlats i förarbetena till lagen, är det möjligt att innehållet i och tidpunkten för tillämpning av de administrativa riktlinjerna preciseras i anvisningen när lagstiftningsprocessen fortskrider. Denna anvisning uppdateras vid behov.

1 Allmänt

1.1 Bakgrund

Reglerna för beräkning av effektiv skattesats och tilläggsskatt är komplexa och mycket detaljerade. Beräkningarna kräver insamling av detaljerade uppgifter från koncernens redovisningssystem. Uppgifterna ska dessutom redigeras i enlighet med reglerna. För att minska koncernernas administrativa börda har det i minimiskattesystemet inkluderats förenklingar som är tillämpliga under övergångsperioden.

I 9 kap. 2 § i minimiskattelagen ingår en övergångsbestämmelse för multinationella koncerner som är i den inledande fasen av sin internationella verksamhet och för storskaliga nationella koncerner. Om bestämmelsen är tillämplig behöver koncernen inte göra beräkningar av tilläggsskatt i fler än två situationer:

vid tillämpning av regeln om inkomstinkludering på tilläggsskatt som tagits ut avseende en lågbeskattad koncernenhet belägen i en annan jurisdiktion, eller
om en lågbeskattad finsk koncernenhet ägs av en enhet som är belägen i en annan jurisdiktion och som tillämpar regeln om inkomstinkludering

I 9 kap. 10-11 § och 10 kap. 5-19 § föreskrivs om förenklingsregler (safe harbour-regler), med stöd av vilka de komplexa beräkningarna kan ersättas med förenklade beräkningar när förutsättningarna för förenklingsreglerna uppfylls.

Förenklingsreglerna tillämpas jurisdiktionsvis och tillämpningen förutsätter ett val av koncernen. När en förenklingsregel kan tillämpas anses tilläggsskattebeloppet vara noll i den aktuella jurisdiktionen, varför det inte behöver göras några beräkningar av minimiskatt för den aktuella jurisdiktionen.

1.2 Övergångsbestämmelse för multinationella koncerner som är i den inledande fasen av sin internationella verksamhet och för storskaliga nationella koncerner

Då villkoren för tillämpning av övergångsbestämmelsen i 9 kap. 2 § i minimiskattelagen uppfylls sänks den nationella tilläggsskatten i Finland för multinationella koncerner och storskaliga nationella koncerner, den tilläggsskatt som tas ut av lågbeskattade nationella koncernenheter enligt regeln om inkomstinkludering, och den tilläggsskatt som tas ut av lågbeskattade utländska koncernenheter enligt regeln om kompensation för bortfall i skattebetalning till noll under de första fem räkenskapsperioderna. Tillämpningen av bestämmelsen behandlas närmare i kapitel 2 i denna anvisning.

1.3 Förenklingsregler under övergångsperioden

Enligt 10 kap. i minimiskattelagen finns det två förenklingsregler som gäller under övergångsperioden. I samband med förenklingsregeln under övergångsperioden som gäller land-för-land-rapporteringen för beskattningen i 10 kap. 5 § (Transitional CbCr Safe Harbour) avses med övergångsperiod räkenskapsperioder som börjar senast den 31 december 2026 och slutar senast den 30 juni 2028 (10 kap. 6 §). Gällande förenklingsregeln under övergångsperioden som gäller regeln om kompensation för bortfall i skattebetalning (Transitional UTPR Safe Harbour) avses med övergångsperiod räkenskapsperioder som omfattar högst tolv månader och som börjar senast den 31 december 2025 och slutar före den 31 december 2026. Tillämpningen av dessa förenklingsregler under övergångsperioden behandlas i kapitel 3 och 6 i denna anvisning.

1.4 Permanenta förenklingsregler

I OECD:s modellregler ingår en permanent förenklingsregel i form av förenklade beräkningar (Simplified Calculations). När det gäller denna regel är närmare riktlinjer delvis ännu under utarbetande på internationell nivå och därför har förenklingsregeln ännu inte införlivats i minimiskattelagen. Parallellmodellpaketet (Side-by-Side package) som publicerades i januari 2026 innehåller instruktioner för förenklingsregeln om förenklad beräkning av effektiv skattesats (Simplified ETR Safe Harbour) som tillämpas från räkenskapsperioder som börjar den 1 januari 2027. En separat regeringsproposition kommer enligt regeringens proposition RP 6/2026 att ges avseende denna förenklingsregel under 2026, varför anvisningen kommer att uppdateras senare angående detta. Förenklade beräkningar kan redan tillämpas på sådana koncernenheter som inte konsoliderats i koncernbokslutet uteslutande av väsentlighetsskäl (Simpified Calculations Safe Harbour for Non-Material Constituent Entities). Tillämpningen av denna bestämmelse behandlas i kapitel 6 i denna anvisning.

Även förenklingsregeln om nationell tilläggsskatt är permanent. Denna förenklingsregels inverkan avviker från andra förenklingsregler. Då den är tillämplig kan en annan jurisdiktion inte tillämpa regeln om inkomstinkludering eller regeln om kompensation för bortfall i skattebetalning för tilläggsskatt som uppkommer av lågbeskattade koncernenheter i jurisdiktionen. Eventuell tilläggsskatt som uppkommer i jurisdiktionen beskattas som nationell tilläggsskatt. I stället för beräkningar av minimiskatt ska koncernerna då göra beräkningar av nationell tilläggsskatt. Tillämpningen av denna bestämmelse behandlas i kapitel 5 i denna anvisning.

Förenklingsregeln om substansbaserade skatteincitament som är tillämplig från räkenskapsperioder som börjar den 1 januari 2026 (Substance-based Tax Incentive Safe Harbour) avviker från andra förenklingsregler däri, att tilläggsskatten för jurisdiktionen anses vara noll endast i den mån den uppkommer av ett substansbaserat skatteincitament. Tillämpningen av denna förenklingsregel behandlas i kapitel 7 i denna anvisning.

Från räkenskapsperioder som börjar den 1 januari 2026 tillämpas också förenklingsregeln om parallellmodellen (Side-by-Side System) i vilken ingår en förenklingsregel om parallellsystem (Side-by-Side Safe Harbour) och en förenklingsregel om den yttersta moderenheten (UPE Safe Harbour). Tillämpningen av förenklingsregeln om parallellsystem behandlas i kapitel 8 i denna anvisning.

2 Övergångsbestämmelse för multinationella koncerner som är i den inledande fasen av sin internationella verksamhet och för storskaliga nationella koncerner

2.1 Allmänt

Syftet med övergångsbestämmelsen för multinationella koncerner som är i den inledande fasen av sin internationella verksamhet är att ta hänsyn till den specifika situationen i koncerner som är i den inledande fasen av sin internationella verksamhet. Tanken är att inte motverka utvecklingen av gränsöverskridande verksamhet genom dessa koncerner som drar nytta av låg beskattning i sin nationella jurisdiktion, varför tillämpningen av regeln om kompensation för bortfall i skattebetalning undantas under en övergångsperiod på fem år. För att säkerställa likabehandling för storskaliga nationella koncerner undantas också intäkterna från dem under en övergångsperiod på fem år. (Direktivets ingress, skäl 14)

Enligt övergångsbestämmelsen för multinationella koncerner som är i den inledande fasen av sin internationella verksamhet och för storskaliga nationella koncerner tas det inte ut någon tilläggsskatt i nationella situationer enligt regeln om inkomstinkludering och inte heller som nationell tilläggsskatt. I multinationella situationer tas ingen tilläggsskatt ut endast vad gäller regeln om kompensation för bortfall i skattebetalning. Bestämmelsen befriar således inte moderenheten från tillämpningen av regeln om inkomstinkludering vad gäller tilläggsskatt som tas ut på grund av lågbeskattade utländska koncernenheter. Övergångsbestämmelsen grundar sig på artikel 49 i direktivet som baserar sig på artikel 9.3 i modellreglerna.

Enligt regeringens proposition ingår i direktivets artikel 49 regler för hur multinationella koncerner och storskaliga nationella koncerner undantas från regeln om inkomstinkludering och regeln om kompensation för bortfall i skattebetalning. I artikel 9.3 i modellreglerna ingår övergångsregler för multinationella koncerner som är i den inledande fasen av sin internationella verksamhet vad gäller regeln om kompensation för bortfall i skattebetalning. Villkoren för tillämpning av artikeln är identiska med artikel 49 i direktivet, även om övergångsbestämmelsen i direktivet också gäller tillämpning av regeln om inkomstinkludering i nationella situationer. (RP 77/2023, s. 119)

I 9 kap. 2 § i minimiskattelagen föreskrivs att den nationella tilläggsskatten i Finland för multinationella koncerner och storskaliga nationella koncerner, den tilläggsskatt som tas ut enligt 2 kap. 2 § 1 mom. av enheter som är belägna i Finland och den tilläggsskatt som tas ut enligt 2 kap. 2 § 2 mom. och 2 kap. 4 § 2 mom. sänks trots vad som föreskrivs i 5 kap. till noll 1) under de fem första räkenskapsperioderna av den multinationella koncernens inledande fas av internationell verksamhet, 2) under de första fem räkenskapsperioderna som börjar den första dagen av den räkenskapsperiod under vilken den storskaliga nationella koncernen för första gången omfattas av denna lags tillämpningsområde. Om den yttersta moderenheten i en multinationell koncern är belägen i en tredjelandsjurisdiktion ska den tilläggsskatt som ska betalas av en koncernenhet belägen i en medlemsstat i enlighet med 2 kap. 11 § 1 mom. sänkas till noll under de första fem räkenskapsperioderna av den multinationella koncernens inledande fas av internationell verksamhet.

Minimiskattelagens 2 kap. 2 § 1 mom. gäller koncernens yttersta moderenhets skyldighet att betala tilläggsskatt enligt regeln om inkomstinkludering i fråga om lågbeskattade koncernenheter, och 2 mom. koncernens yttersta moderenhets skyldighet att betala tilläggsskatt enligt regeln om inkomstinkludering i fråga om koncernens yttersta moderenhet, om den yttersta moderenheten är en lågbeskattad koncernenhet. Minimiskattelagens 2 kap. 4 § 2 mom. gäller skyldigheten för en mellanliggande moderenhet som innehas av en undantagen yttersta moderenhet att för sin egen del betala tilläggsskatt enligt regeln om inkomstinkludering, om den mellanliggande moderenheten är en lågbeskattad koncernenhet. Minimiskattelagens 2 kap. 11 § 1 mom. gäller skyldigheten för en finsk koncernenhet att betala sin tilldelade andel av koncernens tilläggsskatt enligt regeln om kompensation för bortfall i skattebetalning. Övergångsbestämmelsen i 9 kap. 2 § sänker alltså den tilläggsskatt som tas ut med stöd av de ovan nämnda bestämmelserna till noll under de fem första räkenskapsperioderna.

Enligt 9 kap. 2 § 10 mom. i minimiskattelagen är i fråga om den nationella tilläggsskatten i Finland en förutsättning för befrielsen dessutom att den finska koncernenhetens andel inte direkt eller indirekt innehas av en moderenhet som tillämpar en kvalificerad regel om inkomstinkludering. Om en finsk koncernenhet alltså ingår i en multinationell koncern och koncernenheten har en moderenhet som tillämpar regeln om inkomstinkludering, befriar övergångsbestämmelsen inte den finska koncernenheten från nationell tilläggsskatt som tas ut på grund av låg beskattning.

När övergångsbestämmelsen tillämpas är en enhet i Finland alltså inte skyldig att betala tilläggsskatt med stöd av regeln om kompensation för bortfall i skattebetalning. En enhet i Finland är inte heller skyldig att betala nationell tilläggsskatt i Finland, förutom då den har en moderenhet som tillämpar regeln om inkomstinkludering. Koncernens finländska yttersta moderenhet är inte skyldig att med stöd av regeln om inkomstinkludering betala tilläggsskatt för sin egen del eller i fråga om enheter belägna i Finland. En mellanliggande moderenhet i Finland som ägs av en undantagen yttersta moderenhet är heller inte skyldig att betala tilläggsskatt med stöd av regeln om inkomstinkludering för sin egen del. Däremot är både den yttersta moderenheten och en mellanliggande moderenhet skyldiga att tillämpa regeln om inkomstinkludering på normalt sätt i fråga om en lågbeskattad utländsk koncernenhet som belägen någon annanstans än i Finland.

