MinSkatt har driftsavbrott från lördagen den 16 maj kl. 6.30 till måndagen den 18 maj kl. 8.00 på grund av en systemuppdatering. Vi beklagar besväret som detta orsakar.  Läs mer om driftsavbrottet

Har getts
20.8.2014
Diarienummer
A26/8210/2014
Nyckelord
mervärdesskatt, prepaid-anslutning, betalmedel, förhandsbetalning

X Ab sålde själv och genom sina återförsäljare prepaid-produkter. Det var fråga om prepaid-anslutningar och tilläggsvärde som laddas i dessa. Tilläggsvärde kunde laddas med en laddningskupong eller i form av en direktladdning vid kassan hos X Ab eller en återförsäljare. Med prepaid-produkterna kunde man förutom teletjänster även köpa andra tjänster och varor. Vid försäljningen av prepaid-produkten stod det ännu inte klart vilka tjänster och produkter slutanvändaren skulle skaffa med kortet.

Vid försäljningen av prepaid-produkten kände X Ab ännu inte till vilka tjänster och produkter slutanvändaren skulle köpa med prepaid-produkten och inte heller vilken skattesats som skulle tillämpas på dessa, och därför hade de utförda tjänsterna och de överlämnade varorna inte specificerats i detta skede. Enligt EUD:s dom i ärendet C-419/02 (BUPA Hospitals Ltd) kunde vederlaget för försäljningen av prepaid-produkten i denna typ av situation inte betraktas som en momsbelagd förhandsbetalning. Det vederlag som erhållits för försäljningen av prepaid-produkterna kunde inte heller betraktas som någon annan betalning som erlagts för att få varor och tjänster med prepaid-produkter. Prepaid-produkterna var betalmedel som möjliggjorde ett köp av dessa tjänster och varor. Prepaid-produkterna betraktades som betalningsrörelse som avses i mervärdesskattelagen 42 § 1 mom. 4 punkten. X Ab skulle inte betala moms på försäljningen av prepaid-produkterna.

I EUD:s dom C-520/10 (Lebara Ltd) var det fråga om ett telefonkort som enbart kunde användas för att köpa teletjänster. Även högsta förvaltningsdomstolen avgränsade sitt beslut HFD:2008:11 till prepaid-produkter som enbart kunde användas för att skaffa teletjänster. EUD:s dom i ärendet C-520/10 och högsta förvaltningsdomstolens beslut HFD:2008:11 kunde således inte tillämpas.

Förhandsavgörande för perioden 20.8.2014–31.12.2015.

Mervärdesskattelagen 41 §, 42 § 1 mom. 4 punkten

Momsdirektivet (2006/112/EG) artikel 135.1 d.

Europeiska unionens domstols domar i ärendena C-520/10 (Lebara Ltd) och C-419/02 (BUPA Hospitals Ltd)

HFD 10.12.2015 L 3661 (upphävt)

Sidan har senast uppdaterats 19.9.2014