Internationellt utbyte av information om fysiska personer mellan skattemyndigheterna

Har getts
12.1.2023
Diarienummer
VH/5629/00.01.00/2022
Giltighet
12.1.2023 - Tills vidare
Bemyndigande
Lagen om Skatteförvaltningen (503/2010) 2 § 2 mom.
Ersätter anvisningen
VH/2381/.01.00/2018, 19.12.2018

I denna anvisning behandlas utbyte av beskattningsuppgifter om fysiska personer mellan skattemyndigheter i Finland och andra stater.

Preciseringar och ändringar som gör texten tydligare och begripligare har gjorts i anvisningen. Anvisningens namn har också ändrats. Därtill har hänvisningarna till det upphävda spardirektivet avlägsnats.

1 Allmänt om det internationella samarbetet och informationsutbytet

Det internationella informationsutbytet är en del av det gränsöverskridande administrativa samarbetet mellan olika länders skattemyndigheter. Detta samarbete kallas ofta också för handräckning. Vid sidan om informationsutbytet utgörs de andra samarbetsformerna av bland annat närvaro av tjänstemän vid den andra medlemsstatens administrativa ämbetsverk, deltagande i administrativa undersökningar och samtidig granskning. Utöver ett gällande statsfördrag eller ett direktiv eller en förordning som definierar samarbetet förutsätter ett samarbete förtroliga relationer och förfaranden samt ömsesidighet. Till exempel genom att använda blanketter och dataöverföringsformat av standardform och krypterade kommunikationskanaler i det internationella informationsutbytet strävar man efter att säkerställa att samarbetet är högklassigt, datasäkert och ändamålsenligt.

Målet med informationsutbytet är att inkomsterna för en person eller ett samfund som verkat i två eller flera länder beskattas i respektive land på rätt sätt och till rätt belopp.

Om internationellt informationsutbyte i skatteärenden föreskrivs i EU-lagstiftningen och överenskoms i avtal mellan två eller flera stater. Dessa rättsliga grunder för informationsutbyte är bland annat:

  • Avtalet mellan de nordiska länderna om handräckning i skatteärenden (FördrS 37/1991)
  • Konventionen om ömsesidig handräckning i skatteärenden (FördrS 21/1995).
  • Rådets förordning (EU) Nr 904/2010 om administrativt samarbete och kampen mot mervärdesskattebedrägeri (förordningen om handräckning)
  • Rådets direktiv 2010/24/EU om ömsesidigt bistånd för indrivning av fordringar som avser skatter, avgifter och andra åtgärder
  • Rådets direktiv 2011/16/EU om administrativt samarbete i fråga om beskattning och om upphävande av direktiv 77/799/EEG (handräckningsdirektivet) och de direktiv som ändrar detta direktiv och utvidgar det obligatoriska automatiska informationsutbytet
  • Bilaterala avtal, såsom FATCA-avtalet (FördrS 25/2015)

De bilaterala inkomstskatteavtalen innehåller i allmänhet bestämmelser även om informationsutbyte. Därtill har Finland ingått vissa begränsade skatteavtal, vars huvudsakliga ändamål är att underlätta utbytet av skatteuppgifter. Listan över gällande skatteavtal i Finland på webbplatsen skatt.fi omfattar även dessa begränsade skatteavtal. Därtill har Finland ingått flera (ca 40) avtal om informationsutbyte, vars syfte är att möjliggöra utbyte av skatteuppgifter på begäran. Dessa avtal återfinns på OECD:s webbplats Tax Information Exchange Agreements (TIEAs).

Information utbyts enbart mellan behöriga myndigheter som utsetts för uppgiften i respektive land. Lagen om genomförande av direktivet om administrativt samarbete 2011/16/EU definierar Skatteförvaltningen som behörig myndighet i Finland vad gäller inkomstskatt. Om den behöriga myndigheten enligt ett visst avtal kan vara en myndighet som finansministeriet bemyndigat eller förordnat, har Skatteförvaltningen i första hand utsetts till behörig myndighet i Finland med stöd av 88 § i lagen om beskattningsförfarande. Finansministeriet kan dock ta upp principiellt viktiga ärenden för avgörande. Vid Skatteförvaltningen utses behöriga tjänstemän att sköta uppgifter som gäller informationsutbytet och deras behörighet gäller tills vidare eller så är den tidsbestämd.