2.2 Övergångsbestämmelsens tillämpning på en multinationell koncern

I enlighet med övergångsbestämmelsen sänks den nationella tilläggsskatten i Finland för multinationella koncerner, den tilläggsskatt som tas ut enligt regeln om inkomstinkludering av enheter som är belägna i Finland, och den andel av tilläggsskatten enligt regeln om kompensation för bortfall i skattebetalning som fördelas till de finska koncernenheterna, till noll under de första fem åren av den multinationella koncernens inledande fas av internationell verksamhet (9 kap. 2 §).

En multinationell koncern är i den inledande fasen av sin internationella verksamhet om den uppfyller de två kriterier som anges i bestämmelsen:

Koncernen har för en räkenskapsperiod koncernenheter i högst sex jurisdiktioner.
Summan av det bokförda nettovärdet av materiella tillgångar för koncernenheter belägna i andra jurisdiktioner än referensjurisdiktionen för en räkenskapsperiod överstiger inte 50 miljoner euro.

Med referensjurisdiktion avses den jurisdiktion där koncernenheterna i den multinationella koncernen har det högsta totala värdet av materiella tillgångar under den räkenskapsperiod då den multinationella koncernen började omfattas av lagens tillämpningsområde.

Kravet på högst sex jurisdiktioner innebär i praktiken att koncernen under räkenskapsperioden får ha koncernenheter i fem andra jurisdiktioner utöver referensjurisdiktionen. Under övergångsbestämmelsens tillämpningstid på fem räkenskapsperioder kan jurisdiktionerna bytas ut förutsatt att antalet jurisdiktioner inte överskrider sex under någon räkenskapsperiod. Jurisdiktionen där koncernenheterna är belägna avgörs utifrån bestämmelserna om enhetens och det fasta driftställets lokalisering (1 kap. 50-54 §). Statslösa koncernenheter beaktas inte vid bedömningen av antalet jurisdiktioner eftersom de inte är lokaliserade i någon jurisdiktion. (kommentar till artikel 9.3.2, kapitel 19)

På grund av begränsningen som gäller totalbeloppet av de materiella tillgångarna kan övergångsbestämmelsen endast tillämpas på koncerner som har en begränsad mängd materiella tillgångar utanför referensjurisdiktionen. Villkoret i bestämmelsen uppfylls endast då summan av det bokförda nettovärdet av alla koncernenheters materiella tillgångar som finns utanför referensjurisdiktionen inte överstiger 50 miljoner euro. (kommentar till artikel 9.3.2, kapitel 20)

Med bokfört nettovärde av materiella tillgångar avses genomsnittet av de materiella tillgångarnas start- och slutvärde för räkenskapsperioden efter att hänsyn tagits till ackumulerade avskrivningar och nedskrivningar enligt bokslutet (1 kap. 35 §). Vid beräkningen av värdet beaktas alla materiella tillgångar som koncernenheterna utanför referensjurisdiktionen innehar, dock inte likvida medel eller motsvarande medel, immateriella tillgångar eller finansiella tillgångar.

2.3 Övergångsbestämmelsens tillämpning på en storskalig nationell koncern

Enligt övergångsbestämmelsen sänks den nationella tilläggsskatten i Finland samt tilläggsskatten som tas ut enligt regeln om inkomstinkludering för en storskalig nationell koncern till noll under de första fem räkenskapsperioderna som börjar den första dagen av den räkenskapsperiod under vilken den storskaliga nationella koncernen för första gången omfattas av minimiskattelagens tillämpningsområde (9 kap. 2 §).

I fråga om storskaliga nationella koncerner har alltså inga andra villkor ställts för tillämpningen av övergångsbestämmelsen än att det är fråga om de fem första räkenskapsperioderna då koncernen omfattas av minimibeskattningens tillämpningsområde. Vid beräkningen av räkenskapsperioderna betraktas som första räkenskapsperiod den räkenskapsperiod för vilken koncernen för första gången är skyldig att lämna in en tilläggsskatterapport.

2.4 Övergångsbestämmelsens inverkan

Då övergångsbestämmelsen för multinationella koncerner som är i den inledande fasen av sin internationella verksamhet och för storskaliga nationella koncerner är tillämplig kan det uppkomma tilläggsskatt att betala endast utifall att det finländska moderbolaget ska tillämpa regeln om inkomstinkludering på grund av en lågbeskattad utländsk koncernenhet. Tillämpningen av övergångsbestämmelsen befriar emellertid inte från den deklarationsskyldighet som föreskrivs i minimiskattelagen. Tilläggsskatterapporten ska alltså lämnas inom utsatt tid för alla koncernenheter. Övergångsbestämmelsen påverkar dock det datainnehåll som ska deklareras så att egentliga beräkningar av tilläggsskatt inte behöver läggas fram i den mån tilläggsskatten har sänkts till noll med stöd av övergångsbestämmelsen.

3 Förenklingsregeln under övergångsperioden som gäller land-för-land-rapporteringen för beskattningen

3.1 Allmänt

I minimiskattelagen har tillfälligt tagits i bruk en förenklingsregel som gäller land-för-land-rapporteringen för beskattningen, vars syfte är att minska den administrativa bördan för en koncernenhet som ingår i en storskalig multinationell eller en nationell koncern under övergångsperioden. Om förenklingsregeln har föreskrivits närmare i 10 kap. 5 § i minimiskattelagen. Förenklingsregeln är temporär och tillämpningen omfattar endast den angivna tidsperioden (övergångsperiod), som behandlas närmare i kapitel 3.2. Läs mer om land-för-land-rapporteringen för beskattningen i Skatteförvaltningens anvisning Land-för-land-rapport för beskattningen. Enligt 10 kap. 6 § 4 mom. i minimiskattelagen avses med övergångsperiod i förenklingsregeln alla räkenskapsperioder som börjar senast den 31 december 2027 och slutar senast den 30 juni 2029.

Enligt förenklingsregeln anses övergångsperiodens tilläggsskatt för en jurisdiktion under en räkenskapsperiod vara noll, i enlighet med tre alternativa regler:

Koncernens totala intäkter i jurisdiktionen understiger 10 000 000 euro och vinsten eller förlusten före inkomstskatt understiger 1 000 000 euro i den kvalificerade land-för-land-rapport för beskattningen som gäller räkenskapsperioden (De minimis-regeln), eller
Koncernen har i jurisdiktionen en förenklad effektiv skattesats som är lika med eller högre än skattesatsen under övergångsperioden under räkenskapsperioden i fråga (Regeln om förenklad effektiv skattesats), eller
Koncernens vinst eller förlust före inkomstskatt i den jurisdiktionen är lika med eller mindre än avdraget för substansbelopp för de koncernenheter som omfattas av land-för-land-rapporten för beskattningen i jurisdiktionen beräknat enligt minimiskattelagen (Regeln om avdrag för substansbelopp).

Förenklingsregeln kan om villkoren uppfylls tillämpas också av sådana storskaliga multinationella koncerner och storskaliga nationella koncerner som inte är skyldiga att upprätta en land-för-land-rapport för beskattningen. När en koncern inte är skyldig att upprätta en land-för-land-rapport kan den utnyttja OECD:s internationella anvisningar för tillämpningen av förenklingsregeln. En koncern kan enligt sitt val tillämpa den önskade regeln jurisdiktionsvis på räkenskapsperioderna under övergångsperioden. Till exempel kan en koncern i en enskild jurisdiktion utnyttja de minimis-regeln för en räkenskapsperiod som slutar 2024 och på motsvarande sätt i samma jurisdiktion regeln om avdrag för substansbelopp för en räkenskapsperiod som slutar 2025. På motsvarande sätt kan man under en och samma räkenskapsperiod tillämpa vilken som helst av de tre olika reglerna i förenklingsregeln i de olika jurisdiktionerna.

Tillämpningen av förenklingsregeln under övergångsperioden som gäller land-för-land-rapporteringen för beskattningen förutsätter att de land-för-land-rapporteringsuppgifter som använts i beräkningen baserar sig på en kvalificerad land-för-land-rapport. Med kvalificerad land-för-land-rapport för beskattningen avses en land-för-land-rapport för beskattningen som grundar sig på en kvalificerad redovisning. Tillämpningen av förenklingsregeln under övergångsperioden som gäller land-för-land-rapporteringen för beskattningen är frivillig för koncerner som omfattas av minimiskattelagen. Om koncernen vill utnyttja förenklingsregeln under dess giltighetstid, ska förenklingsregeln dock tillämpas genast från och med den första räkenskapsperioden då koncernen för respektive jurisdiktion börjar omfattas av bestämmelserna i minimiskattelagen.

Tillämpningen av förenklingsregeln i jurisdiktionen förutsätter att koncernen på tilläggsskatterapporten (GloBE Information Return, GIR) rapporterar att den vill tillämpa övergångsbestämmelsen som gäller land-för-land-rapporteringen för beskattningen i jurisdiktionen i fråga och gällande den lämna de uppgifter som krävs. Detta val ska göras årligen på tilläggsskatterapporten.

Om en koncern kan tillämpa övergångsbestämmelsen för multinationella koncerner som är i den inledande fasen av sin internationella verksamhet och för storskaliga nationella koncerner som beskrivits ovan i kapitel 2, tillämpas förenklingsregeln i praktiken inte på grund av dess kortare tillämpningstid. Förenklingsregeln kan inte tillämpas i en jurisdiktion under en senare räkenskapsperiod, om den inte har tillämpats under den första räkenskapsperioden. Därför kan förenklingsregeln inte tillämpas i en sådan jurisdiktion som under en tidigare räkenskapsperiod har tillämpat den övergångsbestämmelse som beskrivs i kapitel 2. Tillämpning av förenklingsregeln för första gången under en senare räkenskapsperiod kan komma i fråga endast om det i jurisdiktionen i fråga under tidigare räkenskapsperioder inte funnit några enheter som hör till koncernen.

3.2 Övergångsperiod

Enligt 10 kap. 6 § 4 mom. i minimiskattelagen avses med övergångsperiod alla räkenskapsperioder som börjar senast den 31 december 2027 och slutar senast den 30 juni 2029.

Exempel 1.

Räkenskapsperioden för den multinationella koncernen A är lika med kalenderåret under åren 2023–2027. A kan tillämpa förenklingsregeln på räkenskapsperioderna som slutar 2024, 2025, 2026 och 2027 om de övriga villkoren i 10 kap. i lagen uppfylls.

Exempel 2.

En multinationell koncerns räkenskapsperioder börjar och slutar under samma månader och koncernen omfattas av minimiskattelagen under alla nedan nämnda räkenskapsperioder förutom den första:

1.4.2023-31.3.2024
1.4.2024-31.3.2025
1.4.2025-31.3.2026
1.4.2026-31.3.2027
1.4.2027-31.3.2028
1.4.2028-31.3.2029

Förenklingsregeln tillämpas på räkenskapsperioderna som slutar 2025, 2026, 2027 och 2028. Förenklingsregeln tillämpas inte på de räkenskapsperioderna som slutar 2024 och 2029, eftersom räkenskapsperioden antingen har börjat före den 31 december 2023 då minimiskattelagen tillämpas för första gången eller så har räkenskapsperioden börjat efter den 31 december 2027.

Exempel 3.

En multinationell koncerns räkenskapsperioder börjar och slutar under samma månader och koncernen omfattas av minimiskattelagen under alla nedan nämnda räkenskapsperioder:

1.7.2024-30.6.2025
1.7.2025-30.6.2026
1.7.2026-30.6.2027
1.7.2027-30.6.2028
1.7.2028-30.6.2029

Förenklingsregeln tillämpas på räkenskapsperioderna som slutar 2025, 2026, 2027 och 2028. För räkenskapsperioden som slutar 2029 uppfylls inte det villkor som fastställts för övergångsperioden, eftersom räkenskapsperioden börjar efter den 31 december 2027.

3.3 De minimis-regeln

Enligt de minimis-regeln anses tilläggsskatten för en jurisdiktion vara noll under en räkenskapsperiod under övergångsperioden om följande gäller enligt uppgifterna i den kvalificerade land-för-land-rapport för beskattningen som koncernen gett för samma räkenskapsperiod (10 kap. 5 § 1 mom. 1 punkten):

koncernens totala intäkter i jurisdiktionen understiger 10 miljoner euro, och
vinsten eller förlusten före inkomstskatt i jurisdiktionen understiger en miljon euro.

