Kraftverk i fastighetsbeskattningen

I denna anvisning behandlas kraftverk och deras byggplatser som föremål för fastighetsskatt, värdering av dem och fastställande av fastighetsskatt. Anvisningen har uppdaterats för att motsvara gällande rättspraxis.

Den av Skatteförvaltningen tidigare separat publicerade anvisningen Beskattning av vind- och solkraftverk har integrerats i denna anvisning. De avsnitt som gäller värdering av kraftverk som ingick i anvisningen Värdering av fastigheter i fastighetsbeskattningen har också flyttats till denna anvisning.

Avsnitten om inkomstbeskattning i anvisningen Beskattning av vind- och solkraftverk har strukits från denna anvisning. I följande anvisningar om inkomstbeskattning redogörs för beskattningen av inkomster från vind- och solkraftverk och deras byggplatser:

Värdering av vindkraftverk och solkraftverk samt deras byggplatser i arvs- och gåvobeskattningen behandlas i följande anvisningar om arvs- och gåvobeskattning: Värdering av gårdsbruk i arvs- och gåvobeskattningen och Beskattning av generationsväxlingar vid gårdsbruksenheter.

1 Allmänt om kraftverk i fastighetsbeskattningen

1.1 Allmänt om fastigheter som är föremål för skatt

Enligt 2 § i fastighetsskattelagen (654/1992) avses med fastighet en sådan tomt, lägenhet och annan självständig enhet i Finland som har införts eller bör införas som fastighet i det fastighetsregister som avses i fastighetsregisterlagen (392/1985).

Med fastigheter jämställs byggnader och konstruktioner på arrenderad mark, outbrutna områden samt byggnadsmark som hör till en samfällighet eller samfälld skog (2 § 2 mom. i fastighetsskattelagen). Dessa objekt är inte fastigheter i civilrättsligt hänseende.

Fastighetsskatten gäller i huvudsak alla slags byggnader och konstruktioner, även halvfärdiga. Fastighetsskatt ska betalas både för en byggnad som är en beståndsdel av en fastighet och för en byggnad eller konstruktion som finns på annans mark oberoende av arrendeförhållandets natur. Med stöd av 2 § 2 mom. 1 punkten i fastighetsskattelagen anses som skatteobjekt även en sådan byggnad eller konstruktion, som inte förknippas med en arrenderätt som kan överföras.

I fastighetsskattelagen finns ingen definition av byggnad eller konstruktion. I beskattningspraxis har man ansett att en byggnad är en konstruktion, struktur eller anläggning som är fast eller avsedd att vara stationär. Denna definition motsvarar i stora drag definitionen av byggnad i 2 § 1 mom. 5 punkten i bygglagen (751/2023). En konstruktion är en fast anordning som inte är en byggnad, en maskin eller en fristående anordning. Till exempel en bro, en kaj, en läktare, ett bränsledistributionstak eller ett vindkraftverkstorn ses som en konstruktion. Med kaj avses inte en sedvanlig bad- eller båtbrygga vid en fritidsbostad.

Fastighetsskatteplikten för och värderingen av en byggnad eller konstruktion påverkas av byggnadens eller konstruktionens egenskaper. Maskiner och anläggningar som inte värderas som en del av byggnaden eller konstruktionen är inte byggnader eller konstruktioner enligt fastighetsskattelagen. Sådana maskiner och anläggningar är exempelvis transformatorer och pumpstationer med sina anordningsskydd.

Med anordningsskydd som inte anses utgöra en konstruktion eller en byggnad enligt fastighetsskattelagen avses enbart ett anordningsskydd som är maskinens eller apparatens skyddsskal utan fritt utrymme. Skyddsmaterialet och utseendet spelar ingen roll. Om det i byggnaden eller konstruktionen förutom utrymme för maskiner och anläggningar också finns fritt utrymme för exempelvis arbete, passage, lagring eller andra ändamål är det fråga om en byggnad eller konstruktion som avses i fastighetsskattelagen.

1.2 Definition av kraftverk

Enligt 2 § i lagen om punktskatt på elström och vissa bränslen (1260/1996) avses med kraftverk en på ett visst område verkande funktionell helhet vars syfte är att producera el eller el och värme. Den funktionella helhet som utgörs av ett kraftverk omfattar också ellager i anknytning till detta.

Fastighetsskattelagen innehåller ingen definition av kraftverk. Enligt etablerad beskattningspraxis betraktas alla slags anläggningar som producerar elkraft som kraftverk. Sådana är kraftverk som producerar el, det vill säga kärnkraftverk, vattenkraftverk, vindkraftverk, solkraftverk samt anläggningar som använder ved, torv, gas, väte eller annat brinnande bränsle.

Som kraftverk betraktas inte värmeverk och -centraler som producerar värme eller idkar distribution av energi. Byggnader eller konstruktioner som fungerar som energilager betraktas inte heller som kraftverk i fastighetsbeskattningen.

Väteanläggningar där väte och syre produceras betraktas inte som kraftverk i fastighetsbeskattningen. Anläggningens karaktär i fastighetsbeskattningen påverkas inte av att väteproduktionen även ger upphov till små mängder el. Som helhet förbrukar anläggningen ändå mer el än vad den producerar. En väteanläggning värderas som en industribyggnad, om den sett till sina egenskaper motsvarar en industribyggnad.

Väte som producerats vid en väteanläggning överförs i allmänhet någon annanstans för förbrukning, till exempel till en industrianläggning. Väte som producerats vid en väteanläggning kan också överföras till ett kraftverk som använder väte i sin elproduktion. Anläggningar som använder väte i sin elproduktion är till exempel vätedrivna motorkraftverk. Dessa anläggningar värderas i fastighetsbeskattningen som industribyggnader, om de sett till sina egenskaper motsvarar industribyggnader.

1.3 Allmänt om värdering av kraftverksbyggnader och -konstruktioner

Enligt 15 § i fastighetsskattelagen anses som en fastighets värde det värde som enligt 5 kap. i lagen om värdering av tillgångar vid beskattningen (1142/2005, nedan värderingslagen) samt de bestämmelser och beslut som meddelats med stöd av den räknas ut för kalenderåret före det år då fastighetsskatten påförs. Värdet av en fastighet som hör till företagsförmögenhet räknas ut enligt samma grunder (18.11.2013/811).

Enligt 30 § 1 mom. i värderingslagen anses som värdet för byggnader, konstruktioner och vattenkraftverk återanskaffningsvärdet minskat med årliga åldersavdrag. Enligt 2 mom. utfärdas närmare bestämmelser om uträkning av återanskaffningsvärdet genom förordning av finansministeriet. Finansministeriet utfärdar varje år en förordning om grunder för återanskaffningsvärdet av byggnader (nedan förordningen om återanskaffningsvärdet). Se till exempel Finansministeriets förordning om grunder för återanskaffningsvärdet av byggnader 1073/2025 (Finlex).

Finansministeriet har utfärdat en separat förordning om grunderna för återanskaffningsvärdet av vattenkraftverk och dess konstruktioner. Finansministeriet utfärdar varje år en förordning om grunderna för återanskaffningsvärdet av vattenkraftverk och dess konstruktioner. Se till exempel Finansministeriets förordning om grunderna för återanskaffningsvärdet av vattenkraftverk och dess konstruktioner 1072/2025 (Finlex).

Utöver de värden som tas upp i de ovan nämnda förordningarna har man beaktat bland annat de årliga förändringarna i byggnadskostnadsindexet.

Beskattningsvärdet för byggnader bestäms schablonmässigt utifrån byggnadens återanskaffningsvärde minskat med åldersavdrag. Om byggnaden eller konstruktionen har skadats eller annars nedgått i värde mera än vad åldersavdragen förutsätter, ska återanskaffningsvärdet minskas med det belopp som motsvarar värdeminskningen. Har grundliga förbättringar eller betydande underhållsarbeten utförts i byggnaden eller konstruktionen efter att de har färdigställts, ska åldersavdraget sänkas enligt prövning (30 § 3 mom. i värderingslagen).

I förordningen om återanskaffningsvärdet har separata värderingsanvisningar sammanställts för olika byggnadstyper. Byggnadens typ bestäms enligt byggnadens egenskaper och användningsändamål. För värdering av någon annan byggnad än en sådan som hör till de i förordningen uppräknade grupperna används värderingsgrunderna för närmast tillämpliga byggnad.

Om en byggnad är av sådant slag att värderingsgrunderna i 4–19 § i förordningen om återanskaffningsvärdet inte alls kan tillämpas på den eller det är fråga om en konstruktion, anses återanskaffningsvärdet av en sådan byggnad eller konstruktion vara 75 procent av byggnadskostnaderna för motsvarande byggnad eller konstruktion (21 § i förordningen om återanskaffningsvärdet). Om inga uppgifter är tillgängliga om byggnadskostnaderna för en sådan motsvarande byggnad eller konstruktion, används vid värderingen av byggnaden eller konstruktionen de faktiska byggnadskostnaderna för byggnaden eller konstruktionen i fråga.

I förordningen om återanskaffningsvärdet ges inga separata värderingsgrunder för beräkning av återanskaffningsvärdet för kraftverk. Kraftverket samt tillhörande och anslutna byggnader värderas separat med respektive byggnads egenskaper som grund. Byggnaderna värderas som industribyggnader, om de sett till sina egenskaper motsvarar industribyggnader. Om en byggnad sett till sina egenskaper inte motsvarar en industribyggnad eller någon sådan byggnadstyp som anges i förordningen om återanskaffningsvärdet, utgör byggnadens återanskaffningsvärde 75 procent av byggnadskostnaderna. Åldersavdraget bestäms också i enlighet med byggnadens egenskaper.

