Falska meddelanden som gäller skatteåterbäringar cirkulerar som sms. Mer information om falska meddelanden

Skatteklasser för elström och rättelse av beskattningen

Har getts
29.3.2022
Diarienummer
VH/5672/00.01.00/2021
Giltighet
29.3.2022 - Tills vidare
Bemyndigande
2 § 2 mom. i lagen om Skatteförvaltningen (503/2010)

I denna anvisning behandlas elskatt, fastställande av rätt skatteklass för elström och rättelse av beskattning av elström. I Finland uppbärs antingen normal elskatt av skatteklass I eller nedsatt elskatt av skatteklass II. I vissa användningsobjekt kan elström också vara helt skattefri.

I denna anvisning behandlas rätt skatteklass för el, samt rättelse- och återbäringsförfarandet. Övriga frågor kring elskatt behandlas i Skatteförvaltningens anvisning Energibeskattning.

1 Allmänt om elskatt

I detta avsnitt refereras de allmänna principerna för och definitioner av beskattning av elström. Registreringsskyldigheterna för elskattskyldiga redogörs i avsnitt 2 i Skatteförvaltningens detaljerade skatteanvisning Energibeskattning.

1.1 Beskattning av elström och skatteklasserna I och II

På punktbeskattningen av elström som konsumeras i Finland iakttas lagen om punktskatt på elström och vissa bränslen (1260/1996, nedan elskattelagen)

Punktskatt på elström, det vill säga elskatt, har graderats till två olika skatteklasser.

Skatteklass I omfattar bland annat hushåll, servicesektorn och andra användningsobjekt som inte bedriver industriell verksamhet. Beloppet på elskatt i skatteklass I är sammanlagt 2,253 cent per kilowattimme år 2022.  Skatten utgörs av energiskatt (2,24 cent per kilowattimme) och en försörjningsberedskapsavgift (0,013 per kilowattimme).

Nedsatt skatt enligt elskatteklass II betalas på elström som används i industri (elskattelagen 4 § 2 mom.). Också yrkesmässig växtodling räknas som industri. Från och med början av år 2022 räknas också återvinningsverksamhet som industri, då den i Statistikcentralens näringsgrensklassificering från år 2008 klassificeras under klass 38320 (återvinning av källsorterat material).

I och med den lagändring som trädde i kraft år 2022 betalas skatt enligt skatteklass II också på elström som används i en cirkulationspump för geotermisk värme eller i en värmepump med en nominell värmeeffekt på minst 0,5 megawatt eller i en värmepump eller elpanna som anslutits till ett nät för fjärrvärme eller fjärrkyla (elskattelagen 4 § 3 mom.). Den nedsatta skattesatsen tillämpas dock inte genast från och med år 2022, utan dess ikraftträdande regleras separat med en förordning av statsrådet.

Enligt 4 a § i elskattelagen betalas skatt enligt skatteklass II också för elström som används i datorhallar som uppfyller vissa krav på energisnålhet. Med datorhall avses ett datacenter med en årlig genomsnittlig servereffekt på över 0,5 megawatt, där ett företag bedriver informationstjänstverksamhet, informationsbehandling, uthyrning av serverutrymme och därtill hörande tjänster som sin huvudsakliga näringsverksamhet,

En förutsättning för den nedsatta skatteklassen är att elström enligt skatteklassen har mätts separat från den övriga elkonsumtionen.

Differensen mellan skatteklass I och II är statligt stöd som omfattas av den allmänna gruppundantagsförordningen för användare av elström av skatteklass II. Frågor som gäller statligt stöd har behandlats mer ingående i Skatteförvaltningens detaljerade skatteanvisning Statligt stöd som omfattas av den allmänna gruppundantagsförordningen i punktbeskattningen.

Bestämmelserna i den allmänna gruppundantagsförordningen tillämpas inte på en skattefördel för elström som används i värmepumpar, elpannor och geotermiska värmeanläggningars cirkulationspumpar. I 26 a och b § i elskattelagen har det dock föreskrivits att samma regler som för statligt stöd som omfattas av den allmänna gruppundantagsförordningen tillämpas nationellt på stöden i fråga.

Beloppet på elskatt i skatteklass II uppgår år 2022 till sammanlagt 0,063 cent per kilowattimme. Skatten utgörs av energiskatt (0,05 cent per kilowattimme) och en försörjningsberedskapsavgift (0,013 cent per kilowattimme).

