Internationellt informationsutbyte i personbeskattningen

Har getts
19.12.2018
Diarienummer
VH/2381/00.01.00/2018
Giltighet
19.12.2018 - Tills vidare
Bemyndigande
Lag om Skatteförvaltningen (503/2010) 2 § 2 mom.

I denna anvisning behandlas utbyte av beskattningsuppgifter om fysiska personer mellan skattemyndigheter i Finland och andra stater

1 Allmänt om internationellt informationsutbyte 

Skatteförvaltningen sänder information om inkomster från Finland för personer med hemvist i utlandet till myndigheter i andra stater i enlighet med internationellt överenskomna skyldigheter och förfaranden. Den information som sänds gäller inte enbart utländska medborgare utan även finska medborgare som flyttat utomlands. Informationen gäller i regel begränsat skattskyldiga i Finland, det vill säga personer som enligt 11 § i inkomstskattelagen inte är bosatta i Finland. På motsvarande sätt får Finland av myndigheter i andra länder information om inkomster som i Finland bosatta personer fått från utlandet.

Information utbyts enbart mellan behöriga myndigheter som utsetts för uppgiften i respektive land. Enligt 88 § i lagen om beskattningsförfarande är Skatteförvaltningen i första hand behörig myndighet i Finland. Finansministeriet kan dock ta upp principiellt viktiga ärenden för avgörande. I Skatteförvaltningen har utsetts behöriga tjänstemän för att sköta informationsutbyte.

Om internationellt informationsutbyte i skatteärenden föreskrivs i EU-lagstiftningen och överenskoms i avtal mellan två eller flera stater. Dessa rättsliga grunder för informationsutbyte enligt vilka Skatteförvaltningen ger och får beskattningsuppgifter är bland annat:

  • Avtalet mellan de nordiska länderna om handräckning i skatteärenden (FördrS 37/1991)
  • Konventionen om ömsesidig handräckning i skatteärenden (FördrS 21/1995).
  • Rådets direktiv 2003/48/EG Beskattning av inkomster från sparande; det så kallade Spardirektivet (hävt, se Skatteförvaltningens anvisning Spardirektivet)
  • Rådets förordning (EU) Nr 904/2010 om administrativt samarbete och kampen mot mervärdesskattebedrägeri (förordningen om handräckning)
  • Rådets direktiv 2010/24/EU om ömsesidigt bistånd för indrivning av fordringar som avser skatter, avgifter och andra åtgärder
  • Rådets direktiv 2011/16/EU om administrativt samarbete i fråga om beskattning och om upphävande av direktiv 77/799/EEG, samt de direktiv som ändrar detta direktiv och som utvidgar obligatoriskt automatiskt utbyte av upplysningar, Rådets direktiv 2014/107/EU, Rådets direktiv 2015/2376/EU och Rådets direktiv 2016/881/EU (direktivet om handräckning)
  • FATCA-avtalet (FördrS 25/2015)

Skatteavtal innehåller i allmänhet bestämmelser även om informationsutbyte. Finland har dessutom ingått avtal enbart om informationsutbyte. I en lista över gällande skatteavtal i Finland på webbplatsen skatt.fi ingår även dessa avtal om informationsutbyte.

Internationellt informationsutbyte kan indelas i tre huvudgrupper: automatiskt informationsutbyte, spontant informationsutbyte och informationsutbyte på begäran. De tre huvudgrupperna av informationsutbyte beskrivs närmare i följande kapitel i denna anvisning. Utöver detta sker informationsutbyte exempelvis vid samordnade internationella skatterevisioner där staterna gemensamt kommer överens om föremål för skatterevision och utbyter information under skatterevisionen för att få en helhetsbild av föremålet för skatterevisionen.

2 Automatiskt informationsutbyte

Med automatiskt informationsutbyte avses utbyte av information gällande en stor kundgrupp på en gång, regelbundet, på ett på förhand avtalat sätt och utan särskild begäran. Till i huvudsak varje land med vilket överenskommits om automatiskt informationsutbyte antingen genom bilaterala eller multilaterala avtal sänds en gång om året uppgifter för det senast avslutade skatteåret om alla skattskyldiga som enligt Skatteförvaltningens uppgifter är bosatta i landet i fråga och har fått inkomst från Finland eller har förmögenhet av ett visst slag i Finland, exempelvis fast egendom eller bankkonto. I den information som tas emot är det fråga om inkomster som i Finland bosatta personer fått utomlands eller om deras förmögenhet utomlands.

