Påföljdsavgifter i bilbeskattningen

Har getts
21.12.2020
Diarienummer
VH/7723/00.01.00/2020
Giltighet
1.1.2021 - Tills vidare
Bemyndigande
Lag om Skatteförvaltningen (503/2010) 2 § 2 mom.

1 Inledning

Påföljdsavgifterna i bilbeskattningen har förnyats. Om påföljdsavgifter i bilbeskattningen föreskrivs i bilskattelagen (777/2020). De nya påföljdsavgifterna grundar sig på de lagändringar som föreslagits i regeringspropositionen 54/2020 rd. Lagändringarna stadfästes 13.11.2020 och de träder i kraft 1.1.2021.

Skattemyndigheter i bilbeskattningen är Skatteförvaltningen och Transport- och kommunikationsverket. De nya påföljdsavgifterna i bilbeskattningen tillämpas i beskattningen som verkställs av både Skatteförvaltningen och Transport- och kommunikationsverket. Denna anvisning gäller i synnerhet bilbeskattning som verkställs av Skatteförvaltningen.

Påföljdsavgifterna utgörs av skatteförhöjning, förseningsavgift och försummelseavgift. Skatteförhöjning påförs fortsättningsvis som huvudsaklig påföljd av att den skattskyldiga har försummat sin lagstadgade deklarationsskyldighet. Den nya påföljdsavgiften, förseningsavgiften, ersätter skatteförhöjning i vissa situationer där skattedeklarationen har lämnats in för sent eller den skattskyldige kompletterar eller rättar fordonsuppgifter som utgör grunden för bilbeskattningen för sent. Försummelseavgiften enligt bilskattelagen ersätter delvis felavgiften och böterna för bilskatteförseelse enligt den tidigare bilskattelagen (1482/1994).

De nya bestämmelserna om skatteförhöjning är mer schablonmässiga än tidigare. Myndighetens prövningsrätt vad gäller påförandet och storleken av skatteförhöjning har inskränkts. Även förseningsavgiften är schablonmässig. Syftet med detta är att förbättra enhetligheten, förutsägbarheten och rättssäkerheten i påföljdsförfarandet.

I bilbeskattningen påförs förseningsavgift, skatteförhöjning och förseningsavgift ett registrerat bilskatteombud i stället för den skattskyldige, om det registrerade bilskatteombudet är skyldigt att betala skatten och ansvarar för deklarationen. Även på sökande av återbäring tillämpas bestämmelserna om skatteförhöjning. När skattskyldig nämns i denna anvisning kan begreppet beroende på kontext också syfta på registrerat bilskatteombud eller sökande av återbäring. Försummelseavgifter för försummelser av skyldigheter som avses i bestämmelsen om försummelseavgifter kan också påföras andra än skattskyldiga.

Bestämmelser om när skatteförhöjningar påförs och inte påförs finns i 92 § i bilskattelagen. Bestämmelser om storleken på skatteförhöjningen finns i 93 § i bilskattelagen. Bestämmelser om grunderna för påförandet av förseningsavgiften, avgiftens storlek och grunderna för att någon förseningsavgift inte påförs finns i 94 § i bilskattelagen. Tillämpningsområdena av skatteförhöjningen och förseningsavgiften har begränsats genom 94 § i bilskattelagen som fastställer situationer där den skattskyldiga p.g.a. en försummelse påförs en förseningsavgift i stället för skatteförhöjning. I övriga fall påförs skatteförhöjning som påföljd av att den uppgiftsskyldige har försummat sin deklarationsskyldighet. Bestämmelser om grunderna för påförande av försummelseavgifter finns i 95 § i bilskattelagen.

Skatteförvaltningen påför den skattskyldiga en förseningsavgift, om skattedeklarationen har lämnats in för sent, men innan beskattningsbeslut fattas. En förseningsavgift påförs också, om den skattskyldige på eget initiativ rättar eller kompletterar uppgifter som utgör grunden för bilbeskattningen efter den föreskrivna tidsfristen men innan beskattningsbeslut fattas. Om den skattskyldige tar fordonet i skattepliktigt bruk innan anmälan om ibruktagande lämnas, är påföljden för en försenad eller bristfällig skattedeklaration dock alltid skatteförhöjning. Dessutom kan en försummelseavgift påföras för försummelser relaterade till anmälan om ibruktagande.

Förseningsavgiften för den fordonsspecifika skattedeklarationen är 50 euro. Förseningsavgiften för skattedeklarationen för bilskatteperioden är 200 euro. Förseningsavgift påförs inte, om inlämnandet av uppgifterna har försenats på grund av hinder som är oberoende av den skattskyldige, om försummelsen är ringa eller om det finns ett giltigt skäl eller något annat särskilt skäl till försummelsen.

Skatteförvaltningen påför en skatteförhöjning om en skattedeklaration eller en annan föreskriven uppgift, handling eller utredning är bristfällig eller felaktig eller överhuvudtaget inte har lämnats in. Skatteförhöjning påförs inte till den del som en förseningsavgift har föreskrivits som påföljd av en försummelse. I praktiken betyder detta att skatteförhöjning påförs om

  • skattedeklarationen inte över huvud taget har lämnats in inom den föreskrivna tiden eller inte lämnas in förrän beskattningsbeslut fattas
  • skattedeklarationen är bristfällig eller felaktig eller deklarationsskyldigheten i övrigt har försummats, och försummelsen rättas inte på eget initiativ till förrän beskattningsbeslut fattas.
  • skattedeklarationen avseende fordonet eller uppgifterna i den har rättats efter den föreskrivna tiden för inlämnande av skattedeklarationen och fordonet tagits i skattepliktigt bruk innan anmälan om skattepliktigt bruk lämnats.

För skatteförhöjningen tillämpas i regel den fastställda grundnivån i procent. I situationer som särskilt föreskrivits i lagen kan skatteförhöjningen påföras förhöjd eller sänkt. Enligt 93 § 4 mom. i bilskattelagen påförs inte skatteförhöjning om försummelsen är ringa, om det finns ett giltigt skäl till försummelsen eller om påförande av skatteförhöjning skulle vara oskäligt med hänsyn till omständigheterna.

Eftersom de nya bestämmelserna om skatteförhöjningar är mer schablonmässiga lämnar de Skatteförvaltningen mindre prövningsrätt vad gäller påförande av skatteförhöjningar och deras storlek. Skatteförhöjning ska påföras om den skattskyldige har försummat sin deklarationsskyldighet. Man ska avstå från att påföra skatteförhöjning endast i de situationer om vilka särskilt föreskrivs i lagen.

De nya påföljdsavgifterna tillämpas på beskattning av fordon för vilka skyldigheten att betala skatt har uppkommit efter lagens ikraftträdande. I praktiken innebär detta fordon som registreras eller tas i skattepliktigt bruk eller som den skattskyldige deklarerar från och med 1.1.2021. Tidpunkten för när skyldigheten att betala skatt uppkommer beror på vilken av dessa händelser som inträffar först.

Exempel 1. Det registrerade bilskatteombudet A Ab för in ett fordon i landet i november 2020. Pekka köper fordonet som registreras med första registrering på Pekkas ägande i december 2020. Fordonet har inte deklarerats eller använts före första registreringen. Skyldigheten att betala skatt uppkommer när fordonet registreras. Eventuella påföljdsavgifter påförs enligt tidigare bestämmelser.

Exempel 2. Det registrerade bilskatteombudet B Ab för in ett fordon i landet i november 2020. Efter skattefritt demonstrationsbruk säljs fordonen och registreras i Pirjos namn i trafikregistret i januari 2021. Fordonet har inte tagits i skattepliktigt bruk eller deklarerats före registreringen. Skyldigheten att betala skatt uppkommer när fordonet registreras. Eventuella påföljdsavgifter påförs enligt de nya bestämmelserna.

Exempel 3. Pauli för in ett fordon i Finland och tar det i bruk i januari 2021. Användningen av fordonet är inte skattefritt. Fordonet har inte deklarerats eller registrerats i Finland före ibruktagandet. Skyldigheten att betala skatt uppkommer när fordonet tas i skattepliktigt bruk. Eventuella påföljdsavgifter påförs enligt de nya bestämmelserna.

I övergångsbestämmelserna i bilskattelagen föreskrivs om skyldigheten att betala skatt i en situation där anmälan om ibruktagande lämnats före den nya bilskattelagens ikraftträdande dvs. senast 31.12.2020, medan skattedeklarationen lämnas efter den nya lagens ikraftträdande dvs. 1.1.2021 eller därefter. Skyldigheten att betala skatt uppkommer när skattedeklarationen lämnas enligt den nya lagen.

Exempel 4. Hannu har lämnat anmälan om ibruktagande 30.12.2020 och skattedeklarationen inom fem dagar från ibruktagandet dvs. 4.1.2021. Eftersom anmälan om ibruktagande lämnats före lagens ikraftträdande och skattedeklarationen först efter lagens ikraftträdande, uppkommer skyldigheten att betala skatt enligt den nya lagen när skattedeklarationen lämnas dvs. 4.1.2021. Eventuella påföljdsavgifter påförs enligt de nya bestämmelserna.

De nya skatteförhöjningsbestämmelserna tillämpas dessutom på sådana ansökningar om återbäring som blir anhängiga från och med 1.1.2021. Om en försummelse som leder till en försummelseavgift enligt bilskattelagen sker före 1.1.2021, påförs påföljden enligt den tidigare bilskattelagen. Om skattskyldigheten har uppkommit före 1.1.2021 tillämpas de tidigare bestämmelserna om påföljdsavgifter i bil- och ändringsbeskattningen.

Utöver påföljdsavgifterna i bilbeskattningen har även påföljdsavgifterna i inkomstbeskattningen, arvs- och gåvobeskattningen, fastighetsbeskattningen och överlåtelsebeskattningen reformerats genom lagändringar baserade på regeringens proposition 97/2017 rd. Påföljdsavgifterna har ändrats i lagen om beskattningsförfarandet beträffande skatter som betalas på eget initiativ (ändringslagen 768/2016, EgenBeskL) för de skatteslag som tillhör denna lags tillämpningsområde. Avsikten har varit att fastställandegrunderna och nivåerna av påföljdsavgifterna för de olika skatteslagen skulle vara så enhetliga som möjligt. Av påföljdsavgifterna enligt bilskattelagen baserar sig skatteförhöjningen och förseningsavgiften på påföljdsavgifter enligt lagen om beskattningsförfarande (regeringens proposition 54/2020 rd, s. 48). Således är det i tillämpningen av dem motiverat att stödja sig på tolkningar av och praxis för påföljdsavgifter i inkomst- och fastighetsbeskattningen.

Utöver bilskattelagen finns bestämmelser om skatteförhöjning också i lagen om skatteförhöjning och tullhöjning som påförs genom ett särskilt beslut (781/2013). Denna lag tillämpas även på skatteförhöjningar som påförs på basis av de nya bestämmelserna i bilskattelagen.

2 Om anmälningsskyldigheten i bilbeskattningen

2.1 Anmälan om ibruktagande

Innan ett fordon tas i bruk ska den som tar i bruk fordonet göra en anmälan om ibruktagandet till Skatteförvaltningen, om fordonet tas i skattepliktigt bruk före registreringen (Bilskattelag 53 §). Information om uppgifter som ska lämnas i anmälan finns i Skatteförvaltningens beslut om uppgifter som ska lämnas i anmälan om ibruktagande av fordon.

Om den som tar i bruk ett fordon försummar sin skyldighet att lämna anmälan om ibruktagande eller lämnar den för sent eller om den är bristfällig är påföljden en försummelseavgift. Utöver försummelseavgiften kan en skattskyldig påföras skatteförhöjning, om hen också försummar att lämna skattedeklarationen.

2.2 Skattedeklaration

Den skattskyldige ska för beskattningen lämna in en skattedeklaration. Skattedeklarationen ska i regel lämnas till Skatteförvaltningen. Om skyldigheten att betala skatt uppkommer efter att fordonet registrerats, ska skattedeklarationen lämnas till Transport- och kommunikationsverket med undantag för förändringar i ägandet av fordon som avses i 24 § i bilskattelagen.

