CSN:2019/9

Enligt ansökan var A AB ett helägt dotterbolag till B Ab. Dotterbolaget hade grundats i Sverige 2001. A AB:s verksamhet hade varit förlustbringande ända från början, och koncernen har beslutat av avsluta A Ab:s verksamhet. A AB:s verksamhet hade avslutats 2008. B Ab hade haft för avsikt att ge A AB koncernbidrag under 2019 för att täcka A Ab:s vid svenska beskattningen fastställda slutliga förluster från 2001-2003 samt fastställda förluster från 2008.

Eftersom avsikten med bidraget till A AB på basis av det som lagts fram i ansökan var att utnyttja de förluster som orsakats av A Ab:s verksamhet i Sverige i en situation där bolagets affärsverksamhet hade avslutats, ansåg Centralskattenämnden att bidraget inte avsåg näringsverksamhet som A AB bedrivit i Finland på det sätt som förutsätts i 2 § i lagen om koncernbidrag vid beskattningen. Därmed utgjorde bidraget inte med stöd av denna lag en avdragbar kostnad i B Ab:s beskattning.

Det var fråga om en situation där det inte skulle ha varit möjligt att ge ett avdragbart koncernbidrag oberoende av om mottagaren hade varit ett inhemskt eller ett utländskt dotterbolag. Dessutom var det fråga om sådana förluster av ett dotterbolag som med beaktande av den tidsgräns som i 119 § i inkomstskattelagen fastställts för avdrag för förluster som härrör av näringsverksamhet inte hade kunnat utnyttjas genom koncernbidrag i sökandens beskattning för skatteåret 2019 även om koncernbidraget hade getts till ett inhemskt dotterbolag. Centralskattenämnden ansåg att avsaknaden av möjligheten till ett gränsöverskridande koncernbidrag inte under de förhållanden som beskrivits i ansökan utgjorde någon begränsning av etableringsrätt som garanteras i artikel 49 i avtalet om Europeiska unionens verksamhet.

Förhandsavgörande för skatteår 2019.

Lagen om koncernbidrag vid beskattningen 2 § och 3 §
Inkomstskattelagen 119 §
Artikel 49 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt

HFD 2.4.2020 L 1510 årsbok (ingen ändring)