Skatteförvaltningens beslut om skattefria resekostnadsersättningar under 2010

Utfärdat i Helsingfors den 10 december 2009

Skattestyrelsen har med stöd av 73 § och 75 § 2 mom. inkomstskattelagen den 30 december 1992 (1535/1992), sådana som 73 § av dem lyder delvis ändrad i lagen 896/2001, beslutat:         

1 §

Grunderna för och beloppen av resekostnadsersättningar som skall betraktas såsom skattefria vid beskattningen för år 2010 är de som nämns nedan i detta beslut.

 2 §

Såsom resekostnader anses de utgifter skattskyldig haft för arbetsresa i Finland eller utomlands.

3 §

Med arbetsresa avses resa, som löntagare för utförande av till arbetet hörande uppgifter tillfälligt företar till särskild plats för arbetets utförande utanför den egentliga arbetsplatsen. Har löntagare på grund av arbetets art ingen egentlig arbetsplats, anses såsom arbetsresa resa som löntagare tillfälligt företar i arbetet från sin bostad till särskild plats för arbetets utförande.

Såsom arbetsresa betraktas en resa till arbetsstället också då:

1. arbetsstället finns på ett annat ställe än egen arbetsgivares driftställe eller på ett driftställe för ett samfund som hör till samma intressesfär med arbetsgivaren i fråga;
2. arbetet är tillfälligt på sätt som avses i 72a § i ISL;
3. arbetsstället ligger på över 100 kilometers avstånd från den skattskyldiges bostad och
4. den skattskyldige har på grund av resan som företagits till arbetsstället övernattat i tillfällig inkvartering som är nödig på grund av arbetsställets belägenhet.

Såsom arbetsresa anses inte löntagares resa mellan bostad och den egentliga arbetsplatsen och ej heller veckosluts- eller andra motsvarande resor mellan bostaden och det särskilda arbetsstället som gjorts under arbetskommendering.

Inom områden, där särskild plats för arbetets utförande till följd av arbetets för området kännetecknande kortvarighet ofta växlar, anses daglig resa mellan bostad och särskild plats för arbetets utförande utgöra resa som endast berättigar till resekostnadsersättning avsedd i 7, 8 och 9 §, om löntagaren inte har egentlig arbetsplats. Löntagare är likväl berättigad till måltidsersättning som avses i 14 §, om han inte har möjlighet att utnyttja av arbetsgivaren anordnad arbetsplatsmåltid på särskild plats för arbetets utförande eller i dess omedelbara närhet.

4 §

Om arbetstagaren företar en resa till en sekundär arbetsplats för att där utföra sina arbetsuppgifter och resan företas på annat sätt än vad som anges i 3 § 1 och 2 mom., berättigar denna resa endast till en sådan färdkostnadsersättning som avses i 7, 8 och 9 § samt till en sådan logiersättning som avses i 16 §. Som sekundär arbetsplats betraktas ett ordinarie verksamhetsställe för arbetsgivaren eller ett samfund som hör till samma intressesfär som arbetsgivaren, om det är beläget på en annan ort eller i en annan stat än den egentliga arbetsplats som skall betraktas som arbetstagarens primära arbetsplats.

Resor mellan den bostad som arbetstagaren är tvungen att använda sig av till följd av den sekundära arbetsplatsens belägenhet och den sekundära arbetsplatsen betraktas inte som resor som berättigar till ovan i 1 mom. nämnd färdkostnadsersättning.

5 §

Med egentlig arbetsplats avses plats där löntagaren arbetar stadigvarande. Har löntagare på grund av arbetets rörlighet ingen sådan plats där han stadigvarande arbetar, anses såsom egentlig arbetsplats den plats där han avhämtar arbetsorder, förvarar arbetsplagg, redskap och material vilka han använder i arbetet, eller annan i fråga om arbetets utförande motsvarande plats.

6 §

Med resedygn avses en tidsperiod om högst 24 timmar, som börjar då löntagaren beger sig på arbetsresa från sin arbetsplats eller sin bostad. Resedygnet slutar då löntagaren från sin arbetsresa återvänder till sin arbetsplats eller sin bostad.

7 §

Med färdkostnadsersättning för arbetsresa avses ersättning för rese-, plats- och sovplatsbiljetter samt andra med dem jämförliga till det egentliga resandet hörande oundgängliga kostnader.

Såsom färdkostnadsersättning anses även ersättning för transporterande av arbetsredskap och andra sådana föremål, som löntagaren måste föra med sig.