Bestämmelser om skyldigheten att lämna skattedeklaration finns i 54 § i bilskattelagen och om tidsfristen för inlämnande av skattedeklarationen i 55 § i bilskattelagen. Information om uppgifter som ska lämnas i skattedeklarationen finns i Skatteförvaltningens beslut om uppgifter som ska lämnas i bilskattedeklarationen.

Skattedeklarationen ska lämnas fordonsspecifikt innan fordonet förs in i trafikregistret eller tas i skattepliktigt bruk i Finland. Om anmälan om ibruktagande av fordonet lämnats ska skattedeklarationen lämnas inom fem dagar efter ibruktagandet.

Ett registrerat bilskatteombud ansvarar för skattedeklarationen i stället för den skattskyldige, om det registrerade bilskatteombudet är skyldigt att betala skatten. Ett registrerat bilskatteombud deklarerar nya fordon för en period på en kalendermånad. Den periodiska skattedeklarationen lämnas för de nya fordon som registrerats under perioden. Den periodiska skattedeklarationen ska lämnas in senast på den 10:e dagen i den månad som följer efter bilskatteperioden. Deklarationen ska också lämnas för bilskatteperioder då inga fordon registreras. En sådan deklaration kan lämnas på förhand för högst sex kalendermånader.  

Registrerade bilskatteombud ska lämna fordonsspecifika skattedeklarationer för begagnade fordon. Den fordonsspecifika skattedeklarationen ska lämnas inom fem dagar efter registreringen av fordonet.

Fordon ska deklareras på ovan nämnt sätt även när skatten på fordonen fastställs i proportion till fordonets användningstid i Finland med stöd av 28, 29 eller 31 § i bilskattelagen och skyldigheten att betala skatt uppkommer på nytt på basis av registrering eller ibruktagande av fordonet eller inlämnande av skattedeklarationen.

Om skattedeklarationen gäller ett fordon, vars konstruktion, användningsändamål eller ägande har ändrats på ett sätt som avses i 3 § 2 mom. eller 3 mom. 1–3 punkten i bilskattelagen, ska fordonets ägare lämna skattedeklarationen inom en månad efter ändringen. Om det dock sker ändringar i ägandet av ett diplomatfordon, en EU-institutions fordon eller en EU-institutions kommande anställds fordon som är skattefria enligt 24 § i bilskattelagen innan (den i 24 § 3 mom. föreskrivna) tidsfristen för skattefri överlåtelse av fordon har gått ut, ska säljaren lämna en anmälan till Skatteförvaltningen innan fordonet överlåts. Dessutom ska anmälan om överlåtelse av fordon om vilka föreskrivs i 24 § framöver lämnas i skattedeklarationen och kan inte längre anmälas formfritt.

Påföljden för försummelse att lämna skattedeklarationen är antingen förseningsavgift eller skatteförhöjning.

2.3 Anmälan om skattefri användning

Anmälan om skattefri användning av fordon ska i regel lämnas till Skatteförvaltningen. Anmälan om skattefri användning ska lämnas innan den skattefria användningen börjar. Anmälan om skattefri användning ska lämnas av den som för in ett fordon i Finland för skattefri användning eller börjar använda ett fordon skattefritt i Finland. Information om de uppgifter som ska lämnas i anmälan om skattefri användning  finns i Skatteförvaltningens beslut om uppgifter som ska lämnas om skattefri användning av fordon och när fordonsöverlåtarens skattefria användning upphör.

Om skyldigheten att anmäla skattefri användning försummas påför Skatteförvaltningen en försummelseavgift som påföljd. Om en anmälan om skattefri användning av fordon lämnats utan att förutsättningarna för skattefri användning uppfylls kan påföljden bli skatteförhöjning (se avsnitt 4.2.1).

3 Förseningsavgift

3.1 Allmänt

Enligt 94 § 1 mom. i bilskattelagen påför Skatteförvaltningen i stället för skatteförhöjning den skattskyldiga en förseningsavgift, om den skattskyldiga lämnar in skattedeklarationen eller på eget initiativ rättar till en annan försummelse av sin deklarationsskyldighet som avses i 92 § i bilskattelagen efter utgången av den tidsfrist som fastställts för inlämnande av skattedeklarationer, men innan beskattningsbeslut fattas. Förseningsavgiften är en påföljd av att den skattskyldiga inte har uppfyllt sin deklarationsskyldighet inom den utsatta tiden. Förseningsavgift kan påföras ett registrerat bilskatteombud som avses i 46 § i bilskattelagen, om ombudet är skyldigt att betala skatten och således också deklarationsskyldig.

Enligt 94 § 1 mom. i bilskattelagen påförs förseningsavgift dock inte i stället för en skatteförhöjning, om den skattskyldige har tagit fordonet i skattepliktigt bruk före anmälan om ibruktagande. Om varken anmälan om ibruktagande eller skattedeklarationen lämnas kan Skatteförvaltningen för försummelse av skattedeklarationen alltid påföra skatteförhöjning, eftersom den skattskyldiges agerande tyder på uppenbar likgiltighet för de förpliktelser som gäller beskattningen. Dessutom kan en försummelseavgift påföras för försummelser relaterade till anmälan om ibruktagande.

En förseningsavgift kan påföras endast om skattedeklarationen lämnas in eller försummelsen rättas innan den beskattningsbeslutet fattas. Med tanke på påförandet av en förseningsavgift är den tidpunkt då Skatteförvaltningen fattar beskattningsbeslutet avgörande; den tidpunkt då den skattskyldige underrättas om beslutet saknar däremot betydelse. Om deklarationen lämnas eller uppgifter rättas efter fattandet av beskattningsbeslutet, påförs alltid skatteförhöjning för att den skattskyldige försummat deklarationsskyldigheten. Eftersom Skatteförvaltningen strävar efter att fatta beslut kort efter att tidsfristen för anmälan gått ut, kan användningen av förseningsavgifter i praktiken förbli småskalig.

3.2 Grunder för påförande av förseningsavgifter

3.2.1 Försenad skattedeklaration

En förseningsavgift påförs då inlämnandet av skattedeklarationen inom den utsatta tiden helt har försummats, men deklarationen lämnas dock in innan beskattningsbeslut fattas. Det saknar betydelse om skattedeklarationen lämnas in på eget initiativ eller på uppmaning av Skatteförvaltningen.

Exempel 5. Miina har fört in ett fordon i landet och tagit det i bruk. Hon har lämnat anmälan om ibruktagande innan den skattepliktiga användningen börjat. Hon borde ha lämnat in skattedeklarationen inom fem dagar efter ibruktagandet av fordonet. Eftersom Miina inte lämnat skattedeklarationen inom den utsatta tiden, skickar Skatteförvaltningen en uppmaning till henne om att göra det. Miina lämnar skattedeklarationen först tre veckor efter den sista inlämningsdagen men dock innan beskattningsbeslutet fattas. Skatteförvaltningen påför Miina en förseningsavgift på grund av att skattedeklarationen lämnats för sent.

3.2.2 Annan försummelse

En förseningsavgift påförs också om den skattskyldiga har lämnat in en skattedeklaration, en annan deklaration som skall ges för uppfyllande av deklarationsskyldigheten eller en annan föreskriven uppgift eller handling med brister eller fel, men korrigerar bristen eller felet på eget initiativ innan beskattningsbeslutet fattas. I detta fall är det fråga om korrigering av enskilda brister och fel i skattedeklarationen. Förseningsavgift påförs i regel endast då beskattningsuppgifter korrigeras till den skattskyldiges nackdel, dvs. att skattebeloppet ökar. En förseningsavgift påförs t.ex. om ett registrerat bilskatteombud efter tidsfristen för inlämnande av skattedeklarationen deklarerar uppgifter om värdet på tilläggsutrustning som ökar fordonets beskattningsvärde och den skatt som ska betalas som saknats i den periodiska skattedeklarationen men dock innan beskattningsbeslutet fattas.

Exempel 6. Det registrerade bilskatteombudet C Ab har lämnat den periodiska skattedeklarationen inom den utsatta tiden. Bolaget kompletterar på eget initiativ skattedeklarationen med värdet på tilläggsutrustning för fordonen innan Skatteförvaltningen fattar beskattningsbeslutet. Skatteförvaltningen påför bolaget en förseningsavgift, eftersom bolaget har kompletterat skattedeklarationen till sin nackdel på eget initiativ efter den utsatta tiden men innan beskattningsbeslutet fattas.

En förseningsavgift tillämpas på rättelsen av en brist eller ett fel i skattedeklaration endast då den skattskyldige gör korrigeringen på eget initiativ. Förutsättningarna för påförande av en förseningsavgift är således annorlunda än när hela skattedeklarationen blir försenad (se avsnitt 3.2.1 om försenad skattedeklaration).

Korrigeringar görs på eget initiativ, om den skattskyldiga korrigerar bristen eller felet innan hen har fått vetskap om en övervakningsåtgärd som myndigheten har inlett för att fastställa skatten. Övervakningsåtgärder är t.ex. en skatterevision, ett kontrollbesök eller utrednings- och undersökningsåtgärder som riktas på en enskild sakfråga i den skattskyldigas beskattning. Korrigeringar görs inte på eget initiativ t.ex. då den skattskyldiga korrigerar bristen eller felet först efter att ha fått vetskap om en kommande skatterevision eller en uppmaning från Skatteförvaltningen att komplettera skattedeklarationen eller att lämna utredningar om saken. I dessa fall påförs skatteförhöjning som påföljd av bristen eller felet.

Exempel 7. I skattedeklarationen har Santeri meddelat att fordonets mätarställning är 150 000 km, trots att bilen bara är ett år gammal. Skatteförvaltningen ber Santeri lämna in ytterligare utredningar av mätarställningen. Efter att ha fått utredningsbegäran meddelar Santeri att fordonets faktiska mätarställning är 30 000 km. Det är inte fråga om ett stavfel. Fordonets beskattningsvärde ökar till följd av att de oriktiga uppgifterna rättas. Santeri påförs skatteförhöjning för den ökade skatten.

Övervakningsåtgärden kan rikta sig mot flera skattedeklarationer som lämnats in av en skattskyldig eller ett registrerat bilskatteombud, ett visst fordon eller en viss punkt i fordonets skattedeklaration. Om övervakningsåtgärden tydligt är begränsad till att exempelvis endast gälla en enskild punkt i deklarationen anses rättelsen av övriga uppgifter i skattedeklarationen ha gjorts på eget initiativ. 

Om det finns brister eller fel i en skattedeklaration som lämnas in för sent påförs skatteförhöjning utöver förseningsavgift på grund av försenad skattedeklaration, om bristerna eller felen inte rättas på eget initiativ innan beskattningsbeslutet fattas.

Exempel 8. Mikko har lämnat in skattedeklarationen för sent. Efter mottagandet av deklarationen skickar Skatteförvaltningen en begäran om utredning av fordonets utsläppsuppgifter till Mikko. Efter att Mikko svarat på den framgår det att utsläppsuppgifterna inte stämmer. Fordonets beskattningsvärde och den bilskatt som ska betalas stiger, efter att Skatteförvaltningen rättat de oriktiga uppgifterna. Mikko påförs en förseningsavgift för att skattedeklarationen lämnats för sent och skatteförhöjning för de oriktiga utsläppsuppgifterna.

Den skattskyldiga ansvarar för att deklarationsskyldigheten fullgörs korrekt och i tid även om hen skulle ha överlåtit inlämnandet av deklarationen till en annan person, som t.ex. en redovisningsbyrå eller ett ombud. Man kan inte låta bli att påföra förseningsavgiften på grund av att förseningen har orsakats av en annan persons förfarande.

Skatteförhöjning anses som en administrativ påföljd av straffkaraktär som kan förhindra utredningen i straffrättsligt förfarande av åtal för skattebedrägeri som gäller samma ärende (se avsnitt 4.2.3). Förseningsavgiften har däremot inte någon betydelse för eventuell straffrättslig hantering av försummelser av deklarationsskyldigheten med beaktande av grunden för påförandet av förseningsavgiften och avgiftens ringa belopp.