Återanskaffningsvärdet av kärnkraftverk samt vindkraftverk och solkraftverk bestäms enligt 21 § i förordningen om återanskaffningsvärdet, dvs. deras återanskaffningsvärde anses vara 75 procent av byggnadskostnaderna för byggnaden eller konstruktionen i fråga.

En utredning av byggnadskostnaderna har tidigare gjorts för vattenkraftverk och deras konstruktioner, utifrån vilken beskattningsvärdena för de kraftverkskonstruktioner som ingick i utredningen har beräknats. Återanskaffningsvärdena för andra vattenkraftverkskonstruktioner än de som ingick i utredningen beräknas i första hand utifrån utredningar av byggnadskostnaderna som fås av de skattskyldiga.

För värdering av andra typer av kraftverk, såsom värme- och gaskraftverk, används värderingsgrunderna för närmast tillämplig byggnad. Byggnaderna värderas som industribyggnader, om de sett till sina egenskaper motsvarar industribyggnader.

1.4 Byggnadskostnader för kraftverk

I fastighetsskattelagen, värderingslagen och finansministeriets förordningar fastställs inte direkt vilka kostnader som hör till byggnadskostnaderna. Enligt etablerad beskattnings- och rättspraxis beaktas som byggnadskostnader alla kostnader som orsakas av uppförande av en byggnad eller konstruktion. Som byggnadskostnader för kraftverk beaktas endast de byggnadskostnader som har bokförts och aktiverats i balansräkningen. Med byggnadskostnader avses momsfria byggnadskostnader.

Högsta förvaltningsdomstolens prejudikat HFD 1977-B-II-528 gällde avdrag av kostnader för markbrytningsarbeten och tillfällig asfaltering på kraftverkets byggarbetsplats. På atomkraftverkets processområde hade man utfört s.k. allmänna markbrytningsarbeten, där området schaktades till en nivå på tre meter ovanför havsytan. I samband med och efter de allmänna markbrytningsarbetena utfördes fyllnads- och utjämningsarbeten samt schaktningsarbeten på området, av vilka det mest betydande var utfyllnaden av ställverksområdet. Därefter hade man utfört markbrytningsarbeten för att bygga byggnader, rörgravssprängningar som förenade processerna i olika byggnader med varandra samt tillfälliga asfaltarbeten.

Enligt högsta förvaltningsdomstolens beslut hänförde sig markbrytningsarbetena för byggnadernas grund, rörgravssprängningarna och de tillfälliga asfalteringsarbetena direkt till byggandet av byggnader och konstruktioner som hör till bolagets anläggningstillgångar, och därför kunde utgifterna för dessa arbeten i förhållande till byggnadskostnaderna räknas till anskaffningsutgiften för byggnaderna och konstruktionerna. Av utgifterna för de allmänna markbrytningsarbetena ansågs 75 procent vara en sådan anskaffningsutgift som avses i 39 § i lagen om beskattning av inkomst av näringsverksamhet (360/1968, näringsskattelagen), som periodiseras som en del av byggnaderna och konstruktionerna, och de återstående 25 procenten betraktades som en anskaffningsutgift för ett markområde. Även utgifterna för utfyllnads- och utjämningsarbeten på ställverksområdet var sådana utgifter som avses i 39 § i näringsskattelagen.

Markbrytningsarbeten på byggplatsen räknas till andra anläggningstillgångar enligt 39 § i näringsskattelagen och periodiseras som en del av byggnaderna och konstruktionerna. Allmänna markbrytningsarbeten är markbrytningsarbeten som utförs på tomten och inte på själva byggplatsen. Kostnaderna för allmänna markbrytningsarbeten räknas i regel med i anskaffningsutgiften för marken och kan inte avskrivas. I det beslut av högsta förvaltningsdomstolen som behandlas ovan utfördes allmänna markbrytningsarbeten i huvudsak för att skapa ett område för uttag av kylvatten till ett kärnkraftverk. Det fördelningsförhållande som framgår av beslutet tillämpas inte direkt på kostnader för allmänna markbrytningsarbeten som utförs vid kärnkraftverk eller andra typer av kraftverk, utan avgörandet om fördelningen av kostnaderna mellan anskaffningsutgiften för marken och övriga anläggningstillgångar görs alltid utifrån en utredning från fall till fall.

Vid fastställandet av kraftverks återanskaffningsvärde beaktas också drifts- och samkostnaderna för byggarbetsplatsen, byggherrens kostnader samt räntor och försäkringar under byggandet (HFD 5.1.1984 liggare 22). Om ränteutgifter och försäkringspremier under byggnadstiden har dragits av som årskostnader och inte aktiverats i balansräkningen, räknas de inte som en del av anskaffningspriset och beaktas således inte som kostnader i anslutning till byggnadskostnaderna när återanskaffningsvärdet beräknas.

Som byggnadskostnader betraktas också kostnader för röjning vid kraftverkets byggplats samt kostnader för markbearbetning: schaktning, pålning, grävning, utjämning och markkonstruktion. Inkluderingen av ovan nämnda allmänna kostnader i anskaffningsutgiften för byggnader, konstruktioner, maskiner och anordningar samt mark baserar sig på att de omedelbart anknyter till färdigställandet av anläggningen. Kostnaderna allokeras till anskaffningsutgiften för byggnader och konstruktioner, maskiner och anordningar samt mark i förhållande till byggnads- och anskaffningskostnaderna.

Utgifter som hänförs till maskiner och anordningar eller till anskaffningsutgiften för mark eller utgifter med lång verkningstid enligt 24 § i näringsskattelagen beaktas inte i fastighetsbeskattningen. Utgifter med lång verkningstid är till exempel byggnadskostnader för vägnätet eller kostnader för extern och intern kabeldragning och kostnader för schaktnings- och röjningsarbeten i anslutning till dessa.

Markbyggnadskostnader beaktas till den del de direkt hänför sig till kraftverkets fundament (HFD 1977-B-528). Utgifter som räknas till anskaffningsutgiften för mark, såsom utgifter för allmän bearbetning av marken, hänför sig inte direkt till fundamenten och de beaktas inte i kraftverkets byggnadskostnader.

Arrendatorn kan med arrendegivarens tillstånd på egen bekostnad betala utgifter som hänför sig till marken för ett kraftverk på arrenderad mark. Dessa utgifter som arrendatorn betalar, såsom utgifter för täckdiken, diken och servicevägar, betraktas i regel som sådana utgifter för arrendatorn som avses i 24 § näringsskattelagen. Däremot räknas utgifter för täckdikning och asfaltering av egen tomt till andra anläggningstillgångar enligt 39 § i näringsskattelagen och periodiseras som en del av byggnaderna och konstruktionerna.

Om ekonomiskt understöd har erhållits för byggandet av ett kraftverk, dras det erhållna understödet vid beskattningen av näringsinkomsten av från anskaffningsutgifterna för maskiner och inventarier, byggnader och konstruktioner samt utgifter med lång verkningstid i förhållande till deras anskaffningsutgifter. De byggnadskostnader som avses i förordningen om återanskaffningsvärdet uppkommer trots det erhållna understödet. Med beaktande av ordalydelsen i 21 § 1 mom. förordningen om återanskaffningsvärdet avdras understöd som erhållits för byggnadskostnader dock inte vid beräkningen av återanskaffningsvärdet, även om de vid beskattningen av inkomst av näringsverksamhet minskar beloppet av de byggnadskostnader som ska aktiveras i balansräkningen.

Byggnadskostnaderna följer den allmänna utvecklingen av byggnadskostnadsindexet. Återanskaffningsvärdena justeras årligen så att de motsvarar ändringen av byggnadskostnadsindexet. Grunden för justeringen är indexförändringen mellan juni året före det år som föregår skatteåret och juni därpå följande år. Till exempel i fastighetsbeskattningen för skatteåret 2026 granskas indexförändringen mellan juni 2024 och juni 2025.

1.5 Byggnader och konstruktioner för lagring av energi i fastighetsbeskattningen

Byggnader och konstruktioner för lagring av energi är byggnader och konstruktioner där energi lagras. Den energi som lagras kan vara till exempel el, värme, kyla, gas eller vätska, såsom väte. Byggnader och konstruktioner för lagring av energi är till exempel pumpkraftverk och sandbatterier. Energi kan också lagras i flyttbara battericontainrar eller i värmelager som sprängts in under jord.

Ett pumpkraftverk är i enlighet med anläggningens egenskaper ett kraftverk, men dess syfte är att fungera som ett energilager som hjälper till att jämna ut toppar i elförbrukningen. När efterfrågan på el är låg använder pumpkraftverket elektricitet när det pumpar vatten till ett lager ovanför kraftverket. Från lagret kan potentiell energi omvandlas till elektricitet på nytt när efterfrågan på el är som störst. Totalt förbrukar dock pumpkraftverket mer el än det producerar för nätet.

Värderingsgrunderna i paragraferna 4–19 i förordningen om återanskaffningsvärdet kan inte tillämpas på pumpkraftverk. Därför värderas de utifrån byggnadskostnaderna i enlighet med 21 § i förordningen om återanskaffningsvärdet och på dem tillämpas den allmänna fastighetsskatteprocentsatsen för byggnader enligt 11 § i fastighetsskattelagen, även om anläggningen producerar över 10 MVA el för nätet. Ett pumpkraftverk kan omfatta byggnader som kan jämföras med en industribyggnad. Återanskaffningsvärdet av dessa byggnader beräknas på samma sätt som för industribyggnader, om byggnaderna till sina egenskaper motsvarar en industribyggnad. Med beaktande av pumpkraftverkets tekniska egenskaper och dess huvudsakliga användning som energilager tillämpas åldersavdraget på fyra procent enligt 30 § 1 mom. 2 punkten i värderingslagen. Åldersavdraget för konstruktioner eller delar som värderas som konstruktioner i anslutning till ett pumpkraftverk är 10 procent på samma sätt som för andra konstruktioner (30 § 1 mom. 3 punkten i värderingslagen).

