CSN:2017/24

A Abp verkar under tillsyn av Utbildningsstyrelsen som en särskild yrkesläroanstalt och hade för detta ändamål fått ett tillstånd för ordnande av yrkesinriktad fortbildning som beviljas av undervisnings- och kulturministeriet och enligt vilket utbildningsarrangören kan ordna förberedande utbildning för yrkesexamen och specialyrkesexamen som avses i lagen om yrkesinriktad vuxenutbildning (631/1998) och annan yrkesinriktad fortbildning vid den särskilda yrkesläroanstalten.  A Abp köpte utbildningstjänsterna som en underentreprenad från X Ab, och X Ab fakturerade A Abp för tjänsten som producerades.

Den utbildning som ordnades av A Abp var avgiftsfri för studerandena. Utbildningen var lagstadgad och finansierades enligt lag med statsunderstöd. De utbildningstjänster som utfördes av A Abp debiterades inte studerandena, och den enda ekonomiska prestationen i anslutning till ärendet var statsunderstöd som erhölls med stöd av lagen. A Abp:s lagstadgade utbildningsverksamhet som finansierades med statsunderstöd ansågs inte vara verksamhet som omfattas av tillämpningsområdet för mervärdesskattelagen.

A Abp:s underentreprenader gällande utbildningstjänster från X Ab anknöt direkt till den lagstadgade utbildningsverksamheten som bedrevs av A Abp och finansierades med statliga medel, och därför kunde A Abp inte dra av mervärdesskatten på den underentreprenad från X Ab som beviljats statligt stöd. Med tanke på avdragsrätten hade det ingen betydelse huruvida A Abp:s verksamhet ansågs vara verksamhet som inte omfattas av tillämpningsområdet eller verksamhet som är befriad från skatt eller att A Abp också bedrev skattepliktig rörelse.

A Abp:s koncernbolag B A svarade självt för personalutbildningen och kostnaderna för denna. B Ab rapporterade omfattningen av sin utbildning och utbildningskostnaderna årligen till A Abp. B Ab kartlade själv den nödvändiga utbildningen och de anställdas utbildningsbehov och ordnade på eget initiativ utbildningen. De aktuella utbildarna fanns på B Ab:s lönelistor. Till denna del allokerade A Abp statsstödet för utbildningen till B Ab. Beloppet av statsstödet som allokerades grundar sig på uppgifterna om utbildningens omfattning som sändes av B Ab till A Abp, och andelen av statsstödet utbetalades årligen vid utgången av året till B Ab.

Endast A Abp hade tillstånd att verka som tillhandahållare av yrkesinriktade utbildningstjänster, och fick för denna verksamhet stöd med statliga medel. A Abp köpte utbildningstjänsten som en underentreprenad från B Ab. B Ab hade inte tillstånd att verka som tillhandahållare av yrkesinriktade utbildningstjänster och hade inte fått stöd för denna verksamhet ur statliga medel. B Ab var inte utbildningsarrangör eller mottagare av statligt stöd. Den utbildningstjänst som ordnades av B Ab uppfyllde således inte förutsättningarna för skattefri utbildningstjänst.

För att vara en post som står utanför tillämpningsområdet för mervärdesskattelagen borde den betalning som av A Ab erlades till B Ab ha varit en sådan betalningsprestation som inte utgjorde vederlag för någon som helst tjänst. B Ab utförde dock utbildningstjänsten för A Abp och fick ett vederlag för denna.

Det var fråga om en underentreprenad gällande utbildningstjänster som A Abp skaffade från B Ab, dvs. B Ab:s skattepliktiga försäljning av tjänster mot vederlag, och därför kunde den ersättning som betalades av A Abp till B Ab inte behandlas som en post som står utanför tillämpningsområdet för mervärdesskattelagen.

Förhandsavgörande för perioden 21.4.2017–31.12.2018. Mervärdesskattelagen 1 § 1 mom. 1 punkten, 2 § 1 mom. 1 punkten, 39 § 1 och 2 mom., 40 §, 102 §

HFD 9.7.2018, L 3334 årsboken (partiellt upphävt)