I beskattningen av elström utgörs skatteperioden av kalendermånaden. Undantaget utgörs av småskaliga producenter av elström, vars skatteperiod är ett kalenderår lång.

1.2 Elskattskyldiga

I 5 § i elskattelagen föreskrivs att skyldiga att betala punktskatt (elskatt) och försörjningsberedskapsavgift för elström är

  • nätinnehavare
  • elproducenter och småskaliga producenter
  • de som har anskaffat eller själv producerat elström med punktskatt enligt skatteklass II, om elströmmen har använts för eller överlåtits till ett ändamål som förutsätts i skatteklass I
  • de som inte är nätinnehavare men som i sin förvärvsverksamhet tar emot elström från en annan medlemsstat eller importerar elström från ett område utanför unionen, om elströmmen inte går via ett elnät i Finland
  • innehavare av skattefria ellager.

Punktskatt på elström ska betalas också då elströmmen skaffats skattefritt, men använts för ett annat än skattefritt ändamål. Då är den som skaffat elströmmen skattefritt skattskyldig (punktskattelagen 13 §).

Med elnät avses i elskattelagen ett sådant nät som av elmarknadsmyndigheten har beviljats elnätstillstånd eller i 12 § i elmarknadslagen avsedd befrielse från elnätstillstånd.

Med elproducent avses en sådan aktör som producerar elström i en generator vars nominella effekt är högst 100 kilovoltampere eller i ett kraftverk som består av flera elproduktionsanläggningar.

Elström som producerats i en generator eller en produktionsanordning vars nominella effekt är högst 100 kilovoltampere har i sin helhet undantagits skyldigheten att deklarera elskatt. Som elproducent räknas inte heller sådana aktörer som producerar elström i ett fartyg, ett tåg, en bil eller i ett annat transportmedel för eget behov.

Med småskalig producent avses en aktör som producerar elström i en generator på över 100 kilovoltampere eller i en kraftverkshelhet, men vars kraftverk producerar högst 800 000 kilowattimmar elström per kalenderår.

Med skattefritt ellager avses ett ellager för vilket Skatteförvaltningen beviljat tillstånd för skattefri lagring av el. Med ellager avses en funktionell helhet bestående av anordningar, aggregat och byggnader avsedda för kortvarig elektrokemisk lagring av el.

Med vidareöverlåtare av elström avses en sådan aktör som köper skattepliktig elström av en skattskyldig och överlämnar den till en tredje part för användning eller vidareöverlåtelse.

Den som överlåter elström för konsumtion är primärt skattskyldig. Denne är vanligen elnätsinnehavaren (elöverföringsbolaget), som har en skyldighet att till Skatteförvaltningen månatligen lämna in en skattedeklaration om den elström som överlåtits för konsumtion. I praktiken vidarefakturerar elöverföringsbolaget elskatten och försörjningsberedskapsavgiften av slutanvändaren i samband med överföringsfakturan.

Också elproducenten kan vara den primärt skattskyldige. Detta är fallet då elström överförs från elproduktionsplatsen direkt för konsumtion på så sätt att den inte överförs till ett elnät enligt elsskattelagen.

I vissa situationer kan den skattskyldige enligt 5 § 3 punkten i elskattelagen dock ses som den aktör till vilken elström överlåts. I allmänhet handlar det om en situation där slutanvändaren orättmätigt skaffat elström enligt skatteklass II eller den som skaffat elström fungerat som vidareöverlåtare och vidareöverlåtit elström enligt skatteklass II till en sådan aktör som inte varit berättigad till den.

Om elström överförs från ett annat EU-land eller från ett område utanför EU till Finland för att konsumeras på så sätt att elströmmen inte överförs till ett skattefritt elnät i Finland, är mottagaren av elströmmen skattskyldig för den elström som denne mottagit.

1.3 Skattefri elström

Vissa användnings- eller överföringsobjekt för elström är sin helhet undantagna elskatt och försörjningsberedskapsavgiften.

Skattefriheten kan dock basera sig på att elström inte ännu överlåts för konsumtion. Ett exempel på detta är överföring av elström från ett skattefritt elnät till ett annat skattefritt elnät.