Information som fåtts inom ramen för informationsutbytet får i allmänhet användas enbart för administration och genomförande av nationella skattelagar. I till exempel EU:s handräckningsdirektiv möjliggörs dock användning av information också för andra ändamål, om lagstiftningen i medlemsstaten för den mottagande behöriga myndigheten möjliggör det och den behöriga myndigheten i den medlemsstat som sänt informationen beviljar tillstånd till användning av informationen. Ett sådant tillstånd ska beviljas i en situation där informationen kan användas för samma ändamål som i medlemsstaten för den behöriga myndighet som sänt informationen.

Internationellt informationsutbyte kan indelas i tre huvudgrupper: automatiskt informationsutbyte, spontant informationsutbyte och informationsutbyte på begäran. De tre huvudgrupperna av informationsutbyte beskrivs närmare i följande kapitel i denna anvisning.

2 Automatiskt informationsutbyte

Med automatiskt informationsutbyte avses utbyte av information gällande en stor kundgrupp på en gång, regelbundet, på ett på förhand avtalat sätt och utan särskild begäran.

Påbörjande av ett automatiskt informationsutbyte förutsätter utöver ett gällande statsfördrag ett med stöd av det ingått bilateralt eller multilateralt avtal mellan behöriga myndigheter. Automatiskt informationsutbyte mellan Europeiska unionens medlemsländer regleras av ett direktiv eller en förordning.

Vad gäller inkomstbeskattning av fysiska personer sänder Skatteförvaltningen som behörig myndighet i Finland på förhand överenskomna uppgifter till varje behörig myndighet i den stat som förbundit sig till informationsutbytet, i huvudsak en gång per år. I fråga om det senast avslutade skatteåret innefattar uppgifterna alla skattskyldiga som enligt Skatteförvaltningens uppgifter är bosatta i det berörda landet och har erhållit inkomst från Finland eller har någon typ av förmögenhet i Finland, t.ex. fast egendom eller ett bankkonto. På motsvarande sätt handlar information som inkommer från utlandet till Finland om inkomster som i Finland bosatta personer fått utomlands eller om deras förmögenhet utomlands. Processen för automatiskt informationsutbyte omfattar ibland också masskorrigeringsändringar, med vilka avgiven information i viss utsträckning ändras eller raderas i egenskap av felaktig information.

Den information som sänds samlas i Finland i regel i massform av prestationsbetalare eller andra utomstående uppgiftslämnare såsom finansiella institut. I insamlingen av information innehas en central ställning av de inkomstregisteranmälningar som lämnats in om betalningar till begränsat skattskyldiga, årsanmälningar som lämnats in om betalningar till begränsat skattskyldiga och FATCA-, CRS- och DAC2-årsanmälningar. Uppgifterna lämnas i stället till inkomstregistret. Vid behov används även uppgifter i Skatteförvaltningens register samt uppgifter som erhållits för verkställande av beskattning, till exempel uppgifter som den skattskyldige själv lämnat i sin skattedeklaration. Av de uppgifter som insamlats plockar Skatteförvaltningen ut uppgifter om dem som bor i avtalsstaterna och samlar ihop dem i filer som sänds till hemviststaterna.

I det automatiska informationsutbytet anknyter de största och viktigaste informationsmassorna som gäller fysiska personer till följande nedan närmare beskrivna situationer:

Europarådets och OECD:s multilaterala konvention om ömsesidig handräckning i skatteärenden upprättades 1988 och den trädde i kraft i Finland med en förordning 1.4.1995. Den uppdaterade konventionen trädde i kraft år 2011 och den har undertecknats av över 140 länder eller jurisdiktioner. Utgående från konventionen kan de stater som anslutit sig till den utbyta information och även i övrigt idka samarbete sinsemellan i skatteärenden, exempelvis ge handräckning till varandra vid indrivning av skatter. Information utbyts om inkomster i enlighet med de artiklar som gäller inkomster i OECD:s modellskatteavtal. För utbyte av information finns det inte någon föreskriven tid, från Finland sänds uppgifterna i allmänhet före utgången av juni det år som följer på skatteåret.