Ett sandbatteri är ett värmeenergilager som kan användas för att lagra el som värme i sand, stenkross eller motsvarande material. Med sandbatterier produceras varmt vatten, luft eller processånga. Ett sandbatteri består av en behållare med stålstomme fylld med sand eller stenkross. I behållaren kan det utöver sand eller kross också finnas ett separat tekniskt utrymme. Sandbatterier värderas som konstruktioner i fastighetsbeskattningen. Värderingsgrunderna i paragraferna 4–19 i förordningen om återanskaffningsvärdet kan inte tillämpas på sandbatterier, så de värderas utifrån byggnadskostnaderna i enlighet med 21 § i förordningen om återanskaffningsvärdet. Åldersavdraget för sandbatterier är 10 procent liksom för andra konstruktioner (30 § 1 mom. 3 punkten i värderingslagen).

Batterierna i ett batterilager i anslutning till vindkraftverk och solkraftverk finns oftast inuti flyttbara containrar, där det förutom batterier och anordningar även finns fritt utrymme. Att batterierna finns i flyttbara containrar innebär dock inte att det är fråga om en tillfällig konstruktion som inte är avsedd att tjäna användningen av fastigheten permanent. Vid bedömning av varaktigheten ska vikt läggas vid hur länge byggnaden eller konstruktionen finns på fastigheten. Tillfälliga konstruktioner är åtminstone byggnader eller konstruktioner som står kvar högst ett år eller ett par år.

Batterilager som byggts i en industricontainer värderas som konstruktioner i fastighetsbeskattningen. De värderas i regel utifrån de faktiska byggnadskostnaderna. Till byggnadskostnaderna räknas endast kostnaderna för containern. Kablar, batterimoduler, invertrar, transformatorer och andra anordningar är lös egendom och kostnaderna för dem beaktas inte i byggnadskostnaderna.

Om det inte går att ta reda på byggnadskostnaderna för ett batterilager, görs en uppskattning av de genomsnittliga byggnadskostnaderna. Som grund för uppskattningen används värdet av en industri- eller lagerbyggnad av motsvarande storlek enligt förordningen om återanskaffningsvärdet med en nedsättning på 30 procent. Åldersavdraget för battericontainrar är 10 procent liksom för andra konstruktioner (30 § 1 mom. 3 punkten i värderingslagen).

Batterilagercontainrar som anskaffats som färdiga och i vilka anordningarna är integrerade i containern betraktas inte som sådana byggnader eller konstruktioner som avses i fastighetsskattelagen. Inuti denna typ av container finns inget fritt utrymme utöver maskinerna och anordningarna. Containern fungerar endast som skyddshölje för maskiner och anordningar.

Ett underjordiskt värmelager är ett energilager som byggs under jord genom bergbrytning eller sprängningsarbete och som är avsett för lagring av vatten. Utöver de egentliga vatten- och expansionsbassängerna består värmelagrets underjordiska delar av tekniska utrymmen och servicegångar. De underjordiska tekniska utrymmena och servicegångarna i värmelagret ingår i fastighetsskattens beskattningsunderlag såsom beståndsdelar av fastigheten.

Det egentliga energilagret, det vill säga vattenbassängerna med tillhörande expansionsutrymmen, utgör däremot inte en byggnad eller konstruktion enligt 2 § 2 mom. 1 punkten i fastighetsskattelagen, om det inte har uppförts några konstruktioner eller installerats ytmaterial i dem och det inte heller finns utrymme för vistelse, arbete eller passage däri. Sådana vattenlager med tillhörande expansionsutrymmen i ett säsongslager för värmeenergi är till sin byggnadstyp inte jämförbara med någon av de byggnadsklasser som definieras i värderingslagen eller i förordningen om återanskaffningsvärdet och ingår därför inte i fastighetsskattens beskattningsunderlag (HFD 2026:12 (Högsta förvaltningsdomstolen)).

De underjordiska tekniska utrymmena och servicegångarna i värmelagret är inte heller till sin byggnadstyp jämförbara med någon av de byggnadsklasser som fastställs i värderingslagen eller i förordningen om återanskaffningsvärdet. De värderas därför utifrån byggnadskostnaderna i enlighet med 21 § i förordningen om återanskaffningsvärdet.

Med beaktande av de underjordiska värmelagrens konstruktion, utnyttjande av utrymmena, tekniska egenskaper samt deras huvudsakliga användningsändamål som vattenlager, tillämpas på dem ett åldersavdrag om tio procent enligt 30 § 1 mom. 3 punkten i värderingslagen.

1.6 Fastighetsbeskattning av halvfärdiga kraftverk

Fastighetsskatt påförs en byggnad eller konstruktion när byggarbetet har påbörjats. Om en byggnad eller konstruktion är halvfärdig när fastighetsskatt påförs, beräknas värdet av byggnaden eller konstruktionen enligt förordningen om återanskaffningsvärdet som om byggnaden eller konstruktionen vore färdig. Beskattningsvärdet för byggnaden är den andel av hela byggnadens återanskaffningsvärde som svarar mot byggnadens färdighetsgrad. Färdighetsgraden bestäms enligt situationen vid utgången av det år som föregår skatteåret.

Som beskattningsvärde för ett halvfärdigt kraftverk fastställs då den andel av byggnadens eller konstruktionens återanskaffningsvärde som svarar mot färdighetsgraden. Som bestämningsgrund används 75 procent av de uppskattade byggnadskostnaderna för den färdiga byggnaden eller konstruktionen. Den ovan nämnda årliga justeringen som motsvarar förändringen i byggnadskostnadsindexet görs också i återanskaffningsvärdena för halvfärdiga kraftverk.

Värderingen av halvfärdiga byggnader i fastighetsbeskattningen behandlas närmare i Skatteförvaltningens årliga harmoniseringsanvisning. Se till exempel Skatteförvaltningens anvisning för harmonisering av beskattningen för år 2025.

2 Fastställande av fastighetsskatt

2.1 Allmänt om skattskyldighet

Enligt huvudprincipen i fastighetsskattelagen är den som äger fastigheten vid ingången av kalenderåret skyldig att betala fastighetsskatt. Även när företagets räkenskapsperiod avviker från kalenderåret kan fastighetsskatt påföras.

Om en fastighet är utarrenderad är det fastighetens ägare och inte innehavaren som betalar fastighetsskatten. Arrendeförhållandets natur saknar betydelse. Om marken och byggnaden tillhör olika ägare, betalas skatten för markområdet av dess ägare och den som äger byggnaden eller konstruktionen betalar på motsvarande sätt skatt för den.

Enligt 2 § i fastighetsregisterlagen införs även allmänna vattenområden som fastigheter i fastighetsregistret. Finlands territorialvatten och stora fjärdar i insjöar är, till den del de är belägna utanför byarågång, allmänna vattenområden. Allmänna vattenområden är statens egendom. Utöver allmänna vattenområden är även övriga vattenområden befriade från fastighetsskatt. Begreppet vattenområde motsvarar definitionen i vattenlagen (587/2011).

Även om allmänna vattenområden är befriade från fastighetsskatt, ska fastighetsskatt betalas för kraftverk som är byggda vid allmänna vattenområden. Vindkraftverk på konstgjorda öar, havsbotten eller flytande vindkraftverk omfattas av fastighetsskatten (2 § 2 mom. 1 punkten i fastighetsskattelagen).

Fastighetsskatt för s.k. offshore-vindkraftverk betalas till den kommun där fastigheten är belägen. Finlands territorialvatten som förvaltas av Forststyrelsen längs territorialhavets yttre gräns (lagen om gränserna för Finlands territorialvatten) har fördelats mellan olika kommuner enligt kommungränserna. Vindkraftverk i territorialvattnen riktas således i fastighetsbeskattningen till kommunerna i fråga.

Fastighetsskatt påförs inte för vindkraftverk som är belägna i Finlands ekonomiska zon. Den ekonomiska zonen och kontinentalsockeln är områden där staten har rätt att bedriva ekonomisk verksamhet, men de är inte formellt en del av den statens territorium. Eftersom Finlands ekonomiska zon ligger utanför Finlands territorialvatten, dvs. utanför finska statens område, kan fastighetsskatt inte påföras för vindkraftverk som är belägna där.

2.2 Tillämpning av allmänna fastighetsskattesatser för byggnader och mark

Fastighetsskattesatsen fastställs av den kommun där kraftverket är beläget. Kommunfullmäktige bestämmer årligen på förhand storleken av kommunens fastighetsskatteprocentsatser och fastställer samtidigt inkomstskattesatsen för finansåret.

Den allmänna fastighetsskattesatsen för byggnader som kommunfullmäktige fastställt (11 § 3 mom. i fastighetsskattelagen) tillämpas på sådana byggnader och konstruktioner för vilka ingen särskild skattesats har fastställts. Den allmänna fastighetsskattesatsen för mark tillämpas på all mark frånsett sådan där fastighetsskattesatsen för allmännyttiga samfund ska tillämpas eller skattesatsen för obebyggda byggplatser som kommunen fastställt och som är högre än den allmänna skattesatsen för mark. För vattenkraft fastställs skatten enligt den allmänna fastighetsskattesatsen för mark.