3.2.3 Uppgifter som påverkar beskattningen till den skattskyldiges fördel

Den skattskyldiges deklarationsskyldighet omfattar också uppgifter som är till godo för den skattskyldige, dvs. minskar skattebeloppet. För att beskattningsförfarandet ska vara smidigt är det viktigt att alla uppgifter som påverkar beskattningen deklareras inom utsatt tid. I regel påförs förseningsavgift inte på grund av att uppgifter som är till den skattskyldiges fördel deklareras för sent. En förseningsavgift påförs i regel inte till exempel om den skattskyldige kompletterar eller rättar en inlämnad skattedeklaration med uppgifter om fordonets sämre skick, en lägre utrustningsnivå eller ett större antal körda kilometer.

Exempel 9. Tuula har fört in ett fordon i landet och lämnat skattedeklarationen inom den utsatta tiden. Innan Skatteförvaltningen fattar beskattningsbeslut kompletterar Tuula skattedeklarationen och meddelar att fordonet är i dåligt skick och bifogar en utredning av dess skick. Eftersom uppgifterna är till godo för Tuula påförs hon ingen förseningsavgift.

En förseningsavgift kan emellertid påföras, om den skattskyldige upprepade gånger för sent lämnar in uppgifter som påverkar beskattningen till den skattskyldigas fördel eller den skattskyldiges agerande tyder på uppenbar likgiltighet för de förpliktelser som gäller beskattningen (94 § 2 mom. i bilskattelagen).

Exempel 10. Det registrerade bilskatteombudet D Ab lämnar upprepade gånger alltför låga uppgifter om begagnade fordons mätarinställningar i fordonsspecifika skattedeklarationer. Bolaget justerar mätarinställningsuppgifterna uppåt innan beskattningsbeslut fattas. Eftersom bolaget deklarerar uppgifter som är till godo för den skattskyldige upprepade gånger för sent, påför Skatteförvaltningen bolaget en separat förseningsavgift för varje fordonsspecifik skattedeklaration.

3.3 Förseningsavgiftens storlek

Förseningsavgiften är en engångsavgift som påförs till ett fast belopp. Förseningsavgiften för fordonsspecifika skattedeklarationer är 50 euro och för skattedeklarationer för bilskatteperioder 200 euro (94 § 3 mom. i bilskattelagen). Förseningens längd eller bilskattens belopp påverkar inte förseningsavgiftens storlek.

Eftersom förseningsavgiften är skattedeklarationsspecifik, påförs endast en förseningsavgift för alla försummelser relaterade till samma skattedeklaration. Om den skattskyldige lämnar flera skattedeklarationer för sent, påförs en separat förseningsavgift för varje försenad skattedeklaration.

Exempel 11. Saara har fört in ett fordon i landet och lämnat anmälan om ibruktagande 1.7. Hon lämnar in skattedeklarationen till Skatteförvaltningen för sent 12.7. Därefter märker hon att uppgifterna om mätarställning saknas i anmälan, varefter hon kompletterar skattedeklarationen. Saara påförs endast en förseningsavgift på 50 euro för den försenade skattedeklarationen och de för sent deklarerade uppgifterna om mätarställning.

Exempel 12. Det registrerade bilskatteombudet E Ab har i maj lämnat fordonsspecifika skattedeklarationer för fem begagnade bilar och även en periodisk skattedeklaration först efter den utsatta inlämningstiden men innan skattebeslutet fattas. För varje fordonsspecifik skattedeklaration påför Skatteförvaltningen en förseningsavgift på 50 euro och för den periodiska skattedeklarationen en förseningsavgift på 200 euro, dvs. sammanlagt 450 euro.

Förseningsavgiften är skatteslagsspecifik. Till exempel ett registrerat bilskatteombud kan således påföras en förseningsavgift i bilbeskattningen, trots att Skatteförvaltningen påfört ombudet en förseningsavgift för samma period på grund av någon annan skatt.

3.4 Beslut att inte påföra förseningsavgifter

Förseningsavgift påförs inte, om inlämnandet av skattedeklarationen har försenats på grund av hinder som är oberoende av den skattskyldiga, om försummelsen är ringa eller om det finns ett giltigt skäl eller något annat särskilt skäl till försummelsen (94 § 2 mom. i bilskattelagen).

3.4.1 Orsaker som är oberoende av den skattskyldiga

Orsaker som är oberoende av den skattskyldige är t.ex. störning i ett allmänt datanät eller i Skatteförvaltningens elektroniska servicetjänster, varför skattedeklarationen inte har kunnat lämnas in inom den utsatta tiden. Beslut att inte påföra förseningsavgifter förutsätter att skattedeklarationen lämnas in till Skatteförvaltningen utan dröjsmål, dvs. omedelbart efter att hindret har undanröjts.

3.4.2 Ringa försummelse

Hur ringa en försummelse av deklarationsskyldigheten är bedöms i regel som ett eurobelopp eller tidsmässigt. Avsikten är att inte påföra förseningsavgifter om den ekonomiska betydelsen av beskattningsuppgifter som lämnats för sent är ringa eller om förseningen är kortvarig. Om hela skattedeklarationen lämnas in för sent anses detta dock inte vara en ringa försummelse även om (det ökade) skattebeloppet är litet.

Det har inte närmare definierats när en försummelse är att anse som ringa i bilskattelagen eller i regeringspropositionen 54/2020 rd. Skatteförvaltningen anser att en försummelse i bilbeskattningen i allmänhet kan anses vara ringa när det gäller eurobelopp, om bilskatten ökar med högst 500 euro till följd av de uppgifter som lämnas in för sent. De tilläggen i skatten som påförs för att uppgifter i samma skattedeklaration lämnas för sent räknas ihop när ovan nämnda eurogräns tillämpas.

En försummelse kan i regel betraktas som tidsmässigt ringa, om skattedeklarationen lämnas in eller en annan försummelse rättas senast på den femte dagen efter utgången av den tidsfrist som fastställts för inlämnande av skattedeklarationer.

Exempel 13. Veera har fört in ett fordon i landet och lämnat anmälan om ibruktagande 1.4. Veera borde ha deklarerat fordonet inom fem dagar från ibruktagandet dvs. 6.4, men hon lämnar skattedeklarationen via MinSkatt först 10.4. Även om Veera lämnat skattedeklarationen för sent, påför Skatteförvaltningen inte förseningsavgift, eftersom försummelsen är tidsmässigt ringa.

Trots de ovannämnda gränserna i euro och tidsfristerna kan en försummelse inte betraktas som ringa, om försummelsen är återkommande eller det är tydligt att den skattskyldiga gör sig medvetet skyldig till försummelsen. Den skattskyldiga ska på Skatteförvaltningens begäran uppvisa en utredning över de orsaker som har lett till förseningen eller brister eller fel i deklarationen. En förseningsavgift påförs, om den skattskyldiga inte i dessa fall lämnar en utredning om att det inte har varit fråga om en medveten försummelse.

Den skattskyldige ska underteckna en skattedeklaration som lämnas till Skatteförvaltningen på papper (Skatteförvaltningens beslut om uppgifter som ska lämnas i bilskattedeklarationen 5 §). Om den skattskyldiga inte har undertecknat blanketten men korrigerar sin försummelse på eget initiativ innan beskattningsbeslutet fattas, kan försummelsen i regel betraktas som ringa och någon förseningsavgift påförs inte. En förseningsavgift ska emellertid påföras, om försummelserna är återkommande.

3.4.3 Giltigt skäl

Som giltiga skäl till förseningar betraktas t.ex. en plötslig sjukdom eller ett oöverkomligt hinder som gjort att den skattskyldiga inte har kunnat uppfylla sin deklarationsskyldighet inom den utsatta tiden. Deklarationsskyldigheten ska uppfyllas utan dröjsmål, dvs. så fort som hindret har undanröjts, för att någon förseningsavgift inte skulle påföras. Som giltigt skäl för försening anses inte t.ex. brådska på den skattskyldigas arbetsplats eller semester.

3.4.4 Andra särskilda skäl

Som andra särskilda skäl betraktas bl.a. räknefel, skrivfel eller fel i uttryckssättet som den skattskyldiga har gjort av misstag och som har gjort att deklarationsskyldigheten inte har uppfyllts korrekt inom den utsatta tiden. Det kan vara fråga om ett mekaniskt fel när beskattningsuppgifter ifyllts i skattedeklarationen eller lämnats till Skatteförvaltningen och som leder till en alltför låg bilskatt. Någon förseningsavgift påförs inte, om den skattskyldiga rättar ett sådant fel på eget initiativ utan dröjsmål när felet har upptäckts. På begäran ska den skattskyldiga lämna en utredning om att det har varit fråga om ett fel som orsakats av misstag.

Exempel 14. Roosa har deklarerat ett fordon som hon hämtat från utlandet inom utsatt tid. På grund av ett tryckfel har hon i MinSkatt angett en extra nolla i uppgiften om fordonets mätarställning. Roosa rättar felet på eget initiativ omedelbart efter upptäckten och innan beskattningsbeslutet fattas. Skatteförvaltningen påför inte förseningsavgift för felet, eftersom det beror på misstag.

3.5 Förfarandet för påförande av förseningsavgifter och ändringssökande

Den skattskyldiga hörs i regel inte förrän en förseningsavgift påförs. En förseningsavgift är avsedd att påföras schablonmässigt på basis av att skattedeklarationen eller en annan uppgift som ska deklareras har mottagits på Skatteförvaltningen efter den utsatta tiden. Eftersom grunderna för påförandet av förseningsavgifter i regel inte prövas från fall till fall och avgiftens storlek alltid är densamma, är det i allmänhet onödigt att höra den skattskyldige. Den skattskyldiga bereds tillfälle att lämna en utredning innan förseningsavgiften påförs, om det behövs av särskilda skäl (94 § 4 mom. i bilskattelagen). Hörande på myndighetens initiativ kan vara motiverat främst om det är oklart när skattedeklarationen eller uppgifterna har mottagits på Skatteförvaltningen.

Förseningsavgiften påförs med ett beskattningsbeslut. Den skattskyldige kan yrka på att förseningsavgiften ska avlyftas genom att begära omprövning. Begäran om omprövning av beskattning som verkställts av Skatteförvaltningen ska lämnas till skatterättelsenämnden. I begäran om omprövning kan den skattskyldige lägga fram utredningar av orsaken till den försenade skattedeklarationen. Den skattskyldige ska lämna in begäran om omprövning av förseningsavgiften inom tre år från utgången av skatteåret (det skatteår som skattedeklarationen eller uppgifter som lämnats för sent hänför sig till). Begäran om omprövning kan dock alltid lämnas in inom 60 dagar räknat från den dag då den skattskyldige fick del av beslutet.

4 Skatteförhöjning

4.1 Allmänt

Skatteförvaltningen påför den skattskyldige en skatteförhöjning om en skattedeklaration eller en annan föreskriven uppgift, handling eller utredning är bristfällig eller felaktig eller överhuvudtaget inte har lämnats in (92 § i bilskattelagen). Skatteförhöjning är en påföljd för att den skattskyldiga har försummat sin lagstadgade deklarationsskyldighet enligt skattelagstiftningen. Skatteförhöjning kan även i fortsättningen påföras för alla de försummelser av deklarationsskyldigheten för vilka man hittills har kunnat påföra skatteförhöjning. Dessutom kan skatteförhöjning påföras för vissa försummelser i bilbeskattningen för vilka man tidigare påfört en felavgift eller böter på grund av en bilskatteförseelse. Ett undantag utgörs av de försummelser för vilka en förseningsavgift har fastställts som påföljd.

Skatteförhöjning påförs ett registrerat bilskatteombud som avses i 46 § i bilskattelagen, om ombudet är skyldigt att betala skatten och således också deklarationsskyldig. Skatteförhöjning påförs också sökande av återbäring, om oriktiga eller bristfälliga uppgifter angetts i ansökan om återbäring.