Från och med juni 2015 har alla EU-medlemsstater utgående från handräckningsdirektivet varit förpliktade att automatiskt sända alla tillgängliga uppgifter om arbetsinkomster, pensioner, chefslöner, ägande av fast egendom och inkomst från denna samt livförsäkringsprodukter gällande personer som bor i andra medlemsstater. Skyldigheten gällde första gången uppgifter för skatteåret 2014. Formen på informationsutbytet baserar sig på de format för informationsutbyte som medlemsländerna skapat gemensamt. Information ska utbytas minst en gång om året, inom sex månader sedan utgången av skatteåret i respektive medlemsstat, under vilken tid uppgifterna blev tillgängliga. Finland sänder uppgifter om skatteåret före slutet av juni i följande år, i den utsträckning som uppgifter kan hämtas från de anmälningar om begränsat skattskyldiga vilka mottagits för slutet av januari och gäller hela kalenderåret. Motsvarande uppgifter kan komma till Finland med olika tidtabeller beroende på tidtabellerna för insamling av information i den avsändande staten.

Utbytet av upplysningar om finansiella konton inleddes år 2015 med information om skatteår 2014 med Förenta staterna på basis av det så kallade FATCA-avtalet. I fråga om medlemsstaterna i EU baserar sig utbytet av upplysningar om finansiella konton, som började i september 2017, på direktiv 2014/107/EU (DAC2) som ändrade handräckningsdirektivet, och i fråga om länder utanför EU antingen, på ett multilateralt avtal mellan behöriga myndigheter om automatiskt utbyte av upplysningar om finansiella konton eller på ett bilateralt avtal. Både inom EU och utanför EU bygger formatet för informationsutbyte på den CRS-standard som OECD tagit fram. För tillfället omfattar informationsutbytet globalt nästan 120 länder.

I Finland lämnar finansiella institut in den årsanmälan som tagits fram för detta ändamål till Skatteförvaltningen och utifrån den bildar Skatteförvaltningen de filer som sänds inom ramen för utbytet av upplysningar om finansiella konton. Uppgifterna omfattar bland annat det totala bruttobeloppet på de räntor och andelar som under året betalats in på den skattskyldiges konto i det finansiella institutet i fråga och andra inkomster som uppkommit i anslutning till medel som förvaras på kontot samt kontots saldo vid utgången av året eller uppgift om att kontot stängts under året i fråga. Inom FATCA är informationsinnehållet en aning mer begränsat. Den första information som utbyttes gällde skatteåret 2016. Utbytet av upplysningar om finansiella konton sker globalt före slutet av september månad efter skatteåret.

Närmare information om utbyte av upplysningar om finansiella konton finns i Skatteförvaltningens detaljerade anvisningar Skatteförvaltningens anvisning om tillämpning av FATCA-avtalet om utbyte av beskattningsuppgifter mellan Finland och Förenta staterna och Skatteförvaltningens anvisning om tillämpning av lagen om genomförande av det s.k. DAC2-direktivet samt 17 b, c och d § i lagen om beskattningsförfarande.

3 Spontant informationsutbyte

Spontant informationsutbyte är fallspecifikt informationsutbyte, oftast av engångskaraktär. Till en annan stat sänds på eget initiativ information som inte ingår i det automatiska informationsutbytet. Spontana jämförelseuppgifter som skickas till en utländsk skattemyndighet för kännedom kan bestå av uppgifter med potentiell skatteeffekt i mottagarlandet som erhållits vid skattekontroll. Det är särskilt viktigt att skicka jämförelseuppgifter när det andra landet med stor sannolikt förlorar skatteinkomster. Också eventuella åtgärder som ger en indikation om systematiskt undvikande av skatter ska informeras till de skattemyndigheter i andra stater vilka kan vara intresserade av att ta del av denna information.

Syftet är att säkerställa en rätt tillämpning av skatteavtalet och ländernas interna rättsnormer på en persons inkomst samt förhindra internationell skatteflykt. På motsvarande sätt används information som kommer till Finland bland annat till att säkerställa att beskattningen av en skatteskyldig har verkställts korrekt och till rätt belopp.

Spontant informationsutbyte sker utgående från inkomstskatteavtal, avtal om informationsutbyte, handräckningsavtal och direktivet och förordningen om handräckning. Informationsutbyte mellan medlemsländerna i EU sker elektroniskt mellan de behöriga myndigheterna genom att använda en blankett av standardformat.