De minimis-regeln kan tillämpas endast om båda gränsvärdena underskrids.

Med koncernens totala intäkter avses det samma som de i land-för-land-rapporten för beskattningen rapporterade totala inkomsterna för parterna som ingår i koncernen i jurisdiktionen. Med koncernens vinst eller förlust avses det samma som den vinst eller förlust som ska rapporteras på land-för-land-rapporten före skatt.

Tillämpningen av de minimis-regeln förutsätter att intäkter från rapporterade bolag som innehas för försäljning ("held for sale") ska tas med i beräkningen även om de inte har rapporterats på land-för-land-rapporten. Det innebär att om jurisdiktionens totala intäkter enligt den kvalificerade land-för-land-rapporten i kombination med de totala intäkterna från bolag som innehas för försäljning är minst 10 miljoner euro, kan de minimis-regeln inte tillämpas i jurisdiktionen, även om vinsten som rapporterats på land-för-land-rapporten underskrider en miljon euro (annex A safe harbours, 1 Transitional CbCR Safe Harbour i kommentaren, kapitel 18, 36 och 37).

Exempel 4.

Totalintäkterna i den multinationella koncernen X i jurisdiktion A under räkenskapsperioden som slutar 2025 är sammanlagt 8 miljoner euro och resultatet före inkomstskatt 500.000 euro. Koncernens land-för-land-rapport är kvalificerad. Jurisdiktion A uppfyller villkoren i förenklingsregeln och dess tilläggsskattebelopp anses vara noll euro, eftersom båda gränsvärdena i de minimis-regeln underskrids.

3.4 Regeln om förenklad effektiv skattesats

Tilläggsskatten för en jurisdiktion under räkenskapsperioden anses vara noll under övergångsperioden, om den förenklade effektiva skattesatsen för jurisdiktionen är lika med eller högre än skattesatsen under övergångsperioden för räkenskapsperioden (10 kap. 5 § 1 mom. 2 punkten). Den förenklade effektiva skattesatsen beräknas genom att de förenklade medräknade skatterna i jurisdiktionen divideras med vinsten eller förlusten före inkomstskatt i jurisdiktionen (10 kap. 6 § 3 mom.)

Vid beräkningen av den förenklade effektiva skattesatsen används uppgifter både från den kvalificerade redovisningen och den kvalificerade land-för-land-rapporten för beskattningen. Med förenklade medräknade skatter avses inkomstskattekostnaden i jurisdiktionen som tagits upp i bokslutet minskad med skatter som inte är medräknade skatter samt skatter som är hänförliga till en osäker skattemässig behandling av transaktioner. Med vinst eller förlust före skatt i jurisdiktionen avses koncernens vinst eller förlust före inkomstskatt som jurisdiktionsvis rapporterats på den kvalificerade land-för-land-rapporten för beskattningen. Skattekostnad som hänför sig till ett fast driftställes inkomst i den jurisdiktion där driftstället är beläget beaktas enbart i den jurisdiktionen (10 kap. 6 § 2 mom.).

I förenklingsregeln används den inkomstskattekostnad som har tagits upp i koncernenhetens redovisning, förutsatt att koncernenhetens inkomst dessutom har rapporterats i punkten vinst eller förlust före inkomstskatt på land-för-land-rapporten för beskattningen (annex A safe harbours, 1 Transitional CbCR Safe Harbour i kommentaren, kapitel 12):

För att tillämpa förenklingsregeln behöver inga andra justeringar i redovisningens inkomstskattekostnad göras än nedanstående:

beloppet inkluderas inte sådana skatter som inte är medräknade skatter enligt 4 kap. 1 § i minimiskattelagen.
I beloppet inkluderas inte inkomstskatter som ansluter sig till en osäker skattebehandling av transaktioner (uncertain tax positions).

Inkomstskattekostnaden omfattar således i princip alla de skatter som tagits upp som inkomstskatt i bokslutet. Medräknade skatter har behandlats närmare i Skatteförvaltningens anvisning Minimiskatt för stora koncerner – medräknade skatter.

I skattekostnaden inkluderas uppskjutna skatter hänförliga till enhetens resultat före skatt, förutsatt att de har tagits upp i den kvalificerade redovisningen. Om källan till informationen om de medräknade skatterna är en sådan kvalificerad redovisning, i vars inkomstskattekostnad inte ingår uppskjutna skatter, ska som informationskälla användas beloppet av enhetens uppskjutna skatter som tagits upp på koncernkontona vid upprättandet av koncernbokslutet (annex A safe harbours, 1 Transitional CbCR Safe Harbour i kommentaren, kapitel 69).

Tillämpningen av förenklingsregeln utifrån regeln om förenklad effektiv skattesats förutsätter att den förenklade effektiva skattesatsen är minst (10 kap. 6 § 5 mom.):

15 procent för räkenskapsperioder som inleds 2023 och 2024,
16 procent för räkenskapsperioder som inleds 2025, och
17 procent för räkenskapsperioder som inleds 2026 och 2027.

I följande tabell beskrivs kortfattat de nyckeltal som används i beräkningen av förenklad effektiv skattesats.


	2024	2025	2026/2027
Vinst (Förlust) före inkomstskatt	2000	2000	2000
Förenklade medräknade skatter Skattekostnad för räkenskapsperioden Uppskjuten skattekostnad	300 200 100	320 220 100	340 240 100
Förenklad effektiv skattesats	15%	16%	17%

Om den förenklade effektiva skattesatsen i jurisdiktionen är lägre än det tillåtna gränsvärdet i förenklingsregeln, kan förenklingsregeln inte utnyttjas på denna grund. Om förenklingsregeln inte blir tillämplig utifrån någon annan alternativ beräkning, ska den effektiva skattesatsen i jurisdiktionen beräknas enligt kap. 3–5 i minimiskattelagen (annex A safe harbours, 1 Transitional CbCR Safe Harbour i kommentaren, kapitel 20). Beräkningen av förenklad effektiv skattesats kan alltså endast tillämpas vid bedömningen av villkoren för att tillämpa förenklingsregeln under övergångsperioden som gäller land-för-land-rapporten för beskattningen.

Exempel 5.

Räkenskapsperioden för den multinationella koncernen X är 1.6.2025-31.5.2026. I fråga om räkenskapsperioden har X upprättat en land-för-land-rapport där vinsten i jurisdiktion A före skatt uppgår till 100.000.000 euro. Land-för-land-rapporten är kvalificerad. Enligt den kvalificerade redovisningen är de förenklade medräknade skatterna för samma räkenskapsperiod 16.000.000 euro. Den förenklade skattesatsen beräknas genom att de förenklade medräknade skatterna divideras med räkenskapsperiodens vinst:

16.000.000/100.000.000= 16 %

Den förenklade skattesatsen för den multinationella koncernen X är 16 %. Eftersom koncernens räkenskapsperiod har börjat 2025 tillämpas skattesatsen för 2025 i beräkningen. Enligt 10 kap. 6 § 5 mom. 2 punkten i minimiskattelagen är skattesatsen under övergångsperioden 16 procent för räkenskapsperioder som inleds 2025. Således kan förenklingsregeln som baserar sig på land-för-land-rapporteringen för beskattningen tillämpas i fråga om jurisdiktion A.

Exempel 6.

I den multinationella koncernen X:s jurisdiktion som prövas kan den kvalificerade land-för-land-rapporten för beskattningen tillämpas. Räkenskapsperioden för den multinationella koncernen är 1.6.2026-31.5.2027. Den förenklade skattesatsen för den multinationella koncernen X är 17 % i jurisdiktion A. Den multinationella koncernen har inte uppfyllt någon av de tre regler som krävs för förenklingsregeln under föregående räkenskapsperiod. Därför kan X inte utnyttja förenklingsregeln under den räkenskapsperiod som slutar 2027 även om något av villkoren för förenklingsregeln skulle ha uppfyllts under räkenskapsperioden i fråga. Denna regel kallas i OECD:s kommentar ”once out, always out”. Ett undantag är en situation där den multinationella koncernen X inte har haft koncernenheter i jurisdiktionen under föregående räkenskapsperiod.

3.5 Regeln om avdrag för substansbelopp

Tilläggsskatten för en jurisdiktion anses vara noll under en räkenskapsperiod, om koncernens vinst eller förlust före inkomstskatt i den jurisdiktionen är lika med eller mindre än avdraget för substansbelopp för de koncernenheter som omfattas av land-för-land-rapporten för beskattningen i jurisdiktionen beräknat enligt minimiskattereglerna (10 kap. 5 § 1 mom. 3 punkten). Vid tillämpningen av regeln jämförs jurisdiktionens vinst eller förlust före skatt i den kvalificerade land-för-land-rapporten med avdraget för substansbeloppet för samma koncernenheter inom jurisdiktionen. Avdraget för substansbeloppet beräknas enligt minimiskattelagen. Beräkningen baserar sig alltså inte på beloppet av de materiella tillgångarna i land-för-land-rapporten. Om avdraget för substansbeloppet är lika med eller större än vinsten före skatt, anses tilläggsskatten för jurisdiktionen vara noll. För tilläggsskatterapporten behöver man inte separat räkna ut avdraget för substansbeloppet enligt Globe-bestämmelserna om jurisdiktionen som prövas har en förlust eller ett nollresultat enligt den kvalificerade land-för-land-rapporten för beskattningen (annex A safe harbours, 1 Transitional CbCR Safe Harbour i kommentaren, i kapitel 22).

Om avdraget för substansbelopp har föreskrivits i 5 kap. 7 § i minimiskattelagen. Avdraget för substansbeloppet baserar sig på en fastställd procentandel av beloppet av personalutgifterna i jurisdiktionen och på en fastställd procentandel av de materiella tillgångarnas redovisade värde. Procentandelarna som fastställts för övergångsperioden för varje räkenskapsperiod som börjar under kalenderåret är följande (10 kap. 2 §):


räkenskapsperiod	andel att beakta av personalutgifterna	andel att beakta av de materiella tillgångarna
2023	10,0 %	8,0 %
2024	9,8 %	7,8 %
2025	9,6 %	7,6 %
2026	9,4 %	7,4 %

Beräkningen av avdraget för substansbeloppet behandlas i Skatteförvaltningens anvisning Minimibeskattning av stora koncerner – Effektiv skattesats och tilläggsskatt.

Exempel 7.

Den storskaliga multinationella koncernen X:s jurisdiktion som prövas har enligt den kvalificerade land-för-land-rapporten för beskattningen uppvisat förlust. Eftersom jurisdiktionen har en rapporterad förlust behöver koncernen inte räkna ut avdraget för substansbeloppet som avses i 5 kap. 7 § i minimiskattelagen. Beloppet av tilläggsskatten för jurisdiktion anses vara 0.

Exempel 8.

Den storskaliga multinationella koncernen X:s jurisdiktion som prövas har enligt den kvalificerade land-för-land-rapporten för beskattningen uppvisat vinst 1.000.000. Eftersom jurisdiktionen har en rapporterad vinst ska koncernen vid tillämpningen av denna förenklingsregel räkna ut avdraget för substansbeloppet som avses i 5 kap. 7 § i minimiskattelagen, som i detta exempel är 2.000.000. Eftersom avdraget för substansbeloppet är minst lika stort som vinsten, anses tilläggsskattebeloppet vara 0 (1.000.000-2.000.000=-1.000.000) och koncern X behöver inte räkna ut den effektiva skattesatsen för jurisdiktionen som prövas.

3.6 Kvalificerad land-för-land-rapport för beskattningen och kvalificerad redovisning

Enligt 10 kap. 6 § 6 mom. i minimiskattelagen avses med kvalificerad land-för-land-rapport för beskattningen en land-för-land-rapport för beskattningen som grundar sig på en kvalificerad redovisning. De jurisdiktionsspecifika uppgifterna i land-för-land-rapporten ska grunda sig på samma kvalificerade redovisning. Uppgifterna för ett fast driftställe och en sådan koncernenhet som inte tas upp i koncernbokslutet enbart på grund av sin storlek eller väsentlighet (nedan även koncernenhet utan väsentlig betydelse) kan jurisdiktionsspecifikt ha sitt ursprung i en annan informationskälla.