Det är också möjligt att separata bestämmelser utfärdats för ett visst konsumtionsobjekt. Ett exempel på detta är elström som konsumeras i den spårbundna trafiken, vilken föreskrivits som skattefri.

I 7 § i elskattelagen föreskrivs det att fri från punktskatt och försörjningsberedskapsavgift är elström som

  1. förbrukas vid produktion av el eller vid kombinerad produktion av el och värme i ett kraftverks apparater för egen förbrukning
  2. har producerats av en småskalig producent och som inte överförs till ett elnät
  3. tas emot av en elproducent, en småskalig producent eller en annan än en nätinnehavare från en annan medlemsstat eller från ett område utanför unionen och överförs till ett skattefritt elnät
  4. överförs mellan elnät,
  5. en nätinnehavare eller elproducent överför till en annan elproducent,
  6. överförs till ett skattefritt ellager av en nätinnehavare, elproducent eller småskalig producent,
  7. överförs från ett skattefritt ellager till ett elnät eller ett annat skattefritt ellager,
  8. överförs från ett ellager till ett elnät, ett skattefritt ellager eller ett annat ellager,
  9. levereras för att direkt användas inom den eldrivna spårbundna trafiken,
  10. överförs till ett område utanför unionen eller levereras till förbrukning i något annat område inom unionen än Finland.

2 Val av rätt skatteklass för elström

2.1 Fastställande av skatteklass och de förutsättningar som krävs för elskatteklass II

Användaren av elström ska själv reda ut till vilken elskatteklass verksamheten hör.

Om nätbolaget och slutanvändaren inte når samförstånd om elskatteklassen, är det möjligt att göra en förfrågan om ärendet till Skatteförvaltningens punktskatterådgivning. I sista hand har den elskattskyldige (elnätsinnehavaren eller elproducenten) möjlighet att ansöka om ett avgiftsbelagt förhandsavgörande i ärendet från Skatteförvaltningen.

Om ett företag är berättigat till elskatteklass II, ska företaget komma överens om den riktiga skatteklassen med sin leverantör av elström (i allmänhet elnätbolaget). Enligt etablerad praxis ska elströmanvändaren ge elströmslevarantören ett skriftligt intyg om sin rätt till skatteklass II. En elleverantör kan leverera elström av den nedre skatteklassen enbart då ovan nämnda intyg överlämnats. Det finns ett omnämnande om detta i förarbetena till lagen (RP 225/1996 rd).

Därtill föreskrivs det i 4 § 2 mom. i elskattelagen att elström enligt den lägre skatteklassen ska ha mätts separat.  Om inte någon utredning lagts fram eller om någon separat mätning av elström inte gjorts, levererar leverantören av elström till användaren elström på vilken skatt enligt den högre skatteklassen, det vill säga skatteklass I, ska betalas.

Nedsatt elskatt är statligt stöd för användaren av elström och användaren av elström ska registrera sig i Skatteförvaltningens register över stödtagare. Registreringen görs i MinSkatt.

Om företaget varit berättigat till nedsatt elskatt, men skaffat elström med den normala skatteklassen I, är det möjligt att ansöka om återbäring av differensen mellan skatteklasserna i efterskott (se avsnitt 4).

2.2 Elströmklassen på en användningsplats med konsumtion enligt skatteklass I och II.

När elström levereras till en fastighet med verksamhet som berättigar till såväl skatteklass I som skatteklass II, ska elströmkonsumtionen kunna specificeras genom mätning. Om konsumtionen enligt olika skatteklasser inte mäts, är all den elström som företaget skaffat skatt enligt skatteklass I (RP 130/2002 rd).

En sådan situation kan föreligga till exempel om elström levereras till en fastighet med företag som idkar såväl servicenäringar som industri eller om ett industriföretag, utöver industri, idkar också serviceverksamhet eller levererar elström till exempel till basstationer för mobiltelefoner som finns i samma fastighet (se avsnitt 6). 

