CSN:2021/32

Sökanden bedrev utbildningsverksamhet i hyrda skollokaler för utländska barn som var i lågstadieåldern och bosatta i Finland samt kvälls- och dagklubbsverksamhet med kvälls- och dagvårdstjänster för barn i och under grundskoleåldern.

Enligt sin utredning hade sökanden inte beviljats statsrådets tillstånd för ordnande av grundläggande utbildning enligt 7 § i lagen om grundläggande utbildning. Därför kunde det inte anses att sökanden ordnat utbildningstjänster enligt lagen om grundläggande utbildning och således inte heller med stöd av lag enligt 40 § i mervärdesskattelagen. Under dessa omständigheter saknade det betydelse att sökandens verksamhet i enlighet med ansökan i sig var i linje med den finländska grundskolans läroplan och att undervisningen övervakades av utomstående. I enlighet med ansökan skedde försäljningen av utbildningstjänster på affärsekonomiska grunder, och verksamheten finansierades med inkomster utan bidrag ur statens medel med stöd av lagen.

Centralskattenämnden konstaterade i anslutning till tolkningen av artikel 132.1 i i mervärdesskattedirektivet att upprättandet av sådana regler enligt vilka andra än offentligrättsliga organs motsvarande mål erkänns ska fastställas genom medlemsstatens nationella rätt.

Med beaktande av ovan nämnda omständigheter ansåg centralskattenämnden att den utbildning som avsågs i ansökan om förhandsavgörande inte var befriad från skatt enligt 39 och 40 § i mervärdesskattelagen. Sökanden skulle därför betala mervärdesskatt på rörelsemässig försäljning av utbildningstjänster i enlighet med 1 § 1 mom. i mervärdesskattelagen.

När det gäller bolagets kvälls- och dagklubbsverksamhet konstaterade centralskattenämnden att en förutsättning för tillhandahållande av skattefria privata socialvårdstjänster enligt 38 § i mervärdesskattelagen är att dessa tjänster övervakas av socialmyndigheterna. Enligt artikel 132.1 g i mervärdesskattedirektivet är en förutsättning för tillhandahållande av skattefria socialvårdstjänster att serviceproducenten är ett organ som av medlemsstaten i fråga erkänts som organ av social karaktär. Beviljandet av erkännandet hörde till de ärenden som skulle bestämmas enligt medlemsstatens nationella rätt.

I Finland skulle privata producenter av sociala tjänster med undantag för tjänster dygnet runt lämna en skriftlig anmälan om verksamheten innan den börjar eller när den förändras väsentligt till det organ i kommunen i vilken tjänsterna tillhandahålls. Enligt sökandens utredning hade en sådan anmälan inte lämnats. Således kunde sökandens kvälls- och dagklubbsverksamhet inte anses vara en tjänst som är befriad från mervärdesskatt enligt 37 och 38 § i mervärdesskattelagen. Därför skulle sökanden betala mervärdesskatt på rörelsemässig försäljning av kvälls- och dagklubbstjänster enligt 1 § 1 mom. i mervärdesskattelagen.

Förhandsavgörande för tiden 28.9.2021–31.12.2022.

Mervärdesskattelag 1 § 1 mom. 1 punkten, 37 §, 38 §, 39 § 1 mom. och 40 §
Mervärdesskattedirektivet, artikel 2.1 a och c, artikel 132.1 g och i, artikel 134
Lag om grundläggande utbildning 7 § 1 och 2 mom. och 26 § 1 och 3 mom.
Lag om privat socialservice 11 § 1 mom.
Dom av unionens domstol i ärendet C-319/12, Minister Finansów mot MDDP sp. z.o.o. Akademia Biznesu, sp. komandytowa
Dom av unionens domstol i ärendet C-594/13, "go fair" Zeitarbeit

HFD 14.10.2022 H3008 (ingen ändring)