2.3 Tillämpning av fastighetsskattesatsen för kraftverk

Enligt 14 § 1 mom. i fastighetsskattelagen kan kommunfullmäktige, för vissa anläggningar, särskilt fastställa en skatteprocentsats (nedan skattesats för kraftverk) som ska tillämpas på byggnader och konstruktioner som hör till ett kraftverk eller en slutförvaringsanläggning för använt kärnbränsle. Skattesatsen för kraftverk kan fastställas till högst 3,10 (år 2026) men dock minst till den allmänna fastighetsskattesats för byggnader som kommunen fastställt.

Den fastighetsskattesats som tillämpas på anläggningarna enligt 14 § gäller endast byggnader och konstruktioner. När det gäller byggnadens mark och vattenkraft påförs skatt enligt den allmänna fastighetsskattesatsen för mark. För andra byggnader än sådana som direkt tjänar kraftverket fastställs skatten enligt den allmänna fastighetsskattesatsen för byggnader. I finansministeriets förordning om grunderna för återanskaffningsvärdet av vattenkraftverk och dess konstruktioner har bland annat kontors-, lager-, verkstadsbyggnader och bostadshus samt fiskodlingsanstalter betraktats som sådana byggnader som indirekt tjänar kraftverket.

Skattesatsen för kraftverk tillämpas på byggnader som hör till kraftverket eller som finns i dess omedelbara närhet och som har direkt samband med energiproduktionsprocessen. Som en byggnad i kraftverkets omedelbara närhet och som direkt ansluter sig till kraftverket betraktas till exempel ett råvarulager eller en kylvattenpumpstation, varifrån råvaran eller vattnet via transportband eller rörsystem överförs till kraftverket. Även en oljepumpstation i direkt anslutning till energiproduktionsprocessen är en byggnad som direkt tjänar kraftverket och på vilken skattesatsen för kraftverk tillämpas.

Som byggnader som direkt tjänar kraftverket betraktas också transformatorstationer, transformatorbyggnader och batterilager som hör till kraftverket och som finns i dess omedelbara närhet. Dessa byggnaders användningsändamål är överföring och upplagring av elenergi och därför utgör de fasta delar av kraftverket på det sätt som avses i 14 § 1 mom. i fastighetsskattelagen.

Den allmänna fastighetsskattesatsen för byggnader tillämpas på byggnader och konstruktioner som endast har indirekt anknytning till kraftverket och som är belägna någon annanstans än i kraftverksområdets omedelbara närhet (till exempel råvarulager längre bort från vilka råvaran transporteras till kraftverket på annat sätt än via transportband eller rörsystem som anslutits till kraftverket).

I fastighetsbeskattningen betraktas inte värmeverk och -centraler som enbart producerar värme eller idkar distribution av energi som kraftverk. Skattesatsen för kraftverk tillämpas inte heller på anläggningar som producerar energi för värmecentraler i anslutning till bostadshus eller för industrianläggningars interna processer. Skattesatsen för kraftverk är inte heller tillämplig på en anläggning där man producerar till exempel väte och syre, utan den beskattas enligt allmänna fastighetsskattesatser.

Om både el och värme produceras i samma anläggning bestäms byggnadens användningsändamål utifrån det huvudsakliga användningsändamålet (HFD 13.4.2007 liggare 980). På en anläggning som huvudsakligen producerar el tillämpas skattesatsen för kraftverk då villkoren i 14 § fastighetsskattelagen uppfylls.

Enligt 14 § 2 mom. i fastighetsskattelagen får skattesatsen för kraftverk tillämpas endast om kraftverkets nominella effekt överskrider 10 megavoltampere eller, om flera kraftverk är anslutna till ett distributionsnät enligt 3 § 2 punkten eller ett högspänningsdistributionsnät enligt 3 § 3 punkten i elmarknadslagen (588/2013) eller ett stamnät enligt 31 § 1 mom. 1 punkten i den lagen via en gemensam anslutningspunkt, och den sammanräknade nominella effekten överskrider 10 megavoltampere (2.11.2017/723). I annat fall tillämpas den allmänna fastighetsskattesatsen för byggnader på kraftverket.

I så kallade hybridkraftverk används två eller flera kraftkällor. Den nominella effekten hos kraftverk som via en gemensam anslutningsledning är kopplade till ett distributionsnät som avses i 3 § 2 punkten i elmarknadslagen eller till ett högspänningsdistributionsnät som avses i 3 punkten eller till ett stamnät som avses i 31 § 1 mom. 1 punkten räknas ihop oberoende av antalet kraftverk eller deras kvalitet. Skattesatsen för kraftverk tillämpas på kraftverken om deras sammanlagda nominella effekt överstiger 10 megavoltampere.

Genom lagen 12.2005/1131 fogades till 14 § i fastighetsskattelagen ett nytt 2 mom., enligt vilket skattesatsen för kraftverk inte tillämpas på vatten- och vindkraftverk med en nominell effekt på högst 10 megavoltampere. Bestämmelsen om små kraftverk ändrades genom lagen 2.11.2017/723 så att bestämmelsen numera tillämpas på alla kraftverk oberoende av deras elproduktionsform. Enligt motiveringen till regeringens proposition 96/2017 är kraftverkens nominella effekt den sammanlagda bruttoeffekt som framgår av generatorernas märkvärden.

Av kostnadstekniska skäl byggs kraftverkets frekvensomvandlare i praktiken inte på nivån för den toppeffekt som kraftverket producerar, vilket innebär att maximiströmmen i praktiken inte matas in i stamnätet. Då överskrids inte nödvändigtvis den verkliga effekten på 10 megavoltampere som skattevillkor för kraftverket vid en viss granskningstidpunkt. Skattesatsen för kraftverk tillämpas även om den till kraftverket kopplade frekvensomvandlarens maximala effekt är mindre än bruttoeffekten för det anslutna kraftverket eller de anslutna kraftverken. Med tanke på tillämpningen av en högre procentsats spelar det alltså ingen roll vilken effekt som kan matas in i nätet, utan den sammanlagda bruttoeffekten som framgår av generatorernas märkvärden är avgörande.

Fastighetsskattelagens 14 § blir tillämplig när kraftverket tas i produktion och ansluts till distributionsnätet. På motsvarande sätt upphör tillämpningen av 14 § i fastighetsskattelagen när kraftverket permanent frånkopplas från distributionsnätet.

I vindkrafts- och solkraftsparker kan kraftverken färdigställas i olika takt och kraftverken kan genom en tillfällig anslutning anslutas till distributionsnätet ett kraftverk i taget. Förutsättningarna för att tillämpa skattesatsen för kraftverk granskas separat för varje kraftverk. Skattesatsen för kraftverk tillämpas på kraftverk som har varit i produktion vid ingången av skatteåret och vars sammanlagda nominella effekt överstiger 10 megavoltampere.

På Åland tillämpas den allmänna fastighetsskattesatsen för byggnader på vindkraftverk vars nominella effekt är högst 10 megavoltampere även om fler kraftverk har en gemensam anslutningspunkt till elnätet och deras sammanlagda effekt överskrider 10 megavoltampere (ÅFS 2018/26).

En halvfärdig vind- eller solkraftparks nominella effekt ska granskas skatteårsvis enligt det faktiska läget vid årsskiftet. Om den sammanlagda nominella effekten hos kraftverk som är anslutna till en gemensam anslutningspunkt vid ingången av skatteåret uppgår till högst 10 megavoltampere, tillämpas under ifrågavarande skatteår den allmänna fastighetsskattesatsen för byggnader på kraftverken i fråga. Detta gäller även om den sammanlagda nominella effekten hos de kraftverk som är anslutna till den gemensamma anslutningspunkten senare kommer att överskrida 10 megavoltampere.

Högsta förvaltningsdomstolen har gett prejudikatet HFD 2024:51 (Högsta förvaltningsdomstolen), som gäller anslutningspunkten för vindkraftverk. Frågan gällde om skattesatsen för kraftverk skulle tillämpas på A Ab:s kraftverk på den grunden att ifrågavarande kraftverk hade anslutits till distributionsnätet via en gemensam anslutningspunkt på det sätt som avses i 14 § 2 mom. i fastighetsskattelagen. Enligt högsta förvaltningsdomstolens beslut kunde skattesatsen för kraftverk tillämpas på A Ab:s kraftverk, eftersom A Ab:s kraftverk hade anslutits till distributionsnätet tillsammans med ett annat vindkraftsbolags kraftverk via en gemensam anslutningspunkt och kraftverkens sammanlagda nominella effekt hade överskridit 10 megavoltampere. Högsta förvaltningsdomstolen konstaterade bland annat följande i motiveringarna till sitt avgörande:

”I 14 § 2 mom. i fastighetsskattelagen eller på något annat ställe i lag definieras inte vad som avses med gemensam anslutningspunkt. Av förarbetena till bestämmelsen framgår dock att avsikten med kravet på en gemensam anslutningspunkt är att på produktionsmässiga- samt ekonomiska grunder utvidga tillämpningen av skattesatsen för kraftverk till kraftverkshelheter som utnyttjar gemensam infrastruktur. Av förarbetena framgår vidare att möjligheten att på konstgjord väg ansluta vindkraftsparker till nätet via olika anslutningspunkter begränsas av bland annat nätinnehavarens bestämmanderätt över anslutning till nätet, samt av höga anslutningskostnader för de transformatorstationer som byggs för den nya anslutningspunkten och de markområden och tillståndsprocesser som transformatorstationerna kräver.