Den nya bestämmelsen i 92 § i bilskattelagen är mer schablonmässig än de tidigare bestämmelserna om skatteförhöjning och innebär att myndigheterna har mindre prövningsrätt vid påförandet av skatteförhöjningar. Bestämmelsen om skatteförhöjning är förpliktande för myndigheten i och med att skatteförhöjning ska påföras om deklarationsskyldigheten har försummats (RP 54/2020 s. 150). En skatteförhöjning behöver inte påföras endast om försummelsen av deklarationsskyldigheten är ringa eller om det finns ett annat lagstadgat skäl till försummelsen (se avsnitt 4.4 Beslut att inte påföra skatteförhöjning). De nya mer schablonmässiga skatteförhöjningsbestämmelserna framhäver ansvaret hos den skattskyldige, det registrerade bilskatteombudet och den söker återbäring för att uppgifterna i skattedeklarationen och ansökan om återbäring är riktiga och lagenliga.

4.2 Grunder för påförande av skatteförhöjning

4.2.1 Försummelse av deklarationsskyldigheten

Utifrån bestämmelserna om deklarationsskyldighetens omfattning och innehåll fastställs om det är fråga om en försummelse av deklarationsskyldigheten, till följd av vilken skatteförhöjning kan påföras den skattskyldige.

I bilbeskattningen påförs skatteförhöjning i allmänhet när Skatteförvaltningen upptäcker att en skattedeklaration inte har lämnats för ett fordon som tagits i skattepliktigt bruk eller om en anmälan om skattefri användning lämnats för fordonet trots att det borde ha deklarerats.

Exempel 15. Jukka, som är stadigvarande bosatt i Finland, tar i bruk en tjänstebil som registrerats i utlandet. Före det lämnar han en anmälan om skattefri användning till Skatteförvaltningen. I efterhandskontrollen konstaterar Skatteförvaltningen att alla förutsättningar för skattefri användning inte uppfylls. Fordonet används således skattepliktigt, och skyldighet att betala skatt har uppkommit. Skatteförvaltningen verkställer beskattningen och påför Jukka skatteförhöjning.

Det är också fråga om en försummelse av deklarationsskyldigheten som kan leda till skatteförhöjning, om en skattedeklaration har lämnats men den innehåller bristfälliga eller oriktiga uppgifter. En skattedeklaration är bristfällig om den till exempel inte innehåller alla obligatoriska uppgifter om ett fordon. En skattedeklaration är felaktig till exempel om uppgifter lämnas i vilseledande syfte eller på fel ställe på pappers- eller e-blanketten. Om det förekommer brister eller fel i en inlämnad skattedeklaration påförs skatteförhöjning utifrån den skatteökning som rättelsen av brister eller fel medför.

Skatteförhöjning påförs också om en sökande av återbäring ansöker om återbäring av skatt med stöd av skattefrihet eller nedsatt skatt eller återbäring av bilskatt vid utförsel och lämnar oriktiga eller bristfälliga uppgifter i ansökan.

Exempel 16. Ritva har lämnat en ansökan om återbäring av bilskatt vid utförsel. När ansökan handläggs framgår det att Ritva har angett en betydligt mindre mätarställning än vad som de facto är fallet. När Skatteförvaltningen låter bli att godkänna felaktiga uppgifter ökar skattebeloppet. Eftersom Ritva har lämnat oriktiga uppgifter i ansökan om återbäring av bilskatt vid utförsel, påför Skatteförvaltningen skatteförhöjning på grund av den ökade skatten.

Det är fråga om en försummelse av uppgiftsskyldigheten också om den skattskyldige inte lämnar eller presenterar till Skatteförvaltningen de kompletterande uppgifter och utredningar eller verifikationer som Skatteförvaltningen har separat begärt. I dessa fall kan den deklarationsskyldige påföras en minimiförhöjning i euro (se avsnitt 4.3.8). För försummelsen påförs emellertid inte någon separat skatteförhöjning om den skattskyldige i samma ärende påförs skatteförhöjning på basis av den ökade skatten.

Den skattskyldiges egen uppfattning om huruvida bilskatt ska betalas för fordonet eller inte har ingen betydelse vid bedömningen av om det handlar om en försummelse av deklarationsskyldigheten. Det har inte heller någon betydelse om den skattskyldige har handlat avsiktligt eller vårdslöst.

Den skattskyldige är ansvarig för de deklarerade uppgifternas riktighet även om de tagits fram eller deklarerats av en annan person, t.ex. en redovisningsbyrå eller ett ombud. Skatteförhöjningen kan inte sänkas eller låta bli att påföras på grund av att en brist eller ett fel i de deklarerade uppgifterna har orsakats av en annan persons förfarande.

Högsta förvaltningsdomstolen konstaterade i sitt beslut om inkomstbeskattning HFD 2018:60 att den tidigare 32 § 3 mom. i lagen om beskattningsförfarande (BFL), vars tillämpning förutsatt att den skattskyldige försummat sin deklarationsskyldighet uppsåtligen eller av grov oaktsamhet, är en straffartad bestämmelse som förutsätter bedömning av den skattskyldiges skuld. En minderårig skattskyldig var inte ansvarig för inlämnandet av sin skattedeklaration, utan denna uppgift ankom enligt lagen på hens föräldrar i deras egenskap av intressebevakare. Enligt HFD kunde skatteförhöjning enligt BFL 32 § 3 mom. inte påföras den minderårige enbart på grund av intressebevakarnas agerande. Däremot ansåg HFD att den minderårige i regel kunde påföras skatteförhöjning med stöd av BFL 32 § 2 mom. på grundval av att den minderåriges företrädare (intressebevakare) lämnat in en felaktig eller bristfällig skattedeklaration på den minderåriges vägnar.

Påförande av skatteförhöjning enligt de nya skatteförhöjningsbestämmelserna i BFL förutsätter inte en motsvarande bedömning av skuld som tidigare BFL 32 § 3 mom. ens när det gäller förhöjd skatteförhöjning för de allvarligaste försummelserna. Enligt Skatteförvaltningens uppfattning kan de nya skatteförhöjningsbestämmelserna tillämpas också på försummelser som inträffat i en minderårig skattskyldigs bilbeskattning, och skatteförhöjning kan påföras en minderårig skattskyldig. Även när det gäller bilbeskattning ansvarar intressebevakaren för att en minderårigs deklarationsskyldighet fullgörs. I fråga om de ömsesidiga ansvarsförhållandena mellan en intressebevakare och en minderårig gäller det att notera att en intressebevakare enligt 45 § i lagen om förmyndarverksamhet (442/1999) är skyldig att bland annat ersätta förmögenhetsskada som intressebevakaren i sitt uppdrag uppsåtligen eller av oaktsamhet åsamkat huvudmannen.

Någon skatteförhöjning påförs inte om felet i beskattningen har någon annan orsak än försummelse av uppgiftsskyldigheten. Skatteförhöjning påförs inte t.ex. om den skattskyldige har deklarerat fordonsuppgifterna korrekt, men de har inte beaktats alls eller delvis på grund av ett räknefel, skrivfel eller fel i sparandet som myndigheten har råkat ut för.

4.2.2 Uppgifter som påverkar beskattningen till den skattskyldiges fördel

Den skattskyldiges deklarationsskyldighet omfattar också uppgifter som är till godo för den skattskyldige, dvs. minskar skattebeloppet. Utgångspunkten är dock att någon skatteförhöjning inte påförs om den skattskyldige inte överhuvudtaget eller delvis har deklarerat uppgifter som är till hans eller hennes fördel. Skatteförhöjning påförs till exempel inte om den skattskyldige har anmält ett för litet antal körda kilometer eller ett för högt värde på utrustningen. I undantagsfall kan skatteförhöjning emellertid påföras, om försummelsen upprepas eller tyder på likgiltighet för de förpliktelser som gäller beskattningen (93 § 2 mom. i bilskattelagen).

Det är en annan fråga om den skattskyldige deklarerar uppgifter som är till hans eller hennes fördel felaktigt antingen i skattedeklarationen eller ansökan om återbäring och felaktigheterna leder till att skatten blir för liten eller återbäringen för stor (se också avsnitt 4.2.1). När Skatteförvaltningen låter bli att godkänna felaktiga uppgifter ökar skattebeloppet. Då påförs den skattskyldige skatteförhöjning på grund av den ökade skatten.

4.2.3 Skatteförhöjning i förhållande till straffrättsliga påföljder

En försummelse av deklarationsskyldigheten för vilken skatteförhöjning påförs kan också uppfylla rekvisitet för ett skattebrott. Skatteförhöjning är en administrativ påföljdsavgift av straffkaraktär som i ett straffrättsligt förfarande kan förhindra utredning av åtal för skattebedrägeri (RP 97/2017 rd, s. 74). Det är fråga om den s.k. ne bis in idem-principen (”icke två gånger i samma sak”). Skatteförvaltningen kan i regel inte göra polisanmälan i samma gärning eller försummelse för vilken skatteförhöjning redan har påförts (3 § i lagen om skatteförhöjning och tullhöjning som påförs genom ett särskilt beslut). Detta är fallet till exempel i en situation där brottsanmälan görs om en fysisk person på grund av inlämnande av samma felaktiga uppgift eller omständighet som påverkar skattebeloppet för vilken skatteförhöjning påförts henom i bilbeskattningen. Däremot förhindrar inte skatteförhöjning som påförts ett aktiebolag för en försummelse i dess beskattning polisanmälan och straffrättslig påföljd på basis av aktiebolagets försummelse till den person som ansvarar för uppfyllandet av bolagets deklarationsskyldighet (se Skatteförvaltningens anvisning Principen ne bis in idem och beskattning: man får inte straffas två gånger för samma sak).

Vid handläggningen av försummelse av uppgiftsskyldigheten och skatteförhöjning ska Skatteförvaltningen ta ställning till om försummelsen är sådan att den enligt lagen ska överföras för behandling i en straffprocess. Med tanke på en eventuell polisanmälan ska Skatteförvaltningen också bedöma om gärningen eller försummelsen har varit uppenbarligen avsiktlig, även om avsiktlighet inte är en förutsättning för påförandet av skatteförhöjning.

Om det är fråga om en försummelse som med beaktande av det undvikna skattebeloppet och övriga omständigheter ska överföras för behandling i en straffprocess och påförandet av skatteförhöjning skulle förhindra straffrättslig handläggning av saken, ska Skatteförvaltningen i enlighet med lagen om skatteförhöjning och tullhöjning som påförs genom ett särskilt beslut låta bli att påföra en skatteförhöjning.

4.3 Skatteförhöjningens storlek

4.3.1 Allmänt

Utgångspunkten till de nya bestämmelserna om skatteförhöjning är att skatteförhöjningens storlek ska bygga på den ekonomiska allvarlighetsgraden av försummelsen. Enligt de nya bestämmelserna ska skatteförhöjningens storlek inte grunda sig på en bedömning av den skattskyldiges uppsåt eller oaktsamhet, utan den ska fastställas utifrån de yttre indicier, som t.ex. det skattebelopp som berörs av försummelsen av deklarationsskyldigheten eller om försummelsen upprepas. Detta betyder i allmänhet att skatteförhöjningens storlek fastställs som ett föreskrivet procentuellt belopp av den ökade skatten.

I bilbeskattningen påförs skatteförhöjning utifrån ökad skatt. Om skatteförhöjningsprocentsatser som tillämpas på ökad skatt föreskrivs i 93 § i bilskattelagen. Samma skatteförhöjningssatser tillämpas på beskattningen av alla grupper av skattskyldiga.

Skatteförhöjningsprocenten är fasta procentsatser förutom för förhöjd skatteförhöjning. Bilskattelagen innehåller även bestämmelser om minimiförhöjning och beslut om att inte påföra skatteförhöjning.