Enligt 10 kap. 7 § i minimiskattelagen avses med kvalificerad redovisning:

de bokslutsuppgifter för en koncernenhet som använts för att upprätta den yttersta moderenhetens konsoliderade bokslut,
en koncernenhets särskilda bokslut, om det har upprättats i enlighet med antingen en allmänt erkänd eller en godkänd redovisningsstandard och uppgifterna i bokslutet hålls uppdaterade i enlighet med redovisningsstandarden och den är tillförlitlig, eller
i fråga om en sådan koncernenhet som inte tas upp i koncernbokslutet enbart på grund av sin storlek eller väsentlighet, koncernenhetens räkenskaper som används vid sammanställningen av koncernens land-för-land-rapport för beskattningen.
I fråga om ett fast driftställe avses med kvalificerad redovisning driftställets egen kvalificerade redovisning, om sådan finns.

I fråga om ett fast driftställe ska man alltså också i första hand använda koncernenhetens bokslutsuppgifter som använts för att upprätta koncernens yttersta moderenhets konsoliderade bokslut eller det fasta driftställets särskilda bokslut (annex A safe harbours, 1 Transitional CbCR Safe Harbour i kommentaren, kapitel 86). Om dessa inte är tillgängliga, kan man i andra hand använda andra i lagen avsedda informationskällor.

Om det fasta driftstället inte har någon egen kvalificerad redovisning fastställs det fasta driftställets andel av huvudenhetens totala intäkter och resultat före skatt med hjälp av redovisning som huvudenheten upprättar för ekonomisk rapportering, lagstiftning, beskattning eller intern kontroll. Om det fasta driftställets förlust enligt en sådan redovisning hör till det fasta driftstället självt, ska motsvarande justering göras av huvudenhetens resultat före skatt. (10 kap. 7 § 2 mom.)

I kommentaren konstateras att som informationskälla för bolag och fasta driftställen ska till alla delar användas samma kvalificerade redovisning, för att de jämförda uppgifterna ska vara symmetriska sinsemellan (annex A safe harbours, 1 Transitional CbCR Safe Harbour i kommentaren, kapitel 68). Om samma huvudenhet exempelvis har flera fasta driftställen som alla inte har ett särskilt bokslut som avses i punkt 2, kan man enligt Skatteförvaltningen för alla fasta driftställen konsekvent tillämpa samma kvalificerade redovisning.

I regel ska de uppgifter som används i beräkningarna för koncernenheter inom samma jurisdiktion konsekvent basera sig antingen på koncernenhetens bokslutsuppgifter som använts vid upprättandet av det konsoliderade bokslutet eller på koncernenhetens särskilda bokslutsuppgifter. Avvikande från huvudregeln, om det i jurisdiktionen finns en koncernenhet som inte tas upp i koncernbokslutet enbart på grund av sin storlek eller väsentlighet, eller ett fast driftställe, kan informationskällan för en dylik enhet avvika från den informationskälla som används i fråga om andra koncernenheter i samma jurisdiktion, så länge den är en kvalificerad redovisning eller en tillåten informationskälla. (annex A safe harbours, 1 Transitional CbCR Safe Harbour i kommentaren, kapitel 75). Också i ovan nämnda undantagssituation ska samma informationskälla användas konsekvent i fråga om en enskild enhet.

Land-för-land-rapporten kan vara kvalificerad även om dess uppgifter inte till alla delar baserar sig på en kvalificerad redovisning. För sådana uppgifter i land-för-land-rapporten som inte utnyttjas i beräkningarna för förenklingsregeln har informationskällan ingen betydelse ur förenklingsregelns synvinkel. Enligt kommentaren används exempelvis vid beräkningen av förenklingsregeln inte på land-för-land-rapporten rapporterade betalda och ackumulerade inkomstskatter, redovisat eget kapital, ackumulerade vinstmedel, antalet arbetstagare och inte heller andra materiella tillgångar, varför dessa uppgifter inte behöver ha sitt ursprung i en kvalificerad redovisning (annex A safe harbours, 1 Transitional CbCR Safe Harbour i kommentaren, kapitel 74).

Frånsett ovan nämnda undantag leder användningen av flera än en informationskälla inom samma jurisdiktion till att land-för-land-rapportens uppgifter inte kan användas vid tillämpningen av förenklingsregeln. Den kvalificerade land-för-land-rapporten för beskattningen bedöms jurisdiktionsvis, vilket kan innebära att uppgifterna är kvalificerade i en jurisdiktion men inte i en annan (annex A safe harbours, 1 Transitional CbCR Safe Harbour i kommentaren, kapitel 76).

Exempel 9.

En storskalig multinationell koncern har tre jurisdiktioner som prövas: A, B och C.

I jurisdiktion A finns en koncernenhet och uppgifterna i land-för-land-rapporten baserar sig på en kvalificerad särskild redovisning.
I jurisdiktion B finns en koncernenhet och som informationskälla för land-för-land-rapporten har använts både en kvalificerad särskild redovisning och bokslutsuppgifter som använts för att upprätta koncernbokslutet.
I jurisdiktion C finns två koncernenheter. En av koncernenheterna har inte konsoliderats med koncernbokslutet av väsentlighetsskäl. I fråga om denna koncernenhet har man som informationskälla för land-för-land-rapporten använt en kvalificerad särskild redovisning och i fråga om den andra koncernenheten bokslutsuppgifter som använts för att upprätta den kvalificerade koncernredovisningen.

I fråga om jurisdiktion A, som prövas, uppfyller uppgifterna som använts för land-för-land-rapporten förenklingsregelns förutsättning avseende tillåten informationskälla. Jurisdiktion B, som prövas, uppfyller inte förutsättningen avseende tillåten informationskälla, eftersom alla uppgifter inte grundar sig på samma kvalificerade redovisning, såvida det inte är fråga om en situation där de uppskjutna skatterna har varit tillgängliga endast i uppgifterna som använts för att upprätta koncernbokslutet. I denna undantagssituation är det tillåtet att använda två kvalificerade redovisningar. I fråga om jurisdiktion C, som prövas, har två olika tillåtna informationskällor använts för att utarbeta land-för-land-rapporten för två olika koncernenheter, vilket är tillåtet eftersom den ena koncernenheten inte har konsoliderats utifrån oväsentlighetsskäl. Informationskällorna i jurisdiktion C uppfyller således förutsättningarna. Enligt kommentaren kan man som informationskälla använda koncernenhetens särskilda bokslut, om det har upprättats i enlighet med antingen en allmänt erkänd eller en godkänd redovisningsstandard och uppgifterna i bokslutet hålls uppdaterade i enlighet med redovisningsstandarden i fråga och den är tillförlitlig. En dylik redovisning kan vara kvalificerad, även om den inte upprättats enligt lagstiftningen. (annex A safe harbours, 1 Transitional CbCR Safe Harbour i kommentaren, kapitel 77)

Uppgifterna i land-för-land-rapporten för beskattningen som baserar sig på en kvalificerad redovisning får inte justeras för de beräkningar enligt förenklingsregeln som rapporteras på tilläggsskatterapporten, inte ens då avsikten med justeringarna vore att förenhetliga uppgifterna i land-för-land-rapporten för beskattningen med bestämmelserna i minimiskattelagen och modellreglerna. Justeringar får inte heller göras utifrån skattebehandlingen av posterna. Justeringar är tillåtna endast då regleringen särskilt kräver det. I övriga fall förhindrar gjorda justeringar användningen av uppgifterna vid tillämpningen av förenklingsregeln som gäller land-för-land-rapporteringen för beskattningen (annex A safe harbours, 1 Transitional CbCR Safe Harbour i kommentaren, kapitel 79–82.)

3.7 Fördelning av köpeskillingen vid företagsförvärv (PPA-justering)

Förenklingsregeln under övergångsperioden som gäller land-för-land-rapporteringen för beskattningen förutsätter i regel inte och tillåter heller inte justeringar i beloppen som redovisats i den kvalificerade redovisningen, för att rapporten ska anses vara kvalificerad. Med avvikelse från detta kan redovisade poster och nedskrivningar som uppstått genom företagsförvärv inverka på om koncernenhetens särskilda bokslut betraktas som en kvalificerad redovisning (10 kap. 8 § 1 mom.).

När en koncern förvärvar ägarandelar i en ny enhet registreras till följd av företagsförvärvet ofta poster hänförliga till allokeringen av köpeskillingen i koncernbokslutet. Dessa poster kan ingå antingen i 1) de koncernkonton som används vid upprättandet av koncernbokslutet, 2) de konton i enhetens redovisning som används vid upprättandet av koncernbokslutet (så kallat rapporteringspaket) eller 3) enhetens särskilda bokslut (annex A safe harbours, 1 Transitional CbCR Safe Harbour i kommentaren, kapitel 9.2). Om koncernenhetens bokslutsuppgifter (rapporteringspaket) som används som underlag för det konsoliderade bokslutet eller särskilda bokslut för en koncernenhet innehåller sådana koncernredovisningsposter allokerade till koncernenheten som har uppkommit vid allokeringen av köpeskillingen till följd av ett företagsförvärv, betraktas koncernenhetens bokslutsuppgifter eller särskilda bokslut inte som en kvalificerad redovisning.

Koncernenhetens bokslutsuppgifter eller särskilda bokslut kan dock betraktas som en kvalificerad redovisning, om enheten konsekvent inkluderat PPA-justeringarna i sitt rapporteringspaket eller i det särskilda bokslutet och utifrån dessa upprättat land-för-land-rapporten för var och en av de räkenskapsperioder som börjat den 31 december 2022 och därefter. Om exempelvis koncernenhetens rapporteringspaket eller särskilda bokslut och den land-för-land-rapport som upprättats utifrån dem inte har innehållit PPA-justeringar under den räkenskapsperiod som börjar den 1 januari 2023, kan de inte heller inkluderas i land-för-land-rapporter för senare räkenskapsperioder. Det är dock möjligt att avvika från detta krav om lagstiftningen eller motsvarande regelverk under ett senare år har förutsatt att PPA-justeringarna inkluderas i enhetens rapporteringspaket eller i det särskilda bokslutet. Dessutom ska man vid behov göra nedan beskrivna justeringar av nedskrivningar på goodwill i tilläggsskatterapporten när man tillämpar förenklingsregeln på grund av avdraget för substansbeloppet eller regeln om förenklad effektiv skattesats.

Av det ovan nämnda följer att enhetens rapporteringspaket eller det särskilda bokslutet som innehåller PPA-justeringar kan vara en kvalificerad redovisning, om land-för-land-rapporten som givits utifrån dessa också innehåller dylika poster (konsekvensvillkor). Men om inverkan av dessa poster har uteslutits från de uppgifter som lämnats på land-för-land-rapporten för beskattningen, anses koncernenhetens bokslutsuppgifter eller särskilda bokslut inte vara en kvalificerad redovisning som avses i 7 §, oavsett om nedan beskrivna justeringar av nedskrivningar på goodwill görs under övergångsperioden eller inte.

Inverkan av goodwill som uppkommit till följd av företagsförvärv elimineras så att man till koncernenhetens vinst eller förlust före inkomstskatt lägger de poster som dragits av och som hänför sig till nedskrivning av goodwill, om goodwillen hänför sig till en transaktion som genomförts efter den 30 november 2021:

för tillämpning av regeln om avdrag för substansbelopp, och
för tillämpning av regeln om förenklad effektiv skattesats, om den förändring i uppskjuten skatt som hänför sig till nedskrivning av goodwill inte ingår i den kvalificerade redovisningen.

Om villkoren inte kan uppfyllas, anses redovisningen och land-för-land-rapporten för beskattningen inte vara kvalificerade. Då kan koncernen inte tillämpa förenklingsregeln under övergångsperioden som gäller land-för-land-rapporteringen för beskattningen i jurisdiktionen där koncernenheten är belägen.

3.8 Orealiserad nettoförlust i verkligt värde

Minimiskattelagens 10 kap. 11 § innehåller en särskild bestämmelse om tillämpning av förenklingsregeln under övergångsperioden på orealiserade nettoförluster i verkligt värde, enligt vilken orealiserade nettoförluster i verkligt värde inte beaktas i vinst eller förlust före inkomstskatt, om förlusten överstiger 50 000 000 euro i jurisdiktionen i fråga. Med orealiserade nettoförluster i verkligt värde avses summan av alla förluster som följer av förändringar i det verkliga värdet på ägarintressen, med avdrag för eventuella vinster som följer av förändringar i det verkliga värdet på ägarintressen, med undantag för portföljinnehav.

