CSN:2022/46

Enligt ansökan om förhandsavgörande sålde A Ab värmeenergilösningar genom entreprenad av jordvärmeanläggningar på fastigheter som ägdes eller disponerades av kunderna. A Ab erbjöd kunderna ett så kallat livscykelavtal där kunden betalade ett månatligt pris för värmeproduktionen. Kunden hade under vissa förutsättningar rätt att lösa in jordvärmeanläggningen tidigast efter 10 år. Grunden för vederlaget var inte endast byggkostnaderna utan även finansieringskostnaderna, underhållet och, beroende på typen av avtal, även mängden värmeenergi.

Enligt ansökan om förhandsavgörande hade sökanden och A Ab genom ett ömsesidigt ramavtal kommit överens om att A Ab i samband med att jordvärmeanläggningen blev färdig skulle överföra ett livscykelavtal om anläggningen till sökanden.

Centralskattenämnden hade genom sitt förhandsavgörande 26.1.2022 2/2022 ansett att den fasta månadsavgift som hade tagits ut enligt livscykelavtalet och den inlösningsersättning som hade tagits ut i anslutning till inlösen av jordvärmeanläggningen skulle betraktas som vederlag för överlåtelsen av byggtjänsten.

Tjänsten skulle betraktas som en helhetstjänst. Enligt huvudregeln i mervärdesskattelagen och mervärdesskattedirektivet uppkom prestationsbaserad skyldighet att betala skatt när den sålda tjänsten hade utförts. Syftet med detta var att tidpunkten för betalning av mervärdesskatten skulle fastställas på grundval av när transaktionerna faktiskt ägde rum. Under de förhållanden som angivits i ansökan var det totala vederlaget inte känt vid tidpunkten för idrifttagandet av jordvärmeanläggningen, utan dess belopp berodde enligt vad som konstaterades i ansökan bland annat på den mängd värme som såldes under tio år, den förbrukade elen och dess pris, huruvida kunden löste in värmeanläggningen åt sig själv och när inlösningen eventuellt skulle ske samt på indexförhöjningarnas storlek. Bestämmelserna i 15 § 4 mom. i mervärdesskattelagen blev inte tillämpliga i ärendet, eftersom servicehelheten inte ansågs vara en i 29 § 1 mom. 10 punkten i mervärdesskattelagen avsedd helhetstjänst på grund av att vederlaget inte ansågs vara beroende av användningen eller användbarheten. I den situation som beskrevs i ansökan utfördes tjänsten dock under hela avtalsperioden. Med hänsyn till det faktiska ekonomiska och kommersiella arrangemanget skulle servicehelheten betraktas som byggtjänst som fortlöpande såldes till sökandens kund under avtalsperioden. Skyldigheten att betala skatt uppstod därför för varje kalendermånad i fråga om den tjänst som utförts under den.

Förhandsavgörande för tiden 25.10.2022–31.12.2023.

Mervärdesskattelag 1 § 1 mom. 1 punkten, 15 § 1 mom. 1 punkten och 4 mom., 135 § 1 mom. och 136 § 1 mom.
Rådets direktiv 2006/112/EG om ett gemensamt system för mervärdesskatt (mervärdesskattedirektivet), artikel 63
Unionsdomstolens dom i målet C-224/18 Budimex S.A., EU:C:2019:347

Lagakraftvunnet