En del av industriföretagens användningsobjekt för elström kan vara sådana att de inte enskilt uppfyller kraven på industriell produktionsverksamhet, trots att industriell verksamhet till övriga delar utövas i fastigheten. Elströmanvändningen i sådana objekt kan under vissa förutsättningar vara industriella stödfunktioner och objekten kan använda elström av skatteklass II i sin verksamhet. Förutsättningen är dock att stödverksamheten ska anknyta till industrin och att elkonsumtionen ska vara småskalig. I praktiken avses med småskalighet så liten användning av elström att den inte orsakar ett separat mätningsbehov. Läs närmare om stödfunktioner som kan jämställas med industri i punkt 2.4.1 i anvisningen Energibeskattning

3 Rättelse av beskattningen och rättelse till den skattskyldiges nackdel (efterbeskattning)

I detta avsnitt redogörs en situation där elskatt betalats till ett för lågt belopp och skatt ska betalas i efterskott. I avsnitt 4 behandlas sådana fall, där för mycket skatt uppburits och beskattningen rättas till den skattskyldiges fördel.

Då fel gjorts i beskattning på eget initiativ, så rättas i princip felet genom att lämna in en ersättande skattedeklaration för skatteperioden ifråga. Alla rättelser tillhörande skatteperioden görs med en och samma ersättande skattedeklaration.

Efter att ha lämnat deklarationen på eget initiativ får den skattskyldige rätta sin deklaration med en rättelsedeklaration utan påföljd, under förutsättning att deklarationen lämnas senast 45 dagar efter sista dag för deklarationen.

3.1 Användning av elström av skatteklass II har använts för ett ändamål enligt skatteklass I

När elström som beskattats enligt skatteklass II används eller överlåts för ett ändamål enligt skatteklass I, ska differensen mellan elströmsskatteklasserna betalas på elströmmen i fråga.

I situationen i fråga kan överlåtaren av elström eller köparen av elström var skattskyldig.

Om beskattning som verkställts enligt fel skatteklass är ett misstag som beror på överlåtaren av elström, ska överlåtaren av elström i sådana situationer rätta sin skattedeklaration med en så kallad rättelsedeklaration, det vill säga med en ersättande elskattedeklaration. Ett sådant misstag som inte beror på slutanvändaren kan vara till exempel ett fakturerings- eller mätningsfel av ett nätbolag.

Enligt 5 § 3 punkten i elskattelagen är den som skaffar elström skattskyldig, om denne medvetet skaffat elström av skatteklass II och den antingen partiellt eller i sin helhet använts eller överlåtits för ett ändamål enligt skatteklass I.

I ovan nämnda situation ska den som skaffat elström lämna in en skattedeklaration för sporadiskt skattskyldiga till Skatteförvaltningen. Deklarationen ska göras separat för varje skatteperiod (kalendermånad) och det utsatta datumet är den 12:e i kalendermånaden efter skatteperioden för en sporadisk aktör (lagen om beskattningsförfarandet beträffande skatter som betalas på eget initiativ 2 § och 17 §).

Skattedeklarationen ska lämnas in för den elströmsmängd enligt den lägre skatteklassen vilken använts eller levererats för ett ändamål enligt skatteklass I. Med den aktör som skaffat elström avses i detta sammanhang den aktör som skaffar elströmmen i det skede då den överlåts från ett skattefritt elströmnät eller från elströmsproducenten för konsumtion. I allmänhet är aktören i fråga den i vars namn anskaffningen av elström från nätbolaget sker.

I princip får elström enligt skatteklass II inte överföras till en användare som inte är berättigad till denna klass. Förfarandet är dock tillåtet, om konsumtionen enligt skatteklass I på användningsplatsen är tillfällig eller om elströmskonsumtionen vid objektet till största del berättigar till skatteklass II. En separat skattedeklaration ska dock alltid lämnas in för andelen av användningen enligt skatteklass I och differensen mellan skatteklasserna ska betalas.

Exempel 1:

Industriell elström av skatteklass II skaffas för en fastighet. På samma tomt finns det inom ramen för samma elanslutning och -mätning en tillfällig byggarbetsplats, som använder elström i sin verksamhet under tiden mars–april 2021. Skatt enligt skatteklass I uppbärs på den elström som används på byggarbetsplatserna.

Elströmmen för byggarbetsplatsen har mätts separat med en taxameter. Industriföretaget kan fortsätta att skaffa elström enligt skatteklass II, men det ska månatligen lämna in en separat skattedeklaration om elströmmen för byggarbetsplatsen och betala differensen mellan skatteklass I och II på den elström som använts på byggarbetsplatsen. Skattedeklarationen ska lämnas in av den aktör som skaffar elström enligt skatteklass II av elleverantören och vidareöverlåter elströmmen, trots att elströmmen används av en tredje part (elskattelagen 5 § 3 punkten). Industriföretaget är i fråga om elskatten tillfälligt skattskyldig, varför det ska lämna in en skattedeklaration för mars 2021 senast 12.4.2021 och en skattedeklaration för april senast 12.5.2021.