Förlustelementet innehåller nedskrivningsförluster och eventuella återföringar av dem (annex A safe harbours, 1 Transitional CbCR Safe Harbour i kommentaren, kapitel 65).

I den mån den orealiserade nettoförlusten i verkligt värde som överstiger 50 000 000 euro dragits av från vinsten eller förlusten före inkomstskatt i land-för-land-rapporten för beskattningen, ska den läggas till inkomsten eller förlusten före inkomstskatt på beräkningen som ges på jurisdiktionens tilläggsskatterapport (annex A safe harbours, 1 Transitional CbCR Safe Harbour i kommentaren, kapitel 66).

3.9 Inverkan av vissa konstlade arrangemang

I 10 kap. 13-18 § i minimiskattelagen har föreskrivits om begränsningar i tillämpningsvillkoren för förenklingsregeln under övergångsperioden som gäller land-för-land-rapporteringen i fråga om konstlade arrangemang. Bestämmelserna tillämpas på arrangemang som har ingåtts efter den 18 december 2023. Bestämmelserna om konstlade arrangemang är ett undantag till huvudregeln, enligt vilken den kvalificerade land-för-land-rapporteringen inte får justeras vid tillämpning av förenklingsregeln under övergångsperioden som gäller land-för-land-rapporten för beskattningen. Till den del jurisdiktionen som prövas har ett konstlat arrangemang som genomförts den 18 december 2023 eller senare som påverkar jurisdiktionens vinst eller förlust före inkomstskatt eller inkomstskattekostnaden, ska uppgifterna justeras. Tilläggas kan att i vissa jurisdiktioner kan bestämmelserna om justering tillämpas på konstlade arrangemang som ingåtts redan den 18 december 2022 eller senare (annex A safe harbours, 1 Transitional CbCR Safe Harbour i kommentaren, kapitel 91 och 97).

Konstlade arrangemang som bestämmelserna om justering tillämpas på är:

Arrangemang som medför asymmetriskt avdrag (a deduction / non-inclusion arrangement)
Arrangemang som medför dubbelt avdrag (a duplicate loss arrangement)
Arrangemang som medför dubbel redovisning av skattekostnad (a duplicate tax recognition arrangement)

Med arrangemang som medför asymmetriskt avdrag avses ett arrangemang där en koncernenhet direkt eller indirekt tillhandahåller kredit eller på annat sätt gör en investering i en annan koncernenhet som leder till en kostnad eller förlust i den andra enhetens bokslut och kostnaden eller förlusten inte motsvaras av en intäkt hos den enhet som tillhandahållit kredit eller gjort en investering, eller det inte kan förväntas att den enhet som har tillhandahållit kredit eller gjort en investering får beskattningsbar inkomst som motsvarar den kostnad eller förlust som uppkommit för den andra enheten. Som arrangemang som medför asymmetriskt avdrag betraktas dock inte ett arrangemang till den del den kostnad eller förlust som hänför sig till arrangemanget uppkommer enbart i anslutning till sådant övrigt primärkapital för kapitaltäckningsändamål (Additional Tier One Capital) som avses i 3 kap. 12 § i minimiskattelagen. (10 kap. 14 §)

Med arrangemang som medför dubbelt avdrag avses ett arrangemang som leder till att en kostnad eller förlust som ingår i en koncernenhets bokslut också ingår i en annan koncernenhets bokslut, eller medför ett sådant avdrag av motsvarande storlek för en koncernenhet i en annan jurisdiktion som inverkar på fastställandet av den beskattningsbara inkomsten för enheten. Ett arrangemang betraktas inte som ett arrangemang som medför dubbelt avdrag till den del en kostnad som tagits med två gånger motsvaras av en inkomstökning som ingår i bokslutet för båda de koncernenheter som är part. Ett arrangemang som medfört skatteavdrag betraktas inte som ett arrangemang som medför dubbelt avdrag till den del en kostnad som hänför sig till arrangemanget motsvaras av en inkomstökning som ingår både i bokslutet för den koncernenhet som redovisat kostnaden och i den beskattningsbara inkomsten för den koncernenhet som krävt skatteavdrag. (10 kap. 15 §)

Med arrangemang som medför dubbel redovisning av skattekostnad avses ett arrangemang som leder till att fler än en koncernenhet inkluderar samma skattekostnad eller en del av den antingen i sina medräknade och justerade skatter eller i sin förenklade beräkning av den effektiva skatteskatten när de tillämpar den förenklingsregel under övergångsperioden som utgår från land-för-land-rapporten för beskattningen, utom om arrangemanget samtidigt leder till att skattepliktig inkomst ingår i boksluten för alla koncernenheter som inkluderat skattekostnaden. Ett arrangemang är dock inte ett arrangemang som medför dubbel redovisning av skattekostnad, om skattekostnaden inkluderas i bokslutet enbart på grund av att den förenklade beräkningen av den effektiva skattesatsen inte förutsätter en justering av skattekostnaden till den del det är fråga om en kostnad som annars ska överföras till en annan enhet för beräkningen av de medräknade och justerade skatterna. (10 kap. 16 §)

I fråga om konstlade arrangemang ska följande justeringar göras i uppgifterna för den jurisdiktion som ska prövas vid tillämpningen av förenklingsregeln:

från vinsten eller förlusten före skatter elimineras vilken kostnad eller förlust som helst som har uppstått genom ett arrangemang som medför asymmetriskt avdrag eller ett arrangemang som medför dubbelt avdrag
från inkomstskattekostnaden elimineras vilken skattekostnad som helst som uppstått genom ett arrangemang som medför dubbel redovisning av skattekostnad (annex A safe harbours, 1 Transitional CbCR Safe Harbour i kommentaren, kapitel 92).

Vid tillämpning av bestämmelserna om konstlade arrangemang avses med koncernenhet också en enhet som i minimibeskattningen behandlas som en koncernenhet. Sådana enheter är samföretag och enheter som upprättar ett eget bokslut som ska beaktas vid tillämpningen av förenklingsregeln under övergångsperioden som gäller land-för-land-rapporteringen för beskattningen, oavsett om enheterna befinner sig i samma aktuella jurisdiktion. Med en koncernenhets bokslut avses ett bokslut för beräkning av justerad vinst eller en kvalificerad redovisning som förenklingsregeln under övergångsperioden som gäller land-för-land-rapporteringen för beskattningen baserar sig på. (10 kap. 18 §)

En koncernenhet har inte en sådan motsvarande ökning av sin beskattningsbara inkomst i samband med konstlade arrangemang, om:

ökningen av den beskattningsbara inkomsten motsvaras av en post som minskar skatten, såsom en förlustutjämning eller en outnyttjad avdragsgill räntekostnad för tidigare år, för vilken en nedskrivning har gjorts, eller skulle ha gjorts om redovisningsmöjligheten hade bedömts utan möjligheten för koncernenheten att använda en post som minskar skatten på grund av ett arrangemang som avses i 14–16 §, om arrangemanget har ingåtts efter den 18 december 2023, eller
den betalning som ger upphov till en kostnad eller förlust för betalaren också ger upphov till en skatteavdragsgill kostnad eller förlust för en annan koncernenhet i samma jurisdiktion, och den avdragsgilla kostnaden eller förlusten inte ingår i vinsten eller förlusten före skatt i den jurisdiktionen.

En kostnad eller förlust anses inte ingå i bokslutet för en transparent enhet vid beskattningen, till den del kostnaden eller förlusten ingår i bokslutet för de koncernenheter som äger den. (10 kap. 18 §)

3.10 Undantag från förenklingsregeln under övergångsperioden

Minimiskattelagens 10 kap. 12 § innehåller vissa undantagsregler som gäller tillämpningen av förenklingsregeln på statslösa koncernenheter, koncerner med flera moderenheter och vissa jurisdiktioner.

I fråga om en statslös koncernenhet görs beräkningarna av tilläggsskatt enhetsvis, eftersom den inte är belägen i någon jurisdiktion. Därför omfattas statslösa koncernenheter inte av förenklingsregeln under övergångsperioden som gäller land-för-land-rapporteringen för beskattningen.

En koncern med flera moderenheter kan tillämpa förenklingsregeln under övergångsperioden som gäller land-för-land-rapporteringen för beskattningen endast utifall att den kvalificerade land-för-land-rapporten för beskattningen innehåller uppgifter om den konsoliderade koncernen med flera moderenheter. Om land-för-land-rapporten för beskattningen har lämnats in separat i fråga om koncerner om ingår i en konsoliderad koncern med flera moderenheter, omfattas koncernen med flera moderenheter inte av förenklingsregeln.

Utanför förenklingsregeln faller också jurisdiktioner på vilkas koncernenheter tillämpas det val som gäller ett berättigat utdelningsskattesystem (7 kap. 8 §). Om koncernen emellertid inte gör ett sådant val under det första skatteåret under vilket minimiskattelagen tillämpas i jurisdiktionen, kan förenklingsregeln tillämpas även i den här jurisdiktionen på samma sätt som i de övriga jurisdiktionerna.

Utanför förenklingsregeln faller dessutom sådana jurisdiktioner där förenklingsregeln inte har tillämpats under en tidigare räkenskapsperiod under vilken minimiskattereglerna har tillämpats på koncernen. Denna begränsning gäller inte sådana jurisdiktioner där koncernen inte haft en enda koncernenhet under den tidigare räkenskapsperioden i fråga.

Exempel 10.

Den multinationella koncernen X har koncernenheter i jurisdiktionerna A, B, C, D, E, F och G. Räkenskapsperioden för den multinationella koncernen är lika med kalenderåret under åren 2024–2026. X omfattas av minimiskattelagen under räkenskapsperioden som utgår 2024 och koncernen vill utnyttja förenklingsregeln under övergångsperioden som gäller land-för-land-rapporteringen för beskattningen. För jurisdiktionerna A-F uppfylls villkoren och tilläggsskattebeloppet anses vara noll för räkenskapsperioden 2024. I jurisdiktion G uppfylls inte villkoren för förenklingsregeln under räkenskapsperioden 2024 som gäller land-för-land-rapporteringen för beskattningen. I fråga om jurisdiktion A-F kan X utnyttja förenklingsregeln för de räkenskapsperioder som utgår 2025 och 2026. I jurisdiktion G kan förenklingsregeln inte tillämpas under senare räkenskapsperioder av övergångsperioden.

Exempel 11.

Den multinationella koncernen X har koncernenheter i jurisdiktionerna A, B, C, D, E, F och G under räkenskapsperiod 2024 och under räkenskapsperiod 2025 dessutom i jurisdiktion H och I. Räkenskapsperioden för den multinationella koncernen är lika med kalenderåret under åren 2024–2026. X omfattas av minimiskattelagen under räkenskapsperioden som utgår 2024 och koncernen utnyttjar förenklingsregeln under övergångsperioden som gäller land-för-land-rapporteringen för beskattningen. För jurisdiktionerna A-G uppfylls villkoren och tilläggsskattebeloppet anses vara noll för räkenskapsperioden 2024. I jurisdiktionerna H och I har det inte funnits koncernenheter under räkenskapsperioden 2024, varför förenklingsregeln under räkenskapsperioden som gäller land-för-land-rapporteringen för beskattningen inte kunde tillämpas under räkenskapsperioden 2024. Jurisdiktion H har utnyttjat förenklingsregeln 2025 och kan tillämpa den också 2026. I:s jurisdiktion uppfyller inte kriterierna för den kvalificerade land-för-land-rapporten för beskattningen för räkenskapsperioden 2025, varför förenklingsregeln inte kan utnyttjas för jurisdiktion I 2025 och därför inte heller 2026.

3.11 Förenklingsregelns tillämpning i särskilda situationer

3.11.1 Koncerner som inte är skyldiga att lämna in en land-för-land-rapport för beskattningen

Eftersom tillämpningsområdet för minimiskattelagen och bestämmelserna om land-för-land-rapporteringen för beskattningen inte är enhetliga, kan en koncern omfattas av minimiskattelagen även om den inte är skyldig att lämna in en land-för-land-rapport för beskattningen. Detta kan vara fallet exempelvis om det är fråga om en storskalig nationell koncern eller om koncernens årliga intäkter överskrider tröskeln för att tillämpa minimiskattelagen, men om tröskeln för att tillämpa land-för-land-rapporteringen inte uppfylls.