8 §

Maximibeloppet för resekostnadsersättning som erläggs för arbetsresa som löntagaren företagit med annat fordon än det som han äger eller innehar, är samma som det som framgår ur verifikat eller annan tillförlitlig utredning som trafikidkare givit och som löntagaren visar att han betalt för sina resekostnader.

9 §

Maximibeloppen för färdkostnadsersättningar för arbetsresa som löntagaren företagit med fordon som han äger eller innehar är:

Om i fordon som löntagare äger eller innehar reser även andra personer, vilkas befordran åligger arbetsgivaren, höjs de i 1 mom. avsedda ersättningarnas maximibelopp med 3 cent per kilometer för varje medföljande person.

Om löntagare, som har en i skatteförvaltningens beslut om beräkningsgrunder för naturaförmåner avsedd förmån att använda bil, använder sådan bil för arbetsresa och själv betalar bränslekostnaderna som förorsakas av resan, är maximibeloppet av bränslekostnaderna som skall ersättas honom 11 cent per kilometer.

10 §

Med dagtraktamente avses måttlig ersättning för de ökningar av måltids- och andra levnadskostnader som arbetsresan förorsakar den skattskyldige. Till dagtraktamente räknas inte ersättning för resande eller logi.

11 §

Erläggandet av dagtraktamente förutsätter, att den särskilda platsen för arbetets utförande ligger på längre än 15 kilometers avstånd antingen från löntagarens egentliga arbetsplats eller bostad, beroende på från vilketdera ställe resan företagits. Den särskilda platsen för arbetets utförande skall dessutom ligga på längre än 5 kilometers avstånd både från den egentliga arbetsplatsen och bostaden.

12 §

Beroende på arbetsresans varaktighet är maximibeloppen för dagtraktamente följande:

Erhåller löntagaren under något resedygn fri eller i biljettpriset ingående kost, är maximibeloppet för dagtraktamente hälften av beloppen enligt 1 mom. Med fri kost avses i fråga om heldagtraktamente två och i fråga om partiellt dagtraktamente en fri måltid.

13 §

Maximibeloppen för dagtraktamente för arbetsresa utomlands är följande:

Dagtraktamente räknas enligt resedygn. Resedygnet är 24 timmar räknat från arbetsresans början eller från det föregående resedygnets slut.

Maximibeloppet för dagtraktamente fastställs enligt det land eller område där resedygnet utomlands slutar. Slutar resedygnet ombord på fartyg eller flygplan, fastställs dagtraktamentet enligt det land eller område, varifrån fartyget eller flygplanet senast avgått eller i fråga om avgång från Finland, där det först anländer.

Vid återresa till Finland har löntagaren rätt till hälften av det utlandsdagtraktamente som betalats för det senaste resedygnet, om den till arbetsresan använda tiden överskrider med mer än två timmar det sista fulla resedygnet som utgått på sista utländska territorium eller ombord på fartyg eller flygplan som avgått därifrån.

Överskrider den till arbetsresan använda tiden med mer än tio timmar det sista fulla resedygnet som utgått på sista utländska territorium eller ombord på fartyg eller flygplan som avgått därifrån, har löntagaren rätt till det utlandsdagtraktamente som betalats för det senaste resedygnet. Maximibeloppet för dagtraktamente vilket betalas för resedygn eller del därav, som börjat efter ankomsten till hemlandet, fastställs enligt 12 §.

Löntagaren är berättigad till dagtraktamente som fastställts för vederbörande land, om utlandsarbetsresa varat minst 10 timmar. Ifall den totala tid, som använts till arbetsresan är under 10 timmar erläggs dagtraktamente i enlighet med stadgandena om resor i hemlandet och till motsvarande belopp.

Har löntagaren under något resedygn erhållit kostnadsfri eller i biljettpriset eller i hotellrummets grundpris ingående kost, utbetalas dagtraktamente nedsatt med 50 procent. Med fri kost avses i fråga om utrikesdagtraktamente två fria måltider.

Då arbetsresa företas utanför finskt territorium så, att arbetet för i Finland befintlig arbetsgivares räkning utförs under exceptionella förhållanden och löntagaren återvänder till finskt territorium till natten, och dagtraktamente inte erläggs för arbetsresan enligt 12 §, är maximibeloppet för ersättning som erläggs för arbetsresan med avvikelse från 1 mom. 16,00 euro.