Det ska dock observeras att elström enligt skatteklass II alltid ska mätas separat. Om användning enligt såväl skatteklass I som skatteklass II förekommer inom ramen för samma elanslutning, och det inte är möjligt att specificera elskatteklasserna genom mätning, betalas skatt på all elström enligt skatteklass I (RP 225/1996).

Exempel 2:

På samma fastighet förekommer industriell verksamhet (skatteklass II) och serviceverksamhet (skatteklass I). All anskaffning av elström till fastigheten sker inom ramen för samma elanslutning och -mätning. På fastigheten specificeras dock internt de olika företagens användning av elström med egna taxametrar, som köparen av elström själv avläser. Andelen för den industriella användningen är avsevärt större än för serviceverksamheten på användningsplatsen. I detta fall kan det vara motiverat att all elström skaffas enligt skatteklass II och att innehavaren av elavtalet månatligen lämnar in en separat skattedeklaration rörande konsumtionen enligt skatteklass I.

I stället för att lämna in en skattedeklaration, kan den som skaffar elström också förfara på så sätt att den skaffar all elström under skatteklass I och i efterskott ansöker om återbäring av differensen mellan skatteklasserna I och II. Rätten till ansökan om återbäring innehas av slutanvändaren av elströmmen. (elskattelagen 6 a §)

3.2 Skattefri elström har använts för ett skattepliktigt ändamål

Utifrån 13 § i punktskattelagen är den som har förvärvat elström skattefritt skyldig att betala punktskatt på produkterna, om den har använts för annat än skattefritt ändamål.

Om leveransen av skattefri elström till användningsplatsen dock tydligt är ett faktureringsmisstag av elnätsbolaget eller elproducenten, handlar det i situationen i fråga om en skattepliktig elleverantör i enlighet med 5 § i elskattelagen.

3.3 Fakturering enligt uppskattning av elskatt och skatt som betalats till för lågt belopp

I vissa fall görs faktureringen av elöverföringsavgiften och punktskatten som fakturering enligt uppskattning, vilken rättas med en utjämningsfaktura som görs efter mätaravläsningen.

Om elström deklarerats för beskattning i enlighet med 6 § 2 mom. i elskattelagen utifrån fakturering enligt uppskattning och det i samband med avläsningen av mätaren konstateras att elskatt betalats till för lågt belopp, är det möjligt att deklarera den skatt som inte beskattats under den skatteperiod då utjämningsfakturan debiteras av slutanvändaren. I dessa fall lämnas alltså inte en rättad version för tidigare skatteperioder. Det handlar inte om rättelse av fel, överlåtelsen av el till förbrukning sker på basen av fakturering enligt tidigare nämnt lagrum.

Om elskatten ändrats under perioden för fakturering enligt uppskattning, ska skatten betalas enligt den skatt som gäller vid leveranstidpunkten. Om konsumtionsställningen vid avmätningen vid den tidpunkt då skatten ändras inte kan utredas, kan allokeringen av konsumtionen till rätt beskattningstidpunkt uppskattas till exempel utifrån en temperatursjusterad normerad konsumtionsprofil, elkonsumtionshistoriken vid användningsplatserna eller en annan motsvarande ändamålsenlig uppskattning.

4 Rättelse av beskattningen och rättelse till den skattskyldiges fördel (återbäring av skatt som betalats till för högt belopp)

Detta avsnitt innehåller anvisningar för situationer där elskatt betalats till för högt belopp och Skatteförvaltningen returnerar den skatt som betalats till för högt belopp till den skattskyldige.

Före år 2021 hade elskattskyldiga möjlighet att på skattedeklarationen göra ett avdrag av elskatt som betalats till för högt belopp i samband med överföringen. Punktbeskattningen ändrades från och med år början av år 2021 till skatt på eget initiativ och i detta sammanhang avlägsnades avdragsmöjligheten från lagen.