Den information som sänds samlas i Finland i regel i massform av prestationsbetalare eller andra utomstående uppgiftslämnare såsom finansiella institut. En central ställning för insamlingen av uppgifter har årsanmälan om prestationer som betalats till begränsat skattskyldiga (VEROH 7809r) samt FATCA-, CRS- och DAC2-årsanmälningar. Från och med ingången av 2019 lämnas uppgifter om utbetalda löner och arbetsersättningar till inkomstregistret, och lämnas således inte längre med årsanmälan för begränsat skattskyldig. Från och med ingången av 2020 upphör även årsanmälan av pensioner och förmåner. Uppgifterna lämnas i stället till inkomstregistret. Vid behov används även uppgifter i Skatteförvaltningens register samt uppgifter som erhållits för verkställande av beskattning, till exempel uppgifter som den skattskyldige själv lämnat i sin skattedeklaration. Av de uppgifter som insamlats plockar Skatteförvaltningen ut uppgifter om dem som bor i avtalsstaterna och samlar ihop dem i filer som sänds till hemviststaterna.

Europarådets och OECD:s multilaterala konvention om ömsesidig handräckning i skatteärenden upprättades 1988 och den trädde i kraft i Finland med en förordning 1.4.1995. Den uppdaterade konventionen trädde i kraft 2011 och den har undertecknats av totalt 114 länder eller jurisdiktioner. Utgående från konventionen kan de stater som anslutit sig till den utbyta information och även i övrigt idka samarbete sinsemellan i skatteärenden, exempelvis ge handräckning till varandra vid indrivning av skatter. Information utbyts om inkomster i enlighet med de artiklar som gäller inkomster i OECD:s modellskatteavtal. För utbyte av information finns det inte någon föreskriven tid, från Finland sänds uppgifterna i allmänhet före utgången av juni det år som följer på skatteåret.

Från och med juni 2015 har alla EU-medlemsstater utgående från handräckningsdirektivet varit förpliktade att automatiskt sända alla tillgängliga uppgifter om arbetsinkomster, pensioner, chefslöner, ägande av fast egendom och inkomst från denna samt livförsäkringsprodukter gällande personer som bor i andra medlemsstater. Uppgifter ska sändas om minst tre av de ovan nämnda inkomstkategorierna. Skyldigheten gällde första gången uppgifter för skatteåret 2014. Formen på informationsutbytet baserar sig på de format för informationsutbyte som medlemsländerna skapat gemensamt. Information ska utbytas minst en gång om året, inom sex månader sedan utgången av det skatteår i respektive medlemsstat under vilket uppgifterna blev tillgängliga.

Tillsammans med Förenta staterna påbörjades informationsutbyte i anslutning till uppgifter om finansiella konton 2015 med uppgifterna om skatteåret 2014 med stöd av det så kallade FATCA-avtalet. I september 2017 utvidgades informationsutbytet i anslutning till uppgifter om finansiella konton betydligt, när cirka 50 länder började utbyta information med varandra. I fråga om medlemsstaterna i EU baserar sig informationsutbytet på direktiv 2014/107/EU (DAC2) som ändrar handräckningsdirektivet och i fråga om länder utanför EU antingen på ett multilateralt avtal mellan behöriga myndigheter om automatiskt utbyte av upplysningar om finansiella konton eller på ett bilateralt avtal. Både inom EU och utanför EU bygger formatet för informationsbyte på den CRS-standard som OECD skapat.

I Finland ger finansiella institut till Skatteförvaltningen olika årsanmälningar utgående från vilka Skatteförvaltningen utformar de filer som ska sändas i anslutning till utbyte av uppgifter om finansiella konton. I uppgifterna ingår bland annat det totala bruttobeloppet av de räntor och andelar som under året betalats in på den skattskyldiges konto i det finansiella institutet i fråga och andra inkomster som uppkommit i anslutning till medel som förvaras på kontot, samt kontots saldo vid utgången av året eller uppgift om att kontot stängts under året i fråga. Inom FATCA är datainnehållet en aning mer begränsat. Den första information som utbyttes gällde skatteåret 2016. År 2018 ansluter sig ytterligare cirka 50 länder till informationsutbytet.

Närmare information om utbyte av upplysningar om finansiella konton finns i Skatteförvaltningens detaljerade anvisningar Skatteförvaltningens anvisning om tillämpning av FATCA-avtalet om utbyte av beskattningsuppgifter mellan Finland och Förenta staterna och Skatteförvaltningens anvisning om tillämpning av lagen om genomförande av det s.k. DAC2-direktivet samt 17 b och c § i lagen om beskattningsförfarande.