Med tanke på det som konstaterats ovan kan inte den punkt som A Ab hänvisar till, vilken fastställts med en enskild teknisk dels noggrannhet, och som nätinnehavaren och den som anslutit sig till nätet har kommit överens om som ägar- eller besittningsgräns, betraktas som en gemensam anslutningspunkt enligt 14 § 2 mom. i fastighetsskattelagen. I bedömningen av om kraftverken är anslutna till nätet via en gemensam anslutningspunkt på det sätt som avses i bestämmelsen ska man i stället beakta helheten av den nätinfrastruktur med vilken kraftverken har anslutits till distributionsnätet.”

När man bedömer om kraftverken har anslutits till nätet via en gemensam anslutningspunkt på det sätt som avses i bestämmelsen, iakttas principerna i högsta förvaltningsdomstolens prejudikat HFD 2024:51.

3 Byggplats för kraftverk

3.1 Värdering av byggnadsmark

Kraftverkets markbotten värderas i enlighet med 29 § i värderingslagen och Skatteförvaltningens årliga beslut om grunderna för beräkningen av beskattningsvärdet för byggnadsmark (nedan Skatteförvaltningens beslut). Enligt Skatteförvaltningens beslut ska beskattningsvärdet för byggnadsmark beräknas utifrån de uppgifter om de gängse områdesvisa värdena på byggnadsmark som grundar sig på kommunspecifika tomtpriskartor och värderingsanvisningar.

De så kallade tomtpriskartorna ingår i de kommunspecifika värderingsanvisningarna och i dessa har man utgående från användningsändamålet enligt detaljplanen antecknat enhetspriserna för olika byggplatser, med andra ord det så kallade områdespriset per kvadratmeter våningsyta eller per kvadratmeter av byggplatsens areal enligt antingen detalj- eller byggplanen. I glesbygdsområden används kommunspecifika grundpriser per kvadratmeter i värderingen av byggnadsmark.

I de kommunspecifika värderingsanvisningarna ges inget separat värde för områden som planlagts som områden för energiförsörjning. I 1 § 2 mom. i Skatteförvaltningens beslut föreskrivs att om det inte finns någon värderingsanvisning för byggnadsmarken eller något värde för den på tomtpriskartan eller om det har skett en väsentlig förändring i de grunder som ska beaktas vid fastställandet av gängse värde för byggnadsmarken, beräknas beskattningsvärdet utifrån att i tillämpliga delar tillämpa de uppgifter som fastställts för likartade områden i den kommunspecifika värderingsanvisningen och tomtpriskartan.

I beslutet om grunderna för beräkningen av beskattningsvärdet för en byggplats fastställs minimivärdet av områden som omfattas av fastighetsskatt. Minimivärdet av ett kraftverksområde inom ett glesbygdsområde anses alltid vara det ovan nämnda minimivärdet. Till exempel områdespriset för 2025 är oavsett nedsättningsformeln minst 1 euro per m². Beskattningsvärdet är då minst 0,75 euro per m².

Om en byggplats för ett kraftverk är större än normalt, tar man i glesbygdsområden hänsyn till storleken genom att tillämpa en särskild nedsättningsformel i värderingen. Enhetspriset för större än sedvanliga industri- och lagerområden på detaljplanerat område ska nedsättas på det sätt som beskrivs i Skatteförvaltningens beslut. Även i industriområden tillämpas nedsättningsformeln endast på T områden. I övriga situationer tillämpas inte nedsättningsformeln på detaljplanerade områden, utan beskattningsvärdet för byggmarken beräknas direkt enligt arealen eller byggrätten samt enligt de grunder som framlagts i de kommunspecifika tomtpriskartorna och värderingsanvisningarna.

I de kommunspecifika värderingsanvisningarna har man eventuellt jämkat beskattningsvärdena även för andra än överstora industri- och lagerområden. Om dessa innehåller instruktioner om en stegvis jämkning av beskattningsvärdena för stora kraftverksfastigheter, ska dessa och andra kommunspecifika värderingsanvisningar fortfarande iakttas.

3.2 Värdering av kärnkraftverkets markbotten

Placeringen av kärnkraftverket leder till ett behov av att styra och begränsa markanvändningen inte bara i kraftverksområdet utan också i skyddszonen. Därför avgörs områdesanvändningen i general- och detaljplaneprocesserna. Kärnkraftsområdet anvisas i planen som ett område för energiförsörjning (EN-område) eller ett industri- och lagerområde (T-område). Med planen anvisas ett anläggningsområde för kärnkraftverk för anläggningar, byggnader eller konstruktioner som tjänar energiproduktionen samt för anläggningar och byggnader som genomförs för slutförvaring av använt kärnbränsle. Omkring kärnkraftverket anvisas en skyddszon för kärnkraftverket. Skyddszonen sträcker sig cirka 5 kilometer från anläggningen. I skyddszonen tillämpas begränsningar som gäller markanvändningen.

Det finns inga särskilda bestämmelser om värdering av marken vid en kärnkraftsfastighet i fastighetsbeskattningen. Därför fastställs värdet på marken i fråga i första hand enligt de beräkningsgrunder som anges i 29 § i värderingslagen och som fastställts i Skatteförvaltningens beslut.

Med beaktande av planbestämmelserna för kärnkraftverk och den faktiska användningen av kärnkraftsområdet jämställs området med industriområden. Byggplatsens beskattningsvärde beräknas således enligt det värde som tillämpas på industritomter inom det ifrågavarande området. På ett kärnkraftsområde vars beteckning i detaljplanen är industri- och lagerområde (T-område) tillämpas den nedsättningsformel för industri- och lagerområden som avses i Skatteförvaltningens beslut. Nedsättningsformeln tillämpas inte på energiförsörjningsområden eller YT-områden, om inte detta har fastställts separat i de kommunspecifika värderingsanvisningarna.

3.3 Värdering av vattenkraftverkets markbotten

Mark som används av ett vattenkraftverk indelas i egentlig byggplats och annat område för vattenkraftverk. Marker, inklusive dammar, för kraftverkets ovan- och underliggande regleringsbassänger samt övriga mark- och vattenområden som ägs av ett vattenkraftbolag ingår inte i beskattningsvärdet för marken.

Beskattningsvärdet för den egentliga byggplatsen för ett vattenkraftverk beräknas enligt värdet som tillämpas på en industritomt inom området. Andra kraftverksområden värderas enligt det lägsta områdespriset som tillämpas på en byggplats för småhus inom området. Minimivärdet för ett kraftverksområde i glesbygden anses trots nedsättningsformeln vara minst 1 euro/m².

Regleringsbassängerna och de konstgjorda bassängerna, inklusive markerna, likställs med vattenområde, och för dessa fastställs inte ett värde separat. Andra dammar än de som omedelbart tjänar kraftverket är i regel jorddammar. Endast markerna för dessa har ett värde. I avsaknad av någon annan utredning beräknas beskattningsvärdet på samma sätt som värdet för andra kraftverksområden. Andra eventuella vattenområden samt skogsmark och impediment faller utanför fastighetsskatten.

3.4 Värdering av byggplatsen för vindkraftverk och solkraftverk

Enligt 3 § 1 mom. 1 punkten i fastighetsskattelagen ska fastighetsskatt inte betalas för skog eller jordbruksjord. Om en markägare arrenderar ut jord- eller skogsbruksmark för ett sol- eller vindkraftverk eller flera kraftverk kan arrendatorn, dvs. i allmänhet kraftbolaget, inleda byggandet.

Användningsändamålet för jordbruks- eller skogsmark utanför detaljplaneområdet ändras efter att röjnings- och byggarbetena för vind- eller solkraftverket inleds på byggplatsen. Byggplatsen omfattas då av fastighetsskatten. Fastighetsägaren är skatteskyldig för byggplatsen. Ett arrendeavtal som ingåtts i projektets planeringsskede medför inte i sig att marken omfattas av fastighetsskatten. Idkandet av jord- eller skogsbruk kan fortsätta på området trots att det utarrenderats tills byggandet av kraftverket börjar.

När ett vind- eller solkraftverk byggs på ett detaljplanerat område och det finns ett M i detaljplanens kombinationsbeteckning är området jord- och skogsbruksmark så länge det de facto används för detta ändamål. Området ändras till fastighetsskattepliktig byggnadsmark när och till den del byggandet för det andra användningsändamålet enligt planen inleds och jord- och skogsbruksanvändningen upphör.

Det område som i detaljplanen anvisats som energiförsörjningsområde (EN-område) omfattas av fastighetsskatten genast från och med det att planen träder i kraft. Om planen innehåller en tilläggsanteckning om att jord- eller skogsbruket kan fortsätta tills vind- eller solkraftverksprojektet genomförs, förblir området jordbruks- eller skogsbruksmark så länge det de facto används för detta ändamål.

Byggplatsen för ett vindkraftverk består av det markområde som vindkraftverket kräver. Ett ungefär 100 x 100 meter stort lyftområde byggs för ett vindkraftverks fundament och montering av vindkraftverkets komponenter. Området tjänar underhållet under kraftverkets driftstid och vid rivningen av kraftverket i sinom tid. Det markområde som ett vindkraftverk behöver är cirka 1–2 hektar. Utrymme behövs för vindkraftverkets fundament, kran- och uppläggningsytor samt för förvaringsområden för kraftverkets delar. Storleken på det arbetsområde som behövs beror på kraftverkstypen och på hur rotorn installeras.

På byggplatsen för vindkraftverket byggs ett s.k. monteringsfält som fungerar som lyftunderlag när kraftverken lyfts. Monteringsfältet består av ett område för montering och resning. Området för resning byggs bredvid kraftverkets fundament för att möjliggöra användningen av lyftkranar. Området förstärks så att det är ytterst bärande och ytbeläggningen består av antingen naturgrus eller stenkross. Monteringsområdet används för förvaring av vindkraftverkets delar fram till dess att kraftverket reses. På området monteras även den utrustning som behövs för resning av kraftverket. Monteringsområdet beläggs delvis med naturgrus eller stenkross. Delvis är det ett område där man har avverkat träd under byggtiden och efter byggandet kan området återgå till det tidigare användningsändamålet.