Skatteförhöjningsprocenten, bestämmelser om minimiförhöjning och beslut om att inte påföra skatteförhöjning.
Grundläggande nivå 10 % av beloppet av den ökade skatten standardnivå som tillämpas om det inte finns några höjande eller sänkande faktorer
Förhöjd skatteförhöjning 15–50 % av beloppet av den ökade skatten försummelsen är återkommande eller den skattskyldigas agerande tyder på uppenbar likgiltighet för de förpliktelser som gäller beskattningen
Beskattning enligt uppskattning 25 % av beloppet av den ökade skatten påförande av skatt enligt uppskattning
Sänkt skatteförhöjning 5 % av beloppet av den ökade skatten
  • ärendet lämnar rum för tolkning eller är oklart, 
  • skatteförhöjning enligt den grundläggande nivån är av någon annan särskild orsak orimlig
Korrigeringar på eget initiativ 2 % av beloppet av den ökade skatten den skattskyldiga begär på eget initiativ att felet korrigeras efter att beskattningsbeslutet fattats.
Minimiförhöjning 75 euro (fordonsspecifik skattedeklaration)
300 euro (skattedeklaration för bilskatteperiod)
  • minimibeloppet för skatteförhöjning
  • deklarationsskyldigheten har försummats men skatten ökar inte
Skatteförhöjning påförs inte -
  • ringa försummelse
  • giltigt skäl
  • påförandet av sänkt skatteförhöjning är orimligt med tanke på omständigheterna

Vid tillämpningen av fasta skatteförhöjningsprocent räknas skatteförhöjningen i euro genom att multiplicera beloppet av den ökade skatten med den skatteförhöjningsprocent som är lämplig för försummelsen. Det finns ingen högsta gräns i euro för skatteförhöjningar. Som skatteförhöjning påförs ett belopp i euro och cent som räknats enligt den procent som gäller för den ökade skatten, och det belopp som räknats på detta sätt kan inte frångås. Beloppet för skatteförhöjning som räknas med en fast skatteförhöjningsprocent kan t.ex. inte sänkas för att beloppet i euro blir högt på grund av att den skatt som läggs till är hög. Å andra sidan leder de fasta skatteförhöjningsprocenten till att skatteförhöjningen sänks på motsvarande sätt om den ökade skatt som skatteförhöjningen grundas på sänks p.g.a. ändrad beskattning.

Om fordonet beskattas enligt användningstiden(genom att bevilja avdrag enligt 28 § i bilskattelagen), beräknas skatteförhöjningen på basis av den ökade skatten efter att avdraget gjorts. Om den skattskyldige yrkar på avdraget först efter att beskattningsbeslutet har fattats, sjunker skatteförhöjningen som påförts i samband med verkställandet av beskattningen i proportion till den nedsatta skatten.

Exempel 17. Eero har lämnat en bilskattedeklaration med oriktiga uppgifter. Felet upptäcks när beskattningen verkställs. På grund av rättelsen ökar bilskatten med 2 500 euro och Eero påförs bilskatt på 4 500 euro sammanlagt. Eero påförs skatteförhöjning på 250 euro, dvs. 10 % av beloppet av den ökade skatten.

Efter beskattningsbeslutet yrkar Eero på att skatt ska påföras enligt fordonets användningstid. Skatteförvaltningen godkänner yrkandet. Från skatten på 4 500 euro avdras därför 3 060 euro, och skatten fastställs till 1 440 euro. Den ökade skatten minskar då till 800 euro (1 440 x 2 500 : 4 500). Skatteförhöjningen för den ökade skatten sjunker samtidigt till 80 euro.

Det kan finnas flera brister eller fel av olika slag i den skattskyldigas skattedeklaration. Förutsättningarna för att påföra skatteförhöjning och det huruvida skatteförhöjningen påförs enligt den grundläggande bestämmelsen eller den striktare eller en annan skatteförhöjningsbestämmelse ska prövas separat vid varje fel och försummelse. I ett beskattningsbeslut ska det sammanräknade beloppet av skatteförhöjning som beräknats med hänsyn till olika fel och försummelser påföras som en enda skatteförhöjning (RP 54/2020 rd, s. 152).

4.3.2 Ökad skatt

Skatteförhöjningen beräknas på basis av den ökade skatten. Med ökad skatt avses den bilskatt som läggs till vid avvikelse från skattedeklarationen eller ansökan om återbäring eller rättelse av beskattningen. Som ökad skatt betraktas också beloppet av skatt som bygger på en för sent inlämnad skattedeklaration.

Exempel 18. Beskattningsvärdet på Sirkkas fordon har enligt beskattningsbeslutet fastställts till 30 000 euro och skatten till 10 000 euro. Skatteförvaltningen underrättas av Transport- och kommunikationsverket om att Sirkka anmält fordonets mätarställning till Skatteförvaltningen på ett avvikande sätt jämfört med registreringsuppgifterna. Skatteförvaltningen skickar en utredningsbegäran till Sirkka. Det framgår av Sirkkas svar att hon i skattedeklarationen angett ett för högt kilometerantal på mätarställningen. Beskattningsvärdet på Sirkkas fordon ökar med 3 000 euro och skatten med 1 000 euro. Skatteförvaltningen beräknar skatteförhöjningen utifrån den ökade skatten, dvs. 1 000 euro.

4.3.3 Skatteförhöjningens grundnivå

Skatteförhöjningens grundnivå är 10 procent av beloppet av den skatt som lagts till (93 § 1 mom. i bilskattelagen). Skatteförhöjning på grundnivå påförs om det inte finns några lagenliga faktorer som skulle minska eller höja skatteförhöjningen. Om deklarationsskyldigheten har försummats påförs i regel alltid skatteförhöjning på grundnivå.

Exempel 19. Det registrerade bilskatteombudet F Ab har lämnat skattedeklarationen inom den utsatta tiden. Skatteförvaltningen upptäcker att uppgifter om fordonets tilläggsutrustning inte har lämnats i skattedeklarationen. Skatteförvaltningen ber F Ab komplettera skattedeklarationen. Bolaget deklarerar sedan de uppgifter som saknats. Skatteförvaltningen påför grundläggande skatteförhöjning (10 %) för den ökade skatten.

Exempel 20. Seppo har lämnat skattedeklarationen för sitt fordon som förts in i landet inom utsatt tid. Efter beskattningsbeslutet framgår det att Seppo angett ett för högt värde på fordonets mätarställning. Eftersom Seppo angett oriktiga uppgifter i skattedeklarationen rättar Skatteförvaltningen Seppos beskattning till hans nackdel och påför grundläggande skatteförhöjning (10 %) för den ökade skatten.

Skatteförhöjning kan inte påföras förhöjd enbart på basis av att den ökade skatten är ett högt belopp i euro. Däremot tyder det att en skattedeklaration i väsentliga delar är felaktig eller bristfällig, när det gäller tydliga omständigheter som påverkar skattebeloppet, på uppenbar likgiltighet för de förpliktelser som gäller beskattningen (se avsnitt 4.3.4).

4.3.4 Förhöjd skatteförhöjning

Den förhöjda skatteförhöjningen är minst 15 och högst 50 procent av beloppet av den ökade skatten (93 § 2 mom. i bilskattelagen). Förhöjd skatteförhöjning påförs, om försummelsen av deklarationsskyldigheten är återkommande eller den skattskyldigas agerande tyder på uppenbar likgiltighet för de förpliktelser som gäller beskattningen. Bedömningen av klandervärdigheten ska bygga på de omständigheter som framgår av försummelsen och som kan konstateras utan att man egentligen behöver bedöma graden av oaktsamhet hos den skattskyldiga eller gärningens uppsåtlighet. Skatteförvaltningen prövar skatteförhöjningens storlek inom ovan nämnda gränser från fall till fall.

Det är fråga om upprepad försummelse t.ex. då en skattskyldig flera gånger lämnar in en bristfällig eller vilseledande skattedeklaration. Det är fråga om upprepad försummelse också då den skattskyldige deklarerar samma uppgifter på ett felaktigt sätt efter att hen redan har fått ett beslut om eller handledning i fordonets korrekta skattebehandling. Skatteförhöjning påförs dock inte förhöjd om frågan om korrekt skattehantering är föremål för tvist i och med att den skattskyldige har ansökt om ändring till det beslut som hen har mottagit.

Exempel 21. Det registrerade bilskatteombudet G Ab låter bli att deklarera registrerade fordon i flera periodiska skattedeklarationer. Skatteförvaltningen påför bolaget förhöjd skatteförhöjning, eftersom försummelsen har upprepats.

Om den skattskyldige är stadigvarande bosatt i Finland och använder ett obeskattat fordon skattepliktigt utan rätt till det, är försummandet av deklarationerna beteende som tyder på uppenbar likgiltighet för de förpliktelser som gäller beskattningen.

Exempel 22. Pertti har fört in ett fordon i landet. Han har inte lämnat anmälan om skattefri användning av fordonet, anmälan om ibruktagande eller skattedeklaration. Polisen har meddelat Skatteförvaltningen att fordonet använts. Skatteförvaltningen utreder ärendet. Det framgår av utredningen att Pertti har bott i Finland i flera år och att han haft fordonet i bruk i tre år. Pertti har inte rätt att använda fordonet skattefritt. Pertti lämnar en skattedeklaration på Skatteförvaltningens uppmaning. Skatteförvaltningen verkställer bilbeskattningen och påför förhöjd skatteförhöjning, eftersom den skattskyldiges agerande tyder på uppenbar likgiltighet för de förpliktelser som gäller beskattningen.

Skatteförhöjning kan inte påföras förhöjd enbart på basis av att den ökade skatten är ett högt belopp i euro. Däremot tyder det att en skattedeklaration i väsentliga delar är felaktig eller bristfällig, när det gäller omständigheter som påverkar skattebeloppet, på uppenbar likgiltighet för de förpliktelser som gäller beskattningen.

Exempel 23. Skatteförvaltningen har utfört skatterevision av det registrerade bilskatteombudet H Ab. I skatterevisionen upptäcktes att bolaget systematiskt angett för höga värden på begagnade bilars mätarställning. Bolaget har uppmanats att ange mätarställningarna korrekt. Bolaget fortsätter dock att ange alltför höga mätarställningssiffror. Eftersom bolagets agerande tyder på uppenbar likgiltighet för de förpliktelser som gäller beskattningen, påför Skatteförvaltningen förhöjd skatteförhöjning för den ökade skatten.

Kringgående av skatt kan på basis av bedömning från fall till fall anses som agerande för vilket den skattskyldige kan påföras förhöjd skatteförhöjning. En förutsättning för detta är att försummelsen upprepas eller att den skattskyldiges eller skattansvariges agerande tyder på uppenbar likgiltighet för de förpliktelser som gäller beskattningen. Endast tillämpning av bestämmelsen om kringgående av skatt (76 § i bilskattelagen) är dock inte en grund för att påföra förhöjd skatteförhöjning. De situationer där 76 § i bilskattelagen tillämpas kan variera, och den skattskyldiges agerande tyder nödvändigtvis inte på uppenbar likgiltighet för de förpliktelser som gäller beskattningen.

Förhöjd skatteförhöjning påförs inom gränserna av den fastställda skalan på basis av omständigheter som tyder på klandervärdigheten av försummelsen i varje enskilt fall så att skatteförhöjningen påförs ju högre desto allvarligare försummelse det är fråga om. Riksdagens finansutskott har i sitt betänkande som getts p.g.a. regeringspropositionen 97/2017 rd betonat att meningen är att hela skalan för skatteförhöjningar ska tillämpas, alltså också nivån på 50 procent (FiUB 26/2017 rd s. 11). Denna synpunkt som finansutskottet framfört bland annat i samband med behandlingen av bestämmelserna om påföljdsavgifter i lagen om beskattningsförfarande tillämpas även på förhöjd skatteförhöjning i bilbeskattningen för att göra beskattningen enhetlig.

Enligt Skatteförvaltningens uppfattning kan en försummelse anses vara särskilt klandervärd om man kringgått eller försökt kringgå skatt genom att undanhålla eller förfalska handlingar eller uppgifter som påverkar påförandet av skatt. I sådana fall bör skatteförhöjningen i regel påföras med 50 procent av den ökade skatten. Om det är fråga om en försummelse som med beaktande av det undvikna skattebeloppet och övriga omständigheter ska överföras för behandling i en straffprocess, påförs inte skatteförhöjning om det förhindrar brottsanmälan (se Skatteförvaltningens anvisning Principen ne bis in idem och beskattning: man får inte straffas två gånger för samma sak).

