CSN:2020/25

Den sökande var en avtalsbaserad öppen specialplaceringsfond, fonds commun de placement - fonds d'investissement alternatifs réservés (FCP-RAIF), med säte i Luxemburg. Fonden placerar i fastigheter och dess placeringsstrategi var att huvudsakligen göra direkta och indirekta fastighetsplaceringar i Finland. Placeringsstrategin gjorde det möjligt att placera tillgångar i fastighetsutvecklingsobjekt. Vid utgången av 2019 hade fonden placerat 58,1 procent av sina tillgångar i sådana objekt. Placeringarna var juridiskt gjorda via finländska kommanditbolag. Ett kommanditbolag, där den sökande var en tyst bolagsman, etablerade eller skaffade ett bostadsaktiebolag eller ett fastighetsbolag. Detta bolag köpte eller hyrde i sin tur en tomt och köpte byggtjänster av ett externt byggföretag och en entreprenör byggde en byggnad på tomten. Efter detta hyrdes och såldes objekten av kommanditbolaget.

På basis av den sökandes verksamhet och en utredning om placeringsobjekten ansåg centralskattenämnden att den sökande inte kan anses motsvara en sådan specialplaceringsfond som det hänvisas till 20 a § i ISkL och som avses i 2 kap. 1 § 2 mom. i lagen om förvaltare av alternativa investeringsfonder, med beaktande av att en specialplaceringsfond enligt det nämnda momentet avser en alternativ investeringsfond som avses i 16 a kap 1 § och att man vid förvaltningen av en sådan specialplaceringsfond ska iaktta de skyldigheter som föreskrivs i kapitlet. Enligt 16 a kap. 6 § 3 mom. i lagen om förvaltare av alternativa investeringsfonder ska en specialplaceringsfond som investerar sina tillgångar huvudsakligen i fastigheter iaktta vad som i 3 och 4 kap. i lagen om fastighetsfonder föreskrivs om investering av en fastighetsfonds tillgångar. I 3 kap. 15 § 5 mom. i lagen om fastighetsfonder fastställs det att en fastighetsfond får placera högst en femtedel av fondens tillgångar i byggande eller fastighetsförädlingsverksamhet. Således ansåg centralskattenämnden att den sökande inte enligt 20 a § i inkomstskattelagen var befriad från skatt som ska betalas på inkomst och således inte heller befriad från källskatt som ska betalas på dividend enligt 3 § 10 mom. i lagen om beskattning av begränsat skattskyldig för inkomst.

Eftersom den sökande beskattades på samma sätt som inhemska aktörer som bedriver fastighetsutvecklingsverksamhet i motsvarande omfattning, gavs inte den utländska sökanden under de förhållanden som beskrivs i ansökan en annan ställning än inhemska aktörer. På basis av detta var det inte fråga om begränsning av friheter enligt artikel 49 eller 63 i EUF-fördraget eller diskriminering enligt skatteavtalet. Förhandsavgörande för skatteåren 2019‒2020.

Artiklarna 49 och 63 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt
Artikel 24 i avtalet mellan Finland och Luxemburg för undvikande av dubbelbeskattning beträffande skatter på inkomst och på förmögenhet
Inkomstskattelagen 20 a §
Lagen om beskattning av begränsat skattskyldig för inkomst 3 §
Lagen om förvaltare av alternativa investeringsfonder 2 kap. 1 §, 16 a kap. 4 § och 6 §
Lagen om fastighetsfonder 1 §, 3 § och 15 §

HFD H2949 2.9.2021 interimistiskt beslut

HFD H3603 12.12.2022 årsboken (ingen ändring)