14 §

Erläggandet av måltidsersättning förutsätter att dagtraktamente inte erläggs för arbetsresan och att löntagaren inte till följd av arbetets art har möjlighet att under sin måltidsrast inta sin måltid på sitt vanliga måltidsställe. Måltidsersättningens maximibelopp är 9,00 euro.

Måste löntagaren under arbetsresan inta måltider två gånger utanför sitt vanliga måltidsställe, och dagtraktamente inte erläggs för arbetsresan är måltidsersättningens maximibelopp 18,00 euro.

15 §

Maximibeloppet för logiersättning, som erläggs för arbetsresa utöver dagtraktamente, är det belopp, som av härbärgeringsrörelse utfärdat verifikat eller annan tillförlitlig utredning utvisar.

16 §

Maximibeloppet för logiersättning på grund av resa som företas till en sekundär arbetsplats uppgår till det belopp som utvisas av det av förplägningsrörelsen erhållna kvittot eller till ett belopp som kan anses vara skäligt på basis av tillbudsstående tillförlitlig utredning.

17 §

Erläggandet av nattresepenning förutsätter, att av till dagtraktamente berättigande resedygn minst 4 timmar infaller under tiden mellan kl. 21.00–07.00 och att arbetsgivaren inte ordnar kostnadsfritt logi för löntagaren och inte heller erlägger logiersättning eller ersättning för sovplats. Nattresepenningens maximibelopp är 10,00 euro.

18 §

Vad ovan bestämts om ersättning av resekostnader, tillämpas även på ersättningar som i lag stadgats såsom skattefria och som betalas till skattskyldiga som får sjöarbetsinkomst.

19 §

Detta beslut träder i kraft den 1 januari 2010. Detta beslut tillämpas på arbetsresa eller en del därav som företas under år 2010.

Helsingfors den 10 december 2009

Generaldirektör    Mirjami Laitinen

Överinspektör    Merja Hartikka-Simula

Utlandsdagtraktamenten/definiton av områden  

Bilaga till Skatteförvaltningens beslut om skattefria resekostnadsersättningar under 2010, dnr 1201/32/2009, 10.12.2009

Nederländerna: Omfattar Holland/Nederländerna. Övriga till Holland/Nederländerna hörande länder och områden, som inte särskilt har nämnts i den här förteckningen hör till gruppen Land som inte nämnts särskilt.

Armenia: Bergiga Karabach – området räknas till gruppen Land som inte nämnts särskilt.

Arbentina: Argentina omfattar Argentina jämte därtill omedelbart anslutna öar, likväl inte Falklandsöarna.

Australien: Australien omfattar Australien och Tasmanien och öarna i deras omedelbara närhet. Övriga till Australien hörande länder, som inte särskilt har nämnts i förteckningen över länder och områden hör till gruppen Land som inte nämnts särskilt.

Azerbajdzjan: Bergiga Karabach - området räknas till gruppen Land som inte nämnts särskilt.

Bosnien-Hercegovina: Detta land omfattar alla olika administrativa nationalitetsgrupper inom landets gränser.

Britannien: Britannien omfattar England, Wales, Skotland och Nordirland samt till dessa omedelbart anslutna öar, bl.a. Kanalöarna: Jersey, Guernsey m.m. och Isle of Man. Övriga länder som hör till det Förenade konungariket (UK), som inte särskilt har nämnts i förteckningen över länder och områden hör till gruppen Land som inte nämnts särskilt.

Chile: Chile omfattar jämte därtill omedelbart anslutna öar.  Påsköarna hör till gruppen Land som inte nämnts särskilt.

Ecuador: Ecuador omfattar Ecuador jämte Galapagosöarna.

Spanien: Spaninen omfattar Spanska fastlandet, Ceuta och Melilla samt öarna i den omedelbara närheten av Spanska fastlandet, bl.a. Mallorca, Menorca, Ibiza m.m. Övriga till Spaninen hörande länder och områden som inte särskilt har nämnts i förteckningen över länder och områden hör till gruppen Land som inte nämnts särskilt.

Georgien: Till Georgien räknas därtill hörande områden. Abchazien och Sydossetien räknas här i gruppen Land som inte nämnts särskilt.

Guyana: Guyana (Brit.): omfattar inte Franska Guyana, som hör till gruppen Land som inte nämnts särskilt.

Italien: Till Italien räknas Italien, Sicilien och Sardinien samt omedelbart därtill anslutna öar.
Vatikanstaten räknas till Italien.