4.3.5 Skatteförhöjning vid beskattning enligt uppskattning

I beskattning enligt uppskattning är skatteförhöjningen alltid 25 % av beloppet av den ökade skatten (93 § 3 mom. i bilskattelagen). Beskattningen ska verkställas enligt uppskattning, om skattedeklaration inte har inlämnats eller om deklarationen inte ens korrigerad kan läggas till grund för beskattningen (75 § 1 mom. i bilskattelagen). Som ökad skatt betraktas den skatt som lagts till på grund av beskattning enligt uppskattning.

För skatt som ökats genom uppskattning påförs skatteförhöjning med stöd av 93 § i bilskattelagen även om tillämpningsförutsättningarna för en annan skatteförhöjningsbestämmelse, t.ex. förhöjd skatteförhöjning, skulle också uppfyllas. Till den del som den skatteskyldiges skatt samtidigt ökas på ett annat sätt än med beskattning enligt uppskattning beräknas skatteförhöjningen för den skatt som lagts till med stöd av den tillämpliga skatteförhöjningsprocenten.

Exempel 24. Tullen har underrättat Skatteförvaltningen om att Pekka använder en bil som registrerats i utlandet. Skatteförvaltningen utreder att Pekka inte har rätt att använda bilen skattefritt. Skatteförvaltningen uppmanar Pekka att lämna bilskattedeklarationen vid äventyr av beskattning enligt uppskattning. Uppmaningen innehåller en uppskattning av skattebeloppet. Eftersom Pekka trots det inte lämnar skattedeklarationen, verkställer Skatteförvaltningen beskattning enligt uppskattning. Skatteförvaltningen påför skatteförhöjning i beslutet om beskattning enligt uppskattning. Skatteförhöjningen är 25 procent av det uppskattade skattebeloppet.

Efter verkställandet av beskattning enligt uppskattning kan den skattskyldige lämna in en skattedeklaration och yrka på rättelse av beskattningen enligt den. Om yrkandet godkänns hävs beskattningen enligt uppskattning och beskattningen verkställs enligt de deklarerade uppgifterna. I detta fall kommer även den skatteförhöjning som påförts på basis av uppskattning att hävas och skatteförhöjning påföras för den ökade skatt som räknats på nytt. I regel tillämpas skattehöjning på grundnivå. Förhöjd skatteförhöjning ska emellertid tillämpas om försummelsen är återkommande eller den skattskyldiges agerande kan anses tyda på uppenbar likgiltighet för de förpliktelser som gäller beskattningen.

Exempel 25. (Fortsättning på exempel 24) Efter verkställandet av beskattningen enligt uppskattning och beskattningsbeslutet lämnar Pekka en begäran om omprövning. Han yrkar på att beskattningen bör verkställas enligt skattedeklarationen som bifogats begäran om omprövning. Skatteförvaltningen godkänner Pekkas yrkande och upphäver beskattningen enligt uppskattning samt lyfter av skatteförhöjningen på 25 % för den uppskattade skatten. Skatteförvaltningen verkställer bilbeskattningen på nytt och påför en skatteförhöjning på 10 % på grund av de särskilda omständigheterna i fallet för den ökade skatten på basis av skattedeklarationen.

Om skattedeklarationen lämnas in innan beskattningsbeslutet fattas, påförs ingen skatteförhöjning, utan den deklarationsskyldige påförs en förseningsavgift enligt avsnitt 3.2.1 ovan.

4.3.6 Sänkt skatteförhöjning

Den sänkta skatteförhöjningen är 5 procent av beloppet av den skatt som lagts till (73 § 4 mom. i bilskattelagen). Sänkt skatteförhöjning påförs, om ärendet lämnar rum för tolkning eller är oklart på det sätt som avses i BFL 26 § 2 mom. eller om grundläggande skatteförhöjning är oskälig av en annan särskild orsak.

Sänkt skatteförhöjning påförs i situationer där ärendet kan anses lämna rum för tolkning eller är oklart på det sätt som avses i tillämpningspraxisen för bestämmelsen om förtroendeskydd, men de övriga förutsättningarna för förtroendeskydd (den skattskyldige har agerat i god tro enligt myndighetens praxis eller anvisningar) inte uppfylls. Om förutsättningarna för förtroendeskydd däremot uppfylls och ärendet avgörs till den skattskyldiges fördel läggs det i regel inte till någon ökad skatt för vilken skatteförhöjning kan påföras.

Andra särskilda skäl kan vara faktorer som hänger samman med den skattskyldigas omständigheter och till följd av vilka försummelse av deklarationsskyldigheten eller skattebestämmelserelaterade misstag kan anses vara mindre klandervärda. Sådana faktorer kan vara till exempel den skattskyldigas hälsotillstånd och oerfarenhet när det gäller dylika skatteärenden (RP 54/2020 rd, s. 151). Vid bedömningen av betydelsen av den skattskyldiges oerfarenhet ska man ta hänsyn till hens utredningsskyldighet. Även om den skattskyldige skulle vara oerfaren i skatteärenden, ska skatteförhöjning inte påföras sänkt om det finns tydliga anvisningar om ärendet i Skatteförvaltningens anvisningar. Bokföringsskyldiga kan i regel förväntas kunna göra mer noggranna utredningar i ärendet.

Sänkt skatteförhöjning kan även påföras i situationer där det är fråga om ett oavsiktligt eller ringa fel i förhållande till omständigheterna.

4.3.7 Korrigeringar på eget initiativ

Skatteförhöjningen är 2 procent av det ökade skattebeloppet, om den skattskyldige på eget initiativ yrkar att ett fel ska korrigeras efter att beskattningsbeslutet har fattats och den skattskyldiga har fullgjort sin utredningsskyldighet (93 § 5 mom. i bilskattelagen). Bestämmelsen gäller situationer där den skattskyldiga yrkar på ändring av verkställd bilbeskattning till sin nackdel, dvs. t.ex. att ett fordon som inte har deklarerats i den periodiska skattedeklarationen ska beskattas. Om den skattskyldige yrkar på att felet bör rättas innan beskattningsbeslutet fattas, påförs en förseningsavgift förutsatt att man inte också försummat skyldigheten att lämna anmälan om ibruktagande (se avsnitt 3.1).

Bestämmelsen om korrigeringar på eget initiativ tillämpas på alla slags av försummelser, dvs. försummelser som vid rättelse av beskattningen på myndighetens initiativ skulle leda till skatteförhöjning på grundnivån, förhöjd skatteförhöjning eller sänkt skatteförhöjning. Avsikten är att med hjälp av mindre skatteförhöjning uppmana den skattskyldige att själv korrigera försummelsen.

Den skattskyldiga yrkar på korrigering av felet genom att lämna in en begäran om omprövning (rättelseyrkande). I praktiken påförs skatteförhöjning främst då ett registrerat bilskatteombud efter fattandet av beskattningsbeslutet i begäran om omprövning lämnar uppgifter om fordon som saknats i den periodiska skattedeklarationen. I detta fall fattar Skatteförvaltningen ett kompletterande beskattningsbeslut enligt 73 § i bilskattelagen och påför skatteförhöjning på 2 procent för det ökade skattebeloppet. Påförandet av skatteförhöjning förutsätter inte att den skattskyldiga yrkar på skatteförhöjning, utan Skatteförvaltningen påför skatteförhöjningen på tjänstens vägar.

Exempel 26. Det registrerade skatteombudet I Ab lämnar efter att beskattningsbeslutet fattats på eget initiativ uppgifter om fordon som saknats i den periodiska skattedeklarationen. Skatteförvaltningen fattar ett kompletterande beskattningsbeslut och påför skatteförhöjning på 2 procent av den ökade skatten.

Den skattskyldige kan också yrka på att felaktiga uppgifter som godkänts i beskattningen och som varit den skattskyldige till fördel tas bort efter slutförandet av beskattningen. Eftersom det i detta fall inte är fråga om en ny uppgift som avses i 73 § i bilskattelagen, fattas något kompletterande beskattningsbeslut inte i ärendet. Skatteförhöjningen kan i detta fall påföras med ett beslut som upprättas p.g.a. begäran om omprövning, om den skattskyldiga själv yrkar på skatteförhöjning. Beskattningen kan också upphävas och återförvisas att verkställas på nytt på basis av att den skattskyldiga har lämnat in en ny utredning som påverkar bilbeskattningen och som inte har stått till Skatteförvaltningens förfogande vid verkställandet av beskattningen. Vid den nya beskattningen kan skatteförhöjning påföras.

Huruvida korrigeringar görs på eget initiativ bedöms på samma sätt som vid påförandet av förseningsavgifter. Korrigeringar görs på eget initiativ, om den skattskyldiga korrigerar bristen eller felet innan hen har fått vetskap om en övervakningsåtgärd som myndigheten har inlett för att fastställa skatten. Övervakningsåtgärder är t.ex. en skatterevision, ett kontrollbesök eller utrednings- och undersökningsåtgärder som riktas på en enskild sakfråga i den skattskyldiges bilbeskattning. Korrigeringar görs inte på eget initiativ t.ex. då den skattskyldiga korrigerar bristen eller felet först efter att ha fått vetskap om en kommande skatterevision eller en uppmaning från Skatteförvaltningen att komplettera skattedeklarationen eller att lämna utredningar om saken.

En kontrollåtgärd kan riktas på en viss del av den skattskyldigas bilbeskattning eller mer omfattande på riktigheten av den skattskyldigas skattedeklaration. Om övervakningsåtgärden tydligt är begränsad till att exempelvis endast gälla en enskild omständighet som påverkar bilbeskattningen anses rättelsen av övriga uppgifter i skattedeklarationen ha gjorts på eget initiativ.

Tillämpningen av bestämmelsen om skatteförhöjning vid korrigeringar på eget initiativ förutsätter också att den skattskyldige har uppfyllt sin utredningsskyldighet. Utredningsskyldighet betyder att man är skyldig att delta i utredningen av ärendet och lämna de tilläggsutredningar och verifikationer som skattemyndigheten har begärt (se 60 § i bilskattelagen). Skatteförvaltningen kan begära ytterligare utredningar till exempel om fordonet och dess utrustningsnivå för att säkerställa att alla uppgifter har deklarerats på ett korrekt sätt. Om den skattskyldige inte uppfyller sin utredningsskyldighet ska bestämmelsen om korrigeringar på eget initiativ inte tillämpas, utan skatteförhöjning påförs på basis av en annan tillämplig skatteförhöjningsbestämmelse.

Bestämmelsen om skatteförhöjning vid korrigeringar på eget initiativ påverkar inte den straffrättsliga bedömningen och behandlingen av försummelsen. Bestämmelsen möjliggör inte s.k. verksam ånger. På grund av försummelse av deklarationsskyldigheten kan den skattskyldiga påföras en straffrättslig påföljd, även om den skattskyldiga själv skulle ha krävt att felet i skattedeklarationen och bilbeskattningen rättas. Vid handläggningen av den skattskyldigas krav ska Skatteförvaltningen ta ställning till om försummelsen av deklarationsskyldigheten är sådan att den enligt lagen ska överföras för behandling i en straffprocess.

Skatteförvaltningen överför gärningar och försummelser som uppfyller rekvisitet för skattebrott för behandling i en straffprocess, om man inte låter bli att göra en polisanmälan med stöd av 29 kap. 11 § i strafflagen. Om det är fråga om en försummelse som hänför sig till beskattningen av en fysisk person, ett dödsbo eller ett personbolag, påförs inte någon skatteförhöjning om Skatteförvaltningen gör en polisanmälan om samma försummelse (lagen om skatteförhöjning och tullhöjning som påförs genom ett särskilt beslut). Om det emellertid är fråga om en försummelse som hänför sig till beskattningen av ett aktiebolag eller ett annat samfund, kan samfundet påföras skatteförhöjning även om en polisanmälan görs om den person som ansvarar för den försummelse som skett i samfundets beskattning.

