CSN:2024/4

Ett bolag som utövade momspliktig affärsverksamhet erbjöd en kostförmån till sin personal via en elektronisk applikation som förvaltades och administrerades av X Ab (nedan X). Beloppet på kostförmånen laddades ner till applikationen. Med applikationen var det möjligt att betala enbart måltider och kostnader som orsakats av transporter av måltider.

Fråga 1 i förhandsavgörandet gällde situationer där arbetstagaren använde kostförmånen i en restaurang med vilken bolaget kommit överens om måltider till fast pris för dess personal. I avtalet mellan bolaget och tillhandahållaren av måltids- och kosttjänster beaktades i synnerhet att restaurangen i fråga om avtalsmåltiderna inte kunde ge en verifikation innehållande moms till arbetstagaren för en betalning som gjorts med X:s applikation, eftersom måltidens köpare inte var arbetstagaren, utan arbetsgivaren. Arbetstagaren fick en bekräftelse på en genomförd betalning till applikationen som bevis på inlösen av en avtalslunch som betalats med kostförmånen.

Bolaget iakttog i beviljandet av kostförmånen principerna enligt vid var tid gällande beslut av Skatteförvaltningen om grunderna för beräkningen av naturaförmåner i beskattningen (nedan beslutet om naturaförmåner) och debiterade 75 % av priset på avtalsmåltiderna från arbetstagarens nettolön. X upprättade två gånger per månad en skattebelagd faktura i restaurangens namn och för dess räkning över de måltids- och restaurangtjänster som överlåtits till bolagets arbetstagare. Fakturan upprättades separat för varje avtalsrestaurang. Bolaget betalade fakturan till X, som redovisade pengarna för de måltider som de sålt.

I den utsträckning som bolaget debiterade ett belopp som motsvarade beskattningsvärdet på kostförmånen från arbetstagarens lön, det vill säga 75 % av priset på avtalsmåltiderna eller år 2024 åtminstone 8,50 euro, sålde bolaget enligt ansökan en skattepliktig restaurang- och måltidstjänst till sina arbetstagare. I den utsträckning som kostnaden för kostförmånen, det vill säga högst 25 % av priset på avtalsmåltiderna, skulle betalas av bolaget, ansåg centralskattenämnden att det handlade om en allmän omkostnad som orsakades av skattepliktig affärsverksamhet för det bolag som verkade som arbetsgivare. Den faktura som gjorts i namnet för den restaurang som erbjöd avtalsmåltider riktade sig följaktligen i sin helhet till bolagets avdragsberättigande verksamhet och bolaget hade med stöd 102 § i mervärdesskattelagen rätt att dra av momsen på fakturan. Med tanke på avdragsrätten för kostnaderna på grund av anordnandet av personalmåltiderna var det inte av betydelse att den faktura som bolaget fick av restaurangen hade upprättats av en tredjepart.

Fråga 2 i förhandsavgörandet gällde en situation där måltidspriset överskred maximibeloppet enligt 14 § i Skatteförvaltningens beslut om naturaförmåner, det vill säga 13,50 euro, och arbetstagaren betalade den överskjutande delen själv direkt till restaurangen genom att använda antingen Y-betalningssättet som erbjudits av X eller ett annat personligt betalningsinstrument. Maximibeloppet enligt dag för kostförmånen debiterades i X-applikationen från arbetstagarens kostförmån. Enligt ansökan handlade det om två separata betalningstransaktioner, som genomfördes samtidigt.

Arbetsgivaren, det vill säga bolaget, debiterades inte för priset på den andel av måltiden som överskred maximibeloppet enligt Skatteförvaltningens beslut om naturaförmåner och som arbetstagaren själv betalade till restaurangen och den andel som arbetstagaren själv betalade påverkade inte kostnaderna för anordnandet av måltiden för bolaget. Bolaget fick en faktura som upprättats i restaurangens namn och för dess räkning av X för de måltids- och kosttjänster som överlåtits till arbetstagarna, i vilken man beaktat maximibeloppet på avtalsmåltider enligt Skatteförvaltningens beslut om naturaförmåner. Centralskattenämnden ansåg att bolaget också i den situation som avsågs i fråga 2 i förhandsavgörandet hade avdragsrätt enligt 102 § i mervärdesskattelagen för den moms som ingick i den faktura som upprättats i tredjepartens namn och för dess räkning, det vill säga den restaurang som erbjöd avtalsmåltider.

Fråga 3 i förhandsavgörandet handlade om en situation där arbetstagaren betalade den andel som motsvarade beskattningsvärdet på kostförmånen, det vill säga 75 % av priset på avtalsmåltiden, själv till restaurangen genom att använda betalningssätt Y i applikationen X. Därtill kompletterade bolaget arbetstagarens betalning på så sätt att bolaget betalade en andel på högst 25 % av priset på avtalsmåltiderna till restaurangen. X debiterade bolagets andel på en momsbelagd faktura som upprättats i restaurangens namn och för dess räkning. Den andel som arbetstagaren betalade av måltidspriset debiterades direkt av arbetstagaren via applikationen X, men redovisades till restaurangen på samma gång som bolagets betalningar. Bolaget fick dra av den moms som ingick i den betalning som det betalat till restaurangen som en allmän omkostnad som hänförde sig till dess skattepliktiga affärsverksamhet.

Därtill fakturerade X ett separat momspliktigt förvaltningsarvode av bolaget. De tjänster som X producerade för bolaget täckte bland annat anslutning till X:s nätverk av avtalsrestauranger, användningen av applikationen X och andra tjänster som hänförde sig till anordnandet av personalförmåner. Serviceavgiften fastställdes som en fast avgift enligt arbetstagare och den returnerades inte till bolaget, även om arbetstagaren inte använde kostförmånen. Den serviceavgift som X fakturerade av bolaget var en avdragbar allmän omkostnad som hänförde sig till bolagets skattepliktiga affärsverksamhet.

Förhandsavgörande för tiden 27.2.2024–31.12.2025.

Mervärdesskattelagen 1 § 1 mom. 1 punkten, 73 § samt 102 § 1 mom. 1 punkten och 2 mom.
Skatteförvaltningens beslut om beräkningsgrunderna för naturaförmåner som ska iakttas i beskattningen som verkställs för 2024 (diarienummer VH/6002/00.01.00/2023) 10 §, 11 § och 14 §

(Ej lagakraftvunnet)