Cypern: Till Cypern räknas de områden av Cypern som hör till EU. Den turkiska delen av Cypern räknas till Turkiet.

Makedonien: Till Makedonien hör det före detta jugoslaviska området vid namn Makedonien. Grekland omfattar landskapet med respektive namn.

Moldavien: Till Moldavien räknas även Transnistriska området.

Jungfruöarna (Brit.): Brittiska Jungfruöarna räknas till gruppen Land som inte nämnts särskilt, inte till Jungfruöarna (USA).

Norge: Norge omfattar Norge och Lofoten samt omedelbart till dessa områden anslutna länder och områden. Övriga länder och områden som hör till Norge, bl.a. Spetsbergen och Jan Mayen hör till gruppen Land som inte nämnts särskilt.

Palestinien: Palestinien omfattar alla de områden med självständig styrelse inom sraeliskt territorium som räknas till Palestinska myndigheten.

Portugal: Portugal omfattar Portugal och omedelbart till dess territorium anslutna öar, likväl inte Madeira och Azorerna. Övriga länder och områden som har hört till Portugal, som inte särskilt har nämnts i förteckningen över länder och områden hör till gruppen Land som inte nämnts särskilt.

Frankrike: Frankrike omfattar Frankrike och Korsika och öar i närheten av dessa. Övriga länder och områden som hör till Frankrike som inte särskilt har nämnts i förteckningen över länder och områden hör till gruppen Land som inte nämnts särskilt.

Sverige: Till Sverige räknas Svenska fastlandet samt Gotland och Öland samt de övriga öarna i närheten av Sverige.

Serbien: Till Serbien räknas Serbien och Vojvodina, men inte Kosovo eller andra serbiska republiker.

Danmark: Danmark omfattar Danska fastlandet jämte öarna samt Bornholm. Övriga länder som hör till Danmark som inte särskilt har nämnts i förteckningen över länder och områden hör till gruppen Land som inte nämnts särskilt. Särskilt nämnda är Grönland och Färöarna.

Turkiet: Till Turkiet räknas även den turkiska delen av Cypern.

Ryssland: Till Ryssland räknas Ryssland och Kaliningrad samt samt övriga till dessa områden omedelbart anslutna öar som hör till Ryssland, bl.a. Novaja Zemlija, Kamchatka och ögruppen Kurilerna för Rysslands del. Spetsbergen räknas till gruppen Land som inte nämnts särskilt.

Nya Zeeland: Nya Zeeland omfattar dess huvudöar (två) samt öarna i deras omedelbara närhet. Övriga länder som hör till Nya Zeeland som inte särskilt har nämnts i förteckningen över länder och områden hör till gruppen Land som inte nämnts särskilt.

Amerikas Förenta Stater: Till Amerikas Förenta Stater räknas Amerikas Förenta Stater, Alaska och Hawaiji samt till dessa områden anslutna öar och områden som hör till Amerikas Förenta Stater. Övriga länder som hör till Amerikas Förenta Stater (USA) som inte särskilt har nämnts i förteckningen över länder och områden, bl.a. Guam, Okinava, Amerikanska Samoa, hör till gruppen Land som inte nämnts särskilt.

Land som inte nämnts särskilt: Till den här gruppen hör några självständiga stater, bl.a. av FN:s medlemsstater hör till gruppen Kiribati, Nauru, Palau, Tuvalu och Ekvatorialguinea. Till gruppen hör dessutom de områden och i flesta fall de öar som ligger avlägset från moderlandet samt även vissa andra områden. Sådana är bl.a. Gibraltar, Västsahara, Reunion, fransk Polynesia (Tahiti), Nya Kaledonien, Pitcairn och Turks- och Caicosöarna samt bl.a. alla de vid de olika länderna ovan nämnda områden som hör till gruppen Land som inte nämnts särskilt.
Dessutom

Antarktis: Hela kontinenten Antarktis räknas till gruppen Land som inte nämnts särskilt.

Olika länders militärbas och övriga olika organisationers administrativa områden till vilka urbefolkning inte äger tillträde räknas till gruppen Land som inte nämnts särskilt.

Till städer som i förteckningen över länder och områden har nämnts mm. vid Britannien, Italien, Kina, Turkiet och Ryssland räknas endast områden innanför dessa städers (kommunernas) administrativa gränser, alltså inte till exempel Storlondon, hela Los Angeles – området m.m.