Den skattskyldigas yrkande om korrigering av fel på eget initiativ grundar sig på frivillighet. De uppgifter, utredningar och handlingar som den skattskyldiga i samband med ett dylikt yrkande lämnat på eget initiativ eller på Skatteförvaltningens begäran kan användas som bevis mot den skattskyldige och andra skattskyldiga vid ett eventuellt brottmål. Om det samtidigt med skatteärendet pågår en förundersökning i samma ärende, ska Skatteförvaltningen inte be den skattskyldige att lämna uppgifter, utredningar eller handlingar under hot om skatteförhöjning (se Skatteförvaltningens anvisning Skydd mot självinkriminering som tillämpas vid en brottmålsrättegång och inverkan av detta på beskattningsförfarandet).

4.3.8 Minimiförhöjning

Skatteförhöjningen är alltid minst 75 euro. Skatteförhöjningen för bilskatteperioden är dock minst 300 euro (93 § 6 mom. i bilskattelagen).

Minimiförhöjningen tillämpas parallellt med procentbaserade skatteförhöjningar så att om det sammanräknade eurobeloppet av procentbaserade skatteförhöjningar som påförs i samma beskattningsbeslut är mindre än minimiförhöjningen, ska minimiförhöjningen påföras som skatteförhöjning. Om åter det sammanräknade eurobeloppet av procentbaserade skatteförhöjningar som påförs i samma beskattningsbeslut är större än minimiförhöjningen, ska det sammanräknade eurobeloppet av skatteförhöjningarna påföras som skatteförhöjning.

Exempel 27. Det registrerade bilskatteombudet J Ab har lämnat en periodisk skattedeklaration. Bolaget har inte deklarerat fordonens tilläggsutrustning. Skatteförvaltningen ber bolaget utreda värdet på tilläggsutrustningen. Bolaget lämnar utredningen som leder till att skatten ökar med 2 500 euro. Den grundläggande skatteförhöjningen för den ökade skatten skulle vara 250 euro. Men eftersom den grundläggande skatteförhöjningen är mindre än minimiförhöjningen, påförs bolaget minimiförhöjningen på 300 euro.

Den skattskyldige påförs minimiförhöjning även i de fall där hen har försummat sin deklarationsskyldighet men det inte görs något tillägg till skatten eller om beloppet av den ökade skatten inte kan fastställas exakt och försummelsen inte anses vara ringa (RP 54/2020 rd, s. 151–152). Minimiförhöjning kan påföras på basis av att den skattskyldige till exempel inte uppfyller sin skyldighet att till Skatteförvaltningen lämna de uppgifter och utredningar som Skatteförvaltningen har begärt på en viss blankett. Minimiförhöjning kan också påföras om en skattedeklaration på papper inte har undertecknats. Om den skattskyldiga korrigerar försummelsen på Skatteförvaltningens begäran, kan försummelsen i regel betraktas som ringa och någon skatteförhöjning påförs inte, om det inte är fråga om en återkommande försummelse. Minimiförhöjning kan också påföras, om den skattskyldige försummar att till Skatteförvaltningen lämna begärda kompletterande uppgifter, utredningar och verifikationer (60 § i bilskattelagen).

En separat minimiförhöjning på grund av att en begäran eller uppmaning inte har iakttagits påförs den skattskyldige utöver den skatteförhöjning som påförs för ökad skatt (eller minimiförhöjning) för en annan försummelse (eller en minimiförhöjning). För försummelsen av att lämna tilläggsuppgifter, utredningar och verifikationer påförs dock inte någon separat skatteförhöjning, om skatteförhöjning påförs i samma ärende på basis av den ökade skatten.

Exempel 28. I den fordonsspecifika skattedeklarationen ska uppgifter om fordonets mätarställning lämnas. Risto har dock inte lämnat dessa uppgifter i sin skattedeklaration, och därför uppmanar Skatteförvaltningen honom att göra det. Risto lämnar inte de begärda uppgifterna.

Skatteförvaltningen får uppgifterna om fordonets mätarställning från trafikregistret. Om de körda kilometerna enligt mätarställningen inte påverkar bilens beskattningsvärde och den skatt som ska betalas, påförs Risto minimiförhöjning på 75 euro på grund av att han inte lämnat uppgifterna trots uppmaningen.

Om fordonets beskattningsvärde stiger och bilskatten ökar till följd av mätarställningsuppgifterna, beräknas skatteförhöjningen på basis av den ökade skatten. Då påförs ingen separat minimiförhöjning på 75 euro på grund av att Risto inte lämnat de begärda uppgifterna trots uppmaningen.

4.4 Beslut att inte påföra skatteförhöjning

Någon skatteförhöjning påförs inte, om försummelsen är ringa eller det finns en giltig orsak till försummelsen. Skatteförhöjning påförs inte heller om påförande av skatteförhöjning i de fall som avses i 93 § 4 mom. skulle vara oskäligt med hänsyn till omständigheterna (92 § 3 mom. i bilskattelagen).

4.4.1 Ringa försummelse

Vid skatteförhöjning bedöms huruvida försummelsen är ringa i regel i euro, dvs. på basis av den ökade skatten. Det finns inte några närmare bestämmelser om vilka försummelser som kan betraktas som beloppsmässigt ringa i bilskattelagen eller i regeringspropositionen 54/2020 rd. Enligt Skatteförvaltningens uppfattning kan en försummelse i bilbeskattningen i allmänhet anses vara ringa när det gäller eurobelopp, om bilskatten enligt beskattningsbeslutet eller ansökan om återbäring ökar med högst 500 euro till följd av de uppgifter som inte lämnats in. Trots den ovannämnda gränsen i euro betraktas en försummelse inte som ringa, om den skattskyldiges försummelser är återkommande eller tydligt avsiktliga. Den skattskyldige ska på Skatteförvaltningens begäran uppvisa en utredning av de orsaker som har lett till bristerna i de deklarerade uppgifterna. Skatteförhöjning påförs om den skattskyldige inte i dessa fall lämnar en utredning om att det inte har varit fråga om en medveten försummelse. Försummelse av inlämnande av hela skattedeklarationen anses inte vara ringa enbart på grund av att beloppet av bilskatten är litet eller att skatt inte påförs.

Den skattskyldige ska underteckna en skattedeklaration på papper. Om den skattskyldige har försummat att underteckna deklarationen men korrigerar sin försummelse på uppmaning eller på eget initiativ innan beskattningsbeslutet fattas, kan försummelsen i regel betraktas som ringa. Detsamma gäller situationer där den skattskyldige lämnar in de tilläggsuppgifter och utredningar som Skatteförvaltningen separat har begärt för sent men innan beskattningsbeslutet fattas.

En försummelse anses dock inte vara ringa och en skatteförhöjning på grund av detta upphävs inte om försummelsen rättas först efter att beskattningsbeslutet fattats. Skatteförhöjning ska också påföras, om försummelserna är återkommande. Skatteförhöjning ska påföras också i de fall där den skattskyldiges skatt ökas på grund av de inlämnade uppgifterna och utredningarna, om ökningen inte kan betraktas som ringa i euro.

4.4.2 Giltigt skäl

Som giltiga skäl betraktas t.ex. sjukdom eller ett oöverkomligt hinder som gjort att den skattskyldige inte har kunnat uppfylla sin uppgiftsskyldighet. I dessa fall påförs någon skatteförhöjning inte om den skattskyldige kan påvisa att hen har försummat sin uppgiftsskyldighet av ovannämnda orsak och hen uppfyller sin uppgiftsskyldighet utan dröjsmål så fort som hindret har undanröjts.

4.4.3 Oskälighet

Enligt 93 § 4 mom. i bilskattelagen är utgångspunkten att den skattskyldige påförs skatteförhöjning även i de fall där det ärende som försummelsen av deklarationsskyldigheten hänför sig till lämnar rum för tolkning eller är oklart eller om en skatteförhöjning på grundnivå av något annat särskilt skäl är oskälig (se avsnitt 4.3.6 Sänkt skatteförhöjning ovan). Undantagsvis kan man dock i de fall där sänkt skatteförhöjning tillämpas helt låta bli att påföra skatteförhöjning om det med hänsyn till de fallspecifika omständigheterna vore oskäligt att påföra skatteförhöjning. När man överväger att låta bli att påföra skatteförhöjning kan man till exempel beakta det stora rum för tolkning som ärendet ger eller att det är mycket oklart samt de åtgärder genom vilka den skattskyldige har strävat efter att utreda en korrekt behandling i beskattningshänseende av fordonet och att fullgöra sin deklarationsskyldighet korrekt. Man låter också bli att påföra skatteförhöjning till exempel när den skattskyldige anses ha misstagit sig i fråga om innehållet i skattebestämmelserna eller i fråga om sina skyldigheter när det gäller beskattningen och misstaget med hänsyn till den skattskyldiges omständigheter kan anses vara förlåtligt (RP 97/2017 rd, s. 79). Beslut att inte påföra skatteförhöjning är emellertid exceptionella. Även riksdagens finansutskott betonar att det ska vara exceptionellt att inte påföra skatteförhöjning, eftersom den uttryckliga utgångspunkten för de nya bestämmelserna är att skatteförhöjning ska påföras när förutsättningarna för den är uppfyllda (FiUB 26/2017 rd s. 12).

Skatteförhöjning behöver inte heller påföras i situationer där den skattskyldige är genuint osäker på hur ärendet enligt skattelagstiftningen ska bedömas och deklarerar öppet i sin skattedeklaration korrekta uppgifter som är tillräckliga för att ärendet ska kunna avgöras. Att underlåta att påföra skatteförhöjning förutsätter att den skattskyldiges osäkerhet om skattebehandlingen är förståelig med tanke på den skattskyldiges personliga och ärendets specifika omständigheter.

4.4.4 Ne bis in idem

Skatteförhöjning påförs inte i samband med ett beskattningsbeslut, om Skatteförvaltningen gör eller överväger att göra en polisanmälan om samma försummelse och skatteförhöjningen och den straffrättsliga påföljden skulle påföras samma person (se närmare under avsnitt 4.2.3 Skatteförhöjning i förhållande till straffrättsliga påföljder).

4.5 Förfarandet för påförande av skatteförhöjningar och ändringssökande

Den skattskyldige bereds tillfälle att bli hörd innan en skatteförhöjning påförs. Den skattskyldige kan då lämna en utredning av fel eller brister i skattedeklarationen eller ansökan om återbäring och om den orsak som lett till försummelsen samt ge sin uppfattning om påförandet av skatteförhöjning och den skatteförhöjningsbestämmelse som är tillämplig på försummelsen. När den skattskyldige uppmanas rätta en brist i skattedeklarationen eller lämna tilläggsuppgifter eller utredningar eller när den skattskyldige hörs angående rättelse av beskattningen till den skattskyldiges nackdel, ska den skattskyldige meddelas och höras om skatteförhöjningen. Om Skatteförvaltningen överväger att göra en polisanmälan om försummelsen, ska man för skatteförhöjningens del beakta principen ne bis in idem och lagen om skatteförhöjning och tullhöjning som påförs genom ett särskilt beslut.

Skatteförhöjning kan påföras genom beslut på grund av fel i skattedeklaration eller ansökan om återbäring eller när beskattningen ändras. Skatteförhöjning påförs i regel med det beskattningsbeslut eller beslut om rättelse av beskattningen som den skattskyldiga påförs skatt på den tillagda skatt som skatteförhöjningen baseras på. Skatteförhöjning kan påföras även om ingen skatt påförs samtidigt. Skatteförhöjning kan också påföras genom ett särskilt beslut t.ex. då skatteförhöjning påförs enligt lagen om skatteförhöjning eller tullhöjning som påförs genom ett särskilt beslut.

Den skattskyldige kan yrka på att skatteförhöjningen undanröjs eller att en lägre skatteförhöjningsprocent tillämpas genom att lämna en begäran om omprövning. Begäran om omprövning av beskattning som verkställts av Skatteförvaltningen ska lämnas till skatterättelsenämnden. I begäran om omprövning kan den skattskyldige lägga fram utredningar av orsaken till försummelsen av deklarationsskyldigheten. Den skattskyldige ska lämna in begäran om omprövning av skatteförhöjning inom tre år från utgången av skatteåret (det skatteår till vilkets beskattning försummelsen hänför sig till). Begäran om omprövning kan dock alltid lämnas in inom 60 dagar räknat från den dag då den skattskyldige fick del av beslutet.