3 Spontant informationsutbyte 

Spontant informationsutbyte är sporadiskt överlämnande av information om en enskild kund. Till en annan stat sänds på eget initiativ information som inte ingår i automatiskt informationsutbyte. Man kan till exempel spontant sända information som framkommit vid skatterevision eller verkställande av beskattning, då man bedömer att denna är av betydelse vid beskattning som verkställs i en annan stat.

Med hjälp av de uppgifter som sänds från Finland får myndigheten i hemviststaten uppgift om den inkomst som den skattskyldige erhållit från Finland och vid behov även om huruvida Finland eventuellt avstår från att beskatta inkomsten. Syftet är att säkerställa en rätt tillämpning av skatteavtalet och ländernas interna rättsnormer på en persons inkomst samt förhindra internationell skatteflykt. På motsvarande sätt används information som kommer till Finland bland annat till att säkerställa att beskattningen av en skatteskyldig har verkställts korrekt och till rätt belopp.

Spontant informationsutbyte sker utgående från inkomstskatteavtal, avtal om informationsutbyte, handräckningsavtal och direktivet och förordningen om handräckning. Informationsutbyte mellan medlemsländerna i EU sker elektroniskt med hjälp av en blankett av standardformat.

4 Informationsutbyte på begäran 

Med informationsutbyte på begäran avses sändning av begäran om handräckning till en annan stat i en situation där man av den andra staten behöver detaljerade uppgifter i anslutning till beskattning som myndigheterna i det landet antas inneha. Uppgifterna anskaffas av en i mottagarlandet behörig myndighet som på anskaffningen av information tillämpar lagstiftningen i mottagarlandet och sänder de insamlade uppgifterna till Skatteförvaltningen. På motsvarande sätt samlar och sänder Skatteförvaltningen information till myndigheterna i en annan stat utgående från en enskild specificerad begäran av dem med iakttagande av Finlands lagstiftning.

Begäran om handräckning kan i stor utsträckning gälla nästan vilken information eller vilket ärende som helst som hänför sig till skatter som definierats i avtal. I rådets direktiv 2011/16/EU och i rådets förordning 904/2010 föreskrivs om exakta tidsfrister för svar på begäran om handräckning.

Behov av att begära handräckning kan förekomma i vilken som helst av Skatteförvaltningens enheter. Sändande och besvarande av begäran om handräckning sker enbart mellan behöriga myndigheter. Informationsutbytet sker mellan EU:s medlemsländer via en krypterad CCN-förbindelse med hjälp av en blankett av standardformat som skapats för detta ändamål. I länder utanför EU utbyts information i regel via krypterade elektroniska förbindelser, men även via datamedier och på papper.

Begäran om handräckning sker utgående från inkomstskatteavtal, avtal om informationsutbyte, handräckningsavtal och direktivet och förordningen om handräckning. I avtal om handräckning inkluderar begreppet "handräckning" utöver informationsutbyte på begäran även internationell handräckning som ges vid indrivning av skatter. Vid handräckning för indrivning kan myndigheten i det land som tar emot begäran inleda indrivningsåtgärder för att täck obetalda skatter som förfallit till betalning i det land som sänt begäran. Vi redogör närmare för handräckning vid indrivning av skatter i anvisningen Internationell handräckning vid indrivning av skatter.

5 Offentlighet och sekretess 

Skatteförvaltningen har allmän sekretessplikt i fråga om beskattningsuppgifter (Lagen om offentlighet och sekretess i fråga om beskattningsuppgifter, 1999/1346). Enligt artikel 22 i konventionen om ömsesidig handräckning i skatteärenden och artikel 16 i handräckningsdirektivet lyder de uppgifter som erhållits vid informationsutbyte under samma sekretessplikt som nationella uppgifter om beskattning. För att säkerställa dataskyddet sker det internationella informationsutbytet på åtgärd av Skatteförvaltningens styrnings- och utvecklingsenheter eller under övervakning av dem. Uppgifterna sköts av behöriga tjänstemän. Utan rättslig grund börjar man inte utbyta information.

