CSN:2020/16

Enligt ansökningshandlingarna var A Ab ett bolag som grundats och i sin helhet ägdes av B. A Ab hade för över tio år sedan köpt över 10 procent av aktiestocken i det offentligt noterade bolaget C och därefter hade A Ab börjat placera sina medel också i andra bolags aktier. A Ab hade inte avlönad personal, och bolaget hade inte sålt tjänster till bolaget C eller till andra aktörer. Enligt A Ab:s bokslutsuppgifter hade bolaget inte heller annan omsättning, och intäkterna av bolagets verksamhet hade i huvudsak bildats av dividender från bolaget C. A Ab hade finansierat förvärvet av aktierna i bolaget C med B:s placeringsmedel och med bankfinansiering och efter förvärvet av aktierna hade B arbetat i bolaget C:s högsta ledning med uppdraget som huvudsyssla.

Med beaktande av utredningarna över A Ab:s verksamhet och inkomstbildning, förvärvet och finansieringen av aktierna i bolaget C och B:s arbete med uppdraget som huvudsyssla, ansåg centralskattenämnden att A Ab skulle ses som ett bolag som inrättats främst för förvaltningen av B:s personliga placeringsförmögenhet, trots att B ställt sin expertis till förfogande för de företag som utgjorde placeringsobjekt via A Ab. A Ab hade inte i de förhållanden som beskrivits i ansökningshandlingarna utövat näringsverksamhet enligt 1 § 1 mom. i lagen om beskattning av inkomst av näringsverksamhet under skatteåret 2020, och de aktier i bolaget C vilka bolaget ägde, kunde följaktligen inte ses som anläggningstillgångsaktier enligt 6 b § i lagen om beskattning av inkomst av näringsverksamhet. Förhandsavgörande för skatteår 2020.

Lagen om beskattning av inkomst av näringsverksamhet 1 § 1 mom., 6 b § och 12 §

HFD 21.12.2020 L H1025 (ingen ändring)

Endast en sammanfattning av beslutet publiceras.