5 Försummelseavgift

5.1 Allmänt

Bestämmelser om försummelseavgifter finns i 95 § i bilskattelagen. Enligt bestämmelsen påförs försummelseavgift för i bestämmelsen avsedda försummelser som är relaterade till anmälningsskyldigheten, utredningsskyldigheten, kontrollskyldigheten, bokföringsskyldigheten, anteckningsskyldigheten eller skyldigheten att föra körjournal. Det är fråga om försummelser av sådana skyldigheter enligt bilskattelagen som inte anknyter till deklarering av skatt. I 95 § i bilskattelagen finns en uttömmande förteckning över de situationer där försummelseavgifter kan påföras.

5.2 Försummelseavgiftens storlek

Försummelseavgifterna är beroende på grunden för påförandet indelade i två nivåer, dvs. försummelseavgifter på högst 2 000 euro respektive högst 5 000 euro. Skatteförvaltningen påför försummelseavgifter inom ramen för det tillämpliga variationsintervallet och med beaktande av försummelsens allvarlighet och eventuella konsekvenser för tredje parter.

5.3 Grunder för påförande av försummelseavgift

5.3.1 Försummelseavgift på högst 2 000 euro

Skatteförvaltningen påför en försummelseavgift på högst 2 000 euro, om någon försummar anmälnings- eller utredningsskyldigheten som anknyter till ändring av ett tidsbundet hyresavtal (32 §), anmälan om ibruktagande (53 §) eller anmälan om skattefri användning (57 §). Enligt bestämmelsen i bilskattelagen påförs en försummelseavgift också om någon försummar sin anmälningsskyldighet som anknyter till anmälan om överlåtelse av fordon som använts skattefritt (43 §). Skatteförvaltningen har dock genom sitt beslut begränsat anmälningsskyldigheten för överlåtare i de fall skattefri användning av fordon upphör (Skatteförvaltningens beslut om uppgifter som ska lämnas om skattefri användning av fordon och när fordonsöverlåtarens skattefria användning upphör). Enligt 8 § i beslutet behöver en överlåtare inte anmäla överlåtelsen till Skatteförvaltningen i situationer där ett fordon som använts skattefritt överlåts till annan än skattefri användning eller en person som inte har rätt att använda fordonet skattefritt. Med överlåtelse avses försäljning, uthyrning eller annan överlåtelse av fordonet.

Försummelseavgift påförs också, om den som besiktar fordonet låter bli att fullgöra besiktningsmannens skyldighet att i samband med regelbunden besiktning kontrollera att fordonet inte är belagt med användningsförbud på grund av bilskatteförsummelse (116 §).

Försummelseavgift påförs i ovan avsedda situationer, om den föreskrivna skyldigheten försummats delvis eller helt. I dessa situationer förutsätter påförandet av en försummelseavgift inte att Skatteförvaltningen först uppmanar någon att rätta försummelsen. Detta beror på att dessa försummelser har en sådan karaktär att de å ena sidan inte effektivt kan rättas i efterhand och å andra sidan att påförandet av försummelseavgiften först efter en myndighetsuppmaning skulle försvaga användningen av försummelseavgifter som styrmedel. Skyldigheten att anmäla skattefri användning av fordon har till exempel stiftats för att man ska kunna övervaka skattefri användning av fordon och förutsättningarna för det. En påföljdsavgift som påförs utan uppmaning är motiverad i dessa situationer, eftersom försummelse att lämna anmälan annars inte skulle medföra några påföljder i praktiken i situationer där försummelsen endast gäller försummandet av anmälningsskyldigheten utan skattekonsekvenser för fordonet.

Exempel 29. Ville hämtar ett fordon till Finland och börjar använda det skattepliktigt. Därefter lämnar han skattedeklaration för fordonet i vilken datumet för ibruktagandet av fordonet anges. Ville har dock inte lämnat anmälan om ibruktagande innan den skattepliktiga användningen börjar. Skatteförvaltningen påför Ville en försummelseavgift på grund av att han försummat att lämna anmälan om ibruktagande. Ville påförs dessutom skatteförhöjning, eftersom han inte lämnat skattedeklarationen inom den utsatta tiden och inte heller anmälan om ibruktagande innan den skattepliktiga användningen av fordonet började. Skatteförhöjningen påförs med stöd av bestämmelsen om korrigeringar på eget initiativ, eftersom Ville har lämnat skattedeklarationen på eget initiativ före beskattningsbeslutet.

Exempel 30. Riitta, som är stadigvarande bosatt i Finland, tar i bruk ett fordon som registrerats i utlandet. Hon lämnar inte anmälan om skattefri användning och inte heller anmälan om ibruktagande eller skattedeklaration. När Skatteförvaltningen utreder ärendet framgår det att det är fråga om en tjänstebil som registrerats i utlandet och som uppfyller förutsättningarna för skattefri användning. Eftersom Riitta försummat sin skyldighet att lämna anmälan om skattefri användning innan användningen börjat, påför Skatteförvaltningen henne en försummelseavgift.

5.3.2 Försummelseavgift på högst 5 000 euro

Skatteförvaltningen påför en försummelseavgift på högst 5 000 euro om någon trots uppmaning av skattemyndigheten försummar registrerade bilskatteombuds underrättelseskyldighet eller uppgiftsskyldighet som gäller vid registrering (48 §), den skatterelaterade bokföringsskyldigheten (61 §), anteckningsskyldigheten (62 §) eller skyldigheten att föra körjournal (63 §).

Bilskatteombud införs i registret över bilskatteombud om vilket föreskrivs i bilskattelagen utifrån ansökan. I ansökan ska sökanden lämna sina identifierings- och kontaktuppgifter samt utredning om sökanden samt en utredning av om verksamheten gäller import av nya eller begagnade fordon eller både och eller tillverkning av fordon. Ett registrerat bilskatteombud ska lämna en anmälan om ändringar av verksamheten eller nedläggning av den när tidpunkten för ändringen eller nedläggningen är känd. Detaljerad information om de uppgifter som ska lämnas finns i Skatteförvaltningens beslut om uppgifter som ska lämnas vid registrering som bilskatteombud i bilbeskattningen.

Bokföringsskyldigheten enligt bilskattelagen kompletterar den allmänna bokföringsskyldigheten och är en extra skyldighet avseende uppgifter som behövs i bilbeskattningen. Enligt bestämmelsen ska bokföringen ordnas så att de uppgifter om fordonet och den skattskyldige eller det registrerade bilskatteombudet som behövs för verkställandet av bilskatt framgår av den.

Om den skattskyldige inte är bokföringsskyldig enligt bokföringslagen ska hen med tanke på sin skyldighet avseende bilbeskattningen föra sådana anteckningar av vilka tillräckligt specificerat framgår de uppgifter som behövs vid beskattningen. I Skatteförvaltningens beslut om anteckningsskyldighet, anteckningar och förvaring av verifikationer i bilbeskattningen finns detaljerad information om hurdana anteckningar en skattskyldig ska föra om den skattskyldige importerar eller säljer fordon i förvärvssyfte och hurdana anteckningar som ska föras om verksamheten inte bedrivs i förvärvssyfte.

Körjournal ska föras över användning av taxi skattefritt eller med nedsatt skatt samt användning av utlandsregistrerad tjänstebil och demonstrationsfordon. I Skatteförvaltningens beslut om körjournal över användning av fordon finns detaljerad information om de uppgifter som ska antecknas i körjournalen.

Försummelseavgift påförs i ovan avsedda situationer, om den föreskrivna skyldigheten trots skattemyndighetens uppmaning försummas innehålls- eller tidsmässigt delvis eller helt. Om försummelsen rättas på uppmaning av Skatteförvaltningen påförs försummelseavgiften inte.

Exempel 31. K Ab har lämnat ansökan om att registrera sig som bilskatteombud. I ansökan har dock inte alla obligatoriska uppgifter lämnats. Skatteförvaltningen har uppmanat bolaget att komplettera anmälan, men det har inte skett. För försummelse av anmälningsskyldigheten avseende registrering påför Skatteförvaltningen en försummelseavgift på högst 5 000 euro. På grund av de bristfälliga uppgifterna kan man också låta bli att föra in K Ab i registret över bilskatteombud.

Exempel 32. I en skatterevision av ett registrerat bilskatteombud konstateras L Ab:s bokföring inte har ordnats så att alla de fordonsuppgifter som behövs för att påföra skatt inte framgår av den. L Ab rättar inte försummelsen trots uppmaningen. För försummelse av bokföringsskyldigheten avseende beskattning påför Skatteförvaltningen en försummelseavgift på högst 5 000 euro. L Ab kan också påföras eventuell odeklarerad skatt inklusive skatteförhöjning.

Exempel 33. I en skatterevision av ett företag som säljer fordon konstateras att M Ab har försummat skyldigheten att föra körjournal över användningen av demonstrationsfordon. M Ab har således försummat verifieringen av förutsättningarna för skattefri användning av fordon genom att föra körjournal. M Ab rättar inte försummelsen trots uppmaningen. För försummelsen av skyldigheten att föra körjournal påför Skatteförvaltningen en försummelseavgift på högst 5 000 euro, om förutsättningarna för skattefri användning av demonstrationsfordon i sig anses ha uppfyllts. Om förutsättningarna för skattefri användning av demonstrationsfordon inte har uppfyllts, påförs ingen försummelseavgift, utan Skatteförvaltningen påför M Ab skatt inklusive skatteförhöjningar.

5.4 Beslut att inte påföra försummelseavgift

En försummelseavgift påförs inte om försummelsen är obetydlig, om det finns ett giltigt skäl eller något annat särskilt skäl till försummelsen.

Försummelsens obetydlighet bedöms från fall till fall utgående från omständigheterna.

Som giltiga skäl betraktas t.ex. sjukdom eller ett oöverkomligt hinder som gjort att den skattskyldige inte har kunnat fullgöra sina skyldigheter enligt 95 § i bilskattelagen. I dessa fall påförs ingen försummelseavgift om det har utretts att skyldigheten inte fullgjorts av ovannämnda orsak och att den fullgörs utan dröjsmål så fort som hindret har undanröjts.

Som andra särskilda skäl betraktas bl.a. räknefel, skrivfel eller fel i uttryckssättet som gjorts av misstag och som lett till att skyldigheten inte har fullgjorts korrekt inom den utsatta tiden. Försummelseavgift påförs inte, om ett sådant fel rättas utan dröjsmål efter att felet har upptäckts. På Skatteförvaltningens begäran ska den skattskyldige lämna en utredning av att det har varit fråga om ett fel som orsakats av misstag. Särskilda skäl omfattar också situationer där påförande av försummelseavgifter skulle vara oskäligt.

5.5 Förfarandet för påförande av försummelseavgift och ändringssökande

Innan försummelseavgift påförs ska den som ärendet gäller beredas tillfälle att bli hörd. Denne kan då lämna en utredning av den orsak som lett till försummelsen av anmälnings- eller utredningsskyldigheten eller en annan skyldighet samt ge sin uppfattning om påförandet av försummelseavgift och dess belopp. När skattemyndigheten uppmanar någon att rätta en försummelse, ska meddelandet innehålla information om att en försummelseavgift påförs om uppmaningen inte iakttas. Försummelseavgift påförs genom separat beslut.

Den som påförs en försummelseavgift eller som ansvarar för betalningen av den, kan yrka på att den avlyfts eller sänks genom begäran om omprövning. Begäran om omprövning av en försummelseavgift som påförts av Skatteförvaltningen ska lämnas till skatterättelsenämnden. I omprövningsbegäran kan den som ärendet gäller lämna en utredning om de orsaker som har lett till försummelsen av t.ex. anmälnings- eller utredningsskyldigheten. Begäran om omprövning av försummelseavgifter ska lämnas inom 60 dagar från delfåendet av beslutet.

GeneraldirektörMarkku Heikura

Ledande jurist Matti Merisalo