Enligt 10 kap. 5 § i minimiskattelagen kan tilläggsskatten för en jurisdiktion anses vara noll även om koncernen inte är skyldig att lämna in en land-för-land-rapport för beskattningen. Villkoret är att koncernen fyller i avsnittet gällande förenklingsregeln i tilläggsskatterapporten med de uppgifter från sin kvalificerade redovisning som koncernen skulle ha rapporterat i en land-för-land-rapport för jurisdiktionen, om koncernen hade varit skyldig att lämna in en land-för-land-rapport. Koncernen kan utnyttja OECD:s slutrapport OECD BEPS Action 13 gällande land-för-land-rapporteringen för beskattningen och tolkningsvägledningen ”OECD Guidance on the Implementation of Country-by-Country Reporting” när den tillämpar förenklingsregeln för upprättandet av tilläggsskatterapporten. Samma villkor för kvalificerad redovisning gäller också för en koncern som inte omfattas av land-för-land-rapporteringen för beskattningen.

3.11.2 Minoritetsägda koncernenheter

Med minoritetsägd koncernenhet avses en sådan koncernenhet i vilken den yttersta moderenheten har ett direkt eller indirekt ägarintresse på högst 30 procent (5 kap. 10 §), men där den yttersta moderenheten dock innehar ett bestämmande inflytande. Minoritetsägda enheter anses vara koncernenheter, eftersom den yttersta moderenheten har bestämmande inflytande i dem trots det låga ägarintresset.

I land-för-land-rapporteringen för beskattningen separeras minoritetsägda koncernenheter inte från andra koncernenheter i samma jurisdiktion på motsvarande sätt som i minimibeskattningen, eftersom de konsolideras med koncernbokslutet på grund av den yttersta moderenhetens bestämmande inflytande. Vid tillämpning av förenklingsregeln för övergångsperioden som gäller land-för-land-rapporteringen för beskattningen behöver minoritetsägda koncernenheter som ingår i värdena i land-för-land-rapporten inte särskilt exkluderas vid tillämpningen av förenklingsregeln. Då förenklingsregeln är tillämplig kan den i jurisdiktionen tillämpas även på minoritetsägda koncernenheter belägna i jurisdiktionen (annex A safe harbours, 1 Transitional CbCR Safe Harbour i kommentaren, kapitel 41).

3.11.3 En genomflödesenhet som är en yttersta moderenhet

En genomflödesenhet som är en yttersta moderenhet behandlas i land-för-land-rapporteringen för beskattningen på annat sätt än i minimibeskattningen. Vid land-för-land-rapporteringen för beskattningen behandlas en genomflödesenhet som är en yttersta moderenhet som en statslös enhet, vilket bör innebära att den rapporteras som en separat jurisdiktion med landskoden X5. I land-för-land-rapporteringen används för detta termen ”stateless entity". I minimibeskattningen är en genomflödesenhet som är en yttersta moderenhet belägen i den jurisdiktion där den har etablerats.

Därför skulle resultatet och de rapporterade skatterna i land-för-land-rapporten och minimibeskattningen i fråga om en moderenhet som är en genomflödesenhet avvika från varandra. Förenklingsregeln under övergångsperioden kan inte tillämpas i den jurisdiktion där moderenheten som är en genomflödesenhet är belägen. Endast i situationer där den justerade vinsten för en moderenhet som är en genomflödesenhet sänks till noll med stöd av 7 kap. 1 § i minimiskattelagen på grund av att den beskattas minst enligt minimiskattesatsen som inkomst för ägare i samma jurisdiktion som moderenheten, kan förenklingsregeln under övergångsperioden tillämpas i jurisdiktionen där moderenheten som är en genomflödesenhet är belägen (10 kap. 9 §).

3.11.4 Samföretag

Med samföretag avses i minimiskattelagen en enhet i vilken den yttersta moderenheten direkt eller indirekt innehar minst 50 procent av ägarintresset och vars bokslutsuppgifter konsolideras enligt kapitalandelsmetoden i den yttersta moderenhetens koncernbokslut. Med dotterenhet till ett samföretag avses en enhet vars tillgångar, skulder, intäkter, kostnader och kassaflöden ska konsolideras post för post i samföretagets koncernbokslut i enlighet med en allmänt erkänd redovisningsstandard. Ett fast driftställe vars huvudenhet är ett samföretag eller en ovan avsedd dotterenhet till ett samföretag ska behandlas som en separat dotterenhet till ett samföretag (6 kap. 12 §). Samföretag behandlas närmare i Skatteförvaltningens anvisning Minimibeskattning av stora koncerner - identifiering av en koncern och allokering av inkomst till koncernenheter.

Samföretag omfattas normalt inte av land-för-land-rapporteringen för beskattningen, eftersom de konsolideras i bokslutet enligt kapitalandelsmetoden (equity method) (annex A safe harbours, 1 Transitional CbCR Safe Harbour i kommentaren, kapitel 32). Trots detta kan förenklingsregeln med stöd av 10 kap. 9 § i minimiskattelagen också tillämpas på samföretag som konsoliderats med kapitalandelsmetoden. Som informationskälla ska i stället för land-för-land-rapporterna för beskattningen användas kvalificerade bokslut. Samföretag behandlas i fråga om förenklingsregeln som om de var oberoende enheter i koncernen i den jurisdiktionen. En samföretagskoncern behandlas som en separat koncern. Om det finns både samföretag och koncernenheter i samma jurisdiktion, ska för bådas del göras egna beräkningar vid tillämpningen av förenklingsregeln. Om medlemmarna i en samföretagskoncern är belägna i samma jurisdiktion bildar de vid tillämpningen av förenklingsregeln en enda jurisdiktion. Är medlemmarna i en samföretagskoncern belägna i olika jurisdiktioner behandlas var och en som en egen jurisdiktion. Förenklingsregeln under övergångsperioden som gäller land-för-land-rapporteringen för beskattningen tillämpas på samföretag och deras dotterbolag som om de var koncernenheter i en separat koncern. För att fastställa samföretags och deras dotterbolags justerade vinst eller förlust samt totalinkomster används kvalificerad redovisning (se kapitel 3.6 Kvalificerad land-för-land-rapport för beskattningen och kvalificerad redovisning).

3.11.5 Investeringsenheter och deras ägare

I 10 kap. 7 § i minimiskattelagen föreskrivs det närmare om tillämpningen av förenklingsregeln under övergångsperioden på investeringsenheter och deras ägare. Om en investeringsenhet är belägen i jurisdiktionen för land-för-land-rapporten för beskattningen ska investeringsenheten göra en separat beräkning av tilläggsskatten på det sätt som avses i minimiskattelagen. Investeringsenheten kan alltså inte tillämpa förenklingsregeln för övergångsperioden. Någon separat beräkning behöver dock inte göras om investeringsenheten inte har gjort de val som avses i 7 kap. 13 och 14 § i minimiskattelagen som gäller en investeringsenhets transparens och en investeringsenhets skatteplikt för utdelning. Bestämmelsen tillämpas också på en investeringsenhet inom försäkringsverksamhet.

Även om en särskild minimiskatteberäkning borde göras för investeringsenheten, kan man i investeringsenhetens jurisdiktion utnyttja förenklingsregeln under övergångsperioden som gäller land-för-land-rapporteringen för beskattningen i fråga om andra enheter. Investeringsenhetens vinst eller förlust före inkomstskatt, dess totala intäkter och alla eventuellt därtill hörande skatter beaktas endast i de jurisdiktioner där koncernenheterna som direkt äger enheten är belägna, i proportion till deras andelar. En investeringsenhet som skattemässigt inte är en genomflödesenhet behandlas i förenklingsregeln på samma sätt som andra koncernenheter (annex A safe harbours, 1 Transitional CbCR Safe Harbour i kommentaren, kapitel 59). En sådan investeringsenhets vinst eller förlust före skatt rapporteras i den jurisdiktion där den har sin skatterättsliga hemvist.

4 Förenklingsregeln under övergångsperioden som gäller regeln om kompensation för bortfall i skattebetalning

Enligt 10 kap. 19 § i minimiskattelagen betraktas den tilläggsskatt som hänför sig till regeln om kompensation för bortfall i skattebetalning och som beräknats för den yttersta moderenhetens jurisdiktion som noll för varje räkenskapsperiod under övergångsperioden, om den tillämpliga samfundsskatten i jurisdiktionen är minst 20 procent. Med övergångsperiod avses räkenskapsperioder som inte omfattar mer än tolv månader och som börjar senast den 31 december 2025 och slutar före den 31 december 2026. Förenklingsregeln kan tillämpas endast om villkoren för räkenskapsperiodens första och sista dag uppfylls.

Exempel 12.

Koncernens räkenskapsperiod är 1.1–31.12.2026. Eftersom räkenskapsperioden börjar efter 31.12.2025 och inte slutar före 31.12.2026 kan förenklingsregeln inte tillämpas på räkenskapsperioden som slutar 31.12.2026.

Enligt regeringspropositionen är syftet med förenklingsregeln att underlätta för den yttersta moderenhetens jurisdiktion under de första åren med minimiskatteregler. Med samfundsskattesatsen i en jurisdiktion avses den nominella skattesats som allmänt tillämpas på koncerner som omfattas av tillämpningsområdet i jurisdiktionen i fråga. Vid bedömningen av skattesatsen kan man också beakta skatter som understiger den nationella nivån. (RP 98/2024, s. 25)

Förenklingsregeln har inverkan när den yttersta moderenheten är belägen i en jurisdiktion som inte har infört minimiskatteregleringen eller som inte tillämpar regeln om inkomstinkludering i nationella situationer. Enligt artikel 5 i direktivet ska den yttersta moderenheten i en lågskattejurisdiktion tillämpa regeln om inkomstinkludering också i fråga om sig själv. Därför är förenklingsregeln i praktiken inte tillämplig om den yttersta moderenheten är belägen i en EU-medlemsstat som tillämpar direktivet.

Exempel 13.

Koncernens yttersta moderenhet är belägen i Estland. Räkenskapsperioden är lika med kalenderåret. Estland har tillämpat möjligheten i artikel 50 i minimiskattedirektivet att skjuta upp genomförandet av direktivet och tillämpar alltså inte direktivet. I princip ska regeln om kompensation för bortfall i skattebetalning tillämpas av andra EU-medlemsstater som tillämpar direktivet, om det i fråga om koncernenheterna belägna i Estland skulle uppkomma tilläggsskatt som hänför sig till regeln om kompensation för bortfall i skattebetalning.

Förenklingsregeln under övergångsperioden som gäller regeln om kompensation för bortfall i skattebetalning kan tillämpas om samfundsskattesatsen i jurisdiktionen där den yttersta moderenheten är belägen är minst 20 procent. Enligt OECD:s Statutory Corporate Income Tax Rates statistik var Estlands samfundsskattesats 20 procent år 2024 och 22 procent år 2025. Koncernen kan tillämpa regeln om kompensation för bortfall i skattebetalning för räkenskapsperiod 2024 och 2025.

5 Förenklingsregeln som gäller nationell tilläggsskatt

Vid beräkning av tilläggsskattebeloppet i enlighet med 5 kap. 3 § i minimiskattelagen multipliceras jurisdiktionens överskjutande vinst med procentsatsen för tilläggsskatt. Detta belopp ökas med eventuell ytterligare tilläggsskatt för räkenskapsperioden och minskas med nationell tilläggsskatt. I beräkningen fungerar alltså nationell tilläggsskatt på samma sätt som skattetillgodohavande. Om jurisdiktionens kvalificerade nationella tilläggsskatt uppfyller villkoren för förenklingsregeln, blir den nationella tilläggsskatten minst lika stor som tilläggsskatten som tas ut enligt regeln om inkomstinkludering. Då behöver koncernen inte göra beräkningar som gäller tillämpningen av regeln om inkomstinkludering i jurisdiktionen i fråga. Förenklingsregeln fungerar alltså på samma sätt som befrielse.