4 Informationsutbyte på begäran

Informationsutbyte på begäran innebär att en begäran om handräckning sänds till en annan stat i en situation där det från det andra landet behövs detaljerade uppgifter med väsentlig koppling till den finländska beskattningen, vilka inte kan utredas på egen hand från Finland, men som myndigheterna i ett annat land sannolikt har i sin besittning eller kan inhämta. Uppgifterna inhämtas av den behöriga myndigheten i mottagarlandet, vilken tillämpar lagstiftningen i mottagarlandet på inhämtandet av uppgifterna och sänder de insamlade uppgifterna till Skatteförvaltningen. På motsvarande sätt samlar och sänder Skatteförvaltningen information till myndigheterna i en annan stat utgående från en enskild specificerad begäran av dem med iakttagande av Finlands lagstiftning.

Begäran om handräckning kan i stor utsträckning gälla nästan vilken information eller vilket ärende som helst som hänför sig till skatter som definierats i avtal. I rådets direktiv 2011/16/EU och i rådets förordning 904/2010 föreskrivs om exakta tidsfrister för svar på begäran om handräckning.

Behov av att begära handräckning kan förekomma i vilken som helst av Skatteförvaltningens enheter. Sändande och besvarande av en begäran om handräckning sker liksom allt administrativt samarbete och informationsutbyte enbart mellan behöriga myndigheter. Informationsutbyte på begäran sker mellan EU:s medlemsländer via en krypterad elektronisk förbindelse genom att använda den blankett av standardformat som tagits fram för detta ändamål. I länder utanför EU utbyts information i regel via krypterade elektroniska förbindelser, men även via datamedier och på papper.

Begäran om handräckning sker utgående från inkomstskatteavtal, begränsade skatteavtal, handräckningsavtal och direktivet och förordningen om handräckning. I avtal om handräckning inkluderar begreppet "handräckning" utöver informationsutbyte på begäran även internationell handräckning som ges vid indrivning av skatter. Vid handräckning för indrivning kan myndigheten i det land som tar emot begäran inleda indrivningsåtgärder för att täck obetalda skatter som förfallit till betalning i det land som sänt begäran. Vi redogör närmare för handräckning vid indrivning av skatter i anvisningen Internationell handräckning vid indrivning av skatter.

5 Offentlighet och sekretess

Skatteförvaltningen har allmän sekretessplikt i fråga om beskattningsuppgifter (Lagen om offentlighet och sekretess i fråga om beskattningsuppgifter, 1999/1346). Enligt artikel 22 i konventionen om ömsesidig handräckning i skatteärenden och artikel 16 i handräckningsdirektivet lyder de uppgifter som erhållits vid informationsutbyte under samma sekretesskyldighet som nationella uppgifter om beskattning, dock så att användningen av uppgifterna är begränsad till de ändamål som nämns i konventionen och direktivet. I praktiken är Finlands skyldighet att behålla sekretessen för uppgifter som erhållits via informationsutbytet striktare än den hade varit enbart på basis av nationell lagstiftning. I behandlingen av uppgifterna beaktas även dataskyddsbestämmelserna. Utöver den nationella lagstiftningen innehåller direktivet 2011/16/EU om administrativt samarbete, EU:s allmänna dataskyddsförordning 2016/679 (”GDPR”) och internationella konventioner föreskrifter om dataskydd. För att säkerställa sekretess, användningsbegränsningar och dataskyddet har Skatteförvaltningen utsedda behöriga tjänstemän, som sköter eller övervakar det internationella informationsutbytet. Utan rättslig grund börjar man inte utbyta information.

Skattebyråerna kan ge offentliga beskattningsuppgifter om inkomstbeskattningen inom ramen för den allmänna serviceprincipen också till utländska parter. Om till exempel ett utländskt privat företag ber skattebyrån om uppgifter gällande en person som bor i Finland, av vilka en del är offentliga beskattningsuppgifter och en del inte, kan skattebyrån ge företaget ett utdrag ur de offentliga uppgifterna.

Närmare information om offentlighet i fråga om beskattningsuppgifter och behandling av uppgifter finns i Skatteförvaltningens anvisning Dataskydd och behandling av uppgifter inom Skatteförvaltningen.

6 Internationellt informationsutbyte i förhållande till den skattskyldiges deklarationsskyldighet

Enligt 7 § 1 mom. i lagen om beskattningsförfarande (1558/1995) ska den skattskyldige till skattemyndigheterna för beskattningen deklarera sina skattepliktiga inkomster, avdragen från dessa, uppgifterna om sina tillgångar och skulder samt andra uppgifter som påverkar beskattningen. Deklarationsskyldigheten gäller inkomster och förmögenhet som förvärvats såväl i Finland som utomlands.

