CSN:2024/27

A var allmänt skattskyldig i Finland. A ägde det panamanska företaget C Inc S.A, som enligt ansökan var ett i 2 § i bassamfundslagen avsett utländskt bassamfund. Bassamfundet hade överlåtit en fastighet i Spanien i januari 2024. Bassamfundets enda räkenskapsperiod som går ut under år 2024 gick ut 29.2.2024. A levde vid den här tidpunkten. Upplösningen av bassamfundet pågick.

Enligt 4.5 § i bassamfundslagen beaktades vid beskattningen av delägaren ett bassamfunds inkomst under det skatteår då det utländska bassamfundets skatteår gick ut. Med skatteår avsågs de räkenskapsperioder som går ut under kalenderåret. Enlig 17.1 § i ISkL beskattades dödsboet efter en person som avlidit under skatteåret för året då dödsfallet inträffade för både den avlidnas och boets inkomster. På beskattningen tillämpades de bestämmelser i inkomstskattelagen som skulle ha tillämpats för den avlidna. Den inkomst som uppkom av överlåtelse av fastigheten räknades som A:s eller hens dödsbos skattepliktiga inkomst under skatteåret 2024. Eftersom den överlåtna fastigheten hade ägts via ett bassamfund i över 10 års tid gjordes det avdrag på 40 % från A:s skattepliktiga inkomst för den presumtiva anskaffningsutgiften som avses 46.1 § i ISkL.

Det fanns inget skatteavtal mellan Finland och Panama. Centralskattenämnden konstaterade att skatteavtal tillämpas på en person med hemvist i en avtalsstat som får inkomst från den andra avtalsstaten. A fick ingen inkomst från Spanien, utan en annan (juridisk) person hade fått inkomsten. Enligt artikel 1 i kapitel 2 i inkomstskatteavtalet mellan Finland och Spanien kunde avtalet då vissa förutsättningar uppfylls tillämpas på inkomster från en enhet med hemvist i ett tredje land om enheterna är transparenta (fiscally transparent). Den inkomst som tillkommer det panamanska företaget har inte beskattats i Finland för att det ansett vara en enhet som avses i skatteavtalet, utan på basis av bassamfundslagstiftningen. Inkomstskatteavtalet mellan Finland och Spanien var därmed inte ett enligt 6.2 § i bassamfundslagen avsett avtal om undvikande av dubbelbeskattning, och kunde inte tillämpas.

Bassamfundet betalade skatt i Spanien för överlåtelsen. NRIT (Spanish non-resident Income Tax) var den statliga inkomstskatt som det utländska bolaget/personen betalade till Spanien för överlåtelsen av fastigheten. Plusvalia är en lokal skatt, som betalades för markens värdestegring vid överlåtelsen av den. Skatteunderlaget för plusvalia-skatten var enligt utredningen markens andel av överlåtelsevinsten eller 40 % av markens värde enligt jordregistret, varav 40 % grundade sig på ägartiden för fastigheten. I det här fallet gav det senare räknesättet ett fördelaktigare resultat. Plusvalia-skatten var avdragbar från fastighetens överlåtelsepris vid beräkningen av NRIT.

Enligt artikel 2 i inkomstskatteavtalet mellan Finland och Spanien tillämpades bland annat skatter på vinst på grund av överlåtelse av fast egendom och skatter för markens värdestegring, som påfördes för en stats eller lokala myndigheters räkning. Med beaktande av dessa faktorer kunde plusvalia-skatten betraktas som inkomstskatt. Inkomstskatt till staten NRIT kunde avräknas med stöd av 6.1 § i bassamfundslagen. Plusvalia-skatten kunde inte avräknas eftersom det inte var en sådan skatt som avses i 6.1 § eller 6.2 § i bassamfundslagen. Den oavräknade inkomstskatten var inte heller en avdragbar utgift med stöd av 54 § i ISkL.

Upplösningen av bassamfundet var ur delägarens synvinkel en överlåtelse som kan jämställas med ett byte i beskattningen, och .på den tillämpades 4.3 § i bassamfundslagen. Då A:s andel av utdelningen inte översteg A:s bassamfundsinkomst, var utdelningen beskattningsbar inkomst för A.
Förhandsavgörande för skatteåren 2023 och 2024.

Lagen om beskattning av delägare i utländska bassamfund 4 § 1, 3 och 5 mom. och 6 § 1 och 2 mom.
Inkomstskattelagen 17 § 1 mom., 46 § 1 mom. och 54 § 1 mom.
Avtalet mellan Republiken Finland och Konungariket Spanien för att undvika dubbelbeskattning och förhindra kringgående av skatt beträffande skatter på inkomst (FördrS 32/2018) artikel 1 och 2.

(Ej lagakraftvunnet)