Skattebyråerna kan ge offentliga beskattningsuppgifter om inkomstbeskattningen inom ramen för den allmänna serviceprincipen också till utländska parter. Om till exempel ett utländskt privat företag ber skattebyrån om uppgifter gällande en person som bor i Finland, av vilka en del är offentliga beskattningsuppgifter och en del inte, kan skattebyrån ge företaget ett utdrag ur de offentliga uppgifterna.

Närmare information om offentlighet i fråga om beskattningsuppgifter och behandling av uppgifter finns i Skatteförvaltningens anvisning Information om beskattningens datasystem.

6 Internationellt informationsutbyte och den skattskyldiges deklarationsskyldighet 

Enligt 7 § 1 mom. i lagen om beskattningsförfarande (1558/1995, L om beskattnignsförarande) ska den skattskyldige till skattemyndigheterna för beskattningen deklarera sina skattepliktiga inkomster, avdragen från dessa, uppgifterna om sina tillgångar och skulder samt andra uppgifter som påverkar beskattningen. Deklarationsskyldigheten gäller inkomster och förmögenhet som förvärvats såväl i Finland som utomlands.

I regel får fysiska personer och dödsbon årligen en förhandsifylld skattedeklaration vars uppgifter den skattskyldige ska kontrollera. Den skattskyldige är skyldig att korrigera och komplettera uppgifterna samt returnera skattedeklarationen om det finns brister eller fel i uppgifterna. Den skattskyldige är även skyldig att lämna in skattedeklarationen på eget initiativ, även om han eller hon inte skulle ha fått en förhandsfylld skattedeklaration, om han eller hon under skatteåret haft skattepliktig inkomst eller förmögenhet eller andra uppgifter som inverkar på beskattningen.

Om den skattskyldige inte återsänder skattedeklarationen eller korrigerar uppgifterna i denna elektroniskt, anses hen ha lämnat in en skattedeklaration som överensstämmer med den förhandsifyllda skattedeklarationen. Den skattskyldige anses då själv ha deklarerat de skattepliktiga inkomsterna, tillgångarna, avdragen och andra uppgifter som inverkar på beskattningen så som de har fyllts i på förhand.

Internationellt informationsutbyte befriar inte den skattskyldige från skyldigheten att deklarera sina utländska inkomster och tillgångar. Information via internationellt informationsutbyte erhålls huvudsakligen först efter att de förhandsifyllda skattedeklarationerna har sänts. De skattskyldiga blir således i praktiken ofta tvungna att själva komplettera skattedeklarationen med sin utlandsinkomst. Ett undantag utgör pensioner som betalas från Sverige till personer som bor i Finland. I fråga om dessa får man uppgifter i ett så tidigt skede efter utgången av skatteåret, att man i allmänhet kan använda dem i Finland vid förhandsifyllandet av skattedeklarationer. På så sätt kan man minska de skattskyldigas behov av att komplettera sin skattedeklaration i Finland.

Om Skatteförvaltningen efter tidpunkten för inlämnandet av skattedeklarationer via informationsutbyte får jämförelseuppgifter om inkomst som den skatteskyldige inte själv har uppgett i sin skattedeklaration, ska den skattskyldige alltid beredas möjlighet att lämna en skriftlig redogörelse för de inkomster som eventuellt saknas i beskattningen.

Om jämförelseuppgifter från utlandet erhållits så sent att beskattningen för skatteåret i fråga redan har slutförts och inkomsten blivit obeskattad, ska rättelse av beskattningen till den skattskyldiges nackdel göras inom tre år från ingången av året efter skatteårets utgång (56 § i L om beskattningsförfarande). I 56 b § i lagen om beskattningsförfarande som trädde i kraft 1.1.2017 föreskrivs om från huvudregeln avvikande förlängd tidsfrist för rättelse av beskattning i fråga om information som har erhållits vid annat än automatiskt utbyte av information. Rättelse ska göras inom sex år från ingången av året efter skatteårets utgång.

Tidsfristen för rättelse av beskattning för tidigare år än skatteåret 2017, utgående från uppgifter som erhållits såväl vid automatiskt som vid annat informationsutbyte, är fem år från ingången av året efter det år då beskattningen av den skattskyldige slutförts. Utöver rättelse av beskattningen kan den skattskyldige påföras skatteförhöjning på grund av uppgifter som saknas i skattedeklarationen (32 § i L om beskattningsförfarande).

Närmare information om deklarationsskyldigheten finns i Skatteförvaltningens anvisning Den skattskyldiges deklarationsskyldigheter.

ledande skattesakkunnig Tero Määttä

överinspektör Jarno Vestervik