Vindkraftverk inhägnas inte och vistelse i vindkraftparkens område begränsas inte annat än mycket lokalt. Skogsbruket på produktionsområdet kan fortsätta, förutom på vindkraftverkets och elstationernas byggplatser samt på de nya servicevägarna. Rekreationsanvändningen och jakten i området kan fortsätta som tidigare.

Byggplatsens areal utgörs av vindkraftverkets fundament- och serviceområde. Till serviceområdet hör, utöver området för resning, även den del av monteringsområdet där den utrustning som behövs för resning av vindkraftverket monteras ihop. Serviceområdet tjänar vindkraftverket under hela dess livscykel i samband med reparationsarbeten och rivningsarbeten och utgör således en fast del av vindkraftverkets byggplats. Förvaringsområden som används tillfälligt och som efter byggandet återgår till skogsbruk eller impediment hör inte till vindkraftverkets byggplats.

I avsaknad av annan utredning anses arealen på byggplatsen för ett vindkraftverk vid fastighetsbeskattningen vara 10 000 m². Arealen på byggplatsen för byggnader som direkt tjänar ett vind- eller solkraftverk, såsom el- eller transformatorbyggnader, anses i avsaknad av annan utredning vara 2 000 m².

Vindkraftsprojekt planeras huvudsakligen med delgeneralplaner för vindkraft. På en byggplats för vindkraftverk som finns i generalplanen tillämpas nedsättningsformeln för glesbygdsområden. Ett vindkraftsområde anvisas i detaljplanen som ett område för energiförsörjning eller som ett specialområde. Om området är en del av ett industri- och lagerområde kan beteckningen vara T-område. På en byggplats för vindkraftverk på detaljplanerat mark, vars planbeteckning är industri- och lagerområde (T-område), tillämpas den nedsättningsformel för industri- och lagerområden som avses i Skatteförvaltningens beslut. Nedsättningsformeln tillämpas inte på energiförsörjningsområden, om inte detta har fastställts separat i de kommunspecifika värderingsanvisningarna.

Arealen på byggplatsen för ett solkraftverk fastställs enligt områdets faktiska markanvändning. Byggplatsen består i regel av det markområde som solpanelssystemet behöver. Om fältet med solpaneler jämte vägnät är inhägnat hör i regel hela området innanför stängslet till byggplatsen. Till byggnadsmarken hör även de trädfria områdena vid kanterna av fältet med solpaneler som inte används för jordbruk och där odling av skog är omöjlig på grund av den skuggningsskada som panelerna orsakar.

I fastighetsbeskattningen är det inte endast arrendeområdets areal som är avgörande, utan det väsentliga är om området till någon del fortfarande används för jord- eller skogsbruk. Om det i arrendeavtalet separat skriftligen har avtalats om att besittningen av ett fält med solpaneler som placeras på jordbruksmark förblir hos arrendegivaren, och att området används för jordbruk kan jordbruksstöd betalas för de områden som fortfarande används för jordbruk. Arealen mellan solpanelerna kan vara stödberättigad den utgör jordbruksmark och är tillräckligt bred så att odling enligt stödvillkoren är möjlig. Skuggor från solpanelerna får inte hindra produktionen av skörden.

Den areal som solpanelerna kräver är inte jordbruksmark. Den skattskyldige ska lägga fram en utredning om områdets huvudsakliga användning för andra ändamål än solkraftverkets behov. Området under solpanelerna anses dock alltid huvudsakligen vara i solkraftverkets bruk och det beskattas som en del av solkraftverkets byggplats. Området beskattas som en del av byggplatsen, även om också området under panelerna också används för jordbruk, till exempel som betesmark.

På en byggplats för solkraftverk utanför detaljplanerat område tillämpas nedsättningsformeln för glesbygdsområden. På en byggplats för solkraftverk på detaljplanerad mark, vars planbeteckning är industri- och lagerområde (T-område), tillämpas den nedsättningsformel för industri- och lagerområden som avses i Skatteförvaltningens beslut. Nedsättningsformeln tillämpas inte på energiförsörjningsområden, om inte detta har fastställts separat i de kommunspecifika värderingsanvisningarna.

Vind- eller solkraftverk som finns på detaljplanerad mark likställs med industriområden och byggplatsens beskattningsvärde beräknas således enligt det värde som tillämpas på industritomter inom det ifrågavarande området. Beskattningsvärdet för en byggplats för vind- och solkraftverk i glesbygden beräknas genom att använda de kommunspecifika grundpriserna per kvadratmeter.

Till skillnad från allmänna vägar, omfattas privata vägar av fastighetsskatten. Vägar som går genom jordbruk eller skog till vind- eller solkraftverket är fria från fastighetsskatt eftersom de inte har något värde enligt 31 a § i värderingslagen. Då en privat väg går genom byggnadsmarken på en gårdsbruksenhet räknas den emellertid som byggnadsmark till denna del och beskattas som en del av den. Minst tio meter breda ledningsgator från vind- eller solkraftverk är annan gårdsbruksmark enligt 31 a § i värderingslagen, och dess värde är noll.

När ett vind- eller solkraftverk har monterats ner, återgår marken till samma användningsändamål som den hade innan byggandet av kraftverket inleddes, såvida inte området efter nedmonteringen börjar användas för något annat ändamål. Marken omfattas fortfarande av fastighetsskatten till exempel om syftet är att bygga ett nytt kraftverk på området efter nedmonteringen av det gamla kraftverket. När det inte längre finns något fungerande vind- eller solkraftverk på marken tjänar den inte längre markens användningsändamål som byggplats för ett vind- eller solkraftverk.

För att marken ska återgå till sitt tidigare användningsändamål krävs inte att kraftverket jämte fundament rivs. Det räcker att riva vindkraftverkets maskinrum och torn och att lösgöra solkraftverkets paneler. Fundamentet till ett vind- eller solkraftverk eller stödkonstruktionerna för ett solkraftverk betraktas inte ensamma som konstruktioner enligt fastighetsskattelagen, även om de omfattas av fastighetsskatten när kraftverket värderas i fastighetsbeskattningen.

4 Värdering av ett kärnkraftverk

4.1 Återanskaffningsvärde

I förordningen om återanskaffningsvärdet ges inga separata värderingsgrunder för beräkning av återanskaffningsvärdet för kärnkraftverk. Elproduktionsprocessen i kärnkraftverk skiljer sig från sedvanliga industriprocesser på grund av det radioaktiva kärnbränsle som används i processen. Byggnader i anslutning till kärnkraftverkets produktionsprocess kan således inte betraktas som byggnader som är jämförbara med produktions- eller lagerbyggnader inom industrin och inte heller som andra sådana byggnader på vilka värderingsgrunderna i 4–19 § i förordningen om återanskaffningsvärdet tillämpas.

Av de ovan nämnda orsakerna tillämpas 21 § i förordningen om återanskaffningsvärdet förutom på den egentliga reaktorbyggnaden även på sådana i 30 § 1 mom. 1 punkten i värderingslagen avsedda byggnader och konstruktioner som direkt tjänar verksamheten vid kärnkraftverket. När ett kärnkraftverk värderas i fastighetsbeskattningen anses dess återanskaffningsvärde således vara 75 procent av de byggnadskostnader som har bokförts och aktiverats i balansräkningen. I byggnadskostnaderna för reaktorbyggnaden samt för byggnader och konstruktioner som direkt tjänar kärnkraftverket beaktas också de allmänna kostnader som nämns i kapitel 1.4.

4.2 Byggnader som direkt eller indirekt tjänar ett kärnkraftverk

Byggnader och konstruktioner i anslutning till ett kärnkraftverk indelas i byggnader och konstruktioner som direkt tjänar kraftverket samt i byggnader och konstruktioner som indirekt tjänar kraftverket. I bedömningen beaktas byggnadernas och konstruktionernas användningsändamål med tanke på kärnkraftverkets funktion, och byggnadernas och konstruktionernas tekniska egenskaper i sig har ingen betydelse. Byggnader som till sitt användningsändamål och i funktionellt hänseende hänför sig till kärnkraftverkets egentliga elproduktion är byggnader som direkt tjänar verksamheten vid kärnkraftverket och på vilka 21 § i förordningen om återanskaffningsvärdet tillämpas.

I regeringens proposition RP 123/1994 om ändring av 24 § i den upphävda förmögenhetsskattelagen behandlades åldersavdragsprocentsatsen och minimirestvärdet för kärnkraftverk. Enligt propositionen är byggnader som direkt tjänar kärnkraftverket reaktorbyggnader, kontrollrum, mellanlager för kärnbränsle och slutförvar av driftsavfall. Slutförvar av kärnbränsle jämställs med ett kärnkraftverk. Enligt propositionen är byggnader som endast indirekt tjänar kärnkraftverket till exempel kontors- och laboratoriebyggnader samt övriga sådana byggnader som endast indirekt tjänar kärnkraftsverksamheten.

Som en byggnad som direkt tjänar ett kärnkraftverk betraktas också till exempel en grotta för förvaring av kraftverksavfall där radioaktiva gamla reservdelar, kraftverkskomponenter, skyddsutrustning och dylikt förvaras. Även om kärnbränsle inte förvaras i grottan är den till sitt användningsändamål en byggnad som direkt tjänar kärnkraftsverksamheten.

