CSN:2017/12

Sökanden var ett förvaringsinstitut som avses i lagen om placeringsfonder och lagen om förvaltare av alternativa investeringsfonder, som tillhandahöll lagstadgade förvaringstjänster för placeringsfonder och fondbolag som avses i lagen om placeringsfonder och lagen om förvaltare av alternativa investeringsfonder. Sökanden hade Finansinspektionens tillstånd att driva verksamhet som ett förvaringsinstitut.

Ärendet handlade om huruvida de förvarsarvoden som sökanden hade tagit ut av placeringsfonder och fondbolag var ersättning för förvaltning av särskilda investeringsfonder som är undantagen från skatteplikt såsom avses i artikel 135.1 g i mervärdesskattedirektivet.

Placeringsfonderna och fondbolagen enligt lagen om placeringsfonder och lagen om förvaltare av alternativa investeringsfonder var placeringsfonder som står under särskild tillsyn av staten på det sätt som avses i Högsta förvaltningsdomstolens årsboksbeslut HFD:2016:69. När man beaktade ovan nämnda årsboksbeslut och Unionens domstols rättspraxis var de fonder och fondbolag i ansökan, för vilka sökanden tillhandahöll förvaringstjänster, särskilda investeringsfonder som avses i artikel 135.1 g i mervärdesskattedirektivet.

Därefter skulle det avgöras om de tjänster som avsågs i ansökan uppfyllde förutsättningarna för skattefri förvaltning av särskilda investeringsfonder.

De i ansökan avsedda tjänsterna utgjorde en helhet med enhetlig momsbehandling. Förvaringsinstitutets uppgifter, om vilka föreskrivits i lagen om placeringsfonder och lagen om förvaltare av alternativa investeringsfonder, skulle betraktas som huvudprestation i den tjänstehelhet som beskrevs i ansökan.

Unionens domstol hade i sin dom 9.12.2015 i målet C-595/13, Fiscale Eenheid, med hänvisning till sin rättspraxis och till punkterna 65 och 71 i domen i målet C-169/04, Abbey National, konstaterat att funktionen som förvaringsinstitut för företag för kollektiv placering inte omfattas av artikel 13 B d.6 i sjätte direktivet (dom i målet C-595/13, Fiscale Eenheid, 74 punkten). Nämnda bestämmelse i sjätte direktivet motsvarade artikel 135.1 g i det gällande mervärdesskattedirektivet.

Förvaringsinstitutets uppgifter som avses i lagen om placeringsfonder och lagen om förvaltare av alternativa investeringsfonder gällde i huvudsak förvaring av fondens medel samt tillsynen och granskningen av placeringsfondens verksamhet. Därmed motsvarade förvaringsinstitutets lagstadgade uppgifter som avsågs i ansökan till sina centrala delar funktionen som förvaltare enligt direktiv 85/611, som det handlade om i Unionens doms i målet C-169/04, Abbey National.

Genom ändringar i direktivet (2009/65/EG och 2014/91/EU) hade förvaringsinstitutens ansvar utökats och deras uppgifter reglerats mer detaljerat, men uppgifterna hängde fortsättningsvis samman med verkställandet av förvaringsinstitutets tillsynsroll.

På ovan nämnda grunder ansågs att de i ansökan beskrivna förvarsarvodena som förvaringsinstitutet hade tagit ut av placeringsfonder och fondbolag inte varit ersättning för förvaltning av investeringsfonder som är undantagen från skatteplikt enligt artikel 135.1 g i mervärdesskattedirektivet, och därmed inte är skattefria finansiella tjänster som avses i 42 § 1 mom. 6 punkten i mervärdesskattelagen.

Sökanden skulle med stöd av 1 § 1 mom. 1 punkten i mervärdesskattelagen betala mervärdesskatt på de förvarsarvoden som avsågs i ansökan.

Förhandsavgörande för perioden 24.2.2017–31.12.2018.

Mervärdesskattelagen 1 § 1 mom. 1 punkten, 2 § 1 mom., 41 §, 42 § 1 mom. 6 punkten och 3 mom. Artikel 135.1 g i Rådets direktiv 2006/112/EG om ett gemensamt system för mervärdesskatt Unionens domstols domar i målen C-169/04, Abbey National, C-275/11, GfBk, och C-595/13, Fiscale Eenheid Lag om placeringsfonder 2 § 4 och 5 punkten samt 5 kap. (175/2016) Lag om förvaltare av alternativa investeringsfonder 2 kap. 4 §, 7 kap. 4 §, 10 kap. 4 § samt 15 kap.

HFD 27.3.2018, L 1446 årsboken (ingen förändring)