För att den nationella tilläggsskatten ska uppfylla villkoren för förenklingsregeln ska beräkningen av den grunda sig på den i moderbolagets koncernbokslut tillämpliga redovisningsstandarden eller den i jurisdiktionen tillämpliga godkända redovisningsstandarden. Dessutom ska den nationella tilläggsskatten leda till ett slutresultat som är förenligt med beräkningen av minimiskatten. Vid beräkningen av nationell tilläggsskatt får bassamfundsskatt som påförts bassamfundsdelägaren inte beaktas som skatt för någon enhet, och den skatt som huvudenheten betalat på grund av resultat för ett fast driftställe allokeras inte till det fasta driftstället.

I 9 kap. 10 § i minimiskattelagen föreskrivs att om den koncernenhet som lämnar deklaration så väljer, ska tilläggsskatten för en jurisdiktion under en räkenskapsperiod anses vara noll för de enheter för vilka det beräknas en sådan kvalificerad nationell tilläggsskatt i jurisdiktionen i fråga som i en särskild kollegial utvärdering inom ramen för OECD:s och G20-ländernas inkluderande ramverk har ansetts kunna omfattas av förenklingsregeln om nationell tilläggsskatt. Förenklingsregeln tillämpas inte på enheter som inte omfattas av den nationella tilläggsskatten i jurisdiktionen eller som har bestridit sin skyldighet att betala tilläggsskatt annat än på grund av en regel om nationell tilläggsskatt.

Jurisdiktionerna, vilkas kvalificerade nationella tilläggsskatt i en särskild kollegial utvärdering inom ramen för ett inkluderande ramverk som har ansetts berättiga till åberopande av förenklingsregeln, publiceras på OECD:s webbplats (Central record for purposes of the Global Minimum Tax). Den nationella tilläggsskatten i Finland har ansetts berättiga till åberopande av förenklingsregeln. Förenklingsregeln om nationell tilläggsskatt tillämpas alltså om koncernen så väljer. Då ska koncernen lämna en beräkning av den nationella tilläggsskatten på tilläggsskatterapporten.

6 Förenklingsregeln som gäller förenklade beräkningar för koncernenheter utan väsentlig betydelse

6.1 Allmänt

Förenklingsregeln om förenklade beräkningar för koncernenheter utan väsentlig betydelse är en permanent förenklingsregel, vars syfte enligt regeringspropositionen är att undvika komplicerade minimiskatteberäkningar i situationer där kalkylerna kan förenklas utan att deras slutresultat ändras eller syftet med bestämmelserna om minimiskatt på något annat sätt äventyras (RP 98/2024, s. 22).

Enligt 9 kap. 11 § i minimiskattelagen får en koncernenhet som lämnar deklaration välja att under den tid valet är i kraft använda en förenklad beräkning för att beräkna den justerade vinsten eller förlusten, den justerade intäkten och de medräknade och justerade skatterna för en koncernenhet utan väsentlig betydelse. Vinster, förluster, intäkter och skatter som beräknats på detta sätt används för att bedöma om villkoren uppfylls för att betrakta tilläggsskatten för en jurisdiktion under räkenskapsperioden som noll. Valet är ett val som gäller i ett år och varje enhet som omfattas av valet behandlas som om den var den enda koncernenheten i sin jurisdiktion.

6.2 Koncernenhet utan väsentlig betydelse

I samband med förenklingsreglerna avses med en koncernenhet utan väsentlig betydelse enligt minimiskattelagen en enhet i koncernen inklusive dess fasta driftställen som inte har sammanslagits med koncernbokslutet enbart på grund av sin storlek eller oväsentlighet. Ett villkor är att koncernbokslutet är ett sådant bokslut som anges i 1 kap. 9 § 1 eller 3 punkten och att koncernbokslutet har reviderats. Om enhetens totala intäkter dessutom överstiger 50 miljoner euro är villkoret att det bokslut som ligger till grund för en land-för-land-rapport ska vara upprättat i enlighet med en allmänt erkänd redovisningsstandard eller en godkänd redovisningsstandard. (9 kap. 11 §)

Med land-för-landrapporteringsreglerna för beskattningen avses här regler om land-för-land-rapportering för beskattningen i den yttersta moderenhetens jurisdiktion. Om en land-för-land-rapport inte har lämnats in i den yttersta moderenhetens jurisdiktion, avses motsvarande regler i en ställföreträdande moderenhets jurisdiktion. Om den yttersta moderenhetens jurisdiktion inte tillämpar land-för-land-rapportering för beskattningen och koncernen inte har lämnat in en land-för-land-rapport till någon jurisdiktion, avses med regleringen OECD:s vägledning om genomförandet av land-för-land-rapportering. (9 kap. 11 §)

6.3 Förenklade beräkningar

I 9 kap. 11 § 4 mom. i minimiskattelagen beskrivs de beräkningsregler som ska tillämpas vid bedömningen av om villkoren för förenklingsregeln uppfylls. Förenklade beräkningar för koncernenheter utan väsentlig betydelse, det vill säga förenklad beräkning av resultatet, intäkterna och skatterna är alternativa kalkyler för beräkningen av det justerade resultatet eller den justerade förlusten, de justerade intäkterna och de medräknade och justerade skatterna. Enligt regeringens proposition ska en koncernenhet utan väsentlig betydelse använda förenklad beräkning för att avgöra om något av villkoren för förenklingsregeln enligt 2 mom. uppfylls för räkenskapsperioden. Förenklade beräkningar bör göras separat för varje koncernenhet utan väsentlig betydelse. Förenklingsregeln tillämpas inte på ytterligare tilläggsskatt för räkenskapsperioden. (RP 98/2024, s. 22)

Vid förenklad beräkning av inkomsten och vid förenklad beräkning av intäkterna anses det justerade resultatet och den justerade intäkten för en koncernenhet utan väsentlig betydelse vara enhetens totala intäkter så som de beräknats enligt land-för-landrapporteringsreglerna för beskattningen. Vid förenklad beräkning av skatterna anses de medräknade och justerade skatterna för en koncernenhet utan väsentlig betydelse vara de uppkomna skatter under räkenskapsperioden som beräknats enligt land-för-landrapporteringsreglerna för beskattningen.

6.4 Villkor för att tillämpa förenklingsregeln

Enligt 9 kap. 11 § 2 mom. i minimiskattelagen betraktas tilläggsskatten för en jurisdiktion under en räkenskapsperiod som noll, om något av följande villkor uppfylls:

jurisdiktionens justerade resultat enligt rutinavkastningstestet, när en förenklad beräkning av vinsten används, är lika stort eller mindre än avdraget för substansbeloppet i jurisdiktionen
den genomsnittliga justerade intäkten enligt testet för ringa verksamhet, när en förenklad beräkning av vinsten används, understiger 10 miljoner euro och det genomsnittliga justerade resultatet är mindre än 1 miljon euro eller visar förlust, eller
den effektiva skattesatsen enligt testet för den effektiva skattesatsen, när en förenklad beräkning av vinsten och skatten används, är minst 15 procent. (RP 98/2024)

Förenklingsregeln kan alltså tillämpas om koncernenheten med hjälp av de förenklade beräkningarna bevisar att någon av de ovan nämnda testerna uppfylls. Om förenklingsregeln är tillämplig betraktas tilläggsskatten för under en räkenskapsperiod som noll och några egentliga beräkningar av tilläggsskatten behöver inte göras för koncernenheten i fråga utan väsentlig betydelse. Tillämpningen av bestämmelsen sker på årsbasis och baserar sig på den koncernenhets val som lämnar tilläggsskatterapporten. En koncernenhet utan väsentlig betydelse behandlas vid tillämpningen av bestämmelsen som om den var den enda koncernenheten i jurisdiktionen där den är belägen, det vill säga som en separat koncernenhet, även om andra enheter som ingår i samma koncern de facto vore belägna i samma jurisdiktion.

7 Förenklingsregeln som gäller substansbaserade skatteincitament

7.1 Allmänt

Förenklingsregeln som gäller substansbaserade skatteincitament är en permanent förenklingsregel som tillämpas på räkenskapsperioder som börjar den 1 januari 2026. Förenklingsregeln tillämpas om villkoren uppfylls efter koncernens val och tillämpningen minskar beloppet av jurisdiktionens tilläggsskatt. En justering som grundar sig på ett kvalificerat skatteincitament görs på jurisdiktionsnivå efter att de medräknade och justerade skatterna och den justerade vinsten har beräknats. (RP 6/2026, s. 11)

Enligt 9 kap. 14 § i minimiskattelagen anses av tilläggsskatten för jurisdiktionen för räkenskapsperioden den andel vara noll som motsvarar det medräknade beloppet av räkenskapsperiodens kvalificerade skatteincitament. Den andel av tilläggsskatten som ska anses vara noll är den differens som fås genom att det belopp av tilläggsskatten som beräknats i enlighet med 9 kap. 15 § dras av från det tilläggsskattebelopp som skulle ha beräknats för jurisdiktionen om valet som gäller förenklingsregeln inte hade gjorts.

Om förenklingsregeln som gäller kvalificerade skatteincitament tillämpas på basis av ett kvalificerat skattetillgodohavande eller ett marknadsmässigt överlåtbart skattetillgodohavande behandlas inte skattetillgodohavandet som intäkt så som avses i 3 kap. 6 §, då koncernenhetens justerade vinst beräknas. Om ett skattetillgodohavande har varit skattepliktig inkomst, dras den skatt som hänför sig till denna inkomst av från koncernenhetens medräknade skatter för räkenskapsperioden. (9 kap. 14 § 6 mom.)

7.2 Kvalificerat skatteincitament

Enligt 9 kap. 14 § 3 mom. i minimiskattelagen avses med kvalificerade skatteincitament i samband med förenklingsregeln:

allmänt tillgängliga skatteincitament som minskar beloppet av de medräknade skatterna för räkenskapsperioden eller för kommande räkenskapsperioder och som beräknas på basis av de kostnader som uppkommit eller mängden materiella tillgångar som producerats i jurisdiktionen, och
kvalificerade skattetillgodohavanden och marknadsmässigt överlåtbara skattetillgodohavanden som uppfyller villkoren i 1 punkten, om den koncernenhet som lämnar deklaration har gjort ett i 8 kap. 12 § avsett val som gäller i ett år för att behandla skattetillgodohavandet, eller en del av det, som ett kvalificerat skatteincitament.

Enligt 9 kap. 14 § 4 mom. i minimiskattelagen betraktas som skatteincitament som beräknas på basis av kostnader dock inte incitament där värdet på skatteförmånen överstiger de upplupna kostnaderna. Vid bedömningen av detta beaktas enligt regeringens proposition alla skatteincitament som baserar sig på samma kostnad. Med skatteförmånens belopp avses det maximibelopp med vilket skatten kan minska på grund av incitamentet (RP 6/2026, s. 13). Enligt 5 mom. i samma paragraf anses som ett sådant skatteincitament inte heller skatteincitament som baserar sig endast på kostnader för förvärv av sådan intäkt som har undantagits från beräkningen av den justerade vinsten eller förlusten.

Med kvalificerade skatteincitament avses så kallade kostnadsbaserade (expenditure-based) skatteincitament och vissa skatteincitament som baserar sig på produktionsverksamhet (production-based). Den skatteförmån som beviljas den skattskyldige i fråga om kostnadsbaserade skatteincitament baserar sig på en andel av de kostnader som uppkommit. Således har kostnaderna ett direkt samband med de investeringar som de är avsedda att sporra. Enligt regeringens proposition är avsikten att definitionen av kvalificerade skatteincitament ska vara tillämplig i vid bemärkelse och att den inte ska begränsa vilka slags kostnader incitamentet täcker. Kostnadsbaserade incitament kan tillhandahållas till exempel som skattetillgodohavanden, extra avdrag eller skattefrihet för inkomst. En central förutsättning är endast att incitamentets belopp beräknas direkt utifrån de kostnader som uppstått. (RP 6/2026, s. 11-12)

Skatteincitament som baserar sig på produktionsverksamhet är liknande som kostnadsbaserade skatteincitament, eftersom incitamentets belopp direkt baserar sig på verksamhetens eller investeringens nivå. Skatteincitament som baserar sig på produktionsverksamhet kan vara kvalificerade endast då de baserar sig på produktionsvolymen. Incitament som baserar sig på produktionens värde är inte kvalificerade. Dessutom ska produktionen av materiella tillgångar ske inom den jurisdiktion som beviljar skatteincitamentet. Med produktion kan avses exempelvis tillverkning, elproduktion samt brytning och förädling. Incitamentet ska basera sig på enheter som producerats i den jurisdiktion som erbjuder incitamentet. (RP 6/2026 s. 12)

Incitamentets belopp ska basera sig på kostnader som uppkommit eller en producerad produktionsmängd. Beloppet av ett incitament som exempelvis baserar sig på ett åtagande om framtida kostnader anses inte kvalificerat. Detta hindrar dock inte tillämpningen av ett administrativt förfarande där förutsättningarna för projektets lämplighet inklusive en eventuell uppskattning av skatteincitamentets belopp fastställs på förhand, förutsatt att incitamentets belopp fastställs slutgiltigt utifrån de faktiska kostnaderna. (RP 6/2026, s. 12)

Kvalificerade skatteincitament ska vara allmänt tillgängliga för de skattskyldiga. Skatteincitament som är begränsade endast till koncerner som omfattas av lagens tillämpningsområde eller incitament som inte skulle finnas utan ett statligt arrangemang, så som avtal, förvaltningsbeslut, föreskrift, beviljandebeslut eller andra motsvarande arrangemang med en myndighet är inte kvalificerade. (RP 6/2026, s. 12)

Enligt regeringens proposition är i Finland till exempel investeringsgottgörelsen enligt lagen om skattegottgörelse för vissa stora investeringar som syftar till en klimatneutral ekonomi och avdraget enligt lagen om tilläggsavdrag baserade på utgifter för forsknings- och utvecklingsverksamhet i beskattningen sådana kvalificerade skatteincitament som avses i förenklingsregeln (RP 6/2026, s. 12).