Även turbinhallen är till sitt användningsändamål och sin funktion en byggnad som ansluter sig till kärnkraftverkets egentliga elproduktion och därmed direkt tjänar kärnkraftsverksamheten. I turbinhallen finns elproduktionsmaskinerier samt fasta lyftkranar för förflyttning av turbinen och generatorn. Det har ingen betydelse i värderingen att själva lokalen i sig är en typisk industribyggnad som liknar en hall.

Byggnader som till sitt användningsändamål främst stöder underhållet av kärnkraftverket och vars verksamhet inte direkt anknyter till den egentliga elproduktionsprocessen tjänar indirekt kärnkraftsverksamheten. Byggnader och konstruktioner som indirekt tjänar kärnkraftsverksamheten värderas utifrån deras egenskaper. Återanskaffningsvärdet av dessa byggnader beräknas på samma sätt som för industribyggnader, om byggnaderna till sina egenskaper motsvarar en industribyggnad.

Som byggnader som indirekt tjänar ett kärnkraftverk betraktas också byggnader som stöder underhållet av ett kärnkraftverk, såsom behållare för bassängvatten och transformatorlager. Deras verksamhet är inte direkt kopplad till den egentliga elproduktionsprocessen. Användningsändamålet för behållaren för bassängvatten är att skydda reservbehållaren för reaktorbassängens vatten. Behållaren används endast under kraftverkets årliga underhåll. Transformatorlagret fungerar som skydd för den extra transformator som tas fram i exceptionella situationer. Dess utrymmen fungerar endast som skyddshölje för transformatorn.

4.3 Årligt åldersavdrag för kärnkraftverk

Enligt 30 § 1 mom. 5 punkten i värderingslagen är åldersavdraget för byggnader och konstruktioner som direkt tjänar kärnkraftverk 2,5 procent.

Som värdet för ett kärnkraftverk som är i bruk anses enligt 30 § 4 mom. i värderingslagen dock alltid minst 40 procent av byggnadens eller ,,konstruktionens återanskaffningsvärde.

Åldersavdragsprocenten för byggnader och konstruktioner som indirekt tjänar kärnkraftsverksamheten bestäms utifrån deras byggnadstyp.

5 Värdering av ett vattenkraftverk

5.1 Återanskaffningsvärdet av vattenkraftverk och dess konstruktioner

Återanskaffningsvärdet av ett kraftverk och dess konstruktioner beräknas primärt utifrån utredningar som lämnas av de skattskyldiga. I fråga om vattenkraftverksfastigheter fastställs beskattningsvärdet separat:

för vattenkraftsbyggnader och konstruktioner,
vattenkraft och
mark.

VTT har gjort undersökningar om återanskaffningsvärdet av vattenkraftverk och vattenkraft. För de vattenkraftverk som ingick i VTT:s undersökning har en byggkostnadsutredning sammanställts, ur vilken framgår kraftverkets ibruktagningsår samt dess konstruktioner och enhetsvärden, enligt vilka beskattningsvärdena för kraftverkskonstruktionerna har beräknats.

5.2 Finansministeriets förordning om grunderna för beräkning av återanskaffningsvärdet av vattenkraftverk och dess konstruktioner

Finansministeriet utfärdar varje år en förordning om grunderna för beräkningen av återanskaffningsvärdet av vattenkraftverk och dess konstruktioner. Vid beräknandet av återanskaffningsvärdet av ett vattenkraftverk, där forsens fallhöjd är minst tre meter och vars effekt är minst 500 kilowatt och vid beräknandet av återanskaffningsvärdet av kraftverkskonstruktioner beaktas de direkta utgifter för anskaffningen av vattenkraftverkskonstruktioner som konstateras i 1 § i förordningen.

Vid beräkningen av återanskaffningsvärdet av ett vattenkraftverk beaktas bland annat dammar för kraftverkets behov, rensnings- och uppdämningsarbeten för kraftverket inklusive anläggningsarbetena. När återanskaffningsvärdet av ett vattenkraftverk beräknas beaktas också drifts- och samkostnaderna som uppstår på kraftverkets arbetsplats, byggherrens kostnader och räntorna under byggnadstiden.

Andra byggnader, konstruktioner och anordningar än de som direkt betjänar ett vattenkraftverk inkluderas inte i återanskaffningsvärdet av vattenkraftverk och dess konstruktioner. Till exempel fiskodlingsanläggningar, kontors-, lager-, verkstads- och bostadsbyggnader, turbiner, generatorer, dammluckor, lyftkranar och så vidare beaktas inte. För dessa byggnader och konstruktioner beräknas återanskaffningsvärdet på samma sätt som för andra motsvarande byggnader och konstruktioner.

Maskiner och anordningar som betjänar elproduktionen räknas inte till anskaffningsutgiften för byggnader och konstruktioner. Dessa anordningar omfattas inte heller av fastighetsskatt.

Återanskaffningsvärdet av ett vattenkraftverk för de i 1 § avsedda konstruktionerna beräknas genom att det senast fastställda återanskaffningsvärdet som baserar sig på de ursprungliga anskaffningskostnaderna och övriga kostnader revideras i enlighet med förändringen i byggnadskostnadsindexet mellan juni året före det år som föregår skatteåret och juni därpå följande skatteår. Återanskaffningsvärdet är 75 procent av det sålunda fastställda värdet. Byggnadskostnaderna antas uppstå i jämn takt under byggnadstiden (2 § i förordningen).

5.3 Återanskaffningsvärde som beräknats utifrån de genomsnittliga byggnadskostnaderna för ett vattenkraftverk

Om tillförlitlig utredning om de ursprungliga byggnadskostnaderna för ett vattenkraftverk saknas, fastställs återanskaffningsvärdet av vattenkraftverket utgående från summan av byggnadskostnaderna för de konstruktioner som avses i 1 § med hjälp av de genomsnittliga byggnadskostnaderna som anges i förordningen. Återanskaffningsvärdet är 75 procent av det sålunda fastställda värdet (3 § i förordningen).

De värden som tas upp i förordningen grundar sig på de genomsnittliga byggnadskostnaderna för en motsvarande byggnad. Som grund för återanskaffningsvärdet har 75 procent av kostnaderna använts. Värdena i förordningen granskas varje år så att de svarar mot förändringen i byggnadskostnadsindexet.

Om ett vattenkraftverk är sådant att de metoder för beräkning av återanskaffningsvärdet som anges i förordningen inte kan tillämpas på det, anses återanskaffningsvärdet av ett sådant vattenkraftverk vara 75 procent av byggnadskostnaderna för ett motsvarande vattenkraftverk.

5.4 Årligt åldersavdrag för vattenkraftverk

Enligt 30 § 1 mom. 4 punkten i värderingslagen är det årliga åldersavdraget för byggnader, dammar, bassänger och andra konstruktioner som hör till ett vattenkraftverk 1 procent (812/2013).

Som värdet för ett vattenkraftverk som är i bruk anses enligt 30 § 4 mom. i värderingslagen dock alltid minst 40 procent av byggnadens eller konstruktionens återanskaffningsvärde.

Åldersavdragsprocenten för andra byggnader och konstruktioner än de som direkt tjänar vattenkraftverket bestäms utifrån deras byggnadstyp.

5.5 Beskattningsvärde för vattenkraft

Beskattningsvärdet beräknas separat för forsar som har byggts eller som byggs, vars fallhöjd är minst tre meter och vars befintliga eller kommande effekt är minst 500 kilowatt. Beskattningsvärdet för vattenkraft beräknas som produkten av forsens effekt och värdet av effektenheten.

Forsens effekt beräknas enligt forsens fallhöjd (h) och medelvattenföring (MQ) med formeln P = 8,2 * MQ * h, där P är forsens effekt i kilowatt, MQ är medelvattenföringen kubikmeter per sekund, h är den totala fallhöjden i meter som svarar mot medelvattenföringen och siffran 8,2 koefficienten.

Medelvattenföringen i forsen beräknas under en period på 30 år och kontrolleras tidvis.

Som grundvärde för forsens effekt används 100 €/kW. Grundvärdet korrigeras med två korrigeringskoefficienter K1 och K2.

Korrigeringskoefficienten K1 beaktar variationen i kostnaderna för elproduktionen under de olika årstiderna. Korrigeringskoefficienten K2 beaktar skillnaderna i kostnaderna för anskaffningen av ett kraftverk enligt fallhöjden.

Korrigeringskoefficienten K1 beräknas med hjälp av förhållandet mellan vinter- och årsvattenföringen enligt de rådande regleringsförhållandena vid beräkningstidpunkten. Vintervattenföringen är forsens medelvattenföring under perioden 1.11 –31.3. och årsvattenföringen forsens medelvattenföring under perioden 1.5 –30.4. Förhållandet mellan vintervattenföringen och årsvattenföringen beräknas som medelvärdet av de årliga förhållandena under en period på 30 år.

Korrigeringskoefficienten K1 erhålls med hjälp av medelvärdet av förhållandet mellan vinter- och årsvattenföringen (a) på följande sätt:


K1	a
0,9	<0,5
1,0	1,0
1,1	>1,5

Mellanvärdena beräknas proportionellt.

Korrigeringskoefficienten K2 beräknas enligt fallhöjden (h) på följande sätt:


K2	h (meter)
0,7	3
1,3	30 eller större

Mellanvärdena beräknas proportionellt.

För vattenkraften fastställs fastighetsskatten enligt fastighetsskatteprocenten som tillämpas för marken. Skatteförvaltningen fattar ett separat beslut om granskningen av beskattningsvärdet för vattenkraft. Värdet av vattenkraft granskas inte årligen såsom återanskaffningsvärdet av byggnader, och inga åldersavdrag görs från detta.