I regel får fysiska personer och dödsbon årligen en förhandsifylld skattedeklaration vars uppgifter den skattskyldige ska kontrollera. Den skattskyldige är skyldig att korrigera och komplettera uppgifterna samt returnera skattedeklarationen om det finns brister eller fel i uppgifterna. Den skattskyldige är även skyldig att lämna in skattedeklarationen på eget initiativ, även om han eller hon inte skulle ha fått en förhandsfylld skattedeklaration, om han eller hon under skatteåret haft skattepliktig inkomst eller förmögenhet eller andra uppgifter som inverkar på beskattningen.

Om den skattskyldige inte återsänder skattedeklarationen eller korrigerar uppgifterna i denna elektroniskt, anses hen ha lämnat in en skattedeklaration som överensstämmer med den förhandsifyllda skattedeklarationen. Den skattskyldige anses då själv ha deklarerat de skattepliktiga inkomsterna, tillgångarna, avdragen och andra uppgifter som inverkar på beskattningen så som de har fyllts i på förhand.

Internationellt informationsutbyte befriar inte den skattskyldige från skyldigheten att deklarera sina utländska inkomster och tillgångar. De uppgifter som fås inom ramen för det internationella informationsutbytet fås i huvudsak först då de förhandsifyllda skattedeklarationerna har sänts, och uppgifterna är ofta inte användbara i den mottagna formen i den finländska beskattningen, eftersom de baserar sig på information som samlats in för beskattningen i en annan stat. De skattskyldiga blir således i praktiken tvungna att själva komplettera skattedeklarationen med sin utlandsinkomst. Ett undantag utgör pensioner som betalas från Sverige till personer som bor i Finland. I fråga om dessa får man uppgifter i ett så tidigt skede efter utgången av skatteåret, att man i allmänhet kan använda dem i Finland vid förhandsifyllandet av skattedeklarationer. På så sätt kan man minska de skattskyldigas behov av att komplettera sin skattedeklaration i Finland. Den skattskyldige har dock också i dessa situationer en skyldighet att granska att uppgifterna stämmer. Diskussioner om uppgiftsinnehållet och ändringar i det förs mellan staterna, men till exempel om en skattskyldig börjar få en helt ny pensionsinkomst från Sverige, kan det finnas osäkerhet kring huruvida uppgifterna överförs till beskattningen. Också vilka ändringar som helst i en stats egna datainsamlingssystem kan leda till att informationen inte är lika precis.

Om Skatteförvaltningen efter tidpunkten för inlämnandet av skattedeklarationer via informationsutbyte får jämförelseuppgifter om inkomst som den skatteskyldige inte själv har uppgett i sin skattedeklaration, ska den skattskyldige alltid beredas möjlighet att lämna en skriftlig redogörelse för de inkomster som eventuellt saknas i beskattningen.

Om jämförelseuppgifter från utlandet eller en korrigering av en tidigare mottagen uppgift erhållits så sent att beskattningen för skatteåret i fråga redan har slutförts och inkomsten blivit obeskattad, ska rättelse av beskattningen till den skattskyldiges nackdel göras inom tre år från ingången av året efter skatteårets utgång (56 § i L om beskattningsförfarande). I 56 b § i lagen om beskattningsförfarande som trädde i kraft 1.1.2017 föreskrivs om från huvudregeln avvikande förlängd tidsfrist för rättelse av beskattning i fråga om information som har erhållits vid annat än automatiskt utbyte av information. Rättelse ska göras inom sex år från ingången av året efter skatteårets utgång. Tidsfristen för rättelse av beskattning för tidigare år än skatteåret 2017, utgående från uppgifter som erhållits såväl vid automatiskt som vid annat informationsutbyte, är fem år från ingången av året efter det år då beskattningen av den skattskyldige slutförts.

Utöver rättelse av beskattningen kan den skattskyldige påföras skatteförhöjning på grund av uppgifter som saknas i skattedeklarationen (32 § i L om beskattningsförfarande). En försummelse av deklarationsskyldigheten kan också uppfylla rekvisitet för ett skattebrott och leda till brottsanklagelser.

Anmälningsskyldigheten redogörs närmare i Skatteförvaltningens anvisning Deklarationsskyldigheten för fysiska personer och dödsbon i inkomstbeskattningen.

ledande specialsakkunnig Kalle Hirvonen

överinspektör Jarno Vestervik

Sidan har senast uppdaterats 12.1.2023