4.1 Elström enligt skatteklass I har använts för ett ändamål enligt skatteklass II

En konsument av elström kan ansöka om skatteåterbäring för differensen mellan skatteklasserna I och II, om elström skaffats under skatteklass I, men företaget haft rätt till elström av skatteklass II.  

Återbäring ansöks från Skatteförvaltningen med en separat ansökan om återbäring i MinSkatt. Återbäring kan ansökas högst för innevarande år och de tre föregående åren. Slutanvändaren har dock möjlighet att ansöka om återbäring enbart från och med skatteperioden 01/2021. (elskattelagen 6 a §, gäller från och med 1.1.2021)

Om rätten till återbäring uppkommit före skatteperioden 01/2021, handlar det om ett avdrag som inte dragits av. Rätten att ansöka om avdrag innehas i så fall av elnätbolaget eller elproducenten. Ansökan om återbäring görs av Skatteförvaltningen med en fritt formulerad ansökan. Återbäring ska ansökas senast inom tre år från utgången av det kalenderår, då rätten till att göra avdrag uppkom. (lagen om ändring av punktskattelagen 766/2020, 9 punkten i ikraftträdandebestämmelsen)

Rätten till återbäring gäller enbart andelen för punktskatten på elströmmen och i den beaktas inte till exempel momsandelen.

Återbäringsförfarandet kan dock inte användas som metod för att korrigera fel. Om skatt betalats under fel skatteklass på grund av ett misstag av överlåtaren av elström, ska överlåtaren av elström i så fall korrigera sin skattedeklaration med en ersättande skattedeklaration. Ett sådant misstag som inte beror på slutanvändaren kan vara till exempel ett fakturerings- eller mätningsfel av ett nätbolag.

4.2 Skattepliktig el, som använts för ett skattefritt ändamål

Om skattepliktig el använts för ett ändamål som föreskrivits som skattefritt, är det möjligt att för elströmmen ansöka om återbäring i enlighet med 83 § i punktskattelagen.

Återbäring ansöks i MinSkatt med Ansökan om återbäring av punktskatt eller alternativt med Skatteförvaltningens blankett 1457.

Om leveransen av skattepliktig elström till en användningsplats dock berott på ett misstag av överlåtaren av elström (jämför med punkt 4.1), ska överlåtaren av elström korrigera sin skattedeklaration med en rättelsedeklaration.

4.3 Skatt som betalats till för högt belopp i samband med fakturering enligt uppskattning

Om elskatt betalats till för högt belopp utifrån fakturering enligt uppskattning, ska den elskattskyldige lämna in en ersättande skattedeklaration för skattedeklarationerna för de skatteperioder som gäller faktureringen enligt uppskattning, varefter den skatt som betalats till för högt belopp kan återbäras till den skattskyldige.

5 Deklaration av elskatt i specialsituationer

I vissa specialsituationer avviker deklarationen av elskatt från det normala.

En sådan situation kan föreligga till exempel då en småskalig producent av elström lägger ner sin verksamhet mitt under kalenderåret.

En sådan situation kan också föreligga om gränsen för småskalig produktion av elström överskrids eller underskrids och en skattepliktig elproducent måste byta sin registreringsroll mitt under kalenderåret. Ändring av registreringen påverkar längden på den skattskyldiges skatteperiod. Det finns anvisningar om ovan nämnda situationer i Skatteförvaltningens anvisning Specialsituationer i deklarering av punktskatt på elström.

6 Elström av skatteklass II, vilken överlämnats till en tredje part

I vissa situationer sker köpet av elström av skatteklass II till en fastighet av någon annan än användaren av elström. Detta kan vara fallet till exempel i industrifastigheter som administreras av fastighetsaktiebolag, i vilka elavtalet gjorts centraliserat i en aktörs namn.

Detta tillvägagångssätt kan vara allmänt också i industriobjekt, där ett industriföretag köper elström av en lägre skatteklass till sig själv, men på samma gång hyr ut en del av den fastighet där dess produktionsplats finns till en annan industriell aktör.

I ovan nämnda situationer vidarefakturerar fastighetsbolaget eller industriföretaget (innehavaren av elavtalet) elströmmen av de hyresgäster som verkar i fastigheten.