6 Värdering av vind- och solkraftverk

6.1 Konstruktion

Högsta förvaltningsdomstolens beslut HFD 11.11.2004 liggare 2887 gällde avskrivning av anskaffningsutgiften för ett vindkraftverk. I detta fall var det fråga om ett vindkraftverk vars ståltorn var cirka 60 meter högt. I tornets övre del fanns ett maskinrum och en rotor med blad. Rotorn hade tre blad och varje blad med en diameter på 56 meter hade egen vridmotor.

Enligt beslutet skulle tornet, dvs. stommen med maskinrum, anses vara en sådan konstruktion som avses i 34 § i lagen om beskattning av inkomst av näringsverksamhet vid avskrivning av anskaffningsutgift för vindkraftverket. Rotorn med blad, växellådan och generatorn skulle anses vara sådana maskiner, inventarier och andra med dem jämförbara lösa anläggningstillgångar som avses i 30 § i samma lag.

Den gränsdragning som framgår av högsta förvaltningsdomstolens beslut, om vilken del av vindkraftverket som anses vara en konstruktion och vilka delar som är lösa anläggningstillgångar, tillämpas också i fastighetsbeskattningen av vindkraftverk. Således är vindkraftverkets grund och stomme med maskinrum en sådan konstruktion som omfattas av fastighetsbeskattningen. Rotorn med blad, växellådan och generatorn samt den övriga utrustningen är lösa anläggningstillgångar till sin karaktär, och faller utanför fastighetsbeskattningens tillämpningsområde.

Flytande vindkraftverks fundament är delvis under vatten och de är förankrade på havsbottnen så att de inte driver iväg. I vissa varianter sänks fundamenten ner helt på havsbottnen utan att förankras. Ett flytande vindkraftverk kan inte fungera och hållas på plats utan ankare och vikter. Ankarna och vikterna utgör, utifrån deras användningsändamål, en väsentlig del av fundamenten för kraftverkstypen i fråga.

I de byggnadskostnader som ligger till grund för beskattningsvärdet för ett flytande vindkraftverk inkluderas förutom kostnaderna för den flytande delen även byggnadskostnaderna för ankare och tillhörande vikter. Det har ingen betydelse att ankare och vikter i sig är fristående delar och att de eventuellt slits snabbare än konstruktionens andra delar.

Principerna enligt det ovan nämnda beslutet av högsta förvaltningsdomstolen, HFD 11.11.2004 liggare 2887, är också tillämpliga på solkraftverk. Således behandlas fundament och stödkonstruktioner för solkraftverk som konstruktioner som omfattas av fastighetsskatt. Solpanelernas stödkonstruktioner kan också fästas på betongplattor på marken utan fast fundament. Med tanke på fastighetsskatten saknar det betydelse om stödkonstruktionerna har förankrats i marken eller inte. Det har inte heller någon betydelse om solkraftverket är lätt att förflytta. Ett solkraftverk omfattas av fastighetsskatt om det är avsett att betjäna fastigheten permanent. Panelerna och eventuella motorer och konstruktioner som vrider på dem är anordningar som inte omfattas av fastighetsskatt.

Solpaneler som monteras på byggnaders tak eller väggar utgör en del av byggnaden och beaktas inte separat vid beräkningen av byggnadens beskattningsvärde. Ett undantag är situationer där el distribueras till en icke elektrifierad byggnad med hjälp av solpaneler eller ett vindkraftverk eller en kombination av dessa.

En fysisk person (skattskyldig) kan skaffa ett sol- eller vindkraftverk eller en annan småskalig anläggning för elproduktion främst för eget bruk. Ett kraftverk för hushållets behov kan dock ibland producera el som överstiger hushållets behov. Sådana småskaliga kraftverk för hushåll som inte fortlöpande säljer el till elbolags elnät omfattas inte av fastighetsbeskattningen. De är inte sådana konstruktioner som avses i 2 § 2 mom. i fastighetsskattelagen. Elproduktion och -försäljning i inkomstbeskattningen behandlas närmare i Skatteförvaltningens anvisning Inkomstbeskattning av elproduktion i hushåll.

Motsvarande elproduktionsanläggningar kan också installeras i industribyggnader för egen värme- och elproduktion. Kraftverksprocenten i 14 § i fastighetsskattelagen tillämpas inte på anläggningar som producerar energi för industrianläggningar eller logistikcentralers interna processer.

6.2 Återanskaffningsvärde

Enligt 21 § 1 mom. i förordningen om återanskaffningsvärdet anses också återanskaffningsvärdet av en konstruktion vara 75 procent av byggnadskostnaderna för motsvarande konstruktion.

När ett vindkraftverk värderas i beskattningen anses dess återanskaffningsvärde således vara 75 procent av de byggnadskostnader för vindkraftverkets torn (fundament, stomme och maskinrum) som har bokförts och aktiverats i balansräkningen.

Vid värdering av solkraftverk anses dess återanskaffningsvärde på motsvarande sätt vara 75 procent av byggkostnaderna för dess fundament och stödkonstruktioner.

I byggnadskostnaderna för vind- och solkraftverk beaktas också de allmänna kostnader som nämns i kapitel 1.4.

6.3 Årligt åldersavdrag

Enligt 30 § 1 mom. 6 punkten i värderingslagen är det årliga åldersavdraget för byggnader och konstruktioner som hör till ett vindkraftverk 2,5 procent (812/2013).

Som värdet för ett vind- och solkraftverk som är i bruk anses enligt 30 § 4 mom. i värderingslagen dock alltid minst 40 procent av konstruktionens återanskaffningsvärde.

Solkraftverkets användningssyfte som en elproducerande anläggning jämställs med ett vindkraftverks användningssyfte, och därför är det motiverat att använda samma åldersavdragsprocent på 2,5.

6.4 Byggnader som direkt tjänar vind- och solkraftverk

Fastighetsskatteplikten för och värderingen av transformatorbyggnader och elstationer påverkas av byggnadens eller konstruktionens individuella egenskaper. Byggnader som tillhör kraftverk och är anslutna till kraftverk värderas separat utifrån varje byggnads individuella egenskaper.

Byggnader som direkt tjänar vind- och solkraftverk värderas som industribyggnader, om de sett till sina egenskaper motsvarar industribyggnader. Om byggnaderna till sina egenskaper inte motsvarar en industribyggnad eller någon annan byggnadstyp som nämns i förordningen om återanskaffningsvärdet för byggnader eller om det är fråga om en konstruktion, anses återanskaffningsvärdet vara 75 procent av byggnadskostnaderna för byggnaden eller konstruktionen i fråga.

Kraftverk behöver elstationer och transformatorer för att överföra den elenergi som kraftverket producerar till elnätet och deras huvudsakliga användningsändamål är överföring av elenergi. Det finns olika typer av elstations- och transformatorbyggnader och av olika storlek, men vanligtvis är det fråga om en liten byggnad med lätt konstruktion som skyddar kraftverkets el- och datatekniska anläggningar som är känsliga för väder och vind. Utifrån sina egenskaper anses de i allmänhet vara jämförbara med industribyggnader.

7 Gransknings- och deklarationsskyldighet

I 16 § i fastighetsskattelagen föreskrivs om den skattskyldiges deklarationsskyldighet. Den skattskyldige ska till Skatteförvaltningen anmäla eventuella fel i uppgifterna. Dessutom ska den skattskyldige anmäla fastigheter och byggnader som saknas i utredningen liksom ombyggnader och betydande reparationsåtgärder samt uppgift om att en byggnad har rivits eller tagits ur bruk.

Den skattskyldige ska lämna en utredning om byggnadens eller konstruktionens färdighetsgrad vid ingången av skatteåret. Färdighetsgraden för vindkraftverk ska anges separat för varje vindkraftverk oberoende av om vind- eller solkraftsparken i sin helhet är färdig.

Återanskaffningsvärdet för kraftverk bestäms utifrån byggnadskostnaderna för byggnaden eller konstruktionen i fråga. Även halvfärdiga kraftverk värderas utifrån byggnadskostnaderna. Således ska den skattskyldige anmäla de momsfria byggnadskostnaderna till Skatteförvaltningen. I byggnadskostnaderna beaktas också de allmänna kostnader som nämns i kapitel 1.4.

I fråga om vindkraftverk ska den skattskyldige ge Skatteförvaltningen en utredning över de sammanlagda momsfria byggnadskostnaderna (100 %) för vindkraftverkets skattepliktiga delar, dvs. grunden, stommen och maskinrummet, samt över de allmänna kostnaderna som hänförs till dessa. Utredningen ska ges separat för varje vindkraftverk.

I fråga om solkraftverk ska den skattskyldige ge Skatteförvaltningen en utredning över de sammanlagda momsfria byggnadskostnaderna (100 %) för solkraftverkets skattepliktiga delar, dvs. grunden och stödkonstruktionerna, samt över de allmänna kostnaderna som hänförs till dessa.

Enligt 14 § 3 mom. i fastighetsskattelagen ska kraftverkets ägare dessutom lägga fram en utredning om kraftverkets nominella effekt i megavoltampere. Utredningen ska ges separat för varje kraftverk.

Försummelse av deklarationsskyldigheten kan leda till skatteförhöjning med stöd av lagen om beskattningsförfarandet (25 § 1 mom. i fastighetsskattelagen). Information om skatteförhöjning och andra påföljdsavgifter i fastighetsbeskattningen finns i Skatteförvaltningens anvisning Påföljdsavgifter i fastighetsbeskattningen.

ledande skattesakkunnig Tero Määttä

skattesakkunnig Annika Stark

Kraftverk i fastighetsbeskattningen Detaljerad skatteanvisning