7.3 Beräkning av förenklingsregeln

Om beräkningen av förenklingsregeln föreskrivs i 9 kap. 15 § i minimiskattelagen. Enligt bestämmelsen ska vid tillämpning av förenklingsregeln till de medräknade och justerade skatterna för räkenskapsperioden för koncernenheter som är belägna i jurisdiktionen läggas antingen beloppet av kvalificerade skatteincitament för räkenskapsperioden eller beloppet enligt substansbegränsningen, beroende på vilket belopp som är lägre.

I 9 kap. 15 § 2 mom. föreskrivs hur skatteincitamentets belopp beräknas i fråga om olika modeller med skatteincitament. Beloppet av ett kvalificerat skatteincitament under räkenskapsperioden anses därmed i fråga om användning av skattetillgodohavanden vara minskningen av medräknade skatter för räkenskapsperioden, om incitamentsmodellen är skattetillgodohavande (tax credit). Om incitamentsmodellen baserar sig på avdrag som överstiger kostnaderna eller annat extra avdrag (super deduction, enhanced allowance) är skatteincitamentets belopp för räkenskapsperioden beloppet av kostnaderna eller annat extra avdrag som yrkats multiplicerat med den skattesats som regelmässigt tillämpas på inkomsten. Om skatteincitamentet igen beviljas genom att inkomst befrias från skatt är skatteincitamentets belopp beloppet av den skattefria inkomst som hänför sig till kostnaderna multiplicerat med den skattesats som regelmässigt tillämpas på inkomsten. Om en skattesats som är lägre än den regelmässiga skattesatsen blir tillämplig, är skatteincitamentets belopp beloppet av den skattefria inkomst som hänför sig till kostnaderna multiplicerat med differensen mellan den skattesats som regelmässigt tillämpas på inkomsten och den sänkta skattesatsen.

Om substansbegränsning föreskrivs i 9 kap. 15 § 3 mom. Syftet med substansbegränsningen är att begränsa effekten av kvalificerade skatteincitament på basis av jurisdiktionens materiella tillgångar (RP 6/2026, s. 13). Substansbegränsningen ska grunda sig på personalkostnader eller vissa avskrivningar inom jurisdiktionen, beroende på vilka som är högre. Substansbegränsningen är 5,5 procent av beloppet av de berättigade personalkostnaderna eller av det belopp av avskrivningarna för berättigade materiella tillgångar som ingår i den justerade vinsten eller förlusten för räkenskapsperioden, beroende på vilket belopp som är högre (9 kap. 15 § 3 mom. 1 punkten). Med berättigade personalkostnader och berättigade materiella tillgångar avses här det samma som i samband med avdraget för substansbelopp, med det undantaget att aktiverade personalkostnader inte utesluts i samband med substansbegränsningen från beloppet av de berättigade personalkostnaderna (RP 6/2026, s. 13-14).

Alternativt kan man i koncernen göra ett val som gäller i fem år som baserar sig på anskaffningsutgiften för att beräkna beloppet av substansbegränsningen. Då inkluderas inte markområden och andra tillgångar som inte får avskrivas i beräkningsgrunden (RP 6/2026, s. 13). Om koncernen gör detta val är substansbegränsningen 1 procent av den redovisade anskaffningskostnaden för berättigade materiella tillgångar för räkenskapsperioden, dock så att markområden och andra tillgångar som inte får avskrivas inte ingår i beräkningen (9 kap. 15 § 3 mom. 2 punkten).

8 Parallellmodellen

8.1 Allmänt

Parallellmodellen utesluter från minimibeskattningen av stora koncerner koncernenheter vars yttersta moderenhet är belägen inom en kvalificerad parallellmodelljurisdiktion och inom vars jurisdiktion det inte tillämpas någon nationell tilläggsskatt (RP 6/2026, s. 6). Då förenklingsreglerna om parallellmodellen kan tillämpas på enheterna som ingår i en koncern tillämpas endast regleringen avseende nationell tilläggsskatt. Förenklingsreglerna om parallellmodellen tillämpas då villkoren uppfylls om koncernen så väljer. Förenklingsreglerna är permanenta och tillämpas på räkenskapsperioder som börjar den 1 januari 2026 (RP 6/2026, s. 10-11). Eftersom Finland har en giltig kvalificerad nationell tilläggsskatt, är de finska koncernenheterna som ingår i en koncern som tillämpar parallellmodellen skyldiga att tillämpa regleringen avseende nationell tilläggsskatt.

8.2 Förenklingsregeln om parallellsystem

Enligt 9 kap. 12 i minimiskattelagen anses tilläggsskatten för jurisdiktionen för räkenskapsperioden enligt regeln om inkomstinkludering och regeln om kompensation för bortfall i skattebetalning vara noll i fråga om koncernenheter på vilka förenklingsregeln om parallellsystem tillämpas. Förenklingsregeln om parallellsystem kan tillämpas på koncernenheter, om koncernens yttersta moderenhet är belägen i en jurisdiktion som i OECD:s och G20-ländernas inkluderande ramverks särskilda kollegiala utvärdering har ansetts ha ett kvalificerat parallellsystem. Tilläggsskatten enligt regeln om inkomstinkludering och regeln om kompensation för bortfall i skattebetalning anses vara noll också till den del den gäller koncernenhetens andel i ett samföretag eller ett samföretags dotterbolag.

Tillämpningen av förenklingsregeln förutsätter alltså att koncernens yttersta moderenhet är belägen i en jurisdiktion som i det inkluderande ramverkets särskilda kollegiala utvärdering har ansetts ha ett kvalificerat parallellsystem. Enligt regeringens proposition publiceras sådana jurisdiktioner på OECD:s webbplats i ett centraliserat system (Central record for purposes of the Global Minimum Tax). När anvisningen skrivs finns Förenta staterna på förteckningen i det centraliserade systemet. (RP 6/2026, s. 10-11)

En koncernenhet i Finland som ingår i en koncern som tillämpar parallellsystemet ska uppfylla den deklarationsskyldighet som föreskrivs i 8 kap. 3-5 § i minimiskattelagen. Tilläggsskatterapporten ska lämnas in för varje räkenskapsperiod i fråga om den nationella tilläggsskatten i Finland. Dessutom ska en tilläggsskattedeklaration lämnas in om koncernenheten har tilläggsskatt som ska betalas för räkenskapsperioden. Det är möjligt att centraliserat lämna in tilläggsskatterapporten också i en koncern som tillämpar parallellmodellen. Då ska koncernenheten som är belägen i Finland lämna en notifikation om den koncernenhet som lämnar tilläggsskatterapporten, om deklarationen med information om tilläggsskatt lämnas in utanför Finland.

8.3 Förenklingsregeln som gäller den yttersta moderenheten

Enligt 9 kap. 13 i minimiskattelagen anses tilläggsskatten för den yttersta modernenhetens jurisdiktion för räkenskapsperioden enligt regeln om kompensation för bortfall i skattebetalning vara noll i fråga om koncernenheter som är belägna i jurisdiktionen för en yttersta moderenhet på vilken förenklingsregeln om den yttersta moderenheten tillämpas. Förenklingsregeln om den yttersta moderenheten kan under räkenskapsperioden tillämpas på en multinationell koncern, om koncernens yttersta moderenhet är belägen i en jurisdiktion som i OECD:s och G20-ländernas inkluderande ramverks särskilda kollegiala utvärdering har ansetts ha ett kvalificerat system som gäller den yttersta moderenheten.

Tillämpningen av förenklingsregeln förutsätter alltså att koncernens yttersta moderenhet är belägen i en jurisdiktion som i det inkluderande ramverkets särskilda kollegiala utvärdering har ansetts ha ett kvalificerat system som gäller den yttersta moderenheten. Enligt regeringens proposition publiceras sådana jurisdiktioner på OECD:s webbplats i ett centraliserat system (Central record for purposes of the Global Minimum Tax). När anvisningen skrivs finns det inga jurisdiktioner på förteckningen i det centraliserade systemet. (RP 6/2026 s. 11)

ledande skattesakkunnig Sami Varonen

specialsakkunnig Dan Oudi

Sidan har senast uppdaterats 5.10.2026

Minimibeskattning av stora koncerner - förenklingsregler (safe harbour-regler) och övergångsbestämmelsen för multinationella koncerner som är i den inledande fasen av sin internationella verksamhet och för storskaliga nationella koncerner Detaljerad skatteanvisning

1 Allmänt

1.1 Bakgrund

1.2 Övergångsbestämmelse för multinationella koncerner som är i den inledande fasen av sin internationella verksamhet och för storskaliga nationella koncerner

1.3 Förenklingsregler under övergångsperioden

1.4 Permanenta förenklingsregler

2 Övergångsbestämmelse för multinationella koncerner som är i den inledande fasen av sin internationella verksamhet och för storskaliga nationella koncerner

2.1 Allmänt

2.2 Övergångsbestämmelsens tillämpning på en multinationell koncern

2.3 Övergångsbestämmelsens tillämpning på en storskalig nationell koncern

2.4 Övergångsbestämmelsens inverkan

3 Förenklingsregeln under övergångsperioden som gäller land-för-land-rapporteringen för beskattningen

3.1 Allmänt

3.2 Övergångsperiod

3.3 De minimis-regeln

3.4 Regeln om förenklad effektiv skattesats

3.5 Regeln om avdrag för substansbelopp

3.6 Kvalificerad land-för-land-rapport för beskattningen och kvalificerad redovisning

3.7 Fördelning av köpeskillingen vid företagsförvärv (PPA-justering)

3.8 Orealiserad nettoförlust i verkligt värde

3.9 Inverkan av vissa konstlade arrangemang

3.10 Undantag från förenklingsregeln under övergångsperioden

3.11 Förenklingsregelns tillämpning i särskilda situationer

3.11.1 Koncerner som inte är skyldiga att lämna in en land-för-land-rapport för beskattningen

3.11.2 Minoritetsägda koncernenheter

3.11.3 En genomflödesenhet som är en yttersta moderenhet

3.11.4 Samföretag

3.11.5 Investeringsenheter och deras ägare

4 Förenklingsregeln under övergångsperioden som gäller regeln om kompensation för bortfall i skattebetalning

5 Förenklingsregeln som gäller nationell tilläggsskatt

6 Förenklingsregeln som gäller förenklade beräkningar för koncernenheter utan väsentlig betydelse

6.1 Allmänt

6.2 Koncernenhet utan väsentlig betydelse

6.3 Förenklade beräkningar

6.4 Villkor för att tillämpa förenklingsregeln

7 Förenklingsregeln som gäller substansbaserade skatteincitament

7.1 Allmänt

7.2 Kvalificerat skatteincitament

7.3 Beräkning av förenklingsregeln

8 Parallellmodellen

8.1 Allmänt

8.2 Förenklingsregeln om parallellsystem

8.3 Förenklingsregeln som gäller den yttersta moderenheten