Om elström av skatteklass II levereras till slutanvändarna på ovan nämnda sätt, ska alla villkoren nedan vara uppfyllda:

  • Slutanvändaren av elströmmen har rätt till elström av skatteklass II
  • Slutanvändaren av elströmmen har gett ett skriftligt intyg till leverantören av elström om sin rätt till elström av skatteklass II
  • Elströmmen av skatteklass II har mätts separat
  • Vidareöverlåtaren av elström (till exempel ett fastighetsaktiebolag eller motsvarande) lämnar årligen in en deklaration till Skatteförvaltningen rörande elström enligt skatteklass II i MinSkatt (elskattelagen 26 b §)
  • Stödet skall de facto komma slutanvändaren av elström till godo

Eftersom differensen mellan skatteklass I och II omfattas av EU:s reglering om statligt stöd, måste stödmottagarna och stödbeloppen årligen vara kända till exakt belopp. Vad gäller elskatt innebär detta också att om anskaffningen av elström för slutanvändaren sker av en tredje part, ska vidarefaktureringen av elström enligt den lägre skatteklassen basera sig på den faktiska mängd elström som mätts och den elström som överlämnats till slutanvändaren ska vidarefaktureras utifrån de mätta elströmsmängderna och vid var tid gällande skatt. Om vidarefaktureringen av elström som slutanvändaren av en fastighet använder baserar sig till exempel på den mängd som delats med antalet kvadratmeter, den uppskattade mängden eller om den ingår i en annan överenskommen totalmängd, är det inte möjligt att skaffa elström enligt den lägre skatteklassen för användningsplatsen, eftersom det inte är möjligt att verifiera slutanvändarens faktiska stödbelopp. I ovan nämnda situation är det möjligt att stödet upphör för den aktör som vidarebefordrat elström på felaktiga grunder.

6.1 Skattskyldigheten i en rättelsesituation som gäller centraliserad elanskaffning

Om det i efterskott upptäcks att förutsättningarna för en lägre skatteklass för elström i den situation som beskrivs i avsnitt 6 inte varit uppfyllda, förordnar Skatteförvaltningen att differensen mellan skatteklasserna I och II ska betalas av den skattskyldige.

I situationerna i fråga ska skattskyldigheten utredas från fall till fall. I så fall är det möjligt att bedöma bland annat om vidareöverlåtaren eller slutanvändaren av elström ses som den som skaffat elström enligt 5 § 3 punkten i elskattelagen.

Beskattningen hänförs i princip till nätinnehavaren eller elproducenten till exempel i följande situationer:

  • Nätinnehavaren eller elproducenten har känt till eller borde ha känt till att elströmmen inte används för ett ändamål enligt skatteklass II.
  • Nätinnehavaren eller elproducenten har inte direkt av slutanvändaren eller via vidareöverlåtaren av elström fått något skriftligt intyg över att slutanvändaren har rätt till användning av elström enligt skatteklass II.

Vidareöverlåtaren av elström kan ses som skattskyldig i en sådan situation, i vilken det inte kan utredas att stödet för punktskatt på elström de facto slutligen nått slutanvändaren. En sådan situation kan uppkomma, om beloppet på elskatten på den uppmätta elströmmen enligt skatteklass II inte specificerats i faktureringen mellan vidareöverlåtaren och slutanvändaren av elström. Då har stödet de facto nått vidareöverlåtaren av elström.

Det är möjligt att se slutanvändaren av elström som skattskyldig, om stödet riktat sig mot slutanvändaren och slutanvändaren gett nätinnehavaren eller elproducenten ett felaktigt intyg om verksamhet som berättigar till elström av skatteklass II. Beskattning av slutanvändaren kan bli aktuellt också i en situation där ett skriftligt intyg saknas, men det dock är oklart, om användaren fått elström enligt skatteklass II till exempel utifrån en annan deklaration eller etablerad praxis.

Avsaknad av ett intyg kan bero också på en sådan situation där en eller flera slutanvändare som är berättigade till användning av elström enligt skatteklass II bytts i fastigheten. I en sådan situation är det viktigt för innehavaren av elavtalet (till exempel fastighetsaktiebolaget) att omedelbart meddela om detta till elnätsbolaget. Om anskaffningen av elström fortfarande fortsätts med skatteklass II efter förändringen, och situationen inte överensstämmer med de intyg som getts till elleverantören, kan elskatt påföras för den i vars namn elström enligt skatteklass II skaffats till fastigheten.

 

ledande skattesakkunnig Mika Jokinen

överinspektör Valtteri Klemetti